fbpx

Rinnes regering sätter människan först

Under många veckor har vi väntat med spänning på regeringsbildningen i Helsingfors och även varit på besök i Ständerhuset. Idag fick vi veta innehållet i regeringen Rinnes program. Programmet präglas av humanism, satsningar på utbildning, att utjämna klyftorna och en omställning för klimatet. Programmet är på många sätt bra för Ålands del.

Mycket glädjande är förstås arbetet för svenska språket. Nationalspråksstrategin återupptas och uppdateras, vilket vi från Ålands sida framfört är viktigt. Ett återinförande av det andra inhemska språket i studentskrivningarna är en positiv sak. Regeringspartierna visar överlag stor förståelse för minoritetsfrågor. Att Vasa Centralsjukhus nu får status som sjukhus med omfattande jour är resultatet av hårt jobb och ett starkt samarbete som gynnar alla finlandssvenskar.

Förlängningen av läroplikten är en stor sak. Det blir allt svårare att klara sig med enbart grundskola. Genom att förlänga läroplikten blir andra stadiet eller gymnasiet genuint avgiftsfri, vilket förhindrar att ungdomar av ekonomiska eller sociala skäl marginaliseras.

Genom att höja de lägsta pensionerna och säkra en tillräcklig dimensionering av vårdare inom äldreomsorgen tryggas de äldre. En bindande minimidimensionering (0,7) för omsorgspersonalen i enheter med heldygnsomsorg ska enligt regeringsprogrammet slås fast. I dimensioneringen beaktas alltid i första hand vårdberoendet. Arbetsfördelningen mellan de anställda ska göras klarare bland annat i fråga om stödtjänster. Antalet anställda ökas gradvis genom ett målinriktat utvecklingsprogram. Den åländska äldrelagen ska följa i samma fotspår, i enlighet med den framställning som nu ligger på lagtingets bord.

Familjeledigheter reformeras för att öka jämställdheten så att papporna kan vara hemma längre med barn. Familjerna får mer stöd genom att den subjektiva rätten till dagvård återinförs. Arbetet ska göras i samarbete med arbetsmarknadens parter, vilket visar på en vilja att stärka trepartssamarbetet. Regeringen vill se en högre sysselsättningsnivå och företagsvänlig näringspolitik.

Också den byråkratiska aktiveringsmodellen slopas. De gör att de arbetslösa kan fokusera på att hitta sysselsättning istället för att oroa sig för nedskärningar i arbetslöshetsunderstödet.

Klimatfrågan och hållbar utveckling lyfts också upp starkt i regeringsprogrammet och nya mål för koldioxidutsläpp antas. Förlusten av biologisk mångfald ska stoppas, man förnyar energibeskattningen, så att den ska stöda ett mer klimatneutralt Finland och kraftigt minska användningen av torv.

Regeringens program ger framtidstro och sätter människan och miljön först. Vi ser fram emot ett gott samarbete med Antti Rinnes regering, de nya ministrarna och alla fem partier som där ingår.

Camilla Gunell (S)
Partiordförande och vicelantråd

Finsk fiskodling ökar utsläppen

Ålands fiskodlarförening är besvikna på mitt och miljöbyråns utlåtande beträffande Lännenpuolen Lohi OYs pilotfiskodling 5 km öster om Jurmo, Brändö i finska vatten. LR har under min tid som närings- och miljöminister varit positiv till satsningar på ny teknik som främjar en miljömässigt hållbar fiskodling, men inte positiv till ökade näringsutsläpp från fiskodling. Havets tillstånd är illa och ökade utsläpp bidrar inte till förbättring av vattenkvaliteten.

Det finns säkert många vinster i försöksodlingen i Gustavs, men man kan inte komma ifrån att försöksodlingen ökar utsläppen av fosfor (473 kg) och kväve (3977 kg).

Ålands landskapsregering gav därför ett utlåtande i likhet med dem som tidigare avgetts som berört ökade utsläpp i området, dvs att man bör ha klart för sig hur ökade utsläpp kumulativt påverkar vattenkvaliteten. Om tillstånd beviljas eller inte är ett beslut som tas av de finländska myndigheterna. Pilotodlingen är en del i en större helhet där det i området planeras omfattande fiskodlingar.

Fiskodlarförening raljerar med att LRs utlåtande handlar om ”grönt” valfläsk. Jag uppfattar inte att det hos den åländska befolkning som jag företräder, finns stöd för ökad expansion av fiskodling som negativt påverkar vattenkvaliteten i den åländska skärgården. Fiskodlingsnäringen i Östersjön måste liksom alla näringar minska sina utsläpp. Särskilt i ett scenario där forskarna förutspår att klimatförändringarna påverkar havet negativt genom att tillrinningen och näringsbelastningen från land ökar samtidigt som havstemperaturen stiger och utsötning sker.

En analys av vad de ökade utsläppen de facto innebär för tillståndet i havet är således inte alltför mycket begärt.

Camilla Gunell (S)
Närings- och miljöminister

Tack till alla medarbetare och S-sympatisörer

Kära medarbetare och S-sympatisörer!

EU-valet har varit en anspänning, det ska erkännas. Att vara så i fokus och att se sig själv dagligen i media och facebook tar på krafterna. Definitivt. Jag ser fram emot lite sommarvila. Det ska erkännas.

Men de tre månadernas arbete med EU-valet har också varit ett äventyr. Det var en ära att få frågan om en kandidatur för SDP. Jag har mött många nya människor och mött väljare som varit så innerliga och varma. Jag har sett hur ett stort valmaskineri fungerar. Jag har lärt mig nya saker. EU-frågorna har tvingat mig att läsa på och formulera en åsikt om många frågor som berör EU.

Det var en förmån att hålla förstamajtal i Jakobstad tillsammans med Silvia Modig, VF som blev invald i parlamentet.  Som första ålänning fick jag representera SDP i en tv-debatt i YLE. Jag har fått fint mottagande i Svenskfinland på våra turnéresor till Raseborg, Österbotten, Vasa, Åboland och runt om på Åland. Roligt att det finns så hängivna kamrater som Leif Holmblad i Närpes som ringt om och om igen för att få mer broschyrer att dela. Och vilket energifyllt kraftpaket Raseborg har i Camilla Grundström. Lasse Björkqvist ordnade företagsbesök ich fint program i Jakobstad. Och en hängiven marknadsförare i Åboland har vi haft i Carita Henriksson. Vilken värme och glädje att få samarbeta med er alla!

Hemma på Åland har ni stått i värme och regn utanför butiker och på stan och delat ut rosor. Tack Martin Nilsson som spikade plakat i rasande fart på Åland och Kristin Mattsson, vår fenomenala partisekreterare som ordnat allt ifrån valarbete till kickoff. En kampanj ska ha innehåll och själ, men den ska också vara snygg och pricka rätt målgrupp. Tack till April Kommunikation, till Pernilla Weckman och Anna Karlsson för entusiasm och snyggt arbete. Vilken assistent och ny vän jag fick i Sara Limnell! Så roligt att få arbeta med dig och vårt samarbete fortsätter också till höstens valkampanj. Innerligt tack till min välformulerade följeslagare Nina Fellman och kampanjchef Sara Kemetter, som trots sin redan tuffa arbetsbörda åtog sig ledarskapet i kampanjen. Tack till Barbro Sundback som skrivit stödinsändare, till styrelsen, till fina NÅS som ställer upp i vått och torrt utanför Mattssons i Godby.

Min ambition med kandidaturen var i första hand att fördjupa relationerna till SDP. I gengäld önskar jag en ålandsvänlig politik och öppna kanaler för de åländska frågorna och våra intressen, både i rikspolitiken och i EU. Lite mer röster från Åland hade gett mig mer kapital för förhandling, men nu är det som det är. Att tävla mot fyra lokala partier, mot SFP som hotar med förlust av ”det svenska mandatet” om inte alla röstar, är svårslaget. Det är bara att gratulera Anton Nilsson och Nils Torvalds till valframgången. Jag vet också att vi i Miapetra Kumpula Natri och Eero Heinäluoma har bra stöd och likaså Ålandsvänner i Ville Niinistö och Heidi Hautala. Det gäller att jobba på många fronter.

Tack till Antti Rinne som försåg oss med en videohälsning trots att han ännu var sjukskriven, tack till Antton Rönnholm som orkat två valrörelser i rad och en regeringsbildning och till marknadföringschef Jenny Suominen för positiv bemötande. Tack också till Finlands Svenska Socialdemokrater för era insatser både för mig och Tomi Kontkanen, tack till Hildur Boldt och Nils-Johan Englund! Mitt i allt detta lyser allra starkast stödet från vår kära, kära Maarit Feldt Ranta som trots sin sjukdom velat följa valrörelsen och gett klok analys och goda råd. Jag är er alla oändligt tacksam.

Tack för tålamod och merarbete på hemmaplan, Michael Gunell. Barnen är i allafall lättade att de inte ska till Bryssel. De gillar sina liv på Åland med hästar och fotboll.

I höst är det lagtingsval. Nu siktar vi på 20 oktober. Nya kandidater ska göra entré på den politiska scenen! Jag har känt många förliga valvindar på fältet och dem tar vi med oss till nästa kampanj. Bästa betyget jag fått av ålänningarna är:

”Dig kan vi inte skicka till Bryssel. Du är ju den vettigaste vi har, du måste sköta Åland”.

Camilla Gunell
Partiordförande

Bygg broar, inte murar

camilla

Om några dagar väljer vi ett nytt EU-parlament. Det är mycket som står på spel den hör gången eftersom högerpopulistiska partier i en hel rad länder väntar sig framgångar. Det här är grupperingar som inte har något att komma med när det handlar om att bygga förtroende, jämka samman olika intressen och skapa en framtid i gemenskap för Europa. Det enda de nationalistiska högerpopulisterna  är ute efter är att bygga murar också inom Europa. Man vill försvåra den fria rörlighet som är till så stor nytta både för enskilda medborgare i de europeiska länderna och för ett fungerande näringsliv.
Skandalen kring den österrikiske högerledaren och vicekanslern Heinz-Christian Strache som  leder till nyval i landet visar hur tom och bräcklig den högerpopulistiska retoriken är. Man spelar bara på missnöje och rädslor. Nyligen möttes en hel rad högerpopulistiska partier i Italien för att blåsa upp negativa och främlingsfientliga stämningar inför EU-valet. Med var också våra sannfinländare.
EU har ända från början varit ett freds- och samarbetsprojekt som strävar efter att befästa demokrati och mänskliga rättigheter. Det är ett arbete  som bara kan bli framgångsrikt om vi förmår skapa nära och förtroendefulla relationer som binder samman länder och medborgare. EUs utmaningar kan inte lösas av bakåtsträvare och klimatvetenskapsförnekare men av människor som kan samarbeta och bygga broar.
Camilla Gunell,
kandidat i EU-valet

Förstamajtal i Jakobstad

Bästa första-maj-firare!

Tack för inbjudan och den stora äran att få tala här i Jakobstad!

I dessa trakter har jag vistats sedan början av 1990-talet då jag, som så många andra finlandssvenska studerande, vid Åbo akademi fann min blivande man Michael som är från Larsmo. Vår familj som har tre barn, bor idag på Åland där han är lektor vid gymnasieskolan och jag sedan 15 år tillbaka arbetat som folkvald politiker i olika ledande roller, alltifrån lantråd, dvs regeringschef för landskapsregeringen och nu som vice lantråd och minister för näringsfrågor, jordbruk, fiske, jakt, arbetsmarknad, miljö och energi.

Orsaken till att mina vägar styrts till Skolparken och Jakobstad i år är att jag är kandidat för SDP i valet till Europaparlamentet.

Det är fint att få komma hit och se hur regionen blomstrar. Likheterna mellan Åland och Österbotten är många, både i den starka företagarandan och kulturellt. Jakobstad är ju som Mariehamn en sjöfartsstad med stolta handelstraditioner. Vi delar ett gemensamt hav, Östersjön och vi delar kustnära livet med stugliv, fiske och skärgård.

Tillsammans kämpar vi finlandssvenskar för två levande nationalspråk. Det är helt avgörande att det finns garanter för det svenska språket i de stora partierna i landet. Min erfarenhet av den gångna mandatperioden är att de stora partier man inte kan ha alltför stor tillit till när det gäller att garantera svenskspråkiga rättigheter heter Samlingspartiet, Sannfinländarna och Centern. Alltså finns bara kvar SDP, Vänstern och de Gröna vid sidan av Svenska folkpartiet. Med dessa måste vi samarbeta om svenska rättigheter ska tillgodoses, inte bara i lagparagrafer utan också i verkligheten. Vänsterpartierna har av hävd alltid haft en större respekt för minoriteten så vårt hopp står till dem. SDP har ett arv att förvalta från Martti Ahtisaari, Tarja Halonen och Paavo Lipponen.

Det är bra att konstatera att i regeringsbildaren Antti Rinnes frågor till de övriga partierna finns med arbetet med två starka nationalspråk och en starkt klimat- och miljöorienterad agenda. Nu ska det förhoppningsvis bli en ny regering med en annan värdegrund, en som satsar på utbildning, inte försämrar den! En som vill hjälpa de arbetslösa i arbete, inte ta dagpenningen ifrån dem. Här har ni starka yrkesskolor, en avgiftsfri utbildning på andra stadiet är en bra satsning på de unga och på framtidens Finland!

Det är nya tider, kamrater.

Också arbetarrörelsen måste fokusera på en omställning på grund av klimatet och den globala uppvärmningen. Och arbetarrörelsens och fackens roll, tycker jag, är att arbeta för att den omställningen kan ske rättvist, med skydd för tryggheten på arbetsplatserna och inte så att

de redan fattiga ska betala notan. Faktum är att de med små inkomster också är de som belastar klimatet minst. Det här är vår tids största utmaning. Det går omöjligt mera att ignorera de tecken som finns på att vi människor skapat en situation där vår planet befinner sig i ett mycket oroväckande skick och att alla tänkbara insatser nu måste till för att lösa situationen. Det är värre än vi tror, Men väldigt många initiativ redan är i gång satt och att samhälle, näringsliv och vi som medborgare och konsumenter tillsammans gör allt vi kan.

Frågan om klimatet kommer att prägla all politik, allt näringsliv och oss som privatpersoner under många årtionden framåt.

Vi i regionerna kan göra mycket. Alla samhällen har möjlighet att tillsammans med sina företag och medborgare göra klimatanpassningar. Vi som lever och bor på en plats känner bäst till förutsättningarna för den och kan komma till lösningar som tar ner koldioxidutsläppen, kanske samtidigt utveckla näringslivet – lönsamhet framöver ska vara anpassade till miljön – Miljönsamhet kallar jag det! Jag lovar er, att jag har jobbat med omställning och hållbarhet i flera år och jag är redo att också i EU ta kampen för klimatet!

Bästa åhörare!

I alla år i politiska uppdrag har jag sett hur Eus inflytande över vår vardag har ökat. På Åland har vi egen lagstiftningsbehörighet och allt mindre utrymme finns för den självstyrelsen. I allt högre grad tas besluten i

Bryssel. För mig är det viktigt att bevara regionernas rätt att själva bestämma över sina samhällen och att inte EU reglerar vår vardag i minsta detalj. Jag vill vara en svenskspråkig röst i EU. Jag vill också vara regionernas röst.

Ju närmare engelsmännen kommer datumet för Brexit, desto osäkrare blir de. Varför det? Det är lättare att rösta för ett utträde än att faktiskt lämna EU. För de enskilda medborgarna blir det allt tydligare vilka försämringar i fråga om fri rörlighet som uppstår. Det går lätt att vänja sig vid ökad frihet och rörlighet. Det är svårt att avstå ifrån den.

Europeiska unionen är medborgarnas union. Även om Europa är en mycket brokig kontinent med otaliga språk, olika religioner och olika demokratiska system är det ett under att dessa länder förmår samarbeta för att stärka freden och öka samförståndet. EU är mångfaldens kontinent. Mångfald är en styrka. Därför ska vi heller inte rädas inflyttning från andra länder. EU behöver inflyttning i ett längre perspektiv, också Finland berikas av mångfald. Det ger bättre affärer, fler barn, godare mat. Vem kan längre tänka sig Jakobstad utan vårrullarna på torget?

EU finns till för att säkra fred och stabilitet, och det har lyckats. Man måste minnas grunderna till varför unionen finns och dess värdegrund med fri rörlighet, öppenhet och fred och demokrati.

Ändå finns idag starka antidemokratiska krafter som hotar demokratin. När tillit, mänsklighet och medkänsla sviktar öppnar sig sprickor där rasism och främlingsfientlighet sipprar in. Populism, falska nyheter och hatdriven propaganda är bland det värsta farsot vi har drabbats av och som demokratiska människor måste stå upp emot. Därför är EU-valet den 26 maj ett vägval för vilka värderingar Europa ska vila på. Öppenhet, medmänsklighet och solidaritet är inga självklarhet. För dem måste man slåss varje dag. Jag vill att EU ska byggas av hopp inför framtiden, inte av rädsla för sitt förflutna. Socialdemokratin kan stå för långsiktighet, sans och balans.

Bästa lyssnare!

Första maj är en dag då vi minns varifrån vi kommer, om arbetarnas kamp för sina rättigheter och ett jubel för de segrar vi har vunnit.

Inte länge sedan tyckte pigan och drängen inte att de var lika mycket värda som bonden som ägde mark och egendomar. Inte länge sedan ansåg sig arbetaren mindre värd än direktören eller fabriksägaren. Inte länge sedan ansåg sig den outbildade sig lika mycket värd som den högt skolade akademikern, den fattige av längre värde än den fina och rika. Om jag frågar er idag? Anser sig någon här mindre värd än en direktör, en markägande storbonde eller en akademiker? NEJ! Det betyder att vår rörelse har gjort sitt jobb. Vi har lyft våra människor ur mindervärde.

Allas lika värde – det är ett resultat av ett ihärdigt politiskt arbete för sociala, fackliga och demokratiska rättigheter för alla. Det har gett oss utbildningsvägar och lika möjligheter.

Första maj är också solidaritetens dag då vi tänker på folk i andra länder som lider av svält, förtryck orättvisor och våld. Den tryggaste av världar skapar vi för oss i Finland genom att försäkra barn i alla världens länder skolgång och mat. Social orättvisa leder till konflikter och krig. Också dessa människor ska lyftas ut ur förtvivlan och mindervärde – som vi. Kampen går vidare!

Rösta i EU-valet 26 maj, helst på mig, nummer 85!

Jag önskar er alla en fin första majdag! Tack för att ni lyssnat.

 

Förstamajtal i Jakobstad 2019

Förstamajtal 2019 i Mariehamn

Sara Kemetter:

Vänner, socialdemokrater,

äntligen är det första maj!
Det enda som är bättre än första maj, är första maj under ett valår!
Och vi ska ge allt i det val som kommer. Inte, i slutänden, för att vinna röster eller mandat. Det är bara medel, för att nå målet. Nej, vi söker ålänningarnas förtroende för att skapa, just det som står för: vi bygger Åland, vi skapar trygghet, vi räddar klimatet och vi vänner, vi håller linjen. Och den som inte förstår värdet av trygghet för en människa, har aldrig känt vad riktig otrygghet kan innebära. Känner man sig övergiven av samhället, då växer oron. Då skapas grogrunden för utanförskap. Då kan män med stora ord och kalla hjärtan, ta makten, genom att peka ut syndabockar och sprida hat. Men vänner – det finns en annan väg. Vi vill någonting annat. Vi vill ha en demokratisk gemenskap, som tar ansvar! Och vi ska leda det arbetet!
Vänner!
Ålands viktigaste naturresurs är och förblir människorna på Åland. Vi vill att alla ålänningar ska blomstra, i samklang med naturen, i samarbete med våra grannar, med ansvar för klimatet och vår plats på jorden. Vi står inför en avgörande tid, ett vägval som måste göras för att planeten ska hålla för oss alla. Vi måste sluta stjäla framtiden av våra barn och barnbarn.
 

Grundprincipen för oss, ska alltid vara, att den som drabbas av sjukdom, av arbetslöshet, eller av en funktionsnedsättning, ska känna stödet från ett helt samhälle.

Och om du jobbar hårt, har du rätt till lön för mödan: En inkomst att leva på. En trygg anställning, som inte hyvlas eller avgörs från dag till dag. En arbetsplats som inte dödar, skadar, eller bränner ut. Och en ständig möjlighet att stimuleras, utvecklas, lära genom livet. Det är inte förmåner – det är vårt gemensamma ansvar!
 

Vi vill vara med och skapa ett helt, starkt, samhälle!

Starkare skolor, starkare föreningar, en starkare samhällsgemenskap, som fångar upp alla unga som riskerar att hamna snett. Vår centrala uppgift är att garantera en god äldreomsorg. Ett samhälle där vi tar hand om varandra och där ingen lämnas ensam. Vi fortsätter att kämpa för låga avgifter inom Åhs, förbyggande hälsovård och allmän tandvård.
 

Ja vänner, fram till valet och av de övriga talarna kommer ni att få höra sanningen.

Jag vill, att vi från denna dag, i denna valrörelse, och genom åren framför oss, leder en folkrörelse för alla dem, som förstår värdet av trygghet för en människa. Vi har erfarenheten, kunskapen och viljan att jobba hårt och målmedvetet för Åland. Tillsammans gör vi samhället starkare och vi kommer att hålla linjen.


Wilhelm Mattsson:

I en diskussion som jag hade angående forskarnas fynd om klimatförändringar för några år sedan var det en som sade ”Att vattennivån höjs tycker jag inte stämmer” och ”Det där är bara en teori vetenskapsmännen har” ”Att tycka att något stämmer eller inte” är något jag funderat på mycket.
 
Kan man verkligen tycka till sig vad som stämmer? Skapa fakta utifrån uppfattning och där dra gränsen för vad som är sant och falskt. Detta ser vi allt för ofta i dagens flöde. Att tycka är synonymt med att ha en åsikt. En åsikt skall grunda sig på den samling fakta man tagit till sig OCH förstår. Vidare, vad vetenskapsmännen ”Bara hade i sin teori” är förstås den starkaste sannolikhetsgrad som kan nås och inte blivit motbevisad av etablerade forskare ännu. Alltså en vetenskaplig teori. Att ha egna teorier eller kritisera är inte dåliga ting, Tvärtom uppmanar jag alla att göra det.
 

Jag hoppas bara vi kan se när vi bara VILL tycka något. Enbart våran vilja till vad som skall vara sant ändrar inte fakta. Nå, jag TYCKER vi ska lyssna på de som faktiskt jobbar med att veta vad det är som stämmer eller inte och därefter spinna våra åsikter. När majoriteten av forskare ser ett ökat klimathot bör vi lyssna till och tycka att det är dags att påverka våra styrande till aktion! När ekonomer säger att löneskillnaden mellan män och kvinnor fortfarande existerar kan vi tycka att det är orättvist och bör rättas till snarast! Och när känslor räknas som fakta måste vi säga stopp och genom fakta finna sanningen.

Lene-May Lindvall:

1a Maj firare,kära vänner,Kamrater!

Jag är en i grunden positiv och glad person. Jag vill kunna prata om möjligheter och lösningar, men nu är jag både arg och orolig.

Jag firar i år 30 år inom vården. Jag har alltid trivts otroligt bra och tyckt att jag gör ett viktigt jobb. Nu tänker jag; är det verkligen äldreomsorgen i Mariehamn som ska knäcka mig och min arbetsglädje. Vi har så stora krav på oss, och vi har ingen möjlighet att påverka. Vi som personal prioriteras inte, och det går i slutändan ut över våra klienter. Vi älskar våra jobb, och vill bara kunna göra det så bra som möjligt.

Idag flyr personalen från äldreomsorgen och från vårdsektorn i stort. Orsaken är att kraven på oss bara ökar, samtidigt som man inte kan påverka sitt arbete . Det finns ingen flexibilitet, det är tunga arbetstider, och känslan av att vi inte kan göra ett bra jobb bara växer.

Detta har vi inte råd med. Vi behöver ha en ledning för äldreomsorgen som vågar vara elastisk och kreativ och respektfull.

Varför är det så här? Vad kan vi göra åt det? Vad vill jag?

Låt mig säga det enkelt. För mig är inte en bra äldreomsorg bara mat på bordet och tak över huvudet. Det ska vara ett bra och meningsfullt liv för äldre personer, både för dom som bor på boenden och dom som bor hemma.

För att kunna ge en bra äldreomsorg måste det finnas tillräckligt med folk. Så enkelt är det. Kraven växer, både från boende och anhöriga. 40-talisterna kräver mer än att bli parkerade framför en tv på en annan våning när dom säger att dom har tråkigt.

Det finns 90-åringar idag som blir upprörda över att wifin inte fungerar. Det finns boende på våra institutioner som vill ha ett socialt liv, gå på kurser, lära sig saker. En bra äldreomsorg måste möta också det om det ska vara bra och människovärdigt.

Det kommer att kosta. Alla som tror att vi kan effektivera bort kostnaderna för en bra äldreomsorg lurar både sig själv och andra. Redan nu har vi för lite folk och för lite resurser, och om vi inte bestämmer oss för en lägsta personaldimensionering så kommer det att bli värre.

Därför tycker jag, och socialdemokraterna, att vi måste hitta ett sätt att lagstifta om detta. En vettig siffra för personaldimensionering, och bindande rekommendationer måste till så att inte de växande behoven och kraven leder till försämringar för att kommunerna tycker att de måste spara.

Jag har en massa idéer som jag skulle vilja prata om, som kunde göra det bättre. Det tråkiga är att vi pratar så lite om just sånt, och så mycket om sånt som bara är problem.

Vi kunde t.ex. samarbeta mera med barnomsorgen – den gamla damen som älskar att pussla kunde få pussla med nåt barn som delar hennes intresse. Man kunde ordna gymnastik tillsammans, musikstunder tillsammans och skapa ett verkligt utbyte mellan generationerna till glädje både för dom yngre och dom äldre.

Jag talar i egen sak. Jag vill fortsätta jobba inom en bransch jag älskar och tycker är viktig, på ett sätt som känns värdigt och rätt. Jag tycker att det är samhällets ansvar.

När en gammal farbror säger åt mig att allt han önskar är att få gå ner på stan och och ta en kaffe och titta på folk, då vill jag kunna säga: Det är klart att vi ska göra det.

Så vill jag att det ska vara.

Henrik Löthman:

Min farmor sa när hon blev äldre :”att det jobbigaste för henne var att inte längre känna sig behövd”. Idag skulle vi snarare tala om delaktighet. Det här är ett väldigt stort problem för de äldre i vårt samhälle, men det gäller även alla individer i samhället.

Idag på arbetarnas dag kommer jag att tala om vikten av arbete för alla, vilket är en väldigt viktig fråga för Ålands socialdemokrater. Vi har en låg arbetslöshet på Åland som vi ofta stolt visar upp. Problemet är att vi gör för lite för att få Ålänningarna tillbaka in i arbetslivet, eller in i arbetslivet överhuvudtaget.

Många ungdomar, personer med psykisk ohälsa, missbruks-problematik, NPF diagnoser eller andra funktions-nedsättningar kommer aldrig in eller har väldigt svårt att komma in i arbetslivet. Det här måste vi göra något åt.

Landskapet och kommunerna måste ta sitt ansvar och skapa enkla arbeten som passar alla. Det kan vara allt från vedklyvning, parkstädning, vård av våra naturområden och kökshjälp i de olika kommunköken.

Arbete ska stå för integrering och delaktighet i samhällslivet. Det är ju den tilliten till medmänniskorna i vårt samhälle som vår grundkänsla av gemenskap och trygghet vilar på. Sociala trygghetssystem och försäkringar är ytterligt väsentliga men i slutändan vilar ju dessa på att vi alla delar dessa värderingar, ställer upp för dem och litar på att våra medmänniskor också gör det. Denna delaktighet och samsyn skapar en värdegemenskap kring allas lika värde, där allas bidrag och arbetsinsats är behövd, uppskattad och värdefull.

Lyckas vi gemensamt skapa denna materiella och psykologiska trygghetsbas är förutsättningarna på plats att på ett fritt och demokratiskt sätt diskutera och planera den framtida samhällsutvecklingen. Alla människor skall ha möjlighet att arbeta och vara delaktiga till den nivå de klarar av. Alla skall ha rätten till ett arbete och få känna sig behövd och delaktig!

Elin Sundback:

President Tarja Halonen talade under Kastelholm-samtalen i sitt anförande under temat Demokrati, deltagande och det civila samhällets roll om hur viktigt det är för stater att ha kraft att hantera påfrestningar. För att klara det gäller det att skapa förtroende, dels mellan människor och dels för samhället.

Hon lyfte fram att hjärtat i demokratin är valsystemet och parlamenten, men det är också viktigt med kontakten mellan parlamenten och det civila samhället och inte minst den lokala nivån.

All politik görs av vanliga människor som arbetar för saker som ligger dem varmt om hjärtat. Demokrati kräver att vanliga människor gör politiska handlingar. Motivet för individen att ta initiativ till en politisk handling kan anses starkt knutet till att ens personliga intressen påverkas av intressen i samhället. I ett samhälle där den representativa politiken kan kännas svårtillgänglig är folkrörelserna, som samlar enskilda individer till politiska handlingar, en motkraft mot maktcentrering.

På onsdag för två veckor sedan var det exakt 150 år sedan den första fackföreningen bildades i Finland. Kan ni gissa vad de var för grupp som organiserade sig? Jo, det var kvinnliga bokarbetare. Vad kan vi ta med oss till vår tid från detta? Jo, om makten i samhället är koncentrerad till en viss grupp människor måste man organisera sig för
att skapa en position där en gemensam röst bli tillräckligt stark för att få inflytande.

Dessa kvinnor arbetade organiserat för att förbereda samhället för de förändringar om sedan infördes under politisk konsensus när Finland blev självständigt. Ett exempel på det är införandet av allmän rösträtt för kvinnor och män.

I Kastelholmssamtalen lyfte panelen upp fackföreningsrörelsens viktiga roll för att bygga ett demokratiskt civilsamhälle. De nordiska länderna utveckling skulle inte varit möjlig utan fackföreningsrörelsen. Facket arbetar med lokaldemokrati och frågor som ligger nära människors vardagsliv. För att hitta fungerande lösningar behövs samtal och kompromisser. Utgångspunkten är dock alltid att man skall komma överens för driva utvecklingsfrågor vidare. Just nu finns det flera exempel på hur svårt det är att genomföra stora reformer i samhället om inte lyckats skapar en gemensam bild av vad det är man försöker uppnå.

Civilsamhället och demokratin behöver facket för att stärka och driva den offentliga debatten och bidra till att skapa hållbara lösningar. Facket arbetar ständigt för att skapa möjliga vägar för att öka känslan av att våra åsikter är betydelsefulla och en del i samhällsbyggandet, också på det lokala planet.

Jag tror på att ett samhälle där alla känner att man har möjlighet att vara med och påverka sitt liv på sin arbetsplats och i sin kommun är ett vaccin mot extrema politiska rörelser. Genom att organisera oss och tillsammans arbeta för varandra i våra vardagsliv kan vi motverka vår egen känsla av maktlöshet.

Freddie Forsman

Ärade kamrater, mitt namn är Freddie Forsman och jag har varit medlem i fackföreningen i ca 20 år. För mig har det varit en trygghet och ett sätt att tillsammans med mina medarbetare vare med och påverka våran situation som arbetstagare. Vi bevakar våra rättigheter och sist och slutligen är våra intressen att arbetsplatsen går bra och alla trivs på arbetsplatsen, för då gör vi ett bättre jobb. Uppstår det en konflikt som inte går att lösa med arbetsgivaren, har man alltid stöd och hjälp från fackföreningen, då behöver man inte kämpa ensam. Facket förhandlar om kollektivavtalet och löneförhandling, det är ett jobb som pågått länge och ingenting har varit gratis. Man har kämpat i generationer för att komma dit vi är idag och det fortsätter så länge vi är med och stöder fackföreningen. 

Jag har inte varit med om en så orolig tid som under de fyra senaste åren under regeringen Sipilä. Konkurrenskraftsavtalet gav oss straff som 24 timmars gratis arbete per år, vissa fick lägre semesterersättning som drabbade kvinnodominerade yrken värst. Man gav sig på arbetare och arbetslösa.  Så förhandla fungerade inte och vi fick vara med om övertidsblockad, politisk strejk och visat vårt missnöje med olika samlingar i huvudstaden. 

Visst har detta också givit positiva saker, sammanhållningen har blivit bättre i fackföreningen och det visade sig i riksdagsvalet, socialdemokraterna ökade och sex stycken från Industrifacket blev invalda och kan bevaka våra intressen på högsta nivå. Det är något som jag hoppas att vi även gör på Åland i höstens val, rösta in en arbetare från fackföreningen som kan arbeta för våra intressen, för ingen annan gör det åt dig!

Senast sa vi ifrån när man gav sig på arbetslösa nu är det dags att stå upp för pensionärerna, dom som har varit med och byggt upp det vi har idag. Alla borde få en pension man kan leva på och inte så lågt som 600 eller 800 euro i månaden.

Tack för ordet! 
Freddie Forsman  

Jessy Eckerman:

Kamrater och alla andra som firar 1 maj med oss. 

Första maj är arbetarrörelsens dag, vi samlas på gator och torg för att demonstrera och manifestera mot våra ständiga motståndare. Dessa motståndare är kända för oss alla och lika aktuella varje år i någon form. Klassklyftorna, rasismen, utanförskapet, marginaliseringen och ojämställdheten.

Temat för årets förstamaj-firande är klimat och socialt ansvar. Man kan tänka sig att begreppet klimat innefattar luften vi andas och vattnet vi badar i och resten av den natur och dess fenomen som drabbar oss på olika vis. 
Man kan också tänka att klimat innebär arbetsklimat, debattklimat eller samhällsklimat.Vi beslutsfattare har ett ansvar, ett ansvar att på ett hållbart sätt förvalta och värna om jorden vi alla bor på och samsas om. Värna om de gemensamma resurserna. Om klimatet.

Vilka är det då som är de tongivande i klimatfrågan, gällandes vår gemensamma jord och natur?
Jo på ena sidan har vi den unga generationen påhejad och understödd av forskare världen över. Dessa unga för en kamp för framtiden och mot tiden. På andra sidan  slåss klimatförnekarna tillsammans med individer som skor sig på miljöförstörande verksamheter och de som låter marknadskrafterna gå före allt, alla och vår gemensamma framtid. De för en kamp för kapitalet och för sin egen vinning. 

Jag är en demokratisk socialist, en socialdemokrat. Det betyder att jag anser att samhället, det gemensamma och offentliga tillsammans med näringslivet och tredje sektorn arbetar tillsammans efter förmåga för en gemensam och hållbar klimatpolitik. 
För vad spelar det sist och slutligen för roll hur många miljoner vi har i ekonomisk tillväxt om luften är så förorenad att vi inte längre kan andas den och alla blir sjuka. Vad spelar det för roll hur mycket pengar du har på banken eller hur många södernresor dina vänner berättar om på sociala medier om barnen inte längre kan ta ett dopp på Lilla Holmen på grund av föroreningar vattnet?

Jag har som ordförande i Mariehamns Infrastrukturnämnd kontinuerligt jobbat för och stått upp för en elektrifierad kollektivtrafik i Mariehamn. Jag vill att vi skall vara där nu. Inte sen om några år.

 För vad spelar det för roll om man talar med fina ord om social hållbarhet, tillväxt, ett levande centrum, att äldre skall kunna bo hemma längre, sociala mötesplatser och att stödja vårt lokala näringsliv om man glömmer bort att folk skall ta sig in till stan?

I ett hållbart samhälle kräver man inte att befolkningen skall ha tillgång till och bemästra en personbil, i ett hållbart samhälle kan alla ta sig in till centrum och träffa vänner även om man inte förmår sig cykla eller gå.  Ett hållbart samhälle är till för oss alla. Om vi inte gör något nu och kämpar för den här förändringen så har vi snart ingenting kvar att kämpa för. Jag hoppas ni är med och gör er röst hörd och kämpar för en koldioxidneutral kollektivtrafik i Mariehamn.

Mogens Lindén:

Jag heter Mogens Lindén – på 3,5 minuter skall jag försöka lyfta fram det jag tror är de viktiga frågorna.

Jag arbetar som läkare. Någon gång möter jag en patient som är storrökare och sjuk. Budskapet kan vara krasst: ”Fortsätter du att röka kommer dina ben kanske att amputeras och du riskerar att kvävas av lungsjukdom.” Men patienten fortsätter kanske att röka och förtränger dessa ödesdigra perspektiv.

Vi lever i en värld som håller på att gå under. Det finns många allvarliga hot som vi alla förtränger i högre eller mindre grad och vi konsumerar som aldrig förr.

Idag är de flesta av oss medvetna om det ytterst allvarliga klimathotet där tiden håller på att löpa ut. Så kallade ”klimatskeptiker” avfärdar föraktfullt FNs klimatpanel IPCC och en närmast enhällig vetenskaplig konsensus som ”klimatalarmister”.

Vi har även här på Åland politiker som avfärdar klimathotet men som i stället målar upp andra hotbilder. En talar om hotfulla farliga invandrare. En annan talar om att onda krafter besprutar oss med chemtrails från himlen.

Tror man inte på hotande klimatförändringar så kanske man ändå måste ta alla rapporter om massdöd av arter inom flora och fauna på allvar? FN har en vetenskaplig expertpanel för biologisk mångfald IPBES (Intergovermental Science Policy Platform on biodiversity and ecosystem services).

Av jordens åtta miljoner arter hotar uppemot en miljon av utrotning. 65% av de vilda djuren har försvunnit sedan 1970. Hälften av jordens korallrev har försvunnit de senaste 25 åren. På endast 20 år har insekterna minskat med 75% i franska och tyska studier. Utan pollinerande insekter har ingen mänsklig civilisationen framtid. En liknande massdöd har inte existerat någonsin under mänsklighetens tidigare existens.

Såväl klimatförändringarna som artdöden är skapad av vår ohållbara samhällsekonomi och vår masskonsumtion. Mänskligheten har kanske aldrig haft det materiellt så bra men biosfären har sedan dinosauriedöden för 65 miljoner år sedan aldrig varit så hotad.

Det är mycket enkelt. Vi kan inte ha en oändlig tillväxt på ett ändlig planet.

Skall mänskligheten överleva i en civilisation så måste vi mäta ekonomin med andra mått än BNP. Vi lever i en värld där de åtta rikaste har samma förmögenhet som de 3,5 miljarder fattigaste. Så kan det inte fortgå. Vi måste fördela samhällsekonomins avkastning rättvist och solidariskt

Den kärl och lungsjuke dör om hen fortsätter röka. Mänskligheten går under om vi fortsätter exploatera vår jord som vi gör i detta nu.

Skall vi klara en omställning måste alla medverka. Vi som enskilda i vår konsumtion, entreprenörer och företag i sin produktion och alla politiska partier måste ta frågorna om en grundläggande omställning på allvar. Vi kan inte fortsätta som förut .

Inget parti kan säga att vi är bättre, klokare än alla andra så länge man inte på allvar diskuterar hur ett framtida hållbart samhälle skall se ut. Vi kan inte skylla på Kina, Indien eller Afrika . De ekologiska fotavtrycket för ålänningarna per capita är extremt högt.

MEN idag ser vi ett uppvaknande, ungdomar som kräver en förändring Klimatet förändras och det måste också politiken och samhället göra. Greta Thunberg är en symbol för den beslutsamhet vi ser bland ungdomar.

Här ger den åländska självstyrelsen fantastiska möjligheter till att utvecklas till ett hållbart exempel i Europa. Vi kunde ha solceller på alla våra offentliga byggnaders tak, vi kunde ha stödsystem för solceller på alla privata hus på Åland. Vi kan utveckla vind och vågkraft. Vi kan reducera privatbilismen till förmån för en väl utbyggd fossilfri kollektivtrafik. Vi kan utveckla vår lokala livsmedelsproduktion. Våra pensionsfonder kan göra etiska placeringar.

Vi kan skapa en hållbar framtid men förutsättningen är att vi inte tror på den eviga tillväxtens evangelium. Och alla, alla behövs med i kampen för ett hållbarhet samhälle.

Tack för ordet!

Nina Fellman:

Kamrater!

Vad underbart det är att få vara här och fira första maj med er. I trygghet, i frihet, i välstånd.

Så fantastiskt att bo här på fantastiska undersköna Åland, och veta att man efter ärtsoppan och talen kan vandra en tur i någon av våra lövängar och se vitsippornas revolution över vintern.

Så är det inte för alla. Också därför är vi här, för att vänstern står för internationell och global solidaritet, där omsorg, ansvar och anständighet inte stoppar vid gränser – inte den runt Åland, inte den runt Finland och verkligen inte den runt Europa.

Det är en stor skam att vi som bor i ett av världens rikaste och mest välmående länder, inom ett EU som besitter så mycket kunskap och resurser, och som byggt sitt välstånd till stor del på att exploatera sina kolonier och lämna dem utblottade, att vi nu tror att vi kan lösa vårt så kallade flyktingproblem genom att stänga gränser, peka finger på varann och försämra asylrätten för människor i yttersta nöd.

Betänk vad en av de stora socialistiska tänkarna i historien lär ha sagt : Handla mot andra som du vill att de ska handla mot dig.

När din grannes hus brinner, då hjälper du till att släcka, och du räddar de liv som är hotade. Du står inte med armarna i kors och säger att de får skylla sig själv som inte ens har en hink att bära vatten i.

I dessa tider, när nazister marscherar på gatorna i svenska Kungälv, när ett fascistiskt parti i ett demokratiskt val tar säte i det spanska parlamentet, när galningar och terrorister blåser under hatets glöd – då är det vi inom vänstern som måste stå för något annat.

Vi måste orka stå upp för eftertanke, för sanning, för att det finns fakta, det finns lag och det finns en rätt som inte är maktens. Vi vet vart den andra vägen leder. På skylten står det Auschwitz och Treblinka. Det står belgiska Kongo. Det står Gulag.

Vårt perspektiv ska inte vara att hjälpa de svaga, det är en förfärlig och mästrande och nedlåtande sak att säga. Vi måste se de strukturer som gör att vissa människor har alla möjligheter trots att de inte är starka, och andra inga, trots att de inte är svaga.

Och så måste vi förändra de strukturerna.

Jag vill önska er en fantastisk, fri och rättvis 1 maj, i solidaritetens och människokärlekens tecken. Det är vårt perspektiv, vår plattform, vår röda linje.

Tack, kamrater.

Politiken måste diskutera kvinnors rätt efter #metoo

Metoo-rörelsen svepte som en flodvåg över land efter land och avslöjade ett skrämmande stort antal av övergrepp på kvinnor. Antalet kvinnor som utsätts för sexualiserat våld förekommer överallt i världen. Våldet mot sångerskan Josefin Nilsson som i fredags visades i en dokumentär i Sveriges TV har också varit omskakande.

Det behövs fler medvetna kvinnor och män i EU-parlamentet, i riksdag, i lagting och kommuner som inte är rädda för att diskutera mäns övergrepp och våld mot kvinnor. Att vara feminist är att se och erkänna att män och kvinnor behandlas olika och försöka förändra det. Därför är Ålands socialdemokrater ett feministiskt parti.

Med de sociala medierna kommer nya aspekter av sexuellt utnyttjande fram, såsom ”grooming” av unga flickor och trafficking av kvinnor. Resurserna och den politiska viljan att reellt skydda flickor och kvinnor mot sexuell exploatering är inte tillräckliga.

I flera av EUs medlemsländer har kvinnors rätt till abort allvarligt begränsats vilket inte kan vara förenligt med Europeiska stadgan om de grundläggande rättigheterna, artikel 3 punkt 1: Var och en har rätt till fysisk och mental integritet.

Efter #metoo är det nödvändigt att göra en feministisk tolkning av EU-stadgan för att de grundläggande rättigheterna ska ha lika hög relevans för kvinnor som för män. Kvinnors behov av skydd är mer specifikt och allvarligt eftersom de i högre grad drabbas av sexualiserat våld. Europol och andra polisiära instanser bör ges tillräckliga resurser för att avslöja pedofilnätverk och trafficking av kvinnor för sexuellt utnyttjande. Kvinnors rätt till abort samt andra sexuella och reproduktiva rättigheter bör fogas till stadgan för de grundläggande rättigheterna.

Finland behöver också en samtyckeslag liksom i Sverige, och kunskapen inom dessa frågor ökas inom domstolar och polisväsende.

Socialdemokraterna vill vara en stark och kunnig röst för kvinnors och flickors rättigheter. Vi kan inte längre tiga eller blunda. Vi måste bli tillräckligt många som sakligt och envetet fortsätter kampen för allas lika värde och allas rätt till ett liv i frihet. Tänk på det då ni röstar i årets alla val!

Styrelsen för Ålands socialdemokrater

Nya socialdemokrater i Ålands Kulturdelegation

Ålands socialdemokrater har valt två nya medlemmar till Ålands Kulturdelegation: Pekka Sonck (ordinarie) och Maria Svensson (suppleant).

Pekka Sonck, utbildad från teaterhögskolan i Helsingfors, har arbetat på olika teatrar i snart 40 år som skådespelare, regissör, dramaturg, teaterchef och översättare. På Åland startade och drev Pekka Teater Kuling i femton år.

Pekka är intresserad av det mesta, förutom teater, litteratur och kultur i allmänhet också av båtar, bilar, sport och idrott, natur, historia, vetenskap, filosofi och innovationer inom alla områden.

Pekka är pensionär sedan hösten 2016 men återvänder fortsättningsvis gärna till scenen då det känns lustfyllt och lockande.
– Jag tror och hoppas att mina kunskaper och erfarenheter ska kunna vara till nytta i mitt arbete i kulturdelegationen, säger Pekka.

Maria Svensson är utbildad lärare och grafisk formgivare med mångårig erfarenhet av kulturprojekt och -marknadsföring. Hon har lång erfarenhet av olika projektjobb i tredje sektorn och sex år som informatör på NIPÅ – nordisk kultur. Hon jobbar nu som verksamhetsledare för Föreningen Vårt Hjärta

Maria är aktiv körsångare och spelman. Hennes kulturintressen är teater, konst, musik, kulturpedagogik för barn.

– Åland har idag ett rikt kulturliv med otaliga äkta gräsrotsinitiativ sammanflätat med en hög andel professionella kulturutövare för vår ringa befolkning, anser Maria.

– Jag vill vara med och påverka utvecklingen av kulturlivet i en riktning där kulturutövandet blir en självklar del av vardagen för fler, en kulturskola med öppna dörrar för nyfikna och ivriga barn oberoende av begåvning.

Kriminologen svarar på frågor om sexualbrott

Mitt inlägg fredagen 18.1. väckte mycket diskussion och frågor. För att få tillgång till den information som i nätdiskussionerna efterfrågades kontaktade jag kriminolog Maria Normann som också undervisat i kriminologi på Öppna Högskolan här på Åland. Med Marias lov lägger jag in hela mailet i sin helhet här nedan.
Med den här fördjupningen avslutar jag diskussionen för min del.

Kristin Mattsson,
partisekretarare (s) och sociolog.

Så här skriver Maria:

Hej!
Vad fint att ni också där på Åland debatterar sexualbrott, det är på tiden! Begreppet sexualbrott innefattar ju mycket från trakasserier till grova sexualbrott som våldtäkt. Lagen definierar de olika handlingarna, men det viktiga är att komma ihåg att oavsett om lagens definitioner uppfylls så innebär utsatthet för sexuellt våld alltid ett obehag och en skada för den utsatta, Sexualbrott är mycket allvarligt även ur samhällets perspektiv, tilltro mellan samhällets individer sätts på spel. Nästan alla kvinnor vet hur det är att känna sig rädd, och nästan alla män vet hur otäckt det känns att märka att kvinnor är rädda för en bara på grund av ens kön.

Ska försöka svara på några av dina frågor, lägger till länkar så kan intresserade läsa vidare själva.

Vad är ett sexualbrott?
Innan jag börjar med dina frågor vill jag göra det klart att ofta när sexualbrott diskuteras i allmänheten råder det stor vidd på vad man menar. En del använder ordet sexualbrott när de menar våldtäkt, andra menar allt från sexuella trakasserier. Olika studier har olika beskrivningar på de olika brotten och blir därför inte alltid direkt jämförbara.

Så här beskriver Nationellt centrum för kvinnofrid i Sverige: “Sexuellt våld kan beskrivas som kränkningar och övergrepp med sexuella förtecken. Det kan vara allt från att tjata sig till sex, till våldtäkt. Det kan också handla om att tvinga någon att utföra olika typer av sexuella handlingar.
Sexuellt våld är ett stort samhällsproblem.”

http://nck.uu.se/kunskapsbanken/amnesguider/sexuellt-vald/sexuellt-vald/

Hur många sexualbrott begås det egentligen?
När vi vill veta hur många brott som begås går vi ofta först till anmälningsstatistiken. Där ser man de brott som kommit till polisens kännedom och som det gjorts anmälan om. Kriminalstatistiken visar alltså antalet anmälda brott, hur många anmälningar som går till åtal och hur många som går till fällande domar.

Gällande anmälningar så vet vi att sexualbrott har en väldigt låg anmälningsbenägenhet. Anmälningsbenägenheten beror på många olika faktorer.
● Litar den utsatta på att bli väl bemött och trodd hos polisen och rättsväsendet? Generellt sett är tilltron till polisens sakliga bemötande rätt låg, trots att polisen på senare år fått bättre utbildning i att möta sexualbrottsoffer. Här inverkar också att det är jättejobbigt att prata om övergrepp över huvud taget, de utsatta är mycket sårbara.
● Hur pratar man om brottet i fråga på en samhällelig nivå? Pratar man om att samtycke är viktigt, skuldbelägger man offer etc? Om brottsoffret har läst debattinlägg och hört kaffebordsdiskussioner som skuldbelägger eller misstänkliggör offer kommer det att påverka anmälningsbenägenheten negativt.
● Förstår den utsatta eller den som borde göra anmäla att det är fråga om ett brott? Känner den utsatta till sina rättigheter? Till exempel förstår barn och unga, personer från andra kulturer eller länder och personer med nedsatt intellektuell funktionsförmåga, inte alltid att det de varit med om varit ett brott.
● Är gärningspersonen är bekant eller obekant? När det gäller sexualbrott är gärningspersonen i majoriteten av fallen bekant, vilket sänker anmälningsbenägenheten. Om gärningspersonen är avvikande från normen på något sätt, till exempel har utländsk bakgrund, anmäls hen oftare.
● Grövre brott anmäls oftare än lindriga.
● När det gäller grövre sexualbrott skulle jag säga att anmälningsbenägenheten också påverkas av ett kollektivt missförstånd om vad till exempel våldtäkt är. Den allmänna bilden många har av våldtäktsbrott är att det ska vara en främmande man som med hot och tvång utsätter en för honom främmande kvinna i någon park etc. Den här bilden kallas ibland busk- eller överfallsvåldtäkt och är problematisk därför att de flesta våldtäkter inte ser ut så här. Men de som upplevt våldtäkt eller försök till våldtäkt tror att det inte är ett brott när de jämför sina upplevelser med den här stereotypa bilden. Det är också en av orsakerna att det ofta tar mycket länge för utsatta att komma till insikt och sätt ord på det som hänt. Det kan vara fråga om att gärningspersonen är ens väns pojkvän, kollega, make eller någon man haft samtyckes-sex med tidigare, att det skett i hemmet eller någon annan privat plats.

Allt det här leder till att det blir en viss slags brott som mer sannolikt anmäls och vi inte kan säga så mycket om brottslighetens karaktär utifrån anmälningsstatistiken.
● Svenska Yle gjorde för några dagar sedan en alldeles utmärkt redogörelse för hur man kan läsa sexualbrottsstatistik: “Vad är en våldtäkt? Svaret är inte det samma idag som för 10 år sedan och det syns i sexbrottsstatistiken”
https://svenska.yle.fi/artikel/2019/01/18/vad-ar-en-valdtakt-svaret-ar-inte-det-samma-idag-som-for-10-ar-sedan-och-det-syns
● På svenska brottsförebyggande rådets (BRÅ) hemsida kan man läsa mer om mörkertal och anmälningsbenägenhet: https://www.bra.se/statistik/statistik-utifran-brottstyper/morkertal-och-dold-brottslighet.html

Hur vet man då hur många sexualbrott som begås årligen?
Refererar här kort till några studier. Igen är det viktigt att komma ihåg att de olika studierna inte är direkt jämförbara. Utsatthet för brott mäts genom så kallade offerundersökningar. Också i Finland görs en nationell brottsofferundersökning. Enligt den har ca 1% av svarandena i åldern 15-74 år uppgett att de utsatts för sexuellt våld under det gångna året. Denna procent har inte ändrats märkbart sedan 2012. Studien visar att kvinnor rapporterar utsatthet fyra gånger oftare än män, och att åldersgruppen 15-24 är den mest utsatta, sedan verkar utsattheten minska med åldern.
● (Suomalaiset väkivallan ja omaisuusrikosten kohteena 2017 – Kansallisen rikosuhritutkimuksen tuloksia. https://helda.helsinki.fi/bitstream/handle/10138/260559/Katsauksia_31_Danielsson_N%c3%a4si_2018.pdf?sequence=1&isAllowed=y) (Beklagar att jag nu i hasten inte hinner söka efter material på svenska eller engelska)

I Finland har det gjorts två särskilda studier om kvinnors utsatthet för brott, 1997 och 2005. I studioen 2005 hade 43 % av kvinnorna utsatts för fysiskt våld eller sexuellt våld eller hot om våld eller sexuellt våld av en man efter att de fyllt 15. På befolkningsnivå (2005) betyder det här 802 000 kvinnor i åldern 18−74. Gällande sexuellt våld uppger 21,2% att de någon gång sedan de fyllt 15 utsatts för sexuellt våld eller hotande beteende av någon som de inte var i en parrelation med, 4,3% i sin nuvarande relation och 17,3 % i en tidigare relation.. Dessutom uppgav 23,2% att de utsatts för sexuellt våld och hotande beteende innan de fyllt 15. På frågan om upplevelser av sexuellt våld under det senaste året svarade 2,8 att de våld eller hotande beteende av någon som de inte var i en parrelation med, 2,0 i den nuvarande parrelation med och 1,6 i en tidigare relation. Ca 46 000 kvinnor utsätts enligt studien årligen för tvingande till sexuellt umgänge eller försök till tvingande till sexuellt umgänge.

● Naisiin kohdistunt väkivalta 2005, Minna Piispa & Markku Heiskanen & Juha Kääriäinen & Reino Sirén, Heuni

https://helda.helsinki.fi/bitstream/handle/10138/152455/225_Piispa_Heiskanen_Kaariainen_Siren_2006.pdf

Det finns många andra studier där utsatthet för sexualbrott mäts, till exempel när det gäller utsatthet i arbetslivet eller i enkäter för att mäta hälsa och välmående. När det gäller barn och unga är till exempel enkäten Hälsa i skolan en utmärkt och omfattande enkät. På Åland har nivån av rapporterade sexualbrott väckt diskussion redan i många år. Könsskillnaden mellan pojkar och flickor är slående, vilket är vanligt när det gäller sexualbrott. I rapporten 2017 rapporterar de åländska flickorna följande på frågan om utsatthet för om de upplevt sexuellt våld under året: Åk 8–9 i den grundläggande utbildningen (Åland: 15%, riksgenomsnitt: 8,3%), gymnasiet (Åland: 14,9 %, riksgenomsnittet, 8,7%), yrkesläroanstalterna (Åland 24,5, riksgenomsnittet 20,9%). Här kan det vara bra att minnas att skillnaden mellan pojkar och flickor och yrkesskolans studerande och gymnasister är stor i hela Finland. Under de 15 år jag använt enkäten i mitt arbete har den åländska statistiken avvikit på samma sätt.
Märkbart är att studerande med utländsk härkomst även rapporterar högre utsatthet än en dem som har finsk härkomst. Skillnaden är slående särskilt gällande pojkarna. Här är yrkesskolstuderanden; Finsk härkomst (Pojkar 2,2%, flickor 11 %), någondera föräldern med utländsk bakgrund (Pojkar 4,1%, flickor 11,9 %), utländsk bakgrund född i Finland (Pojkar 12 %, flickor 10,2 %), utländsk bakgrund, född utomlands (Pojkar 19,3%, flickor 7,9 %). Det här betyder att vi måste ha bättre beredskap att inom service för sexualbrottsutsatta kunna möta även utsatta med en mångfald av kulturell bakgrund och på flera språk.

● Enkäten Hälsa i skolans resultat hittar man här: https://sampo.thl.fi/pivot/prod/sv/ktk/ktk1/summary_perustulokset?alue_0=87869&mittarit_0=199799&mittarit_1=200283&mittarit_2=200585&vuosi_2017_0=v2017#
● https://sampo.thl.fi/pivot/prod/sv/ktk/ktk3/summary_syntypera1?alue_0=87869&kouluaste_0=161219&sukupuoli_0=143993&mittarit_0=199799&mittarit_1=200585#

I en rapport om våld i parrelationer i Finland definieras parrelationsvåld som handlingar där man använt fysiskt våld, från att hålla fast, slag, hot och våld med vapen och tvingande till eller försökt till tvingande samlag. Siffrorna baserar sig på den nationella brottsofferundersökningen 2012. Undersökningen i studien rapporterade 6,1 % av kvinnorna och 3,5% av männen att de utsatts för fysiskt våld under det senaste året. Även i den här studien rapporterade de yngre åldersgrupperna (15–24 år samt 25–34 år) den högsta utsattheten.
● Petri Danielsson & Venla Salmi. Suomalaisten kokema parisuhdeväkivalta 2012
— Kansallisen rikosuhritutkimuksen tuloksia

https://helda.helsinki.fi/bitstream/handle/10138/152609/34_parisuhdevakivalta.pdf?sequence=1&isAllowed=y

Nationellt centrum för kvinnofrid i Sverige rapporterar att i undersökningen ”Våld och hälsa” (2014) svarade drygt en av tio kvinnor och en av hundra män att de utsatts för allvarligare sexuellt våld efter sin 18-årsdag. Med allvarligt sexuellt våld menas i studien med våld eller hot påtvingat samlag eller försök till påtvingat samlag eller liknande handlingar, inklusive sexuellt övergrepp då den utsatta befunnit sig i ett tillstånd utan möjlighet att försvara sig. Dessutom hade Cirka 20 procent av kvinnorna och cirka 5 procent av männen i studien efter sin 18-årsdag utsatts för andra former av sexuella övergrepp, till exempel mot sin vilja blivit fasthållna, kyssta, smekta eller liknande.
Den aktuella partnern uppgavs oftast som förövaren vid allvarligare sexuella övergrepp. Vid mindre allvarliga övergrepp var det vanligast att förövaren var en bekant eller en okänd person.

● http://nck.uu.se/kunskapsbanken/amnesguider/sexuellt-vald/sexuellt-vald/

Vem begår sexualbrott?
Allra först kan man på basen av alla studier både i Norden och globalt konstatera att i majoriteten av fallen är de utsatta kvinnor och gärningspersonerna män. Att män är gärningspersoner gäller över hela världen och oavsett om de är invandrare eller bor kvar i det land de och deras föräldrar fötts i, religion och statsskick eller om landet är i krig eller fred.
Det finns i alla nordiska länder en överrepresentation av utländska medborgare också i sexualbrottsstatistiken. (Till exempel är finländare är överrepresenterade i Sverige). I viss mån kan det förklaras av att nyanlända ofta hör till den mest kriminogena gruppen, det vill säga den grupp som har högre risk att begå brott; män, unga och att de har en svag anknytning till arbetsmarknaden. Samma faktorer gäller alltså för den så kallade majoritetsbefolkningen, men migrerande grupper tenderar att ha just dessa demografiska karakteristika gällande kön och ålder. När man jämför gruppen invandrade eller nyanlända unga män, men unga män med samma utbildningsnivå och (ofta svaga) anknytning till arbetsmarknaden blir skillnaderna mindre, men det kvarstår ändå en liten skillnad.

Särskilt nu efter de olyckliga händelserna i Uleåborg och Helsingfors, blandas ju i allmänna debatter hejvilt begrepp som kultur, etnicitet, religion. Det finns olika teorier för att förklara sexualbrott. Ofta utgår man idag från att normer gällande kön och sexualitet samt ojämlikhet är faktorer som hör till när man vill förstå och förebygga sexualbrott. De här synsätten varierar alldeles klart mellan olika grupper i ett land och mellan länder. När vi pratar om kultur och synsätt på sexualitet och sexuella handlingar så skulle jag vilja att vi också tittade oss själva i spegeln. Aldrig tidigare under min 20-åriga karriär som kriminolog har regeringen och alla politiska partier ställt sig bakom brottsoffer, inga krismöten har hållits, förrän nu. Vi i Finland var sena med att kriminalisera våldtäkt i äktenskapet (1994) och ännu fram till för några månader sedan tyckte Finlands justitieminister att tanken om bristande samtycke som definition på våldtäkt var “främmande för livet”. Jag har i 20 år sett feminister, kvinnosakskvinnor, aktivister, jurister, riksdagsledamöter, sakkunniga, forskare olika yrkesverksamma människor kräva bättre förebyggande och stöd för offer och behandling för gärningspersoner, bättre lagstiftning etc. Det har i bästa fall bemötts med allmänt ointresse, men även av rent förringande och förnedrande bemötande, kraven har ansetts vara radikala och överdrivna. Och åren har gått och inget av denna magnitud har hänt innan dels meetoo och nu fallen där gärningspersonerna är av utländsk härkomst. Det kunde ju få en att tro att det inte nu heller handlar om kvinnors och barns (eller mäns) okränkbarhet, utan vem gärningspersonen är. Vad säger det om vår kultur?

Om vi fokuserar allt på gärningspersonens nationalitet eller härkomst så kommer inte särskilt mycket att ändra för majoriteten av de brottsutsatta. När vi tittar på forskning om utsatthet för brott ser vi att det är ett problem vi haft redan långt innan flyktingkrisen. Det problemet kommer att kvarstå fast vi skulle deportera alla eller dömda med någon slags invandrarbakgrund, vilket ju verkar vara många aktörers våta dröm.

● SVT nyheter, Ny kartläggning av våldtäktsdomar: 58 procent av de dömda födda utomlands. Augusti 2018.
● Henrik Tham och Kalle Tryggvesson (Kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet): Våldtäktskulturer? En kort kommentar (2018)
https://www.criminology.su.se/om-oss/nyheter/v%C3%A5ldt%C3%A4ktskulturer-en-kort-kommentar-1.399831
● https://www.svt.se/nyheter/granskning/ug/ny-kartlaggning-av-valdtaktsdomar-58-procent-av-de-domda-fodda-utomlands
● Utländsk bakgrund och registrerad brottslighet – överrepresentationen i den svenska kriminalstatistiken, Johan Kardell, Rapport 2011:1 , Kriminologiska institutionen Stockholms universitet, http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:418645/FULLTEXT01.pdf

Missgynnas utländska gärningspersoner av rättsväsendet?
Professor i processrätt vid Stockholms universitet, Christian Diesen berättar i den här intervjun att misstänkta invandrare utsätts för negativ särbehandling i varje led av rättsprocessen. När forskarna har gått igenom flera tusen fall har de kommit fram till att invandrare oftare anmäls för brott. Därefter utreds de noggrannare och under längre tid. Invandrare häktas oftare, jämfört med svenskar, och de som häktas sitter under längre tid. Dessutom åtalas de i högre utsträckning, och när domstolen sagt sitt fälls invandrarna oftare och får dessutom hårdare straff. Invandrare döms hårdare i rätten, SVD, 13.3.2005 : https://www.svd.se/invandrare-doms-hardare-i-ratten-5dS9(Kräver inloggning)
● Diskrimineras invandrare i rättsväsendet? – aktuell forskning undersöker domstolens språkbruk: https://www.forskning.se/2015/05/20/diskrimineras-invandrare-i-rattsvasendet-aktuell-forskning-undersoker-domstolens-sprakbruk/
● Diskriminering i rättsprocessen. Om missgynnande av personer med utländsk bakgrund. Brottsförebyggande rådet (Sverige) 2008
https://www.bra.se/download/18.cba82f7130f475a2f180007887/1371914724514/2008_4_diskriminering_i_rattsprocessen.pdf
Elsrud, T. (2014). Othering the “other” in court : Threats to self-presentation during interpreter assisted hearings. International Journal of Law, Language & Discourse. 4. 27-68.
● Intervju med professor jerzy Sarnecki, Invandrare döms hårdare än svenskfödda (2006) https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=817331

Eftersom mitt hjärta klappar lite för polisforskning vill jag passa på att tipsa alla om ett urval texter som handlar just om polisens etniska diskriminering och profilering. I korthet kan man sammanfatta att polisens etniska profilering är en väldigt ineffektiv metod som allvarligt skadar utsatta gruppers tilltro till polisen och skapar konflikt och att den högre patrulleringsfrekvensen i vissa områden leder till att brott på andra områden inte upptäcks och utreds lika effektivt.

● Slumpvis utvald. Ras- / etnisk profilering i Sverige:https://www.criminology.su.se/polopoly_fs/1.361560.1513162298!/menu/standard/file/CRD-5600-Rapport_Slumpvis-utvald_final.pdf
● Forskningsprojektet Stopped (Helsingfors universitet, rapport och övrigt material finns på engelska) http://www.profiling.fi/
● Daniel Görtz, 2015: Etnifierade polispraktiker.https://lup.lub.lu.se/search/ws/files/5238247/7857824.pdf
● Är rättvisan rättvis? Tio perspektiv på diskriminering av etniska och religiösa minoriteter inom rättssystemet. Statens utredning (Sverige) 2006 http://www.regeringen.se/contentassets/106cc584ae1a489db46fde9bbbc090ab/ar-rattvisan-rattvis-tio-perspektiv-pa-diskriminering-av-etniska-och-religiosa-minoriteter-inom-rattssystemet-sou-200630
● Rolf Graner 2004: Patrullerande polisers yrkeskultur.https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:751016/FULLTEXT01.pdf
● Liv Finstad 2013: Politiblikket, Pax förlag (mycket läsbart bokmål)

Länkar för intresserade:
Miniföreläsningar, Institutionen för kriminologi, Stockholms universitet (Särskilt Sexualbrottsutvecklingen, Utländsk bakgrund och brott kan intressera)

https://www.criminology.su.se/forskning/minif%C3%B6rel%C3%A4sningar

 

Lycka till med debatten där, hoppas den förs sakligt och utan personpåhopp. Påfallande ofta går det ju så paradoxalt att i debatter om sexualbrott så att de som ivrigast försvarar kvinnors rättigheter själv har uppenbara problem att respektera kvinnor då de själva debatterar.

Beklagar att det blev så långt, men det beskriver väl hur mycket man måste ta i beaktande om man vill föra en saklig nyanserad debatt. Det beskriver också att det är många saker man behöver ha kunskap om när man bedömer sexualbrottslighetens karaktär och utveckling.
Mot en tryggare värld tillsammans.

 

Med vänliga hälsningar,
Maria Normann