Insändare: Ett trafikverk – om hela Åland skall leva

Haveriet inom skärgårdstrafiken och den tickande rättegångskostnaderna för uppsägningen av elhybridfärjan är en sorglig historia som står ålänningarna dyrt.  Om sanningen skall fram: Politiken som huvudman är inte kapabel att säkra de viktiga person- och godstransporterna som krävs för att hela Åland skall leva. Åland behöver satsa på ett trafikverk eller ett trafikbolag för att komma bort från fossildriften, säkra tillgängligheten ombord på färjorna och dessutom upphanda och samordna all kollektivtrafik på land. På så sätt får vi en långsiktigt hållbar skärgårds- och kollektivtrafik över hela Åland. Vi säkrar också förutsättningarna för rederier och bussbolag att kunna satsa långsiktigt utan att riskera att återigen bara bli  en hett debatterad  och helt oviss valfråga vart fjärde år. Vårt Åland kan bättre.


Jessy Eckerman (S)

Insändare: Fackliga representanter duger 

 

I lagtinget har haft en stormig debatt som bara handlade om en sak – att i ett lagförslag om Ålands pensionsfond föreslås att antalet fackliga representanter minskas från tre till två. Liberalerna ville ytterligare att paragrafen skulle strykas, så att inga fackliga representanter ingår i fondens styrelse.

Det har framkommit att det inte finns någon särskild orsak att just de fackliga organisationernas företrädare saknar kompetens för fondens styrelse. Samma kompetenskrav ställs på alla styrelseledamöter, även om de inte är klart formulerade i lag.

Principen att arbetstagarnas representanter finns i pensionsfonders styrelser tillämpas i samtliga finländska pensionsfonder, också i Veritas där de åländska offentligt anställda nu försäkras. Det är en beprövad modell där arbetsmarknadens olika parter finns representerade och garanterar stabilitet och samarbete. Att minska antalet fackliga representanter är en ideologiskt färgad kompromiss som saknar motivering i själva lagförslaget, som utformats med ett antal påståenden som uppfattats kränkande av fackorganisationerna.

Det pågår just nu processer för att minska vanliga människors, löntagares och fackens möjligheter till insyn och påverkan av saker som berör dem. Facken är en grundsten i ett samhällskontrakt som garanterar ett gemensamt ansvar både för ekonomin och för varandra. Alla beslut som gör att sprickorna i samhället växer är farliga. Med den här lagändringen och med liberalernas mer radikala förslag säger man till facken: ni duger inte att vara med och bestämma.

Jag tror att om man tar bort bestämmelsen i lag att facken ska utse representanter till fondens styrelse kommer fackliga företrädare aldrig någonsin bedömas dugliga eller behövliga att vara med och påverka hur deras egna pensionspengar hanteras.

Vi vill att vi fortsättningsvis ska tre styrelseledamöter som utses av de fackliga organisationerna i pensionsfondens styrelse. De duger.

Nina Fellman (S)

 

 

 

 

 

 

Insändare: Framtiden tillhör alla.

 

Cirka 60% av ålänningarna födda här, 30% kommer ursprungligen från Fin/Sve och 10% från övriga världen. Tar man med ”2a generationens invandrare” så innebär det att Åland i högsta grad är en multikulturell smältdegel där hela världen återfinns i vårt örike. Visst är det ganska häftigt? Möjligheterna är obegränsade. Idéer kan födas på helt nya sätt och vi kan lära oss saker av varandra. Människor har kommit hit av många olika orsaker. Jobb, kärlek, anhöriga, studier men också flykt från hemska omständigher. Och även om inflyttningen ofta varit ganska stor, uppemot 1000 personer per år, så har det för det mesta gått riktigt bra för våra nya ålänningar. Kanske någon tror att det kommer ett ”men” här? Nej, faktiskt inte. Jag tror inte på att måla upp farhågor. Vi ska istället fortsätta på den inslagna vägen, och vara noga med att låta alla nya ålänningar känna att det här faktiskt är deras hem också. Att Ålands framtid inte tillhör vissa, utan alla. I USA pratar man ju om ”the land of opportunity”. Just på Åland tror jag att dessa klassresor fortfarande är fullt möjliga. Bankdirektörens och städarens barn delar dagis och skola, och föräldrarna kanske sjunger i samma kör eller byter några ord på gymet. Grundutbildningen, som gott kunde inkludera gymnasiet, öppnar dörrarna mot hela världen. Och vårt mål ska förstås vara ett gott liv för våra invånare, hela livet. Det här innebär förstås inte att låta allt vara som förut. Nej, förväntningarna på service ökar ständigt och vi måste verkligen kavla upp ärmarna och jobba förebyggande på allvar, med adekvata insatser i olika skeden av livet. Detta samhällskontrakt, byggt på trygghet och tillit, där man reform för reform gör förbättringar kännetecknar socialdemokratin för mig. Och jag känner mig stolt att dela lista med flera otroligt kompetenta och kloka människor, med hjärtat på rätta stället. Låna oss din röst de kommande 4 åren så gör vi vårt bästa. För vi är övertygade om att vårt Åland kan bättre.

Tony Wickström (S)

Insändare: Femton miljoner i havet 

När landskapsregeringen i början av denna mandatperiod sa upp avtalet om elhybridfärjan med konsortiet Ansgar/Finnferries hävdades att kostnaden skulle bli marginell. Man avvisade ett förlikningsbud på 8 miljoner utan vidare diskussioner.

Tingsrätten dömde landskapsregeringen till ett skadestånd på 10,5 miljoner euro, plus räntor, om man skulle överklaga. Det gjorde landskapsregeringen, efter att man begärt en förlängd besvärstid som kostade skattebetalarna dryga 60 000 euro. Motiveringen var att det var mitt i semestrarna.

Efter stigande räntor kostar detta skattebetalarna 3 000 euro om dagen.

Enligt tidningen Nya Ålands granskning meddelar Åbo hovrätt att rättegången skjutits fram med en månad på grund av stundande val.

Ansgar bekräftar att alla de datum hovrätten föreslog hade passat.

I en frågestund i lagtinget på onsdag kunde vice lantrådet Harry Jansson, i frånvaro av lantrådet Veronica Thörnroos, inte ge ett klart svar på exakt hur det gått till, men bekräftade att valet spelade en roll i beslutet av datum, och att det var lantrådet som hanterat frågan.

Ändå svarare lantrådet i en intervju: ”Det sista förslaget kom från hovrätten, det är ingenting som vi lagt något förslag om, inte som jag varit inblandad i.”

Detta handlande kostar de åländska skattebetalarna drygt 96 000 euro i löpande räntor.

Någon annan slutsats kan man inte dra än att den centerstyrda regeringen är villig att låta ålänningarna betala 3 000 euro om dagen för att få lugn och ro under valkampanjen. Lantrådet är svaret skyldig.

Nästa mandatperiod blir utmanande både vad gäller ekonomin och hur man ska reda upp den röra som är vår skärgårdstrafik.

Rimligen borde Åländsk center och Obunden samling kunna förklara hur vi ska betala denna miljonkostnad som ålänningarna nu får pytsa upp för absolut ingenting. Centerns valkampanj blir dyr för skattebetalarna.

Nina Fellman (S)

Insändare: Satsa mer på barnomsorgen

 

Jag är sjukvårdsutbildad barnskötare och lärare i barnomsorg. På fredens öar på Åland har jag verkat i över tjugo år inom sjukvården, specialomsorgen samt inom barnomsorgen i olika anställningar från vårdare, handledare, lärare i barnomsorg till föreståndare.

Jag tycker personligen att alla individer i alla åldrar är lika värda och ska få ett gott och likvärdigt bemötande varje dag. Punkt och slut.

Jag skriver för att jag vill ta upp barnomsorgens och barnomsorgspersonalens betydelse i samhället. På Åland tillhandahåller kommunerna kommunal barnomsorg. Det betyder 16 kommuner med 16 olika budgetar och prioriteringar. Hur mycket ekonomiska resurser kommunen ger till sin daghemsverksamhet får kommunerna själv bestämma. Då det finns behov måste kommunen ordna barnomsorg till alla som behöver det.

Landskapslagen om barnomsorg och grundskola trädde kraft den 1 januari 2021 på Åland. Lagens syfte är att uppnå enhetlig barnomsorg och undervisning på Åland. Men hur? Ålands landskapsregeringen gav ut en läroplan för barnomsorgen på Åland som trädde kraft 1.8.2022.

Den nya lagens och läroplanens syfte är dock att alla barn oberoende av ekonomiska och sociala förhållanden eller funktionsnedsättningar ska få tillgång till en inkluderade och jämlik barnomsorg och grundskoleutbildning, och verksamheterna ska främja livslångt lärande för alla. Men hur?

Jag tycker att vi måste höja barnomsorgspersonalens status och betydelse och använda resurser till utbildning. Alla barn ska behandlas lika oavsett hemkommun och hemkommunens ekonomi, så att barn och familjer får trygg och kvalitativ barnomsorg. Landskapet behöver ordna fortbildningar till personalen inom barnomsorgen och kommunerna behöver betala vikariekostnader så att hela personalen kan delta utbildningarna. Kommuner bör se till att personalen använder sina nya kunskaper från fortbildningen i verksamheten.

Mitt andra förslag är att hitta konkreta lösningar via förebyggande arbete för att få personal inom barnomsorgen att må bra och stanna kvar på sina anställningar.

Barnen är vår framtid. De tar över samhället om några decennier. Det är dags att tänka till och tänka på hur vi skapar likvärdig barnomsorg för alla barn i vårt samhälle.

Anu-Riikka Eriksson (S)

Insändare: Barns rätt till jämlik och socialt hållbar idrott 

Barns rätt till jämlik och socialt hållbar idrott 

 

Idrott är inte bara en fysisk aktivitet, utan också en möjlighet för barn att utveckla andra färdigheter som till exempel sociala förmågor. Studier visar dessutom att organiserade fritidsaktiviteter, som att spela i ett fotbollslag, har klart positiva effekter på barns hälsa, betyg och ambitioner att studera vidare på högskola eller universitet. Idrott kan utgöra skillnaden mellan hälsa eller ohälsa, gemenskap eller utanförskap, ork eller trötthet. Vi behöver därför ge alla barn samma förutsättningar till att idrotta. På många håll beskrivs hur barns idrott idag alltmer har kommit att bli en klassfråga och att alla barn inte ges samma förutsättningar. Som förälder har jag sett hur vissa föreningar och lag hanterar dessa frågor utmärkt, medan andra skulle behöva jobba mer med att till exempel omsätta egna riktlinjer i praktiken.

 

Jämlik idrott handlar om att ge alla barn, oavsett kön, etnisk bakgrund, socioekonomisk status eller fysiska förmågor, en rättvis chans att delta och utvecklas samtidigt som man främjar social rättvisa och hållbara samhällsvärden. Det handlar om att skapa en inkluderande miljö där alla barn kan känna sig accepterade och värdefulla. Genom att främja jämlik idrott ger vi alla barn möjlighet att växa, både fysiskt och mentalt. Jämlik idrott innebär också att avlägsna hinder och utmaningar som kan stå vägen för barns möjligheter att delta. Det kan handla om att tillhandahålla ekonomiskt stöd för dem som inte har råd med utrustning, resor eller avgifter, att erbjuda tillgängliga faciliteter och anpassningar för barn med funktionsnedsättningar, och att motverka könsstereotyper och främja jämställdhet inom idrotten.

 

Social hållbarhet inom idrotten handlar om att skapa en inkluderande och rättvis miljö där alla barn kan känna sig accepterade och värdefulla. Det handlar också om att bekämpa diskriminering, främja barns rättigheter och respektera mångfalden i vårt samhälle. Genom att fokusera på socialt hållbar idrott kan vi bygga en stark samhällsgemenskap och uppmuntra barn att vara medvetna om och värdesätta olikheter.

 

För att främja jämlik och socialt hållbar idrott behöver vi engagerade tränare och ledare som är medvetna om vikten av inkludering och som kan skapa en miljö som uppmuntrar alla barn att delta och känna sig välkomna. Utbildning och medvetenhet om jämlikhetsfrågor och barnrättsfrågor inom idrottsorganisationer är avgörande för att säkerställa att ingen lämnas utanför.

 

Genom att prioritera barns rätt till jämlik och socialt hållbar idrott investerar vi i en inkluderande framtid där varje barn kan uppnå sin fulla potential oavsett bakgrund. Vi främjar hälsa, självförtroende, sociala färdigheter och långsiktig delaktighet. Samtidigt bygger vi ett samhälle som värderar och respekterar olikheter och skapar en stark gemenskap.

 

Vi behöver därför prioritera barns rätt till jämlik idrott och tillsammans arbeta för en idrottsmiljö som är öppen för alla, där ingen lämnas utanför och varje barn får växa och utvecklas. Vi behöver en barnstrategi på Åland som även omfattar barns rätt till en jämlik fritid. För att idrott ska vara inkluderande och tillgänglig för alla krävs medvetna beslut och handlingar. Inte bara av föreningar utan också av våra politiker och den offentliga sektorn som beslutar över vilka resurser föreningslivet ska få och enligt vilka premisser. Beslut inom idrotten om till exempel resor och selektering bör alltid föregås av en barnkonsekvensanalys. En annan viktig part är den privata sektorn och företag som väljer att stödja lokalt föreningsliv – stöd jämlik och socialt hållbar idrott.

 

 

Erica Lindberg (S)

Insändare: Bra för Åland om Orpos regering faller

Bra för Åland om Orpos regering faller

Orpos regering saknar folkets förtroende. Sannfinländarnas regeringsmedverkan bryter ner regeringens funktionsduglighet. Talmansposten innehas av sannfinländaren Jussi Halla-Aho  som är en av Finlands mest ökända politiker vad gäller främlingsfientliga åsikter och rasistiska värderingar.  År 2009 dömdes han för brott mot trosfriden på grund av sitt uttalande om att islam är en religion som godkänner pedofili. Samma uttalande ledde också till en fällande dom om hets mot folkgrupp 2012. År 2006 utmålade Halla-Aho svenska folkpartiets riksdagsledamot Eva Biaudet som en ”vänstergrön världsförbättrare” som han hoppades att skulle våldtas av en invandrare. Detta är bara några exempel på Halla-Ahos brutala och inhumana människosyn men det räcker mer än nog för att förvånas över att han valts till Finlands riskdags talman. En post som förutsätter ett stort mått av opartiskhet och respekt för mångfalden i ett parlament.

Tyvärr har flera sannfinländska politiker under årens lopp uttalat sig nedsättande också om Åland. Den tidigare sannfinländska försvarsministern Jussi Niinistö tyckte att Åland borde ta emot mera flyktingar. Hans påstående stöddes ivrigt av dåvarande riksdagsmannen numera meppen samt sannfinländaren Teuvo Hakkarainen som dessutom propagerat för att Finland borde deportera homosexuella och somalier till Åland för att enligt honom skapa ett modellsamhälle.

Nuvarande justitieminister Leena Meri som sitter på en strategisk ministerpost för Åland har inte varit någon ålandsvän. År 2018 föreslog Leena Meri i samband med riksdagens budgetbehandling att klumpsumman skulle skäras ned med 100 miljoner. En begränsad tid satt Meri med i Ålandskommittén som under Tarja Halonens ledning tog fram ett förslag till en ny självstyrelselag. Utan att avslöja något om kommitténs interna diskussioner kan jag som medlem i kommittén avslöja att Meris insatser var mera negativa än positiva för Ålands del.

I september kommer finansminister Riikka Purras förtroende att prövas av riksdagen. En politiker som uttryckt åsikter om att skjuta ihjäl invandrare i lokaltågen samt ”spotta på tiggare och klå upp negerbarn”. Trots påtryckningar vägrar hon att ta tillbaka sina grymma uttalanden utan avfärdar dem som dåliga skämt. Det skulle hedra Ålands riksdagsman Mats Löfström om han i kommande omröstningar om Orpos regerings förtroende bidrog till dess fall. De vackra skrivningarna i regeringsprogrammet är sannolikt inte realiserbara. Man kan knappast räkna med sannfinländarnas stöd för åtgärder som förstärker Ålands självstyrelse. De tongivande politikerna i det sannfinländska partiet anser att vi på Åland redan har det för bra och åtnjuter obefogade förmåner i jämförelse med majoritetsbefolkningen. Ett parti vars medlemmar är oeniga i det mesta och vars värdegrund är att finskspråkiga skall utgöra den dominerande klassen i landet. Alla andra, inklusive ålänningarna är mindre värda och ska underordna sig. Ett auktoritärt Finland undviks genom att Orpos regeringen byts ut mot mera demokratiska och humana krafter. Ju tidigare desto bättre för hela landet.

 

Barbro Sundback (S)

Bildstöd: Insändarskribenten Barbro Sundback på bilden. Fotograf: Jeremic Photography

 

Insändare: Ingen förlängning av arrendeavtalet för Mariepark

Mariepark har stått övergivet i 20 år. Gatubyggnaden och gatuområdet kring byggnaden ser alltmer risigt ut. Inne på gårdsområdet ser det ut som en illa skött avstjälpningsplats. Trots anmärkningarna från byggnadsinspektionen fortsätter förfallet.

Dennis Jansson som är arrendetagare till Mariepark anhåller om förlängning av arrendeavtalet som går ut den 10.12.2023, det vill säga om några månader. Enligt arrendeavtalet riskerar Jansson ett avtalsvite eftersom han inte fullföljt sin byggnadsplikt. Han ska betala ett eventuellt skadestånd och erlägga ett vite som var gång uppgår till högst tio gånger beloppet av den årliga arrendeavgiften.

Den 20 december 2018 avtalade Dennis Jansson och Mariehamns stad om att Mariepark AB inom fem år skulle bebygga Marieparks tomt till 80 procent av tomtens byggnadsrätt. I dag kan vi konstatera att inte en enda procent av byggnadsrätten byggts.

Marieparks tomt kan enligt gjorda utredningar ge staden upp till ett 90-tal lägenheter om området exploateras med 3-4 våningars hus. Planeras området för egnahemshus blir det givetvis betydligt färre som bebor området. Oberoende vilken markanvändning man går in för är området oerhört värdefullt för staden med tanke på behovet av mark för byggande av bostäder. Att förlänga avtalet med Mariepark AB är att direkt arbeta mot stadens bästa.
Ärendet ligger nu på infrastrukturnämndens bord och frågan ska avgöras vecka 34. Socialdemokraterna kommer att föreslå att anhållan om förlängning av arrendeavtalet för Mariepark avslås. Det finns absolut ingenting som indikerar att Dennis Jansson har för avsikt att bebygga området enligt gällande stadsplan nu eller inom en snar framtid. Däremot är det solklart att staden behöver arrendeområdet för bostäder. En förlängning av arrendeavtalet för Mariepark hindrar stadens utveckling och bidrar till det fortsatta förfallet av området. En förlängning av arrendeavtalet löser inte några problem. Det bara förlänger plågan och de ansvariga låter bli att ta sitt ansvar. Politik är att vilja och ta ansvar. Det är viktigt att alla politiska grupperingars representanter deklarerar sin ståndpunkt i denna för staden så viktiga fråga. Väljarna har rätt att få veta hur resonemangen går.

Barbro Sundback (S)
Gruppledare för stadsfullmäktiges socialdemokrater

Jessy Eckerman (S)
Ordförande för Mariehamns socialdemokrater
Medlem i Infrastrukturnämnden

Insändare: Bygg Strandnäs daghem nu

Bygg Strandnäs daghem nu

Trycket på barnomsorgsplatser är i dagsläget hårt, särskilt i norra stan.

Från augusti 2022 började den nya subjektiva rätten till barnomsorg på

heltid att gälla för alla. Jag påtalade inför hela stadsfullmäktige att denna

rättighet kommer att utnyttjas för fullt men det var få som lyssnade. Det

är ju personalen och tjänstemän som ser att behovet av platser har stigit

kraftigt. Det kan hända att man måste förtäta och sätta fler barn i

grupperna med extra personal och börja använda andra utrymmen, som

till exempel gymnastiksalar.

I maj förra året 2022 bestämde majoriteten i stadsfullmäktige att skjuta

upp daghemsbygget i Strandnäs ett år. Vissa trodde att det blir en

prissvängning för materialkostnader fast experter inom

fastighetsbranschen tyckte helt annorlunda. Och vart har vi åstadkommit

efter ett års väntan? Inte har det väl blivit billigare att bygga däremot har

frustation bland personalen kontinuerligt ökat.

Det kom ett önskemål från stadsledningen att undersöka St. Mårtens

gård som daghemsalternativ. Efter noggrann planering och undersökning

konstaterades det dock att bygget kräver enorma renoveringar som inte

alls blir billigare än att bygga nytt daghem. Tvärtom krävs sådana

insatser och underhåll som blir dyrare i längden. I mars 2023 föreslog

 

bildningsnämnden att staden ska gå vidare med en nybyggnation av

Strandnäs daghem. Det har gått två månader sedan dess.

Stadsledningen har inte ännu givit oss svar på hur de brådskande

behoven av utrymmen ska lösas.

Det är vi politiker som har beslutat att ge en bra service åt våra invånare

och att inte göra barngrupperna större, för att det är bäst för barnen. Vi

vill ha kvalitet i barnomsorgen och skolorna. Att välja bort byggandet av

daghemmet och skolan i Strandnäs för att budgeten också i detta

avseende var fel kan bli smärtsamt och dyrt efter några år. Bygg

Strandnäs daghem nu!

 

Kristine Dzene (S)

Ledamot i bildningsnämnden och stadsfullmäktige

Insändare: Bredda debatten om kommunerna

Kommunernas vara eller inte vara är en ständigt brinnande debatt inför rådande lagtings- och kommunalval. Under tiden är de stora förlorarna de vi skall värna om allra mest, barnen och de äldre och andra människor i samhället som är i behov av god service och trygghet.

Barn med skilda föräldrar kan ha två  bostadsorter där de tillbringar hälften av sitt liv. I den ena kommunen har barnen rätt till all service och också skolskjutsar. I den andra kommunen har de ingen rätt trots att den andra föräldern är permanentboende och bör ges samma rättighet till service som den föräldern där barnet är skrivet. Tänk också på att avstånden är mycket små på Åland generellt sett och skolsjkutsar torde inte vara ett oöverkomligt problem om kommunerna skulle se barnens bästa och samarbeta. För barnens bästa.

En annan fråga handlar om äldre som vill och kan bo hemma och ensamheten som medföljer. Att få hemtjänst eller hemsjukvård några gånger om dagen är guld värt för många. Men vem tar ansvar under sena kvällar och nätter då när behovet kanske är som störst. Bristen på personal är påtaglig då många jobbar samtidigt på nattpass på äldreboenden och inte kan åka ut och hjälpa nattetid. Endel kommuner hänvisar till sjukhuset och ambulansen eller frivilliga brandkåren om någon behöver hjälp. Här har man redan misslyckats i sitt kommunala ansvar på de äldres bekostnad.

Absolut har alla rätt att lösa situationen på sitt sätt men vore inte ett samarbete bättre för de äldres trygghets skull och är inte människorna det viktigaste? Vem tar ansvar om ingen kan komma när olyckan är framme?

En annan fråga som är viktig för att minska ensamheten är att det skall gå att på ett enkelt och smidigt sätt ta sig på aktiviteter, kulturevenemang och liknande, servicelinjer och en bra kollektivtrafik kvällar och helger är a och o för att både minska miljöpåverkan och en socialt hållbar lösning.

Debatten om kommunerna måste lyftas ett snäpp och handla om de människor som kommer i kläm i rådande system, inte om gränser på kartan.

Jessy Eckerman (S)