JA till daghem i Strandnäs, NEJ till Mariepark (insändare)

Mariehamns stad gjorde för år 2022 ett överskott på 4.5 miljoner. Det ska jämföras med ett minus i budgeten för 2022 på 0,5 miljoner. I flera år har stadens politiska majoritet lagt alltför snäva budgetramar och underbudgeteraför skola och omsorg. 

Följden har blivit att personalen känt sig ytterst pressad och tvingats snåla så till den grad att skolorna varit ostädade och klagomålen över skolmaten högljudda. Inom äldreomsorgen gör platsbristen att massor av pengar måste läggas på straffavgifter till ÅHS istället för att satsas på personalförbättrande åtgärder som exempelvis försök med sex-timmars arbetsdag. Inom skötsel och underhåll saknas personal och pengar för att på ett bra sätt sköta stadens infrastruktur och byggnader. 

Vi socialdemokrater i Mariehamn har under denna mandatperiod försökt föra en mera rejäl budgetpolitik. Skolan, barn- och äldreomsorgen är våra viktigaste prioriteringar. 

Kommunerna är till för att underlätta vardagen för sina kommuninnevånare. Servicebehovet förändras och staden måste anslå tillräckliga resurser för att möta det växande behovet av service inom skola och omsorg.  

Allt flera barn behöver särskilt stöd. Det behovet kan vi inte blunda för. Allt flera behöver särskilt boende eftersom antalet i åldern 80 plus ökar mycket. Det innebär att behoven av vård och omsorg inom äldreomsorgen ökar och därmed också arbetsbördan för personalen. 

För att personalen ska orka måste resurserna och respekten för personalens bästa tillgodoses. Med andra ord måste vi budgetera med omsorg om barn och äldre samt den personal som ska säkra deras behov av service. Vi måste investera i människor.

Staden har under mandatperioden investerat i St Göranshemmet och ett markområde på Styrsö för över en miljon. Nu diskuteras ett köp av Mariepark för 675 000 euro, trots att arrendeavtalet stadgar att fastigheten återgår till staden om Dennis Jansson inte bebygger det med den planerade stugbyn. 

Vi socialdemokrater vill inte medverka till detta. Vi menar att en byggnadsuppmaning måste ges, och om villkoren i avtalet inte följs bör staden överväga en hävning av avtalet. Att sätta pengar på att köpa tillbaka det man redan äger – utan att ha en tydlig bild av vad man vill använda området är inte klok ekonomisk politik. 

Vi vill i stället sätta fokus på att äntligen komma igång byggandet av ett nytt daghem i Strandnäs. Där har staden gjort ett gediget och grundligt arbete för att planera och projektera för ett bygge av ett daghem som både löser platsbrist och pedagogiska behov. 

Majoriteten i fullmäktige backade projektet för ett år sedan, med löfte att frågan ska till fullmäktige i maj 2023. Vi tyckte det var fel. Nu är det dags att komma igång med bygget, inte att fördröja det ytterligare med spekulationer i ännu en gammal fastighet, dvs St Mårtensgården. Vi vill inte ha ytterligare ett gammalt hus med potentiellt stora okända problem. Vi vill ha ett välplanerat dagis i anslutning till Strandnäs skola. Att gång på gång planera och projektera och sedan backa är också att slösa med mariehamnarnas pengar. 

 

Mariehamns socialdemokrater vill ha en schysst budgetpolitik i staden. En politik som garanterar grundservicen till barn och äldre och ger personalen goda arbetsvillkor. 

 

Om staden ska köpa gamla fastigheter ska det vara för att vi faktiskt behöver dem, inte för att ägarna vill bli av med dem. Vänta med Mariepark. Börja bygga nytt daghem i Strandnäs. 

 

Mariehamns socialdemokrater

Bild från:  Ryan Fields on Unsplash

Bildtolkning: Liten pojke bygger med klossar

Insändare: Politikernas ansvar för äldreomsorgen i Mariehamn

Ombudsmannamyndigheten presenterade nyligen sin årliga statistik över konsument-, patient- och klientärenden. Tyngdpunkten i rapporteringen ligger på äldreomsorgen i Mariehamn. Klientombudsman Benjamin Sidorov påpekar helt riktigt att klagomålen skulle ha varit färre om staden hade fler boendeplatser och mera personal. Det är inte äldreomsorgens fel att staden inte ger tillräckliga resurser för att möta de växande behov som finns hos den äldre befolkningen i staden.

Det är politikernas ansvar att se till att det finns tillräckligt med boendeplatser, hemtjänst och annan service som de äldre i Mariehamn behöver för att leva ett tryggt och värdigt liv. Hur kommer det sig att stadsledningen och stadsstyrelsen inte tar tag i frågan? Stadsfullmäktige har drivit på och har fått till stånd två utredningar om äldreomsorgens utbyggnad. År 2019 presenterade Lindemankommittén 35 åtgärder för att förbättra äldreomsorgen i Mariehamn. Utredningen lades snabbt på hyllan och tycks aldrig ha nått stadsledningen eller stadsstyrelsen. År 2021 presenterades en ny utredning om ett demenscenter i staden.
Bristen på boendeplatser har bara ökat sedan 2018. Den dåvarande politiken gick ut på att ingen utökning behövdes. Bristen på personal blev akut när socialchefen över en natt beslöt att all personal skulle jobba treskift och ambulera på olika avdelningar. Beslutet ledde till ett stort missnöje bland personalen och många ville lämna sin arbetsplats. Trobergshemmet som alltid varit mariehamnarnas trygga hamn på ålderdomen framstod med ens som en otrygg plats. Pandemin hade en förlamande effekt på förändringsarbetet.

I budgeten för 2021 var äldreomsorgen underbudgeterad. Samma sak tycks upprepas i 2022 års budget. Här måste stadsledningen och stadsstyrelsen inta en mera realistisk hållning. Stadsfullmäktige måste få ett beslutsunderlag som beaktar de förändringar i behoven som uppstår under åren. Om vi ska få en äldreomsorg värd namnet kan vi inte fortsätta underbudgeteringen. Tvärtom nu måste stora satsningar göras.
I budgeten för år 2023 måste investeringen i ett demenscenter beaktas. Bygger vi ett demenscenter får vi resurser att på ett ändamålsenligt sätt ta hand om den växande grupp minnessjuka äldre och deras anhöriga. Det i sin tur frigör platser på Odalgården och Trobergshemmet som kan anpassas för övriga i behov av särskilt boende.
Personalkrisen är gemensam för hela Åland. Här har landskapet ett stort ansvar genom att utöka antalet utbildningsplatser. Genom att ta upp extra pengar för s.k. gropjusteringar kan Mariehamn höja lönerna för närvårdarna utöver KAD:s generella höjningar.
Landskapsregeringens utredning om att den kommunala institutionsvården flyttas till ÅHS är varken realistisk eller någon egentlig lösning på problemet med de multisjuka äldre som har stort behov av vård och behandling och som bor i kommunernas äldreboende eller hemma. Istället borde ÅHS utveckla sin service till de äldre. De äldre som bor hemma eller i särskilt boende har samma rätt till ÅHS tjänster som alla andra på Åland. Om de äldre har svårt att ta sig till ÅHS måste ÅHS ta sig till de äldre. Hemsjukvården måste utökas med mera medicinska resurser och personalen på äldreboendena måste kunna ge mera sjukvård. Något de redan har utbildning för men som de inte tillåts använda på grund av organisatoriska hinder.
Från och med år 2023 måste politikerna i staden ta sitt ansvar för den åldrande befolkningens rättigheter och behov av vård och omsorger.

 

Barbro Sundback (S)

 

Photo by Sheggeor laker on Unsplash

Syntolkning: Två äldre personer står med ryggarna mot kameran och blickar ut över en kanal.

Bekämpa ekonomiskt utsatthet och ojämlikhet

Fru talman, bästa ledamöter och övriga åhörare.

Jag kommer att tala om hur den här regeringen jobbar mot en bättre fördelningspolitik.

Det handlar om skattebidraget på 100 € till de nästan 13 000 människor som tjänar mellan femton och trettiofem tusen € och som kommer att få en direkt skatteåterbäring på 100 €.

Det är inte enorma summor, det är sant, men det går till den del av befolkningen som behöver den mest. Och, vilket är det viktigaste, de kommer att spendera dem i samhället. Vilket stöder näringsidkarna också. Det är ju så att ger man de som har små inkomster lite mer, så kommer de pengarna i rullning. Vilket samhällsekonomiskt är en smart lösning.

Sedan är ju skatterna bara ett sätt att fördela kostnader, det bästa sättet är ju att föra en bättre avgiftspolitik. Låga avgifter är bättre om man vill att alla ska få ta del av alla delar i samhället.

Detta borde även gälla kulturella verksamheter. Just nu är det bara en dag i månaden som det är gratis inträde på Ålands Museum, jag anser att kan Sverige ha helt fria inträden på sina statliga museer så borde Landskapet Åland ha råd med en gratis dag i veckan. Det står inte i budgeten den här gången, det är sant, men jag tror det är en sak som kan ordnas utanför den. Så det ska jag jobba för. Speciellt nu när vi har den nya fina utställningen där det finns massor att upptäcka fast man går flera gånger.

Men för att återgå till, det jag skulle vilja kalla, skatteåterbäringen. Det enda problemet med den är ju att det inte gäller för dem med minst inkomster i samhället, men det är ju när man tjänar så lite som under femton tusen € i året så betalar man ingen skatt.

Men de ska inte gå lottlösa ur detta ändå. Regeringen kommer att se till att fler äldre, garantipensionärer och andra grupper får gå till ÅHS tandvård.  Vi kommer också att nästa år ta fram ett tandvårdsprogram. Och media-avgiften görs progressiv till en del, så att de med små inkomster inte behöver betala fullt ut.

Det sägs i vulgärdebatten att socialdemokraterna svikit sitt löfte om tandvården, men det är fel, vi jobbar hängivet på mot den dagen då de andra partierna också kommer att förstå att tänderna är en del av kroppen lika mycket som ett hjärta, tarmar eller ben. Om man har en infektion i någon del så påverkar det hela kroppen. Att det ska vara så svårt att se detta är ju lite förvånande. Men nu tar vi ännu ett steg på vägen mot allmän tandvård. Tills det införs är vi på banan och fortsätter kämpa. Låt oss komma ihåg att det tog 20 år att införa allmän tandvård på fastlandet, men vi har kommit långt på bara sex år.

I budgeten står det även att det kommer att utses ett råd som ska bekämpa ekonomiskt utsatthet och ojämlikhet i samhället. Det är bra. För trots att man talar om att det saknas pengar i samhället så vet vi ju alla att det inte stämmer. Det finns pengar på Åland, massor av det. Det är bara att se skattetabellerna i tidningen varje år och så kan man konstatera att BNP i Finland går uppåt varje år.

Men hur de pengarna fördelas, det är det viktiga när man ser till hur samhället ska fungera. Jag hör, som ni alla vet, till den falang som tycker att stora delar av samhället ska skötas av det offentliga, för det är det finns saker som är för viktiga för att låta vinstbegäret styra dem.

Men det viktiga i den här budgeten är att den andas framåtanda. Den talar om samhällsansvar och den fokuserar på att fördela landskapets tillgångar på ett bra sätt som kan göra livet lite bättre för alla ålänningar, det är en budget som jag till fullo kan ställa mig bakom.

Igge Holmberg (S)

Busstrafiken är en valfråga

Kommunstrukturen kommer att bli en valfråga, men det finns fler frågor som berör många ålänningar och där systemen är onödigt krångliga och även orättvisa. Det gäller inte minst kollektivtrafiken på fasta Åland.

Jag och min (S)-kollega Sara Kemetter har tillsammans verkat för en utbyggd kollektivtrafik i den politiska referensgrupp som arbetat med dessa frågor. Som grund för ett nytt system finns en välgjord kollektivtrafikutredning. Den är gjord i samarbete mellan alla nuvarande regeringspartier.

Jag ser framför mig att stadens och landsbygdens busstrafik är helt integrerad/ihopslagen. Vi behöver inte mer än en huvudman. Ett trafikförsörjningsprogram ska skapas för att landskapet, alltså vi skattebetalare, ska veta var satsningar på nya förbindelser bör ske. Trafiken ska anpassas bättre till stora arbetsplatser och köpcentra.

Arbetsgivare bör uppmuntra anställda som väljer att resa kollektivt när de ska på jobb. De offentliga arbetsplatserna, t ex landskapet och kommunerna, bör vara föregångare och subventionera sådana resor som personalförmån.

Ungdomar är de som idag reser mest med buss. Socialdemokraterna stöder tanken på avgiftsfritt och fritt resande för dem. Det är viktigt att skapa hållbara och miljövänliga vanor. Men utan en utbyggd trafik, t ex på kvällstid, blir denna satsning inte tillräckligt bra.

I staden behöver turtätheten öka. Trafiken är för dålig idag, inte minst med tanke på att bussarna bara går åt ett håll under ”rusningstid”. Restiden åt ena hållet blir för lång för att bussen ska bli konkurrenskraftig gentemot bilen.

Slutligen, en hjärtefråga: Servicelinjer för äldre och funktionsnedsatta. Det handlar om rättvisa. Systemet med små bussar som hämtar upp den som har svårt att gå där de bor finns på många håll, även på små orter. I Mariehamn, med sin begränsade yta, skulle detta komplettera de rundor som de stora bussarna kör. På landsbygden kunde den redan existerande matartrafiken med taxi utvecklas till servicetrafik som går t ex till den lokala matbutiken och andra serviceinrättningar.

Nästa lagting och landskapsregering måste ta ställning till ett mer hållbart sätt för oss ålänningar att transportera oss. Det är orimligt att tro att det går att bygga ut busstrafiken på fasta Åland utan att vi använder mer ekonomiska resurser.

Visst, många klarar sig inte utan bilen, p g a obekväma arbetstider eller orimlig tidsåtgång, t ex vid hämtning av barn på dagis. Men det är min fasta övertygelse att ett bättre kollektivtrafikutbud skulle öka resandet.

Anders Hallbäck (S)