Insändare: Ansvar och gemenskap 

 

Vi har en mandatperiod bakom oss som började med ett sällsynt övermod, följt av ett riktigt dumt och kostsamt beslut om elhybridfärjan.

Efter det har vi sett en rad nollresultat. Ingen vattenlag, ingen självstyrelselag, ingen kriskommunlag, inga kommunala samgåenden, ingen klarhet för ett kostnadsfritt gymnasium.

Regeringen Thörnroos har från första dag varit splittrad och saknat klara politiska ambitioner annat än allt man från början var emot. De två sista åren har vi sett hur allt samarbete inom regeringsblocket fallit samman, vilket lett både till dålig lagstiftning, märkliga omröstningar och gräl inför öppen ridå.

Nu är det dags för en förändring. Vi behöver ett ledarskap som binder samman, en politik som vill framåt och en uppslutning kring de värderingar och grunddokument som är basen för den åländska demokratin.

Ska vi ha fred på arbetsmarknaden ska vi respektera löntagarnas organisationer, och balansera det mot den politiska nivån och arbetsgivarna.

Ska vi hålla samman ska ingen falla igenom våra trygghetssystem. Vi ska inte ha ett utanförskap på Åland som föder extremism och våld.

Ska vi locka hem våra ungdomar och flera med dem ska vi bli ett modernt och fördomsfritt samhälle som anställer och rekryterar på meriter, inte partitillhörighet.

Vi står redo. Ålands socialdemokrater är samhällsbärare och utvecklare. Vill du ha vår politik i en åländsk regering så ska du rösta på oss. Något annat parti kommer inte att driva den.

Nina Fellman (S)

 

 

Insändare: Bygg Strandnäs daghem

Bygg Strandnäs daghem

I Mariehamns stads vision 2040 sägs att Mariehamn ska ha Nordens bästa småbarnspedagogik och skapa en miljö där både barnen, ungdomarna och personalen upplever ett högt välmående.

Det är en vision jag vill ta på allvar.

Vi har jobbat länge med planerna för ett daghem i Strandnäs. Platserna i norra stan är alldeles för få. Det finns stora pedagogiska fördelar både för barnen i barnomsorgen och barnen i skolan Det har jobbats fram gemensamt av skolan och barnomsorgen och  fastighetsavdelningen

För ett drygt år sedan avbröts processen för att fullmäktiges majoritet bedömde anbuden för höga. Bildningsnämnden fick i uppdrag att hitta sätt att få ner kostnaderna. Man återkom med förslaget att bygga i enlighet med tidigare förslag.

Sen har det kommit in nya förslag, senast att elevunderlaget enligt en mycket osäker prognos kommer att sjunka, och att vi därmed skulle få lediga utrymmen för barnomsorgen i våra skolor.

Med den motiveringen vill majoriteten i staden skjuta upp förverkligandet ytterligare ett år. Byter vi spår tar det ytterligare ett år att projektera ett nytt förslag som vi sedan ska få en hållbar majoritet för.

Samtidigt skriver vi i Vision 2040 att staden ska växa och 2040 har 15.000 invånare. En del av dem kommer att vara barn. Vilket ben ska vi stå på?

Hittills har planeringen kostat 271.000 euro, och inget har ännu byggts.

Jag menar att detta är ett alldeles oacceptabelt slöseri med skattepengar. Ju längre startsträckan blir, desto dyrare, desto sämre och desto längre från visionen för stadens framtid kommer vi.

Vi har nu har ett konjunkturläge där det börjar vara slut på jobb inom byggsektorn, och en påtaglig brist på projekt i offentlig regi. Det är guldläge att gå vidare.

Om det bedöms ekonomiskt ansvarsfullt att diskutera att köpa ett markområde vi ännu inte vet om vi kan använda för 4,7 miljoner, då är det minsann ännu bättre att bygga ett dagis för barn vi vet att vi har.

Nina Fellman (S)

stadsstyrelseledamot

Insändare: (Obs) slösar med skattemedel

När man summerar den gångna mandatperioden kan man konstatera två saker:

De vallöften som gavs, det vill säga att säga riva upp kommunreformen och stoppa Gripö-projektet och elhybriden, det infriades. Sen blev det inget mer.

Obunden samling och Åländsk center vid makten har blivit oerhört dyrt för ålänningarna.

 

Det finns partier som vill utveckla genom reformer. Andra vinner val genom att bara säga nej.

Obunden samling vann det förra valet genom att piska upp stämningen kring kommunfrågan. Den draksådden har man fått äta upp, och kommunfältet är nu mer splittrat och svagare än någonsin.

Med juristerna Måtar och Häggblom som rådgivare sades avtalet om elhybriden upp. Det gick som det gick, och skulden tickar på med 3 000 euro om dagen i räntor.

Nu har Obunden samling hittat en ny fråga att säga nej till, den havsbaserade vindkraften. Medan övriga partier hedersamt förbundit sig att inte göra detta ännu högst osäkra framtidsprojekt till en valfråga, har de obundna gått all in med ett hopkok av halvsanningar och hotbilder. De ställer klimat- och miljöintressen mot varann och piskar upp stämningen för att folk ska glömma den gångna periodens katastrofer.

Detta är inte seriös politik. De obundna vill skapa en bild av att alla andra är förblindade av penningbegär, naiva i förhållande till ”storbolagen” och att ingen annan bryr sig om fiskar, fåglar och ålgräs, än mindre att rättvist fördela de eventuella intäkterna från havsvindkraften.

Det är inte sant. Det seriösa arbete som började med havsplanen går vidare. Det görs miljökonsekvensbedömningar. Experter på marinbiologi, fåglar, havsströmmar och isförhållanden gör undersökningar. Vid landskapsregeringen har man (äntligen) snabbat upp arbetet med att ta fram ett underlag för att bjuda ut havsområden på ett sätt som tar hänsyn till alla de aspekter som är viktiga för ålänningarna.

Det kan mycket väl hända att det inget blir. Kanske det inte blir lönsamt, kanske villkoren blir för stränga. Det återstår mycket arbete innan vi ens kommer så långt. Frågan är – ska en viktig framtida möjlighet till fossilfri energi och nya intäkter läggas i händerna på ett parti som inget vill.

Det blir dyrt och det är dumt.

Nina Fellman (S)

Camilla Gunell (S)

Insändare: Fackliga representanter duger 

 

I lagtinget har haft en stormig debatt som bara handlade om en sak – att i ett lagförslag om Ålands pensionsfond föreslås att antalet fackliga representanter minskas från tre till två. Liberalerna ville ytterligare att paragrafen skulle strykas, så att inga fackliga representanter ingår i fondens styrelse.

Det har framkommit att det inte finns någon särskild orsak att just de fackliga organisationernas företrädare saknar kompetens för fondens styrelse. Samma kompetenskrav ställs på alla styrelseledamöter, även om de inte är klart formulerade i lag.

Principen att arbetstagarnas representanter finns i pensionsfonders styrelser tillämpas i samtliga finländska pensionsfonder, också i Veritas där de åländska offentligt anställda nu försäkras. Det är en beprövad modell där arbetsmarknadens olika parter finns representerade och garanterar stabilitet och samarbete. Att minska antalet fackliga representanter är en ideologiskt färgad kompromiss som saknar motivering i själva lagförslaget, som utformats med ett antal påståenden som uppfattats kränkande av fackorganisationerna.

Det pågår just nu processer för att minska vanliga människors, löntagares och fackens möjligheter till insyn och påverkan av saker som berör dem. Facken är en grundsten i ett samhällskontrakt som garanterar ett gemensamt ansvar både för ekonomin och för varandra. Alla beslut som gör att sprickorna i samhället växer är farliga. Med den här lagändringen och med liberalernas mer radikala förslag säger man till facken: ni duger inte att vara med och bestämma.

Jag tror att om man tar bort bestämmelsen i lag att facken ska utse representanter till fondens styrelse kommer fackliga företrädare aldrig någonsin bedömas dugliga eller behövliga att vara med och påverka hur deras egna pensionspengar hanteras.

Vi vill att vi fortsättningsvis ska tre styrelseledamöter som utses av de fackliga organisationerna i pensionsfondens styrelse. De duger.

Nina Fellman (S)

 

 

 

 

 

 

Insändare: Femton miljoner i havet 

När landskapsregeringen i början av denna mandatperiod sa upp avtalet om elhybridfärjan med konsortiet Ansgar/Finnferries hävdades att kostnaden skulle bli marginell. Man avvisade ett förlikningsbud på 8 miljoner utan vidare diskussioner.

Tingsrätten dömde landskapsregeringen till ett skadestånd på 10,5 miljoner euro, plus räntor, om man skulle överklaga. Det gjorde landskapsregeringen, efter att man begärt en förlängd besvärstid som kostade skattebetalarna dryga 60 000 euro. Motiveringen var att det var mitt i semestrarna.

Efter stigande räntor kostar detta skattebetalarna 3 000 euro om dagen.

Enligt tidningen Nya Ålands granskning meddelar Åbo hovrätt att rättegången skjutits fram med en månad på grund av stundande val.

Ansgar bekräftar att alla de datum hovrätten föreslog hade passat.

I en frågestund i lagtinget på onsdag kunde vice lantrådet Harry Jansson, i frånvaro av lantrådet Veronica Thörnroos, inte ge ett klart svar på exakt hur det gått till, men bekräftade att valet spelade en roll i beslutet av datum, och att det var lantrådet som hanterat frågan.

Ändå svarare lantrådet i en intervju: ”Det sista förslaget kom från hovrätten, det är ingenting som vi lagt något förslag om, inte som jag varit inblandad i.”

Detta handlande kostar de åländska skattebetalarna drygt 96 000 euro i löpande räntor.

Någon annan slutsats kan man inte dra än att den centerstyrda regeringen är villig att låta ålänningarna betala 3 000 euro om dagen för att få lugn och ro under valkampanjen. Lantrådet är svaret skyldig.

Nästa mandatperiod blir utmanande både vad gäller ekonomin och hur man ska reda upp den röra som är vår skärgårdstrafik.

Rimligen borde Åländsk center och Obunden samling kunna förklara hur vi ska betala denna miljonkostnad som ålänningarna nu får pytsa upp för absolut ingenting. Centerns valkampanj blir dyr för skattebetalarna.

Nina Fellman (S)

Frågestund i lagtinget

Idag hade vi frågestund i Lagtinget, här kommer en sammanfattning. Frågestunden i sin helhet kan ses på lagtingets youtubekanal eller på lagtingets hemsida. Vad frågade socialdemokraterna om den här gången?

Camilla Gunell : Självstyrelselagen har gått på grund och nästa möjlighet för Åland att få en ny lag sker tidigast 2028. Nuvarande process under ledning av landskapsregeringen har tyvärr misslyckats. Min fråga till lantrådet är vilka slutsatser man dragit kring sitt eget arbete och vad som är nästa steg mot en ny självstyrelselag.

Jessy Eckerman: Jag frågade finansministern om människors ekonomiska situation och om ministern anser att LR gjort tillräckligt för att stöda ålänningarna i rådande situationen. Jag vet att på att många fler hamnat i ekonomiskt trångmål och folk har svårt att tackla både hyreshöjningar ökade matkostnader, räntor, elräkningar mm..  En undersökning i Finland visar att få ens klarar en ökning på 100 euro i månaden. De insatser som kommit har nätt jämnt täckt kostnaderna av inflationen.

Nina Fellman frågade Vice lantrådet: Landskapsregeringen har beviljat vindbolagen inom OX2 permanent näringsrätt, de facto i strid med gällande lag, till bolag som ännu inte finns utan är under bildning varande. Varför inte vänta på att vi har en ny näringsrättslagstiftning att vila besluten på, och på att bolagen som beviljas näringsrätt de facto existerar.

Reykjavik Global forum 2022

Hälsningar från Reykjavik och Reykjavik Global Forum Women leaders. Ålands lagting representeras av Nina Fellman och Jessy Eckerman.

Det ambitiösa programmet för dagarna kan man hitta på www.reykjavikforum.global

 

 

 

Närmare 500 kvinnor från hela världen deltar, och diskuterar, nätverkar och utbyter erfarenheter kring kriget i Ukraina, problemen med FN-systemet, representation för unga kvinnor, hur kvinnliga företagare kan få kapital att utveckla sina företag – och mycket mer.

-En sak jag funderat mycket på och som också diskuteras här är den backlash för jämställdhet som vi ser just nu. Den hänger ihop i ett kluster med antidemokratiska rörelser, anti-HBTQIA-rättigheter, förnekande av klimatkrisen och också kontrollen över den globala ekonomin av flera av världens rikaste företag inom fossilindustrin. Det är inte en konspirationsteori, det är kontrollerbara fakta. Det är något vi måste ta på allvar, säger Nina Fellman.

-Det jag tar med mig härifrån är nätverket man skapar när man deltar i internationella forum. Kvinnor världen över, varifrån vi än kommer möter samma utmaningar och känner igen sig i olika sammanhang som diskuteras trots att vi alla kommer från olika sammanhang och professioner. Ett exempel är att av finansieringen från riskkapital till affärsutveckling och företag kommer endast 1,1%  kvinnliga företagare tillgodo. I Europa. Det är oacceptabelt, säger Jessy Eckerman.

Sommarträff med vindkraft

På torsdag kväll avhölls, något försenat, socialdemokraternas årliga sommarträff. Vi inledde med att bekanta oss  med vindkraftsparken i Långnabba, där alla tio möllorna nu snurrar. Det kändes bra att konstatera att politiska beslut vi varit med och fattat resulterat i att Åland nu, när det blåser rätt, till och med kan exportera el. Stort tack till Allwinds Christer Nordberg för presentation och diskussion.

Träffen avslutades med politikprat och pizza i Käringsund. Vi konstaterar att partiet går in i valåret med tillförsikt. Nu behövs socialdemokratiska värderingar och en rättvis och solidarisk politik, inte splittring och polarisering.

 

Nina Fellman

Mer människokärlek, mindre förakt 

I en samtidigt oerhört hjärtlös och djupt okunnig insändare beskriver Ålands konservativa förening Urd kvinnor som genom sitt beteende bryter normer, vilka som helst, som funktionsnedsatta (en beteckning som i sig visar ett förakt och en oförståelse för den gruppen människor).

Särskilt riktas elakheterna mot transpersoner, som beskrivs som lättpåverkade offer för en feministisk konspiration som lurat dem att tvivla på sin könsidentitet.

Alla som har någon form av insyn eller ödmjukhet inför frågan vet vilken tung, svår och kontrollerad process det är att genomgå en könskorrigering. Likaväl vet de som bryr sig om fakta att långt ifrån alla transpersoner gör kirurgiska förändringar.

Det gör mig djupt ledsen att kvinnorna i Urd väljer att så föraktfullt tala ner till människor som redan är sköra och som av oss alla borde få stöd och respekt för sin resa och sin rätt att definiera sig själv.

De flesta människor jag möter vill inte andra illa. I ett möte människa mot människa ser man individen och finner en förståelse. Kanske borde kvinnorna i Urd prata med transpersoner, eller varför inte med ungdomar från ”ungdomskulturer med uppseendeväckande klädstilar”, och se om det inte gick att uppamma förståelse och människokärlek även för dem.

Min kollega, lagtingsledamot Stellan Egeland (Obs), har på känt maner klippt och klistrat ihop en beskrivning av ”Pride-rörelsen” som varken har huvud eller fötter. Också för honom är transfrågan i centrum. I stället för att en enda gång försöka förstå hur livet och verkligheten ter sig för en ung människa som känner att hen har fel kön, uttrycker Egeland sitt förakt för alla nymodigheter som är tänkta att respektera att det finns fler sätt att vara människa, fler sätt att uttrycka sin sexualitet och fler uttryck än vi tidigare förstått.

Det är ett uttryck för en populistisk och konservativ politisk agenda som behöver sina demoner för att få fotfäste. Till det har feminister och hbtqia+-aktivister utsetts.

Egeland avslutar sin insändare med att konstatera att alla får leva som dom vill och ska behandlas respektfullt. Hur är det att behandla transpersoner respektfullt att antyda att de egentligen inte ens finns annat än som resultatet av ”påverkansarbete”?

Nina Fellman (S)

 

 

Insändare: Omdömeslös politik  och miljoner upp i rök 

Landskapsregeringen döms av Ålands tingsrätt till avtalsbrott för att man i januari 2020 hävde avtalet för den elbybridfärja och det 15 år långa driftsavtal som ingåtts via upphandling. Hävandet gjordes utan att man sökt andra lösningar genom dialog eller överenskommelser med avtalsparten. Landskapsregeringen rev godtyckligt och utan att lagtinget hörts eller beviljat fullmakt för eventuella skadestånd upp ett juridiskt bindande avtal. Uppenbarligen gjordes inte tillräckliga riskanalyser eller tillräckligt kvalificerade juridiska bedömningar av skadeståndsrisken.

 

Detta har lett till att åländska skattebetalare nu får en nota på närmare 12 miljoner euro att betala för regeringen Thörnroos drastiska och oöverlagda beslut. Lägg till detta de minst fem miljoner av skattebetalarnas pengar som under tidigare regeringar lagts på kortruttsarbetet, miljökonsekvensbedömningar, projektering och planering, och det blir påfallande tragiskt att alla dessa pengar kastats bort utan att ha gett ålänningarna och skärgårdsborna en enda färja, kortrutt, hamn, bro eller tunnel. Mycket av detta under Veronica Thörnroos egen ledning som trafikminister.

 

Detta är en uppvisning i sämsta möjliga ekonomiska politik. Ännu dyrare blir det om regeringen väljer att driva processen vidare i nästa instans. Den liggande domen ger inte landskapet rätt på en enda punkt. Att driva det vidare till hovrätten ökar notan ytterligare för de åländska skattebetalarna.

 

Den uppkomna situationen skadar också landskapet Åland i rollen som en trovärdig avtalspart. Vem ska ens våga bjuda på landskapets entreprenader om det är så här man behandlar dem man ingått avtal med?

 

Lantrådet Veronica Thörnroos vill skjuta över skulden för hela affären på den tidigare landskapsregeringen. Detta trots att hon vet att en EU-upphandling inte kan avbrytas trots att ett val är på kommande, att det finns fataljetider att följa, och att det var en upphandling som inleddes två år in i den förra mandatperioden.

Sanningen är den att sittande lantråd och Åländsk center drev en cynisk och populistisk valkampanj mot ett kortruttsprojekt man tidigare stött och arbetat för, och att man efter valsegern kände sig tvungen att leverera, mot ålänningarnas och skärgårdens intressen och sitt eget bättre vetande.

Vi konstaterar med sorg och ilska att åratal av hårt arbete och många miljoner euro gått upp i rök, och att vi inte ser ett uns av ödmjukhet och självkritik hos lantrådet Veronica Thörnroos, en politiker vars nota börjar bli oansvarigt hög för Ålands folk.

Camilla Gunell (S)

Nina Fellman (S)

Jessy Eckerman (S)