barnomsorg

Insändare: Bygg Strandnäs daghem nu

15.08.2023 av Ålands Socialdemokrater

Bygg Strandnäs daghem nu

Trycket på barnomsorgsplatser är i dagsläget hårt, särskilt i norra stan.

Från augusti 2022 började den nya subjektiva rätten till barnomsorg på

heltid att gälla för alla. Jag påtalade inför hela stadsfullmäktige att denna

rättighet kommer att utnyttjas för fullt men det var få som lyssnade. Det

är ju personalen och tjänstemän som ser att behovet av platser har stigit

kraftigt. Det kan hända att man måste förtäta och sätta fler barn i

grupperna med extra personal och börja använda andra utrymmen, som

till exempel gymnastiksalar.

I maj förra året 2022 bestämde majoriteten i stadsfullmäktige att skjuta

upp daghemsbygget i Strandnäs ett år. Vissa trodde att det blir en

prissvängning för materialkostnader fast experter inom

fastighetsbranschen tyckte helt annorlunda. Och vart har vi åstadkommit

efter ett års väntan? Inte har det väl blivit billigare att bygga däremot har

frustation bland personalen kontinuerligt ökat.

Det kom ett önskemål från stadsledningen att undersöka St. Mårtens

gård som daghemsalternativ. Efter noggrann planering och undersökning

konstaterades det dock att bygget kräver enorma renoveringar som inte

alls blir billigare än att bygga nytt daghem. Tvärtom krävs sådana

insatser och underhåll som blir dyrare i längden. I mars 2023 föreslog

bildningsnämnden att staden ska gå vidare med en nybyggnation av

Strandnäs daghem. Det har gått två månader sedan dess.

Stadsledningen har inte ännu givit oss svar på hur de brådskande

behoven av utrymmen ska lösas.

Det är vi politiker som har beslutat att ge en bra service åt våra invånare

och att inte göra barngrupperna större, för att det är bäst för barnen. Vi

vill ha kvalitet i barnomsorgen och skolorna. Att välja bort byggandet av

daghemmet och skolan i Strandnäs för att budgeten också i detta

avseende var fel kan bli smärtsamt och dyrt efter några år. Bygg

Strandnäs daghem nu!

Kristine Dzene (S)

Ledamot i bildningsnämnden och stadsfullmäktige

JA till daghem i Strandnäs, NEJ till Mariepark (insändare)

24.05.2023 av Ålands Socialdemokrater

Mariehamns stad gjorde för år 2022 ett överskott på 4.5 miljoner. Det ska jämföras med ett minus i budgeten för 2022 på 0,5 miljoner. I flera år har stadens politiska majoritet lagt alltför snäva budgetramar och underbudgeterat för skola och omsorg.

Följden har blivit att personalen känt sig ytterst pressad och tvingats snåla så till den grad att skolorna varit ostädade och klagomålen över skolmaten högljudda. Inom äldreomsorgen gör platsbristen att massor av pengar måste läggas på straffavgifter till ÅHS istället för att satsas på personalförbättrande åtgärder som exempelvis försök med sex-timmars arbetsdag. Inom skötsel och underhåll saknas personal och pengar för att på ett bra sätt sköta stadens infrastruktur och byggnader.

Vi socialdemokrater i Mariehamn har under denna mandatperiod försökt föra en mera rejäl budgetpolitik. Skolan, barn- och äldreomsorgen är våra viktigaste prioriteringar.

Kommunerna är till för att underlätta vardagen för sina kommuninnevånare. Servicebehovet förändras och staden måste anslå tillräckliga resurser för att möta det växande behovet av service inom skola och omsorg.

Allt flera barn behöver särskilt stöd. Det behovet kan vi inte blunda för. Allt flera behöver särskilt boende eftersom antalet i åldern 80 plus ökar mycket. Det innebär att behoven av vård och omsorg inom äldreomsorgen ökar och därmed också arbetsbördan för personalen.

För att personalen ska orka måste resurserna och respekten för personalens bästa tillgodoses. Med andra ord måste vi budgetera med omsorg om barn och äldre samt den personal som ska säkra deras behov av service. Vi måste investera i människor.

Staden har under mandatperioden investerat i St Göranshemmet och ett markområde på Styrsö för över en miljon. Nu diskuteras ett köp av Mariepark för 675 000 euro, trots att arrendeavtalet stadgar att fastigheten återgår till staden om Dennis Jansson inte bebygger det med den planerade stugbyn.

Vi socialdemokrater vill inte medverka till detta. Vi menar att en byggnadsuppmaning måste ges, och om villkoren i avtalet inte följs bör staden överväga en hävning av avtalet. Att sätta pengar på att köpa tillbaka det man redan äger – utan att ha en tydlig bild av vad man vill använda området är inte klok ekonomisk politik.

Vi vill i stället sätta fokus på att äntligen komma igång byggandet av ett nytt daghem i Strandnäs. Där har staden gjort ett gediget och grundligt arbete för att planera och projektera för ett bygge av ett daghem som både löser platsbrist och pedagogiska behov.

Majoriteten i fullmäktige backade projektet för ett år sedan, med löfte att frågan ska till fullmäktige i maj 2023. Vi tyckte det var fel. Nu är det dags att komma igång med bygget, inte att fördröja det ytterligare med spekulationer i ännu en gammal fastighet, dvs St Mårtensgården. Vi vill inte ha ytterligare ett gammalt hus med potentiellt stora okända problem. Vi vill ha ett välplanerat dagis i anslutning till Strandnäs skola. Att gång på gång planera och projektera och sedan backa är också att slösa med mariehamnarnas pengar.

Mariehamns socialdemokrater vill ha en schysst budgetpolitik i staden. En politik som garanterar grundservicen till barn och äldre och ger personalen goda arbetsvillkor.

Om staden ska köpa gamla fastigheter ska det vara för att vi faktiskt behöver dem, inte för att ägarna vill bli av med dem. Vänta med Mariepark. Börja bygga nytt daghem i Strandnäs.

Mariehamns socialdemokrater

Bild från: Ryan Fields on Unsplash

Bildtolkning: Liten pojke bygger med klossar

Insändare: Institutionaliserad barnomsorg ger trygghet och valfrihet

24.05.2022 av Ålands Socialdemokrater

Den kanske viktigaste politiska frågan under min tid som politiker brukar jag säga är
införandet av rätten till barnomsorg.

När jag första gången valdes till Ålands Landsting och
Mariehamns stadsfullmäktige år 1979 var frågan mycket aktuell. Socialdemokraterna lovade
redan då i sitt valprogram att arbeta för full dagistäckning eller enklare sagt att alla som
behöver dagisplats ska få det. Vid den tiden var så gott som alla dagisar privata. Den första
kampen gällde en kommunalisering av dagvården för att garantera servicen till alla och året
om. Idag är detta självklart men ännu på 1980-talet klassades socialdemokraternas krav som
rena rama kommunismen.

Debattens vågor gick höga och alla som var emot motiverade
sina konservativa förslag med barnens bästa. Utvecklingen gick stegvis men den rådande
majoritetsnormen var att det bästa platsen för barnen var hemma med den biologiska
modern. Ytterst få män deltog i debatten. Konservativa kvinnor argumenterade för att
barnen skulle vara hemma och även om de sällan stannade hemma själva ville de att
samhället skulle finansiera deras ”barnpigor” för att deras barn inte skulle tvingas gå till
dagis.

Mera progressiva kvinnor såg på barnomsorgen som en samhällsservice som tryggade
deras och barnens vardag och gjorde det möjligt för dem att skaffa barn och jobba
samtidigt. Något som män i alla tider haft rätt till.
På 1990-talet kom lagen om subjektiv rätt till barnomsorg. Det betydde att kommunerna var
tvungna att erbjuda barnomsorg till alla föräldrar som så önskade.

Den subjektiva rätten var
en kohandel mellan socialdemokraterna och centern i Finlands riksdag. Centern fick istället
lagen om vårdnadsbidrag d.v.s. att kvinnor som hade sina barn hemma ersattes av
kommunen. Vårdnadsbidraget är ett bidrag som hade en rent konserverande effekt på
förutsättningarna att fostra barn. Den subjektiv barnomsorgen är en av de största sociala
reformerna för en mera jämställd arbetsmarknad. Den gav kvinnorna möjligheter att
kombinera familj och arbete. Barnsomsorgens pedagogiska innehåll och professionalisering
institutionaliserades.

Många konservativa röster som var emot kommunala dagis kritiserade
verksamheten. En del gick så långt att de ansåg dagis skadliga för barn och att verksamheten
kunde leda till intellektuell eftersatthet. Den myten är sedan länge avlivad och motsatsen
har bevisats. Barn mår generellt bra av att gå på dagis och utvecklas i genomsnitt
framgångsrikt både intellektuellt och socialt på dagis tack vare kompetent och välutbildad
personal. Av olika skäl kanske det inte gäller alla barn men generellt är det så.
Nu är barnomsorgslagen aktuell igen. Den subjektiva rätten återställs. Dagisbarn som får ett
syskon behåller sin plats i barnomsorgen. Likaså kan arbetslösas barn behålla sin dagisplats.
Så var lagen ursprungligen utformad men rätten begränsades i syfte att spara in pengar i
kommunerna. Socialdemokraterna var emot försämringen när den infördes men det räckte
givetvis inte.

Nu är det glädjande att regeringen Thörnroos vill komplettera den subjektiva
rätten till omsorg. Barnomsorg är ett rätt och inte en förpliktelse. Den som inte vill kan avstå
och stanna hemma med sina barn. I min naivitet trodde jag att debatten vid det här laget
skulle ha lagt sig men inte heller. Upprörda mammor och mammasjuka pappor tycker att
valfriheten kan gå utöver barnen och att samhället fråntagit föräldrarna deras ansvar för
barnen- Argumenten bygger på känslor och saknar politisk objektivitet. Den subjektiva
rättens utökning ökar också föräldrarnas och särskilt kvinnornas valfrihet och möjligheter att arbeta och leva ett fungerande familjeliv.

Barnomsorgen är institutionaliserad och
professionaliserad. Mönstret känns igen från annan social verksamhet. Det oavlönade
arbete kvinnor i årtusenden utfört har i det moderna samhället blivit sociala rättigheter och
samhällsservice som ökar medborgarnas individuella frihet att skapa sig ett självständigt liv.
Barnomsorgen är en service som ökar jämlikheten eftersom den tillkommer alla barn på
samma villkor. En liknande utveckling skulle jag gärna se inom äldreomsorgen. Äldre med
behov av vård och omsorg för att kunna leva ett värdigt liv borde ha subjektiv rätt till viss
samhällsservice som erbjuds oberoende av kommun och snåla kommunpolitikers kortsiktiga
ekonomiska ambitioner.

Offentlig social service är grunden för ett jämlikt och demokratiskt
samhälle som får sin styrka och bärkraft genom att vi hjälper och stöder varandra. Alla
behöver någon gång samhällets stöd. Välfärdsstaten är inte färdig. Den kan ytterligare
förbättras och nya stödformer och valmöjligheter ska skapas när nya behov uppstår.
Barbro Sundback (S)

Kommunens innehåll det viktigaste

07.07.2015 av Helena Flöjt

Alla säger det.

Kommunstrukturen blir en av höstens stora valfrågor. Vill man bevara? Vill man förändra? Vad vill man, och varför?

Kommunernas socialtjänst (KST) är inte en förändring av kommunstrukturen. Det är en omväg, för att lite snabbare göra nödvändiga förändringar i samarbetsstrukturen, för klienternas bästa. Så blev det för att Centern i regeringsförhandlingarna sade nej till att diskutera antalet kommuner, och det var den enda vägen framåt.

I höstens val måste vi ta upp frågan igen.

Åland har för mycket kommunal byråkrati, för många kommundirektörer, för mycket politisk mikromakt, men alldeles för lite kommunalt handlingsutrymme.

Det finns för många gränser, både mentalt och fysiskt, för att Åland ska utvecklas framåt. Där man borde jobba mot gemensamma mål, sitter kommunpolitiker och tjänstemän och vaktar revir, räknar sina pengar, och oroar sig för att grannkommunen ska gynnas mer än den egna av ett samarbete.

Ta äldreomsorgen till exempel. Eller barnomsorgen.

En reformerad kommunstruktur betyder inte att man ska förstöra det som är bra. Inte att man börja riva och lägga ner det som redan finns. Det vore korkat.

Däremot betyder det att man, när framtida investeringar planeras, ska fundera på var servicen behövs mest. Var vill jobbpendlande människor att skolor och daghem ska ligga? På gångavstånd, på cykelavstånd, eller på bilvägen till jobbet?

När är geografisk närhet viktig, när är det gruppstorlekar, när är det service? Hur kan en god äldreomsorg upprätthållas om vi inte samarbetar? Hur ska vi göra för att våra gamla inte ska känna sig som en kostsam börda?

Jag har två förslag, som jag tycker man borde överväga:

1. Ta upp frågan om en kommunal garantilag igen. Låt servicebehov, inte kommungränser vara det avgörande.

2. Inkludera den kommunala äldreomsorgen i Kommunernas socialtjänst, och skapa ett administrativt centrum i Godby, mitt på Åland. Visa i praktisk handling och konkreta beslut att en förändrad kommunstruktur är en fråga som gynnar hela Åland, och inte ett försök att ge Mariehamn total kontroll.

Jag vill bry mig lika mycket om Saltvik och Sottunga och Jomala som min hemkommun Mariehamn, för att jag verkligen tror att helhet gynnar delarna.

En förändrad kommunstruktur är det enda sättet jag kan se att bevara det goda Åland genom att förändra det till ett gemensamt ansvar.

Nina Fellman (S)

Insändare: Bygg Strandnäs daghem nu

JA till daghem i Strandnäs, NEJ till Mariepark (insändare)

Insändare: Institutionaliserad barnomsorg ger trygghet och valfrihet

Kommunens innehåll det viktigaste

Följ oss i sociala medier

FÖLJ OCKSÅ

Kontakta oss

ÅLANDS SOCIALDEMOKRATER