Camilla Gunells tal i Nordiska rådets session 2018

Camilla Gunell höll tal på statsministrarnas toppmöte den 30.10. i Nordiska rådet som möttes i Oslo detta år. Mötet hölls efter att Storbritanniens premiärminister Theresa May hade talat.

Herr president, ärade nordiska vänner!

Vi är inte katastrofresistenta i Norden, så sa den danska författarinnan Hanne-Vibeke Holst när hon i Sveriges tv presenterade sin senaste bok Som pesten. Vi är inte katastrofresistenta i Norden, fast vi lever som vi tror att vi skulle vara det i våra trygga nordiska samhällen. För våra samhällen är starka, rika och säkra i jämförelse med nästan alla andra länder i världen. Tilliten är stor och vi är trygga i vardagen. De flesta har en tro på att vi får leva långa liv i fred och trygghet. Ändå är ingen på jorden helt opåverkad av vad som sker på grund av klimatförändringar, ökade flyktingströmmar och digitaliseringens baksidor och utmaningar.

I en allt mer uppkopplad värld lämnar vi dagligen digitala spår efter oss som sparas i stora databaser, och som används till att påverka människor. Få oss att handla och konsumera, skapa behov och nya produkter och att påverka människors åsikter med fakta eller fake news. Vår integritet som självständigt tänkande individer, som medborgare, som konsumenter och väljare påverkas, tyvärr utan att vi ens alltid är medvetna om det. Små länder som enskilda individer, populationer, står ganska skyddslösa, som måltavlor. All denna information finns för dem som har tillgång till den för att sälja, men också för att påverka och manipulera på oönskade sätt.

Artificiell intelligens, logaritmer och information om miljarder av människors beteende ger dem som har tillgång till informationen en enorm bas för maktutövande och maktkoncentration. För oss som demokratiska länder måste vi lära oss förstå vad som sker. Tyvärr har vi sällan lagstiftning som är tillräckligt proaktiv, utan som kommer som en reaktion på något som redan har inträffat. Därför är det viktigt att staterna och EU arbetar med frågorna kring cybersäkerhet och identifierar utmaningarna.

För vår egen säkerhet på jorden måste vi fortsätta arbeta för en tryggare värld och uppfylla FN:s 17 mål så att så få som möjligt har behov av att skada varandra. För ingen är osårbar. Vi är inte katastrofresistenta. Vi har lagt våra liv i digitala händer. Där har vi våra pengar, våra skatter, samhällstjänster, information om vår hälsa och bank- och personuppgifter. Allt finns där på nätet. Därför måste strukturerna och systemen vara säkra och motståndskraftiga.

Snart kan vi också rösta på nätet. Åtminstone kommer vi på Åland att införa e-röstning i och med nästa lagtingsval 2019. Till en början i liten skala för studerande och de som röstar från utlandet. För att sedan utvidga möjligheterna till att omfatta alla väljare från valet 2023. Vårt mål är förstås att skapa system som är verifierbara, som skyddar väljarnas integritet och datasäkerhet. IT-utveckling är så klart någonting som också vi vill vara med om. Och den ska ha, förstås, friheten att utvecklas så länge den inte hotar någon eller tar någonting från någon annan.

Vad vi menar med begrepp som cyberhot eller elektronisk krigsföring är inte helt klarlagt. De regler som finns måste utvecklas i relation till hur man hanterar till exempel ekonomisk brottslighet och hatbrott. Digitaliseringen behöver också nytolkningar och tillämpningar av redan gällande regler och internationella åtaganden. Man måste också diskutera hur FN-stadgan som talar om icke-inblandning av interna angelägenheter påverkar andra länders påverkan i demokratiska val och en mindre problembild.

Också den åländska demilitariseringen och reglerna kring befästande och närvaro av militär måste diskuteras i ljuset av militärinformation i nätverk och i databaser. Samtidigt är det inte bra att leva i hot och på den defensiva planhalvan. Utvecklingsdrivna processer är oftast mer framgångsrika än känslodrivna. Internet är för oss, och särskilt för de unga ett fält av frihet och möjligheter, och de kontakter och kunskap som vi får via nätet kan vara fredsfrämjande snarare än ett medel för manipulation. Så våra förslag är att inte vara blåögda, men inte heller rädda. Att lagstifta proaktivt, att säkra och trygga medborgarnas integritet, vara uppmärksamma på vem som äger informationen och värna det öppna samhället och public service. Tack herr talman.

Sjukvård och klimat i topp i enkätundersökning

Ålands socialdemokrater hade under AlandicaDebatt 13-14.6.2018 en liten enkät för besökare att fylla i, med frågor om vad man tycker att är viktigast att vi på Ålands socialdemokrater ska jobba med.

Vi hade sex ämnen med i enkäten som vi tycker att alla är viktiga politikområden att utveckla. Av dem fick svararna välja ut de tre som de tyckte var de viktigaste. Områdena var: sjukvård, miljö- och klimat, äldreomsorg/utbildning, skola, kommunreform och kollektivtrafik. Naturligtvis tror vi att de flesta, liksom vi, tycker att alla frågor är viktiga, men nu ville vi se vad som uppfattas ha riktigt hög prioritet.

Det var 55 som svarade på enkäten och sammanlagt 165 röster som härmed fördelades på de sex områdena. När de svarande valde tre av sex områden kom sjukvården och miljöfrågorna högst upp på listan. De hade båda 35 röster var. Därefter kom äldreomsorgen med 29 röster och skolan med 28 röster. På tredje respektive fjärde plats kom kommunreformen (20 röster) och kollektivtrafiken (18). Kommunreform och kollektivtrafik är alltså mer än hälften så viktigt som vinnarna sjukvård och miljö, medan äldreomsorg och skolan är lite mera än tre fjärdedelar så viktigt som sjukvård och miljön. De sex områdena kan i prioritetsordning buntas ihop två och två (p.g.a. nära resultat med varandra) på följande sätt:

1. Sjukvård/miljö- och klimat
2. Äldreomsorg/utbildning och skola
3. Kommunreform/kollektivtrafik

Sjukvård behöver vi alla, såväl ung som gammal, varför det är naturligt att det kommer högt på listan. Miljö- och klimatfrågor är något som också engagerar och berör. Det är särskilt aktuellt på Åland genom den hållbarhetsagenda som landskapsregeringen har uppgjort, och som knappast undgått någon.

Ingen av frågorna kan sägas vara oviktiga eftersom ingen fick ingen fick mindre än hälften av de som fick mest. Kommunreform och kollektivtrafik är inte oviktiga, eftersom de fick mer än hälften (20 resp.18) av vad vinnarna (35) fick. Här kan sägas att kommunreformen är på gång, det är kanske inget som människor oroar sig för att inte blir av, och därför ingenting som vi behöver jobba mera med, alternativt att man inte tycker att det bör göras en kommunreform. Kommunsammanslagningar är dock inte så viktiga i människors privata liv och berör en inte direkt på det konkreta sätt som vård, skola och omsorg gör. Kollektivtrafik upplevs knappast heller som lika viktigt som god sjukvård, men även denna fick ändå ett högt röstetal, varför det inte kan ses som oviktigt. För 18 personer av 55 är kollektivtrafiken bland de tre viktigaste frågorna av våra sex frågor. Vi fortsätter alltså jobba med alla de här frågorna och lägger extra krut på vården och miljön!

Vi hade också en fråga där man fritt fick skriva vad man vill att socialdemokraterna ska jobba för, bl.a. för att den fråga som man tycker är den viktigaste kanske inte fanns med bland ovan nämnda, eller inte rymdes med bland topp tre.

Här kom svar som äldreomsorgen (6 st.) hållbarhet (3 st), miljö (2 st), klimat (2 st.), människorna (2 st.), sänkta skatter, jämställdhet (5 st), bygga folkrörelsen, fred, snabbrutt, genomtänkta beslut, kollektivtrafik, sjukvården (2 st), enat barnskydd, jämlikhet (4 st.), socialvård (2 st), mångfald (2 st), kommunreform (2 st), skola, pensionärer med svenska pensioner, minskade arbetstider.

 

ÅSD tackar alla som deltog i vår enkätundersökning!

Åland måste ha ett välfungerande barnskydd

Ålands socialdemokrater har under hösten fördjupat sig i frågan om barnskyddet på Åland och tyvärr finns det mycket att göra för att förbättra situationen. Från många anställda inom den sociala sektorn, vården, skolorna och organisationer som jobbar med barn är budskapet tydligt och har varit det länge: Ge oss ett enat åländskt barnskydd så att vi kan göra vårt jobb så bra som möjligt, för barnens bästa.

Argumenten är kända. Ett gemensamt barnskydd är att föredra av framför allt två orsaker: större rättssäkerhet för klienterna och mera möjlighet till expertis. Alla barn och föräldrar har rätt till jämlik, korrekt och lagenlig behandling. Det får de inte idag. En gemensam helhet skulle också möjliggöra specialisering av olika team, som t.ex. specialister på vårdnadstvister som blivit allt svårare under de senaste åren. Inom barnskyddet behövs mera samarbete med jurister, psykologer osv, vilket möjliggörs lättare om det är en enhet med olika experter som stöder varandra. En enhet underlättar att rekrytera och gör det lättare att behålla personal. Ett gemensamt barnskydd ger tydlighet. Alla vet vart man vänder sig, oberoende av semestrar och sjukskrivningar.

För oss är det viktigt att inse att KST, dvs Kommunernas socialtjänst ligger inom räckhåll. Lagen är stiftad och senast 2020-2021 ska organisationen vara på plats. Även om Åland framöver har fyra kommuner i stället för 16 är det viktigt att man trots en förnyad kommunstruktur samordnar de smala krävande sociala områdena som barnskydd och arbetet med funktionsnedsättningar i samma organisation. Allt annat vore att börja om från ruta ett igen. Så länge ska inte barnen behöva vänta.

 

Styrelsen för Ålands socialdemokrater

Håll de åländska sjöarna rena – minska alla utsläpp!

Vid Ålands socialdemokraters lunchträff om vatten den 27 september fördes en livlig men saklig diskussion om vattenförsörjningen på Åland.
Den torra sommaren har väckt oro inför framtiden och möjligheterna att långsiktigt säkra en hållbar vattenförsörjning.
Vid diskussionen kom glädjande fakta. Fasta Åland har många sjöar och träsk och vattenförsörjningen kan glädjande nog tryggas under förutsättning att vattnet i sjöarna är rent.
I skärgården är läget besvärligare på grund av avsaknaden av ytvattentäkter.

Slutsatserna från lunchdiskussionen är:

1) Landskapsregeringen och kommunerna bör snarast förbättra skyddet för de vattentäkter som nu används för vattenförsörjningen bland annat måste utsläppen minskas till Långsjön och Markusbölefjärden
2) Skärgårdens vattenförsörjning kräver en långsiktig plan med särskilda åtgärder
3) Framtida vattentäkter bör utmärkas och skyddas
4) En plan för en effektiv rening av framtida utsläpp måste göras. Hur många reningsverk ska vi ha?
5) Läckaget från vattenledningar måste minskas rejält
6) EU:s direktiv om klassificering av de åländska sjöarna ska genomföras. I samband med det kan man avgöra vilka sjöar som är lämpliga som potentiella vattentäkter.
7) Allmänheten måste få information och upplysningar om hur man som vattenkonsument kan spara och hushålla med vatten.

 

 

Hållbar handel behöver ingen skiljedomstol

 

Att bedriva handel har människor gjort i alla tider.  Handel driver ekonomin och ger arbetsplatser. Socialdemokraterna har i alla tider verkat för öppna gränser för handel och sett exporten som viktig för ett lands ekonomi och som ett medel som kunnat lyfta våra länder ur fattigdom. Skatteintäkterna från handeln ger styrka att skapa jämlikhet och välfärd. Vi är därför för fri handel, men bara  så länge den globala handeln verkar under schyssta arbetsvillkor och med respekt för miljön. Så är det inte idag. Människor och barn i världens fattiga länder utnyttjas, i tillverkningen av prylar och kläder som vi i våra länder konsumerar. Det är oacceptabelt. Vi som konsumenter måste ställa krav på importörer att bara handla med dem som verkar på schyssta villkor och vi som lagstiftare måste sätta ramar och regler för hur handeln ska bedrivas på ett rättvist sätt.

Redan i flera decennier har länderna ingått olika typer av handelsavtal. Just nu ligger CETA-avtalet på Ålands lagtings bord. Det är ett handelsavtal mellan EU-länderna och Kanada. Inget dramatiskt i sig, förutom den så kallade skiljedomstolen, som är en tvistlösningsmekanism där storföretagen får en stor makt över regleringar inom nationalstaterna.

Farhågorna kring denna övernationella domstol är att den inskränker ländernas egen rätt till självbestämmande. Endast den ena parten kan stämma den andra. Detta innebär att företag kan stämma nationer men nationer kan inte stämma företag inför denna domstol. Den bevakar alltså enbart företagens intressen, inte allmänintresset. ICS kan utdöma nationer att betala skadestånd utan en övre gräns, dvs miljardbelopp.

CETA-avtalet har en s.k. negativ listning vilket att alla sektorer som inte är uttalat och explicit undantagna måste omfattas av avreglering och liberalisering. I avtalet finns en mekanism, RATCHET, som innebär att alla avregleringar är låsta och att dessa inte får återregleras. I CETA avtalet finns en mekanism, STAND STILL, vilket innebär att nationerna inte får göra sina marknader mindre öppna.

Den tyska domarföreningen (16 000 medlemmar) konstaterar i februari 2016 att EU inte har laglig rätt att inrätta en bindande skiljedomstol som ICS. Samma bedömning gör den Europeiska domarföreningen (44 nationella domarföreningar)

I oktober 2016 gör 101 professorer i internationell rätt (bl.a Martti Koskenniemi från Finland) från hela EU ett uttalande där de dels klargör att denna skiljedomstol är helt onödig i CETA- avtalet mellan EU och Kanada, eftersom bägge parter har solida befintliga juridiska institutioner, dels att denna skiljedomstol inte är kompatibel med EUs grundfördrag. Därtill har ett stort antal miljöorganisationer och fackförbund tagit avstånd från CETA-avtalets skiljedomstol. Belgien har genom delrepubliken Vallonien och Slovenien krävt att ICS kompatibilitet med EU:s grundfördrag skall utredas av EU-domstolen.

Inom socialdemokratin i Finland och Sverige och även inom EU-parlamentet har man ställt sig i huvudsak positiv till fördraget, men varit kritiska till skiljedomstolen. Exempelvis sommarålänningen Thomas Wallgren och partiordförande Antti Rinne har vardera pekat på hur SOTE-reformen och valfrihetsreformen i kombination med CETA kan innebära att finsk sjukvård privatiseras utan återvändo.

Ålands socialdemokraters hållning i fråga om CETA-avtalet är att det är bra med internationella handelsavtal som underlättar handeln mellan våra länder, men att skiljedomstolsmekanismen är mycket problematisk. Den minskar våra länders rätt att skapa en inre marknad som fungerar efter hur våra demokratiskt valda organ väljer att organisera marknaden. Våra länders krav på miljöhänsyn och krav på schyssta arbetsvillkor på arbetsmarknaden måste vara överordnade storbolagens rättigheter. Ålands lagting bör därför avvakta med sitt godkännande av avtalet tills EU utrett om det är förenligt med EU:s grundfördrag.

Styrelsen för Ålands socialdemokrater

Presentation av kommunreformen för Lagtinget

Minister Nina Fellmans anförande om kommunreformen den 4.6.2018 kan du läsa i sin helhet här:

Fru talman, bästa kolleger

Inför den här presentationen var det någon som sa till mig att jag bara skulle gå upp och säga: Ni vet ju vad det står där. Var så goda.

Det vill jag förstås inte göra, dels för att jag inte tror att alla ännu hunnit bekanta sig med alla delar av lagförslaget, dels för att jag tycker att det är bra att i detta skede av ett stort reformprojekt reflektera över vad som väglett arbetet, vilka överväganden som gjorts och vilka möjligheter som skapas.

Särskilt det sistnämnda är viktigt. Det är självklart så att alla stora förändringar är arbetssamma och krävande, det är inget man ska hymla med, men det kan också bli och vara en befriande, förnyande och kreativ process

När landskapsregeringen inledde arbetet med kommunreformen var det med insikten, utgående från utredningar och lagstiftning under flera mandatperioder, att de åländska kommunerna står inför så stora framtida utmaningar och är så fragmenterade på områden där det behövs samarbete och gemensam utveckling, att det är dags att kavla upp ärmarna.

Och det gjorde vi.

Under de gångna tre åren har PriceWaterhousCoopers gjort en omfattande utredning, inkluderande workshops, ekonomiska modeller och nulägesanalys. Åsub har gjort en stor opinionsundersökning, den politiska landskapsregeringen har turnerat två varv runt i kommunerna och vi har både genom ett meddelande till lagtinget, en parlamentarisk referensgrupp och upprepade debatter förankrat från hos ålänningarna, kommunerna och er, bästa lagting.

Detta arbete utmynnade i två lagförslag som varit ute på remiss till 59 instanser, inklusive samtliga kommuner.

Utgående från remissvaren gjordes ytterligare förändringar i lagförslagen som jag tycker var till det bättre, och också utgjorde ett försök att möta kritik i remissvaren med konstruktiva förändringar.

Under hela processen har det inom regeringspartierna varit ett kreativt och förtroendefullt arbetsklimat, trots att det är svåra frågor vi jobbat med, och jag tycker att det är rätt anmärkningsvärt att vi kommit till denna punkt med en omfattande och hårt kritiserad reform med hela regeringsbasen intakt bakom förslaget. Så är det ju inte i Sote-Finland.

Så till själva reformen. Den består av två lagar en reformlag som stadgar om ramarna för en ny kommunindelning, samgångsområden och processen för att bilda dessa kommuner inklusive samgångsstöd och tidtabell, och en strukturlag som ersätter den tidigare  gamla och omoderna kommunindelningslagen.

Kommunstrukturlagen är formad med förutsättningen att Åland efter 2022 består av 16 kommuner. Blir det inte så behöver lagen delvis kompletteras, bland annat med en kriskommunsparagraf och kriterier för det, vilket i så fall med största sannolikhet behövs. Bildas de nya kommunerna är utgångspunkten att de ska vara starka nog för att aldrig bli kriskommuner.

Jag kommer i detta anförande att koncentrera mig på reformlagen, och utgår ifrån att det är den som kommer att diskuteras mest under den kommande debatten. Några ord först om det viktigaste motivet för denna reform, ett begrepp vi också debatterade här i lagtinget förra veckan – nämligen hållbarhet.

Vi ålänningar har ställt målet att Åland ska vara ett hållbart samhälle 2051. Utan omfattande strukturella förändringar blir det inte så, varken med trafik och infrastruktur, med social hållbarhet där alla ålänningar får en likvärdig – inte likadan – service eller ekonomisk hållbarhet.

Därtill är splittringen idag för stor, solidariteten mellan kommunerna för liten och förmågan till långsiktigt och övergripande samarbete för dålig. Det gäller att fundera, när man ska förändra om vi går bakåt, står stilla eller tar steg framåt i rätt riktning.

Jag menar att ingen, varken i denna sal eller utanför den, med hedern i behåll kan påstå att läget på den fronten är under kontroll i kommunerna, eller att man på riktigt hanterat det hedersuppdrag som den förändrade demografin och den åldrande befolkningen sätter på oss.

I reformlagen fastställer lagtinget grunderna och ramarna för reformen, medan det praktiska genomförandet sker i kommunala processer i kommunerna i de tre samgångsområden som bildas, Norra Åland, Södra Åland och Skärgården.

För dessa tre samarbetsområden har landskapsregeringen tillsatt kommunindelningsutredningar i stöd av gällande lag. Utredningarna ska den 31.12 2018 utmynna i förslag till samgångsavtal, där utredarna utgående från det gemensamma arbetet kommer med ett förslag för kommunerna att jobba vidare på.

Sedan har kommunerna i respektive samarbetsområde 6 månader på sig att diskutera sig fram till ett gemensamt samgångsavtal, som ett minimum ska ge svar på två frågor – vilket år bildas den nya kommunen, och hur bildas den – i en befintlig kommun eller genom att alla kommuner upplöses och en ny bildas.

Utredningarna ger förslag till lösningar på en mycket längre lista, frågor som måste lösas innan en ny kommun bildas, men för att ge kommunerna längre tid att lösa svåra knutar utformas lagen på detta sätt.

Jag vill poängtera att det hela vägen är kommunerna själva som besluter om villkoren för samgången, lagtinget sätter ramen och tidtabellen.

Om kommunerna inte kommit till avtal senast den 30.6 inleds ett lagstadgat medlingsförfarande med en av landskapsregeringen utsedd kommunsamordnare som sammankallare. Under en månad sitter man då och förhandlar och försöker komma överens om minst de två tidigare nämnda frågorna. Om det inte lyckas lägger samordnaren fram ett förslag till grund för behandlingen. Läggs ett motförslag fram är det det förslag som får majoritetens stöd som blir gällande.

Med vid förhandlingarna sitter två representanter för vardera kommun, med mandat att förhandla för kommunen. Därpå fastställer landskapsregeringen det avtal kommunerna kommer fram till.

De nya kommunerna kan bildas år 2020, 2021 eller 2022. Skärgårdskommunen erhåller samma samgångsstöd under alla tre åren, medan Norra och Södra Åland får ett avsevärt lägre stöd om man väljer att gå samman först 2022. Maximibeloppet för samgångsstöden i reformprocessen är 12,9 miljoner till kommunerna, ett samgångsstöd på samma nivå som i nu gällande kommunindelningslag.

Kommunsamordnaren finns som en utrednings- och stödresurs för kommunerna, för förvaltningen och utredarna från hösten 2018, enligt beslut i tilläggsbudget.

År 2023 ordnas det första kommunalvalet till nya kommunfullmäktigen. Hur man under övergångsperioden styr kommunen, hur man gör med skolor, dagis, äldreomsorg, infrastruktur, regionala påverkningsmöjligheter och annat som hör till kommunernas inre förvaltning besluts antingen i samgångsavtalen eller i den efterföljande processen. Det är alltså inte något landskapsregeringen detaljstyr, men en stark orsak för alla kommuners förtroendevalda att aktivt ta del i förändringsarbete. Gör man inte det så säljer man sina kommuninvånares chans att påverka utformningen av den nya kommunen.

Mycket har sagts om grundlagsaspekten av denna lagstiftning. Får man, och kan man lagstifta om kommunindelningen, eller är det ett intrång i kommuninvånarnas självbestämmande? Enligt vår bästa kunskap är det möjligt, även om det aldrig gjorts på Åland, och inte på flera decennier i Finland, och vi har utrett frågan tämligen grundligt, vilket också framgår av förslaget.

Med det system för lagkontroll som vi har kan vi inte säkert veta innan Högsta domstolen sagt sitt, men jag hoppas att utskottsbehandlingen ska kasta ytterligare ljus på frågan.

Kommunernas personal har i en kommunsammanslagning ett mycket starkt anställningsskydd utgående från avtal och lagstiftning, eftersom en kommunsammanslagning fungerar som en överlåtelse av rörelse. Det är något som kommundirektörerna inte har i lika mån, som sitter på fullmäktiges förtroende.

Därför har en förändring införts efter remissrundan med en paragraf som stadgar att kommundirektörerna under två år efter att samgångsavtalen fastställts ska erbjudas jobb knutet till bildandet av den nya kommunen. Det är för att säkerställa att man i övergången har tillgång till den bästa kunskapen om de gamla kommunernas verksamhet och resurser.

Avslutningsvis vill jag säga några ord om möjligheterna med en reform som denna. Jag är säker på att en hel del av debatten kommer att handla om problem, arbetsmängd, motstånd och allt som är omöjligt.

Ändå finns det så mycket som kan bli så mycket bättre.

Inom socialvården finns äntligen chansen att arbeta i team, att specialisera sig, att få hjälp av arbetskamrater att ge klienter bästa tänkbara service.

Inom äldreomsorgen finns möjligheten att inom en större kommun samordna sina resurser så att ingen ska behöva vänta orimligt länge på en plats på ett äldreboende, så att personal kan anställas bredare, så att hemtjänst, färdtjänst och annat kan koordineras bättre. Inom skolan kan det bli lättare att hitta behöriga lärare, att tillförsäkra alla elever mer likvärdiga möjligheter.

Äntligen ska det gå att planera och samordna för Åland livsviktiga utvecklingsområden som avloppshantering, vattenförsörjning, sophantering och näringslivsutveckling utan de gamla revirgränserna. Äntligen kan kommunpolitik handla mer om åsikter, visioner och till och med ideologi, och mindre om vem man är.

Och äntligen finns möjligheten att genom samordning, samarbete, rationalisering och effektivering av vissa verksamheter spara pengar, inte för själva sparandets skull utan för kommuninvånarnas bästa. Pengarna ska användas där de gör nytta, inte till att upprätthålla strukturer som tiden sprungit ifrån.

Jag hoppas att denna reform blir ett första steg mot en modern, hållbar och elastisk kommunstruktur där det finns både styrka och mod att ta sig an framtiden.

Till sist ett stort stort tack till samtliga tre tjänstemän inom vår förvaltning som jobbat så hårt med denna fråga.

 

Tack fru talman.

Hållbarhet och skärgårdstrafiken

Socialdemokraternas lagtingsgrupp uppskattar det stora arbete och engagemang som Ålands natur- och miljö har lagt ner för att få människor att intressera sig för en hållbar skärgårdstrafik. Det välkomnar vi. Medborgarinitiativ är viktiga för att stärka demokratin och människors tro på att man kan var med och påverka och förändra. Intresset för miljöfrågor finns, de finns visar Ålands natur och miljö som genom strategiskt arbete har fått över 1000 medlemmar på kort tid. Föreningens aktivister har pratat med massor av folk och hela 1888 röstberättigade har undertecknat detta medborgarinitiativ.

Tack till min lagtingsgrupp för förtroendet att låta mig hålla det här gruppanförandet. Jag uppskattar det mycket eftersom det var under min ministerperiod som arbetet med att ta fram en strategi för hållbar utveckling, inleddes. Bakgrunden var ett initiativ från en grupp av politiker från alla de partier som fanns på Åland 2011, och som kallade sig för 1 Åland- 1 planet.

De hade insett, likväl jag själv, att det inte längre fungerade att jobba enligt Brundtlandskommissionens definition av hållbar utveckling. Det vill säga enligt begreppen social, ekologisk och ekonomisk hållbarhet. Det hade gjorts i över 20 år och de sociala och ekologiska intressena fick alltid stå åt sidan när de ekonomiska intressena skulle prioriteras. Så, något annat måste göras om vi skulle kunna få grepp om de svåra frågorna som förlusten av biologisk mångfald, kväve- och fosforobalansen som påverkar främst våra vatten, koldioxidutsläppen och klimatförändringarna och alla dystra klimat- och miljörapporter som då och likväl som nu haglar över oss. Vi insåg att vi måste jobba mer strategiskt och med en betydligt längre framförhållning än till nästa lagtingsval. Det går inte att göra en omställning över en natt eller över en mandatperiod. Vi ville se 9 regeringar framåt. Till år 2051.

Vi måste också ha en tydlig metodik och ett ramverk att följa. Därför föreslog den förra regeringen att vi skulle följa ramverket för strategisk hållbar utveckling, något som över 100 kommuner i Sverige och av många internationella företag använder sig av. Med detta fick Åland ett redan vedertaget koncept för hållbarhetsarbetet. Allt för att slippa lägga resurser och tid på att uppfinna hjulet på nytt.
För att vi på Åland ska nå visionen om att leva i ett hållbart samhälle ansåg den förra regeringen och även denna, att definitionen av begreppet hållbarhet skulle bestå av de fyra hållbarhetsprinciper som beskriver var ett samhälle kommer att befinna sig när det är fullständigt hållbart. Dessa internationellt vedertagna principer är precis de som landskapsregeringen beskriver på sin hemsida och som Ålands natur och miljö lyfter fram i sitt medborgarinitiativ och som lyder så här:

I det hållbara samhället utsätts inte naturen för systematisk
1. koncentrationsökning av ämnen från berggrunden
2. koncentrationsökning av ämnen från samhällets produktion (kemikalier etc.)
3. undanträngning med fysiska metoder
Och i ett sådant samhälle
4. hindras inte människor systematiskt från att tillgodose sina behov.

Beträffande Kortrutten så måste vi helt enkelt acceptera att den har arbetats fram under det gamla systemet, när vi följde Brundtlandkommissionens definition. Så är det bara. Vi står inför det faktum att Kortrutten påbörjades 2011 medan arbetet med den strategiska hållbarheten blev klart 2014. Det handlar helt enkelt om två olika system och synsätt. Inom landskapsförvaltningen pågår utbildning i den strategiska hållbarhetsarbetet, men det är inte ännu integrerat i arbetsprocesserna hos alla. Även i kommuner som Brändö, Kökar och Jomala har förtroendevalda eller tjänstemän utbildats eller ska utbildas i detta. Och det är viktigt. Kommunerna har ett stort ansvar i det strategiska hållbarhetsarbetet. Vi har också bolag och föreningar på Åland som börjat jobba enligt hållbarhetsprinciperna och back-castingmetoden. Det är verkligen fantastiskt.

Men tillbaka till Kortrutten. Om vi ska ha ett strategiskt beslut för en hållbar skärgårdstrafik måste vi ha en strategisk ansats och rätt utgångspunkt för vår analys. Nu krockar dessa två system. Kortrutten som bygger på det gamla sättet att tänka och jobba, enligt den tidens bästa kunskap. Som vi har borrat, sprängt, fyllt fast sund och byggt broar ute i skärgården. Vi visste inte bättre. Det var så man fick människor närmare varandra. Vi trodde nämligen att vi gjorde rätt.

Det nya sättet att jobba på är något annat.
Har vi idag all fakta och kunskap som behövs för att fatta de rätta besluten om Kortrutten? Ja, vi har tusentals sidor utredningar och underlag enligt det gamla sättet att tänka. Men är det strategiskt hållbart? Det kanske vi inte vet idag, eftersom analysen inte till fullo gjorts utgående från hållbarhetsprinciperna. Kanske man skulle komma fram till samma resultat, men vi vet inte. Om regeringen skulle göra en strategisk hållbarhetsanalys på skärgårdstrafiken idag? Skulle vi komma fram till samma lösning?

Ålands natur och miljö har gjort sin strategiska analys och kom fram till Snabbrutten. Det är kanske inte heller den enda rätta lösningen, men det är en mycket bra ansats på kort tid och med mycket begränsade resurser.

Skulle vi idag inkludera de som denna kortrutt verkligen berör, nämligen skärgårdsborna. Alla från Brändö- Kumlinge- Sottunga-Kökar och Föglö och fråga dem hur de vill kommunicera och vilka kommunikationer de vill ha i den nya Skärgårdskommunen? Vilket resultat skulle vi då få?

Jag vill betona att mitt anförande på intet sätt är en kritik mot regeringen eller mot någon minister. Eller någon här i salen. Socialdemokraterna vill att vi ska förstå detta tillsammans. Att vi tillsammans ska ha samma mål. Vi vill att alla sektorer i vårt samhälle ska bli hållbara senast år 2051, inte bara skärgårdstrafiken. Vi anser också att det behövs mycket mer dialog, mod och öppenhet när man har olika åsikter i olika frågor. Både här i lagtinget men i hela vårt samhälle.

Socialdemokraterna anser att hållbarhetsprinciperna inte är något vi ska behöva lagstifta om. Det är dessa principer och den här metoden som Ålands landskapsregering och Ålands lagting har valt att följa. Vi ska göra det för att det är det långsiktigt bästa i alla beslut, inte bara beträffande skärgården.
När man har gjort en hållbarhetsanalys ur det ekologiska och sociala perspektivet (som alltså är separat från ekonomin) ska man ställa sig frågorna:

1. Är det här beslutet i rätt riktning.
2. Är det tillräckligt flexibelt.
3. Är det försvarbart ekonomiskt

Det kan hända att man i alla skeden inte kan uppfylla alla principer till fyllo – men om beslutet går i rätt riktning så kan det vara acceptabelt i väntan på bättre teknik eller andra lösningar. Om vi bygger fast oss i för dyra och kostsamma infrastruktur som inte är i rätt riktning, inte är tillräckligt flexibla eller ekonomiskt försvarbara förlorar vi stora pengar som vi inte kan få tillbaka. Det är billigare och bättre att göra rätt från början. Skulle vi vinna på att ta en time-out beträffande Kortrutten? Personligen tror jag det men här är jag och min grupp av olika åsikt.
Men det har hänt så mycket sedan arbetet med Kortrutten inleddes. Senast igår fattade regeringen det största beslutet i den åländska självstyrelsens historia, nämligen lagen om kommunreformen. Vi måste, som jag ser det, göra ett omtag och ser över hela skärgårdstrafiken på nytt. Vi har inte råd att satsa fel.
Vem är det som ska sätta ner foten och sluta upp med att förstöra miljön?
Är det vi folkvalda i denna sal eller ska vi lämna över till nästa generation att göra det som krävs? Eller är det så att det behövs en lagstiftning för att vi ska verkligen ska ta hållbarhet på allvar?

Jag menar att det är vi tillsammans som ska ta ansvar. Den här regeringen. Vi politiker i den här salen. På alla nivåer där vi är förtroendevalda. Vi måste ta hållbarhetsarbetet på största allvar. Vi måste också ha roligt tillsammans när vi förändrar vårt sätt att tänka. När vi provar tänka nytt inom ramarna för hållbarhetsprinciperna.
Och det ska vara enkelt och lätt och roligt. Vi måste hjälpas åt allihop. Det är inte för min skull eller din som vi ska göra jobbet och fatta de nödvändiga men modiga besluten. Vi ska göra det för våra barn och barnbarn och kommande generationer. Det är för dem som vi ska bli hållbara på riktigt.
Socialdemokraterna stöder förslaget att Medborgarinitiativet behandlas av Finans- och näringsutskottet och samt att Social- och miljöutskottet lämnar ett utlåtande i saken.

 

 

Carina Aaltonen, lagtingsledamot

Debatten om tiggeriförbudet

Att förbjuda tiggeri är ett försök till att förbjuda fattigdom – en populistisk icke-lösning på ett systematiskt problem. Vi behöver strukturella förändringar av samhällssystemet så att andra alternativ till försörjning blir möjligt, och vi ska aldrig förbjuda människor från att be om hjälp. Förändring behöver även ske på alla nivåer.

Debatten om ett tiggeriförbud återkommer med jämna mellanrum, man kan jämföra med en liknande diskussion som fanns på 1990-talet. Då skar man ned mycket på välfärdssystemen och man såg även svenskar som tiggde på gatorna. Även då hördes röster från bland annat handelsmän och högerpartierna om ett förbud. Men det skulle bara sopa problemen under mattan. Det handlar ju oftast om att man inte vill påminnas om klassklyftorna i samhället och att det finns väldigt utsatta människor.

Så hur kan vi då stoppa tiggeriet?

Vi ska komma ihåg att tiggeriet var utbrett i hela Europa i början av 1900-talet, då Sverige var ett av de fattigaste länderna i Europa. Och har funnits kvar genom årtiondena. Man måste jobba på flera olika plan samtidigt, precis som vi har gjort här i Norden. I takt med att socialdemokratin har byggt upp välfärden har tiggeriet försvunnit.

Om vi kommer ihåg Tage Danielssons julsaga om Karl-Bertil Jonsson. I den ser vi ett Sverige med tiggare och fattiga som nu i mycket har försvunnit, men inte helt. Det tog många årtionden att bekämpa fattigdomen i Sverige. Att förändra strukturer och attityder, och att bygga en välfärd som ger trygghet åt alla människor är ett långsiktigt arbete.

Jag menar att det är väldigt enkelt, vill du inte ge pengar till tiggare, gå förbi. Andra väljer att inte vara empatilösa mot de människor som sitter på sin filt utanför en affär. Ibland måste man lyssna på sin moraliska kompass och inte följa de högljuddaste i de värsta skikten av de anonyma tyckarna i åsiktsspalterna. Vi som är en av världens rikaste välfärdsdemokratier ska inte göra det sämre för de mest utsatta i samhället.

Det är fattigdomen som ska utrotas och inte de fattiga som ska förbjudas. Jag tycker inte att givmilda medmänniskor som ger en gåva till någon som ber om hjälp ska straffas, lika lite som den som ber om hjälp ska straffas. Det ett tiggeriförbud går ut på är ju att det ska bli olagligt att vara en medmänniska.

Igge Holmberg. lagtingsledamot

 

 

Sara Kemetter om värnpliktsfrågan på Åland

Lyssna på Sara Kemetter i frågan om allmän medborgarplikt bör gälla också Åland i framtiden. En tankesmedja, ledd av Elisabeth Rehn föreslår att militärtjänstgöringen i Finland ska ersättas av en medborgartjänst som skulle gälla alla, också ålänningar. Kemetter var med på Radio Vega i Slaget efter tolv, den 25.5.2018, för att diskutera hur hon ser på saken. Här kan du lyssna på programmet: arenan//yle.fi

 

 

 

 

 

På bettet genom hela livet – om allmän tandvård för äldre

Alandicadebatt 13.6. kl. 17-17.50
Plats: Alandica Kultur och Kongress,
rum Ramsö

Välkommen på vårt seminarium om äldres behov av allmän tandvård
.

För äldres hälsa är tänder mycket viktiga. Har man hela och friska tänder är chansen större att man är frisk i övrigt. Men friska tänder kräver regelbunden kontakt med tandvården.
På seminariet diskuteras de äldres möjligheter till tandvård oberoende av deras ekonomiska resurser.

Inledning:
Anders Westermark, docent käkkirurgi, klinikchef kirurgkliniken ÅHS

Panelsamtal:
Leif Jansson, ordförande i Äldrerådet i Mariehamn,
Carina Aaltonen (s), lagtingsledamot, ordf. för social- och miljöutskottet,
Anders Westermark, docent käkkirurgi, klinikchef kirurgkliniken ÅHS
Moderator: Sara Kemetter (s)