Insändare: Är Ålands framtid gisslantagen av gamla konflikter?

Är Ålands framtid gisslantagen av gamla konflikter?

När valtiden närmar sig känns det ofta som en repris på gammalt känt. Samma gamla argument, samma trötta frågor, och de där vanliga argumenten och lösningarna upprepas överallt igen. Låsta positioner tar över debatten, och både på sociala medier och i tidningar känns det som vi går på repeat. Rubrikerna känns alltid bekanta, och diskussionerna tenderar att följa precis samma mönster som förra valet, eller valet innan det. Det är nästan som att se om en gammal film, där du redan kan alla repliker; visst är det tryggt och bekant, men spänningen och nyfikenheten har falnat. Alla vet att när saker och ting börjar knaka och kännas trögt, då är det dags för en omstart.

Åland behöver förnyelse. Ett nytt sätt att tänka och ett nytt sätt att göra politik. Vi behöver sluta gå i gamla fotspår och istället våga pröva nya stigar. Det är inte bara dags för en ny melodi i politiken, utan för en hel ny låtlista. Vi behöver en klok generationsväxling, där unga röster, fräscha idéer och en ny energi får chansen att förnya lagtinget.

Kom ihåg, politik är inte raketforskning. Det är ett förtroendeuppdrag, något som medborgarna ger till individer de tror kan kan göra skilland. På Åland, liksom överallt, bör våra förtroendevalda framförallt ha en genuin vilja att lyssna, lära och leda. De behöver inte ha svar på allt, men de behöver kunna känna av ålänningarnas puls och vara redo att ta svåra beslut för det gemensamma bästa. Det är denna kombination av ödmjukhet inför uppdraget och en outtröttlig strävan att göra skillnad som gör en verklig ledare. Vi behöver fler sådana röster, som ser bortom rubrikerna och strävar efter det som verkligen spelar roll för Ålands framtid.

Det bubblar nämligen av energi i vårt samhälle. Unga röster, nya perspektiv, folk som tänker utanför boxen. De vill inte bara vara åhörare; de är redo att kliva fram och ta rodret. Och varför inte? Varför skulle inte nya idéer och modiga förslag få leda oss framåt? Det handlar inte bara om att byta ut ansiktena utåt. Det handlar om att verkligen förändra hur vi gör saker. För att uppnå detta behöver vi en rejäl omstart. En balanserad generationsväxling där nya talanger, kommer fram och tar plats. Vi behöver en ny sorts politik där samarbete och vision står i centrum. En politik som inte bara ser problem, utan främst lösningar och möjligheter. En generationsväxling i politiken är därför helt nödvändnig för att kunna lämna de djupt grävda skyttegravarna mandatperiod efter den andra. Ålands framtid hålls som gisslan av dessa djupa skyttergravar och konflikter som ekar från förr, vilket hindrar oss från att blicka framåt.

Låt oss inte vara det samhälle som fastnade i gamla hjulspår när världen omkring oss förändrades. Låt oss istället vara det samhälle som modigt klev fram, förnyade sig och visade att vi tillsammans faktiskt kan skapa ett startk Åland. Detta kräver att vi alla engagerar oss, stödjer de nya rösterna, och tar vårt eget ansvar.

 

Arsim Zekaj (S)

Lagtingskandidat

Insändare: Bredda debatten om kommunerna

Kommunernas vara eller inte vara är en ständigt brinnande debatt inför rådande lagtings- och kommunalval. Under tiden är de stora förlorarna de vi skall värna om allra mest, barnen och de äldre och andra människor i samhället som är i behov av god service och trygghet.

Barn med skilda föräldrar kan ha två  bostadsorter där de tillbringar hälften av sitt liv. I den ena kommunen har barnen rätt till all service och också skolskjutsar. I den andra kommunen har de ingen rätt trots att den andra föräldern är permanentboende och bör ges samma rättighet till service som den föräldern där barnet är skrivet. Tänk också på att avstånden är mycket små på Åland generellt sett och skolsjkutsar torde inte vara ett oöverkomligt problem om kommunerna skulle se barnens bästa och samarbeta. För barnens bästa.

En annan fråga handlar om äldre som vill och kan bo hemma och ensamheten som medföljer. Att få hemtjänst eller hemsjukvård några gånger om dagen är guld värt för många. Men vem tar ansvar under sena kvällar och nätter då när behovet kanske är som störst. Bristen på personal är påtaglig då många jobbar samtidigt på nattpass på äldreboenden och inte kan åka ut och hjälpa nattetid. Endel kommuner hänvisar till sjukhuset och ambulansen eller frivilliga brandkåren om någon behöver hjälp. Här har man redan misslyckats i sitt kommunala ansvar på de äldres bekostnad.

Absolut har alla rätt att lösa situationen på sitt sätt men vore inte ett samarbete bättre för de äldres trygghets skull och är inte människorna det viktigaste? Vem tar ansvar om ingen kan komma när olyckan är framme?

En annan fråga som är viktig för att minska ensamheten är att det skall gå att på ett enkelt och smidigt sätt ta sig på aktiviteter, kulturevenemang och liknande, servicelinjer och en bra kollektivtrafik kvällar och helger är a och o för att både minska miljöpåverkan och en socialt hållbar lösning.

Debatten om kommunerna måste lyftas ett snäpp och handla om de människor som kommer i kläm i rådande system, inte om gränser på kartan.

Jessy Eckerman (S)

Kommunens innehåll det viktigaste

Alla säger det.

Kommunstrukturen blir en av höstens stora valfrågor. Vill man bevara? Vill man förändra? Vad vill man, och varför?

Kommunernas socialtjänst (KST) är inte en förändring av kommunstrukturen. Det är en omväg, för att lite snabbare göra nödvändiga förändringar i samarbetsstrukturen, för klienternas bästa. Så blev det för att Centern i regeringsförhandlingarna sade nej till att diskutera antalet kommuner, och det var den enda vägen framåt.

I höstens val måste vi ta upp frågan igen.

Åland har för mycket kommunal byråkrati, för många kommundirektörer, för mycket politisk mikromakt, men alldeles för lite kommunalt handlingsutrymme.

Det finns för många gränser, både mentalt och fysiskt, för att Åland ska utvecklas framåt. Där man borde jobba mot gemensamma mål, sitter kommunpolitiker och tjänstemän och vaktar revir, räknar sina pengar, och oroar sig för att grannkommunen ska gynnas mer än den egna av ett samarbete.

Ta äldreomsorgen till exempel. Eller barnomsorgen.

En reformerad kommunstruktur betyder inte att man ska förstöra det som är bra. Inte att man börja riva och lägga ner det som redan finns. Det vore korkat.

Däremot betyder det att man, när framtida investeringar planeras, ska fundera på var servicen behövs mest. Var vill jobbpendlande människor att skolor och daghem ska ligga? På gångavstånd, på cykelavstånd, eller på bilvägen till jobbet?

När är geografisk närhet viktig, när är det gruppstorlekar, när är det service? Hur kan en god äldreomsorg upprätthållas om vi inte samarbetar? Hur ska vi göra för att våra gamla inte ska känna sig som en kostsam börda?

Jag har två förslag, som jag tycker man borde överväga:

1. Ta upp frågan om en kommunal garantilag igen. Låt servicebehov, inte kommungränser vara det avgörande.

2. Inkludera den kommunala äldreomsorgen i Kommunernas socialtjänst, och skapa ett administrativt centrum i Godby, mitt på Åland. Visa i praktisk handling och konkreta beslut att en förändrad kommunstruktur är en fråga som gynnar hela Åland, och inte ett försök att ge Mariehamn total kontroll.

Jag vill bry mig lika mycket om Saltvik och Sottunga och Jomala som min hemkommun Mariehamn, för att jag verkligen tror att helhet gynnar delarna.

En förändrad kommunstruktur är det enda sättet jag kan se att bevara det goda Åland genom att förändra det till ett gemensamt ansvar.

Nina Fellman (S)