Barns bästa kan vara att gå på dagis   

Tvillingarna pratar inte. De söker ingen kontakt med mig eller min kollega. Inte heller sker något samspel mellan föräldrarna och barnen. Under hela hembesöket står barnen stilla med varsin vällingflaska och tittar oavbrutet på teven som visar tecknade serier. Mamman gråter. Hon berättar att den ena tvillingen har fötts med en medicinsk åkomma som gör att han behöver omvårdnad flera gånger per natt. Själv vill hon bara sova. Vi ordnar dagisplatser som en omedelbar insats. *

 

Forskning om småbarnspedagogikens betydelse understryker dess positiva inverkan på barns utveckling. Daghemmen ger barn en viktig pedagogisk grund, sociala samman­hang och kontakt med fler vuxna. Barn som gått på dagis presterar bättre i skolan och senare i livet och det är därför viktigt att en likvärdig tillgång till barnomsorg är säkrad genom vår lagstiftning. Daghem kan bidra till att minska utbildningsklyftan och ge barn från olika socioekonomiska bakgrunder en jämnare skolstart. Kvalitativ småbarnspedagogik har även en positiv effekt på barns språkutveckling.

 

Om den lagliga rätten till barnomsorg inskränks så kommer 16 åländska kommuner göra olika bedömningar om rätten till barnomsorg. Detta riskerar en tillbakagång och ett ojämlikt förfarande. Vi behöver värna om alla barns rätt till en högkvalitativ barnomsorg med små barngrupper och trivsel för personalen, utan att nedvärdera föräldrar som använder barnomsorg. Samma rättigheter ska gälla för alla barn och inte begränsas till att omfatta barn till föräldrar som arbetar eller studerar. Barns rätt till familjetid är förstås också viktig. Men i alla beslut måste barns bästa komma främst. Det kan finnas anledning att oroa sig mer för barn som bara är hemma, än för barn i barnomsorg. Vad som är bäst behöver bedömas från fall till fall. Barns bästa kan också vara att få gå på dagis.

 

*  Exemplet kommer inte från Åland.  

 

Erica Lindberg (S), leg. socialarbetare

lagtingskandidat

Insändare: Barns rätt till jämlik och socialt hållbar idrott 

Barns rätt till jämlik och socialt hållbar idrott 

 

Idrott är inte bara en fysisk aktivitet, utan också en möjlighet för barn att utveckla andra färdigheter som till exempel sociala förmågor. Studier visar dessutom att organiserade fritidsaktiviteter, som att spela i ett fotbollslag, har klart positiva effekter på barns hälsa, betyg och ambitioner att studera vidare på högskola eller universitet. Idrott kan utgöra skillnaden mellan hälsa eller ohälsa, gemenskap eller utanförskap, ork eller trötthet. Vi behöver därför ge alla barn samma förutsättningar till att idrotta. På många håll beskrivs hur barns idrott idag alltmer har kommit att bli en klassfråga och att alla barn inte ges samma förutsättningar. Som förälder har jag sett hur vissa föreningar och lag hanterar dessa frågor utmärkt, medan andra skulle behöva jobba mer med att till exempel omsätta egna riktlinjer i praktiken.

 

Jämlik idrott handlar om att ge alla barn, oavsett kön, etnisk bakgrund, socioekonomisk status eller fysiska förmågor, en rättvis chans att delta och utvecklas samtidigt som man främjar social rättvisa och hållbara samhällsvärden. Det handlar om att skapa en inkluderande miljö där alla barn kan känna sig accepterade och värdefulla. Genom att främja jämlik idrott ger vi alla barn möjlighet att växa, både fysiskt och mentalt. Jämlik idrott innebär också att avlägsna hinder och utmaningar som kan stå vägen för barns möjligheter att delta. Det kan handla om att tillhandahålla ekonomiskt stöd för dem som inte har råd med utrustning, resor eller avgifter, att erbjuda tillgängliga faciliteter och anpassningar för barn med funktionsnedsättningar, och att motverka könsstereotyper och främja jämställdhet inom idrotten.

 

Social hållbarhet inom idrotten handlar om att skapa en inkluderande och rättvis miljö där alla barn kan känna sig accepterade och värdefulla. Det handlar också om att bekämpa diskriminering, främja barns rättigheter och respektera mångfalden i vårt samhälle. Genom att fokusera på socialt hållbar idrott kan vi bygga en stark samhällsgemenskap och uppmuntra barn att vara medvetna om och värdesätta olikheter.

 

För att främja jämlik och socialt hållbar idrott behöver vi engagerade tränare och ledare som är medvetna om vikten av inkludering och som kan skapa en miljö som uppmuntrar alla barn att delta och känna sig välkomna. Utbildning och medvetenhet om jämlikhetsfrågor och barnrättsfrågor inom idrottsorganisationer är avgörande för att säkerställa att ingen lämnas utanför.

 

Genom att prioritera barns rätt till jämlik och socialt hållbar idrott investerar vi i en inkluderande framtid där varje barn kan uppnå sin fulla potential oavsett bakgrund. Vi främjar hälsa, självförtroende, sociala färdigheter och långsiktig delaktighet. Samtidigt bygger vi ett samhälle som värderar och respekterar olikheter och skapar en stark gemenskap.

 

Vi behöver därför prioritera barns rätt till jämlik idrott och tillsammans arbeta för en idrottsmiljö som är öppen för alla, där ingen lämnas utanför och varje barn får växa och utvecklas. Vi behöver en barnstrategi på Åland som även omfattar barns rätt till en jämlik fritid. För att idrott ska vara inkluderande och tillgänglig för alla krävs medvetna beslut och handlingar. Inte bara av föreningar utan också av våra politiker och den offentliga sektorn som beslutar över vilka resurser föreningslivet ska få och enligt vilka premisser. Beslut inom idrotten om till exempel resor och selektering bör alltid föregås av en barnkonsekvensanalys. En annan viktig part är den privata sektorn och företag som väljer att stödja lokalt föreningsliv – stöd jämlik och socialt hållbar idrott.

 

 

Erica Lindberg (S)