Insändare, Ansvarsfull hantering av vindkraftens möjligheter

Den storskaliga havsbaserade vindkraften diskuteras intensivt, som sig bör när det gäller stora satsningar. 

Det har från början varit klart att det finns mycket viktiga saker som landskapsregeringen måste sköta och sköta väl om vi ålänningar ska upplåta våra vattenområden för exploatering. 

De bolag som är intresserade av att utnyttja våra vattenområden och naturresurser ska göra sitt, och har ett ansvar att visa att de kommer att göra det ansvarsfullt. Något nytt Exxon vill vi inte ha. 

Ingen annan än landskapet kan hantera lagstiftning, tillståndsgivning, kravställningar på miljökonsekvensbedömningar, hur budgivningsprocesser ska genomföras, vilka krav som ska ställas på aktörerna vad gäller nyttan för ålänningarna i form av pengar (genom arrenden och skatter), arbetstillfällen och tillgång till billig el för det åländska samhället. 

I de presentationer som vindbolagen gjort utlovas guld och gröna skogar. Det är inte oväntat, det är ju bolagens jobb att i eget intresse måla bilden så skön som möjligt. 

Därför gäller det att inte vara naiv, men inte heller ogenomtänkt skjuta planerna i sank. Det gäller att hålla koll på hur andra gör och dra lärdom av deras erfarenheter. Det gäller att vara klarsynt och tydlig gentemot de starka ekonomiska intressena i vindkraften. 

Den havsbaserade vindkraften handlar inte bara om Åland, utan om hur energi i framtiden ska produceras så att vi kan lämna den tid bakom oss då vi förstör våra egna livsförutsättningar genom att använda fossila bränslen. 

Om Åland blir självförsörjande med den elektricitet vi själva behöver betyder det inte att vi är fria från fossilberoendet. Det bara används på andra ställen, i livsmedelsproduktion, i biltillverkning, i fabriker som tillverkar våra bruksföremål och kläder, i transporter, i snart sagt all mänsklig verksamhet och produktion. Om åländska vatten är lämpliga för vindkraft, om utbyggnaden kan ske utan att skada undervattensliv, fågelliv eller andra viktiga värden, och om nyttan för Åland är betydande, då är det både klokt och ansvarsfullt att gå vidare. 

Det som inte får ske, och där det nu finns flera frågetecken kring den politiska hanteringen av processen, är att det uppstår minsta tvivel om att allt går rätt till, att det finns tillräckliga resurser för tillståndsgivning och planering, näringsrätter och kapacitet att hantera de stora bolag och ekonomiska resurser som står på spel. 

En socialdemokratisk kungstanke är att full sysselsättning är viktig. Arbetskraften, ett väl fungerande näringsliv och en ekonomi som försörjer välfärden är en balans där alla delar hänger ihop. Att detta måste ske inom planetens gränser, både genom att vi minskar vår konsumtion och ändrar vår produktion är självklart idag, men någonstans ska jobben finnas. Någonstans ska pengarna genereras, även om man inte längre kan förutsätta en evig tillväxt. 

Vindkraften är en del av framtiden. 

Nina Fellman 

Insändare, Egen energiproduktion

Ålänningarna ska producera sin egen el och skydda orörd natur från rovdrift

 

Den största svagheten i det åländska energiförsörjningssystemet är att Åland inte producera tillräckligt med egen el. Ålänningarna är i hög grad beroende av import av el. Trots att det byggts en rad vindkraftverk och stora parker av vindmöllor planeras både norr och söder om Åland gynnar inte detta ålänningarna i första hand.

 

Vi måste skilja på ålänningarnas behov och framtida behov av el och de rent kommersiella investeringar som gjorts och som planeras. De åländska vindmöllorna är kommersiell verksamhet i huvudsak ägd av ålänningar. De säljer sin el på den elmarknad vars priser dagligen läggs av elbörsen Nord Pool som trots namnet också inkluderar Tyskland och flera andra europeiska länder. Priset återspeglar utbud och efterfrågan. Priset består av alla former av energi som alla har olika pris. Den energiform som är dyrast för dagen blir det pris som gäller för all energi oberoende om det är vind, kärnkraft eller nåt annat. När gasen från Ryssland abrupt minskade steg priset på gas. Börsens prismekanism gjorde att alla energipriser sköt i höjden. Produktionskostnaderna har inte ökat. Prishöjningarna beror således på det höga gaspriset. Prishöjningarnas vinster kammar produktionsbolagen in. Också de åländska vindkraftsbolagen gynnas av kriget i Ukraina.

 

Det finns platser i Finland där kommunen äger ett energiverk av något slag. Kommunmedlemmarna köper el från sitt eget elverk. Den elen säljs till självkostnadspris och påverkas inte av elbörsens priser. Den här modellen kallas Mankalamodellen och har godkänts av de EU-myndigheter som övervakar den fria rörligheten på elmarknaden. Det problemfyllda kärnkraftverket Olkiluoto som äntligen är igång och producerar el ägs av industrin i Finland. Ägarna säljer el till sina industrier till självkostnadspris vilket givetvis gynnar den inhemska produktionens konkurrenskraft.

 

Istället för att sälja ut orörda havsområden till utomåländska bolag som kommer att göra sig rika på vindkraft borde vi i första hand fundera på hur Åland kan utveckla en Mankalamodell för egen produktion av el. Ett helägt landskapsbolag som producerar el till självkostnadspris åt ålänningarna. Bolaget kunde t.ex. heta Ålands-Ellen och syfte skulle vara att göra Åland oberoende av den europeiska elmarknaden. Varför skänka bort förutsättningarna för att producera el till andra och sedan själv fortsätta köpa in dyr och osäker el från Nord pool?

 

På 1960 och 70-talet talades det i landstinget om att bevara samhällsbalansen. Ett lite kryptiskt uttryck som gick ut på att förhindra att stora bolag skulle slå sig ner på Åland. Man menade att det kunde föra med sig sociala spänningar och att Åland själv skulle utnyttja sina resurser. Tiderna har förändrats men inte i grunden. Småskalighet, eget kapital och hållbara investeringar är viktiga ännu idag. Det finns gott om exempel i världen där orörda paradis närmast förstörts på grund av girighet och okontrollerad rovdrift på orörd natur. Vi behöver en mera nyanserad diskussion om de planerade vindparkerna på åländska vatten.

 

Barbro Sundback

Frågestund i lagtinget

Idag hade vi frågestund i Lagtinget, här kommer en sammanfattning. Frågestunden i sin helhet kan ses på lagtingets youtubekanal eller på lagtingets hemsida. Vad frågade socialdemokraterna om den här gången?

Camilla Gunell : Självstyrelselagen har gått på grund och nästa möjlighet för Åland att få en ny lag sker tidigast 2028. Nuvarande process under ledning av landskapsregeringen har tyvärr misslyckats. Min fråga till lantrådet är vilka slutsatser man dragit kring sitt eget arbete och vad som är nästa steg mot en ny självstyrelselag.

Jessy Eckerman: Jag frågade finansministern om människors ekonomiska situation och om ministern anser att LR gjort tillräckligt för att stöda ålänningarna i rådande situationen. Jag vet att på att många fler hamnat i ekonomiskt trångmål och folk har svårt att tackla både hyreshöjningar ökade matkostnader, räntor, elräkningar mm..  En undersökning i Finland visar att få ens klarar en ökning på 100 euro i månaden. De insatser som kommit har nätt jämnt täckt kostnaderna av inflationen.

Nina Fellman frågade Vice lantrådet: Landskapsregeringen har beviljat vindbolagen inom OX2 permanent näringsrätt, de facto i strid med gällande lag, till bolag som ännu inte finns utan är under bildning varande. Varför inte vänta på att vi har en ny näringsrättslagstiftning att vila besluten på, och på att bolagen som beviljas näringsrätt de facto existerar.

Vad händer inom den åländska sjöfarten?

VAR? ÅLANDS SJÖFARTSMUSEUM NÄR? TORSDAG 15.12 kl 11.30-13

 

Vad händer inom åländsk sjöfart?

Nyheten om att Viking Lines Rosella säljs bort landar som en bomb i det åländska samhället. Linjen Mariehamn-Kapellskär som är en av ålänningarnas viktigaste linjer till Sverige står utan fartyg och framtiden ser osäker ut. Detta har direkta effekter på ålänningarnas kommunikationer och är en katastrof för många som arbetspendlar, som har barn och familj i Sverige, för bortaålänningar med stugor på Åland. Mariehamn-Kapellskär är också en viktig linje för alla som reser för nöjen, fritid, shopping, kultur och idrott i Sverige. För att inte tala om vad den betyder för turismen.

Frågorna blir många: Vad är det riktigt som händer inom åländsk passagerarsjöfart? Kommer fler linjer som inte är tillräckligt lönsamma att läggas ner? Räcker inte taxfreeundantaget längre till för att skapa lönsamhet?

Samtidigt pågår alltmer högljudda diskussioner om skatteundantagets betydelse och den snåriga skattegränsproblematiken. Många företagare lägger ner oändligt med tid och resurser på att lösa frågor kring import och export av varor och frustrationen är stor. Politiska röster höjs för ett partiellt slopande, en lösning som kanske inte ens är möjlig.

Åland står och faller med tillgången på kommunikationer och fraktmöjligheter, billiga sådana. Mariehamn och Åland behöver alla de arbetsplatser, skatteintäkter, hamnavgifter och den service som rederierna gett.

Samtidigt måste man också kunna fråga om inte rederierna har ett ansvar gentemot den åländska befolkningen att också upprätthålla trafik under mindre lönsamma månader? Ålänningarna behöver kunna lita på en hållbar trafik under alla årstider. Annars är det risk att personer som arbetspendlar känner sig tvingade att flytta.

Vad behöver vi nu göra? Vad behöver samhället göra? Vart är branschen på väg?

För att diskutera och belysa dessa frågor anordnar Ålands Socialdemokrater en diskussion den 15.12 kl 11.30-13 i Ålands Sjöfartsmuseum med VD Viking Line Jan Hanses, professor Henrik Ringbom, Mariehamns Hamns VD Alef Jansson, Tomas Karlsson, VD för Eckerölinjen.

Alla välkomna!

Det måste bli ett slut på dessa oändliga debatter om skärgårdstrafiken

För en dryg månad sedan skrev jag en insändare om trafikavdelningens omöjliga uppgift att fungera politiskt effektivt främst på grund av att verksamheten i så hög grad är direkt ministerstyrd. Det betyder att ministern har makt att i detalj besluta om verksamheten hen ansvarar för. Detta beror främst på att skärgårdstrafiken inte är en myndighet, ett affärsverk eller ett bolag. Trafikministrarna har alltid styrt och ställt och man kan notera att de i slutet av sin mandatperiod ofta har blivit allt mera egenmäktiga och skapat konflikter både inom regeringen och i lagtinget. Följderna av detta system är ett debatterande som inte har något slut och ingen början.

Detta upprepas än en gång i den nuvarande dagspolitiken. I budgetdebatten exploderade anslaget för provborrningar för en tunnel till Föglö. Ingen enighet i regeringen och rena rama kaoset i lagtinget. Så fungerar inte ett väloljat parlamentariskt system. Att Obundna knappast tillmäter de parlamentariska spelreglerna någon betydelse trots att de är ett regeringsparti gör läget hopplöst instabilt och väljarnas tilltro till politikerna sviktar. Just nu kan man konstatera att regeringen ligger många sjömil från sitt regeringsprogram som bland mycket annat innehåller denna kloka ambition: ”Landskapsregeringen understryker vikten av att stora infrastrukturella investeringar bör ha en bred parlamentarisk förankring för att trygga en långsiktig samhällsutveckling.

Hur ska man då åstadkomma ett bättre system? Socialdemokraterna har länge förespråkat att landskapet ska utveckla ett landskapsägt bolag som har ansvar för skärgårdstrafiken, broar, bryggor och vägar samt Ålandstrafiken. Genom en sådan bolagisering får man en tydlig bild av verksamhetens ekonomi och kan fatta långsiktiga investeringsbeslut. Regeringens roll blir då att ägarstyra verksamheten samt granska att bolaget fungerar effektivt och hållbart. Lagtingets uppdrag blir i detta system att fatta beslut om hållbara och långsiktiga mål för skärgårdens infrastruktur samt trygga bolagets ekonomi. På liknande sätt sköts stora delar av landskapets förvaltning. Man skapar armlängdsavstånd mellan ministern och verksamheten. Detta måste också gälla för trafikavdelningen!

Lagtinget måste sluta med dessa ändlösa diskussioner om skärgårdstrafiken. Frågorna som rör skärgårdens infrastruktur är viktiga men Åland måste ägnas stora övergripande frågor som en egen näringspolitik, dynamisk utbildningspolitik, planering och skydd av värdefulla kultur- och naturområden, klimatförändringarna samt frågor som rör kultur, jämställdhet och demokrati. Och sist men inte minst fred och social rättvisa.

 

Barbro Sundback (S)

Jessy Eckermans anförande 16.11.22 om regeringens förslag till budget 2023.

Talman, bästa lagting.

Äntligen måste jag få säga, på den tredje dagen  finns möjlighet att tala om det som kanske är en av de viktigaste  framtidsfrågorna, nämligen barn och ungas välmående. Under många timmar har man debatterat pengar, tunnlar, tjänster och ekonomi. Jag tror att alla partier är eniga om att barn och ungas välmående är en prioriterad fråga,

Vi socialdemokrater vill inkludera Ålands Polismyndighet i utvecklingsprojekt för barn och ungas hälsa och välmående.

Projektet har som syfte att identifiera strukturella hinder

implementera långsiktiga löningar och en målinriktad samverkan mellan barnomsorg, skola, utbildning och socialvård, hälso- och sjukvård och aktörer inom tredje sektorn.

Puh, det blir många aktörer det, med tanke på att det finns 16 kommuner…  men trots detta saknar en mycket viktig del i arbetet.

 

Polisen har under många år äskat om medel för att återupprätta ungdomspoliserna, två tjänster och återskapa relationsbyggandet på fältet i ett preventivt syfte.  Tyvärr nekades polisen detta och även i förra budgetprocessen röstades Socialdemokraternas budgetmotion om resurser till polisen för förebyggande arbete med ungdomar ner.

Nå vi fortsätter arbeta för det vi tror på trots att man från LR inrättat många tjänster och en valrörelse om mer pengar till polisen – har man igen svikit ungdomspolisen.    Utvecklingsprojektet för barn och ungas hälsa och välmående och hälsa i skolan handlar inte bara om ungas välmående det handlar också sexuellt våld, våld i nära relationer som faller under strafflagen.

Och det är allvarliga övergrepp som krävs åtgärder på rätt nivå. Polisens roll i projektet är också av stor vikt också med tanke på att man kommer i kontakt med förövare.

 

Talman när jag ändå är inne på rätt nivå, många ungdomar i Yrkesgymnasiet är i behov av särskilt stöd. Distansstudier, åtgärdsprogram, inlärningssvårigheter och andra modersmål än svenska är några orsaker. Vi Socialdemokrater anser att det är viktigt att det finns tillräckliga resurser så att de studerande kan uppnå goda resultat både i de teoretiska och praktiska ämnena.

 

Vi anser också att en gymnasieutbildning skall vara för alla. Utbildning är nyckeln till ett stabilt. Bärkraftigt och välmående samhälle. Med god utbildning kan också de barn och ungdomar som kommer från mindre bemedlade familjer få samma möjligheter med en god utbildning ges också alla studerande stöd på rätt nivå.

Den utvidgade läroplikten i Finland utgör en helhet som garanterar en jämlikhet, avgiftsfritt gymnasium och garanterade stöd för de ungdomar som är i behov av dessa. Här ligger Åland efter i utvecklingen, vi behöver inte kopiera rakt av men det finns många goda delar bland annat med stödåtgärderna och avgiftsfri utbildning, och Socialdemokraterna har lyft frågan många, många gånger.

Det skall bli intressant att höra hur långt man kommit på Åland med den enligt oss dyrare, krångligare och mer tidskrävande varianten man från Landskapsregeringen avser starta upp på Åland. Bara det att man nu från landskapsregeringen har kostnadskompenserat Ålands Lyceum men inte resten av gymnasiets linjer är väldigt olyckligt.

De praktiska linjernas status behövs höjas, arbetaryrkena behöver fortbildning i en föränderlig värd. Hantverkare behövs i hela samhällsbyggandet. Det är dessa arbetarlinjer som håller igång samhället, serverar, producerar, vårdar, stylar, transporterar och bygger grunden för samhället, kort och gott… I och med att samhället förändras, teknologi, automatisering och helt nya kompetenser kommer in i arbetslivet, är det helt nödvändigt att erbjuda rätt insatser på rätt nivå också för alla dem yrkesverksamma arbetstagare vars arbeten blir mindre och mindre relevanta.

När jag ändå talar om utbildning för Alla.

Ålands Folkhögskola föreslås i budgeten att utredas att bli en del av Ålands gymnasium. Det finns säkert goda synergieffekter i ett sånt förslag men utredningen måste göras med hänsyn till och med beaktande av Ålands Folkhögskola som Ålands säte för den fria bildningen och det livslånga lärandet.

Till sist, konkretisera stödet för personer i behov av specialpedagogiska insatser. Ålands Socialdemokrater har drivit på frågan politiskt under många mandatperioder, det finns en utredning från 2006 som kan ligga till grund.

 

Frågan drivs inte bara politiskt,  påtryckningar och upprop från intresseorganisationer och arbetsfältet frekvent förekommer så finns ännu få konkreta insatser.

Stödet för ungdomar inom Ålands gymnasium och vuxna i behov av insatser är otillräckligt i dagsläget. I grundskolan varierar stödet i olika grad, vilken form av stöd du får, om din kommun har råd med och prioriterar studio och studiotimmar varierar enormt mellan kommunerna och skolorna. Det skall inte vara skillnad på var du bor på Åland eller om du studerar på landskaps- eller kommunal nivå för att du skall ha tillgång till stödinsatser på rätt nivå, utbildningen måste tillgänglighets anpassas.

 

Alla kommuner och skolor kan inte ha egna experter. Här krävs konkretiserade åtgärder och det är det vi efterlyser.  Tillexempel ett resurscentrum vars expertis kommer alla åländska utbildningsinstanser till godo. Ett resurscenter kan observera, handleda och fortbilda inom områden som intellektuella funktionsnedsättningar, rörelsehinder, tal- och språkstörning, läs och skrivsvårigheter, hörsel och synnedsättningar, och ha ett särskilt fokus på barns socioemotionella förmågor och språkstöd inom integrationen.

 

För många familjer med barn och unga med särskilda stödinsatser var stödet under pandemin väldigt varierande. Många barn som annars hade timmar i studio på grund av tillexempel diagnoser blev helt utan det lärarledda stödet under den första perioden –  och sporadiskt och väldigt ojämlikt stöd under den andra perioden. Man känner till att flickor – om de diagnostiseras alls får sina diagnoser alldeles för sent och får inte del av de insatser som finns i skolorna, flickornas svårigheter måste dessutom vara mycket omfattande för att få stöd eller ens upptäckas. Hur många barn och unga som runt om på Åland har olovlig skolfrånvaro kopplat till diagnoser och problematik verkar vara svårt att få ett helhetsgrepp om. Här borde finnas en statistik och en  könsbaserad statistik.

Jag hoppas utskottet tar dessa frågor på allvar. Utbildning och också delaktighet i samhälle är nyckeln till ett stabilt, bärkraftigt och välmående samhälle. Budgetdebatter är så mycket mera än tunnlar, det borde vara lika mycket fokus på inkludering, jämlikhet och jämställdhet. Jag får bara tre repliker, det visar på vad regeringen prioriterar….

Nina Fellmans anförande 16.11.22 om regeringens förslag till budget 2023.

Talman

Under många år nu har de försök som gjorts att stärka kommunstrukturen, vilket är vad det faktiskt handlar om, misslyckats. Förra mandatperiodens reformlag är borta, och den icke-politik som bedrivits av sittande regering har lett till det förväntade – ingenting. Som en bisats bara; den förra reformen misslyckades inte för att vi inte pratade med oppositionen, utan för att oppositionen med centern i spetsen spelade på en rädsla för förändring för att vinna ett val. Oppositionen inbjöds från dag 1 att vara med och påverka, men valde bort den möjligheten

Om vi nu får en kriskommunslagstiftning leder den, om den tillämpas, till att ett flertal kommuner involveras i en tvingade process som också kommer att skapa motstånd och som riskerar bli mycket dyra. Som konstaterades i processen kring Kumlinge, Föglö och Sottunga är det ingen idé att sammanslå kommuner som redan är svaga. Det blir inte en starkare helhet.

Det krävs alltså en vilja och ett mål och mod att också driva en process. Hur kunde den se ut?

En första reflektion är att den kommunstrukturlag vi nu jobbar med, även om den i sig är bra, är för byråkratiskt tungrodd och för illa anpassad för våra mikrokommuner för att fungera. I klartext: Det förutsätts processer som de minsta kommunerna inte längre har resurser till. Kanske kunde en del lösningen alltså vara en ny lagstiftning med en enklare men mer inkluderande process.

Vi tror också att den tid är förbi när skärgårdens kommuner har något att vinna på en gemensam skärgårdskommun eller ens ett samgående med en eller flera faståländska kommuner. Vi behöver börja titta på möjligheten till asymmetriska kommuner där vissa funktioner sköts centralt medan andra genom avtal överförs till en starkare kommun. Kanske Mariehamn.

På fasta Åland kan vi konstatera att det finns två helheter – staden och landsbygden. Centralorten Mariehamn-Jomala växer på bekostnad av resten av fasta Åland, särskilt i brist på en stark centralort utanför Mariehamn. Det finns en skillnad i identitet beroende på om man identifierar sig som landsbygd eller stad. Kanske finns där något att bygga vidare på?

Varför är det viktigt att komma vidare? En orsak är ekonomin. I all oändlighet klarar det offentliga inte av att finansiera strukturer som kräver mer och mer pengar.

Mer akut börjar det faktiskt bli med den demokratiska utarmningen i kommunerna. Allt fler kommuner börjar få stora problem med att hitta människor som ställer upp. Det är tungt, ansvarsfullt och illa betalt att ta ansvaret. Akut är det också för klimat- och miljöarbetet. En hel rad viktiga gemensamma ansvar bromsas upp en svag struktur. Man måste alltså, för alla som vill åstadkomma konkreta förändringar, skita ner sina höga mål med en jättesvår och sårig fråga och hitta en väg framåt.

Låt mig dock understryka en sak. De åländska kommunerna gör ett fantastiskt jobb utifrån sina förutsättningar. Den kraften och det engagemanget borde kanaliseras i utveckling, inte i att hålla näsan ovanför vattenytan.

 

När det gäller fördelningen av Paf-medel vill vi poängtera det som tidigare sagts. Hur Paf-medel används måste regleras i lag. Denna fråga har diskuterats många gånger, i flera kommittéer och referensgrupper. Det har sagts i finans- och näringsutskottets betänkande. Då kan man inte komma med en budget där man utlovar ytterligare en utredning. Gör jobbet i stället.

När det gäller digitaliseringen är vi lite bekymrade. Landskapsregeringen föreslår en rad nya tjänster som främst förefaller handla om att bygga egna nya system bland annat för ärendehantering. Samtidigt har man inte sagt vad man vill göra med ÅDA, och inte heller hur den digitala transformering ska gå till som gör att man börjar jobba digitalt i stället för att att översätta pappersjobb till datorer. Vi vill se färdriktningen innan det anställs en massa nya människor

Inkomstgränsen för studiestöd har redan debatterats. Vi vill inte se en slopad inkomstgräns, för den har inte lett till det önskade resultatet, snarare tvärtom. Däremot är vi beredda att diskutera en mer rimlig höjning av inkomstgränsen.

 

Vår syn på barnomsorgsavgift och barnbidrag har redan presenterats i gruppanförandet. Kom ihåg, bästa kolleger och lyssnare – vi vill utveckla det som är viktigt till exempel för barnfamiljerna, inte bara prata om pengar. Vad skulle det betyda med ändrade inkomstgränser och i högre grad kostnadsfri småbarnspedagogik? Skulle det gynna vårt samhälle och våra barnfamiljer? Varför är det alltid för mycket och för dyrt det som föreslås för att underlätta vanliga människors liv?

Vi vill också i en motion påminna om att tandvården fortfarande för oss är en prioriterad fråga. Det är fortfarande ett mysterium varför tandhälsa skulle vara en separat del av hälsa. All evidens pekar i motsatt riktning. Därför vill vi se ett nytt tandvårdsprogram som sätter siktet på nya förbättringar när de som togs fram under den förra mandatperioden. God tandhälsa för fler vore en god investering, både ekonomiskt och mänskligt.

Slutligen några ord om en för mig viktig fråga, nämligen jämställdheten.

Vi kan på fler områden se att jämställdhetsutvecklingen stampar på stället eller backar. Vi ser, också i den här salen, krafter som motarbetar eller inte anser att arbete för jämställdhet behövs, och att man ifrågasätter det som varit grunden för det, nämligen att en jämlik representation av kvinnor och män i alla sammanhang är viktig och riktig.

Låt mig därför säga: Det är egalt, faktiskt, om det är biologi eller erfarenhet, arv eller miljö som gör att kvinnor och män har olika erfarenheter. Det är ett faktum att vi har det. Dessa olika synpunkter och erfarenheter är viktiga och behövs, och vi kan inte sluta jobba för det. Vid Reykjavik global forum som jag hade möjlighet att delta i förra veckan presenterades en massa siffror, från FN en utredning som visar att länder med kvinnliga ledare hade en lägre dödlighet i covid 19, vid ett ekonomiseminarium att mindre än 2 % av investeringspengar globalt går till kvinnliga entreprenörer trots att, enligt samma statistik riskerna är mindre och vinsterna högre med kvinnliga företagare. Det är bara några exempel.

Låt oss gå framåt, tillsammans för ett mer jämställt och därmed rikare och bättre samhälle

Tack talman

Camillas gruppanförande 15.11.22 i debatten om regeringens förslag till Ålands budget 2023.

Vår samtid kräver breda överenskommelser, långsiktig politik och ett varmt och modigt ledarskap

 

Talman!

Oron i världen påverkar också den åländska vardagen. Klimat hotet, kriget i Ukraina och Rysslands hybridkrig, Nato-medlemskap, energikris, allt sätter sina spår också i vårt samhälle.

Från att ha levt i en värld där murar rivits och demokratisering ägt rum, är det sedan den 24 februari 2022 en annan världsordning och en annan säkerhetspolitisk omgivning vi har att hantera.

Under Nordiska rådets session i Helsingfors såg man ett tydligt närmande mellan de nordiska länderna, länder som sluter sig starkare samman i en tid av yttre hot.

Det nordiska varumärket, den nordiska välfärdsmodellen är respekterad och framgångsrik. Den bygger på gemensam värdegrund som jämlikhet, yttrandefrihet, jämställdhet, mänskliga rättigheter, demokrati, rättssäkerhet. Vi har stabila ekonomier som resolut tar tag i frågor om klimatomställning, minskar det fossila beroende, ökar inhemsk energiproduktion och stärker sin välfärd, reseliens och säkerhet.

Också på Åland är värderingar en viktig utgångspunkt när vi lägger ut kursen för vilket samhälle vi vill skapa. Kvartalspolitikens tid är förbi, vår samtid kräver – mer än någonsin – långsiktighet, samsyn kring de stora utmaningarna, ledarskap som med värme och auktoritet vågar och kan leda ett inkluderande samhälle mot framtiden.

Grundfunktioner som vi hittills tagit för givet som energi och vattenförsörjning kan man inte mer ta för givna. Det är frågor som vi medvetet och långsiktigt måste sörja för, Åland måste se om sitt hus när det gäller avgörande samhällsavgörande infrastruktur. Här finns mycket jobb att göra!

Fru talman!

Energiförsörjning, vatten och avlopp, trafik och kommunikationer, klimatanpassningar i byggandet och planering – allt detta måste upp på agendan mer strategiskt och mer framåtlutat.

Vi kan inte längre ignorera arbetet med fysisk planläggning om vi ska lyckas uppnå hållbarhet och agendans mål. Vi måste också ha aktörer som kommuner, myndigheter och företag som är starka nog att jobba med dessa frågor.

Tre år har nu gått och när det gäller de åländska kommunkartan har tiden stått stilla. Vi kan konstatera att har ledarskap och vision om framtiden helt och hållet uteblivit.

Ibland undrar jag om vi alls delar samma värdegrund? Är det inte viktigt att alla ålänningar lever på lika villkor och med rätt till god service, i alla delar av vårt landskap, landsbygd och skärgård? Kommuner i förtvivlad ekonomisk situation kan inte ge sina medborgare likvärdiga möjligheter, de kämpar hårt med att upprätthålla sina lagstadgade grundfunktioner, medan andra har det bättre. Det här skapar ojämlik vardag för ålänningarna, som är orättvist och olyckligt.

Regeringen Thörnroos har varken haft vilja eller förmåga att leda framåt i denna viktiga fråga för ett jämlikt och livskraftigt Åland.

Fru talman!

Åland har tyvärr också, mot bakgrund av bland annat regeringen Sanna Marins omfattande reformagenda, hamnat rejält på efterkälken inom flera områden. Oförmågan eller oviljan att ta tag i de svåra strukturella frågorna har lett Åland in en återvändsgränd.

Fråga efter fråga läggs i utredningar som följs upp av fler utredningar. Tiden går och vi står snart inför ett val igen. Det blir uppenbart att regeringen Thörnroos inte vetat vart man är på väg eller hur man vill använda sin tid vid makten.

Utredningar ska man göra om man uppriktigt söker ny kunskap och lösningar på ett problem. Men om man använder sig av instrumentet som en metod för att begrava frågor, låta tiden gå i syfte att undvika att fatta obekväma beslut så slösar man pengar, tid och tjänstemannakraft. Den här metoden har man fått hålla på med i åratal och vi måste börja säga stopp!! Det handlar om ålänningarnas skattepengar, inte om någons partikassa. Men efter lång tid vid makten så kanske man börja betrakta det som samma sak. Vi måste börja säga som det är:

  • Kommunfrågan står stilla p.g.a. centerns egna maktsfärer kommunalt…
  • Skärgårdstrafiken kommer man ingen vart med då norra och södra skärgårdens intressen står emot varandra. Vi måste höja blicken. Många miljoner har redan lagts på oändliga utredningar, miljökonsekvensbedömningar, kortruttsplaner och det har lett endast till ett tickande skadestånd för olagligt hävandet av avtal som ökar varje dag. Nu vill man sätta ner ännu mer tid, tjänstemannatimmar och pengar på att fortsätta projektet med en tunnel till Föglö. Jag blir uppriktigt förtvivlad över detta enorma slöseri med pengar och kraft. Och man inte reformerar blir allt bara dyrare och dyrare och det enda man kan göra är betala mer.

Det här sättet att jobba äventyrar inte bara ekonomin, det äventyrar också förtroendet för landskapet som samarbets- och avtalspart, OCH medborgarnas förtroende för de folkvaldas förmåga att utveckla Åland.

Fru talman!

Socialdemokraterna tycker att det är viktigt att landskapets budget ses som ett redskap att skapa stabilitet och goda förutsättningar för företag och hushåll. Särskilt i svåra tider. Vi tycker därför det är bra att höja grundavdraget, genom den åtgärden visar regeringen förståelse för att många hushåll går mot en tuff ekonomisk vinter. Socialdemokraterna stöder det förslaget, MEN… vi är nog också förvånade över hur ojämn den här regeringen är beträffande den ekonomiska politiken.

Mandatperioden inleddes med högstämda mål om budget i balans och utredningar hur man skulle försämra omsorg och skola ute i kommunerna och inbesparingar i förvaltningen, till att nu nästan helt släppa rodret. Det förefaller lite märkligt vinglande.

Att regeringen Thörnroos, den mest borgerliga regering Åland kan ha, kommer med stora underskott och saftig utökning av den offentliga sektorn. Som väljare skulle jag nog bli ganska förvirrad.

Arbetsbördan växer för nästa regering.

Fru talman, jag vill ändå i detta gruppanförande nämna den svåra insikten i att 2022 blev det år då det blev klart att Åland inte heller den här mandatperioden, trots vårt 100 årsfirande, får en ny självstyrelselag.

Vi står inför ett misslyckande och nästa möjlighet är först 2028. Det är en historisk bravad att till och med få en Ålandsminister att lämna sin post för att förhandlingarna med Åland är så omöjliga att genomföra. Även här är vi i en återvändsgränd. Bördan av arbete växer för nästa regering.

Socialdemokraterna har i sina 23 finansmotioner lagt fram förslag som ger nya alternativ för hur vi kans organisera oss bättre, för att möjliggöra ökat samarbete, effektivare beslutsfattande och mera långsiktighet inom utbildning, sjötrafik, klimat och miljö. Vi hävdar också principen att Åland och ålänningarna bör eftersträva minst samma förmåner som i riket. Flera av de åtgärder som rikets regering gått in för att stärka hushållens ekonomi p.g.a. höga energipriser gäller också ålänningarna. De som inte gäller här, anser vi att regeringen ska besluta om extra barnbidrag och sänkta dagisavgifter.

Jag är övertygad om att självstyrelsens värde i ålänningarnas ögon måste vara att vårt samhälle är minst lika bra som i riket, och helst bättre. Självstyrelsens värde devalveras om ålänningarna ska acceptera sämre välfärd, lägre förmåner eller sämre rättssäkerhet.