EU- INSÄNDARE: Valfrihet är ordet 

Vad trist det är att moderaternas partiordförande Wille Valve (MSÅ) väljer smutskastningen som metod i sin insändare i tisdagens tidning.

Efter att han, som sig bör, lovordat sin egen kandidat, går han till attack mot socialdemokraterna och Hållbart initiativ med antydningar om svek och lögner, och ifrågasätter att vi ställt upp en egen kandidat i ett demokratiskt val. Verkligen, Wille?

Är inte hela meningen med val att det ska finnas flera att välja på? Åland är ingen borgerlig enpartistat. Vi har bedömt att det är viktigt för Åland att inte sätta alla ägg i samma SFP-korg, utan att hålla vårt samarbete med Finlands näst största parti starkt och levande. Vi har också sett att det finns frågor, viktiga frågor, där vi inte har politisk samsyn, särskilt inte sedan Svenska folkpartiet ingått ett regeringssamarbete med Sannfinländarna och därmed visat vad de är beredda att acceptera i form av eftergifter till ytterhögern.

Det vill vi inte se hända i Europa. Därför ställer vi upp Jessy Eckerman som vår kandidat, och fördjupar vårt samarbete med det finska socialdemokratiska partiet.

Anton Nilsson är en utmärkt kandidat för Åland. Vi önskar honom och Svenska folkpartiet all framgång i det kommande valet. Och vi gör vår egen kampanj.

Nina Fellman (S)

Första maj tal 2024, Jessy Eckerman

Kära vänner och förstamajfirare,

Solen skiner och våren är här. Jag heter Jessy Eckerman och kandiderar för Socialdemokraterna i EU-valet. Den socialdemokratiska familjen i Europa är stor och stark och vi står stadigt på en värdegrund där ingen skall lämnas ensam. Vi lever i en tid av stora utmaningar och osäkerheter, men vi har också ett ansvar och en enorm potential att forma framtiden. Det är upp till oss att stå upp för våra värderingar och kämpa för det som är rätt. Vi kan inte bara låta saker bero…

Temat för årets första maj här på Torggatan i Mariehamn är solidaritet. Solidaritet är den osynliga tråden som binder oss samman och visar vad som är viktigt inom den Europeiska unionen, där medlemsländerna har förenats i ett gemensamt mål att främja fred, välstånd och mänskliga rättigheter.

Löntagare, arbetstagare på en smutsig arbetsmarknad. Oschyssta villkor, människohandel och utnyttjande av människor som behövt fly sitt land för att försörja sig. Vi måste kämpa mot exploatering och förtryck, ingen ska utnyttjas på arbetsmarknaden.

Det handlar också om att stå upp för varandra, att försvara de mest sårbara och marginaliserade i vårt samhälle. Vi måste vara en röst för dem som inte kan tala för sig själva, och kämpa mot alla former av diskriminering, förtryck och rasism. Solidaritet handlar om att göra allt i sin makt för att hjälpa de som är utsatta för krig och grymhet, samtidigt som vi kämpar för att stoppa krig.

Solidaritet handlar också om att gemensamt ta ansvar för klimat och miljö. Varken miljöförstöringen eller den globala uppvärmningen ser några gränser på en karta. Varje åtgärd räknas, stor som liten.

En annan viktig fråga i Europa är det verkliga hotet från högerextremism och den grogrund för intolerans som nu hägrar runtom oss. Vi måste vara en motkraft mot hat och främlingsfientlighet, och arbeta för ett öppet, inkluderande och tolerant samhälle.

Demokratin är inte längre självklar och inget vi kan ta för givet. Det är upp till oss att stå upp mot dem som försöker underminera våra demokratiska institutioner och värderingar. Vi behöver enas och skapa en värld där varje medborgare har rätt att göra sin röst hörd.

Bästa förstamajdeltagare, låt oss enas i denna kamp för solidaritet, för arbetstagarnas rättigheter, mot högerextremism, mot hot och hat, och för demokrati. Tillsammans kan vi skapa en bättre och mer rättvis värld för oss alla. Din röst i EU-valet är viktig. Det är ett ödesval.

Oavsett om du inte tidigare röstat i Eu valet gör det i år det är ett ödesval. Nionde juni går vi till valurnorna för att visa vilken riktning vi vill styra Europa och eliminera de onda krafterna som står för allt  det vi inte kan accepetera.

Vi kan tillsammans styra skutan mot ett mer tolerant och medmänskligt Europa, där solidaritet är ledstjärnan

Tack.

INSÄNDARE : Fortsätt indexjustera utkomststödet

Fortsätt indexjustera utkomststödet

I PLENUMDEBATTEN i onsdags blev vi förvånade över ledamot Christian Wikströms (Ob) åsikter om utkomststödet. Hans syn på de som får utkomststöd och att inte indexjustera utkomststödet för att få folk att arbeta stämmer inte överens med vår.
Det är viktigt att vi är medvetna om några fakta. Vi har en mycket låg andel som får långvarigt utkomststöd, just över 2 procent på Åland mot över 8 procent i Finland. På Åland har vi fler arbetslösa (trots att vi endast har cirka 4 procent) än utkomststödstagare, vilket är tvärtom jämfört med Finland. Även under ”covidarbetslösheten” ökade inte antalet som fick utkomststöd, vilket är märkligt.
Fattigdomsgränsen är beräknad som 60 procent av disponibel inkomst per konsumtionsenhet, enligt OECD-skalan. På Åland ligger den på 1.379 euro per månad. Vi har en högre andel, 13,1 procent, som lever under fattigdomsgränsen på Åland jämfört med Finland, där det är 12,7 procent.
Hur långt under fattigdomsgränsen befinner sig de mest utsatta barnhushållen på Åland? Ensamstående med ett barn når i genomsnitt upp till 90,8 procent av fattigdomsgränsen 2021, medan ensamstående med två barn når upp till 86,7 procent. Även med nettoinkomster, barnbidrag, bostadsbidrag och annat underhåll inräknat når de alltså inte ens upp till fattigdomsgränsen här på Åland.
IBLAND hörs argumentet att en låg andel utkomststödstagare är bra och indikerar att stödsystemet fungerar bra eftersom utkomststödet är sista utvägen. Men resultaten för 2021 visar att de som ligger under den relativa fattigdomsgränsen på Åland har det svårare nu än 2016. Det understryker behovet av att fortsätta indexjustera utkomststödet.
Inflationen påverkar hårdast de mest ekonomiskt utsatta hushållen. Det är dyrt att vara fattig. Därför bör vi säkerställa en systematisk och kontinuerlig justering av de skattefria bidragsnivåerna för att minimera underutnyttjandet av utkomststödet. ”Ett samhälle ska bedömas efter hur det tar hand om sina mest utsatta medlemmar” – Mahatma Gandhi.
Syntolkning, sedlar på ett bord.
BIld av martaposemuckel från Pixabay

Insändare: Tillgänglighetsutvecklare, ja tack!

TILLGÄNGLIGHETSUTVECKLARE, JA TACK!

Tillgänglighetsanpassningen och möjligheten att ta sig fram för alla medborgare i det offentliga Mariehamn varierar kraftigt.  Det är stundvis svårt att navigera sig fram mellan plattor, stenar och pollare, skyltningen som visar vägen är ofta föråldrad. Kollektivtrafiken som är viktig för många är undermålig idag.

Många olika instanser, entrepenörer och fastighetsägare är inblandade i stadskärnan och alla har ett delat ansvar för en tillgänglig besöksvänlig stad. Mariehamns stad, både som bostadsort och handelsplats vinner på att ha tillgängligheten i skick. Jag tycker att staden behöver en tillgänglighetsutvecklare. Det är minst lika viktigt som centrumutveckling.

Jessy Eckerman (S)  ordförande i Mariehamns socialdemokrater

Insändare: Ett trafikverk – om hela Åland skall leva

Haveriet inom skärgårdstrafiken och den tickande rättegångskostnaderna för uppsägningen av elhybridfärjan är en sorglig historia som står ålänningarna dyrt.  Om sanningen skall fram: Politiken som huvudman är inte kapabel att säkra de viktiga person- och godstransporterna som krävs för att hela Åland skall leva. Åland behöver satsa på ett trafikverk eller ett trafikbolag för att komma bort från fossildriften, säkra tillgängligheten ombord på färjorna och dessutom upphanda och samordna all kollektivtrafik på land. På så sätt får vi en långsiktigt hållbar skärgårds- och kollektivtrafik över hela Åland. Vi säkrar också förutsättningarna för rederier och bussbolag att kunna satsa långsiktigt utan att riskera att återigen bara bli  en hett debatterad  och helt oviss valfråga vart fjärde år. Vårt Åland kan bättre.


Jessy Eckerman (S)

Insändare: Ingen förlängning av arrendeavtalet för Mariepark

Mariepark har stått övergivet i 20 år. Gatubyggnaden och gatuområdet kring byggnaden ser alltmer risigt ut. Inne på gårdsområdet ser det ut som en illa skött avstjälpningsplats. Trots anmärkningarna från byggnadsinspektionen fortsätter förfallet.

Dennis Jansson som är arrendetagare till Mariepark anhåller om förlängning av arrendeavtalet som går ut den 10.12.2023, det vill säga om några månader. Enligt arrendeavtalet riskerar Jansson ett avtalsvite eftersom han inte fullföljt sin byggnadsplikt. Han ska betala ett eventuellt skadestånd och erlägga ett vite som var gång uppgår till högst tio gånger beloppet av den årliga arrendeavgiften.

Den 20 december 2018 avtalade Dennis Jansson och Mariehamns stad om att Mariepark AB inom fem år skulle bebygga Marieparks tomt till 80 procent av tomtens byggnadsrätt. I dag kan vi konstatera att inte en enda procent av byggnadsrätten byggts.

Marieparks tomt kan enligt gjorda utredningar ge staden upp till ett 90-tal lägenheter om området exploateras med 3-4 våningars hus. Planeras området för egnahemshus blir det givetvis betydligt färre som bebor området. Oberoende vilken markanvändning man går in för är området oerhört värdefullt för staden med tanke på behovet av mark för byggande av bostäder. Att förlänga avtalet med Mariepark AB är att direkt arbeta mot stadens bästa.
Ärendet ligger nu på infrastrukturnämndens bord och frågan ska avgöras vecka 34. Socialdemokraterna kommer att föreslå att anhållan om förlängning av arrendeavtalet för Mariepark avslås. Det finns absolut ingenting som indikerar att Dennis Jansson har för avsikt att bebygga området enligt gällande stadsplan nu eller inom en snar framtid. Däremot är det solklart att staden behöver arrendeområdet för bostäder. En förlängning av arrendeavtalet för Mariepark hindrar stadens utveckling och bidrar till det fortsatta förfallet av området. En förlängning av arrendeavtalet löser inte några problem. Det bara förlänger plågan och de ansvariga låter bli att ta sitt ansvar. Politik är att vilja och ta ansvar. Det är viktigt att alla politiska grupperingars representanter deklarerar sin ståndpunkt i denna för staden så viktiga fråga. Väljarna har rätt att få veta hur resonemangen går.

Barbro Sundback (S)
Gruppledare för stadsfullmäktiges socialdemokrater

Jessy Eckerman (S)
Ordförande för Mariehamns socialdemokrater
Medlem i Infrastrukturnämnden

Insändare: Bredda debatten om kommunerna

Kommunernas vara eller inte vara är en ständigt brinnande debatt inför rådande lagtings- och kommunalval. Under tiden är de stora förlorarna de vi skall värna om allra mest, barnen och de äldre och andra människor i samhället som är i behov av god service och trygghet.

Barn med skilda föräldrar kan ha två  bostadsorter där de tillbringar hälften av sitt liv. I den ena kommunen har barnen rätt till all service och också skolskjutsar. I den andra kommunen har de ingen rätt trots att den andra föräldern är permanentboende och bör ges samma rättighet till service som den föräldern där barnet är skrivet. Tänk också på att avstånden är mycket små på Åland generellt sett och skolsjkutsar torde inte vara ett oöverkomligt problem om kommunerna skulle se barnens bästa och samarbeta. För barnens bästa.

En annan fråga handlar om äldre som vill och kan bo hemma och ensamheten som medföljer. Att få hemtjänst eller hemsjukvård några gånger om dagen är guld värt för många. Men vem tar ansvar under sena kvällar och nätter då när behovet kanske är som störst. Bristen på personal är påtaglig då många jobbar samtidigt på nattpass på äldreboenden och inte kan åka ut och hjälpa nattetid. Endel kommuner hänvisar till sjukhuset och ambulansen eller frivilliga brandkåren om någon behöver hjälp. Här har man redan misslyckats i sitt kommunala ansvar på de äldres bekostnad.

Absolut har alla rätt att lösa situationen på sitt sätt men vore inte ett samarbete bättre för de äldres trygghets skull och är inte människorna det viktigaste? Vem tar ansvar om ingen kan komma när olyckan är framme?

En annan fråga som är viktig för att minska ensamheten är att det skall gå att på ett enkelt och smidigt sätt ta sig på aktiviteter, kulturevenemang och liknande, servicelinjer och en bra kollektivtrafik kvällar och helger är a och o för att både minska miljöpåverkan och en socialt hållbar lösning.

Debatten om kommunerna måste lyftas ett snäpp och handla om de människor som kommer i kläm i rådande system, inte om gränser på kartan.

Jessy Eckerman (S)

Jessy Eckerman

Bästa åhörare, vi trots att solen skiner i ansiktet, ärtsoppan och kaffet värmer i magen och våren här —- så lever vi i en orolig tid.

 En tid med inflation och oroligheter runt om oss, inflationen har under en lång tid drivit upp priserna på mat, boende, el och bränsle, och det drabbar alla ålänningar på ett eller annat sätt.

De mest livsnödvändiga konsumtionsvarornas priser har ökat markant över tid, men varken löner, stöd eller pensioner har riktigt hängt med.

Vissa påstår att Åland är rikt men statistiken och de höjda rösterna runt om oss bekräftar att bilden av det rika Åland inte motsvara flera av ålänningarnas vardag.

Jag vill vara med och skapa ett Åland där alla barn skall kunna äta sig mätta, inte bara genom lunchen i skolan, där arbetspensionärer, ensamstående föräldrar och sjukpensionärer skall slippa oroa sig ännu mer sjuka för morgondagen.

Att vända på den här trenden är politikens ansvar, vi behöver ha en återhämtningsplan,

en plan som förhindrar att klyftorna i samhället ökar ännu mer.  Socialpolitiken måste högre upp på agendan!

När det krisar runt om oss måste vi kunna lita på att det åländska samhället värnar om oss oavsett vilka förutsättningar vi har från början.

Tänk om sociala frågor gavs ens hälften så mycket plats i de politiska rummen och feta tidningsrubriker som alla turer som tillexempel skärgårdstrafiken!

Tänk om de hetaste frågorna på den politiska agendan varit jämställdhet, tillgänglighet,   jämlikhet och att minska den ekonomiska utsattheten i samhället!

Tänk om det förebyggande arbetet bland barn och unga diskuterats i alla kommunstyrelsers budgetdebatt som det högst prioriterade ärendet för mandatperioden!

En socialdemokratisk politik är långsiktig och stärker samhället under kriser-

vi utnyttjar INTE den rådande krisen för att förverkliga ideologiska och kortsiktiga nedskärningar inom offentlig sektor, nedskärningar som sen blir svåra att reparera

vi använder INTE kriser till att försvaga arbetsrätten eller att skapa oro och odla hat, och misstro mellan människor.

Första maj – arbetarrörelsens dag – är en dag då vi minns alla de tidigare utmaningar vi klarat oss igenom,  vi kan skapa en bättre morgondag. 

Jag önskar er alla en fin första maj.

Ta hand om varandra kamrater.

Jessy Eckerman

Bild. Jeremicphotograpy.com

Frågestund i lagtinget

Idag hade vi frågestund i Lagtinget, här kommer en sammanfattning. Frågestunden i sin helhet kan ses på lagtingets youtubekanal eller på lagtingets hemsida. Vad frågade socialdemokraterna om den här gången?

Camilla Gunell : Självstyrelselagen har gått på grund och nästa möjlighet för Åland att få en ny lag sker tidigast 2028. Nuvarande process under ledning av landskapsregeringen har tyvärr misslyckats. Min fråga till lantrådet är vilka slutsatser man dragit kring sitt eget arbete och vad som är nästa steg mot en ny självstyrelselag.

Jessy Eckerman: Jag frågade finansministern om människors ekonomiska situation och om ministern anser att LR gjort tillräckligt för att stöda ålänningarna i rådande situationen. Jag vet att på att många fler hamnat i ekonomiskt trångmål och folk har svårt att tackla både hyreshöjningar ökade matkostnader, räntor, elräkningar mm..  En undersökning i Finland visar att få ens klarar en ökning på 100 euro i månaden. De insatser som kommit har nätt jämnt täckt kostnaderna av inflationen.

Nina Fellman frågade Vice lantrådet: Landskapsregeringen har beviljat vindbolagen inom OX2 permanent näringsrätt, de facto i strid med gällande lag, till bolag som ännu inte finns utan är under bildning varande. Varför inte vänta på att vi har en ny näringsrättslagstiftning att vila besluten på, och på att bolagen som beviljas näringsrätt de facto existerar.

Insändare: Omdömeslös politik  och miljoner upp i rök 

Landskapsregeringen döms av Ålands tingsrätt till avtalsbrott för att man i januari 2020 hävde avtalet för den elbybridfärja och det 15 år långa driftsavtal som ingåtts via upphandling. Hävandet gjordes utan att man sökt andra lösningar genom dialog eller överenskommelser med avtalsparten. Landskapsregeringen rev godtyckligt och utan att lagtinget hörts eller beviljat fullmakt för eventuella skadestånd upp ett juridiskt bindande avtal. Uppenbarligen gjordes inte tillräckliga riskanalyser eller tillräckligt kvalificerade juridiska bedömningar av skadeståndsrisken.

 

Detta har lett till att åländska skattebetalare nu får en nota på närmare 12 miljoner euro att betala för regeringen Thörnroos drastiska och oöverlagda beslut. Lägg till detta de minst fem miljoner av skattebetalarnas pengar som under tidigare regeringar lagts på kortruttsarbetet, miljökonsekvensbedömningar, projektering och planering, och det blir påfallande tragiskt att alla dessa pengar kastats bort utan att ha gett ålänningarna och skärgårdsborna en enda färja, kortrutt, hamn, bro eller tunnel. Mycket av detta under Veronica Thörnroos egen ledning som trafikminister.

 

Detta är en uppvisning i sämsta möjliga ekonomiska politik. Ännu dyrare blir det om regeringen väljer att driva processen vidare i nästa instans. Den liggande domen ger inte landskapet rätt på en enda punkt. Att driva det vidare till hovrätten ökar notan ytterligare för de åländska skattebetalarna.

 

Den uppkomna situationen skadar också landskapet Åland i rollen som en trovärdig avtalspart. Vem ska ens våga bjuda på landskapets entreprenader om det är så här man behandlar dem man ingått avtal med?

 

Lantrådet Veronica Thörnroos vill skjuta över skulden för hela affären på den tidigare landskapsregeringen. Detta trots att hon vet att en EU-upphandling inte kan avbrytas trots att ett val är på kommande, att det finns fataljetider att följa, och att det var en upphandling som inleddes två år in i den förra mandatperioden.

Sanningen är den att sittande lantråd och Åländsk center drev en cynisk och populistisk valkampanj mot ett kortruttsprojekt man tidigare stött och arbetat för, och att man efter valsegern kände sig tvungen att leverera, mot ålänningarnas och skärgårdens intressen och sitt eget bättre vetande.

Vi konstaterar med sorg och ilska att åratal av hårt arbete och många miljoner euro gått upp i rök, och att vi inte ser ett uns av ödmjukhet och självkritik hos lantrådet Veronica Thörnroos, en politiker vars nota börjar bli oansvarigt hög för Ålands folk.

Camilla Gunell (S)

Nina Fellman (S)

Jessy Eckerman (S)