Markägare är vi allihopa

Det stora vattenområdet norr om Åland på över 1.600 kvadratkilometer ägs av oss ålänningar tillsammans. Markägare är Ålands landskapsregering som förvaltar detta allmänna vattenområde. Vi som företräder förvaltaren är de folkvalda politiker som ålänningarna valde hösten 2023.
Det är viktigt att minnas att området tillhör alla, också de ålänningar som bor i andra kommuner än de sex som har planeringsrätt till området.
Det nya lagtinget och den regering som bildades i december fortsätter i intensifierad takt sitt arbete med att utforska möjligheterna för att etablera havsbaserad vindkraft på det område som i havsplanen utpekats som lämpligt för ändamålet.
För att kunna komma till en auktion av området där kommersiella aktörer kan ge anbud krävs planläggning av området i form av en enhetlig generalplan. Landskapsregeringen har påtagit sig jobbet med att genomföra och bekosta denna generalplan. De berörda kommunerna på norra Åland från Brändö i öst till Eckerö i väst har samtyckt till detta.
Förutom planläggning tas det fram miljöanalyser som berör allt ifrån fågelliv, fiskar, fiske, sjöfart, kartering av växer och djurliv, bottensediment och alla faktorer som miljömässigt kan påverkas i fall att området bebyggs av vindkraftverk. Generalplanen ska ge ramarna för vad området ”tål” för exploatering. Underlaget görs av WSP Sverige Ab.
I det arbetet ges flera tillfällen för medborgare och kommuner att ge sina synpunkter. Ett sådant samråd hölls i veckan och fler kommer efter hand. Därtill förs särskilda diskussioner med de berörda kommunerna. Medborgardialog och kontinuerlig insyn i projektet är viktigt för landskapsregeringen. De kritiska frågorna och synpunkterna välkomnas självklart också. De är mycket viktiga för att öka förståelsen bland alla ålänningar.
Under våren 2025 kan planförslaget ges till kommunerna för beslut.
Vid sidan av miljöundersökningar görs också annat utredningsarbete. Bland annat utreder vi vilka inkomster landskapet och kommunerna kan förväntas få i form av arrenden, fastighetsskatter och andra intäkter. Det är viktigt att dessa siffror finns då kommunerna ska fatta beslut om generalplanen. Vi strävar till att få underlaget klart till dess. Dessa siffror utgår ifrån olika scenarion för hur området kan bebyggas.
En samhällsekonomisk studie av vilka kringeffekter havsbaserad vindkraft kan ge ett samhälle som Åland görs av Åsub. De samhällen där man byggt vindkraft har också fått arbetsplatser och möjligheter till vidareförädling av vindkraft till vätgas, vilket i sin tur öppnar nya affärsmöjligheter att tillverka e-bränslen som alternativ till de fossila som i dag används inom sjöfart och transport.
För att komma fram till ett auktionsförfarande, som landskapet har för avsikt att iscensätta under senare delen av 2025, måste process och avtal säkerställas juridiskt. För detta uppdrag anlitas juristbyrån Bird & Bird.
Under våren kommer projekt Sunnanvind att förstärkas med ytterligare 3-4 personer. Rekryteringen av dessa inleds omgående eftersom det är kompetenser som är svåra att finna.
Landskapsregeringen vill att samarbetet med de norråländska kommunerna ska vara fruktbart och att generalplanen utformas så att den kan godkännas. Om den godkänns i flertalet kommuner men inte av alla uppstår en ny situation man måste diskutera. Landskapet har inte för avsikt att använda sig av några tvångsmetoder utan önskar att varje kommun aktivt medverkar i planprocessen så att deras folkvalda kan anta planen.
Vi inser alla att världen behöver andra energilösningar än rysk olja och gas. Klimatet kräver att vi lämnar det fossila världen bakom oss. Åland har nu en möjlighet att skapa ett värde i det råvatten vi besitter. Vi vill utforska den möjligheten och se vad det kan ge. Om vi lyckas kan det ge betydande inkomster och hållbara tillväxtmöjligheter för vårt samhälle. Vi vore inte ansvarsfulla beslutsfattare om vi inte tar tillvara möjligheter att skapa intäkter för att utveckla samhället och stärka vår välfärd.
Markägare är vi allihopa och tillsammans ska vi ta detta projekt i mål på ett sätt som respekterar medborgarnas vilja, miljön, djuren och naturen.

Insändare: Ideologiskt driven politik snarare än ekonomisk

Under helgens kampanjande inför lagtingsvalet har vi träffat mycket människor på gator och torg. Besvikelsen över att Svenska folkpartiet (och den åländska ledamoten) valde att rösta för fortsatt förtroende för de sannfinländska ministrarna Riikka Purra och Wille Rydman har varit stor bland många ålänningar. Jag delar deras syn.

Att liberala partier väljer att släppa fram odemokratiska krafter till makten är svårsmält både i Sverige och Finland. Förutom att man är beredd att svälja stora doser rasism och hat mot människor med annan hudfärg och kulturer, så vill man också driva igenom ett regeringsprogram som innebär stora nedskärningar och försämringar för vanligt folk. Det godtagbara motivet är statsskulden.

Statsskulden behöver man hantera genom långsiktiga satsningar på ekonomisk tillväxt, sysselsättning och satsningar på utbildning och klimatomställning. Enligt ekonomerna har landet 10-15 år på sig att vända kursen. Men alla åtgärder som nu vidtas är inte ekonomiskt drivna, utan ideologiska.

De inskränkningar som regeringen Orpo avser göra i strejkrätten, i möjligheten att utan skäl avskeda folk med kort varsel, att sänka skatter för de rikaste är inte ekonomiskt motiverade åtgärder. Det hjälper heller inte landets ekonomiska utveckling att sätta upp hinder för invandring i ett land med den svåra demografiska situation som Finland har.

Regeringen Orpo kommer dessutom att öka statsskulden med 40 miljarder till 2027. Man kan verkligen fråga sig om skattesänkningar för de rika är bra politik i det läget.

Det är ett stort ansvar som SFP tagit på sig som tungan på den parlamentariska vågen. Att legitimera Sannfinländarnas politik är ologiskt för ett parti som säger sig värna liberala friheter och mänskliga rättigheter. Ord spelar roll och påverkar som arsenik i små doser. Först märker man inte skillnaden, men på sikt är effekten oåterkallelig. Det är det farliga.

Camilla Gunell (S)

 

Insändare: (Obs) slösar med skattemedel

När man summerar den gångna mandatperioden kan man konstatera två saker:

De vallöften som gavs, det vill säga att säga riva upp kommunreformen och stoppa Gripö-projektet och elhybriden, det infriades. Sen blev det inget mer.

Obunden samling och Åländsk center vid makten har blivit oerhört dyrt för ålänningarna.

 

Det finns partier som vill utveckla genom reformer. Andra vinner val genom att bara säga nej.

Obunden samling vann det förra valet genom att piska upp stämningen kring kommunfrågan. Den draksådden har man fått äta upp, och kommunfältet är nu mer splittrat och svagare än någonsin.

Med juristerna Måtar och Häggblom som rådgivare sades avtalet om elhybriden upp. Det gick som det gick, och skulden tickar på med 3 000 euro om dagen i räntor.

Nu har Obunden samling hittat en ny fråga att säga nej till, den havsbaserade vindkraften. Medan övriga partier hedersamt förbundit sig att inte göra detta ännu högst osäkra framtidsprojekt till en valfråga, har de obundna gått all in med ett hopkok av halvsanningar och hotbilder. De ställer klimat- och miljöintressen mot varann och piskar upp stämningen för att folk ska glömma den gångna periodens katastrofer.

Detta är inte seriös politik. De obundna vill skapa en bild av att alla andra är förblindade av penningbegär, naiva i förhållande till ”storbolagen” och att ingen annan bryr sig om fiskar, fåglar och ålgräs, än mindre att rättvist fördela de eventuella intäkterna från havsvindkraften.

Det är inte sant. Det seriösa arbete som började med havsplanen går vidare. Det görs miljökonsekvensbedömningar. Experter på marinbiologi, fåglar, havsströmmar och isförhållanden gör undersökningar. Vid landskapsregeringen har man (äntligen) snabbat upp arbetet med att ta fram ett underlag för att bjuda ut havsområden på ett sätt som tar hänsyn till alla de aspekter som är viktiga för ålänningarna.

Det kan mycket väl hända att det inget blir. Kanske det inte blir lönsamt, kanske villkoren blir för stränga. Det återstår mycket arbete innan vi ens kommer så långt. Frågan är – ska en viktig framtida möjlighet till fossilfri energi och nya intäkter läggas i händerna på ett parti som inget vill.

Det blir dyrt och det är dumt.

Nina Fellman (S)

Camilla Gunell (S)

Camilla Gunell

Bästa första majfirare!

Arbetarrörelsen firar första maj – valåret 2023. Vårt tema är ”Den trygga vägen framåt”

Rubriken är vald i en tid då krig råder i många hörn av världen. Krig pågår i Europa genom Rysslands hänsynslösa angrepp på grannlandet Ukraina. Temat är också valt i en tid av ekonomisk otrygghet då många hushåll kämpar med höga priser på mat, bränsle, energi och räntor som stigit.

Det är också med stor oro vi ser att den regering som ska komma att lotsa landet genom alla dessa utmaningar ser ut att bli högerkonservativ koalition med Sannfinländarna.

Ja, men folket har talat i riksdagsvalet. Väljarna har ju röstat fram Sannfinländarna. Det ska väl avspegla sig i regeringsbildningen?

Så kan man resonera,

Men det är viktigt att minnas att det som gör våra länder till demokratier är inte endast valresultat. Allmänna val hålls också i odemokratiska länder som Nordkorea, Ryssland, Syrien och Ungern.

Demokratins grundstenar är yttrandefrihet, rätten att organisera sig, fria oberoende media, rättsstaten och fri åsiktsbildning. I dessa ligger demokratins grund, utan dem är val meningslösa. Man kan inte med öppna ögon ge makt till partier som har som uttrycklig agenda att rasera det som utgör demokratins grundstenar: där olikhet hatas, förföljs och tystas.

Vi ser det i hatet mot Pride-rörelsen, dvs sexuella minoriteter, kulturella och religiösa minoriteter, mot socialdemokrater, facklig organisering, public service, universitetens och forskningens ställning, kulturliv och rättssystem. För att inte tala om invandring och mångfald.

Denna värdegrund bygger på den liberala demokratins motsatser.

Hur kan då partier som vill slå vakt om det öppna samhället, den nordiska välfärdsstaten släppa fram högerauktoritära partier vars agenda är ett konkret hot mot dessa principer?

Både i Sverige och Finland är det små liberala partierna som är vågmästare och ger dessa regeringar majoritet.

Ska verkligen Svenska Folkpartiet med åländska riksdagsledamoten Mats Löfström i spetsen ge grönt ljus till en regering med Sannfinländarna? Trots att ni ser hur Liberalerna i Sverige ormar sig som en mask på krok då de måste svälja Sverigedemokraternas politik. Nej, SFP, gör inte det!

Legitimera inte en sådan regim i Finland, stå upp för era liberala ideal. När våra demokratiska fundament urgröps så sker det inte över en natt. Det sker successivt, så vi knappt märker det, om man inte är uppmärksam.

Populism och enkla svar på komplexa frågor ersätter forskning och evidens. Det ser vi i fråga om klimatet. En lögn och ett tyckande ska behandlas med samma respekt som ett forskningsbaserat faktum.

Får man upplysa om sexuella rättigheter i skolor? Handlar det om mänskliga rättigheter eller är det bara ”politik”? Även här på Åland anser ledamöter i lagtinget att föreningar som upplyser HBTQ-rättigheter inte ska släppas in i våra skolor.

Kvinnors rätt till jämställda liv ifrågasätts. Vi ser en tillbakagång i fråga om kvinnors rättigheter genom en ny våg av värdekonservatism.

Varför svänger politiken i den riktningen? Varför röstar så många på dessa krafter?

Populismen serverar lätta lösningar i en värld som är ganska skrämmande med klimatkris, krig, flyktingströmmar och ekonomisk oro.

Det är viktigt att människor känner att politiken är på deras sida. Det finns en oroväckande polarisering mellan stad och en avfolkningshotad landsbygd, mellan rika och fattiga, mellan prioriterade grupper och bortglömda. Där har vi alla en skyldighet att se till alla grupper och alla regioners behov.

Så när Finland och Åland nu ska ta itu med lågkonjunktur och åtstramningar i ekonomin så säger jag: ”Don´t be a Thatcher”! Se människan bakom siffrorna, fråga er vem det är som ska betala inbesparingar. Inbesparingar drabbar alltid någon. Oftast de som redan har det svårt. Öka inte motsättningarna mellan olika grupper i samhället eller öka klyftorna ännu mer. Gör tvärtom, jobba mot mer jämlikhet och ett samhälle som hänger ihop.

Den nordiska välfärdsstaten är den mest robusta samhällsmodell i hela världen som är mest motståndskraftig då kriser av olika slag drabbar oss. Vi kan fortsätta vara starka länder; om vi är långsiktiga, samarbetar och håller borta populism och antidemokratiska krafter från regeringsmakten.

Bästa första-maj firare. Jag önskar er alla en härlig dag och fortsättning på våren och valåret 2023.

Camilla Gunell

Bild. Jeremicphotograpy.com

Frågestund i lagtinget

Idag hade vi frågestund i Lagtinget, här kommer en sammanfattning. Frågestunden i sin helhet kan ses på lagtingets youtubekanal eller på lagtingets hemsida. Vad frågade socialdemokraterna om den här gången?

Camilla Gunell : Självstyrelselagen har gått på grund och nästa möjlighet för Åland att få en ny lag sker tidigast 2028. Nuvarande process under ledning av landskapsregeringen har tyvärr misslyckats. Min fråga till lantrådet är vilka slutsatser man dragit kring sitt eget arbete och vad som är nästa steg mot en ny självstyrelselag.

Jessy Eckerman: Jag frågade finansministern om människors ekonomiska situation och om ministern anser att LR gjort tillräckligt för att stöda ålänningarna i rådande situationen. Jag vet att på att många fler hamnat i ekonomiskt trångmål och folk har svårt att tackla både hyreshöjningar ökade matkostnader, räntor, elräkningar mm..  En undersökning i Finland visar att få ens klarar en ökning på 100 euro i månaden. De insatser som kommit har nätt jämnt täckt kostnaderna av inflationen.

Nina Fellman frågade Vice lantrådet: Landskapsregeringen har beviljat vindbolagen inom OX2 permanent näringsrätt, de facto i strid med gällande lag, till bolag som ännu inte finns utan är under bildning varande. Varför inte vänta på att vi har en ny näringsrättslagstiftning att vila besluten på, och på att bolagen som beviljas näringsrätt de facto existerar.

Misslyckad revision en stor besvikelse 

Det bidde bara en teknisk justering av hela den stora och viktiga självstyrelselagsrevisionen. Om ens det. Lantrådet Veronica Thörnroos säger i media (10.10.2022) att hon varken är besviken eller förvånad. Efter 10 års arbete är alltså resultatet, i bästa fall, endast en teknisk justering som är direkt påverkad av att SOTE-reformen träder i kraft 1.1.2023.

 

Att regeringen Thörnroos är inte är besviken är konstigt. Jag är oerhört besviken. Något bra borde ha kommit ut under denna mandatperiod. Den politiska jordmånen i Helsingfors kunde inte ha varit bättre med den regeringskonstellation som ännu sitter. Svenska folkpartiet har haft Ålandsministerposten. Det borde ha lyckats bättre.

 

Här på hemmaplan beskrivs problemen i termer av ovilja hos de finländska företrädarna, omöjliga tjänstemän på justitieministeriet och att Åland körs över i alla sammanhang. Man börjar undra om det verkligen kan vara bara den ena partens fel när två träter. Har landskapsregeringen gjort allt rätt, kan man stillsamt undra.

 

Den samtalston och det klimat som landskapsregeringens högsta företrädare skapat både i korridorerna och i media gentemot riket är inte vacker. Skulle jag som företrädare för rikssidan bara hört en bråkdel skulle jag inte ha lust att vara särskilt hjälpsam gentemot Åland. Kanske det efter detta misslyckande med självstyrelselagen också är dags att de åländska förhandlarna ser sig i spegeln. Finns det ingenting de hade kunnat göra bättre?

 

Det har aldrig varit enkelt att nå segrar i Helsingfors. Men det har gått.

När regeringen Sjögren med undertecknad som vice lantråd drev igenom den första delen av revisionen, dvs förnyelsen av det ekonomiska systemet, var det också en kamp. Men det lyckades. Vi fick dessutom upp klumpsumman till 0,47 efter många förhandlingar med ett hårdnackat finansministerium. Det krävdes otaliga resor, telefonsamtal och odling av förtroliga kontakter. Främst genom finansminister Mats Perämaas (Lib) kontakter med Petteri Orpo (Saml) och (s) kontakter med Antti Rinne (sdp). Några dagar före valet 2019 besökte han Åland och lovade oss att ro i land paketet och han höll sitt löfte. Det nya ekonomiska systemet verkar nu fungera väl och levererar Åland mer pengar än tidigare. Samtidigt löste reformen rikets utmaningar med Åland i relation till Sote-reformen.

 

Den ekonomiska delen kan betraktas som del 1 i totalreformen. Moderniseringen av självstyrelselagen till de delar båda parter är eniga borde ha varit del 2. Den skulle nu ha legat på riksdagens bord. De frågor det råder oklarhet och oenighet om kunde förts till del 3 genom en sakkunnig arbetsgrupp. Denna modell har jag förespråkat nu i flera år. Tillvägagångssättet har också vunnit stöd hos andra partier.

 

Justitieminister Anna Maja Henriksson, SFP lämnade uppgivet uppdraget som Ålandsminister. Nästa minister, Thomas Blomqvist, kan inte trolla när tiden har gått så här långt. Vem ska orka föra detta vidare?

 

Justitieministeriets tjänstemän har vid det här laget med säkerhet mardrömmar om hela frågan.  Kanske de åländska tjänstemännen likaså.

 

Att det efter 12 år blev så lite resultat är ett tungt konstaterande. Även vi på Åland måste göra en självrannsakan och en analys av misslyckandet till de delar det fallit på de åländska företrädarna.

 

Camilla Gunell (S)

Medlem i Självstyrelsepolitiska nämnden

Bild från pixabay.

Vattenskyddet är försummat

2021 skulle bli ”Vattnets år” lovade miljöminister Alfons Röblom i budgetdebatten 2020. Vattnets år både kom och gick, och när vi nu behandlar årsrapporten kan vi konstatera att åtgärderna har uteblivit.

Nya larmrapporter visar att vattenskyddet på Åland uppenbarligen inte fungerar, eftersom våra sjöar och hav fortsätter att må så dåligt.

Klimatförändringarnas effekter på havet är nedslående. Varmare temperaturer hotar att slå ut arter och ekosystem. I Markusbölefjärden, som är en av Ålands råvattentäkter, har läget i sommar varit så illa att kräftorna dött i burarna. Långvarig övergödning och tillrinning från främst jordbruket leder tillsammans med heta temperaturer till algblomning och syrebrist.

Efter torkan 2018 tillsatte jag som miljöminister en arbetsgrupp med representanter från Ålands vatten, kommunerna och landskapet en arbetsgrupp som kontinuerligt kunde diskutera och genomföra åtgärder till skydd för dricksvattnet. Den gruppen har vi i styrelsen för Ålands vatten velat ha tillbaka, men fått kalla handen av landskapet och miljöminister Röblom. Varför det?

Att utöka volymen och ta i bruk nya källor för dricksvatten är nu högst nödvändigt. Frågan om nya vatten- och avloppslösningar har sedan flera år legat på landskapsregeringens bord, utan respons. Detta är en verkligt viktig hållbarhetsfråga, att slå vakt om våra vattentäkter och långsiktigt säkra tillgången till vatten av god kvalitet, särskilt om Åland ska kunna växa i invånarantal och företag. I höst måste vi veta hur vi går vidare i frågan!

När gödsel från gårdarnas gödseltankar töms vid fel tidpunkt, eller i för rikliga mängder, rinner de ut i vattendragen. Det måste övervakas bättre av myndigheterna och tillsynens stärkas. Ett fortsatt arbete tillsammans med jordbrukare och markägare behövs, men också skärpt lagstiftning.

Åland har hamnat på efterkälken när det gäller vattenvården. Landskapet borde göra en jämförande studie med andra regioner om vårt vattenvårdsarbete är tillräckligt effektivt eller om man kan söka goda modeller från andra håll. Åland måste ligga i framkant, vattenfrågorna är så avgörande för våra livsbetingelser.

Klimatförändringarnas påverkan på Åland borde också utredas. Hur påverkas vårt samhälle av värmeböljor, torka och vattenbrist i våra sjöar. Här krävs också handlingskraft och engagemang av landskapet.

Å var finns vattenlagen? I flera år har vi väntat på att lagen ska överlämnas till lagtinget? Har den också somnat in?

Vattenfrågorna har förvisats långt bak i prioriteringarna för regeringen Thörnroos. ”Vattnets år” kom och gick – utan resultat. Havsbaserad vindkraft i all ära, men glöm inte Ålands viktigaste miljöfråga, vattnet.

 

Camilla Gunell (S)

Insändare: Omdömeslös politik  och miljoner upp i rök 

Landskapsregeringen döms av Ålands tingsrätt till avtalsbrott för att man i januari 2020 hävde avtalet för den elbybridfärja och det 15 år långa driftsavtal som ingåtts via upphandling. Hävandet gjordes utan att man sökt andra lösningar genom dialog eller överenskommelser med avtalsparten. Landskapsregeringen rev godtyckligt och utan att lagtinget hörts eller beviljat fullmakt för eventuella skadestånd upp ett juridiskt bindande avtal. Uppenbarligen gjordes inte tillräckliga riskanalyser eller tillräckligt kvalificerade juridiska bedömningar av skadeståndsrisken.

 

Detta har lett till att åländska skattebetalare nu får en nota på närmare 12 miljoner euro att betala för regeringen Thörnroos drastiska och oöverlagda beslut. Lägg till detta de minst fem miljoner av skattebetalarnas pengar som under tidigare regeringar lagts på kortruttsarbetet, miljökonsekvensbedömningar, projektering och planering, och det blir påfallande tragiskt att alla dessa pengar kastats bort utan att ha gett ålänningarna och skärgårdsborna en enda färja, kortrutt, hamn, bro eller tunnel. Mycket av detta under Veronica Thörnroos egen ledning som trafikminister.

 

Detta är en uppvisning i sämsta möjliga ekonomiska politik. Ännu dyrare blir det om regeringen väljer att driva processen vidare i nästa instans. Den liggande domen ger inte landskapet rätt på en enda punkt. Att driva det vidare till hovrätten ökar notan ytterligare för de åländska skattebetalarna.

 

Den uppkomna situationen skadar också landskapet Åland i rollen som en trovärdig avtalspart. Vem ska ens våga bjuda på landskapets entreprenader om det är så här man behandlar dem man ingått avtal med?

 

Lantrådet Veronica Thörnroos vill skjuta över skulden för hela affären på den tidigare landskapsregeringen. Detta trots att hon vet att en EU-upphandling inte kan avbrytas trots att ett val är på kommande, att det finns fataljetider att följa, och att det var en upphandling som inleddes två år in i den förra mandatperioden.

Sanningen är den att sittande lantråd och Åländsk center drev en cynisk och populistisk valkampanj mot ett kortruttsprojekt man tidigare stött och arbetat för, och att man efter valsegern kände sig tvungen att leverera, mot ålänningarnas och skärgårdens intressen och sitt eget bättre vetande.

Vi konstaterar med sorg och ilska att åratal av hårt arbete och många miljoner euro gått upp i rök, och att vi inte ser ett uns av ödmjukhet och självkritik hos lantrådet Veronica Thörnroos, en politiker vars nota börjar bli oansvarigt hög för Ålands folk.

Camilla Gunell (S)

Nina Fellman (S)

Jessy Eckerman (S)

Debatt tilläggsbudgeten: Kött, mjölk och diesel

Kött, mjölk och diesel

Årets andra tilläggsbudget är en presentkorg till centerväljarna. Mera pengar till kommunerna, mera pengar till kött- och mjölkproduktion, statliga pengar till det övriga jordbruket, och en fullmakt på 60 miljoner för att fortsätta med business as usual i skärgårdstrafiken, utan att behöva fatta beslut varken om broar eller tunnlar.

Hållbart initiativ får utdelning i lite nålpengar för att utveckla havsbaserad vindkraft och stöda solpaneler – en bidragsform som kanske inte längre är strikt nödvändig när marknaden och de höga bränslepriserna gör att intresset för solpaneler ändå är högt. Uppenbart är det inget problem för HI varken med att permanenta nuvarande trafik till 2029, eller att stöda den kött- och mjölkproduktion man hävdar är en av de värsta utsläppskällorna på Åland.

Obunden samling lutar sig mot att kommunerna fått löfte om mer pengar i nästa tilläggsbudget, och att man då levererat sitt vallöfte.

Moderaterna hänger kvar i regeringen genom den tunna kompromissen att kommunpengarna utdelas först efter att två arbetsgrupper funderat ett par månader på saken, och tycks gå med på en upphandling för 60 miljoner utan att en enda reform av trafiksystemet genomförts.

Socialdemokraterna har lämnat in fem budgetmotioner:

-ett nej till fullmakten på 60 miljoner innan en helhetsplan för skärgårdstrafiken gjorts upp, och man vet var och vad som ska byggas och köpas in.

-ett nej till mera pengar till kommunerna innan det finns en lösning för kommunstrukturen och balansen mellan landskapet, landskapets myndigheter och kommunsektorn. Att bara använda skattemedel för att man lovat det i en valkampanj duger inte som motiv.

-en precisering av stödet för energiomställning, där vi poängterar att också dessa stödåtgärder bör ingå i en helhet där man försäkrar sig om att solpaneler faktiskt kan installeras av alla som vill och där man tar hänsyn till och utvecklar möjligheterna att för elbolagen att ta emot överskottet från alla mikroproducenter.

-en uppmaning till landskapsregeringen att i kommande tilläggsbudget inkludera också vanliga ålänningar i stödåtgärderna, inte bara jordbruket. Särskilt medborgare med låga inkomster drabbas hårt av de stigande priserna på mat, energi och bränsle, men till dem riktas inga lättnader.

-en uppmaning till landskapsregeringen att intensifiera och prioritera arbetet med jordbrukssektorns klimatomställning

-löftet om att begagnade färjan Fedjefjord ska kosta 4 miljoner, inklusive anpassningar ska hålla. Vi säger nej till ytterligare skattemedel till köpet.

Nina Fellman (S)

Camilla Gunell (S)

Jessy Eckerman (S)

Ålands socialdemokraters tal under 1:maj

Nedan följer talen i textform och bilder  från  evenemanget .

PARTIORDFÖRANDE CAMILLA GUNELL

Bästa första maj-firare!

Vi möts i en tid då våren är lika bedövande vacker och hoppfull som alltid, men där våra sinnen tyngs av det ohyggliga som pågår i Ukraina.

Rysslands omotiverade angrepp på Ukraina har nu pågått i över 2 månader.

Putins regim har sedan invasionen den 24 februari bombat sönder och ödelagt städer, satt miljontals människor på flykt, förgiftat jordbruksmarker, dödat och plågat civila som sökt skydd från krigets fasor – krigsbrott som han måste ställas till svars för!

Det fasansfulla som utspelar sig i Ukraina medan vi står här berör oss djupt. Den övergivna nallebjörnen i rasmassorna, de livlösa och lemlästade kropparna på gatan, kvinnan som förtvivlat skakar på huvudet och frågar: Vad har vi gjort för att bli behandlade så här?

Ingenting har du gjort, kära medmänniska, vill jag säga.

Ingenting illa har du gjort.

Du är offer för maktgalna män med stormaktsdrömmar och en förvanskad, förljugen världsbild.

För 30 år sedan var jag studerande vid Åbo Akademi. Trots att laman skapade brödköer på Tavastgatan så kände vi unga ändå värmen från framtidens ljus. Berlinmuren hade ju fallit, Sovjetunionen hade kollapsat. Vi lärde oss ord som perestrojka och glasnost. Det kändes som att det nya Ryssland hade valt frihetens väg, mot demokrati. Nokias ringsignal skulle snart sätta folk i arbete, sätta punkt för lågkonjunkturen och skapa nytt välstånd.

För Finland låg plötsligt vägen västerut öppen – försvarsminister Elisabeth Rehn kunde köpa amerikanska Hornet plan och ett medlemskap i Europeiska unionen låg inom räckhåll.

Internet förde folk och nationer närmare varandra och man trodde att detta magiska nätverk skulle förhindra framtida krig. Statsminister Carl Bildt hade ju till och med skickat ett mail till USA:s president Bill Clinton!

Vi gick in i globaliseringens tidevarv, tänkte att friheten ska segra över ofriheten, att välstånd ska sluka fattigdomen.

När Ryssland gick till attack mot Ukraina under natten till sportlovets sista dag kändes det som att vi var grundlurade. Och därtill i en beroendeställning av rysk gas och olja.

Det aggressiva och oberäkneliga Ryssland gör nu att Finland tillsammans med Sverige söker en ny väg och en ny säkerhetsordning. Alliansfriheten som vi socialdemokrater har värnat starkt, och motvilligt vill släppa, håller på att omprövas.

Ett medlemskap i Nato kan förvisso ge trygghet i denna nya världsordning men innebär också nya utmaningar.

Finlands 1300 km långa landgräns mot Ryssland kan bli en skarp och spänd skiljelinje i en ny militär upprustning mellan öst och väst. Att i denna stund säga att säkerhet inte byggs med vapen avfärdas som naivt.

Hårda ord och kritik riktas mot Ålands demilitarisering med det ena utspelet efter det andra i riksmedia. Åland uppfattas av många som en akilleshäl i det finländska försvaret och ålänningarna borde därför själva förstå sitt bästa – nämligen att avveckla sin särställning och välkomna den finländska militären.

Men de folkvalda på Åland har inte makten att besluta något sådant.

Ålands demilitariserade och neutraliserade status är reglerad i internationella avtal och konventioner. Det är ingenting ålänningarna själva varken kan eller vill säga upp.

I hundra år har Åland framgångsrikt fungerat som ett självstyrt och demilitariserat landskap – två delar i vår särlösning som hänger tätt samman. I stället för en ny självstyrelselag som present på födelsedagen får vi nu ett medlemskap i Nato. Ett medlemskap där vi inte helt säkert vet vad som händer med vår status som ”Fredens öar”.

Trots att tidtabellen nu är knapp så måste man ge tid till analys, utredning och klarlägganden om Ålands status på lång och kort sikt om vi blir en ö i ett innanhav omslutet av Natoländer.

Åland måste i riksdagens behandling av den säkerhetspolitiska redogörelsen kräva att särställningen bibehålls, och då anslutningsfördrag tecknas måste Åland få garantier för detta – genom ytterligare ett Ålandsprotokoll – i likhet med det vi fick vid EU-anslutningen.

Eller ska ålänningarna åter en gång som 1938 marschera genom Mariehamn i protest mot den militariseringen av Åland som då iscensattes genom Stockholmsplanen?

Men vad är ni rädda för, frågar sig någon. Inom Nato finns andra demilitariserade områden; Svalbard i Norge och flera grekiska öar. Vad är problemet?

De går inte att jämföra.

Ålands ställning är världsunik.

Ålandsexemplet har överlevt världskrig och det kalla krigets långa era och det är viktigt att Ålands demilitariseringen och neutraliseringen i samband med ett Nato-avtal inte devalveras!

Trots att vi lever i en tid av osäkerhet och oro måste vi ändå fortsätta tro att det går att bygga en fredligare värld med demokratiska medel.

Krig är lika brutala idag som igår. Människor lika sårbara som människor alltid har varit.

Vi måste fortsätta bygga en tryggare värld – genom globalt ansvar för varandra, människors fri- och rättigheter, utrota fattigdom och ge social rättvisa, mat och rent vatten.

Vi måste arbeta tillsammans för att nå målen om hållbar utveckling i alla länder, ta kampen mot klimatförändringarna och visa respekt för internationella avtal. Här kan vi ålänningar visa väg – ett Ålandsexempel för framtiden!

 

Tack för att ni lyssnat. Leve freden! Slava Ukraini!

Fotograf: Kaveh Bahar

 

ARSIM ZEKAJ

Kamrater, Partivänner och åhörare

 

Idag är arbetarrörelsens viktigaste högtidsdag.

Vi går ut på gator och torg. Rustade med kampvilja för att angripa våra ständiga motståndare.
Ni vet vad dessa heter.

Klassklyftor.
Ojämnställdhet
Rasism och Hopplöshet.

I år tillägnas vår högtidsdag Ukrainas folk och världsfreden. Kamrater, vi är del av en större och stolt arbetarrörelse som historiskt spelat en framträdande roll i kampen för fred och nedrustning.

”Satans mördare” är ett tal som Palme höll 1975. Detta tal är lika aktuellt i dag med hänvisning till Rysslands agerande i Ukraina.

Idag är det svårt att känna att orden räcker till eller spelar någon roll. Men med våra ord kan vi fördöma det som sker omkring oss, vilket vi kommer fortsätta göra. Vi kommer också fortsätta uttrycka solidaritet med de som nu drabbas och visa vår frustration, sorg och ilska över ännu ett krig i vår kontinent.

Kamrater, jag har vandrat på Kievs gator, delat min vardag med dess folk som vill leva i fred i frihet. Deras vardag har nu istället fyllts med fruktan och död. Det här kriget, liksom alla andra krig är alltid ett enormt misslyckande, som framför allt drabbar människor, som vill leva i fred.

Vi ser en våg av militär upprustning i världen, en trend som normaliserar våld och militära medel som lösning.

 

Vi befinner oss också i ett ständigt pågående krigstillstånd med flyktingtrömmar och mänskligt lidande. Det här kamrater är uppgifter vår samtid ställt oss inför. Dessa uppgifter kräver att vi ännu kraftigre inom arbetarrörelsen mobiliserar för fred, jämlikhet och solidaritet.

Jag är övertygad, när jag ser ut över vårt lokalsamhälle och världen, när jag ser krigen och de ökade klyftorna, att vi socialdemokrater och arbetarrörelsen har en fortsatt avgörande roll på Åland och vår omvärld. Vi fortsätter med kraft ta oss an de uppgifter som vår samtid och framtid kräver av oss. Jag är lika övertygad att vi socialdemokrater idag med nykraft står rustade för att bli ännu mer relevanta i vårt lokalsamhälle och för ett jämlikt och solidariskt Åland. Vi kommer outtrötligt ta fighten för välfärden och vårt gemensamma Åland.

 

Kamrater, vi har idag på vår högtidsdag, talat om internationell solidaritet och omtanke för människor emellan. Men imorgon fortsätter arbetet på att steg för steg förändra samhället och vår omvärld i vardag och verklighet

Fotograf: Kaveh Bahar

 

CARINA AALTONEN

Kamrater,

Det har varit känslofyllda dagar sedan Rysslands vedervärdiga anfallskrig mot Ukraina inleddes och bomberna började falla över skolor och sjukhus, över civila och soldater. Vi känner ilska och avsky mot krigets vidrigheter men också tacksamhet och värme när människor ställer upp för varandra, skänker pengar och förnödenheter, öppnar sina hem och hjärtan. Detta krig lämnar ingen oberörd. Många ålänningar och fler européer än någonsin vill och gör något konkret för att hjälpa. Denna våg av godhet ska vi ta vara på. Den gör något bra med oss alla.

 

En enda människa kan starta ett krig. Freden däremot måste vi skapa och försvara tillsammans. Genom att engagera oss och vara delaktiga i föreningsliv, idrotten eller kulturlivet väver vi starka band mellan människor som bidrar till sammanhållning och meningsfullhet.

 

Under många år har hoten och hatet ökat, framförallt på sociala media. Det är främst små och lättkränkta män som ger uttryck för sitt hat och mobbar mot kvinnor, socialdemokrater, invandrare, feminister, klimataktivister och andra som rubbar deras cirklar. Det är som ett pågående lågintensivt krig och ett allvarligt hot mot demokratin

 

Det politiska klimatet är hårt och människor som behövs för att bygga vårt samhälle skräms till tystnad när de ser hur drevet går mot de som står upp för frågor de tror på. Vi behöver fler engagerade och inte mera mobbare på Facebook. Det är dags att säga ifrån. Backa de som blir utsatta och få till stånd en klimatförändring mellan människor.

 

Det globala klimathotet är den största gemensamma ut­maningen som mänskligheten någonsin stått inför. Omställningen måste ske nu- snabbt och smart. Regeringen ska kunna hålla fler tankar i huvudet samtidigt. Man får inte låta omställningen gå i stå genom att skylla på pandemin och ekonomin. Handlingsförlamningen hotar vår och våra barns framtid – det verkar som majoriteten i både lagting och regeringen innerst inne är klimatförnekare. Solpaneler på tiotusen tak, tack. Transportsystem som drivs fossilfritt. Hur svårt kan det vara?

 

Faktum är att vår välfärd skapas genom att vi utnyttjar de fattiga ländernas tillgångar, billig arbetskraft och obefintlig miljölagstiftning. Denna orättvisa är en grogrund för nya väpnade konflikter, fler flyktingströmmar och en mer osäker värld. Omställningen handlar om att vi också måste ta ett globalt ansvar i det lokala beslutsfattandet.

 

En ökad militär kapprustning och ett medlemskap i Nato är enligt min mening inte ett långsiktigt svar på krigshotet från öster. Det är säkert en kortsiktig lösning men i min värld borde vi i stället för utökade militära budgetar satsa motsvarande pengar på demokratiutveckling, jämställdhet, klimatomställning och mänskliga rättigheter. Mer vapen ger oss aldrig mer trygghet.

 

De socialdemokratiska värderingarna om alla ska ha det bra – inte bara vissa – gäller ännu. Så lämna sofflocket, kära vän. Kom med och jobba för en bättre, mer rättvis och fossilfri värld. Nästa år har vi val på Åland. Vi behöver omvandla nättrollens negativa energier till något bra och vi ska visa att mångfald är bättre än enfald, att rött alltid är rätt och freden bygger vi tillsammans. Heja Socialdemokraterna och glad första maj. Slava Ukraini!

Bild Kaveh Bahar

Ingemar Johansson höll en bön till freden och friheten. Bild Kaveh Bahar

 

Sossekören ledd av Miina Fagerlund vid elpianot. Kören bestod i år av Dexter Mäkelä, Jessy Eckerman, Jerry Jansson, Lasse Welroos, Elin Sundback, Sara Kemetter, Camilla Gunell och Helena Flöjt. Ljudtekniker: Kutten Lindbom. Kören dock i lite mindre antal sångare än vanligt pga coronans framfart fixade alla texter , stämmor och sånger galant, Bild: Kaveh Bahar

Helena Flöjt Josefsson uppträdde Bild Kaveh Bahar

Full rulle när soppan skall värmas , Arezoo rör om så soppan inte bränner i botten Henrik och Gunilla står redo att hjälpa till tillsammans med Camilla och Lasse ,  Foto Jessy Eckerman

60 liter soppa gick åt och många liter kaffe serverades, på bilden Arezoo och Henrik som var med och förtjänstfullt skötte utdelningen.

Många åskådare slöt samman för att lyssna på tal, sång och smaka på den goda ärtsoppan och en kopp rykande kaffe i vårsolen. Vi samlade ihop pengar till Emmaus Ukrainahjälp. Foto Jessy Eckerman

Kiki Alberius Forsman var gästtalare vid evenemanget och talade om 17 rörelsen som träffas varje dag kl 17 utanför ryska konsulatet för att manifestera och demonstrera mot kriget i Ukraina. Hon uppmanade alla att engagera sig, besök gärna 17-rörelsen i Esplanaden kl 17 varje dag. Maninfestationen pågår endast 10-15 minuter per gång och du träffar likasinnade och har möjlighet att visa ditt stöd till Ukraina samtidigt som du kan tala med likasinnade. Foto: Ingemar Johansson

 

Många tack och tusen röda rosor till alla som deltog  och bidrog till Arbetarrörelsens traditionsenliga 1: majfirande.