Rör inte Ålands hälso- och sjukvårdsmyndighet

Finlands Bank bedömer att tillväxten i den finländska ekonomin växer med 2,6 procent år 2021 och 2,7 procent 2022 för att något sakta av år 2023. Vilka prognoser för tillväxt gör landskapsregeringen? Det har vi inte hört något om. Däremot får vi läsa om krav på nedskärningar inom ÅHS. Finansminister Höglund ser ingen annan råd än nedskärningar för att få budgeten i balans. Hälso- och sjukvårdsminister Holmberg-Jansson känner sig gråtfärdig över beslutet. Mest bedrövad är hälso- och sjukvårdsdirektören Jeannette Pajunen. Regeringens pandemihyllningar av ÅHS personal följs av nedskärningar vilket liknar mera en misshandlares än en ledares beteende. Det är inte svårt att sympatisera med Pajunen och hennes personal. Det är lätt att förstå att personalen tappar motivationen för att göra ett gott arbete när arbetsgivaren beter sig så illa.

Varför gör dom på detta sättet? Min uppfattning är att regeringen missuppfattat den offentliga ekonomins särdrag och roll i samhället. Landskapets ekonomi kan inte likställas med ett hushålls eller ett privat företags ekonomi. Inte heller kan man jämföra landskapets ekonomi med en självständig stats ekonomi. Nej landskapet och kommunerna fungerar på andra grunder. För att föra en offentlig ekonomi gör man upp en budget och en ekonomiplan. Man försöker då bedöma tre år fram i tiden. Budgeten bygger på utgifter och inkomster. Landskapets och kommunernas inkomster utgörs främst av skatter, avgifter och lån. De självutnämnda ekonomiska experterna inom åländsk politik drömmer om en budget i balans och ser det som ett nederlag att ”gå till banken” för att låna pengar. Budget i balans betyder att utgifterna i landskapets budget balanseras av skatter och en del andra inkomster. Att få det att gå jämnt ut är bara en teoretisk möjlighet. I praktiken är det årliga resultatet antingen ett budgetöverskott eller ett budgetunderskott.

De åländska kommunerna lånar pengar för att få sina budgetar att gå ihop. Deras skatteförmåga är för svag och de flesta lever i hög grad på landskapssandelar. Andelarna är en stor utgift i landskapets budget. Ju svagare skattebasen blir i de små åländska kommunerna desto mera måste de låna eller desto mer måste landskapet betala i andelar till kommunerana. De flesta kommuner kan bara drömma om en budget i balans. Om regeringen Thörnroos minskar personalen på ÅHS riskerar vi att få inte bara en sämre utan en dyrare vård. Färre anställda leder till stress och otrivsel som i sin tur får personal att sjukskriva sig och söka annat jobb. Genom att rusta ned en väl fungerande och en högt uppskattad sjukvård åstadkommer regeringen på sikt en dyr och sämre vård. Dessutom drar man på sig en starkt negativ opinion. Väljarna anser alltid hälso- och sjukvården vara den viktigaste valfrågan. Ålänningarna älskar ÅHS.

Innan man gör några förändringar i landskapets budget för 2022 måste man göra en realistisk bedömning av tillväxten på Åland de närmaste åren. Sedan bör man noga analysera vad som är viktigt att vidta för ekonomiska åtgärder för att långsiktigt skapa ekonomisk, social och ekologisk hållbarhet på Åland. Några års underskott i landskapets budget är ingen katastrof om färjtrafiken kommer igång 2021. Viktigt är att se vilka möjligheter den här krisen öppnar upp för. Satsa på inflyttning, utbildning, kommunreform, grön omställning och nya satsningar inom ÅHS, särskilt viktigt är vård för personer med psykisk ohälsa. Att panikartat stoppa viktiga reformer och skära i välfärden är inte bara okunnigt utan direkt skadligt för hela samhället. Hur ska vi utveckla ett hållbart Åland när pandemin släpper är frågan – inte budget i balans.

Barbro Sundback (S

Skapa en ekonomisk politik med stimulans och framtidstro

Ålands landskapsregering avser nu, mitt i en brinnande kris, genom kraftiga nedskärningar strypa det som ska hålla igång samhället. Vår offentliga sektor, landskapets förvaltning, sjukvården, skolan, barnomsorgen och äldreomsorgen i kommunerna är utsatta för stora påfrestningar men lever upp till utmaningarna på ett imponerande sätt. Alla jobbar hårt för att verksamheterna ska fungera under press och rädsla för smitta.

Tacken för det är att finansminister Roger Höglund (C) meddelar att nästa år ska det sparas fyra miljoner och servicenivåerna ska ner. Och efter det ska det sparas ännu mera. Otack är världens lön.

Många företag inom privat sektor har det riktigt tufft. Arbetslöshet och permittering är mångas nya tillvaro och osäkerheten inför framtiden är stor. Folk är frustrerade, mår psykiskt dåligt, känner sig ensamma och övergivna. I det läget behövs två saker; satsningar som skapar framtidstro och att samhällets skyddsnät är starka.

I detta läge är det viktigt att landskapet håller ut och skapar fortsatt ekonomisk stabilitet i samhället. Det är ingen katastrof att landskapet lånar, så länge man använder pengarna på ett förnuftigt och framåtsyftande sätt och samtidigt beslutsamt driver fram förändringar som på ett bestående sätt skapar tillväxt i ekonomin. Kommunreformen är en helt nödvändig sådan strukturell förändring som inte längre kan vänta. Färre kommuner är nödvändigt för att öka effektiviteten i den offentliga ekonomin.

Rädslan för lån är på många sätt överdriven. Offentlig ekonomi fungerar inte på samma premisser som privata hushåll eller företag. Tillgångarna i det offentliga räknas inte bara i pengar. Tillgångarna är friska, aktiva, utbildade människor, infrastruktur och vägar, byggnader och skolor, arbetsplatser, företag och sysselsättning. Till underskottet räknas arbetslöshet, marginalisering, låg utbildningsnivå och andra utmanande faktorer som demografi och låg nativitet.

Det är viktigt att analysera vilka grupper i samhället som kanske inte kan komma tillbaka till sina tidigare jobb. Vilka branscher som kommer att förändras av pandemin på ett mera långvarigt sätt. För alla dessa människor måste man sätta in insatser för att stimulera ekonomin så att de inte flyttar bort från Åland. Utflyttning och isolering med färre möjligheter till kommunikation är verkligt farliga faktorer för Åland.

Därför måste landskapet avvakta med sparåtgärder tills samhället och näringslivet återfått sin kraft och tillväxten fått ny fart. Det går inte att spara sig ur denna kris. Det leder till ännu mindre inkomster för landskapet och kommunerna, stryper konsumtionen och ökar de sociala kostnaderna. Att kraftigt spara på välfärden riskerar också att fördjupa arbetslösheten.

Myten om den ofantliga sektorn är nämligen inte sann. Det finns inget svällande fläskberg av onödig lyx. Därför är det aldrig enkelt att genomföra snabba inbesparingar. Det skapar oro och ofta dyker kostnaden upp på ett annat ställe i samhällets ekonomi. Den budget som landskapsregeringen jobbar med borde därför stimulera ekonomin med investeringar, byggprojekt och kompetenshöjande kurser och flera utbildningsvägar. Man bör stärka studiestödet för vuxna och stöden till dem som kämpar med sin dagliga ekonomi. Dessa pengar går direkt ut i handeln och det åländska näringslivet. Satsningar inom turismen, upprustning av anläggningar, insatser för omställningar till ett hållbart samhälle och satsningar på kultur- och naturupplevelser skulle stärka attraktionskraften och Åland som resmål. De stora pengarna från Eus koronafonder kommer väl till pass och därtill har Åland ett spelbolag som ser ut att bidra med stabila överskott framöver. Det gäller att se framåt och se möjligheter och inte bli alltför rädd för att landskapet har ett underskott i ekonomin. Det har alla länder just nu. Nu måste vi skapa framtidstro och hopp om bättre tider när pandemin äntligen släpper.

Camilla Gunell (S)
Nina Fellman (S)
Jessy Eckerman (S)

Den socialdemokratiska lagtingsgruppen

Havsplanen ska skydda havet, inte expandera mer fiskodling 

Havsplanen hade kunnat bli ett riktigt bra instrument för Åland för hur vi ska skydda Östersjön och våra unika skärgårdsmiljöer. Men i händerna på nuvarande landskapsregering och Hållbart Initiativs minister Alfons Röblom ser hela projektet ut att bli ett haveri.

Miljöministern borde aldrig ha gett efter för att havsplanen ska utesluta privatägda vatten. Det går mycket väl att ha en övergripande havsplanering i kombination med privatägda vatten. Så fungerar det ju också på land. Att Hållbart Initiativ släppte greppet för att högerns ideologer såg spöken, var ett stort misstag. Det är uppenbart att miljöministern själv saknar en ideologisk grund att stå på och en egen stark uppfattning kring miljöskydd. Miljöministeriet uppmanar i sitt remissvar att inkludera hela territorialvattnet för att få en bättre helhet.

Det är mycket glädjande att läsa att många privatpersoner, föreningar, kommuner, samfälligheter motsätter sig en ökad expansion av fiskodling. Åland har brist på naturskyddsområden, inte tvärtom. Skyddet av unika miljöer är viktigt och många känner en stor oro för tillståndet i havet.

Man måste också ta i beaktande att klimatförändringarna medför en ökad temperatur i havet vilket hotar ekosystemen. De fiskarter och fåglar som finns idag slås ut av skarv och skräpfisk när temperaturen ökar i kombination med ett fortsätt näringsläckage. Om vi inte ska stå inför en ekologisk katastrof i Östersjön med påföljder för livet på Åland, vår attraktionskraft och turism så måste man använda havsplanen för att skydda havet.

Miljöfrågor är politiskt tuffa och det finns inga lätta segrar att vinna. Man måste själv veta vad man vill och orka stå på sig. I det här fallet finns det stöd bland många ålänningar att prioritera havsmiljön framom expansion av nya fiskodlingar i orörd skärgårdsnatur.

Camilla Gunell (S)
Nina Fellman (S)
Jessy Eckerman (S)

Fråga först!

Enligt landskapsregeringens trafikförsörjningsprogram för åren 2022-23 planeras två nya busslinjer till Solberget och Kalmarnäs samt Möckelöstrand, Norra Bergshöjden och längsKasbergsvägen, som nu är avstängd för trafik. Rutten Mariehamn-Jomala Kyrkoby finns tyvärr inte med planen.

Det är mycket glädjande att landskapsregeringen ska utöka kollektivtrafiken i enlighet med den nya lagen, men det får inte ske på detta sätt, helt utan en dialog med invånarna. Man har inte gjort någon brukarundersökning om vilka behov de boende i de nya områden som ska trafikeras har.

Det är att börja i fel ända. Landskapsregeringen borde omgående höra vad ålänningarnas behov idag är beträffande kollektivtrafiken, och vad som skulle få dem att bli intresserade av att åka kollektivt istället för att ta bilen, cykeln eller att promenera! Utan en gedigen brukarundersökning och behovsanalys riskerar den utökade kollektivtrafiken bli en dyr, underutnyttjad klimatbelastning. Enligt uppgift tänker nämligen landskapsregeringen gå in för dieselbussar, för att ”det inte finns tid” att upphandla elbussar. Det innebär ett bakslag för hållbarhetsarbetet på Åland.

Utsläppen per transporterad person i en dieselbuss jämfört med en personbil innebär att bussen behöver ha fler än 18 passagerare för att det skall bli någon utsläppsvinst. Är verkligen dieselbussar med glesa tidtabeller det lämpligaste transportmedlet på Åland idag? Vi uppmanar regeringen att titta på andra alternativ, såsom 9-personers elbilar och bokning av plats 24 timmar innan man ska åka, som komplement till de turer där fler platser naturligt behövs (morgon- och eftermiddagsturer).

Vi vill ha en miljövänlig, modern, smart och funktionell kollektivtrafik som många vill använda, och som ger möjlighet att åka kollektivt också utanför dagens standardturer. Däremot vill vi inte se tomma dieselbussar brumma runt i våra bostadsområden på smala vägar och gator en gång i timmen ifall behovet inte finns. Fråga först!

Carina Aaltonen (S)
Kicki Blomqvist (S)

Tidens trender vinner inte den som skär ner mest i välfärden

Om man granskar trenderna i samhället så som medierna själva skildrar utvecklingen kan man lägga märke till följande. Alyssa-Bittner-Gibbs berättar i tidningen Åland om hur hon och hennes familj sökt en plats i Europa för sig och sin familj. På Åland tycker hon sig ha hittat den trygghet hon sökt. Hon höjer skolan och dagis till skyarna. Alyssa är representativ för många med hög utbildning och hög självförsörjningsgrad som slår sig ner på Åland, inser livskvaliteten i vårt samhälle och vill bidra till en hållbar utveckling på Åland. Det verkar inte särskilt väl genomtänkt att föreslå försämringar i välfärden med tanke på inflyttning av familjer som Alyssas. Trots pandemin och ekonomisk stagnation har Åland också under 2020 en positiv inflyttning. Något vi måste ha med tanke på den låga nativiteten, en alltmer åldrande befolkning och en relativt låg utbildningsnivå. Alyssa och många andra inflyttade från avlägsna trakter som tagit sig långt ifrån till Åland är mer än guld värda.

En annan tendens är ett starkt uppvaknande intresse för bevarande av äldre hus. Skillnaden nu från tidigare är att ”ruckelromantikerna” är unga människor och glädjande många bor på landsbygden. I flera reportage har vi läst om unga familjer som tar sig an vackra äldre hus som förfallit och som är i behov av stora uppoffringar för att åter bebos och fylla sin kulturhistoriska plats i miljön. Byggnadsvårdssällskapet på Åland har fått en ny styrelse och leds av entusiasten Oscar Johansson som är 19 år gammal enligt Nya Ålands bilaga Hemma. Vad säger detta om vår tid. Tolkningarna kan säkert variera men ett är klart. Många unga fäster stor vikt vid landskapets äldre byggnadsbestånd. Många unga vill vara en del av traditionen och uppskattar de värden äldre hus representerar. Husen berättar om tidigare generationers livsöden och stärker den lokala förankringen och identiteten. Istället för att högljutt arbeta mot bevarande av äldre byggnader och kräva rätt att riva i tid och otid borde denna trend leda till att offentliga medel ackumuleras för att stöda bevarande av äldre byggnader. Att bevara gamla trähus är både hållbart och ekonomiskt om man slår ut renoveringskostnaderna över tid.

En tredje trend är jämställdhet. Mensdebatten handlar om mycket mer än bara gratis mensskydd. Vi lever i en tid då vår världs mest framgångsrika ledare är unga kvinnor. Sanna Marin, Greta Thunberg, Alexandra Occasio-Cortez och Jacinda Arden för att nämna några av de mest ryktbara. Men trenden är klar. Unga kvinnor tar ledningen. De är väl utbildade, ansvarstagande, ser till helheten och för en omsorgspolitik som ser till allas behov. På Åland lever vi nästan på stenåldern vad gäller jämställdheten. Den politiska och mediala eliten består av manliga ledare och någon enstaka kvinna som inte lyfter kvinnors rätt till makt och inflytande. Lika lön, lika pension, lika arbetsvillkor, lika föräldraledighet är frågor utan synliga lösningar. Misshandel och sexuella övergrepp är dagliga rubriker men det saknas politisk vilja att lösa ojämställdheten i dessa avseenden. Det krävs att män tar sitt ansvar för dessa frågor om någon förändring skall ske. Några sådana tecken syns inte ens i skyn. En stor begåvningsreserv förslösas på detta sätt. Utnämningar och mediala omdömen gynnar män och diskriminerar kvinnor särskilt om de är pålästa, krävande och vill bli lika behandlade. I mensskyddsfrågan har kvinnorna tolkningsföreträde vilket inte är fallet i de flesta andra frågor som rör jämställdheten. Män ser män och bildar ofta front mot kvinnorna även när de vet att de har fel. Det är sådant som kallas makt.

Barbro Sundback (S)

Ekonomi, språk och miljö viktigast för självstyrelsen

Jubileumsåret 2021 har börjat. Det var nu Åland skulle ha en skinande ny självstyrelselag. Lagen skulle innebära ett regimskifte för Ålands möjligheter till utveckling, men så blev det inte. Vad det blir är fortfarande oklart. Efter 10 års reformarbete så gäller det att föra projektet i hamn under regeringen Marins mandatperiod. Med Ålands erfarenheter av regeringen Sipilä och med Sannfinländarna väntande i kulisserna så stundar knappast ett mer gynnsamt politiskt klimat för Åland och det svenska språket.

Ålands ambitioner beträffande utökad självstyrelse med fler behörigheter och särskilt skattebehörighet har inte varit politiskt uppnåeligt. Redan 2009 lade vi socialdemokrater fram ett förslag för ett nytt ekonomiskt system som vi bedömde kunde vara realistisk att uppnå. Modellen hade namnet ”Egna pengar i börsen” och gick ut på att Åland i högre grad än idag (med klumpsumman) skulle leva på sina egna skatteinkomster. Det nya ekonomiska system som 2021 trätt i kraft är mycket likt vårt förslag.

I ljuset av den tröghet som präglat reformarbetet i övrigt, så är det en stor framgång att den ekonomiska delen kunnat förverkligas. Orsakerna är flera. Förutom goda kontakter, hårt arbete och tydliga argument gav SOTE-reformen den hävstång som krävdes. Åland fick också den höjning av avräkningsgrunden från 0,45 till 0,47 % som vi ville ha. Att det slutligen lyckades berodde på statsminister Antti Rinnes (SDP) besök till Åland i oktober 2019. Han lovade då oss 0,47 och han höll sitt löfte, vilket säkert inte var så lätt.

Utmaningen nu är att det nya ekonomiska systemet träder i kraft under en pandemi, vilket påverkar ekonomin negativt. Förhoppningsvis ska vi snart komma ur corona-svackan, men det är viktigt att landskapsregeringen snarast presenterar en ny näringspolitik som bidrar till en gynnsam start för det nya systemet, en politik som förnyar näringslivet och stärker sysselsättning samt skattebas.

Det två viktigaste faktorerna för självstyrelsen är och förblir en stark ekonomi och det svenska språket.

Vi kan konstatera att de självstyrda regioner, minoriteter, mikrostater eller autonomier i världen som klarar sig bäst är de med en stark ekonomi. Man undrar hur läget hade varit för den svenskspråkiga befolkningen i Finland utan det finlandssvenska kapitalet som upprätthållit institutioner och massmedier på svenska. För trots den legalt starka ställning som svenskan har i landet genom grundlagen och språklagen finns mycket i övrigt att önska beträffande service på svenska. När det gäller att stärka svenskans ställning i praktiken är arbetet med den finländska regeringens Nationalspråksstrategi helt avgörande.

Under min tid som lantråd 2011-2015 utarbetades Nationalspråksstrategin under ledning av statminister Jyrki Katainen (Saml). Tyvärr låg arbetet mer eller mindre nere under regeringen

Sipiläs tid. Nu har arbetet fått en nystart och Åland en tjänsteman i styrgruppen i riket. Det här är en möjlighet man behöver ta på allvar, även att politiskt driva på. Jag anser att Åland behöver definiera kriterier för vad som kan anses vara en tillräcklig nivå när det gäller service på svenska från rikets myndigheter. Självstyrelsen behöver kunna bedöma om (eller när) den dagen kommer då rikets myndigheter inte kan uppfylla sina internationella åtaganden gentemot ålänningarna.

Åland har internationella garantier för sitt svenska språk. Vi behöver också garantier för att kunskaperna i svenska hålls på en funktionell nivå, så att språkkravet kan efterlevas i praktiken också de kommande 100 åren. Bara så kan den åländska självstyrelsen fortsätta att blomstra och förverkliga sin hållbarhets- och utvecklingsagenda som är vår väg mot framtiden. I den ska Östersjöns miljö och vår natur vara högt prioriterad, utan ett rent hav är och förblir livet svårt på Åland.

Camilla Gunell
Ordförande Ålands Socialdemokrater

Medlemsbrev 1/2021

Medlemsbrev 1-2021
I medlemsbrevet finns vårens möten och evenemang.

I lagtinget arbetar vi för fullt med ny självstyrelselag som nu ska ros i hamn. Vårt förslag Egna pengar i börsen som kongressen antog 2009 ligger till grund för det nya ekonomiska system som nu är antaget och som bygger på att Åland i högre grad lever på de skatter vi själva skapar. Känn er stolta, det var vårt förslag som segrade. Dessutom skulle vi inte ha uppnått en förändring i avräkningsgrunden som nu höjts från 0,45 till 0,47 utan SDPs tidigare ordförande Antti Rinne. Hans besök hos oss i oktober 2019 gav resultat. Han lovade då att hålla sitt löfte att driva igenom 0,47 och det gjorde han. Sträck på er socialdemokrater! Även om vi just nu är en liten grupp i lagtinget är vi del av en stor nordisk, europeisk, internationell arbetarrörelse som är solidarisk och som hjälper varandra.

Vi kan också vara stolta över hur regeringen Sanna Marin utvecklar landet och välfärden, trots Covid 19. Här på Åland skyller landskapsregeringen allt som blir ogjort på Covid 19. Den utvidgade läroplikten som ger ungdomar rätt till en kostnadsfri gymnasieutbildning är en otroligt bra reform som tar ett helhetsgrepp om alla ungdomar. Lär er mer om reformen så märker ni hur viktig den är och att vi är på rätt väg som vill att den införs också på Åland.

Likaså införs nu en äldreombudsman i riket. Jag anser att en sådan funktion behövs på Åland. Även här behövs ett organ som agerar för de äldres rättigheter, håller myndigheterna i schack och som hjälper till att arbeta mot åldersdiskriminering. De halvmesyrer som landskapsregeringen vill ha i stället för blir också en kostnad, men till ett sämre resultat.

På Åland har vi självstyrelse. Det betyder att vi också kan skapa våra egna modeller. Men dessa ska inte vara sämre än i riket för då upplever ålänningarna att självstyrelsen inte innebär något mervärde. Trots allt är det våra språkliga rättigheter och svenskans ställning i Finland samt en stark åländsk ekonomi som är det viktigaste när vi ska utveckla vårt samhälle.

Ordförande
Camilla Gunell

 

En orosanmälan från norr

I en tid när Kommunernas socialtjänst har blivit en egen organisation och många kommuner är i en trängande ekonomisk situation, väcks en skrämmande tanke att kommunerna kommer att försöka spara pengar på våra barn och ungdomar.

Effekterna av coronapandemin har påverkat oss alla på olika sätt vad gäller isolering, arbete och ekonomi. För många barn och ungdomar är skola och fritidsaktiviteter en nödvändig tillflyktsort, en glimt av det normala som en gång var och kanske det enda sociala umgänget utanför det egna hemmet. Här finns möjlighet till gemenskap och att träffa såväl jämnåriga vänner som andra vuxna än sina vårdnadshavare. En viktig vuxennärvaro och en andningsventil i en orolig och annorlunda vardag.

Att spara pengar på barn och ungdomar, är en kortsiktig lösning som på sikt för med sig dåligt mående för individen och ökade kostnader för samhället. Nationalekonomen Ingvar Nilsson har före pandemin räknat ut att den faktiska slutnotan på uteblivna satsningar på barn och unga landar på mellan 50–500 gånger mer i samhällskostnader än vad en förebyggande insats skulle ha kostat. Ett livslångt utanförskap för en person kostar samhället uppemot 11,6 miljoner kronor, dvs. över 1 miljon euro i bidrag, vård och övriga kostnader.

Det är en slutnota som vi inte har råd att betala för den kortsiktiga budget-inbesparing som minskade öppethållningstider på ungdomsgården, en indragen assistenttjänst, eller minskad verksamhet inom fritidssektorn kan föra med sig.

Bästa beslutsfattare i kommunerna – se till att alla beslut i de ärenden som påverkar barn och unga tar barnperspektivet i beaktande. Trots att siffrorna i kommunen skriker rött så behöver verksamheten finnas kvar och utvecklas i barns och ungdomars vardag. Vi behöver satsa på kommuninvånarna för att undvika kraftigt ökade kostnader i framtiden. Kom ihåg att det som vi vuxna bygger, eller de ruiner vi lämnar efter oss, i något skede kommer att tas över av de som är barn och ungdomar idag.

I tider som dessa är det särskilt viktigt att prioritera satsningar på barn och unga. Enligt barnkonventionen ska barn och ungdomar få vara delaktiga i planeringen av den verksamhet som berör dem. Därför efterlyser vi utbildningstillfällen för kommunernas förtroendevalda och tjänstemän i hur barnkonsekvensanalyser kan användas som verktyg.

Det är genom att lyssna på de unga som vi kan förebygga utanförskap, skapa framtidshopp, och ge bästa möjliga förutsättningar för vårt framtida Åland.

Norra Ålands socialdemokrater (NÅS)
Helena Flöjt-Josefsson
Miina Fagerlund
Freddie Forsman
Nena Lundberg
Fabienne Fricker
Arezoo Naely
Fia Hellsten
Kristoffer Gottberg
Anki Eriksson

 

Så räddar vi åländska vatten

Just nu pågår två politiska utvecklingsprojekt som kan få stor betydelse för det viktigaste och käraste vi har – vårt hav och vår vattenmiljö.

Sen över fem år tillbaka pågår arbete för att ta fram en ny vattenlag. När den förra mandatperioden tog slut fanns ett första förslag som ännu behövde kompletteras med detaljförordningar. Ett drygt år in den nya regeringsperioden har inte mycket hänt. Fortfarande är man djupt oeniga i regeringen om en av de viktigaste frågorna, hur man ska reglera fiskodlingarnas utsläpp och möjligheter till expansion.

Vi socialdemokrater vill vara tydliga. Vi säger nej till utökade utsläpp i åländska vatten, nej till större volymer utan fungerande kompensationsåtgärder, och nej till att bara flytta ut fiskodlingarna på djupare vatten. Att blanda ut utsläppen gör inte att de blir mindre, och hittills finns inga kommersiellt gångbara metoder att neutralisera ökade utsläpp. Det vi borde jobba för, det är minskade utsläpp. Det har vi lovat i Utvecklings- och hållbarhetsagendan för Åland, att allt vatten ska vara av god kvalitet, och dit är det lång väg.

Samtidigt pågår ett arbete att ta fram en havsplan för Åland. Det är, utgående från ett EU-direktiv, ett sätt att övergripande indikera värdet och möjligheterna av olika vatten. Tanken var, självklart, att alla åländska vatten skulle vara med, att man i processen skulle diskutera med alla berörda och fastställa en plan som inte är tvingande eller tillståndsgivande, men ändå ett pyttelitet steg framåt för gemensam planering. Det blev inte ens en tumme. Regeringen, med Alfons Röblom (HI) som ansvarig minister, har undantagit alla privatägda vatten, och hänvisar vad gäller dem till kommunernas planeringsmonopol.

Vi vet alla att kommunerna varken kan eller vill göra en sådan gemensam planering över kommungränser, och att arbetet därmed kommer att bli ogjort. Det är en missad möjlighet, där det privata ägandet, som inte på något sätt hotades av en havsplan, än en gång prioriterades högre än vårt gemensamma ansvaret för havet.

Klimatförändringarna påverkar Östersjön negativt. Havet blir varmare och sötare. Viktiga arter i ekosystemet slås ut. Det är viktigare än någonsin att hjälpa havet genom att stoppa utsläppen av näringsämnen.

Nina Fellman (S)
Ulf Weman (S)
Jessy Eckerman (S)
Lasse Welroos (S)
Kristine Dzene (S)
Henrik Löthman (S)
Camilla Gunell (S)
Dexter Mäkelä (S)
Kicki Blomqvist (S)

Utvidgad läroplikt behövs också på Åland

Statsministern Sanna Marin (S) intervjuas i Hufvudstadsbladet idag den 16 januari 2021. Nedan några axplock:

– Skilj på kostnader som direkt orsakats av coronaviruset och en stimulerande finanspolitik som ska stödja tillväxten. Coronakrisen är ändå långt ifrån över, och det kommer att behövas ekonomiska stimulansåtgärder inom den närmsta framtiden.

Det innebär bland annat en stärkning av efterfrågan på den europeiska marknaden, satsningar på digitalisering och en övergång till ett hållbart samhälle. Det stödpaket som EU godkände i slutet av hösten ser Marin som en framtidsinvestering. Det ger oss en möjlighet att förnya våra ekonomiska strukturer.

– Den åldrande befolkningen och sjunkande nativiteten orsakar många prövningar för makthavarna, inte minst vad beträffar finanspolitiken. Strukturella reformer är något som hade funnits på kartan också utan coronakrisen.

-Inom social- och hälsovården kan vi med en förnyelse till exempel minska kostnadsökningen som kommer av den åldrande befolkningen. Samtidigt kan vi göra saker på ett smidigare sätt och stärka medborgarnas hälsa och möjlighet att använda hälsovårdstjänster.”

På frågan om stimulanserna kommer att leda till nedskärningar i framtiden, svarar Marin att det handlar om tre helheter: att stärka tillväxten, strukturella reformer och anpassningsåtgärder.

”Anpassningsåtgärderna kommer först då vi ser en tillväxt i ekonomin. Nedskärningar ska inte göras under en kris eller en lågkonjunktur. (…) Mycket beror på hur man lyckas parera en ekonomisk kris och få igång tillväxten.”

Åtgärderna kommer inte givna någonstans ifrån utan bestäms av regeringspartierna och riksdagen, på Åland av regeringen och lagtinget.

”Om och när det blir dags för nedskärningar kan dessa också göras rättvist, menar Marin. Hon litar på att finländarna är både medvetna och realistiska”

”Jag (Marin) tror att medborgarna förstår att vi måste bygga ett socialt, ekologiskt och ekonomiskt hållbart samhälle. Man kommer att förstå anpassningsåtgärderna så länge de är och upplevs som rättvisa.”

”Läroplikten ska höja sysselsättningen.”

”Marin säger att en orsak till den långvariga ungdomsarbetslösheten är utbildningsgraden bland unga. Hon hoppas och tror att den utvidgning av läroplikten som regeringen inför kommer att höja sysselsättningsgraden.”

Åland och läroplikten

Åland behöver utbildat folk. I avsaknad av naturtillgångar är det kunnande och kompetens vi behöver för att vi ska kunna göra oss relevanta inom tjänstesektorn, digitalisering, IT osv. Det är där, för Ålands del, nyckeln till tillväxt finns. Vi kommer att halka efter om vi inte följer övriga Finland, också Åland ska utöka läroplikten. Vår lokala regering och majoritetspartiernas inställning – ett nej till en utökad läroplikt på Åland är kortsynt och utstuderat korkad. Tänk om!

Karl-Johan Fogelström (S)