Insändare: Inget extra barnbidrag till åländska familjer

Den socialdemokratiska lagtingsgruppen föreslog ett extra barnbidrag på 100 euro till åländska familjer i december månad, i likhet med regeringen Marins förslag.

Vi socialdemokrater anser att åländska medborgare skall ha minst samma stöd som familjer i riket. Barnbidraget på Åland bestämmer vi på Åland om. Levnadskostnaderna på Åland är högre än i riket.

Finlands regering har bland andra aviserade åtgärder för att stöda befolkningen i ett kraftigt höjt kostnadsläge föreslagit ett extra barnbidrag. Barnbidraget är en enkelt administrerad och beprövad överföring som ger direkt effekt till alla barnfamiljer, både de ekonomiskt svaga, de som klarar sig hyfsat men ändå får det tufft och det fåtal som inte har behov av mer pengar.

Vi menar att Åland bör stöda barnfamiljer på samma sätt. Förslaget röstades ner av majoriteten. Den liberala lagtingsgruppen valde att avstå från omröstningen.

Socialdemokraterna ville också säkra finansieringen till Kommunernas socialtjänst genom att betala högre landskapsandelar direkt till socialtjänsten. Vi föreslog även att regeringen skulle återkomma med en bredare palett av stöd till den åländska befolkningen som drabbas av höjda kostnader och inflation. Inte heller dessa åtgärder vann stöd av majoriteten.

Vi vill fortsätta sätta människorna först.

Jessy Eckerman

Nina Fellman

Camilla Gunell

Insändare: Var är djurskyddslagen?

Jag efterlyste redan innan budgetdebatten i maj 2020 den utlovade nya djurskyddslagen. Ännu har inget konkret presenterats inför lagtinget, trots att ett medborgarinitiativ lämnats in och behandlats. En ny uppdaterat djurskyddslag har varit på agendan under flera mandatperioder. Den är alltid en viktig valfråga, men hamnar sedan längst ner i ministrarnas skrivbordslåda.

Under pandemin kom rapporter om djur som farit mycket illa – får, hästar och kor som till och med hornen vuxit in i huvudet på. I dagarna uppmärksammades ett fall där ÅMHM gjort flera inspektioner, men djuren har fortsatt fara mycket illa. Så illa att de till och med avlidit av vanvården.

Jag vill understryka att det är ytterst sällsynt att djurägare vansköter sina djur med vilje. Ekonomiska svårigheter, psykisk och fysisk ohälsa är ofta starten på en mycket olycklig nedåtgående spiral där både människor och deras djur kan råka väldigt illa ut.

Den ohållbara djurhållningen världen över skapar nya sjukdomar som smittar från djur till människor och som skapar nya pandemier världen över. Det är oacceptabelt att landskapsregeringen ännu inte presenterat en djurskyddslag för lagtinget. Åland är för litet för att det ska behöva gå så långt som det gått i dessa tragiska fall.

ÅMHM, sociala myndigheter, polisen, ÅHS, KST och motsvarande myndigheter och organisationer som kommer i kontakt med klienter måste ha goda förutsättningar att rapportera in misstänkta djurskyddsärenden och kännedom om problematiken och en uppdaterad lag att stöda sig på.

 

Jessy Eckerman (S)

Extra 100 euro till Åländska barnfamiljer

I riket beslöt regeringen Sanna Marin att barnfamiljerna i Finland får ett extra barnbidrag i december.

🌹 Dessa pengar ska hjälpa barnfamiljerna under en höst med höga prisökningar på mat, energi och bränslen.

🌹 Vi socialdemokrater anser att åländska barnfamiljer också ska få samma förmån.

Här kan du läsa budgetmotionen https://www.lagtinget.ax/dokument/budgetmotion-702021-2022-52348

🌹 Vi röstar om detta i lagtinget på onsdag den 21 september.

Sommarträff med vindkraft

På torsdag kväll avhölls, något försenat, socialdemokraternas årliga sommarträff. Vi inledde med att bekanta oss  med vindkraftsparken i Långnabba, där alla tio möllorna nu snurrar. Det kändes bra att konstatera att politiska beslut vi varit med och fattat resulterat i att Åland nu, när det blåser rätt, till och med kan exportera el. Stort tack till Allwinds Christer Nordberg för presentation och diskussion.

Träffen avslutades med politikprat och pizza i Käringsund. Vi konstaterar att partiet går in i valåret med tillförsikt. Nu behövs socialdemokratiska värderingar och en rättvis och solidarisk politik, inte splittring och polarisering.

 

Nina Fellman

Vattenskyddet är försummat

2021 skulle bli ”Vattnets år” lovade miljöminister Alfons Röblom i budgetdebatten 2020. Vattnets år både kom och gick, och när vi nu behandlar årsrapporten kan vi konstatera att åtgärderna har uteblivit.

Nya larmrapporter visar att vattenskyddet på Åland uppenbarligen inte fungerar, eftersom våra sjöar och hav fortsätter att må så dåligt.

Klimatförändringarnas effekter på havet är nedslående. Varmare temperaturer hotar att slå ut arter och ekosystem. I Markusbölefjärden, som är en av Ålands råvattentäkter, har läget i sommar varit så illa att kräftorna dött i burarna. Långvarig övergödning och tillrinning från främst jordbruket leder tillsammans med heta temperaturer till algblomning och syrebrist.

Efter torkan 2018 tillsatte jag som miljöminister en arbetsgrupp med representanter från Ålands vatten, kommunerna och landskapet en arbetsgrupp som kontinuerligt kunde diskutera och genomföra åtgärder till skydd för dricksvattnet. Den gruppen har vi i styrelsen för Ålands vatten velat ha tillbaka, men fått kalla handen av landskapet och miljöminister Röblom. Varför det?

Att utöka volymen och ta i bruk nya källor för dricksvatten är nu högst nödvändigt. Frågan om nya vatten- och avloppslösningar har sedan flera år legat på landskapsregeringens bord, utan respons. Detta är en verkligt viktig hållbarhetsfråga, att slå vakt om våra vattentäkter och långsiktigt säkra tillgången till vatten av god kvalitet, särskilt om Åland ska kunna växa i invånarantal och företag. I höst måste vi veta hur vi går vidare i frågan!

När gödsel från gårdarnas gödseltankar töms vid fel tidpunkt, eller i för rikliga mängder, rinner de ut i vattendragen. Det måste övervakas bättre av myndigheterna och tillsynens stärkas. Ett fortsatt arbete tillsammans med jordbrukare och markägare behövs, men också skärpt lagstiftning.

Åland har hamnat på efterkälken när det gäller vattenvården. Landskapet borde göra en jämförande studie med andra regioner om vårt vattenvårdsarbete är tillräckligt effektivt eller om man kan söka goda modeller från andra håll. Åland måste ligga i framkant, vattenfrågorna är så avgörande för våra livsbetingelser.

Klimatförändringarnas påverkan på Åland borde också utredas. Hur påverkas vårt samhälle av värmeböljor, torka och vattenbrist i våra sjöar. Här krävs också handlingskraft och engagemang av landskapet.

Å var finns vattenlagen? I flera år har vi väntat på att lagen ska överlämnas till lagtinget? Har den också somnat in?

Vattenfrågorna har förvisats långt bak i prioriteringarna för regeringen Thörnroos. ”Vattnets år” kom och gick – utan resultat. Havsbaserad vindkraft i all ära, men glöm inte Ålands viktigaste miljöfråga, vattnet.

 

Camilla Gunell (S)

Ny partisekreterare från och med 1.9

Ålands socialdemokrater har anställt en ny partisekreterare.

Hon heter Fia Hellsten, är 35 år gammal. Hon bor i Godby, med man och två döttrar.

Fia är fackligt aktiv i servicefacket PAM och aktiv socialdemokrat bland annat i Norra Ålands socialdemokrater och i styrelsen för Ålands socialdemokrater. Hon sitter också i invånarnämnden i Finström.

Fia har jobbat som receptionsansvarig på Ålands idrottscenter och kommer att fortsätta jobba där en del av tiden.

-Det är jätteroligt att vi hittat en partisekreterare som både jobbat i partiet och har de kunskaper vi behöver för att hålla ordning på oss och sätta fart på valkampanjen, säger partiordförande Camilla Gunell.

Fia Hellsten är inflyttad från Sverige och har bott på Åland i drygt 10 år.

-Jag ser fram emot nya utmaningar och att få vara med om en livlig valkampanj med stora framgångar, säger Fia Hellsten.

Mer människokärlek, mindre förakt 

I en samtidigt oerhört hjärtlös och djupt okunnig insändare beskriver Ålands konservativa förening Urd kvinnor som genom sitt beteende bryter normer, vilka som helst, som funktionsnedsatta (en beteckning som i sig visar ett förakt och en oförståelse för den gruppen människor).

Särskilt riktas elakheterna mot transpersoner, som beskrivs som lättpåverkade offer för en feministisk konspiration som lurat dem att tvivla på sin könsidentitet.

Alla som har någon form av insyn eller ödmjukhet inför frågan vet vilken tung, svår och kontrollerad process det är att genomgå en könskorrigering. Likaväl vet de som bryr sig om fakta att långt ifrån alla transpersoner gör kirurgiska förändringar.

Det gör mig djupt ledsen att kvinnorna i Urd väljer att så föraktfullt tala ner till människor som redan är sköra och som av oss alla borde få stöd och respekt för sin resa och sin rätt att definiera sig själv.

De flesta människor jag möter vill inte andra illa. I ett möte människa mot människa ser man individen och finner en förståelse. Kanske borde kvinnorna i Urd prata med transpersoner, eller varför inte med ungdomar från ”ungdomskulturer med uppseendeväckande klädstilar”, och se om det inte gick att uppamma förståelse och människokärlek även för dem.

Min kollega, lagtingsledamot Stellan Egeland (Obs), har på känt maner klippt och klistrat ihop en beskrivning av ”Pride-rörelsen” som varken har huvud eller fötter. Också för honom är transfrågan i centrum. I stället för att en enda gång försöka förstå hur livet och verkligheten ter sig för en ung människa som känner att hen har fel kön, uttrycker Egeland sitt förakt för alla nymodigheter som är tänkta att respektera att det finns fler sätt att vara människa, fler sätt att uttrycka sin sexualitet och fler uttryck än vi tidigare förstått.

Det är ett uttryck för en populistisk och konservativ politisk agenda som behöver sina demoner för att få fotfäste. Till det har feminister och hbtqia+-aktivister utsetts.

Egeland avslutar sin insändare med att konstatera att alla får leva som dom vill och ska behandlas respektfullt. Hur är det att behandla transpersoner respektfullt att antyda att de egentligen inte ens finns annat än som resultatet av ”påverkansarbete”?

Nina Fellman (S)

 

 

Insändare: Omdömeslös politik  och miljoner upp i rök 

Landskapsregeringen döms av Ålands tingsrätt till avtalsbrott för att man i januari 2020 hävde avtalet för den elbybridfärja och det 15 år långa driftsavtal som ingåtts via upphandling. Hävandet gjordes utan att man sökt andra lösningar genom dialog eller överenskommelser med avtalsparten. Landskapsregeringen rev godtyckligt och utan att lagtinget hörts eller beviljat fullmakt för eventuella skadestånd upp ett juridiskt bindande avtal. Uppenbarligen gjordes inte tillräckliga riskanalyser eller tillräckligt kvalificerade juridiska bedömningar av skadeståndsrisken.

 

Detta har lett till att åländska skattebetalare nu får en nota på närmare 12 miljoner euro att betala för regeringen Thörnroos drastiska och oöverlagda beslut. Lägg till detta de minst fem miljoner av skattebetalarnas pengar som under tidigare regeringar lagts på kortruttsarbetet, miljökonsekvensbedömningar, projektering och planering, och det blir påfallande tragiskt att alla dessa pengar kastats bort utan att ha gett ålänningarna och skärgårdsborna en enda färja, kortrutt, hamn, bro eller tunnel. Mycket av detta under Veronica Thörnroos egen ledning som trafikminister.

 

Detta är en uppvisning i sämsta möjliga ekonomiska politik. Ännu dyrare blir det om regeringen väljer att driva processen vidare i nästa instans. Den liggande domen ger inte landskapet rätt på en enda punkt. Att driva det vidare till hovrätten ökar notan ytterligare för de åländska skattebetalarna.

 

Den uppkomna situationen skadar också landskapet Åland i rollen som en trovärdig avtalspart. Vem ska ens våga bjuda på landskapets entreprenader om det är så här man behandlar dem man ingått avtal med?

 

Lantrådet Veronica Thörnroos vill skjuta över skulden för hela affären på den tidigare landskapsregeringen. Detta trots att hon vet att en EU-upphandling inte kan avbrytas trots att ett val är på kommande, att det finns fataljetider att följa, och att det var en upphandling som inleddes två år in i den förra mandatperioden.

Sanningen är den att sittande lantråd och Åländsk center drev en cynisk och populistisk valkampanj mot ett kortruttsprojekt man tidigare stött och arbetat för, och att man efter valsegern kände sig tvungen att leverera, mot ålänningarnas och skärgårdens intressen och sitt eget bättre vetande.

Vi konstaterar med sorg och ilska att åratal av hårt arbete och många miljoner euro gått upp i rök, och att vi inte ser ett uns av ödmjukhet och självkritik hos lantrådet Veronica Thörnroos, en politiker vars nota börjar bli oansvarigt hög för Ålands folk.

Camilla Gunell (S)

Nina Fellman (S)

Jessy Eckerman (S)