Misslyckad revision en stor besvikelse 

Det bidde bara en teknisk justering av hela den stora och viktiga självstyrelselagsrevisionen. Om ens det. Lantrådet Veronica Thörnroos säger i media (10.10.2022) att hon varken är besviken eller förvånad. Efter 10 års arbete är alltså resultatet, i bästa fall, endast en teknisk justering som är direkt påverkad av att SOTE-reformen träder i kraft 1.1.2023.

 

Att regeringen Thörnroos är inte är besviken är konstigt. Jag är oerhört besviken. Något bra borde ha kommit ut under denna mandatperiod. Den politiska jordmånen i Helsingfors kunde inte ha varit bättre med den regeringskonstellation som ännu sitter. Svenska folkpartiet har haft Ålandsministerposten. Det borde ha lyckats bättre.

 

Här på hemmaplan beskrivs problemen i termer av ovilja hos de finländska företrädarna, omöjliga tjänstemän på justitieministeriet och att Åland körs över i alla sammanhang. Man börjar undra om det verkligen kan vara bara den ena partens fel när två träter. Har landskapsregeringen gjort allt rätt, kan man stillsamt undra.

 

Den samtalston och det klimat som landskapsregeringens högsta företrädare skapat både i korridorerna och i media gentemot riket är inte vacker. Skulle jag som företrädare för rikssidan bara hört en bråkdel skulle jag inte ha lust att vara särskilt hjälpsam gentemot Åland. Kanske det efter detta misslyckande med självstyrelselagen också är dags att de åländska förhandlarna ser sig i spegeln. Finns det ingenting de hade kunnat göra bättre?

 

Det har aldrig varit enkelt att nå segrar i Helsingfors. Men det har gått.

När regeringen Sjögren med undertecknad som vice lantråd drev igenom den första delen av revisionen, dvs förnyelsen av det ekonomiska systemet, var det också en kamp. Men det lyckades. Vi fick dessutom upp klumpsumman till 0,47 efter många förhandlingar med ett hårdnackat finansministerium. Det krävdes otaliga resor, telefonsamtal och odling av förtroliga kontakter. Främst genom finansminister Mats Perämaas (Lib) kontakter med Petteri Orpo (Saml) och (s) kontakter med Antti Rinne (sdp). Några dagar före valet 2019 besökte han Åland och lovade oss att ro i land paketet och han höll sitt löfte. Det nya ekonomiska systemet verkar nu fungera väl och levererar Åland mer pengar än tidigare. Samtidigt löste reformen rikets utmaningar med Åland i relation till Sote-reformen.

 

Den ekonomiska delen kan betraktas som del 1 i totalreformen. Moderniseringen av självstyrelselagen till de delar båda parter är eniga borde ha varit del 2. Den skulle nu ha legat på riksdagens bord. De frågor det råder oklarhet och oenighet om kunde förts till del 3 genom en sakkunnig arbetsgrupp. Denna modell har jag förespråkat nu i flera år. Tillvägagångssättet har också vunnit stöd hos andra partier.

 

Justitieminister Anna Maja Henriksson, SFP lämnade uppgivet uppdraget som Ålandsminister. Nästa minister, Thomas Blomqvist, kan inte trolla när tiden har gått så här långt. Vem ska orka föra detta vidare?

 

Justitieministeriets tjänstemän har vid det här laget med säkerhet mardrömmar om hela frågan.  Kanske de åländska tjänstemännen likaså.

 

Att det efter 12 år blev så lite resultat är ett tungt konstaterande. Även vi på Åland måste göra en självrannsakan och en analys av misslyckandet till de delar det fallit på de åländska företrädarna.

 

Camilla Gunell (S)

Medlem i Självstyrelsepolitiska nämnden

Bild från pixabay.

Vattenskyddet är försummat

2021 skulle bli ”Vattnets år” lovade miljöminister Alfons Röblom i budgetdebatten 2020. Vattnets år både kom och gick, och när vi nu behandlar årsrapporten kan vi konstatera att åtgärderna har uteblivit.

Nya larmrapporter visar att vattenskyddet på Åland uppenbarligen inte fungerar, eftersom våra sjöar och hav fortsätter att må så dåligt.

Klimatförändringarnas effekter på havet är nedslående. Varmare temperaturer hotar att slå ut arter och ekosystem. I Markusbölefjärden, som är en av Ålands råvattentäkter, har läget i sommar varit så illa att kräftorna dött i burarna. Långvarig övergödning och tillrinning från främst jordbruket leder tillsammans med heta temperaturer till algblomning och syrebrist.

Efter torkan 2018 tillsatte jag som miljöminister en arbetsgrupp med representanter från Ålands vatten, kommunerna och landskapet en arbetsgrupp som kontinuerligt kunde diskutera och genomföra åtgärder till skydd för dricksvattnet. Den gruppen har vi i styrelsen för Ålands vatten velat ha tillbaka, men fått kalla handen av landskapet och miljöminister Röblom. Varför det?

Att utöka volymen och ta i bruk nya källor för dricksvatten är nu högst nödvändigt. Frågan om nya vatten- och avloppslösningar har sedan flera år legat på landskapsregeringens bord, utan respons. Detta är en verkligt viktig hållbarhetsfråga, att slå vakt om våra vattentäkter och långsiktigt säkra tillgången till vatten av god kvalitet, särskilt om Åland ska kunna växa i invånarantal och företag. I höst måste vi veta hur vi går vidare i frågan!

När gödsel från gårdarnas gödseltankar töms vid fel tidpunkt, eller i för rikliga mängder, rinner de ut i vattendragen. Det måste övervakas bättre av myndigheterna och tillsynens stärkas. Ett fortsatt arbete tillsammans med jordbrukare och markägare behövs, men också skärpt lagstiftning.

Åland har hamnat på efterkälken när det gäller vattenvården. Landskapet borde göra en jämförande studie med andra regioner om vårt vattenvårdsarbete är tillräckligt effektivt eller om man kan söka goda modeller från andra håll. Åland måste ligga i framkant, vattenfrågorna är så avgörande för våra livsbetingelser.

Klimatförändringarnas påverkan på Åland borde också utredas. Hur påverkas vårt samhälle av värmeböljor, torka och vattenbrist i våra sjöar. Här krävs också handlingskraft och engagemang av landskapet.

Å var finns vattenlagen? I flera år har vi väntat på att lagen ska överlämnas till lagtinget? Har den också somnat in?

Vattenfrågorna har förvisats långt bak i prioriteringarna för regeringen Thörnroos. ”Vattnets år” kom och gick – utan resultat. Havsbaserad vindkraft i all ära, men glöm inte Ålands viktigaste miljöfråga, vattnet.

 

Camilla Gunell (S)

Insändare: Omdömeslös politik  och miljoner upp i rök 

Landskapsregeringen döms av Ålands tingsrätt till avtalsbrott för att man i januari 2020 hävde avtalet för den elbybridfärja och det 15 år långa driftsavtal som ingåtts via upphandling. Hävandet gjordes utan att man sökt andra lösningar genom dialog eller överenskommelser med avtalsparten. Landskapsregeringen rev godtyckligt och utan att lagtinget hörts eller beviljat fullmakt för eventuella skadestånd upp ett juridiskt bindande avtal. Uppenbarligen gjordes inte tillräckliga riskanalyser eller tillräckligt kvalificerade juridiska bedömningar av skadeståndsrisken.

 

Detta har lett till att åländska skattebetalare nu får en nota på närmare 12 miljoner euro att betala för regeringen Thörnroos drastiska och oöverlagda beslut. Lägg till detta de minst fem miljoner av skattebetalarnas pengar som under tidigare regeringar lagts på kortruttsarbetet, miljökonsekvensbedömningar, projektering och planering, och det blir påfallande tragiskt att alla dessa pengar kastats bort utan att ha gett ålänningarna och skärgårdsborna en enda färja, kortrutt, hamn, bro eller tunnel. Mycket av detta under Veronica Thörnroos egen ledning som trafikminister.

 

Detta är en uppvisning i sämsta möjliga ekonomiska politik. Ännu dyrare blir det om regeringen väljer att driva processen vidare i nästa instans. Den liggande domen ger inte landskapet rätt på en enda punkt. Att driva det vidare till hovrätten ökar notan ytterligare för de åländska skattebetalarna.

 

Den uppkomna situationen skadar också landskapet Åland i rollen som en trovärdig avtalspart. Vem ska ens våga bjuda på landskapets entreprenader om det är så här man behandlar dem man ingått avtal med?

 

Lantrådet Veronica Thörnroos vill skjuta över skulden för hela affären på den tidigare landskapsregeringen. Detta trots att hon vet att en EU-upphandling inte kan avbrytas trots att ett val är på kommande, att det finns fataljetider att följa, och att det var en upphandling som inleddes två år in i den förra mandatperioden.

Sanningen är den att sittande lantråd och Åländsk center drev en cynisk och populistisk valkampanj mot ett kortruttsprojekt man tidigare stött och arbetat för, och att man efter valsegern kände sig tvungen att leverera, mot ålänningarnas och skärgårdens intressen och sitt eget bättre vetande.

Vi konstaterar med sorg och ilska att åratal av hårt arbete och många miljoner euro gått upp i rök, och att vi inte ser ett uns av ödmjukhet och självkritik hos lantrådet Veronica Thörnroos, en politiker vars nota börjar bli oansvarigt hög för Ålands folk.

Camilla Gunell (S)

Nina Fellman (S)

Jessy Eckerman (S)

Debatt tilläggsbudgeten: Kött, mjölk och diesel

Kött, mjölk och diesel

Årets andra tilläggsbudget är en presentkorg till centerväljarna. Mera pengar till kommunerna, mera pengar till kött- och mjölkproduktion, statliga pengar till det övriga jordbruket, och en fullmakt på 60 miljoner för att fortsätta med business as usual i skärgårdstrafiken, utan att behöva fatta beslut varken om broar eller tunnlar.

Hållbart initiativ får utdelning i lite nålpengar för att utveckla havsbaserad vindkraft och stöda solpaneler – en bidragsform som kanske inte längre är strikt nödvändig när marknaden och de höga bränslepriserna gör att intresset för solpaneler ändå är högt. Uppenbart är det inget problem för HI varken med att permanenta nuvarande trafik till 2029, eller att stöda den kött- och mjölkproduktion man hävdar är en av de värsta utsläppskällorna på Åland.

Obunden samling lutar sig mot att kommunerna fått löfte om mer pengar i nästa tilläggsbudget, och att man då levererat sitt vallöfte.

Moderaterna hänger kvar i regeringen genom den tunna kompromissen att kommunpengarna utdelas först efter att två arbetsgrupper funderat ett par månader på saken, och tycks gå med på en upphandling för 60 miljoner utan att en enda reform av trafiksystemet genomförts.

Socialdemokraterna har lämnat in fem budgetmotioner:

-ett nej till fullmakten på 60 miljoner innan en helhetsplan för skärgårdstrafiken gjorts upp, och man vet var och vad som ska byggas och köpas in.

-ett nej till mera pengar till kommunerna innan det finns en lösning för kommunstrukturen och balansen mellan landskapet, landskapets myndigheter och kommunsektorn. Att bara använda skattemedel för att man lovat det i en valkampanj duger inte som motiv.

-en precisering av stödet för energiomställning, där vi poängterar att också dessa stödåtgärder bör ingå i en helhet där man försäkrar sig om att solpaneler faktiskt kan installeras av alla som vill och där man tar hänsyn till och utvecklar möjligheterna att för elbolagen att ta emot överskottet från alla mikroproducenter.

-en uppmaning till landskapsregeringen att i kommande tilläggsbudget inkludera också vanliga ålänningar i stödåtgärderna, inte bara jordbruket. Särskilt medborgare med låga inkomster drabbas hårt av de stigande priserna på mat, energi och bränsle, men till dem riktas inga lättnader.

-en uppmaning till landskapsregeringen att intensifiera och prioritera arbetet med jordbrukssektorns klimatomställning

-löftet om att begagnade färjan Fedjefjord ska kosta 4 miljoner, inklusive anpassningar ska hålla. Vi säger nej till ytterligare skattemedel till köpet.

Nina Fellman (S)

Camilla Gunell (S)

Jessy Eckerman (S)

Ålands socialdemokraters tal under 1:maj

Nedan följer talen i textform och bilder  från  evenemanget .

PARTIORDFÖRANDE CAMILLA GUNELL

Bästa första maj-firare!

Vi möts i en tid då våren är lika bedövande vacker och hoppfull som alltid, men där våra sinnen tyngs av det ohyggliga som pågår i Ukraina.

Rysslands omotiverade angrepp på Ukraina har nu pågått i över 2 månader.

Putins regim har sedan invasionen den 24 februari bombat sönder och ödelagt städer, satt miljontals människor på flykt, förgiftat jordbruksmarker, dödat och plågat civila som sökt skydd från krigets fasor – krigsbrott som han måste ställas till svars för!

Det fasansfulla som utspelar sig i Ukraina medan vi står här berör oss djupt. Den övergivna nallebjörnen i rasmassorna, de livlösa och lemlästade kropparna på gatan, kvinnan som förtvivlat skakar på huvudet och frågar: Vad har vi gjort för att bli behandlade så här?

Ingenting har du gjort, kära medmänniska, vill jag säga.

Ingenting illa har du gjort.

Du är offer för maktgalna män med stormaktsdrömmar och en förvanskad, förljugen världsbild.

För 30 år sedan var jag studerande vid Åbo Akademi. Trots att laman skapade brödköer på Tavastgatan så kände vi unga ändå värmen från framtidens ljus. Berlinmuren hade ju fallit, Sovjetunionen hade kollapsat. Vi lärde oss ord som perestrojka och glasnost. Det kändes som att det nya Ryssland hade valt frihetens väg, mot demokrati. Nokias ringsignal skulle snart sätta folk i arbete, sätta punkt för lågkonjunkturen och skapa nytt välstånd.

För Finland låg plötsligt vägen västerut öppen – försvarsminister Elisabeth Rehn kunde köpa amerikanska Hornet plan och ett medlemskap i Europeiska unionen låg inom räckhåll.

Internet förde folk och nationer närmare varandra och man trodde att detta magiska nätverk skulle förhindra framtida krig. Statsminister Carl Bildt hade ju till och med skickat ett mail till USA:s president Bill Clinton!

Vi gick in i globaliseringens tidevarv, tänkte att friheten ska segra över ofriheten, att välstånd ska sluka fattigdomen.

När Ryssland gick till attack mot Ukraina under natten till sportlovets sista dag kändes det som att vi var grundlurade. Och därtill i en beroendeställning av rysk gas och olja.

Det aggressiva och oberäkneliga Ryssland gör nu att Finland tillsammans med Sverige söker en ny väg och en ny säkerhetsordning. Alliansfriheten som vi socialdemokrater har värnat starkt, och motvilligt vill släppa, håller på att omprövas.

Ett medlemskap i Nato kan förvisso ge trygghet i denna nya världsordning men innebär också nya utmaningar.

Finlands 1300 km långa landgräns mot Ryssland kan bli en skarp och spänd skiljelinje i en ny militär upprustning mellan öst och väst. Att i denna stund säga att säkerhet inte byggs med vapen avfärdas som naivt.

Hårda ord och kritik riktas mot Ålands demilitarisering med det ena utspelet efter det andra i riksmedia. Åland uppfattas av många som en akilleshäl i det finländska försvaret och ålänningarna borde därför själva förstå sitt bästa – nämligen att avveckla sin särställning och välkomna den finländska militären.

Men de folkvalda på Åland har inte makten att besluta något sådant.

Ålands demilitariserade och neutraliserade status är reglerad i internationella avtal och konventioner. Det är ingenting ålänningarna själva varken kan eller vill säga upp.

I hundra år har Åland framgångsrikt fungerat som ett självstyrt och demilitariserat landskap – två delar i vår särlösning som hänger tätt samman. I stället för en ny självstyrelselag som present på födelsedagen får vi nu ett medlemskap i Nato. Ett medlemskap där vi inte helt säkert vet vad som händer med vår status som ”Fredens öar”.

Trots att tidtabellen nu är knapp så måste man ge tid till analys, utredning och klarlägganden om Ålands status på lång och kort sikt om vi blir en ö i ett innanhav omslutet av Natoländer.

Åland måste i riksdagens behandling av den säkerhetspolitiska redogörelsen kräva att särställningen bibehålls, och då anslutningsfördrag tecknas måste Åland få garantier för detta – genom ytterligare ett Ålandsprotokoll – i likhet med det vi fick vid EU-anslutningen.

Eller ska ålänningarna åter en gång som 1938 marschera genom Mariehamn i protest mot den militariseringen av Åland som då iscensattes genom Stockholmsplanen?

Men vad är ni rädda för, frågar sig någon. Inom Nato finns andra demilitariserade områden; Svalbard i Norge och flera grekiska öar. Vad är problemet?

De går inte att jämföra.

Ålands ställning är världsunik.

Ålandsexemplet har överlevt världskrig och det kalla krigets långa era och det är viktigt att Ålands demilitariseringen och neutraliseringen i samband med ett Nato-avtal inte devalveras!

Trots att vi lever i en tid av osäkerhet och oro måste vi ändå fortsätta tro att det går att bygga en fredligare värld med demokratiska medel.

Krig är lika brutala idag som igår. Människor lika sårbara som människor alltid har varit.

Vi måste fortsätta bygga en tryggare värld – genom globalt ansvar för varandra, människors fri- och rättigheter, utrota fattigdom och ge social rättvisa, mat och rent vatten.

Vi måste arbeta tillsammans för att nå målen om hållbar utveckling i alla länder, ta kampen mot klimatförändringarna och visa respekt för internationella avtal. Här kan vi ålänningar visa väg – ett Ålandsexempel för framtiden!

 

Tack för att ni lyssnat. Leve freden! Slava Ukraini!

Fotograf: Kaveh Bahar

 

ARSIM ZEKAJ

Kamrater, Partivänner och åhörare

 

Idag är arbetarrörelsens viktigaste högtidsdag.

Vi går ut på gator och torg. Rustade med kampvilja för att angripa våra ständiga motståndare.
Ni vet vad dessa heter.

Klassklyftor.
Ojämnställdhet
Rasism och Hopplöshet.

I år tillägnas vår högtidsdag Ukrainas folk och världsfreden. Kamrater, vi är del av en större och stolt arbetarrörelse som historiskt spelat en framträdande roll i kampen för fred och nedrustning.

”Satans mördare” är ett tal som Palme höll 1975. Detta tal är lika aktuellt i dag med hänvisning till Rysslands agerande i Ukraina.

Idag är det svårt att känna att orden räcker till eller spelar någon roll. Men med våra ord kan vi fördöma det som sker omkring oss, vilket vi kommer fortsätta göra. Vi kommer också fortsätta uttrycka solidaritet med de som nu drabbas och visa vår frustration, sorg och ilska över ännu ett krig i vår kontinent.

Kamrater, jag har vandrat på Kievs gator, delat min vardag med dess folk som vill leva i fred i frihet. Deras vardag har nu istället fyllts med fruktan och död. Det här kriget, liksom alla andra krig är alltid ett enormt misslyckande, som framför allt drabbar människor, som vill leva i fred.

Vi ser en våg av militär upprustning i världen, en trend som normaliserar våld och militära medel som lösning.

 

Vi befinner oss också i ett ständigt pågående krigstillstånd med flyktingtrömmar och mänskligt lidande. Det här kamrater är uppgifter vår samtid ställt oss inför. Dessa uppgifter kräver att vi ännu kraftigre inom arbetarrörelsen mobiliserar för fred, jämlikhet och solidaritet.

Jag är övertygad, när jag ser ut över vårt lokalsamhälle och världen, när jag ser krigen och de ökade klyftorna, att vi socialdemokrater och arbetarrörelsen har en fortsatt avgörande roll på Åland och vår omvärld. Vi fortsätter med kraft ta oss an de uppgifter som vår samtid och framtid kräver av oss. Jag är lika övertygad att vi socialdemokrater idag med nykraft står rustade för att bli ännu mer relevanta i vårt lokalsamhälle och för ett jämlikt och solidariskt Åland. Vi kommer outtrötligt ta fighten för välfärden och vårt gemensamma Åland.

 

Kamrater, vi har idag på vår högtidsdag, talat om internationell solidaritet och omtanke för människor emellan. Men imorgon fortsätter arbetet på att steg för steg förändra samhället och vår omvärld i vardag och verklighet

Fotograf: Kaveh Bahar

 

CARINA AALTONEN

Kamrater,

Det har varit känslofyllda dagar sedan Rysslands vedervärdiga anfallskrig mot Ukraina inleddes och bomberna började falla över skolor och sjukhus, över civila och soldater. Vi känner ilska och avsky mot krigets vidrigheter men också tacksamhet och värme när människor ställer upp för varandra, skänker pengar och förnödenheter, öppnar sina hem och hjärtan. Detta krig lämnar ingen oberörd. Många ålänningar och fler européer än någonsin vill och gör något konkret för att hjälpa. Denna våg av godhet ska vi ta vara på. Den gör något bra med oss alla.

 

En enda människa kan starta ett krig. Freden däremot måste vi skapa och försvara tillsammans. Genom att engagera oss och vara delaktiga i föreningsliv, idrotten eller kulturlivet väver vi starka band mellan människor som bidrar till sammanhållning och meningsfullhet.

 

Under många år har hoten och hatet ökat, framförallt på sociala media. Det är främst små och lättkränkta män som ger uttryck för sitt hat och mobbar mot kvinnor, socialdemokrater, invandrare, feminister, klimataktivister och andra som rubbar deras cirklar. Det är som ett pågående lågintensivt krig och ett allvarligt hot mot demokratin

 

Det politiska klimatet är hårt och människor som behövs för att bygga vårt samhälle skräms till tystnad när de ser hur drevet går mot de som står upp för frågor de tror på. Vi behöver fler engagerade och inte mera mobbare på Facebook. Det är dags att säga ifrån. Backa de som blir utsatta och få till stånd en klimatförändring mellan människor.

 

Det globala klimathotet är den största gemensamma ut­maningen som mänskligheten någonsin stått inför. Omställningen måste ske nu- snabbt och smart. Regeringen ska kunna hålla fler tankar i huvudet samtidigt. Man får inte låta omställningen gå i stå genom att skylla på pandemin och ekonomin. Handlingsförlamningen hotar vår och våra barns framtid – det verkar som majoriteten i både lagting och regeringen innerst inne är klimatförnekare. Solpaneler på tiotusen tak, tack. Transportsystem som drivs fossilfritt. Hur svårt kan det vara?

 

Faktum är att vår välfärd skapas genom att vi utnyttjar de fattiga ländernas tillgångar, billig arbetskraft och obefintlig miljölagstiftning. Denna orättvisa är en grogrund för nya väpnade konflikter, fler flyktingströmmar och en mer osäker värld. Omställningen handlar om att vi också måste ta ett globalt ansvar i det lokala beslutsfattandet.

 

En ökad militär kapprustning och ett medlemskap i Nato är enligt min mening inte ett långsiktigt svar på krigshotet från öster. Det är säkert en kortsiktig lösning men i min värld borde vi i stället för utökade militära budgetar satsa motsvarande pengar på demokratiutveckling, jämställdhet, klimatomställning och mänskliga rättigheter. Mer vapen ger oss aldrig mer trygghet.

 

De socialdemokratiska värderingarna om alla ska ha det bra – inte bara vissa – gäller ännu. Så lämna sofflocket, kära vän. Kom med och jobba för en bättre, mer rättvis och fossilfri värld. Nästa år har vi val på Åland. Vi behöver omvandla nättrollens negativa energier till något bra och vi ska visa att mångfald är bättre än enfald, att rött alltid är rätt och freden bygger vi tillsammans. Heja Socialdemokraterna och glad första maj. Slava Ukraini!

Bild Kaveh Bahar

Ingemar Johansson höll en bön till freden och friheten. Bild Kaveh Bahar

 

Sossekören ledd av Miina Fagerlund vid elpianot. Kören bestod i år av Dexter Mäkelä, Jessy Eckerman, Jerry Jansson, Lasse Welroos, Elin Sundback, Sara Kemetter, Camilla Gunell och Helena Flöjt. Ljudtekniker: Kutten Lindbom. Kören dock i lite mindre antal sångare än vanligt pga coronans framfart fixade alla texter , stämmor och sånger galant, Bild: Kaveh Bahar

Helena Flöjt Josefsson uppträdde Bild Kaveh Bahar

Full rulle när soppan skall värmas , Arezoo rör om så soppan inte bränner i botten Henrik och Gunilla står redo att hjälpa till tillsammans med Camilla och Lasse ,  Foto Jessy Eckerman

60 liter soppa gick åt och många liter kaffe serverades, på bilden Arezoo och Henrik som var med och förtjänstfullt skötte utdelningen.

Många åskådare slöt samman för att lyssna på tal, sång och smaka på den goda ärtsoppan och en kopp rykande kaffe i vårsolen. Vi samlade ihop pengar till Emmaus Ukrainahjälp. Foto Jessy Eckerman

Kiki Alberius Forsman var gästtalare vid evenemanget och talade om 17 rörelsen som träffas varje dag kl 17 utanför ryska konsulatet för att manifestera och demonstrera mot kriget i Ukraina. Hon uppmanade alla att engagera sig, besök gärna 17-rörelsen i Esplanaden kl 17 varje dag. Maninfestationen pågår endast 10-15 minuter per gång och du träffar likasinnade och har möjlighet att visa ditt stöd till Ukraina samtidigt som du kan tala med likasinnade. Foto: Ingemar Johansson

 

Många tack och tusen röda rosor till alla som deltog  och bidrog till Arbetarrörelsens traditionsenliga 1: majfirande.

 

Insändare: Hur kan lantrådet vara nöjd med säkerhetspolitiska redogörelsen?

Strax innan påsk gav regeringen Sanna Marin ett tillägg till den säkerhetspolitiska redogörelsen till riksdagen. Redogörelsen ska fungera som ett underlag för fortsatta diskussioner i riksdagen kring Finlands optioner; ett Nato-medlemskap, fortsatt försvarssamarbete med EU och/eller bilaterala försvarssamarbeten.

Lantrådet Veronica Thörnroos kommenterar innehållet i media med att Åland är ”mycket nöjda” med innehållet i redogörelsen. För mig blir den tillfredsställelsen en gåta. Vad är man så nöjd med?

Åland nämns endast kortfattat i några meningar. Bland annat står det att Finland ska trygga Ålands ”neutralitet”.

Detta är uppenbart en felskrivning då ”neutralitet” inte är detsamma som det som avses ”neutralisering”. Man har alltså inte ens bemödat sig om att korrigera felskrivningen. Detta avslöjar att ingen åländsk tjänsteman eller politiker kan ha läst dokumentet innan publicering. Då skulle ett sådant fel ha varit korrigerat.

Redogörelsen slår fast att Åland har en etablerad folkrättslig ställning men att den inte utgör ett hinder för Finland att intensifiera militära samarbeten. Detta är samma skrivning som funnits med i många år.

I bilagan anges att landskapsregeringen i den fortsatta processen ska ”informeras”.

Det blir för mig uppenbart att landskapsregeringen nu har ett stort arbete framför sig att klarlägga vad som händer med Ålands status framöver, särskilt om Finland ansluter sig till Nato, vilket nu är ganska uppenbart att kommer att ske, och begära nödvändiga utredningar, analyser i samabnd med riksdagens behandling av redogörelsen. Frågorna är i min mening alltför många kring vad Nato-medlemskapet innebär för Ålands ställning för att vi ska vara ”nöjda”.

 

Camilla Gunell (S)

Medlem i självstyrelsepolitiska nämnden

 

Foto: Ehimetalor Akhere Unuabona Unsplash

Syntolkning ett stängsel med plakat med text om att stoppa kriget i Ukraina, en kvinna står framför stängslet

Insändare: Stärk finanserna för utbildning och kultur i Norden

Samma vecka som Nordiska rådet fyller 70 år samlas rådet i Malmö för vårsession. På programmet står en debatt om kriget i Ukraina och om en gemensam utveckling av den civila krisberedskapen utifrån Jan Erik Enestams aktuella rapport. I den lyfter man upp en fortsatt tillräcklig och

trygg finansiering av det nordiska kultur-, forsknings-, fritids- och ungdomssektorerna som viktiga mål. De är viktiga för att fortsätta stärka gemenskap, tillit och kunskap om varandras vardag och livsförhållanden i våra länder. Tyvärr går dessa målsättningar inte ihop med nordiska ministerrådets rambudget för perioden.

 

I budgetförslaget omprioriterats pengarna så att de drastiskt minskar inom dessa områden vilket hotar flera verksamheter. Det är därför viktigt att ramarna för de kommande åren omprövas och att regeringarna tillför de medel som behövs för att fortsätta utveckla och stärka det nordiska samarbetet inom utbildning och kultur.

 

Kanske också visionen om ett integrerat och hållbart Norden kräver en komplettering i målsättningarna så man klargör att visionen inte kan uppnås på ett bra sätt om man samtidigt urholkar grundstenarna i det som bär upp det nordiska samarbetet. En positiv signal om detta vore den bästa gåva Nordiska rådet kunde få på sin födelsedag.

 

Den socialdemokratiska gruppen i Utskottet för utbildning och kultur

Camilla Gunell, ordförande, Åland

Heidi Viljanen, Finland

Lars Mejern Larsson, Sverige

May Britt Lagesen, Norge

Henrik Möller, Danmark

 

Syntolkning, socialdemokratiska medlemmar i Nordiska rådet i en gruppbild i en trappa,

Står SFP upp för Åland och självstyrelselagen?

Det är nu det ska hända om det ska bli något. Under 2021-2022 firar Åland 100 år och under detta jubileum ska Åland få en ny självstyrelselag.

Detta projekt har varit aktuellt i många mandatperioder och i många regeringar både på Åland och i riket.  År 2013 tillsatte dåvarande justitieminister Anna-Maja Henriksson den så kallade Tarja Halonen-kommittén som lade grunden för en ny självstyrelselag.

Uppdraget och sammansättningen i kommittén skapades i dialog mellan riket och Åland. Jag var då lantråd. Förhoppningarna var därför stora på att Anna-Maja Henrikssons comeback på justitieministerposten i regeringen Antti Rinne och senare Sanna Marin skulle ge bästa möjliga förutsättningar för att ro projektet i land. Socialdemokraterna och Svenska Folkpartiet har alltid varit Ålands bästa vänner bland rikets partier.

De positiva skrivningarna om Åland och självstyrelselagen i regeringsprogrammet var en bekräftelse på att viljan var stor att lyckas.

Nu börjar sanden i timglaset att rinna ut och dialogen med Helsingfors verkar ha tystnat.

Självstyrelsepolitiska nämnden i Ålands lagting har länge begärt att få höra Ålandsminister Anna Maja Henriksson för att få en rapport om läget med självstyrelselagen. Pandemi, välfärdsområdesval, resor och andra mer angelägna ärenden har uppenbarligen kommit i vägen.

I somras skickades ett förslag till ny självstyrelselag ut på remiss. Lagstiftningen kritiserades kraftfullt från flera betydelsefulla instanser som Justitiekanslern, Högsta domstolen och många andra. Bristerna i förslaget berörde innehållet men framförallt pekade man på allvarliga lagstiftningstekniska problem. Man kan konstatera att propositionen inte var mogen en remiss under fjolåret. Det är allvarligt att en lagstiftning som har landets justitieministerium som avsändare kan misslyckas så kapitalt.

De övriga partierna i regeringen avvaktar förslaget från justitieministern som politiskt är ansvarig för frågan. Det börjar bli hög tid för Ålandsminister Anna Maja Henriksson att kliva fram och ta sitt politiska ansvar för Åland och självstyrelselagen. Annars måste man konstatera att den här gången har Svenska Folkpartiet svikit Åland ordentligt. Så frågan är, kommer SFP att ta strid för Åland och självstyrelselagen eller inte?

Camilla Gunell

Partiordförande Ålands Socialdemokrater

Medlem i Självstyrelsepolitiska nämnden, Ålands lagting

 

 

Handling krävs för klimathopp 

En djup känsla av hopplöshet, näst intill en handlingsförlamning. Det är vad som drabbat många efter IPCCs senaste klimatrapport. Trots att vi redan visste hur läget ser ut blev den samlade bedömningen av FNs klimatpanel skrämmande läsning.

Ska vi alltså lägga oss ner och vänta på apokalypsen?

Absolut inte. Vi har barn och barnbarn och kommande generationer som ska leva på planeten, och det finns saker vi kan göra. Säkert misslyckas vi med en del, men kanske lyckas vi med något.

Som politiker kan man inte och får inte ge upp försöken, och man måste växa sig högre än nygamla stöd för att byta ut oljepannor eller köpa elbilsladdare.

Vi menar att det måste finnas en vision, ett hopp, en väg framåt. Den måste vara kunskapsbaserad.  Vi har en god start i det pågående i hållbarhets- och bärkraftsarbetet. Nu måste vi gå vidare och bli mer konkreta.

Utbilda i hållbarhet – och börja med beslutsfattare, lärare, journalister. Hur mycket vi än googlar och läser länkar på Facebook ger det inte ett tillräckligt djup. Erbjud kostnadsfri grundutbildning i hållbarhet. En verklig omställning kräver insikt som bygger acceptansen för tuffa beslut.

Se till att beslut fattas på rätt nivå. Vissa saker sköter man bäst i byarna, för andra, tuffare saker är kommunerna idag för små. Fundera på vilka frågor som behöver hanteras gemensamt för hela Åland. Vår vattenförsörjning är en, kanske den viktigaste, och med den sammanhänger avloppsfrågan.

Vi behöver veta vilka åtgärder som funkar, och hur snabbt resultat kan förväntas. Ta fram relevanta nyckeltal, på koldioxidutsläpp, energikonsumtion, vattenanvändning och följ upp dem. Sätt upp konkreta mål.

På kort sikt finns också saker att göra, inte lätta eller okomplicerade, men värda att diskutera.

Till exempel vad vi äter. Varför inte gå in får principen; Den som vill kan äta allt, men inte alltid.

Vegetarisk mat är bättre för vår hälsa, den är billigare, och det är bättre för planeten. Varför inte ha den vegetariska maten som utgångspunkt i offentliga kök. Låt köttet vara lyxen man äter ibland, men när man gör det ska det vara bra och lokalt producerat. Inte billigt importerat kött producerat under usla förhållanden för djuren.

Klimatkompensera för allt offentlig resande. Det finns bra system för det.

Sänk hastigheterna på landskapets vägar. Vägarna håller bättre och utsläppen minskar.

Genomlys det offentliga ägandet. Ta bort våra pengar ur alla verksamheter som är skadliga för miljö och klimat. Våra pensionsfonder ska inte stöda oljeindustrin.

Allt är inte hopplöst. Vi måste bara våga fatta besluten nu, inte om 20 år, inte med små steg och inte för fegt.

Använd självstyrelsen till förändring. Vi har den makten i våra händer.

Nina Fellman (S)

Camilla Gunell (S)

Jessy Eckerman (S)

 

Photo by Ilya Shishikhin on Unsplash

S vill ta steg framåt i kommunfrågan

Socialdemokraterna har under årens lopp medverkat i flera processer för att söka modeller för en socialt och ekonomiskt hållbar kommunsektor. Vår utgångspunkt har varit hela Ålands offentliga ekonomi och serviceutbud. Landskapet och kommunerna står inte i motsatsförhållande utan är beroende av varandra.

En effektiv och välfungerande offentlig sektor är till nytta för alla ålänningar.

Under regeringen Gunell samarbetade vi socialdemokrater med Centern och Moderaterna kring en reform av den kommunala samhällsservicen. Det mest konkreta resultatet av det samarbetet blev Kommunernas Socialtjänst.

Efter att KST som organisation fått rota sig är det en samverkansform där man genom samordning kan lugna kostnadsökningen och samtidigt stärka kvalitet och service inom den sociala sektorn. Vi hade samma mål då landskapets sju gymnasieskolor slogs samman till en. Vem skulle idag kunna tänka sig att åter splittra Ålands gymnasium i sju enheter under varsin rektor?

Under regeringen Sjögren kunde vi i samarbete med Liberalerna och Moderaterna söka modeller för en kommunreform och en lagstiftning som grund för en vidare process. Vi socialdemokrater är fortsatt villiga att samarbeta kring nya lösningar, bara processen fortgår och inte avstannar. Det grundliga utredningsarbete som gjorts och den expertis som involverats i arbetet genom trion Sandberg-Enestam-Henricson ska inte behöva gå till spillo. Det går att bygga vidare.

Vårt förslag är att man inom de fyra föreslagna kommunerna som ett första steg inleder ett arbete med att samordna servicen. När tiden är mogen att också lyfta kommungränser så gör man det. Om detta inte lyckas i skärgården, vilket vi ser utmaningar med, kan man där söka andra samordningsformer. Det är helt klart möjligt och viktigt att göra kommunsektorn mer effektiv. Med fyra kommuner som kan ledas av fyra direktörer i stället för 16, fyra byggnadsinspektioner, fyra ekonomikontor, fyra administrationer och så vidare så finns det mycket att vinna. I dagsläget har vi en mängd funktioner gånger 16 som kunde vara fyra eller färre.

Det vore intressant att göra en utredning på vad som kunde sparas genom en sådan process.  Även landskapets myndigheter har mycket att spara där det dagligen rinner ut pengar och tid i kontakterna till 16 kommuner. Om det som saknas är siffror, varför inte ta fram dem? Det är viktigt att frågan inte blir känslomässig utan vilar på fakta och ett gediget siffermaterial.

Vi skulle gärna se en gemensam plan, kalkyler och en samverkansmetod där flera kunde delta i en process som inte är hotfull utan snarare inbjudande och öppen.

Åland behöver en mindre byråkratiskt tung samhällsmodell och en ökad samverkan för att klara ekonomin, den it-utvecklig som måste ske, äldreomsorgens och de demenssjukas situation samt det klimat- och miljöarbete som också måste ske kommunalt och som blir allt mer akut och krävande. Hårda inbesparingar i välfärd, skola, omsorger och stödet till hushåll med små ekonomiska resurser är inte någon bra lösning. Inte heller samgåenden i enlighet med en tvingande kriskommunslag.

Enkätundersökningar och opinionsmätningar visar att en helhetslösning har ett brett stöd bland den åländska befolkningen. Det är viktigt att lyssna på den signalen och fortsätta att konstruktivt söka metoder och politiskt samförstånd för att komma vidare.

 

Styrelsen för Ålands Socialdemokrater

Camilla Gunell, ordförande