Uncategorized

Det är roligt att den nya hembygdsrättslagen tas väl emot av åländska studerande. Lagen gör det möjligt för studerande att under högst fem år bedriva studier innan klockan för stadigvarande utflyttning börjar ticka. Den klocka som för alla med hembygdsrätt som flyttar bort från Åland tickar i fem år innan hembygdsrätten tas ifrån en.

Samtidigt har man rätt att återfå hembygdsrätten direkt efter återflyttning.

För studerande görs således en avvikelse så att den sammanlagda tiden för studier och utflyttning kan uppgå till tio år innan man förlorar hembygdsrätten. Om man klarar sina studier på fyra år blir den sammanlagda tiden nio år innan man tappar sin hembygdsrätt.

Lagen behandlar alla studerande lika eftersom bestämmelserna beaktar olikheter i studeitid. Detta är enligt mig likabehandling av studerande vilka väljer olika studieinriktningar som tar olika länge att genomföra.

Liberalernas syn på likabehandlig är en annan. Man föreslår att alla som flyttar från Åland ska förlora sin hembygdsrätt efter åtta års frånvaro från Åland. Liberalerna vill inte göra ett särskilt undantag för studerande. Förslaget skulle leda till att studerande beroende på studielinje och studietid skulle riskera att behandlas olika.

I regeringen Gunells förslag görs ett undantag från femårsregeln för studerande som således får fem år extra, sammanlagt tio år. Liberalernas åtta år är ett sämre alternativ.

Begreppet likabehandling används allt oftare utan större eftertanke. Samma behandling ska gälla oberoende av att behoven är olika. Behov måste kombineras med rätt för att likabehandling inte ska resultera i olika behandling.

Rättvisan är inte absolut, utan för det mesta relativ. Värderingarna är däremot mera orubbliga. I detta fall betyder det att de som tvingas flytta ska ha samma rätt och att de studerande efter slutförda studier får fem år som alla andra. Likabehandling betyder att alla förlorar sin hembygdsrätt efter fem års bortavaro men de studerande som flyttar bort för studier får en särskild rätt om fem fria år som kan motiveras med tanke på att det är värdefullt för det åländska samhället att unga ålänningar skaffar sig utbildning av många slag.

Barbro Sundback (S)

ÅF förfärar sig över att vi har Marstad i Mariehamn och vill sälja bostäderna. Jag tycker tvärtom, vi borde ha Marstad att bygga fler lägenheter. För Mariehamnarnas bästa.

Det som man gör när man bygger bostäder är inte att lämna ”skuldberg” efter sig till efterkommande generationer. Man ger dem de facto en inkomst. Husen, när de är byggda, blir ju bara billigare med tiden. Lånen avskrivs och hyrorna fortsätter flyta in. Ren vinst för staden att bygga bostäder.

Det som Ålands Framtid inte nämner i sin insändare om Marstad är att i Mariehamn har vi mycket färre kommunala lägenheter än Sverige och fastlandet.

På Åland har vi 28 procent av hyresbostäder i Mariehamn i kommunal ägo. I Finland är siffran ca 33 procent (i städer av liknande storlek som Mariehamn). I Sverige är allmännyttans andel av hyresbostäderna cirka 47 procent.

Så , vi har färre bostäder i Mariehamn, vi har också högre hyror än i andra städer av samma storlek.

Som jag sade tidigare, istället för att sälja ut Marstad som ÅF:arna vill så borde vi istället ge Marstad i uppdrag att bygga fler bostäder.

Speciellt moderna 2:or till överkomliga priser är det brist på. Vi får fler och fler ensamhushåll, de behöver inte mer än två rum och kök. Ettor är förlegade, få trivs i endast ett rum.

Modern teknik gör att det finns sätt att bygga billigare som ändå blir hållbart och effektivt.

Vill vi ha inflyttning och studerande till Mariehamn måste vi också se till att det finns bostäder till skäliga priser för dem som inte har råd att bygga sina egna hus med en gång.

Det kallas framförhållning.

Igge Holmberg (S)

Underkänt socialministern, hetsar den liberala lagtingsgruppen i spalterna. Med Viveka Eriksson i spetsen görs minister Carina Aaltonen till syndabock för allt dåligt liberalerna kan tänka sig. Allt från rättsosäkerhet , Tehystrejk, FPA:s tjänster till framtidens socialpolitik. Det enda som saknas är det periodvis dåliga vårvädret.

Oppositionspolitik är viktig men den måste vara saklig och bygga på fakta. Fakta är bland annat att minister Aaltonen levererat flest lagar av alla ministrar. Hon har drivit reformer och hon har fullföljt regeringsprogrammet. Allmän tandvård genomförs succesivt trots liberalerna aktiva motstånd. Vill bara påminna om liberalernas misslyckade försök att skjuta i sank allmän tandvård för skärgådsborna. Den politiska manövern fick ett snöpligt slut trots högstämda hänvisningar till grundlagen.

Nej, bästa liberaler, det gör ingen glad att ni fortsätter era personliga påhopp på Carina Aaltonen och andra socialdemokrater. I motsats till den politik ni för vet vi vad vi vill, vi är eniga och uthålliga trots er hätskhet. Vad minister Carina Aaltonen angår är hon i Västsahara just nu. Hon har i egenskap av minister träffat många viktiga politiker och besökt flyktingläger. Hon får stort gensvar för Ålandsexemplet och sparar inte på krafterna i kampen för en rättvisare värld. Hennes sociala engagemang och solidaritet sträcker sig långt utanför de kommunala gränserna. En mera kreativ och socialt intelligent minister än Carina Aaltonen är det svårt att tänka sig. Hon är uppskattad uti världen och låter sig knappast nedslås av sura kommentarer från den liberala lagtingsgruppen.

Barbro Sundback

Partiordförande Camilla Gunell höll huvudtalet under årets första maj:

Bästa första maj-firare. Ålänningar!

För fyra år sedan vann socialdemokraterna valet på Åland och har sedan dess lett arbetet i landskapsregeringen! Jag känner mig stolt över att ha fått förmånen att vara Ålands lantråd och representera landskapet utomlands och här hemma. Jag känner mig också glad och tacksam över det arbete vi har utfört i regeringen och att vi har kunnat fungera väl tillsammans trots att den ideologiskt breda regeringsbasen.

Jag må säkert vara den enda första maj-talaren i Norden som tackar två borgerliga partier för ett gott samarbete, men det gör jag. Vi har lyckats bygga på våra respektive styrkor och vända svårigheter till framgångar genom att vara kreativa och inriktade på att finna lösningar. Stabilt och säkert har vi fört Ålandsskutan framåt. Jag är säker på att ålänningarna vill att vi ska kunna samarbeta och nå resultat framom att käbbla och strida.

För fyra år sen, efter valet 2011, var oron stor över ekonomin. Vi gjorde en omställningsbudget om hur vi kunde spara och förändra för nå en ekonomi i balans. Samtidigt som vi strävade efter att behålla en god kvalitet i den gemensamma sektorn, skapa fler arbetsplatser och ingjuta framtidstro.

Precis där, men kanske ännu djupare ner i svårigheter, står idag den nyvalda riksdagen i Finland och Juha Sipilä som ska bilda regering.

I fyra år har vi gjort jobbet här på Åland. Vi kavlade upp ärmarna och började jobba. Nu har vi två år i rad kunnat presentera fina bokslut som slutar på plus. Och vi har också genomfört många åtgärder som också på lång sikt ska kunna få lätta på kostnadstrycket. Jag hoppas att ni, medborgare, under de här åren inte har behövt lida särskilt mycket. Det har i allafall varit vårt mål. Till och med så att den konstadsintensiva hälso- och sjukvården har under Mia Hanströms ledning skapat sig en buffert på två miljoner i sin kassa.

Jag skulle vilja säga några ord om det här att ”spara”. För oss socialdemokrater betyder inte att spara att man ska ta ifrån folk det dom behöver och snåla med det mesta grundläggande. För oss är det snarare att vara sparsam, måttfull och ansvarsfull som gäller, kanske av lite gammaldags snitt som tidigare generationer återanvände och hitta nya sätt att använda gamla grejer. Man ska inte kasta pengar på vansinniga projekt med för stora risker, utan varsamt använda den gemensamma kassan, för grundbehov, trygghet och för fler arbetsplatser. Men så tänker inte alla. Det finns också partier som ser ett svårt ekonomiskt läge som en chans att nå sina mål att krympa offentlig sektor. Det ska vi inte gå med på.

Så, mot bakgrund av det svåra ekonomiska läget i Finland, där den nya regeringen nu ska få ”Finland i form”, så tycker jag att vi på Åland är både pigga och spänstiga. Vi har naturligtvis utmaningar som alla andra, men det finns alla skäl att med tillförsikt se mot framtiden och se styrkorna och allt det goda som finns i vårt samhälle.

Titta ut över vårt vackra landskap! Det vi ser är en låg arbetslöshet, endast 3,9 procent, god ekonomi i landskap och kommuner, företag som klarar sig överraskande väl, och en befolkning som växer. Dessutom har klyftorna i vårt samhälle inte ökat, vilket vi kan vara mycket stolta över.

Men alla ser inte samma som vi. Det finns också politiker som vill måla i mörka färger och skapa osäkerhet. Särskilt intensiva med att föra fram bilden av stor ekonomisk osäkerhet är den nyliberala duon Asumaa/Perämaa som ihärdigt håller på med sin tröttsamma, negativa sifferexersis. Att som mullvadar gräva sig bara djupare ner i den mörka myllan, tror inte jag är konstruktivt. Vi politiker behöver sända signalerna om positiva och ljusa tider där man stöder människors vilja att satsa, våga och förverkliga sina idéer och drömmar.

Kära lyssnare! Vi går mot ljusare tider. Vi går också mot val i höst. Socialdemokraterna har tagit ett stort ansvar i landskapspolitiken och i kommunerna. Vi har varit med och tagit ansvar, men också stakat ut vägen mot framtiden. Vi vill fortsätta, också efter valet i höst, att ta ansvar för Åland och föra vidare allt arbete som påbörjats. Vi vill fortsätta att leda Åland också efter valet i höst – demokratiskt och ansvarsfullt.

Åland ska 2051 vara ett hållbart samhälle, ett unikt politiskt beslut som lagtinget fattat och som nu ska förverkligas. Vi har återupptagit arbetet med samhällsplanering och fått fram goda beslut om vindkraft och förnyelsebar energi. Vi vill ta emot flyktingar och fler inflyttare från alla världens länder och få Åland att växa i invånartal och växa i mångfald och tolerans. Vi vill visa upp Åland som fredsregion och betydelsen av demilitariseringen i tider av säkerhetspolitisk oro. Vi har gett tusentals fler ålänningar rätt till allmän tandvård och vi fortsätter den kampen. Vi slutar inte kämpa innan alla ålänningar har en social och ekonomisk trygghet i sina liv. Och att alla som kan arbeta, har ett jobb. Vår fasta tro är att tiden i sig inte förändrar världen. Det gör människor som fortsätter att arbeta hårt och kämpa vidare för rättvisa och jämlikhet. Vi vill förverkliga Kommunernas socialtjänst, stärka socialpolitiken och uppnå målet om jämställda löner.

Åland ska utvecklas med stor omsorg om de svaga och värna allas rätt att få samhällets stöd efter behov, inte efter plånbok. Politiken ska präglas av humanism, trygghet, medmänsklighet och värme. Vi ska lyssna till dem som vårdar gamla och barn, till lärarna i skolan.

Att jobba politiskt är att ha ett mål för hur det goda samhället ska formas. Nina Fellman formulerade det så vackert häromdagen i sin blogg:

”Jag tycker att vi ska drivas av kärlek, till vår familj, till alla våra medmänniskor, till vårt samhälle och till den fantastiska åländska naturen. Jag tror att politik kan vara den praktiska, vardagliga och lite tröga manifestationen av kärlek, omsorg och ansvarstagande.”

Och socialdemokraterna går till val i höst som ett starkt parti. Och det är en stor glädje att se så många som vill jobba med oss, gå med oss sida vid sida i kampen för ett bättre Åland för alla! Jag önskar er en fortsatt trevlig Första maj!