Carina Aaltonen: ”Hållbarhetsarbetet är fantastiskt bra”

Varenda barn och unge på Åland ska växa upp i trygghet. Känna att de är älskade och att de får stöd och hjälp – om det finns behov av det. Det ska inte spela någon roll var på Åland man bor, vad man heter eller vems barn man är. Så inledde Carina Aaltonen sitt anförande i lagtingets budgetdebatt:

Socialdemokraterna delar det upprop som över etthundra socialarbetare undertecknat och som vill ha ett gemensamt barnskydd. Det är för oss en självklarhet att ett så svårt och komplext området som griper in i utsatta barn, ungas och deras familjers liv måste ha de bästa förutsättningarna för att göra ett så bra arbete som möjligt. Vi måste samla resurserna över kommungränserna under ett gemensamt KST med de smala sociala områdena såsom barnskyddet, utkomststödet, handikappservicen, missbrukarvården och specialomsorgen.

Även om alla 16 kommuner skulle föra in denna del av socialvården under ett gemensamt tak så krävs det ändå ett bra samarbete mellan andra aktörer på fältet. Samverkan är ett nyckelord. Med ÅHS, med den kommunala barnomsorgen och skolan, med AMS, med FPA och andra nätverk. Detta behövs för att varendaste en på Åland, som har särskilda behov, ska få det stöd de behöver för att få möjlighet att leva ett så bra liv som möjligt. Det här gör vi för människorna och familjerna, inte för att i första hand spara pengar eller för att bråka med kommunerna. Jag är övertygad om att rätt insatser i rätt tid och på rätt nivå, sparar både tid, pengar och lidande. Det är helt enkelt ett mycket smartare sätt att jobba på.

Man räknar att ungefär 3000 personer eller 10% av den åländska befolkningen består av människor med olika variationer och grader av funktionsnedsättning. Det är många människor som får kämpa extra mycket för att ha en fungerande vardagen och stödet kan variera stort beroende av i vilken kommun man är bosatt i. Så ska det inte vara. Därför behövs Kommunernas socialtjänst. Därför är det bra att ett nytt program för ett tillgängligt Åland tas fram. Vi vet att arbetet för att göra Åland mer tillgängligt för alla är något som aldrig någonsin blir klart eller färdigt. Det är ett ständigt förbättringsarbete. Därför är det också viktigt att årligen redovisa vad som har åstadkommits under året, genom att beskriva det i landskapets bokslut. Då får man också möjlighet att visa upp vilka tillgänglighetsåtgärder som har gjorts inom förvaltningen och underlydande myndigheter. Att fokus nu läggs på arbete och sysselsättning för personer med funktionsnedsättning är bra.

Ålands hållbarhetsarbete är fantastiskt bra och inspirerande, både här hemma och utanför våra gränser. Insikten om att jordens resurser är ändliga och att en evig tillväxt och konsumtion inte fungerar är nu ett uppenbart faktum. Världens länder har genom Paris-avtalet beslutat att vända riktning. I går ratificerade Finland Paris-avtalet och Ålands lagting ska inom kort också få ge sitt godkännande av detta. Det är viktigt med dessa internationella överenskommelser som inger hopp – även om det amerikanska presidentvalet kan bidra till att det livsviktiga klimatarbetet bromsas upp.

Att drastiskt minska CO2-utsläppen är ett mål som även vi ålänningar måste omfatta. Vi måste minska våra utsläpp från dagens 7 ton CO2 per person och år till låga 1,5 ton om vi ska klara av att undvika att temperaturen på jorden ökar med 2 grader. Utsläppen verkar dock plana ut nu, men kraven på att minska vår utsläpp med 10% per år kvarstår. Jag ser gärna att landskapsregeringen tar rygg på Sverige som beslutat minska sina CO2 utsläpp i transportsektorn med minst 70% till 2030. För Ålands del är detta inte helt enkelt, flyget och färjtrafikens utsläpp regleras via internationella avtal, men våra egna fordon, färjor och kollektivtrafik kan vi styra över.

Här ser jag fram emot den klimat- och energistrategi som regeringen ska ta fram. Den behövs för att visa att vi menar allvar med vårt hållbarhetsarbete. Det vi kan göra – och skulle vara trevlig om vi kunde börja redan nu – är att införa att alla resor som görs inom förvaltning, myndigheter och bolag samt Ålands lagting ska klimatkompenseras. Det brukar jag själv göra ibland när jag privat använder flyget men från och med nu kommer jag att alltid göra det. Vi har ett personligt ansvar att knuffa saker i rätt riktning – och om vi är många som väljer att göra det kommer förändringen snabbare.

Vad rör det mig, kanske ni tänker? Jo, av den enkla anledningen att skapa en medvetenhet om att allt vårt resande mer eller mindre bidrar till klimatförändringen. Utan insikten om vårt personliga ansvar kommer en nödvändig förändring inte att ske. Vanligtvis försöker man att få andra att förändras och det brukar sällan lyckas. Vi måste komma bort från det som en tidigare näringsminister kallade ” nånannanismen”! Vi har alla ett ansvar.

För övrigt så sker det mycket inom miljöområdet på Åland, något som socialdemokraterna välkomnar. En ny avfallslag, en ny vattenlag och en ny naturskyddsförordningen och revidering av naturvårdslagen är bra. En ny djurskyddslag skulle vi gärna se att kommer på plats, den är efterlängtad både av djurägare och tillsynsmyndigheten.

Vi vill ha en bra trafikmiljö för alla

För vem bygger staden sin infrastruktur? Det frågar sig Rolf Granlund i en insändare i lokaltidningarna i förra veckan. I sitt debattinlägg vurmar han för bilismen på olika gator i Mariehamn, i synnerhet på Storagatan och Ålandsvägen.

Dessa gator belastas stundtals av mycket trafik och visst ska den fram på bästa möjliga vis, men gator som går genom centrala delar av en stad är inte – och ska inte – vara som breda landsvägar. Vårt och socialdemokraternas svar på Granlunds fråga är att vi ska en infrastruktur som är till för alla invånare – inte bara för genomfartstrafiken med bil. Vi ska ha ett trevligt, trafiksäkert och estetiskt tilltalande centrum.

Vi vill ha en fungerande kollektivtrafik som invånare och turister tycker att är funktionell att bruka, något som sorgligt nog motarbetas av de borgerliga partierna. Efter kraftiga nedskärningar för några år sedan är busstrafiken den service i Mariehamn som flest medborgare är missnöjda med. Ändå togs nyligen ett beslut i infrastrukturnämnden om att nuvarande nivå på busslinjer och turtäthet i stort sett kommer att vara den samma ytterligare två år till. Vi röstade emot och reserverade oss. JESSY

Inget annat parti driver frågan om bättre kollektivtrafik – och definitivt inte Ålands Framtid. 2012 föreslog partiet att staden helt skulle UPPHÖRA att använda skattepengar för kollektivtrafik! Tack och lov var inte ens övriga borgerliga buss-skeptiker med på en sådan medborgar- och miljöfientlig politik. Och nu kallar alltså ÅF-politikern Granlund infrastrukturnämnden för ”hårdnackad” när vi vill göra staden trafiksäker och tilltalande. Vi låter läsarna/väljarna avgöra vad som är mest hårdnackat.

Är det viktigast att de ”flera hundra” (Granlunds ord) bilarna som kommer från färjorna snabbt kommer genom staden eller är det viktigast att gående och cyklister, gamla såväl som unga, stadsbor och övriga ålänningar samt turister, får en bättre trafikmiljö? Det är det som är skiljelinjen.

Granlund skriver att han är nöjd med att majoriteten i infrastrukturnämnden på förslag av Lennart Isaksson (M) ”tryckte på pausknappen” när det gällde ombyggnaden av Ålandsvägen, något vi (S)-ledamöter reserverade oss emot.
Pausen blev inte långvarig. Efter en återremiss beslöt infrastrukturnämnden vid måndagens möte till vår glädje att bygget startar i vår och med arbete under sommaren när vägarbeten är som lättast och billigast att genomföra. Vi är glada att hela nämnden kunde enas om att få igång ombyggnaden och dessutom att inte slösa med skattepengar.

Anders Hallbäck (S)
Jessy Eckerman (S)
ledamöter i infrastrukturnämnden

Nina Fellman: ”Alla delar av Åland ska vara livskraftiga”

 

Varför ska vi hålla på med ett kommunstrukturarbete? Den frågan svarade kansli- och kommunminister Nina Fellman på i lagtingets budgetdebatt. Att folket vill ha förändring, att alla delar av Åland ska vara livskraftiga och att medborgarna ska sättas främst är tre anledningar.

Här är hela Ninas tal:

Jag vill inleda med att förtydliga en sak. Under det senaste året har jag inte noterat att det skulle vara något lurt alls med förvaltningen. Inte heller att där är för mcyket folk. Tvärtom. För att klara allt det arbete som anstår en självstyrelse har vi för lite folk, även om alla jobbar häcken av sig. Ett stort tack till min lilla avdelning för väl utfört arbete och tålmodig upplärning av ny minister.

I mitt anförande ska jag uppehålla mig vid de två viktigaste förändrings- och utvecklingsprojekten på mitt ministerområde, kommunstrukturreformen samt integrationsarbetet i landskapet, och avsluta med några ord om externpolitiken.

Integration är ett högt prioriterat område för landskapsregeringen. I regeringsprogrammet konstateras; ”En god integrationspolitik är ett viktigt framtidsområde och riktar sig både till arbetskraftsinvandrare, flyktingar, asylsökande och den egna befolkningen.” Det sistnämnda är kanske det viktigaste. Det är vi som bor här som ska se till att vårt samhälle är öppet och inkluderande, och det har inget alls att göra med vilka inflyttade som får ett startstöd för att komma igång, för det rör långt ifrån alla som kommer hit. Nyckelområden för en lyckad integration är arbete, språk.

I årets budget finns därför en försvarlig summa pengar fördelad på olika ministerområden, framför allt för språkstöd i olika former, för SFI utbildning, lärande i arbete, genom landskapsandelar till skolor och barnomsorg.

Vi har en nysatsning på tredje sektorn, en särskild pott med PAF-medel för nya och innovativa sätt att jobba med integration, inte med perspektivet att vi ska hjälpa dem, utan med frågan hur vi tillsammans ska jobba för en bra integration. Enligt ÅSUBs senaste befolkningsstatistik flyttar mer människor än någonsin bort från Åland, så att inflyttningen med nöd och näppe ger oss en positiv befolkningsutveckling. Där är utmaningen. Misslyckas vi med integrationen så misslyckas vi med att utveckla vårt samhälle vidare. De pengar som hittills anslagits, 40.000 euro är, får jag tillägga, en början. Avsikten är att utveckla ett integrationsprogram som är så bra och ger så goda resultat att alla förstår att det är en investering för framtiden, inte en kostnadspost i budgeten.

Så till kommunstrukturarbetet.

Varför ska vi hålla på med det? Är det för att sossarna i synnerhet och regeringen i allmänhet vill centralisera till varje pris? Är det för att man vill släcka lamporna på landsbygden, lägga ner skolorna och, som centerns partiordförande uttryckte det, skicka ut åldringarna på gatan?

Kommunstrukturreformen drivs av

  1. en väl dokumenterad önskan hos den åländska befolkningen att se en förändring
  2. en omsorg om att alla delar av Åland ska vara livskraftiga, inte bara överleva. Med den politik som hittills drivits har allt inte varit rosenrött. Vi sett hur både skärgård och landsbygd sakta utarmats på arbetsplatser, hur skolor stängts och befolkningen åldrats. Vi kan konstatera att status quo med 16 kommuner är detsamma som långsam nedgång och handlingsförlamning på många viktiga områden där vi behöver jobba framåt tillsammans.
  3. en vilja att se till att medborgarna, inte de nuvarande kommunala maktstrukturerna, sätts först. Likvärdig, högkvalitativ service på alla områden, till alla ålänningar, är målet. Inte att det finns skillnader i skattetryck, servicenivåer och förmåner mellan människor som bor bara några tiotals meter ifrån varann.
  1. Viljan att utveckla helheten Åland. Det finns många områden där samarbete är nödvändigt. Till exempel vatten och avlopp, fysisk planering, äldreomsorg, näringslivsutveckling och infrastruktur. Det finns mycket jobb att göra som idag blir ogjort för att man helt enkelt inte hinner med det när man har fullt sjå med att hålla den kommunala näsan ovanför vattenytan.

I denna budget finns några kostnadsposter som ska användas till att slutföra det utredningsarbete som inletts: ett förarbete för ny kommunindelningslag, lite mer medel för PwC för förankring och diskussioner med berörda parter, en ÅSUB-enkät om vad medborgarna på Åland tycker, som ska tas med och utgöra grund för kommande beslut.

Med tanke på att detta är första gången sedan Åland steg upp ur havet som frågan utreds seriöst, är det småpengar. Jämför till exempel med pengar som tidigare gått till kortruttsutredningar, till golfbaneutredningar, till broutredningar och till utredningar om simhallar, och så vidare.

Landskapsregeringens avsikt är att när utredningarna är klara och vi har en faktabas för ett beslut, gå vidare, göra det. I februari närmare bestämt. Så snabbt har man väl aldrig marscherat förut i en viktig fråga, och kanske är det det som orsakar den stora skälvan bland de partier som helst ser att allt förblir som det alltid varit. Självklart ska den lagstiftning som ska tas fram ske med parlamentarisk förankring. Vi kommer att behöva varje insikt och varje väl grundad åsikt som finns, men landskapsregeringens utgångspunkt är att det finns ett reellt behov av förändring, och det ska vi jobba för att förverkliga. Det är, som vi ser det, vårt ansvar. Helheten Åland.

För de norråländska kommunerna Finström, Sund och Saltvik reserveras 45.000 euro för den kommunindelningsutredning som man enligt gällande lag har rätt att begära. När den är klar kan den resultera i en sammanslagning, eller bli en del av den större processen.

Slutligen, några ord om externpolitiken. Som ansvarig för europeiska frågor, nordiskt samarbete och kontakterna till Finland och Sverige, kan jag konstatera att varken tiden, pengarna eller personalen räcker till.

EU-enheten jobbar med håret på ända för att hinna med den flod av direktiv som direkt påverkar det åländska samhället. Det nordiska samarbetet, så viktigt som det är, har inte samma tvingande effekt, och hamnar därför ofta i baksätet. I relationerna till Finland och Sverige kan vi konstatera att det system vi hittills jobbat med, med kontaktpunkter i form av Ålandskontor i de bägge huvudstäderna, inte varit tillräckligt effektivt eller fokuserat på rätt saker, särskilt inte i förhållande till Helsingfors. Det är ingens fel, men  en följd både av ändrade arbetssätt i riksdag och regering och en annan politisk majoritet som gör att framkomligheten för det åländska och det svenskspråkiga i Finland just nu är svårt. Ambitionen i Helsingfors är nu att kartlägga och fokusera på de nyckelspelare i partier, på ministerier och i utskott som vi nödvändigt måste jobba med, och sedan sätta oss själva i arbete. De åländska partierna, det åländska parlamentet och den åländska regeringen måste ha en större personlig närvaro i Helsingfors, och det finns inga genvägar till de nödvändiga personliga kontakterna. Det är vi politiker som måste göra jobbet.

Full fart på diskussionerna på årets kongress

Ålands socialdemokraters kongress 2016 kommer att gå till historien som en av de mest livliga och intressanta någonsin. Metoden i år var att diskutera temat hållbarhet i grupper under hela dagen. Gruppernas anteckningar sammanställs och tas nu omhand av styrelsen för vidare arbete med framtidens politik. Vi ska arbeta vidare med en socialdemokratisk politik som håller. Se bildspelet från kongressen.

[slideshow_deploy id=’2341′]

 

Camilla Gunell på nordiskt miljöministermöte

De nordiska miljöministrarna höll möte i Köpenhamn under onsdagen i samband med nordiska rådets session. Både internationella frågor och direkt nordiska frågor var på agendan. Förberedande diskussioner fördes om klimatmötet i Marocko senare i november och mötet om biologisk mångfald i Mexiko i december.

Under punken om arbetet med att minska mängden giftiga kemikalier i textiler framförde vicelantrådet Camilla Gunell att det är viktigt att i det sammanhanget också lägga in de globala hållbarhetsmålen nr 8 om anständiga arbetsvillkor och ekonomisk tillväxt och nr 12 om hållbar konsumtion och produktion.

På mötet diskuterades även organiseringen av det nordiska miljösamarbetet. I det sammanhanget lyfte vicelantrådet upp vikten av samarbete med andra sektorer såsom energi, näringsliv och transport.

Vid mötet beslöts även om ett samarbetsavtal i frågor om miljö med nordvästra Ryssland.

På bilden ses Camilla tillsammans med Sveriges miljöminister Karolina Skog (Mp)

Källa: pressmeddelande från Ålands landskapsregering

Lägg inte ner FFCs lokalkontor på Åland!

Utvecklingen i landet går åt fel håll när det gäller service på svenska. Nyheten om att FFC planerar att lägga ner lokalkontoret på Åland vore mycket illa.
Fackets roll och den fackliga kompetensen och arbetstagarnas ställning på Åland behöver tvärtom stärkas. Det är otroligt viktigt att medlemmarna, både på Åland och i Svenskfinland, garanteras en svenskspråkig service, information och inflytande i fackföreningsrörelsen precis som de finskpråkiga medlemmarna i riket.
Som socialdemokrat anser jag att det är viktigt att det på arbetsmarknaden både finns företrädare för fackföreningsrörelsen och näringslivet. Det skapar en god balans och är grunden i den internationellt framgångsrika nordiska modellen.
Om verksamheten läggs ner har landskapsregringen ingen lokal part att föra dialogen med angående den privata arbetsmarknaden. När det gäller lagstiftningsförslag finns det inte längre någon facklig lokal part att rikta remisser till, vilket ur demokratisk synpunkt vore illa och många viktiga synpunkter ur arbetstagarsynvinkel skulle gå förlorade. Jag har därför riktat en skrivelse till FFC och dess ordförande Jarkko Eloranta med en begäran om att inte stänga lokalkontoret på Åland.
Camilla Gunell (S)
Partiordförande
Jag hoppas Ni inom FFC kan beakta dessa synpunkter innan ni fattar något drastiskt, negativt beslut i frågan.

Åland ska skötas som en hederssak

Hade landskapsregeringen kalkylerat med en höjning av klumpsumman med 15 miljoner? Nej, naturligtvis inte, men en Ålandsministers löfte och en statsministers ord väckte onekligen ett visst hopp.

Efter många års arbete och en lång resa mot målet om en höjd klumpsumma talade erfarenheten dock starkare. I dagens kärva ekonomiska läge i Finland är det ännu tydligare att det är finansministeriets tjänstemän som lägger kursen för landet. Ekonomin är ramen för allt. Vi jobbar vidare med frågan om höjd klumpsumma, men hanteringen hittills visar på tydliga brister i samspelet mellan Åland och riket.

De tre partierna Centern, Sannfinländarna och Samlingspartiet förefaller främst se till sina egna väljare, vilket blev helt uppenbart på presskonferensen om riksbudgeten för 2017. Det är särintressen och interna dragkamper som präglar regeringssamarbetet, inte samsyn. Statsminister Sipilä är verkar inte ta rollen som en politisk ledare som starkt och tydligt föser undan särintressen till förmån för den gemensamma vägen. In i denna dragkamp hamnade tydligen också frågan om avräkningen till Åland. Där hör den definitivt inte hemma.

Oavsett ekonomiska konjunkturer och regeringssammansättningar måste varje regering och varje statsminister sköta Åland som en hederssak. Då ska Ålandsfrågorna skötas utanför den politiska vardagen i Helsingfors, utanför käbblet mellan partierna och utan att ge politiska fördelar eller nackdelar åt någon.

Situationen kräver att regeringen skapar en bättre struktur för skötseln av Åland. Jag anser att ”en dörr in”-modellen behövs när det gäller frågor kopplade till autonomin och en samlad organisatorisk och historisk kunskap. Bristerna idag är inte bara att kunskap saknas inom det politiska skiktet, utan det saknas en stabil struktur i statsförvaltningen. En sådan Ålandsenhet bör inrättas vid statsministerns kansli.

En ministers eller statsministers löfte och ord ska vara förankrade i förvaltningen, vara juridiskt klarlagd och förhandlad med Ålands landskapsregering. Då sköts relationerna till autonomin på ett värdigt och respektfullt sätt. Något sämre kan vi inte acceptera.

Camilla Gunell
Partiordförande (S)

Visioner på hälso- och sjukvårdseminarium

I torsdags arrangerade Ålands socialdemokrater i samarbete med ABF-Åland ett seminarium om den framtida hälso- och sjukvården.

Idén var att skapa ett kreativt forum med fokus på att även i framtiden kunna erbjuda en fin grundtrygghet genom en god hälso- och sjukvård på Åland. Med tanke på möjliga framtida samarbeten ville arrangörerna samla de olika aktörerna på ett ställe. På plats fanns representanter både från den offentliga och den privata hälso- och sjukvården. Även fackliga representanter och politiker från alla partier, förutom Åländsk Demokrati, var med i programmet.

Intresset var stort och arrangörerna är nöjda. ÅHS konferenssal var fylld till bredden och stämningen var god. Arrangörerna hade sagt till på förhand. Det skulle inte vara något fingerpekande utan istället ett fokus på att lägga fram konstruktiva förslag och visioner.

– Det märks att det var ett viktigt möte mellan olika grupper som också ser att de behöver samarbeta i framtiden. ÅHS ledning gjorde en bra och snabb presentation av hela ÅHS som gav en bra bas. Sen var det viktigt med alla olika perspektiv. Menar Mia Hanström som är en av arrangörerna men också avgående styrelseordförande för ÅHS styrelse.

IMG_6933Lagtingsledamoten och tidigare hälsovårdsminister Carina Aaltonen (S) var med och arrangerade seminariet tillsammans med ABF-Åland. Det gick inte att ta miste på att seminariet var både uppskattat och gav mersmak.

– Vi var närmare 80 personer på plats. Det var en kväll med många goda diskussioner. Redan nu kan vi säga att vi ordnar nästa seminarium i april! Berättar Aaltonen.

Att veckan inleddes med svarta rubriker i tidningarna om inbesparingar och nedskärningar på ÅHS gjorde att seminariet kom väldigt lägligt, även om det varit planerat sedan länge. Det fanns ett behov av både information och diskussion hos allmänheten, inom vården, hos facken och hos politikerna. Det fanns ett behov av att skapa positiva visioner.IMG_6934

– Det mesta av det som kom upp är sådant som ÅHS redan jobbar med, men det finns mycket kvar att göra vad gäller fortbildning och att stärka ledarskap. Andra saker som kom upp var vikten av att ha med de socioekonomiska aspekterna. Något som också lyftes fram är att ÅHS generellt har en bra hälso- och sjukvård. Berättar Hanström.

Under seminariet råder en samstämmighet om att vården på Åland behöver vara välfungerande. Ett gott samspel mellan det privata och det offentliga kan skapa nya vägar dit. Camilla Gunell (S) uppmuntrade till öppningar för nya samarbeten, där de privata vårdinstanserna på Åland kanske kan nischa in sig så att vården utanför Åland kan minska och istället erbjudas närmare och kanske också billigare.

Två timmar tar snabbt slut och räcker självklart inte till för att sätta upp konkreta visioner för framtiden. Men seminariet öppnade dörrarna mellan de olika aktörerna som nu hinner fundera inför fortsättningen i april.

IMG_6935

– När vi planerar den framtida hälso- och sjukvården på Åland är det viktigt att vi har tillräckligt med kunskap och gör noggranna konsekvensanalyser som tar ett samhällsekonomiskt helhetsansvar. Poängterar Aaltonen (S).

Helena Flöjt-Josefsson
Sekreterare för lagtingsgruppen
Ålands socialdemokrater

På besök hos ÅMHM

”En modern och effektiv myndighet för ett levande örike med en ren och trygg livsmiljö” är orden som möter den socialdemokratiska lagtingsgruppen när de kommer upp för trappan med myndighetschefen Stig Abrahamsson i spetsen.

Myndigheten som lagtingsgruppen besöker är ÅMHM på Norragatan i Mariehamn. ÅMHM bildades 2008 och är en ganska ung myndighet som fortfarande växer och hittar sin form. Sedan 2014 har även ÅMHM fått i uppdrag att göra tillsyn och ge tillstånd för social- samt hälso- och sjukvården. ÅMHM arbetar således med tillstånd och tillsyn, godkännanden, registreringar, rådgivning och information inom många områden. Till vardagen hör även provtagning, klagomålshantering, beredskap, veterinärvård och analystjänster vid det egna laboratoriet i Jomala.

ÅMHMs bredd

I somras anställdes Stig som myndighetschef då det fanns ett uttalat behov, då startade även medarbetarsamtal upp med fokus på interna rutiner och instruktioner.

-Vi efterfrågar ofta att verksamhetsutövare utför ett systematiskt arbete för att nå de krav som ställs. Men vi måste ju börja med att städa upp framför vår egen trappa. Steg ett var att ge sparken åt de två medarbetarna ManSku och NånSku. Berättar Stig och fortsätter: Nu vet vi alla att vi kan, får och ska utföra arbetet själva.

PowerPoint presentationen visar statistik på vad de gjort och hur de arbetat, men också vad man har för planer, förbättringsidéer och visioner. Lagar och direktiv på nationell- och europeisk nivå ställer krav på kontroller och bra rutiner. Verksamhetsberättelser och statistik är intressanta och offentliga, men det som sticker ut mest i jämförelse med närregionernas motsvarande myndigheter till exempel i Raseborg och på Gotland är bredden hos ÅMHMs verksamhet.

ÅMHMs arbete berör bland annat:

  • – alkohol och tobak
  • – avfall
  • – avlopp
  • – djur och lantbruk
  • – kemikalier
  • – livsmedel
  • – lokaler
  • – miljö och vatten
  • – social-, hälso- och sjukvård

Önskan om KST och ansvarsfull alkoholservering

Runt konferensbordet finns de olika avdelningarna representerade, de presenterar vad som är aktuellt och lyfter bland annat fram att de ser hur mycket som skulle underlättas och bli bättre om KST kom igång. De berättar att det idag finns kommuner som på grund av sin ekonomi inte kommer upp till de lagstadgade kraven, något som de menar skulle se helt annorlunda ut med KST.

De lyfter också fram önskan om att kursen ”Ansvarsfull alkoholservering” ska få fortsätta, då de snabbt sett positiva resultat av det.

Efter presentationen av myndighetschefen, och de olika enheterna följer en rundvandring som påminner om den tidigare diskussionen om bredd. Vi går förbi fler kontor, med olika spännande titlar och namnskyltar, men under rundvandringen kommer vi också till ett litet laboratorium och ett rum med djurburar. I närheten av det finns också en liten operationssal ämnad för djur.

Delad glädje på ÅMHMs laboratorium

Följande dag besöker den socialdemokratiska lagtingsgruppen laboratoriet i Jomala. Besöket börjar med en varning från laboratoriechefen:

-Jag kommer att prata snabbt för det är så mycket jag vill berätta och jag kommer skryta, fast det är inte skryt, man ska få vara stolt över allt bra som vi gör inom landskapet. Pratar man om allt positivt så är det delad glädje. Säger Bitte Bamberg.

Engagerad och stolt guidar Bitte lagtingsgruppen genom de fina lokalerna. Hon lyfter fram hur värdefullt det varit att ha en kompetent och noggrann städare som följt med sedan ÅHS-tiden.

Under tiden berättar hon att en stor del av möblerna är donationer, att whiteboardtavlan, matborden och stolarna i konferenssalen är från husmodersskolan och tavlan som pryder väggen är från museibyrån. Labbrockarna personalen använder är gamla ÅHS-rockar.

Sedan 2011 hålls en tjänst vakant av besparingsskäl och personalstyrkan har minskat med cirka 25% efter det att tre olika laboratorium slogs ihop.

Tilläggas kan att ÅMHM också fått ta över flera lagstiftningsområden under denna period och alltså fått utökade arbetsuppgifter. Intressant nog lyfts även ÅMHM bredd fram även när det gäller laboratoriet. I jämförelse med laboratorium i närregionerna ligger ÅMHM högt upp med sina 50 ackrediterade analysmetoder, att det blivit så förklarar Bitte beror på att bredden varit nödvändig för att kunna tillgodose de åländska behoven.

Nära till kunskap och trygghet

Att ett laboratorium behövs på Åland råder det inga tvivel om. Bitte talar sig varm om att många av proverna måste hållas så färska att det inte ens skulle gå att föra bort dem från Åland. Enligt livsmedelssäkerhetsverket EVIRA behövs en laboratorieberedskap inom 100-200 km radie för att säkerställa vid akuta behov som t.ex. matförgiftning eller radioaktivt nedfall. Idag nyttjas ÅMHMs laboratorium och även deras andra tjänster av andra myndigheter, kommuner, näringsliv och privatpersoner.

Laboratoriet som ÅMHM har i Jomala är inte självfinansierande, men samtidigt är det värt att fundera kring om det ens skulle vara möjligt. Bitte menar att det enligt undersökningar krävs ett underlag på ca 250 000 personer för att ett miljö- och hälsoskyddslaboratorium ska kunna vara självbärande.

Det finns orosmoln som Bitte lyfter fram. ÅMHM_labRedan nu lever laboratoriet på marginalerna, eventuella nedskärningar skulle slå hårt på laboratoriets verksamhet. Eftersom en stor del av verksamheten handlar om lagstadgade tester och analyser som bland annat näringsliv, kommuner och privatpersoner måste genomföra skulle det också försvåra för dem att lyckas göra dem. Kompetensen för dessa tester finns på ÅMHM och majoriteten av dessa skulle inte vara möjliga att förlägga utanför Åland då proverna måste hållas tillräckligt färska.

Att ha ett lokalt laboratorium har alltså sina fördelar: Åland kan hålla kompetensen nära och ha en samhällsberedskap som kan vara direkt avgörande vid en eventuell epidemi. Närhet till labbet gör också att proverna hålls tillräckligt färska. Färre transporter ger mindre miljöpåverkan, snabbare behandlingstid, lägre kostnader och blir dessutom smidigare för beställaren. Att laboratoriet skapar kvalificerade arbetsplatser och att skatteintäkterna kan hållas kvar på Åland är också en samhällsekonomisk fördel.

 

Helena Flöjt-Josefsson

Sekreterare för den socialdemokratiska lagtingsgruppen

 

 

Skrämselpropaganda om sammanslagning

Christoffer Virtanen hade en lång insändare om hur det kanske till och med blir dyrare med kommunsammanslagningar. Och det kanske stämmer.

Men det har aldrig varit en ekonomisk fråga för oss socialdemokrater. Det kanske blir billigare, det kanske blir lite dyrare, vem vet.

Det det handlar om är ju att alla ålänningar ska få samma service, oberoende av vilken kommun de råkar bo i.

Att det också blir enklare för alla som har med kommunerna i dagligt arbete är ju självklart. Nu ska man kolla med 16 olika kommunkontor varje gång man vill ha svar på en allmän åländsk fråga, det är mycket slöseri med arbetstid försvinner om man skulle ha färre aktörer på plan.

Det stora problemet just nu är ju att man inte får likadan service beroende på var man bor.

Vad gäller äldreboenden så finns det ju ett i nästan varje kommun, där kunde man kanske börja samköra administrationen och specialisera de olika boendena. Hammarlands äldreomsorg kan bli specialister på rehabilitering, Saltvik kan satsa på demensvård, Geta på äldre med funktionshinder osv.

Det finns många möjligheter.

Den fråga jag skulle vilja ställa dem som vill ha status quo är, vilket är ert alternativ till förändring?

Kan ni garantera att alla skolor i alla kommuner finns kvar om 10 år, om 20?

Kan ni garantera servicen i en liten kommun när det kommer fler och fler pålagor och den sociala utvecklingen gör att vi får andra krav än dagens?

Hur har ni tänkt stoppa urbaniseringen, som är global?

Jag hör skrämselpropaganda, jag hör en massa ”rör inte min bakgård” och ”allt ska vara som förr”, men inte några lösningar på de demografiska och faktiska problem som ålänningar som behöver kommunens service råkar ut för.

Kanske man skulle fundera mer på framtiden istället för att bara titta bakåt.

Igge Holmberg (S)