Insändare: Ingen förlängning av arrendeavtalet för Mariepark

Mariepark har stått övergivet i 20 år. Gatubyggnaden och gatuområdet kring byggnaden ser alltmer risigt ut. Inne på gårdsområdet ser det ut som en illa skött avstjälpningsplats. Trots anmärkningarna från byggnadsinspektionen fortsätter förfallet.

Dennis Jansson som är arrendetagare till Mariepark anhåller om förlängning av arrendeavtalet som går ut den 10.12.2023, det vill säga om några månader. Enligt arrendeavtalet riskerar Jansson ett avtalsvite eftersom han inte fullföljt sin byggnadsplikt. Han ska betala ett eventuellt skadestånd och erlägga ett vite som var gång uppgår till högst tio gånger beloppet av den årliga arrendeavgiften.

Den 20 december 2018 avtalade Dennis Jansson och Mariehamns stad om att Mariepark AB inom fem år skulle bebygga Marieparks tomt till 80 procent av tomtens byggnadsrätt. I dag kan vi konstatera att inte en enda procent av byggnadsrätten byggts.

Marieparks tomt kan enligt gjorda utredningar ge staden upp till ett 90-tal lägenheter om området exploateras med 3-4 våningars hus. Planeras området för egnahemshus blir det givetvis betydligt färre som bebor området. Oberoende vilken markanvändning man går in för är området oerhört värdefullt för staden med tanke på behovet av mark för byggande av bostäder. Att förlänga avtalet med Mariepark AB är att direkt arbeta mot stadens bästa.
Ärendet ligger nu på infrastrukturnämndens bord och frågan ska avgöras vecka 34. Socialdemokraterna kommer att föreslå att anhållan om förlängning av arrendeavtalet för Mariepark avslås. Det finns absolut ingenting som indikerar att Dennis Jansson har för avsikt att bebygga området enligt gällande stadsplan nu eller inom en snar framtid. Däremot är det solklart att staden behöver arrendeområdet för bostäder. En förlängning av arrendeavtalet för Mariepark hindrar stadens utveckling och bidrar till det fortsatta förfallet av området. En förlängning av arrendeavtalet löser inte några problem. Det bara förlänger plågan och de ansvariga låter bli att ta sitt ansvar. Politik är att vilja och ta ansvar. Det är viktigt att alla politiska grupperingars representanter deklarerar sin ståndpunkt i denna för staden så viktiga fråga. Väljarna har rätt att få veta hur resonemangen går.

Barbro Sundback (S)
Gruppledare för stadsfullmäktiges socialdemokrater

Jessy Eckerman (S)
Ordförande för Mariehamns socialdemokrater
Medlem i Infrastrukturnämnden

Insändare: Bygg Strandnäs daghem nu

Bygg Strandnäs daghem nu

Trycket på barnomsorgsplatser är i dagsläget hårt, särskilt i norra stan.

Från augusti 2022 började den nya subjektiva rätten till barnomsorg på

heltid att gälla för alla. Jag påtalade inför hela stadsfullmäktige att denna

rättighet kommer att utnyttjas för fullt men det var få som lyssnade. Det

är ju personalen och tjänstemän som ser att behovet av platser har stigit

kraftigt. Det kan hända att man måste förtäta och sätta fler barn i

grupperna med extra personal och börja använda andra utrymmen, som

till exempel gymnastiksalar.

I maj förra året 2022 bestämde majoriteten i stadsfullmäktige att skjuta

upp daghemsbygget i Strandnäs ett år. Vissa trodde att det blir en

prissvängning för materialkostnader fast experter inom

fastighetsbranschen tyckte helt annorlunda. Och vart har vi åstadkommit

efter ett års väntan? Inte har det väl blivit billigare att bygga däremot har

frustation bland personalen kontinuerligt ökat.

Det kom ett önskemål från stadsledningen att undersöka St. Mårtens

gård som daghemsalternativ. Efter noggrann planering och undersökning

konstaterades det dock att bygget kräver enorma renoveringar som inte

alls blir billigare än att bygga nytt daghem. Tvärtom krävs sådana

insatser och underhåll som blir dyrare i längden. I mars 2023 föreslog

 

bildningsnämnden att staden ska gå vidare med en nybyggnation av

Strandnäs daghem. Det har gått två månader sedan dess.

Stadsledningen har inte ännu givit oss svar på hur de brådskande

behoven av utrymmen ska lösas.

Det är vi politiker som har beslutat att ge en bra service åt våra invånare

och att inte göra barngrupperna större, för att det är bäst för barnen. Vi

vill ha kvalitet i barnomsorgen och skolorna. Att välja bort byggandet av

daghemmet och skolan i Strandnäs för att budgeten också i detta

avseende var fel kan bli smärtsamt och dyrt efter några år. Bygg

Strandnäs daghem nu!

 

Kristine Dzene (S)

Ledamot i bildningsnämnden och stadsfullmäktige

Insändare: Bredda debatten om kommunerna

Kommunernas vara eller inte vara är en ständigt brinnande debatt inför rådande lagtings- och kommunalval. Under tiden är de stora förlorarna de vi skall värna om allra mest, barnen och de äldre och andra människor i samhället som är i behov av god service och trygghet.

Barn med skilda föräldrar kan ha två  bostadsorter där de tillbringar hälften av sitt liv. I den ena kommunen har barnen rätt till all service och också skolskjutsar. I den andra kommunen har de ingen rätt trots att den andra föräldern är permanentboende och bör ges samma rättighet till service som den föräldern där barnet är skrivet. Tänk också på att avstånden är mycket små på Åland generellt sett och skolsjkutsar torde inte vara ett oöverkomligt problem om kommunerna skulle se barnens bästa och samarbeta. För barnens bästa.

En annan fråga handlar om äldre som vill och kan bo hemma och ensamheten som medföljer. Att få hemtjänst eller hemsjukvård några gånger om dagen är guld värt för många. Men vem tar ansvar under sena kvällar och nätter då när behovet kanske är som störst. Bristen på personal är påtaglig då många jobbar samtidigt på nattpass på äldreboenden och inte kan åka ut och hjälpa nattetid. Endel kommuner hänvisar till sjukhuset och ambulansen eller frivilliga brandkåren om någon behöver hjälp. Här har man redan misslyckats i sitt kommunala ansvar på de äldres bekostnad.

Absolut har alla rätt att lösa situationen på sitt sätt men vore inte ett samarbete bättre för de äldres trygghets skull och är inte människorna det viktigaste? Vem tar ansvar om ingen kan komma när olyckan är framme?

En annan fråga som är viktig för att minska ensamheten är att det skall gå att på ett enkelt och smidigt sätt ta sig på aktiviteter, kulturevenemang och liknande, servicelinjer och en bra kollektivtrafik kvällar och helger är a och o för att både minska miljöpåverkan och en socialt hållbar lösning.

Debatten om kommunerna måste lyftas ett snäpp och handla om de människor som kommer i kläm i rådande system, inte om gränser på kartan.

Jessy Eckerman (S)

Insändare: Vem är din representant i lagtinget?

Vem är din representant i lagtinget? 

 

Tittar vi på lagtinget idag så ser det ut som att Åland är homogent vitt, till absolut största delen består av män i en viss ålder, och med en viss inkomst. Är våra folkvalda politiker idag verkligen en representation av det åländska samhället? Kan ledamöterna idag fatta beslut som är bäst för samhället som helhet? Jag tycker det är en fråga relevant att ställa. 

 

Att vara politiker är inte ett jobb som alla andra, det är ett förtroendeuppdrag. Du blir inröstad av folk som tror att du kan föra deras talan, och sitter sen i fyra år och ska försöka göra detta, och förhoppningsvis försöker du efter bästa förmåga. Men blir allas röster idag faktiskt hörda i vårt politiska system? Är politiken utformad så att alla kan delta? 

 

Tilliten i det åländska samhället är överlag ok, men tilltron till att engagera sig politiskt sjunker visar undersökningar. Vem ska man då rösta på när det börjar bli val? 

 

Jag ställer upp i valet för att jag vill förändra representationen som den ser ut nu. Jag ställer upp som kvinna, småbarnsförälder, anställd inom tredje sektorn, som någon som tror på ett inkluderande samhälle. Som någon som tror på att ett samhälles framgång mäts i hur väl man tar hand om dem som har det sämst, och där man också i framgången väger in hur naturen och människorna mår som helhet. Jag tycker absolut att vi behöver bredda representationen inom politiken för att få in flera perspektiv på samhällsutveckling.

 

Jessica Sundberg (S) 

Bildtolkning: Insändarskribenten Jessica Sundberg framför Ålands lagtingsbyggnad

Grön omställning är allas ansvar (insändare)

Grön omställning är allas ansvar

Grön omställning handlar om att minska vårt klimatavtryck så att vi kan leva i ett tryggt, klimatvänligt samhälle där vi vågar tro på framtiden.   

Det betyder att vi minskar vårt beroende av fossila bränslen, våra utsläpp av växthusgaser från transporter, uppvärmning, odling, konsumtion och avfallshantering. Att vi främjar den biologiska mångfalden och skyddar våra vatten. Den gröna omställningen är ett ansvar för kommuner, länder och världssamfund, men också för företagen och för oss individer. Den är ett ansvar för oss alla.  

Det betyder inte att alla måste sälja bilen och börja cykla, elda med ved eller klä oss i säck och aska. Det finns mer och mindre betydelsefulla åtgärder vi kan göra. Stort och smått. Huvudsaken är att göra något i rätt riktning, som att ta cykel till jobb i stället för bilen. Byt ut en bensinbil mot elbil, om du kan. Ta bussen, eller ta cykeln till närmsta busshållplats och sen bussen till arbetsplatsen. Samåk med grannen några dagar i veckan. Låt barnen cykla eller ta skolbuss i stället för att skjutsa dem. 

Sopsortera bättre, ge urväxta kläder till Emmaus i stället för att slänga. Handla mindre nytt, eller handla på Emmaus eller Köp & Sälj istället för i butik. Handla lokalt (med möjlighet att prova) i stället för att beställa på postorder (och returnera det som inte passar). Små steg är bättre än inga steg. 

Men det är inte bara upp till enskilda individer att ställa om. Ansvaret för de stora förändringarna ligger på samhället. På Åland behöver vi minska våra utsläpp från vägtrafiken, uppvärmningen, färjetrafiken och jordbruket enligt Bärkrafts rapport. Det gör vi genom att elektrifiera och förnya skärgårdsflottan, göra infrastruktursatsningar som underlättar ömställning för privatpersoner och företag, elektrifiera kollektivtrafik och ta beslut som skyddar våra vatten, marker och skogar. 

IPCC:s senaste rapport konstaterar att ”Det är otvetydigt att människans utsläpp av växthusgaser ligger bakom uppvärmningen.” Och att det krävs kraftiga och snabba utsläppsminskningar för att minska den globala uppvärmningen. Uppvärmningen påverkar hela världen, också oss på Åland. Vi vet att Östersjön mår allt sämre. Vi ser extremväder i form av värmeböljor eller mer nederbörd och vi hotas av havsvattennivåhöjning och säsongsförskjutning enligt samma rapport. Den gröna omställningen måste ske nu. Den kan inte vänta. 

Åland är en del av världen. Vår delaktighet i den gröna omställningen är självklar. Den gröna omställningen är ett åtagande vi gör tillsammans; samhälle, företag och individer. 

Vi ska utveckla vårt samhälle och minska vårt klimatavtryck, i samma rörelse, så att vi kan tro på en framtid, för Åland och för världen. 

Ett samhälle som tänker på människor och miljö skapar välmående. Ett stabilt Åland där vi vågar investera. Dit vi vågar flytta. Där vi vågar bilda familj. 

Ett Åland som satsar på framtiden – det är grön omställning för mig. 

Kicki Blomqvist (S) 

Insändare: ”Från flykting till förändringsagent: Min resa genom den nordiska socialdemokratiska modellen”

 

Mitt liv började i en konfliktfylld region, en plats där varje dag var en kamp för överlevnad. Som barn lärde jag mig snabbt att navigera genom vardagens utmaningar, att hitta hopp även i de svåraste stunder. Trots dessa prövningar bar jag på en dröm, en stark vilja att övervinna mina omständigheter. När jag anlände till Sverige som barn, möttes jag av en ny värld. En värld där gemenskap, jämlikhet och rättvisa inte bara var tomma ord, utan principer som genomfördes i praktiken. Här fick jag min första smak av socialdemokratin – en politisk filosofi som trodde på den lilla människans förmåga att växa och blomstra, oavsett deras bakgrund. Efter att ha flyttat till Åland fick jag en ännu djupare förståelse för dessa värderingar. Åländska socialdemokratin, trots sina unika utmaningar och kontext, bär på precis samma värdegrund som sina systerpartier i Norden. Dessa värderingar av jämlikhet, solidaritet och social rättvisa har guidat mig genom mina roller inom både offentlig sektor och näringslivet.

Från mina tidiga dagar i Sverige, tog jag mig upp till ledande tjänster i både Sverige och Åland. På Åland har jag dessutom utvecklats till en investerare och spelat en central roll i att starta ett framgångsrikt företag som tillgodoser många ålänningars behov. Genom hela min karriär har jag varit medveten om den oumbärliga symbiosen mellan näringslivet och den offentliga sektorn, vilket har gett mig en djup insikt i de utmaningar företagare möter i sin vardag.

Genom min resa från flykting till förändringsagent har jag lärt mig värdefulla lärdomar om kraften i gemenskap, jämlikhet och solidaritet. Dessa lärdomar kommer att vara centrala i mitt arbete för att forma politik som reflekterar dessa värderingar.

Min vision för framtiden är att skapa ett mer inkluderande, rättvist och jämlikt samhälle där alla individers potential kan realiseras. Jag vill arbeta för att stärka interaktionen mellan offentlig sektor och näringsliv. Min vision är att skapa ett klimat där både offentliga och privata aktörer samverkar på ett produktivt och meningsfullt sätt. Genom att främja denna typ av samarbete, tror jag att vi kan uppnå större effektivitet, innovation och hållbarhet i vår ekonomi. Detta innebär att vi måste främja en politik som stöder företagande, men samtidigt stärker välfärden. Vi måste se till att våra företag kan växa och blomstra, men också se till att alla ålänningar kan dra nytta av denna tillväxt. Genom att göra detta, kan vi bygga ett samhälle som är starkt, jämlikt och inkluderande – ett samhälle där alla kan bidra, och där alla kan dra nytta av vår gemensamma framgång.

Socialdemokratin, både i Sverige och på Åland, har varit avgörande för min personliga resa och jag tror starkt att den är avgörande för vår kollektiva framtid. Det är denna tro som driver mig, och det är denna tro som jag kommer att försvara och arbeta för i mitt politiska arbete. Jag kommer att använda min unika erfarenhet för att driva förändring, för att skapa ett samhälle där alla får möjligheten att växa, oavsett deras ursprung eller omständigheter.

Arsim Zekaj (S)

Photo by Nong on Unsplash

Insändare: Anpassad skärgårdstrafik

Bara liten info från Ålandstrafiken:
hissen är ur funktion på m/s Alfågeln.

Har ni tänkt vad det kan betyda för många?
I värsta fall sitter man fast i bilen 2,5 timmar från Brändö till Hummelvik. Eller hur blir det om du inte har någon bil?

Hur det är med vår nya fina m/s Ådan?
Den enda tillgängliga, handikappanpassade invalid toaletten är ur funktion.
Toaletten var inte handikappanpassad när färjan togs i trafik. Dörren är tung, öppnar sig mot närmaste bänk, tvättstället sitter för högt upp. Kapten berättade då att ”landskapet har lovat renovera den” – efter det har det bara varit en lapp på dörren. Flera månader.
Till dom andra toaletterna slipper du inte in med rollator eller rullstol.

Jag ser fram emot när vi ska sitta i containern på m/s Mergus

Det här är inte kritik mot personalen. Jag vet att ni gör ert bästa. Ni kämpar mot vindmöllor med dom gamla färjorna.

Att vara av en eller annan orsak rörelsehindrad och bo eller resa i skärgården – träffar man på hinder som många inte lägger märke till.

Vi ska kunna också prata några ord om våra gamla färjor. Vem lider av dom mest och vem är dom som ska betala notan.

Nå, vi har nu en invalidtoalett på Åva färjfäste. Den första och enda i hela Brändö.
Hoppas att ni håller er ända dit.

Jaana Pettersson (S)
Brändö

Havsbaserad vindkraft skall vara till nytta också för havet

Efter en lång process med flera tillfällen för lärande och inhämtande av kunskap kring frågan om etablering av havsbaserad vindkraft i Östersjön och särskilt på åländska vatten har vi gemensamt kommit fram till följande ställningstagande. Det är oerhört viktigt att alla partier göra en sådan genomgång, annars vet inte människor vad de ska tänka, slitna mellan klimatet, nyttan av inkomsterna och vad det ”kostar” ex. i fråga om en blinkande horisont. Ålänningarnas förståelse, delaktighet och nytta av dessa satsningar behöver vara tydliga.

Ålands socialdemokrater anser att Åland ambitiöst och nyfiket ska delta i den gröna omställningen. Vi vill lämna den fossilberoende ekonomin bakom oss och gå in i en ny tid där energi skapas av sol, vind och vatten. Vi vill att fossila drivmedel successivt ersätts av vätgas, el eller gröna drivmedel såväl i bilar, flyg och färjor. Vi vet att det kommer att kosta.

Innovationer måste fram och modiga beslut tas om etablering av havsbaserad vindkraft och solparker, infrastruktur och nya skärgårdsfärjor. Vi behöver också mer utbildning för att fylla de arbetsplatser som den nya gröna energiindustrin har potential att skapa. Vi söker mer kunskap och svar på alla de ännu många öppna frågorna. Vi söker också lösningar som ger det åländska samhället en optimal utdelning både ekonomiskt, socialt och miljömässigt om havsbaserad vindkraft etableras på åländska vattenområden.

Åländsk ekonomi skulle gynnas av en ny industri som ger landskapet betydande intäkter genom skatter, arrenden och arbetstillfällen i den tjänstesektor som kan skapas runt en produktion av vindbaserad el och vätgas. Vi behöver arbeta för att ålänningarna känner delaktighet i den här utvecklingen, kan få arbete inom dessa nya verksamheter och se att inkomsterna stärker den åländska välfärden för alla och ekonomin i hela landskapet. Genom rätt insatser inom utbildning och fortbildning kan fler ålänningar kvalificera sig för arbete inom den gröna sektorn.

Vindparkerna måste också vara till nytta, inte en nackdel, för Östersjöns havsmiljö. De anläggningar som byggs ska inte hota djur, natur och fiskar utan främja en bättre vattenkvalitet. Havet är mycket känsligt för ökade temperaturer som följer i klimatförändringens spår. Varmare vatten hotar att slå ut ekosystemen i havet, så nu är det ännu mer angeläget att stoppa tillförseln av näringsämnen till Östersjön. Detta gäller också insjöar och vattendrag på Åland. Alla näringar måste ta sitt ansvar.

Insikten om att våra sjöar inte längre går att ta i bruk som nya vattentäkter för dricksvatten är skrämmande. Sjöarna måste skyddas bättre och lagstiftningen tydligare reglera skyddszoner. Vatten ger liv. Om Åland ska växa i befolkning och nya företag så krävs en trygg och stabil vattenförsörjning. Vi ser positivt på att spara vatten och öka värdet på detta viktiga livsmedel, men också att etablera ett nytt vattenverk.

De sjöar och vattendrag som försurats måste ges möjlighet till återhämtning. Naturen kan reparera sig om vi människor ger den förutsättningarna.

Ålands Socialdemokrater

Vi är stolta vårdare

I en granskning i Svenska Yle lyfts en rad orsaker fram till närvårdarsbristen i landet. Trots att vi både på Åland och i Finland utbildar allt fler närvårdare så försvinner många till andra branscher, fortbildar sig vidare eller något annat som ingen har koll på. Vi ser flera olika orsaker till detta som man måste åtgärda om man ska klara vårdkrisen. Vi som jobbar inom vården gör det för att vi tycker att det är ett viktigt och ansvarsfullt jobb. Vi vill göra det bra, men inte på bekostnad av vår egen hälsa.

En av de viktigaste frågorna för oss är att våra arbetsplatser är schyssta, att det finns ett bra ledarskap och en fungerande arbetsplatsdemokrati som gör att vi kan vara med och påverka.

Det behövs tillräckligt med folk på alla nivåer och rimliga löner i förhållande till ansvaret. Ingen ska behöva må dåligt och ha en klump i magen för att man inte hinner ge den vård våra vårdtagare behöver och vi vill ge. Vi behöver ha trygga arbetsplatser.

Vi behöver få fortbilda oss så att vi klarar nya utmaningar både inom äldreomsorgen och barnomsorgen. Men framför allt måste vi få göra det vi är utbildade för.

Det vi inte behöver är tomma ord eller hårdhänta reformer som utgår från nån teori om hur man kunde spara pengar.

Lene-May Lindvall (S)

Charlie Bomanson (S)

Arezoo Naely (S)

Anu-Riikka Eriksson (S)

Arezoo Naely

Bästa förstamaj-firare!

Jag vill tala till er om situationen i Iran. Situationen är förfärlig.

Protesterna mot regimen i Iran har nu pågått sedan 26 september 2022 och i dag är det närmare 154 dagar som människor fortsätt att demonstrera mot regimen.

Mycket har hänt sedan den 22-åriga Mahsa Amini blev dödad av regimens moralpolis. Händelsen med Mahsa Aminis död blev starten för alla dessa demonstrationer och hon blev en symbol för landets och kvinnornas frihet.

Sedan dess har en demonstrationsvåg spridit sig som en löpeld över hela världen. I dessa protester världen över har kvinnor haft en stor roll.

Flickors och kvinnors situation i Iran är långt ifrån trygg. Flickor både på hög- och lågstadiet drabbas utsätts för attacker med kemiska gaser som skadar lungorna så att de får tungt att andas och många dör, tyvärr. Flickorna utsätts också för andra attacker i form av förgiftning av skolmaten.

Många ungdomar blev av med sitt ena eller båda ögon då de medvetet och utstuderat skjutits av polisen.  På gatorna bränns både sjalar och den iranska flaggan. Civila demonstranter har både fängslats och dött. Tusentals demonstranter är dödade och fängslade, hundratals av dem som dödats är minderåriga barn.

I slutet av januari skriver tidningen Journalisten att över 55 journalister har gripits av den iranska regimen och fortsatt sitter 27 av dem i fängelse.

Arezoo Naely

Bild. Jeremicphotograpy.com