1 Maj 2020

Ålands socialdemokrater – Majtal 2020

ÅSD firade 1 maj online

Ålands socialdemokrater har i år firat 1:maj och arbetarrörelsens dag online

Istället för att hålla tal och servera ärtsoppa på Torggatan gjorde partiet ett digitalt program som publicerades kl. 12 den första maj.  Programmet finns på Ålands Socialdemokraters facebooksida, webbsida och på youtube.

I programmet bjuder ÅSD traditionellt på tal som berör aktuella teman, i år under parollen Trygghet i svår tider, och på sång och musik av Tony Wickström, Miina Fagerlund, Sara Kemetter, Kutten Lindbom och Camilla Gunell.

I programmet kan du lyssna på följande talare:

Camilla Gunell partiordförande,
Fia Hellsten ordförande i servicefacket PAM,
Henrik Löthman lärare och
Jessy Eckerman lagtingsledamot.

Programmet har regisserats och producerats Ulf Weman och Claes Hellström

Fia Hellsten håller första majtal

Första majtal 2020:

Camilla Gunell:

Ärade lyssnare, bästa Första majfirare!

Arbetarrörelsen firar första maj över hela världen, i år inte med folksamlingar och demonstrationer, men vi firar och hyllar kampen via digitala medier.

Temat för årets firande på Åland är Trygghet i svåra tider.

För de flesta har corona-tiden varit svår. Många är isolerade i sina hem. Många är rädda för en sjukdom som verkar både oberäknelig och som saknar botemedel. Många lider av ensamhet, ofrihet och saknar gemenskap.Vi märker plötsligt hur viktigt det är för oss människor att höra till en grupp, ett sammanhang och ett samhälle som är öppet att röra sig i. För många människor i världens länder är detta inte ett undantag. Människors frihet att röra sig fritt, klä sig fritt, uttrycka sig fritt begränsas och bestraffas. Arbetarrörelsen vill i solidaritet uppmärksamma alla dessa människor och fortsätta föra kampen mot orättvisor och förtryck.

Låt oss ändå känna glädje över att vi möter coronakrisen på vårt vackra Åland med vitsippor och fågelsång, och inte i ett flyktingläger eller i ett land utan skyddsnät. Vi upptäcker nu hur viktigt det är att vårt välfärdssamhälle är starkt. Att Sjukvården har beredskap att vårda dem som smittas av Covid 19. Att äldreomsorgen har beredskap att skydda de riskgrupper. Att sjukvårdspersonal kan känna sig trygg. Personal i omsorg och sjukvård är värda allas applåder. De lever med stressen var dag att inte bli smittade och med ångesten över att bära smittan med sig. Tack, Ni gör ett fantastiskt arbete!

Vi märker också hur viktigt det är att ha arbete och försörjning. Vi går mot en sommar med mycket osäkerhet gällande turismen och om gränserna kommer att öppnas för resenärer eller ej. För många vars inkomster försvunnit är det svårt att få vardagen att gå ihop. Den tunga lågkonjunktur som rådde i Finland under 90-talet påverkade en hel generation. Många blev långtidsarbetslösa då och är det fortfarande. Därför måste samhället göra allt i sin makt för att rädda företag och arbetsplatser. Att ha jobb är så viktigt i allas liv och för samhällets ekonomi och därför måste situationer som denna bekämpas hårt och resolut.

Vi märker också hur viktigt det är med skolan och vardagen i skolan för barn och unga. Att vara utan klasskamrater och lärare är plötsligt inte roligt alls. Till och med Skolmaten är något man nu uppskattar. Föräldrarna inser lärarnas pedagogiska kompetens i ljuset av hur svårt det är att undervisa hemma.

Socialdemokraterna har i alla tider kämpat för människors frihet och rätt. Vi har kämpat för en stark välfärd och offentlig sektor. Den visar sin styrka i svåra tider. Den nordiska modellen är den som ger trygghet. Våra statsministrar i Sverige, Finland och Danmark gör ett utmärkt jobb.

Vi socialdemokrater, vi är stolta över det välfärdssamhälle vi varit med och byggt. Det är våra gemensamma skattepengar, våra gemensamma arbetsinsatser och vår omsorg om varann som vinner också över coronan. vi ska fortsätta bygga framåt, mot ett jämlikare, rättvisare och starkare Åland. Vi vill inte tacka sjukskötarna, städarna, närvårdarna, assistenterna och lärarna med permitteringar och nedskärningar. Nej. Vi ska satsa och investera Åland ur kris och arbetslöshet. För att det är rätt, och för att det är klokt.

Kära lyssnare, jag önskar er alla en fin första maj!

Fia Hellsten:

1 Maj en ledig dag.

Corona-epidemin kom utan förvarning och förde med sig konsekvenser för ekonomin och arbetslivet som ingen av oss kunnat förutse.

För väldigt många förändrades vardagen radikalt.

Tänk vad konstigt. Man har gått från att längta efter lediga dagar till att längta efter dagar med jobb. Jag, som så många andra, lever nu för första gången, ett liv som permitterad.

Det är en helt annan verklighet än den som man är van vid. Istället för att som vanligt gå till jobbet, tacklas jag nu med att agera lärare för min 1:a klassare och pedagog för min 5-åring. Samtidigt som hushållet ska rulla på som vanligt.

Känslan av trygghet att tackla alla dessa nya utmaningar får jag av mitt fack. För som fackansluten får jag inte bara ekonomiskt stöd i form av a-kassan som jag betalat in till varje månad.

Jag har också sedan starten av detta undantagstillstånd, som vi nu alla kallar vår verklighet, fått regelbunden information om vart jag ska vända mig vid arbetsbrist och vad mitt fack har gjort för att underlätta situationen.

Tillsammans med arbetsgivarsidan har facket förhandlat fram förlängd egenanmälan vid sjukdom, ändrade varseltider för permittering och ett paket som låg till grunden för att karenstiden vid arbetslöshetsskyddet slopats.

Just nu, i detta läge vi befinner oss i känns gemenskapen i att tillhöra en facklig organisation.

NU har jag nytta av den, och nu är jag tacksam för att jag engagerat mig fackligt.

Denna 1 maj vill jag därför ta mig tid att fråga hur tar vi vara på denna tid på bästa sätt?

Och vad är det vi ska lära oss av denna situation?

Fackföreningars verksamhet bygger på att vi har medlemmar. Medlemmar som arbetar för varandra.

Alla de som bevakar våra rättigheter och förhandlar med arbetsgivare och politiker är inga andra än våra kolleger. Kolleger som vi givit vårt förtroende att föra vår talan.

I kriser ser vi styrkan i det system vi har. Via årtionden av fackligt arbete har arbetstagarna skapat system som gör att det finns trygghet även i dåliga tider.

Det fackliga arbetet skapar stabilitet i samhället, som gör att vi kan värna om vår demokrati även under rådande undantagstillstånd. Facket ställer upp för mig varje dag. I det tysta förhandlar dem om mitt arbetsliv, min fritid, mitt föräldraskap, min sjukdomstid och min vardag.

Idag, i denna svåra situation som hela världen står inför är jag tacksam för den trygghet mitt fack ger mig. En trygghet som jag kanske inte alltid tänker på.

Tillsammans är vi starka.

Jag vill önska alla en trevlig Första Maj!

Henrik Löthman:

Det känns speciellt att hålla tal på arbetarnas dag när det råder undantags-tillstånd i landet. Covid 19 har ändrat och kommer att ändra mycket på Åland och i världen.

Det är viktigt att landskapet Åland och kommunerna ger våra invånare och arbetare trygghet i dessa tider. Vi behöver göra det vi kan för att undvika permitteringar. Det finns alltid arbeten att göra i en kommun och det är egentligen bara fantasin som sätter begränsningar för vad som kan göras. Landskapet och kommunerna måste även ta sitt ansvar och skapa enkla arbeten som passar alla. Det kan vara allt från vedklyvning, parkstädning, vård av våra naturområden, kökshjälp i de olika kommunköken med mera.

Personer över 70 år har det tungt i vårt samhälle just nu. Det är ändå tur att digitaliseringen möjliggör videosamtal och annan kommunikation nuförtiden, men vi får inte glömma bort att alla inte har möjlighet till detta. Viktigt är att vi i den här krisen finner lösningar för dessa människor och överlag förstår problematiken med ensamhet. Min farmor Linnea Löthman sa när hon blev äldre:”att det jobbigaste för henne var att inte längre känna sig behövd”. Idag skulle vi snarare tala om delaktighet. Det här är ett väldigt stort problem för inte bara äldre i vårt samhälle och varför det är av stor vikt att kommunerna bygger sociala samlingsplatser när de planerar. Människor skall inte behöva känna sig ensamma!

En av de positiva aspekterna som kommit tillsammans med Covid 19 är att yrken som lärare, vårdpersonal och städpersonal värderas högre. Det här är väldigt bra, men nu behöver dessa yrkens löner justeras, då de varit eftersatta under lång tid. Vi ska vara stolta över hur duktig personal vi har inom dessa områden på Åland.

En annan positiv aspekt som kommit är att människor rör sig mera ute och på våra fantastiska friluftsområden. Aldrig under min livstid har det varit så mycket människor i rörelse på Ramsholmen, Höckböle, Prästö, Nåtö eller Ingby bergen för att nämna några. Vi har underbara strövområden på Åland och jag hoppas att när vi kan öppna upp Åland igen så går turismen mera över till frilufts-, Skärgårds- och båtliv. Vi ska bli ännu bättre på hållbar idrottsturism. Hemestra hoppas jag är här för att stanna och att finländare och svenskar reser mer inom norden och därigenom får vi fler turister igen till Åland. Nu är ett perfekt läge att fräscha upp och göra våra friluftsområden ännu finare, så att vi under Tall Ships race nästa år visar upp Åland från dess allra finaste sida. Då krävs det att kommunerna och landskapet tillsätter personalresurser och budgetmedel, så har vi något att erbjuda som få andra ställen i världen har.

Hållbarhetsarbetet och Bärkraft måste nu prioriteras. Detta tillsammans med vår fantastiska natur ger möjlighet till Åland att bli än mer unikt. Det skapar även arbetsplatser och ökar intresset både medialt- och turismmässigt

Möjligheten till distansarbete har skapats på de allra flesta arbetsplatser, vilket möjliggör för invånare att bosätta sig i skärgården och landsbygden på ett annat sätt. Nu har vi möjlighet att få hela Åland att leva på riktigt.

Tillsammans klarar vi det här!

Jessy Eckerman:

Bästa kamrater och första majfirare!

Jag tycker om att arbeta – genom åren har jag jobbat inom många olika serviceyrken, tillexempel hotell, restaurang och turism. Vissa jobb har varit helt fantastiska, andra har varit rena plågan. Jag tycker om att träffa och jobba med folk, och ge den bästa tänkbara service som finns.

Jag uppskattar den fina gemenskapen – och att få jobba praktiskt, hårt och målmedvetet. Yrkesstolthet kallas det när man vet att även om ens yrke kallas för ett lågstatusyrke- märker ingen av den låga statusen, förutom när man öppnar lönekuvertet.

Idag tänker jag på mina tidigare arbetsplatser, vänner och kolleger inom alla de yrken som drabbats av coronakrisen. Jag önskar att alla inser vilka människorna är som får samhället och vardagen att rulla på –lokalvårdarna, lärarna, vårdpersonalen, butiksägarna, taxichaufförerna, livsmedelsarbetarna, daghemspersonalen och de arbetarna (för att nämna några) vars dagliga arbetsinsats gör livet bättre och lättare för alla medborgare och familjer.

Idag lever många ålänningar i en ny och oväntad situation – arbetslöshet och permitteringar är den nya verkligheten för många – även för dem inom de annars trygga branscherna.

Vi har en annorlunda sommar framför oss med en hög arbetslöshet och en växande otrygghet – och jag hoppas att alla gör allt i sin makt att vi- tillsammans skall klara oss genom de kommande utmaningarna. Trygghet i svåra tider är temat på vårt förstamaj-firande i år – Den socialdemokratiska politiken står för ett tryggt samhälle i svåra tider såväl som i goda. Vi socialdemokrater vill att du som jobbar ska kunna leva på din lön och ha trygga arbetsvillkor. Med oss går man till jobbet, känner sig trygg och kan kombinera familj och arbete.

Vår politik stärker samhället under krisen- vi utnyttjar inte den rådande oron och osäkerheten för att förverkliga nedskärningar inom offentlig sektor och till att försvaga arbetsrätten.

Både före och efter coronatider finns många arbetssökande som inte kan få ett fast, tryggt arbete utan får nöja sig med tillfälliga eller otrygga jobb Vi har folk i behov av arbetsträning, ekonomiskt och psykosocialt stöd.. De är lika viktiga och värdefulla som alla de som tillfälligt drabbats.

Första maj – arbetarrörelsens dag – är en dag då vi minns alla de tidigare utmaningar vi klarat oss igenom – och vet att vi också kommer att klara oss igenom även denna – så som vi gjort förr. Vi kan skapa en bättre morgondag. Tillsammans för vårt samhälle. Ingen lämnas utanför. Jag önskar er alla en fin första maj. Ta hand om varandra kamrater.

 

 

 

 

Stöd kommunerna nu!

En pandemi förstorar existerande orättvisor och drabbar människor olika beroende av socioekonomisk tillhörighet. Att arbeta hemifrån är inte alla förunnat. Många lågavlönade har inte möjlighet eller råd att bli hemma från jobbet. Jämställdheten mellan kvinnor och män går tillbaka. Kvinnor blir mer utsatta i hemmet och är mer sårbara i arbetslivet. Vi är oroliga för att den offentliga sektorn kommer att permittera och samarbetsförhandla vilket drabbar särskilt kvinnodominerande branscher. Att skolorna är stängda innebär en extra belastning för många föräldrar, oftast kvinnor. Ensamföretagare drabbas även hårt.

Kommunerna måste särskilt i dessa tider kunna planera sin ekonomi. Vi anser att landskapsregeringen i snabb takt måste komma med ett stödpaket. Nu behövs stöd till ensam- och småföretagare, till barnfamiljer och vårdnadshavare och andra utsatta.  Vi vill heller inte att kommunerna skär ner i den verksamhet som nyttjas mest av de grupper som nu drabbas hårdast av krisen.

Landskapsregeringen behöver nu komma med en tilläggsbudget med minst samma förmåner till ålänningarna som i Finland. Finland ger bl.a. direktstöd till företagare och höjer bidraget till vårdnadshavare. Om inte kommunerna snabbt får veta hur stora stöd de får från landskapet finns det risk för skattehöjningar, högre avgifter och permitteringar. Om kommunerna höjer på avgifterna för sin service är risken stor att utsatta grupper drabbas hårdare än andra.

När det gäller kvinnor innebär redan Corona-krisen i sig en stor sårbarhet med ökat våld i hemmen, och ett större ansvar i hemmen för barnens skolgång. Att dessutom riskera att drabbas ekonomiskt lägger för en del ännu större sten på bördan.

Det är glädjande att man i Mariehamn nu sett till alla skolbarns rätt till ett mål mat per skoldag. Vi hoppas att alla övriga kommuner genomför samma målsättning. För barnfamiljer föreslår vi att man utreder om möjligheten att ge ett extra barnbidrag. Vi väntar nu på flera konkreta åtgärder för dem som behöver dem mest och på besked från landskapsregeringen om ekonomiskt stöd till kommunerna.

Styrelsen för Ålands socialdemokrater

Kom också ihåg kulturen då kris-stöden fördelas

Ålands landskapsregering har beslutat att använda den så kallade PAF-reserven och medel ur PAFs kassa för att bemöta de ekonomiska skadeverkningarna av corona-pandemin. Behovet av ekonomiskt stöd är akut och åtgärderna behövs eftersom många företag står inför stora svårigheter. Likaså finns risk för att löntagare blir permitterade eller uppsagda och också de behöver nu samhällets hjälp.

En grupp som lätt kan glömmas bort i sammanhanget är kulturarbetare och småföretagare. Inte heller de kan nu lämnas i sticket. Många enmans-företag och frilansare exempelvis inom kultursektorn har fått tvärstopp på sina inkomster eftersom evenemang, föreställningar, konserter, utställningar ställs in. Det är mycket viktigt att landskapet utarbetar ett stödsystem också för kultursektorns behov och att en del av de 70 miljoner som landskapet nu stöder näringslivet med, kan komma också kultursektorn till del. Landskapsregeringen ombeds därför att ge Ålands kulturdelegation ett uppdrag och fullmakt att öppna en ny tillfällig bidragsform, liknande den som Svenska kulturfonden och föreningen Konstsamfundet nu avser att öppna för att stöda de åländska aktörerna inom kultursektorn.

Pekka Sonck
S-medlem i Ålands kulturdelegation

 

 

S-partiet tar paus från medlemsaktiviter

P.g.a. undantagstillståndet är våra partievenemang inhiberade och uppskjutna tills vidare. Det gäller diskussionen om näringsrätt och jordförvärvslagstiftning, frukostseminariet, sosseseniorträffen och årsmötet. Dessa ordnas alltså inte under planerade datum, och kalendern i medlemsbrevet gäller inte.
Om första maj vet vi ännu inget.

Vi återkommer med nya datum när vi har information om att beredskapsläget ändras.

 

 

Rinnes regering sätter människan först

 

Under många veckor har vi väntat med spänning på regeringsbildningen i Helsingfors och även varit på besök i Ständerhuset. Idag fick vi veta innehållet i regeringen Rinnes program. Programmet präglas av humanism, satsningar på utbildning, att utjämna klyftorna och en omställning för klimatet. Programmet är på många sätt bra för Ålands del.

Mycket glädjande är förstås arbetet för svenska språket. Nationalspråksstrategin återupptas och uppdateras, vilket vi från Ålands sida framfört är viktigt. Ett återinförande av det andra inhemska språket i studentskrivningarna är en positiv sak. Regeringspartierna visar överlag stor förståelse för minoritetsfrågor. Att Vasa Centralsjukhus nu får status som sjukhus med omfattande jour är resultatet av hårt jobb och ett starkt samarbete som gynnar alla finlandssvenskar.

Förlängningen av läroplikten är en stor sak. Det blir allt svårare att klara sig med enbart grundskola. Genom att förlänga läroplikten blir andra stadiet eller gymnasiet genuint avgiftsfri, vilket förhindrar att ungdomar av ekonomiska eller sociala skäl marginaliseras.

Genom att höja de lägsta pensionerna och säkra en tillräcklig dimensionering av vårdare inom äldreomsorgen tryggas de äldre. En bindande minimidimensionering (0,7) för omsorgspersonalen i enheter med heldygnsomsorg ska enligt regeringsprogrammet slås fast. I dimensioneringen beaktas alltid i första hand vårdberoendet. Arbetsfördelningen mellan de anställda ska göras klarare bland annat i fråga om stödtjänster. Antalet anställda ökas gradvis genom ett målinriktat utvecklingsprogram. Den åländska äldrelagen ska följa i samma fotspår, i enlighet med den framställning som nu ligger på lagtingets bord.

Familjeledigheter reformeras för att öka jämställdheten så att papporna kan vara hemma längre med barn. Familjerna får mer stöd genom att den subjektiva rätten till dagvård återinförs. Arbetet ska göras i samarbete med arbetsmarknadens parter, vilket visar på en vilja att stärka trepartssamarbetet. Regeringen vill se en högre sysselsättningsnivå och företagsvänlig näringspolitik.

Också den byråkratiska aktiveringsmodellen slopas. De gör att de arbetslösa kan fokusera på att hitta sysselsättning istället för att oroa sig för nedskärningar i arbetslöshetsunderstödet.

Klimatfrågan och hållbar utveckling lyfts också upp starkt i regeringsprogrammet och nya mål för koldioxidutsläpp antas. Förlusten av biologisk mångfald ska stoppas, man förnyar energibeskattningen, så att den ska stöda ett mer klimatneutralt Finland och kraftigt minska användningen av torv.

Regeringens program ger framtidstro och sätter människan och miljön först. Vi ser fram emot ett gott samarbete med Antti Rinnes regering, de nya ministrarna och alla fem partier som där ingår.

Camilla Gunell (S)
Partiordförande och vicelantråd

Finsk fiskodling ökar utsläppen

 

Ålands fiskodlarförening är besvikna på mitt och miljöbyråns utlåtande beträffande Lännenpuolen Lohi OYs pilotfiskodling 5 km öster om Jurmo, Brändö i finska vatten. LR har under min tid som närings- och miljöminister varit positiv till satsningar på ny teknik som främjar en miljömässigt hållbar fiskodling, men inte positiv till ökade näringsutsläpp från fiskodling. Havets tillstånd är illa och ökade utsläpp bidrar inte till förbättring av vattenkvaliteten.

Det finns säkert många vinster i försöksodlingen i Gustavs, men man kan inte komma ifrån att försöksodlingen ökar utsläppen av fosfor (473 kg) och kväve (3977 kg).

Ålands landskapsregering gav därför ett utlåtande i likhet med dem som tidigare avgetts som berört ökade utsläpp i området, dvs att man bör ha klart för sig hur ökade utsläpp kumulativt påverkar vattenkvaliteten. Om tillstånd beviljas eller inte är ett beslut som tas av de finländska myndigheterna. Pilotodlingen är en del i en större helhet där det i området planeras omfattande fiskodlingar.

Fiskodlarförening raljerar med att LRs utlåtande handlar om ”grönt” valfläsk. Jag uppfattar inte att det hos den åländska befolkning som jag företräder, finns stöd för ökad expansion av fiskodling som negativt påverkar vattenkvaliteten i den åländska skärgården. Fiskodlingsnäringen i Östersjön måste liksom alla näringar minska sina utsläpp. Särskilt i ett scenario där forskarna förutspår att klimatförändringarna påverkar havet negativt genom att tillrinningen och näringsbelastningen från land ökar samtidigt som havstemperaturen stiger och utsötning sker.

En analys av vad de ökade utsläppen de facto innebär för tillståndet i havet är således inte alltför mycket begärt.

Camilla Gunell (S)
Närings- och miljöminister

Brun skitstorm blev grönt hopp

Idag är det premiär för ett nytt forum.

På denna plats, varje måndag kl 10, levererar Ålands socialdemokrater en rykande färsk analys, om politik, samhälle, ideologi eller något annat som intresserar oss.

Vår utgångspunkt är förstås vänster, men analysen ska vara både vass och kritisk, inte bara en partsinlaga för ett parti.

Idag är ämnet givet.

Ett nytt Europa-parlament har valts och en ny dag gryr.

En första slutsats: Den bruna skitstorm som många befarade blev inte av. Den stoppades av den gröna vågen som i förbluffande många (väst)europeiska länder kunde utmana både etablissemanget och högerpopulisterna.

Etablissemanget, de stora starka partierna i mitten, är valets stora förlorare, och europeisk politik går nu samma öde till mötes som partifältet i många nationalstater, där de riktigt stora statsbärande partierna krympt och fältet i stället befolkas av flera jämnstarka partier.

En fragmentering alltså, som gör Europa svårare att regera och styra med starka majoriteter, men som också gör politiken intressantare och rörligare.

De ultranationalistiska och EU-skeptiska partierna har gjort stora framgångar, men är även de fragmenterade sinsemellan och kommer att få svårt att komma överens eller på allvar hota Europas enhet som man kanske hade hoppats eller befarat, beroende på utgångspunkt.

Vad kommer då den gröna vågen att leda till? Fortfarande är de gröna partierna inte stora nog att på allvar kunna styra, och kanske är de Gröna heller inte en rörelse som vill vara stats- eller unionsbärande, men man har nu tillräckligt med muskler för att agera vågmästare. Det blir intressant, liksom vem man väljer att arbeta med och i vilka frågor.

Några ord förstås om hemmaplan. Vad hände i Finland, och på Åland? Inte så mycket faktiskt. Utgången speglar resultatet i riksdagsvalet, med fortsatt kräftgång för Centern, samlingspartiet går som vanligt bra, men lite sämre än tidigare, den europeiska gröna vågen har nått även Finland.

En väldigt stor del av rösterna gick till toppkandidaterna i respektive parti, nästan till den grad att man undrar varför partierna alls ställer upp långa listor. EP-valet är helt enkelt ett val där väljarna inte orkar tänka så djupt utan väljer den de känner igen.

SFPs mandat var som vanligt aldrig hotat, men oron tjänade (också det som vanligt) partiet väl. På Åland gjorde Anton Nilsson ett kanonval, uppbackad av hela det borgerliga Åland och en imponerande kampanj.

Socialdemokraternas Camilla Gunell gjorde det partiet bad henne om – att erbjuda ett vänsteralternativ till de åländska väljarna och att bygga vidare på och fördjupa relationerna till de finländska socialdemokraterna. Det kommer Åland att ha stor nytta av.

För alla vänstermänniskor finns en fråga som vi behöver fundera på, både lokalt, regionalt och på europeisk nivå. Finns det en risk att de gröna partiernas frammarsch äter bara av vänsterns stöd, och vad betyder det för fördelningspolitiken, välfärden och rättvisefrågorna?

Bygg broar, inte murar

camilla

Om några dagar väljer vi ett nytt EU-parlament. Det är mycket som står på spel den hör gången eftersom högerpopulistiska partier i en hel rad länder väntar sig framgångar. Det här är grupperingar som inte har något att komma med när det handlar om att bygga förtroende, jämka samman olika intressen och skapa en framtid i gemenskap för Europa. Det enda de nationalistiska högerpopulisterna  är ute efter är att bygga murar också inom Europa. Man vill försvåra den fria rörlighet som är till så stor nytta både för enskilda medborgare i de europeiska länderna och för ett fungerande näringsliv.
Skandalen kring den österrikiske högerledaren och vicekanslern Heinz-Christian Strache som  leder till nyval i landet visar hur tom och bräcklig den högerpopulistiska retoriken är. Man spelar bara på missnöje och rädslor. Nyligen möttes en hel rad högerpopulistiska partier i Italien för att blåsa upp negativa och främlingsfientliga stämningar inför EU-valet. Med var också våra sannfinländare.
EU har ända från början varit ett freds- och samarbetsprojekt som strävar efter att befästa demokrati och mänskliga rättigheter. Det är ett arbete  som bara kan bli framgångsrikt om vi förmår skapa nära och förtroendefulla relationer som binder samman länder och medborgare. EUs utmaningar kan inte lösas av bakåtsträvare och klimatvetenskapsförnekare men av människor som kan samarbeta och bygga broar.
Camilla Gunell,
kandidat i EU-valet

Nya socialdemokrater i Ålands Kulturdelegation

Ålands socialdemokrater har valt två nya medlemmar till Ålands Kulturdelegation: Pekka Sonck (ordinarie) och Maria Svensson (suppleant).

Pekka Sonck, utbildad från teaterhögskolan i Helsingfors, har arbetat på olika teatrar i snart 40 år som skådespelare, regissör, dramaturg, teaterchef och översättare. På Åland startade och drev Pekka Teater Kuling i femton år.

Pekka är intresserad av det mesta, förutom teater, litteratur och kultur i allmänhet också av båtar, bilar, sport och idrott, natur, historia, vetenskap, filosofi och innovationer inom alla områden.

Pekka är pensionär sedan hösten 2016 men återvänder fortsättningsvis gärna till scenen då det känns lustfyllt och lockande.
– Jag tror och hoppas att mina kunskaper och erfarenheter ska kunna vara till nytta i mitt arbete i kulturdelegationen, säger Pekka.

Maria Svensson är utbildad lärare och grafisk formgivare med mångårig erfarenhet av kulturprojekt och -marknadsföring. Hon har lång erfarenhet av olika projektjobb i tredje sektorn och sex år som informatör på NIPÅ – nordisk kultur. Hon jobbar nu som verksamhetsledare för Föreningen Vårt Hjärta

Maria är aktiv körsångare och spelman. Hennes kulturintressen är teater, konst, musik, kulturpedagogik för barn.

– Åland har idag ett rikt kulturliv med otaliga äkta gräsrotsinitiativ sammanflätat med en hög andel professionella kulturutövare för vår ringa befolkning, anser Maria.

– Jag vill vara med och påverka utvecklingen av kulturlivet i en riktning där kulturutövandet blir en självklar del av vardagen för fler, en kulturskola med öppna dörrar för nyfikna och ivriga barn oberoende av begåvning.

Kriminologen svarar på frågor om sexualbrott

Mitt inlägg fredagen 18.1. väckte mycket diskussion och frågor. För att få tillgång till den information som i nätdiskussionerna efterfrågades kontaktade jag kriminolog Maria Normann som också undervisat i kriminologi på Öppna Högskolan här på Åland. Med Marias lov lägger jag in hela mailet i sin helhet här nedan.
Med den här fördjupningen avslutar jag diskussionen för min del.

Kristin Mattsson,
partisekretarare (s) och sociolog.

Så här skriver Maria:

Hej!
Vad fint att ni också där på Åland debatterar sexualbrott, det är på tiden! Begreppet sexualbrott innefattar ju mycket från trakasserier till grova sexualbrott som våldtäkt. Lagen definierar de olika handlingarna, men det viktiga är att komma ihåg att oavsett om lagens definitioner uppfylls så innebär utsatthet för sexuellt våld alltid ett obehag och en skada för den utsatta, Sexualbrott är mycket allvarligt även ur samhällets perspektiv, tilltro mellan samhällets individer sätts på spel. Nästan alla kvinnor vet hur det är att känna sig rädd, och nästan alla män vet hur otäckt det känns att märka att kvinnor är rädda för en bara på grund av ens kön.

Ska försöka svara på några av dina frågor, lägger till länkar så kan intresserade läsa vidare själva.

Vad är ett sexualbrott?
Innan jag börjar med dina frågor vill jag göra det klart att ofta när sexualbrott diskuteras i allmänheten råder det stor vidd på vad man menar. En del använder ordet sexualbrott när de menar våldtäkt, andra menar allt från sexuella trakasserier. Olika studier har olika beskrivningar på de olika brotten och blir därför inte alltid direkt jämförbara.

Så här beskriver Nationellt centrum för kvinnofrid i Sverige: “Sexuellt våld kan beskrivas som kränkningar och övergrepp med sexuella förtecken. Det kan vara allt från att tjata sig till sex, till våldtäkt. Det kan också handla om att tvinga någon att utföra olika typer av sexuella handlingar.
Sexuellt våld är ett stort samhällsproblem.”

http://nck.uu.se/kunskapsbanken/amnesguider/sexuellt-vald/sexuellt-vald/

Hur många sexualbrott begås det egentligen?
När vi vill veta hur många brott som begås går vi ofta först till anmälningsstatistiken. Där ser man de brott som kommit till polisens kännedom och som det gjorts anmälan om. Kriminalstatistiken visar alltså antalet anmälda brott, hur många anmälningar som går till åtal och hur många som går till fällande domar.

Gällande anmälningar så vet vi att sexualbrott har en väldigt låg anmälningsbenägenhet. Anmälningsbenägenheten beror på många olika faktorer.
● Litar den utsatta på att bli väl bemött och trodd hos polisen och rättsväsendet? Generellt sett är tilltron till polisens sakliga bemötande rätt låg, trots att polisen på senare år fått bättre utbildning i att möta sexualbrottsoffer. Här inverkar också att det är jättejobbigt att prata om övergrepp över huvud taget, de utsatta är mycket sårbara.
● Hur pratar man om brottet i fråga på en samhällelig nivå? Pratar man om att samtycke är viktigt, skuldbelägger man offer etc? Om brottsoffret har läst debattinlägg och hört kaffebordsdiskussioner som skuldbelägger eller misstänkliggör offer kommer det att påverka anmälningsbenägenheten negativt.
● Förstår den utsatta eller den som borde göra anmäla att det är fråga om ett brott? Känner den utsatta till sina rättigheter? Till exempel förstår barn och unga, personer från andra kulturer eller länder och personer med nedsatt intellektuell funktionsförmåga, inte alltid att det de varit med om varit ett brott.
● Är gärningspersonen är bekant eller obekant? När det gäller sexualbrott är gärningspersonen i majoriteten av fallen bekant, vilket sänker anmälningsbenägenheten. Om gärningspersonen är avvikande från normen på något sätt, till exempel har utländsk bakgrund, anmäls hen oftare.
● Grövre brott anmäls oftare än lindriga.
● När det gäller grövre sexualbrott skulle jag säga att anmälningsbenägenheten också påverkas av ett kollektivt missförstånd om vad till exempel våldtäkt är. Den allmänna bilden många har av våldtäktsbrott är att det ska vara en främmande man som med hot och tvång utsätter en för honom främmande kvinna i någon park etc. Den här bilden kallas ibland busk- eller överfallsvåldtäkt och är problematisk därför att de flesta våldtäkter inte ser ut så här. Men de som upplevt våldtäkt eller försök till våldtäkt tror att det inte är ett brott när de jämför sina upplevelser med den här stereotypa bilden. Det är också en av orsakerna att det ofta tar mycket länge för utsatta att komma till insikt och sätt ord på det som hänt. Det kan vara fråga om att gärningspersonen är ens väns pojkvän, kollega, make eller någon man haft samtyckes-sex med tidigare, att det skett i hemmet eller någon annan privat plats.

Allt det här leder till att det blir en viss slags brott som mer sannolikt anmäls och vi inte kan säga så mycket om brottslighetens karaktär utifrån anmälningsstatistiken.
● Svenska Yle gjorde för några dagar sedan en alldeles utmärkt redogörelse för hur man kan läsa sexualbrottsstatistik: “Vad är en våldtäkt? Svaret är inte det samma idag som för 10 år sedan och det syns i sexbrottsstatistiken”
https://svenska.yle.fi/artikel/2019/01/18/vad-ar-en-valdtakt-svaret-ar-inte-det-samma-idag-som-for-10-ar-sedan-och-det-syns
● På svenska brottsförebyggande rådets (BRÅ) hemsida kan man läsa mer om mörkertal och anmälningsbenägenhet: https://www.bra.se/statistik/statistik-utifran-brottstyper/morkertal-och-dold-brottslighet.html

Hur vet man då hur många sexualbrott som begås årligen?
Refererar här kort till några studier. Igen är det viktigt att komma ihåg att de olika studierna inte är direkt jämförbara. Utsatthet för brott mäts genom så kallade offerundersökningar. Också i Finland görs en nationell brottsofferundersökning. Enligt den har ca 1% av svarandena i åldern 15-74 år uppgett att de utsatts för sexuellt våld under det gångna året. Denna procent har inte ändrats märkbart sedan 2012. Studien visar att kvinnor rapporterar utsatthet fyra gånger oftare än män, och att åldersgruppen 15-24 är den mest utsatta, sedan verkar utsattheten minska med åldern.
● (Suomalaiset väkivallan ja omaisuusrikosten kohteena 2017 – Kansallisen rikosuhritutkimuksen tuloksia. https://helda.helsinki.fi/bitstream/handle/10138/260559/Katsauksia_31_Danielsson_N%c3%a4si_2018.pdf?sequence=1&isAllowed=y) (Beklagar att jag nu i hasten inte hinner söka efter material på svenska eller engelska)

I Finland har det gjorts två särskilda studier om kvinnors utsatthet för brott, 1997 och 2005. I studioen 2005 hade 43 % av kvinnorna utsatts för fysiskt våld eller sexuellt våld eller hot om våld eller sexuellt våld av en man efter att de fyllt 15. På befolkningsnivå (2005) betyder det här 802 000 kvinnor i åldern 18−74. Gällande sexuellt våld uppger 21,2% att de någon gång sedan de fyllt 15 utsatts för sexuellt våld eller hotande beteende av någon som de inte var i en parrelation med, 4,3% i sin nuvarande relation och 17,3 % i en tidigare relation.. Dessutom uppgav 23,2% att de utsatts för sexuellt våld och hotande beteende innan de fyllt 15. På frågan om upplevelser av sexuellt våld under det senaste året svarade 2,8 att de våld eller hotande beteende av någon som de inte var i en parrelation med, 2,0 i den nuvarande parrelation med och 1,6 i en tidigare relation. Ca 46 000 kvinnor utsätts enligt studien årligen för tvingande till sexuellt umgänge eller försök till tvingande till sexuellt umgänge.

● Naisiin kohdistunt väkivalta 2005, Minna Piispa & Markku Heiskanen & Juha Kääriäinen & Reino Sirén, Heuni

https://helda.helsinki.fi/bitstream/handle/10138/152455/225_Piispa_Heiskanen_Kaariainen_Siren_2006.pdf

Det finns många andra studier där utsatthet för sexualbrott mäts, till exempel när det gäller utsatthet i arbetslivet eller i enkäter för att mäta hälsa och välmående. När det gäller barn och unga är till exempel enkäten Hälsa i skolan en utmärkt och omfattande enkät. På Åland har nivån av rapporterade sexualbrott väckt diskussion redan i många år. Könsskillnaden mellan pojkar och flickor är slående, vilket är vanligt när det gäller sexualbrott. I rapporten 2017 rapporterar de åländska flickorna följande på frågan om utsatthet för om de upplevt sexuellt våld under året: Åk 8–9 i den grundläggande utbildningen (Åland: 15%, riksgenomsnitt: 8,3%), gymnasiet (Åland: 14,9 %, riksgenomsnittet, 8,7%), yrkesläroanstalterna (Åland 24,5, riksgenomsnittet 20,9%). Här kan det vara bra att minnas att skillnaden mellan pojkar och flickor och yrkesskolans studerande och gymnasister är stor i hela Finland. Under de 15 år jag använt enkäten i mitt arbete har den åländska statistiken avvikit på samma sätt.
Märkbart är att studerande med utländsk härkomst även rapporterar högre utsatthet än en dem som har finsk härkomst. Skillnaden är slående särskilt gällande pojkarna. Här är yrkesskolstuderanden; Finsk härkomst (Pojkar 2,2%, flickor 11 %), någondera föräldern med utländsk bakgrund (Pojkar 4,1%, flickor 11,9 %), utländsk bakgrund född i Finland (Pojkar 12 %, flickor 10,2 %), utländsk bakgrund, född utomlands (Pojkar 19,3%, flickor 7,9 %). Det här betyder att vi måste ha bättre beredskap att inom service för sexualbrottsutsatta kunna möta även utsatta med en mångfald av kulturell bakgrund och på flera språk.

● Enkäten Hälsa i skolans resultat hittar man här: https://sampo.thl.fi/pivot/prod/sv/ktk/ktk1/summary_perustulokset?alue_0=87869&mittarit_0=199799&mittarit_1=200283&mittarit_2=200585&vuosi_2017_0=v2017#
● https://sampo.thl.fi/pivot/prod/sv/ktk/ktk3/summary_syntypera1?alue_0=87869&kouluaste_0=161219&sukupuoli_0=143993&mittarit_0=199799&mittarit_1=200585#

I en rapport om våld i parrelationer i Finland definieras parrelationsvåld som handlingar där man använt fysiskt våld, från att hålla fast, slag, hot och våld med vapen och tvingande till eller försökt till tvingande samlag. Siffrorna baserar sig på den nationella brottsofferundersökningen 2012. Undersökningen i studien rapporterade 6,1 % av kvinnorna och 3,5% av männen att de utsatts för fysiskt våld under det senaste året. Även i den här studien rapporterade de yngre åldersgrupperna (15–24 år samt 25–34 år) den högsta utsattheten.
● Petri Danielsson & Venla Salmi. Suomalaisten kokema parisuhdeväkivalta 2012
— Kansallisen rikosuhritutkimuksen tuloksia

https://helda.helsinki.fi/bitstream/handle/10138/152609/34_parisuhdevakivalta.pdf?sequence=1&isAllowed=y

Nationellt centrum för kvinnofrid i Sverige rapporterar att i undersökningen ”Våld och hälsa” (2014) svarade drygt en av tio kvinnor och en av hundra män att de utsatts för allvarligare sexuellt våld efter sin 18-årsdag. Med allvarligt sexuellt våld menas i studien med våld eller hot påtvingat samlag eller försök till påtvingat samlag eller liknande handlingar, inklusive sexuellt övergrepp då den utsatta befunnit sig i ett tillstånd utan möjlighet att försvara sig. Dessutom hade Cirka 20 procent av kvinnorna och cirka 5 procent av männen i studien efter sin 18-årsdag utsatts för andra former av sexuella övergrepp, till exempel mot sin vilja blivit fasthållna, kyssta, smekta eller liknande.
Den aktuella partnern uppgavs oftast som förövaren vid allvarligare sexuella övergrepp. Vid mindre allvarliga övergrepp var det vanligast att förövaren var en bekant eller en okänd person.

● http://nck.uu.se/kunskapsbanken/amnesguider/sexuellt-vald/sexuellt-vald/

Vem begår sexualbrott?
Allra först kan man på basen av alla studier både i Norden och globalt konstatera att i majoriteten av fallen är de utsatta kvinnor och gärningspersonerna män. Att män är gärningspersoner gäller över hela världen och oavsett om de är invandrare eller bor kvar i det land de och deras föräldrar fötts i, religion och statsskick eller om landet är i krig eller fred.
Det finns i alla nordiska länder en överrepresentation av utländska medborgare också i sexualbrottsstatistiken. (Till exempel är finländare är överrepresenterade i Sverige). I viss mån kan det förklaras av att nyanlända ofta hör till den mest kriminogena gruppen, det vill säga den grupp som har högre risk att begå brott; män, unga och att de har en svag anknytning till arbetsmarknaden. Samma faktorer gäller alltså för den så kallade majoritetsbefolkningen, men migrerande grupper tenderar att ha just dessa demografiska karakteristika gällande kön och ålder. När man jämför gruppen invandrade eller nyanlända unga män, men unga män med samma utbildningsnivå och (ofta svaga) anknytning till arbetsmarknaden blir skillnaderna mindre, men det kvarstår ändå en liten skillnad.

Särskilt nu efter de olyckliga händelserna i Uleåborg och Helsingfors, blandas ju i allmänna debatter hejvilt begrepp som kultur, etnicitet, religion. Det finns olika teorier för att förklara sexualbrott. Ofta utgår man idag från att normer gällande kön och sexualitet samt ojämlikhet är faktorer som hör till när man vill förstå och förebygga sexualbrott. De här synsätten varierar alldeles klart mellan olika grupper i ett land och mellan länder. När vi pratar om kultur och synsätt på sexualitet och sexuella handlingar så skulle jag vilja att vi också tittade oss själva i spegeln. Aldrig tidigare under min 20-åriga karriär som kriminolog har regeringen och alla politiska partier ställt sig bakom brottsoffer, inga krismöten har hållits, förrän nu. Vi i Finland var sena med att kriminalisera våldtäkt i äktenskapet (1994) och ännu fram till för några månader sedan tyckte Finlands justitieminister att tanken om bristande samtycke som definition på våldtäkt var “främmande för livet”. Jag har i 20 år sett feminister, kvinnosakskvinnor, aktivister, jurister, riksdagsledamöter, sakkunniga, forskare olika yrkesverksamma människor kräva bättre förebyggande och stöd för offer och behandling för gärningspersoner, bättre lagstiftning etc. Det har i bästa fall bemötts med allmänt ointresse, men även av rent förringande och förnedrande bemötande, kraven har ansetts vara radikala och överdrivna. Och åren har gått och inget av denna magnitud har hänt innan dels meetoo och nu fallen där gärningspersonerna är av utländsk härkomst. Det kunde ju få en att tro att det inte nu heller handlar om kvinnors och barns (eller mäns) okränkbarhet, utan vem gärningspersonen är. Vad säger det om vår kultur?

Om vi fokuserar allt på gärningspersonens nationalitet eller härkomst så kommer inte särskilt mycket att ändra för majoriteten av de brottsutsatta. När vi tittar på forskning om utsatthet för brott ser vi att det är ett problem vi haft redan långt innan flyktingkrisen. Det problemet kommer att kvarstå fast vi skulle deportera alla eller dömda med någon slags invandrarbakgrund, vilket ju verkar vara många aktörers våta dröm.

● SVT nyheter, Ny kartläggning av våldtäktsdomar: 58 procent av de dömda födda utomlands. Augusti 2018.
● Henrik Tham och Kalle Tryggvesson (Kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet): Våldtäktskulturer? En kort kommentar (2018)
https://www.criminology.su.se/om-oss/nyheter/v%C3%A5ldt%C3%A4ktskulturer-en-kort-kommentar-1.399831
● https://www.svt.se/nyheter/granskning/ug/ny-kartlaggning-av-valdtaktsdomar-58-procent-av-de-domda-fodda-utomlands
● Utländsk bakgrund och registrerad brottslighet – överrepresentationen i den svenska kriminalstatistiken, Johan Kardell, Rapport 2011:1 , Kriminologiska institutionen Stockholms universitet, http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:418645/FULLTEXT01.pdf

Missgynnas utländska gärningspersoner av rättsväsendet?
Professor i processrätt vid Stockholms universitet, Christian Diesen berättar i den här intervjun att misstänkta invandrare utsätts för negativ särbehandling i varje led av rättsprocessen. När forskarna har gått igenom flera tusen fall har de kommit fram till att invandrare oftare anmäls för brott. Därefter utreds de noggrannare och under längre tid. Invandrare häktas oftare, jämfört med svenskar, och de som häktas sitter under längre tid. Dessutom åtalas de i högre utsträckning, och när domstolen sagt sitt fälls invandrarna oftare och får dessutom hårdare straff. Invandrare döms hårdare i rätten, SVD, 13.3.2005 : https://www.svd.se/invandrare-doms-hardare-i-ratten-5dS9(Kräver inloggning)
● Diskrimineras invandrare i rättsväsendet? – aktuell forskning undersöker domstolens språkbruk: https://www.forskning.se/2015/05/20/diskrimineras-invandrare-i-rattsvasendet-aktuell-forskning-undersoker-domstolens-sprakbruk/
● Diskriminering i rättsprocessen. Om missgynnande av personer med utländsk bakgrund. Brottsförebyggande rådet (Sverige) 2008
https://www.bra.se/download/18.cba82f7130f475a2f180007887/1371914724514/2008_4_diskriminering_i_rattsprocessen.pdf
Elsrud, T. (2014). Othering the “other” in court : Threats to self-presentation during interpreter assisted hearings. International Journal of Law, Language & Discourse. 4. 27-68.
● Intervju med professor jerzy Sarnecki, Invandrare döms hårdare än svenskfödda (2006) https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=817331

Eftersom mitt hjärta klappar lite för polisforskning vill jag passa på att tipsa alla om ett urval texter som handlar just om polisens etniska diskriminering och profilering. I korthet kan man sammanfatta att polisens etniska profilering är en väldigt ineffektiv metod som allvarligt skadar utsatta gruppers tilltro till polisen och skapar konflikt och att den högre patrulleringsfrekvensen i vissa områden leder till att brott på andra områden inte upptäcks och utreds lika effektivt.

● Slumpvis utvald. Ras- / etnisk profilering i Sverige:https://www.criminology.su.se/polopoly_fs/1.361560.1513162298!/menu/standard/file/CRD-5600-Rapport_Slumpvis-utvald_final.pdf
● Forskningsprojektet Stopped (Helsingfors universitet, rapport och övrigt material finns på engelska) http://www.profiling.fi/
● Daniel Görtz, 2015: Etnifierade polispraktiker.https://lup.lub.lu.se/search/ws/files/5238247/7857824.pdf
● Är rättvisan rättvis? Tio perspektiv på diskriminering av etniska och religiösa minoriteter inom rättssystemet. Statens utredning (Sverige) 2006 http://www.regeringen.se/contentassets/106cc584ae1a489db46fde9bbbc090ab/ar-rattvisan-rattvis-tio-perspektiv-pa-diskriminering-av-etniska-och-religiosa-minoriteter-inom-rattssystemet-sou-200630
● Rolf Graner 2004: Patrullerande polisers yrkeskultur.https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:751016/FULLTEXT01.pdf
● Liv Finstad 2013: Politiblikket, Pax förlag (mycket läsbart bokmål)

Länkar för intresserade:
Miniföreläsningar, Institutionen för kriminologi, Stockholms universitet (Särskilt Sexualbrottsutvecklingen, Utländsk bakgrund och brott kan intressera)

https://www.criminology.su.se/forskning/minif%C3%B6rel%C3%A4sningar

 

Lycka till med debatten där, hoppas den förs sakligt och utan personpåhopp. Påfallande ofta går det ju så paradoxalt att i debatter om sexualbrott så att de som ivrigast försvarar kvinnors rättigheter själv har uppenbara problem att respektera kvinnor då de själva debatterar.

Beklagar att det blev så långt, men det beskriver väl hur mycket man måste ta i beaktande om man vill föra en saklig nyanserad debatt. Det beskriver också att det är många saker man behöver ha kunskap om när man bedömer sexualbrottslighetens karaktär och utveckling.
Mot en tryggare värld tillsammans.

 

Med vänliga hälsningar,
Maria Normann