Insändare: Mobbning går att stoppa

Mobbning går att stoppa 

 

Samhället har förändrats och det avspeglas på barn och unga. Mycket har blivit effektivt och inrutat. Allt ska gå snabbt. Vi fokuserar på att bli bättre och bättre. Digitalisering och AI, artificiell intelligens används allt mera. Turligtvis är individernas expertis att tänka utanför algoritmerna. 

Under coronapandemin gick digitaliseringen snabbt framåt. Barn som föddes och växte upp under den sociala distansen går nu i dagis. 

De minsta kan ha svårare att lära sig sociala färdigheter på grund av minskat minspel och växelverkan, då vuxna täckte sina ansikten med masker.  Bristande tålamod och koncentrationssvårigheter har också ökat hos de små barnen, på samma sätt som i skolvärlden. 

Huvudansvaret för barnens fostran är vårdnadshavarnas, men det finns också vårdnadshavare som överlåter huvudansvaret till barnomsorgen och till skolan. Det ökar arbetsbördan hos personalen inom barnomsorgen och i skolorna. 

För att lära sig behöver barnen vara trygga. Det behövs en trygg och harmonisk miljö där aktivitet och vila är i balans, i växelverkan med yrkeskunnig personal inom barnomsorg, i skola eller hemma med sina vårdnadshavare. Barnen behöver stöd av vuxna för att få förutsättningar för inlärning och livslångt lärande. 

Jag tycker att barnen skulle må bra av lek och att ibland ha tråkigt. Inom småbarnspedagogiken arbetar man utgående barnets intresse. Samma metoder kunde man använda i bredare perspektiv och växelverkan hos elever i skolan. För barnen är det viktigt att uppleva att de bli väl bemötta och hörda. Gott bemötande och förståelse främjar barns psykiska hälsa. 

Barnens psykiska välmående byggs upp av att barn känner sig accepterade, älskade och får känna att de är viktiga. Den naturliga kontakten mellan pedagoger och vårdnadshavare inom småbarnspedagogiken, det att man träffas varje dag skulle kunna användas också inom den grundläggande utbildningen. 

För att motverka psykisk ohälsa och mobbning idag borde dock både barnomsorgens och skolans personal utvidgas. Inom barnomsorgen kunde speciallärare i barnomsorg arbeta i barngruppen och stöda barnen och övriga personal i vardagen. 

I skolorna behövs flera kuratorer och andra vuxna som arbetar med elever för att i tidigt skede se om någon mår dåligt och har fått känslan av utanförskap. Personalen inom barnomsorgen och i skolorna bör gå på samma utbildning, få samma information om hur man hanterar olika situationer i mobbningen och sen våga agera, följa situationer kontinuerligt och be hjälp av olika myndigheter om det behövs samt samarbeta aktivt med vårdnadshavarna. 

Barnens känslor ska tas alltid på allvar. 

 

Anu-Riikka Eriksson (S) 

Insändare: Satsa mer på barnomsorgen

 

Jag är sjukvårdsutbildad barnskötare och lärare i barnomsorg. På fredens öar på Åland har jag verkat i över tjugo år inom sjukvården, specialomsorgen samt inom barnomsorgen i olika anställningar från vårdare, handledare, lärare i barnomsorg till föreståndare.

Jag tycker personligen att alla individer i alla åldrar är lika värda och ska få ett gott och likvärdigt bemötande varje dag. Punkt och slut.

Jag skriver för att jag vill ta upp barnomsorgens och barnomsorgspersonalens betydelse i samhället. På Åland tillhandahåller kommunerna kommunal barnomsorg. Det betyder 16 kommuner med 16 olika budgetar och prioriteringar. Hur mycket ekonomiska resurser kommunen ger till sin daghemsverksamhet får kommunerna själv bestämma. Då det finns behov måste kommunen ordna barnomsorg till alla som behöver det.

Landskapslagen om barnomsorg och grundskola trädde kraft den 1 januari 2021 på Åland. Lagens syfte är att uppnå enhetlig barnomsorg och undervisning på Åland. Men hur? Ålands landskapsregeringen gav ut en läroplan för barnomsorgen på Åland som trädde kraft 1.8.2022.

Den nya lagens och läroplanens syfte är dock att alla barn oberoende av ekonomiska och sociala förhållanden eller funktionsnedsättningar ska få tillgång till en inkluderade och jämlik barnomsorg och grundskoleutbildning, och verksamheterna ska främja livslångt lärande för alla. Men hur?

Jag tycker att vi måste höja barnomsorgspersonalens status och betydelse och använda resurser till utbildning. Alla barn ska behandlas lika oavsett hemkommun och hemkommunens ekonomi, så att barn och familjer får trygg och kvalitativ barnomsorg. Landskapet behöver ordna fortbildningar till personalen inom barnomsorgen och kommunerna behöver betala vikariekostnader så att hela personalen kan delta utbildningarna. Kommuner bör se till att personalen använder sina nya kunskaper från fortbildningen i verksamheten.

Mitt andra förslag är att hitta konkreta lösningar via förebyggande arbete för att få personal inom barnomsorgen att må bra och stanna kvar på sina anställningar.

Barnen är vår framtid. De tar över samhället om några decennier. Det är dags att tänka till och tänka på hur vi skapar likvärdig barnomsorg för alla barn i vårt samhälle.

Anu-Riikka Eriksson (S)

Vi är stolta vårdare

I en granskning i Svenska Yle lyfts en rad orsaker fram till närvårdarsbristen i landet. Trots att vi både på Åland och i Finland utbildar allt fler närvårdare så försvinner många till andra branscher, fortbildar sig vidare eller något annat som ingen har koll på. Vi ser flera olika orsaker till detta som man måste åtgärda om man ska klara vårdkrisen. Vi som jobbar inom vården gör det för att vi tycker att det är ett viktigt och ansvarsfullt jobb. Vi vill göra det bra, men inte på bekostnad av vår egen hälsa.

En av de viktigaste frågorna för oss är att våra arbetsplatser är schyssta, att det finns ett bra ledarskap och en fungerande arbetsplatsdemokrati som gör att vi kan vara med och påverka.

Det behövs tillräckligt med folk på alla nivåer och rimliga löner i förhållande till ansvaret. Ingen ska behöva må dåligt och ha en klump i magen för att man inte hinner ge den vård våra vårdtagare behöver och vi vill ge. Vi behöver ha trygga arbetsplatser.

Vi behöver få fortbilda oss så att vi klarar nya utmaningar både inom äldreomsorgen och barnomsorgen. Men framför allt måste vi få göra det vi är utbildade för.

Det vi inte behöver är tomma ord eller hårdhänta reformer som utgår från nån teori om hur man kunde spara pengar.

Lene-May Lindvall (S)

Charlie Bomanson (S)

Arezoo Naely (S)

Anu-Riikka Eriksson (S)

Anu-Riikka Eriksson

Bästa kamrater och första majfirare

 

Jag heter Anu-Riikka Eriksson och är lärare i barnomsorgen samt barnskötare inom sjukvården.

Vi socialdemokrater sätter välfärden först.

För att nå hållbar utveckling på Åland behöver vi bygga en stadig grund I samhället. Det råder en del osäkerhet kring oss. Vad kommer det att hända i arbetsmarknaden, i ekonomin och i världen.

 

Förr i tiden i Norden byggde man de äldsta sjömärkena kumlen av stenar vid djupa stränder för att kunna navigera mot djupare och tryggare vatten då det fanns dåligt sikt.

För att lyckas bygga en stadig kummel i vårt samhälle bör vi se till att alla stenar i välfärden är på plats med tillräckliga stöd och resurser.  Om en av grundstenarna är ostadig går det inte bygga kumlen vidare.

Jag vill personligen lyfta upp barnomsorgens och barnomsorgspersonalens betydelse som en samhällets grundsten.

Det är viktigt att få tillräckliga resurser till utbildningen och daghemsverksamhet så att alla barnen är lika värda oavsett hemkommunen på Åland. Familjer bör få trygg och kvalitativ barnomsorg med tillräcklig och kompetent personal. I förebyggande arbete i tidigt skede mot mobbning och arbete med barnen med särskilda behov under skolåldern kan vi underlätta barnets senare lärande och skolgång samt spara framtida skolresurser.

Det behövs en stark socialdemokratisk arbetarrörelse som bygger ett hållbart och demokratisk Åland, en stadig kummel, med frihet, jämlikhet och solidaritet där alla kan leva tryggt.

Anu-Riikka Eriksson

Bild. Jeremicphotograpy.com