Fråga först!

Enligt landskapsregeringens trafikförsörjningsprogram för åren 2022-23 planeras två nya busslinjer till Solberget och Kalmarnäs samt Möckelöstrand, Norra Bergshöjden och längsKasbergsvägen, som nu är avstängd för trafik. Rutten Mariehamn-Jomala Kyrkoby finns tyvärr inte med planen.

Det är mycket glädjande att landskapsregeringen ska utöka kollektivtrafiken i enlighet med den nya lagen, men det får inte ske på detta sätt, helt utan en dialog med invånarna. Man har inte gjort någon brukarundersökning om vilka behov de boende i de nya områden som ska trafikeras har.

Det är att börja i fel ända. Landskapsregeringen borde omgående höra vad ålänningarnas behov idag är beträffande kollektivtrafiken, och vad som skulle få dem att bli intresserade av att åka kollektivt istället för att ta bilen, cykeln eller att promenera! Utan en gedigen brukarundersökning och behovsanalys riskerar den utökade kollektivtrafiken bli en dyr, underutnyttjad klimatbelastning. Enligt uppgift tänker nämligen landskapsregeringen gå in för dieselbussar, för att ”det inte finns tid” att upphandla elbussar. Det innebär ett bakslag för hållbarhetsarbetet på Åland.

Utsläppen per transporterad person i en dieselbuss jämfört med en personbil innebär att bussen behöver ha fler än 18 passagerare för att det skall bli någon utsläppsvinst. Är verkligen dieselbussar med glesa tidtabeller det lämpligaste transportmedlet på Åland idag? Vi uppmanar regeringen att titta på andra alternativ, såsom 9-personers elbilar och bokning av plats 24 timmar innan man ska åka, som komplement till de turer där fler platser naturligt behövs (morgon- och eftermiddagsturer).

Vi vill ha en miljövänlig, modern, smart och funktionell kollektivtrafik som många vill använda, och som ger möjlighet att åka kollektivt också utanför dagens standardturer. Däremot vill vi inte se tomma dieselbussar brumma runt i våra bostadsområden på smala vägar och gator en gång i timmen ifall behovet inte finns. Fråga först!

Carina Aaltonen (S)
Kicki Blomqvist (S)

Tidens trender vinner inte den som skär ner mest i välfärden

Om man granskar trenderna i samhället så som medierna själva skildrar utvecklingen kan man lägga märke till följande. Alyssa-Bittner-Gibbs berättar i tidningen Åland om hur hon och hennes familj sökt en plats i Europa för sig och sin familj. På Åland tycker hon sig ha hittat den trygghet hon sökt. Hon höjer skolan och dagis till skyarna. Alyssa är representativ för många med hög utbildning och hög självförsörjningsgrad som slår sig ner på Åland, inser livskvaliteten i vårt samhälle och vill bidra till en hållbar utveckling på Åland. Det verkar inte särskilt väl genomtänkt att föreslå försämringar i välfärden med tanke på inflyttning av familjer som Alyssas. Trots pandemin och ekonomisk stagnation har Åland också under 2020 en positiv inflyttning. Något vi måste ha med tanke på den låga nativiteten, en alltmer åldrande befolkning och en relativt låg utbildningsnivå. Alyssa och många andra inflyttade från avlägsna trakter som tagit sig långt ifrån till Åland är mer än guld värda.

En annan tendens är ett starkt uppvaknande intresse för bevarande av äldre hus. Skillnaden nu från tidigare är att ”ruckelromantikerna” är unga människor och glädjande många bor på landsbygden. I flera reportage har vi läst om unga familjer som tar sig an vackra äldre hus som förfallit och som är i behov av stora uppoffringar för att åter bebos och fylla sin kulturhistoriska plats i miljön. Byggnadsvårdssällskapet på Åland har fått en ny styrelse och leds av entusiasten Oscar Johansson som är 19 år gammal enligt Nya Ålands bilaga Hemma. Vad säger detta om vår tid. Tolkningarna kan säkert variera men ett är klart. Många unga fäster stor vikt vid landskapets äldre byggnadsbestånd. Många unga vill vara en del av traditionen och uppskattar de värden äldre hus representerar. Husen berättar om tidigare generationers livsöden och stärker den lokala förankringen och identiteten. Istället för att högljutt arbeta mot bevarande av äldre byggnader och kräva rätt att riva i tid och otid borde denna trend leda till att offentliga medel ackumuleras för att stöda bevarande av äldre byggnader. Att bevara gamla trähus är både hållbart och ekonomiskt om man slår ut renoveringskostnaderna över tid.

En tredje trend är jämställdhet. Mensdebatten handlar om mycket mer än bara gratis mensskydd. Vi lever i en tid då vår världs mest framgångsrika ledare är unga kvinnor. Sanna Marin, Greta Thunberg, Alexandra Occasio-Cortez och Jacinda Arden för att nämna några av de mest ryktbara. Men trenden är klar. Unga kvinnor tar ledningen. De är väl utbildade, ansvarstagande, ser till helheten och för en omsorgspolitik som ser till allas behov. På Åland lever vi nästan på stenåldern vad gäller jämställdheten. Den politiska och mediala eliten består av manliga ledare och någon enstaka kvinna som inte lyfter kvinnors rätt till makt och inflytande. Lika lön, lika pension, lika arbetsvillkor, lika föräldraledighet är frågor utan synliga lösningar. Misshandel och sexuella övergrepp är dagliga rubriker men det saknas politisk vilja att lösa ojämställdheten i dessa avseenden. Det krävs att män tar sitt ansvar för dessa frågor om någon förändring skall ske. Några sådana tecken syns inte ens i skyn. En stor begåvningsreserv förslösas på detta sätt. Utnämningar och mediala omdömen gynnar män och diskriminerar kvinnor särskilt om de är pålästa, krävande och vill bli lika behandlade. I mensskyddsfrågan har kvinnorna tolkningsföreträde vilket inte är fallet i de flesta andra frågor som rör jämställdheten. Män ser män och bildar ofta front mot kvinnorna även när de vet att de har fel. Det är sådant som kallas makt.

Barbro Sundback (S)

Ekonomi, språk och miljö viktigast för självstyrelsen

Jubileumsåret 2021 har börjat. Det var nu Åland skulle ha en skinande ny självstyrelselag. Lagen skulle innebära ett regimskifte för Ålands möjligheter till utveckling, men så blev det inte. Vad det blir är fortfarande oklart. Efter 10 års reformarbete så gäller det att föra projektet i hamn under regeringen Marins mandatperiod. Med Ålands erfarenheter av regeringen Sipilä och med Sannfinländarna väntande i kulisserna så stundar knappast ett mer gynnsamt politiskt klimat för Åland och det svenska språket.

Ålands ambitioner beträffande utökad självstyrelse med fler behörigheter och särskilt skattebehörighet har inte varit politiskt uppnåeligt. Redan 2009 lade vi socialdemokrater fram ett förslag för ett nytt ekonomiskt system som vi bedömde kunde vara realistisk att uppnå. Modellen hade namnet ”Egna pengar i börsen” och gick ut på att Åland i högre grad än idag (med klumpsumman) skulle leva på sina egna skatteinkomster. Det nya ekonomiska system som 2021 trätt i kraft är mycket likt vårt förslag.

I ljuset av den tröghet som präglat reformarbetet i övrigt, så är det en stor framgång att den ekonomiska delen kunnat förverkligas. Orsakerna är flera. Förutom goda kontakter, hårt arbete och tydliga argument gav SOTE-reformen den hävstång som krävdes. Åland fick också den höjning av avräkningsgrunden från 0,45 till 0,47 % som vi ville ha. Att det slutligen lyckades berodde på statsminister Antti Rinnes (SDP) besök till Åland i oktober 2019. Han lovade då oss 0,47 och han höll sitt löfte, vilket säkert inte var så lätt.

Utmaningen nu är att det nya ekonomiska systemet träder i kraft under en pandemi, vilket påverkar ekonomin negativt. Förhoppningsvis ska vi snart komma ur corona-svackan, men det är viktigt att landskapsregeringen snarast presenterar en ny näringspolitik som bidrar till en gynnsam start för det nya systemet, en politik som förnyar näringslivet och stärker sysselsättning samt skattebas.

Det två viktigaste faktorerna för självstyrelsen är och förblir en stark ekonomi och det svenska språket.

Vi kan konstatera att de självstyrda regioner, minoriteter, mikrostater eller autonomier i världen som klarar sig bäst är de med en stark ekonomi. Man undrar hur läget hade varit för den svenskspråkiga befolkningen i Finland utan det finlandssvenska kapitalet som upprätthållit institutioner och massmedier på svenska. För trots den legalt starka ställning som svenskan har i landet genom grundlagen och språklagen finns mycket i övrigt att önska beträffande service på svenska. När det gäller att stärka svenskans ställning i praktiken är arbetet med den finländska regeringens Nationalspråksstrategi helt avgörande.

Under min tid som lantråd 2011-2015 utarbetades Nationalspråksstrategin under ledning av statminister Jyrki Katainen (Saml). Tyvärr låg arbetet mer eller mindre nere under regeringen

Sipiläs tid. Nu har arbetet fått en nystart och Åland en tjänsteman i styrgruppen i riket. Det här är en möjlighet man behöver ta på allvar, även att politiskt driva på. Jag anser att Åland behöver definiera kriterier för vad som kan anses vara en tillräcklig nivå när det gäller service på svenska från rikets myndigheter. Självstyrelsen behöver kunna bedöma om (eller när) den dagen kommer då rikets myndigheter inte kan uppfylla sina internationella åtaganden gentemot ålänningarna.

Åland har internationella garantier för sitt svenska språk. Vi behöver också garantier för att kunskaperna i svenska hålls på en funktionell nivå, så att språkkravet kan efterlevas i praktiken också de kommande 100 åren. Bara så kan den åländska självstyrelsen fortsätta att blomstra och förverkliga sin hållbarhets- och utvecklingsagenda som är vår väg mot framtiden. I den ska Östersjöns miljö och vår natur vara högt prioriterad, utan ett rent hav är och förblir livet svårt på Åland.

Camilla Gunell
Ordförande Ålands Socialdemokrater

Medlemsbrev 1/2021

Medlemsbrev 1-2021
I medlemsbrevet finns vårens möten och evenemang.

I lagtinget arbetar vi för fullt med ny självstyrelselag som nu ska ros i hamn. Vårt förslag Egna pengar i börsen som kongressen antog 2009 ligger till grund för det nya ekonomiska system som nu är antaget och som bygger på att Åland i högre grad lever på de skatter vi själva skapar. Känn er stolta, det var vårt förslag som segrade. Dessutom skulle vi inte ha uppnått en förändring i avräkningsgrunden som nu höjts från 0,45 till 0,47 utan SDPs tidigare ordförande Antti Rinne. Hans besök hos oss i oktober 2019 gav resultat. Han lovade då att hålla sitt löfte att driva igenom 0,47 och det gjorde han. Sträck på er socialdemokrater! Även om vi just nu är en liten grupp i lagtinget är vi del av en stor nordisk, europeisk, internationell arbetarrörelse som är solidarisk och som hjälper varandra.

Vi kan också vara stolta över hur regeringen Sanna Marin utvecklar landet och välfärden, trots Covid 19. Här på Åland skyller landskapsregeringen allt som blir ogjort på Covid 19. Den utvidgade läroplikten som ger ungdomar rätt till en kostnadsfri gymnasieutbildning är en otroligt bra reform som tar ett helhetsgrepp om alla ungdomar. Lär er mer om reformen så märker ni hur viktig den är och att vi är på rätt väg som vill att den införs också på Åland.

Likaså införs nu en äldreombudsman i riket. Jag anser att en sådan funktion behövs på Åland. Även här behövs ett organ som agerar för de äldres rättigheter, håller myndigheterna i schack och som hjälper till att arbeta mot åldersdiskriminering. De halvmesyrer som landskapsregeringen vill ha i stället för blir också en kostnad, men till ett sämre resultat.

På Åland har vi självstyrelse. Det betyder att vi också kan skapa våra egna modeller. Men dessa ska inte vara sämre än i riket för då upplever ålänningarna att självstyrelsen inte innebär något mervärde. Trots allt är det våra språkliga rättigheter och svenskans ställning i Finland samt en stark åländsk ekonomi som är det viktigaste när vi ska utveckla vårt samhälle.

Ordförande
Camilla Gunell

 

En orosanmälan från norr

I en tid när Kommunernas socialtjänst har blivit en egen organisation och många kommuner är i en trängande ekonomisk situation, väcks en skrämmande tanke att kommunerna kommer att försöka spara pengar på våra barn och ungdomar.

Effekterna av coronapandemin har påverkat oss alla på olika sätt vad gäller isolering, arbete och ekonomi. För många barn och ungdomar är skola och fritidsaktiviteter en nödvändig tillflyktsort, en glimt av det normala som en gång var och kanske det enda sociala umgänget utanför det egna hemmet. Här finns möjlighet till gemenskap och att träffa såväl jämnåriga vänner som andra vuxna än sina vårdnadshavare. En viktig vuxennärvaro och en andningsventil i en orolig och annorlunda vardag.

Att spara pengar på barn och ungdomar, är en kortsiktig lösning som på sikt för med sig dåligt mående för individen och ökade kostnader för samhället. Nationalekonomen Ingvar Nilsson har före pandemin räknat ut att den faktiska slutnotan på uteblivna satsningar på barn och unga landar på mellan 50–500 gånger mer i samhällskostnader än vad en förebyggande insats skulle ha kostat. Ett livslångt utanförskap för en person kostar samhället uppemot 11,6 miljoner kronor, dvs. över 1 miljon euro i bidrag, vård och övriga kostnader.

Det är en slutnota som vi inte har råd att betala för den kortsiktiga budget-inbesparing som minskade öppethållningstider på ungdomsgården, en indragen assistenttjänst, eller minskad verksamhet inom fritidssektorn kan föra med sig.

Bästa beslutsfattare i kommunerna – se till att alla beslut i de ärenden som påverkar barn och unga tar barnperspektivet i beaktande. Trots att siffrorna i kommunen skriker rött så behöver verksamheten finnas kvar och utvecklas i barns och ungdomars vardag. Vi behöver satsa på kommuninvånarna för att undvika kraftigt ökade kostnader i framtiden. Kom ihåg att det som vi vuxna bygger, eller de ruiner vi lämnar efter oss, i något skede kommer att tas över av de som är barn och ungdomar idag.

I tider som dessa är det särskilt viktigt att prioritera satsningar på barn och unga. Enligt barnkonventionen ska barn och ungdomar få vara delaktiga i planeringen av den verksamhet som berör dem. Därför efterlyser vi utbildningstillfällen för kommunernas förtroendevalda och tjänstemän i hur barnkonsekvensanalyser kan användas som verktyg.

Det är genom att lyssna på de unga som vi kan förebygga utanförskap, skapa framtidshopp, och ge bästa möjliga förutsättningar för vårt framtida Åland.

Norra Ålands socialdemokrater (NÅS)
Helena Flöjt-Josefsson
Miina Fagerlund
Freddie Forsman
Nena Lundberg
Fabienne Fricker
Arezoo Naely
Fia Hellsten
Kristoffer Gottberg
Anki Eriksson

 

Så räddar vi åländska vatten

Just nu pågår två politiska utvecklingsprojekt som kan få stor betydelse för det viktigaste och käraste vi har – vårt hav och vår vattenmiljö.

Sen över fem år tillbaka pågår arbete för att ta fram en ny vattenlag. När den förra mandatperioden tog slut fanns ett första förslag som ännu behövde kompletteras med detaljförordningar. Ett drygt år in den nya regeringsperioden har inte mycket hänt. Fortfarande är man djupt oeniga i regeringen om en av de viktigaste frågorna, hur man ska reglera fiskodlingarnas utsläpp och möjligheter till expansion.

Vi socialdemokrater vill vara tydliga. Vi säger nej till utökade utsläpp i åländska vatten, nej till större volymer utan fungerande kompensationsåtgärder, och nej till att bara flytta ut fiskodlingarna på djupare vatten. Att blanda ut utsläppen gör inte att de blir mindre, och hittills finns inga kommersiellt gångbara metoder att neutralisera ökade utsläpp. Det vi borde jobba för, det är minskade utsläpp. Det har vi lovat i Utvecklings- och hållbarhetsagendan för Åland, att allt vatten ska vara av god kvalitet, och dit är det lång väg.

Samtidigt pågår ett arbete att ta fram en havsplan för Åland. Det är, utgående från ett EU-direktiv, ett sätt att övergripande indikera värdet och möjligheterna av olika vatten. Tanken var, självklart, att alla åländska vatten skulle vara med, att man i processen skulle diskutera med alla berörda och fastställa en plan som inte är tvingande eller tillståndsgivande, men ändå ett pyttelitet steg framåt för gemensam planering. Det blev inte ens en tumme. Regeringen, med Alfons Röblom (HI) som ansvarig minister, har undantagit alla privatägda vatten, och hänvisar vad gäller dem till kommunernas planeringsmonopol.

Vi vet alla att kommunerna varken kan eller vill göra en sådan gemensam planering över kommungränser, och att arbetet därmed kommer att bli ogjort. Det är en missad möjlighet, där det privata ägandet, som inte på något sätt hotades av en havsplan, än en gång prioriterades högre än vårt gemensamma ansvaret för havet.

Klimatförändringarna påverkar Östersjön negativt. Havet blir varmare och sötare. Viktiga arter i ekosystemet slås ut. Det är viktigare än någonsin att hjälpa havet genom att stoppa utsläppen av näringsämnen.

Nina Fellman (S)
Ulf Weman (S)
Jessy Eckerman (S)
Lasse Welroos (S)
Kristine Dzene (S)
Henrik Löthman (S)
Camilla Gunell (S)
Dexter Mäkelä (S)
Kicki Blomqvist (S)

Utvidgad läroplikt behövs också på Åland

Statsministern Sanna Marin (S) intervjuas i Hufvudstadsbladet idag den 16 januari 2021. Nedan några axplock:

– Skilj på kostnader som direkt orsakats av coronaviruset och en stimulerande finanspolitik som ska stödja tillväxten. Coronakrisen är ändå långt ifrån över, och det kommer att behövas ekonomiska stimulansåtgärder inom den närmsta framtiden.

Det innebär bland annat en stärkning av efterfrågan på den europeiska marknaden, satsningar på digitalisering och en övergång till ett hållbart samhälle. Det stödpaket som EU godkände i slutet av hösten ser Marin som en framtidsinvestering. Det ger oss en möjlighet att förnya våra ekonomiska strukturer.

– Den åldrande befolkningen och sjunkande nativiteten orsakar många prövningar för makthavarna, inte minst vad beträffar finanspolitiken. Strukturella reformer är något som hade funnits på kartan också utan coronakrisen.

-Inom social- och hälsovården kan vi med en förnyelse till exempel minska kostnadsökningen som kommer av den åldrande befolkningen. Samtidigt kan vi göra saker på ett smidigare sätt och stärka medborgarnas hälsa och möjlighet att använda hälsovårdstjänster.”

På frågan om stimulanserna kommer att leda till nedskärningar i framtiden, svarar Marin att det handlar om tre helheter: att stärka tillväxten, strukturella reformer och anpassningsåtgärder.

”Anpassningsåtgärderna kommer först då vi ser en tillväxt i ekonomin. Nedskärningar ska inte göras under en kris eller en lågkonjunktur. (…) Mycket beror på hur man lyckas parera en ekonomisk kris och få igång tillväxten.”

Åtgärderna kommer inte givna någonstans ifrån utan bestäms av regeringspartierna och riksdagen, på Åland av regeringen och lagtinget.

”Om och när det blir dags för nedskärningar kan dessa också göras rättvist, menar Marin. Hon litar på att finländarna är både medvetna och realistiska”

”Jag (Marin) tror att medborgarna förstår att vi måste bygga ett socialt, ekologiskt och ekonomiskt hållbart samhälle. Man kommer att förstå anpassningsåtgärderna så länge de är och upplevs som rättvisa.”

”Läroplikten ska höja sysselsättningen.”

”Marin säger att en orsak till den långvariga ungdomsarbetslösheten är utbildningsgraden bland unga. Hon hoppas och tror att den utvidgning av läroplikten som regeringen inför kommer att höja sysselsättningsgraden.”

Åland och läroplikten

Åland behöver utbildat folk. I avsaknad av naturtillgångar är det kunnande och kompetens vi behöver för att vi ska kunna göra oss relevanta inom tjänstesektorn, digitalisering, IT osv. Det är där, för Ålands del, nyckeln till tillväxt finns. Vi kommer att halka efter om vi inte följer övriga Finland, också Åland ska utöka läroplikten. Vår lokala regering och majoritetspartiernas inställning – ett nej till en utökad läroplikt på Åland är kortsynt och utstuderat korkad. Tänk om!

Karl-Johan Fogelström (S)

Försämrad välfärd förbättrar inte sjöfartens villkor

Lantrådet Veronica Thörnroos uttalar sig i HBL den 29 december om Ålands ekonomi. Hon konstaterar det vi redan vet. Nämligen att den åländska arbetslösheten är högre än någonsin och att landskapsregeringen måste låna upp till 90 miljoner för att balansera 2021 års budget. Den stora utmaningen är sjöfarten slår lantrådet fast. För att förbättra de offentliga finanserna ordinerar lantrådet tillika sjuskötare Veronica Thörnroos nedskärningar i sjukvården och försämringar i den kommunala välfärden särskilt inom barn- och äldreomsorgen men också inom grundskolan.

Frågan inställer sig automatiskt. På vilket sätt bidrar dessa försämringar i välfärden till att förbättra sjöfartens förutsättningar att återhämta sig. Svaret är naturligtvis att försämringar inte förbättrar sjöfartens verksamhetsmöjligheter över huvud taget. Den andra frågan man måste ställa sig är hur förbättras den offentliga ekonomin om hälso- och sjukvården försämras och ålänningarnas kommunala service blir sämre. Troligen inte alls. Tvärtom kommer försämringarna av nödvändig service att skapa ökade kostnader som ett anständigt samhälle inte kan undgå.

Lantrådets förslag är dåliga och saknar analytisk grund. Krisen beror inte på ekonomiska orsaker utan på pandemin som allvarligt rubbar den fria rörligheten på många marknader. För Ålands del är det färjeindustrin samt hotell- och restaurangbranschen som blöder. Varken landskapet eller kommunerna kan göra så mycket i detta avseende. Coronasmittan låter sig varken mutas, avregleras eller förbjudas. Endast vaccinet kan få igång den fria rörligheten igen. Men vi vet inte hur återhämtningen kommer att se ut och hur länge den tar.

Landskapsregeringen och kommunerna måste därför stimulera Ålands ekonomi för att återfå sina skatteinkomster. Investeringar och åter investeringar ger sysselsättning och ekonomisk tillväxt. Innovationer och strukturomvandlingar är också viktiga. Bygg hyresbostäder för äldre. Bostäder nära service. Ge utökade kvoter till fiskodlare som flyttar upp sina odlingar på land. Erbjud pensionärerna i våra närregioner minisemestrar med friskvård, god mat och dans. Minska antalet kommuner till fyra. Begrav alla tunnelplaner. Satsa på biogas och biokol. Se till att våra dagis och grundskolor är bäst i världen. Våga lagstifta om strängare normer för alla utsläpp i havet och i luften. Fortsätt satsa på MatÅland och idrottsturismen. Det finns ingen gräns för vad vi kan göra men det måste vara framåtsyftande, hållbart, demokratiskt och jämställt. Det är inte genom att försämra livet för våra gamla och sjuka som vi får ekonomin att blomstra. Nej det är inte de mest utsatta som ska betala för coronakrisens ekonomiska följder. Det är genom hårt arbete, djärva investeringar och ökad välfärd som Åland ska klara sig genom krisen och locka till inflyttning och grön tillväxt.

Barbro Sundback (S)

Satsa mer på jobb i närtid

EU fördelar enorma belopp för att stimulera ekonomin för återuppbyggnad och snabb återhämtning efter Covid-19. Av dessa 750 miljarder euro ska Finland få 2,2 miljarder och av den nationella delen kan Åland få 12,6 miljoner. Eftersom Åland drabbats ekonomiskt hårt är det riktigt att pengarna också kommer Åland till del. Frågan är vad de klokast ska användas till. Landskapsregeringen föreslår fyra satsningar: storskalig havsbaserad vindkraft med utländska investerare, en digital satsning på högskolan, byte av vårdinformationssystem vid ÅHS samt fossilfri bil- och busstrafik. Satsningarna är nödvändiga och viktiga, men frågan är om de lever upp till EU-fondens syfte.

Målet med jättesatsningen är att återuppbygga länderna efter krisen, skapa nya jobb, stärka sysselsättningen och ställa om samhället till mindre klimatpåverkan. Med tanke på att turismen och sjöfarten är de branscher som allra hårdast drabbats av Covid-19 är det förvånande att inte landskapsregeringen alls väljer att satsa inom dessa områden. Det hade varit välkommet med projekt som bättre skulle gynna turism och sysselsättning. Det hade varit välkommet med lite mer kreativitet.

Problemet är att den akuta tidtabellen ställer lagtinget inför fullbordat faktum. Ansökningarna ska vara inne redan den 15 januari och det finns inte mer tid för eftertanke. För att Åland ska kunna samla sig till stora samhällssatsningar och skapa partnerskap mellan civilsamhället, kommunerna och näringslivet behövs dialog och förankring. Utanför förvaltningen finns också goda idéer att hämta.

Det är beklagligt att det fått gå till så här eftersom fonden är en stor möjlighet för Åland att satsa i framtidsprojekt. Landskapsregeringen hade ingen aning om att man i riket sedan länge varit i startgroparna med den nationella ansökan. Från Österbotten har man gjort flera resor till Helsingfors för att uppvakta ministerierna med sina projektförslag. Där har man hållit sig framme, medan vi på Åland hamnat rejält på efterkälken. Förstås borde regeringen i riket ha informerat Åland om situationen. Men landskapsregeringen borde också ha sådana kontakter på rikssidan att man hade fått kunskap om processen.

Jag hoppas att man ännu kan rädda situationen. Det är viktigt att projekten leder till framtidstro och nya jobb. Det finns idéer på ritborden på många ställen, det gäller att hitta dem. Man bör prioritera jordnära projekt som ger resultat och sysselsättning i närtid. En arbetslöshet på 9-10 % är inte att leka med. Den havsbaserade vindkraften är kanske en god idé, men mer av visionär karaktär. Jag skulle också gärna sett en konkret miljösatsning inom vatten; investeringar för att trygga dricksvatten, skydd för Östersjön och fiskodlingar i landbassäng. Inom trafiksatsningen skulle man också inkludera sjötrafik, nya färjor och bil och cykelpooler för turismen samt fortsatt utveckling och investering i gästhamnar.

Camilla Gunell (S)

Chokladkurser och ersättningar för mensskydd

Läs Barbro Sundbacks insändare om att visa kvinnor respekt:

Chokladkurser och ersättningar för mensskydd
För en tid sedan uttalade sig lagtlngsledamot John Holmberg föraktfullt om ABF:s kurs för
intresserade som önskar lära sig laga choklad. Nu för han flankstöd av en feg pseudonym ”Trött på
myglet” som med förakt uttalar sig om socialdemokrater, feminister och chokladkurser. Det skulle
vara befriande att få en förklaring till vad som är så upprörande med chokladkurser. Kan det vara så
att kritikerna tror att chokladkurser är samhällsfarliga på något sätt? Eller är det så att ”herrarna”
inte tycker om choklad och därför vill försöka förhindra andra att producera denna delikatess.
Uppriktigt sagt är det svårt att förstå upprördheten och att det är så viktigfråga för Holmberg att han
måste ta upp den i Ålands högsta beslutande organ.

Den 25 november uppmärksammades FN:s dag mot våld mot kvinnor. Samma dag hyllades den
argentinska fotbollsspelaren Diego Maradona. Hans legendariska insatser på fotbollsplan har
närmast fått religiösa förtecken bland fanatiska fotbollsentusiaster. Under en av de många tysta
minuter som hölls för Maradomna beslöt den spanska fotbollsspelaren Paula Dupena att inte delta.
Hon vände resolut ryggen till att satte sig ner på plan. Hon kunde inte hedra en man som använde
massivt med alkohol och droger, misshandlade kvinnor och uppträdde allmänt obalanserat. Särskilt
inte på FN:s dag mot våld mot kvinnor. Paula Dupena kan man tycka gjorde rätt. Hon mordhotades
och har fått utstå aggressiv kritik. Fallet påminner om Nykänens fans som önskade att den begåvade
backhopparen borde hedras med en statsbegravning, Att han knivhögg sin fru, överdoserade alkohol
och eventuellt andra droger samt betedde sig allmänt obalanserat förefaller ha varit en bagatell i
sammanhanget.

Att en del framgångsrika män super och slåss förefaller acceptabelt eller någon annans fel. Att ordna
chokladkurser verkar däremot ge upphov till gränslös indignation. Vari ligger logiken?
Frågan om ekonomisk ersättning för kvinnor under menstruationsåldern har än en gång seglat upp
till diskussion i lagtinget. För tjugo år sedan var frågan senast på tapeten. Nu har Skottlands
parlament som är ett parlament jämfört med Ålands lagting enhälligt beslutat att kvinnor ska
ersättas för sina utgifter för ”period products” som det så eufemistiskt heter på engelska.
Initiativtagaren Monica Lennon representerar labour d.v.s. socialdemokraterna. Trots det stöder hela
det skotska parlamentet reformen. Anne-Helena Sjöblom är socialdemokrat och när hon lanserade
förslaget en gång i tiden i lagtinget var stödet minimalt. Initiativtagarna var ursprungliga två mycket
unga kvinnor vid den tiden. Sofie Enros och Johanna Eriksson tillhörde en ung radikal och orädd
grupp vars initiativ t.o.m. omnämndes i de rikssvenska kvällstidningarna. I en insändare förväntar sig
nu Centerns och HI:s lagtingsledamöter att lagtinget ska stöda ett liknande förslag som det skotska.
Insändaren verkar helt överflödig. Centern och HI tillhör regeringspartierna. Ni har kvalificerad
majoritet. Ta ert ansvar och genomför reformen. Det är ni som har makt över frågan.
Metoo var en revolution. Tystnadskulturen rammades och män med makt och andra som bara
hängde med blev plötsligt rädda. Uppvaknandet blev svettigt för många. Det är dags att visa kvinnor
respekt. Det må sedan gälla ersättningar för menstruationsskydd eller chokladkurser.

Barbro Sundback (S)