Insändare: Hur kan lantrådet vara nöjd med säkerhetspolitiska redogörelsen?

Strax innan påsk gav regeringen Sanna Marin ett tillägg till den säkerhetspolitiska redogörelsen till riksdagen. Redogörelsen ska fungera som ett underlag för fortsatta diskussioner i riksdagen kring Finlands optioner; ett Nato-medlemskap, fortsatt försvarssamarbete med EU och/eller bilaterala försvarssamarbeten.

Lantrådet Veronica Thörnroos kommenterar innehållet i media med att Åland är ”mycket nöjda” med innehållet i redogörelsen. För mig blir den tillfredsställelsen en gåta. Vad är man så nöjd med?

Åland nämns endast kortfattat i några meningar. Bland annat står det att Finland ska trygga Ålands ”neutralitet”.

Detta är uppenbart en felskrivning då ”neutralitet” inte är detsamma som det som avses ”neutralisering”. Man har alltså inte ens bemödat sig om att korrigera felskrivningen. Detta avslöjar att ingen åländsk tjänsteman eller politiker kan ha läst dokumentet innan publicering. Då skulle ett sådant fel ha varit korrigerat.

Redogörelsen slår fast att Åland har en etablerad folkrättslig ställning men att den inte utgör ett hinder för Finland att intensifiera militära samarbeten. Detta är samma skrivning som funnits med i många år.

I bilagan anges att landskapsregeringen i den fortsatta processen ska ”informeras”.

Det blir för mig uppenbart att landskapsregeringen nu har ett stort arbete framför sig att klarlägga vad som händer med Ålands status framöver, särskilt om Finland ansluter sig till Nato, vilket nu är ganska uppenbart att kommer att ske, och begära nödvändiga utredningar, analyser i samabnd med riksdagens behandling av redogörelsen. Frågorna är i min mening alltför många kring vad Nato-medlemskapet innebär för Ålands ställning för att vi ska vara ”nöjda”.

 

Camilla Gunell (S)

Medlem i självstyrelsepolitiska nämnden

 

Foto: Ehimetalor Akhere Unuabona Unsplash

Syntolkning ett stängsel med plakat med text om att stoppa kriget i Ukraina, en kvinna står framför stängslet

Insändare: Stärk finanserna för utbildning och kultur i Norden

Samma vecka som Nordiska rådet fyller 70 år samlas rådet i Malmö för vårsession. På programmet står en debatt om kriget i Ukraina och om en gemensam utveckling av den civila krisberedskapen utifrån Jan Erik Enestams aktuella rapport. I den lyfter man upp en fortsatt tillräcklig och

trygg finansiering av det nordiska kultur-, forsknings-, fritids- och ungdomssektorerna som viktiga mål. De är viktiga för att fortsätta stärka gemenskap, tillit och kunskap om varandras vardag och livsförhållanden i våra länder. Tyvärr går dessa målsättningar inte ihop med nordiska ministerrådets rambudget för perioden.

 

I budgetförslaget omprioriterats pengarna så att de drastiskt minskar inom dessa områden vilket hotar flera verksamheter. Det är därför viktigt att ramarna för de kommande åren omprövas och att regeringarna tillför de medel som behövs för att fortsätta utveckla och stärka det nordiska samarbetet inom utbildning och kultur.

 

Kanske också visionen om ett integrerat och hållbart Norden kräver en komplettering i målsättningarna så man klargör att visionen inte kan uppnås på ett bra sätt om man samtidigt urholkar grundstenarna i det som bär upp det nordiska samarbetet. En positiv signal om detta vore den bästa gåva Nordiska rådet kunde få på sin födelsedag.

 

Den socialdemokratiska gruppen i Utskottet för utbildning och kultur

Camilla Gunell, ordförande, Åland

Heidi Viljanen, Finland

Lars Mejern Larsson, Sverige

May Britt Lagesen, Norge

Henrik Möller, Danmark

 

Syntolkning, socialdemokratiska medlemmar i Nordiska rådet i en gruppbild i en trappa,

Står SFP upp för Åland och självstyrelselagen?

Det är nu det ska hända om det ska bli något. Under 2021-2022 firar Åland 100 år och under detta jubileum ska Åland få en ny självstyrelselag.

Detta projekt har varit aktuellt i många mandatperioder och i många regeringar både på Åland och i riket.  År 2013 tillsatte dåvarande justitieminister Anna-Maja Henriksson den så kallade Tarja Halonen-kommittén som lade grunden för en ny självstyrelselag.

Uppdraget och sammansättningen i kommittén skapades i dialog mellan riket och Åland. Jag var då lantråd. Förhoppningarna var därför stora på att Anna-Maja Henrikssons comeback på justitieministerposten i regeringen Antti Rinne och senare Sanna Marin skulle ge bästa möjliga förutsättningar för att ro projektet i land. Socialdemokraterna och Svenska Folkpartiet har alltid varit Ålands bästa vänner bland rikets partier.

De positiva skrivningarna om Åland och självstyrelselagen i regeringsprogrammet var en bekräftelse på att viljan var stor att lyckas.

Nu börjar sanden i timglaset att rinna ut och dialogen med Helsingfors verkar ha tystnat.

Självstyrelsepolitiska nämnden i Ålands lagting har länge begärt att få höra Ålandsminister Anna Maja Henriksson för att få en rapport om läget med självstyrelselagen. Pandemi, välfärdsområdesval, resor och andra mer angelägna ärenden har uppenbarligen kommit i vägen.

I somras skickades ett förslag till ny självstyrelselag ut på remiss. Lagstiftningen kritiserades kraftfullt från flera betydelsefulla instanser som Justitiekanslern, Högsta domstolen och många andra. Bristerna i förslaget berörde innehållet men framförallt pekade man på allvarliga lagstiftningstekniska problem. Man kan konstatera att propositionen inte var mogen en remiss under fjolåret. Det är allvarligt att en lagstiftning som har landets justitieministerium som avsändare kan misslyckas så kapitalt.

De övriga partierna i regeringen avvaktar förslaget från justitieministern som politiskt är ansvarig för frågan. Det börjar bli hög tid för Ålandsminister Anna Maja Henriksson att kliva fram och ta sitt politiska ansvar för Åland och självstyrelselagen. Annars måste man konstatera att den här gången har Svenska Folkpartiet svikit Åland ordentligt. Så frågan är, kommer SFP att ta strid för Åland och självstyrelselagen eller inte?

Camilla Gunell

Partiordförande Ålands Socialdemokrater

Medlem i Självstyrelsepolitiska nämnden, Ålands lagting

 

 

Handling krävs för klimathopp 

En djup känsla av hopplöshet, näst intill en handlingsförlamning. Det är vad som drabbat många efter IPCCs senaste klimatrapport. Trots att vi redan visste hur läget ser ut blev den samlade bedömningen av FNs klimatpanel skrämmande läsning.

Ska vi alltså lägga oss ner och vänta på apokalypsen?

Absolut inte. Vi har barn och barnbarn och kommande generationer som ska leva på planeten, och det finns saker vi kan göra. Säkert misslyckas vi med en del, men kanske lyckas vi med något.

Som politiker kan man inte och får inte ge upp försöken, och man måste växa sig högre än nygamla stöd för att byta ut oljepannor eller köpa elbilsladdare.

Vi menar att det måste finnas en vision, ett hopp, en väg framåt. Den måste vara kunskapsbaserad.  Vi har en god start i det pågående i hållbarhets- och bärkraftsarbetet. Nu måste vi gå vidare och bli mer konkreta.

Utbilda i hållbarhet – och börja med beslutsfattare, lärare, journalister. Hur mycket vi än googlar och läser länkar på Facebook ger det inte ett tillräckligt djup. Erbjud kostnadsfri grundutbildning i hållbarhet. En verklig omställning kräver insikt som bygger acceptansen för tuffa beslut.

Se till att beslut fattas på rätt nivå. Vissa saker sköter man bäst i byarna, för andra, tuffare saker är kommunerna idag för små. Fundera på vilka frågor som behöver hanteras gemensamt för hela Åland. Vår vattenförsörjning är en, kanske den viktigaste, och med den sammanhänger avloppsfrågan.

Vi behöver veta vilka åtgärder som funkar, och hur snabbt resultat kan förväntas. Ta fram relevanta nyckeltal, på koldioxidutsläpp, energikonsumtion, vattenanvändning och följ upp dem. Sätt upp konkreta mål.

På kort sikt finns också saker att göra, inte lätta eller okomplicerade, men värda att diskutera.

Till exempel vad vi äter. Varför inte gå in får principen; Den som vill kan äta allt, men inte alltid.

Vegetarisk mat är bättre för vår hälsa, den är billigare, och det är bättre för planeten. Varför inte ha den vegetariska maten som utgångspunkt i offentliga kök. Låt köttet vara lyxen man äter ibland, men när man gör det ska det vara bra och lokalt producerat. Inte billigt importerat kött producerat under usla förhållanden för djuren.

Klimatkompensera för allt offentlig resande. Det finns bra system för det.

Sänk hastigheterna på landskapets vägar. Vägarna håller bättre och utsläppen minskar.

Genomlys det offentliga ägandet. Ta bort våra pengar ur alla verksamheter som är skadliga för miljö och klimat. Våra pensionsfonder ska inte stöda oljeindustrin.

Allt är inte hopplöst. Vi måste bara våga fatta besluten nu, inte om 20 år, inte med små steg och inte för fegt.

Använd självstyrelsen till förändring. Vi har den makten i våra händer.

Nina Fellman (S)

Camilla Gunell (S)

Jessy Eckerman (S)

 

Photo by Ilya Shishikhin on Unsplash

S vill ta steg framåt i kommunfrågan

Socialdemokraterna har under årens lopp medverkat i flera processer för att söka modeller för en socialt och ekonomiskt hållbar kommunsektor. Vår utgångspunkt har varit hela Ålands offentliga ekonomi och serviceutbud. Landskapet och kommunerna står inte i motsatsförhållande utan är beroende av varandra.

En effektiv och välfungerande offentlig sektor är till nytta för alla ålänningar.

Under regeringen Gunell samarbetade vi socialdemokrater med Centern och Moderaterna kring en reform av den kommunala samhällsservicen. Det mest konkreta resultatet av det samarbetet blev Kommunernas Socialtjänst.

Efter att KST som organisation fått rota sig är det en samverkansform där man genom samordning kan lugna kostnadsökningen och samtidigt stärka kvalitet och service inom den sociala sektorn. Vi hade samma mål då landskapets sju gymnasieskolor slogs samman till en. Vem skulle idag kunna tänka sig att åter splittra Ålands gymnasium i sju enheter under varsin rektor?

Under regeringen Sjögren kunde vi i samarbete med Liberalerna och Moderaterna söka modeller för en kommunreform och en lagstiftning som grund för en vidare process. Vi socialdemokrater är fortsatt villiga att samarbeta kring nya lösningar, bara processen fortgår och inte avstannar. Det grundliga utredningsarbete som gjorts och den expertis som involverats i arbetet genom trion Sandberg-Enestam-Henricson ska inte behöva gå till spillo. Det går att bygga vidare.

Vårt förslag är att man inom de fyra föreslagna kommunerna som ett första steg inleder ett arbete med att samordna servicen. När tiden är mogen att också lyfta kommungränser så gör man det. Om detta inte lyckas i skärgården, vilket vi ser utmaningar med, kan man där söka andra samordningsformer. Det är helt klart möjligt och viktigt att göra kommunsektorn mer effektiv. Med fyra kommuner som kan ledas av fyra direktörer i stället för 16, fyra byggnadsinspektioner, fyra ekonomikontor, fyra administrationer och så vidare så finns det mycket att vinna. I dagsläget har vi en mängd funktioner gånger 16 som kunde vara fyra eller färre.

Det vore intressant att göra en utredning på vad som kunde sparas genom en sådan process.  Även landskapets myndigheter har mycket att spara där det dagligen rinner ut pengar och tid i kontakterna till 16 kommuner. Om det som saknas är siffror, varför inte ta fram dem? Det är viktigt att frågan inte blir känslomässig utan vilar på fakta och ett gediget siffermaterial.

Vi skulle gärna se en gemensam plan, kalkyler och en samverkansmetod där flera kunde delta i en process som inte är hotfull utan snarare inbjudande och öppen.

Åland behöver en mindre byråkratiskt tung samhällsmodell och en ökad samverkan för att klara ekonomin, den it-utvecklig som måste ske, äldreomsorgens och de demenssjukas situation samt det klimat- och miljöarbete som också måste ske kommunalt och som blir allt mer akut och krävande. Hårda inbesparingar i välfärd, skola, omsorger och stödet till hushåll med små ekonomiska resurser är inte någon bra lösning. Inte heller samgåenden i enlighet med en tvingande kriskommunslag.

Enkätundersökningar och opinionsmätningar visar att en helhetslösning har ett brett stöd bland den åländska befolkningen. Det är viktigt att lyssna på den signalen och fortsätta att konstruktivt söka metoder och politiskt samförstånd för att komma vidare.

 

Styrelsen för Ålands Socialdemokrater

Camilla Gunell, ordförande

 

 

 

Camilla Gunells festtal på självstyrelsedagen

Män, kvinnor och några milstolpar på vägen

Ärade herr talman, ärade självstyrelsedagsfirare!

I ett litet samhälle som Åland betyder människorna allt. Varje individ är viktig och en enskild person kan åstadkomma stor förändring. Blickar vi bakåt ser vi många män och kvinnor som under dessa 100 år ihärdigt arbetat och skapat grunden till det Åland vi njuter av idag.

Den 9 juni hedrar vi traditionsenligt förgrundsgestalterna från återföreningens kampdagar Julius Sundblom, landstingets första talman och Carl Björkman, Ålands första lantråd. Dessa två, tillsammans med skeppsredaren Gustaf Eriksson var tongivande gestalter fram till slutet av 40-talet i det åländska samhället där politik, ekonomi och sjöfart alltid har gått hand i hand.

Besvikelsen över den misslyckade återföreningen med Sverige övergick småningom i en ny tid. Självstyrelsens tid.

Torvald Eriksson, landstingets mångåriga talman, konstaterade på 50-talet att nu lämnar vi det gamla bakom oss och väljer att utveckla självstyrelsen, se dess potential och möjligheter.

Under 60-talet fick samhällsutvecklingen draghjälp av den nya tidens sjöfart – passagerarfärjorna.  Under Martin Isakssons tid som lantråd skapades en modernare förvaltning som tog fram utredningar och planering som grund för beslutsfattandet.

Folke Woivalin var en tongivande gestalt som under 70-80 talet skapade nya relationer till riket, genom ett brett kontaktnät och många uppmärksammade fisketurer med President Kekkonen.

Han insåg att välstånd i en modern värld skapas i samarbete med andra. Landstingsman Evald Häggblom formulerade det så att framgång i Helsingfors når vi bara genom att vara eniga på hemmaplan. En tes som är sann än idag.

Demokratin och dynamiken i det politiska arbetet ökade betydligt på 70-talet med införandet av partier med olika ideologiska betoningar. En viktig manifestation över självstyrelsen blev invigningen av självstyrelsegården 1978.

Parlamentarism infördes i landstingsarbetet år 1988 av talman Sune Carlsson, med benäget bistånd av lagtingsdirektör Lars Ingmar Johansson. Personpolitiken ersattes av att landskapsstyrelsen nu måste ha landstingets förtroende.

Under hela 1900-talet var landstingsmännen just det, män. Några enstaka kvinnor finns med i den tidiga självstyrelsens historiebok: Fanny Sundström förstås som den enda – och färgstarka – kvinnan i det första landstinget. Fler som kan nämnas är Rauha Åkerblom, Gunhild Berglund och Ragna Sanders.

Att som kvinna ställa sig till förfogande för politiska uppdrag kräver ett särskilt mod. Makten är en kostym, sällan skräddarsydd för kvinnor. De kvinnor som valts in i denna sal har varit kraftfulla, självständiga personer med huvudet på skaft.

Med kvinnornas intåg förändrades den politiska agendan; utbildning, internationalisering, kultur, miljö, sociala frågor, hälso- och sjukvård fick alltmer plats i debatterna. May Flodin och Gunnevi Nordman var de två första kvinnorna i landskapsstyrelsen. Barbro Sundback är den ledamot som varit längst invald i Ålands lagting. Hon lyfte in demilitariseringen som en av delarna i Ålands treenighet vid sidan av tillhörigheten till republiken och självstyrelsen.

Under 2000-talet har kvinnorna nått framträdande poster som lantråd, talman och ministrar. Trots det är det fortfarande en lång väg till jämställdhet.

Låt oss under jubileumsåret uppmärksamma flera personer som genom sina insatser bidragit till det framgångsrika samhälle och den starka självstyrelse som vi har idag. Allas bidrag till det gemensamma är viktiga. Dessa insdatser görs inte bara i politiken utan överallt i samhället – allt från näringsliv, i till vård och skola och på åker och äng.

Tack.

 

 

Syntolkning:Partiordförande Camilla Gunell på bilden, hon står och lutar sig mot en gren från ett fruktträd

Politiskt godtycke styr besluten

Naturbild saltvik

Kansliminister Harry Jansson (C) har fattat ett politiskt avgörande i ett jordförvärvsärende där man tidigare givit avslag, och där den föredragande tjänstemannen reserverade sig mot att det prövades på nytt. 

Detta gör han efter två misslyckade försök att i all hast ändra på regelverket för tillståndsgivningen, först i den parlamentariska kommittén för en förändring av näringsrätts- och jordförvärvslagstiftningen, sedan i självstyrelsepolitiska nämnden. 

I bägge fallen utan framgång ens i det egna majoritetsblocket. 

Inför valet 2015 skrev Harry Jansson i ett blogginlägg:

”Vilka äventyrliga och för självstyrelsen direkt förödande experiment hittar lib, mså och s på om det åter får väljarnas stöd på söndag?

Risken är överhängande för att särskilt liberalerna driver på att för att riva upp det åländska nationalitetsskyddet förankrad i bl a jordförvärvs- och näringsrättsinstrumenten.” 

När Harry Jansson kom till makten inleddes en revision av både näringsrätts- och jordförvärvslagstiftningen där man liberaliserar bestämmelserna på ett betydande sätt, bland annat genom att sänka kraven på ålänningar i bolagsstyrelser.

I sig är det en bra process, som nu degraderas till att följa Harry Janssons nycker snarare än att leda ett viktigt lagstiftningsarbete.

Med detta politiska in casu-beslut skapar ministern en ny praxis, och föregår en kommande lagändring som i allra värsta fall inte genomförs, och som därmed riskerar ytterligare urholka tilltron till en av självstyrelsens grundfundament, till systemet och till allmänhetens förtroende för en opartisk och saklig behandling. 

Varför just denna gräns för tomtstorlek för jordförvärdstillstånd skulle vara rimlig eller logisk finns det inga argument för.

Det kunde visst vara påkallat att i lag tillåta större tomter under särskilda omständigheter, men det borde ske efter en bedömning av vad som är logiskt och rimligt, inte som en reaktion på en enskild ansökan som det tydligen varit väldigt viktigt för Harry Jansson att bifalla. 

Socialdemokraterna har en principiell syn på frågan: Nationalitetskyddet utgör grunden för självstyrelsen och alla ändringar i dessa ska göras i lag, med stor eftertänksamhet och med brett parlamentariskt stöd.

Nina Fellman (S)

medlem i referensgruppen för revideringen av näringsrättslagstiftningen och jordförvärvslagstiftningen 

Camilla Gunell (S)

ledamot i Självstyrelsepolitiska nämnden

 

(Syntolkning, naturbild med vatten,vass och solnedgång som speglar sig i vattnet. Foto: Patrik Linderstam, Unsplash)

Förlängd läroplikt – en missad chans

Photo: Jeswin Thomas, Unsplash

Bild: Jeswin Thomas, Unsplash.com

(Syntolkning: Två ungdomar som sitter försjunkna i studier i ett klassrum)

När höstterminen börjar får ettorna i gymnasierna i Finland en fin dator och alla läromedel utan kostnad.

På Åland får man betala mer än förr för samma sak. Det är resultatet av landskapsregeringens politik.

Från hösten 2021 införs i Finland förlängd läroplikt till 18 år. Syftet är att alla finländska ungdomar ska ha allra minst en gymnasieutbildning, att det ska finnas lagstöd och metoder för att hålla ungdomar på glid kvar i en utbildning som kan se ut på många olika sätt, och att göra utbildningen kostnadsfri för de studerande.

Som följd har kommunerna i Finland upphandlat datorer till sina studerande.

De har upphandlat digitala läromedel till förmånliga paketpriser. De förbereder en helhetsreform där stöd kan ges på flera nivåer, och där studievägarna kan se väldigt olika ut för dem som har det krångligt.

Detta kommer naturligtvis med en prislapp, men inte en astronomisk sådan, eftersom de flesta ungdomar redan går i gymnasieutbildning och skolan är avgiftsfri även där den inte är kostnadsfri. Ur socialdemokratiskt perspektiv är detta den största reformen i välfärden på mycket länge, och det är med besvikelse vi konstaterar att landskapsregeringen och utbildningsminister Annika Hambrudd (C) alldeles för snabbt och summariskt och utan ordentliga konsekvensanalyser avskrev reformen för åländsk del.

Det som händer på Åland inför skolstarten hösten 2021 är att landskapsregeringen famlar efter små plåsterlösningar för att täcka den obalans som uppstår när man på rikssidan utvecklar och vi inte gör det.

Ålands gymnasium hade till den senaste tilläggsbudgeten äskat om dryga 200 000 euro för att göra det nödvändigaste,

bland annat att centralt upphandla digitala läromedel och datorer. Eftersom regeringen föreslår bara 114 000 låter det sig inte göras. Dessutom håller inte tidtabellen, eftersom upphandlingarna redan borde varit gjorda för nästa läsår.

Ålands gymnasium står alltså inför en kaos-start på höstterminen. Man missar chansen att ta steget framåt i en viktig reform. Konsekvensen blir inledningsvis att det inte bara blir dyrare än i Finland att studera vid Ålands gymnasium, utan också att kostnaderna blir högre än tidigare för de studerande.

De många goda möjligheterna att hitta individuella lösningar för de ungdomar som behöver det reduceras till en ansats till ökade resurser för att hantera psykisk ohälsa. Det är bara en del av problemet.

Landskapsregeringen tänkte för snabbt och fel. Det vore hedrande om man nu tog frågan på ett djupare allvar och omvärderade sitt beslut.

Ge Åland förlängd läroplikt och alla de fördelar reformen ger, med anpassningar till det åländska samhället. Annars får vi en sämre, dyrare och mer byråkratisk gymnasieskola, och de

Det blir våra ungdomar som får betala priset.

Ålands Socialdemokraters lagtingsgrupp

Nina Fellman, Jessy Eckerman och Camilla Gunell

 

Förstamajtalare 2021

 

Partiordförande Camilla Gunell:

”Vi ska tänka nytt och i ännu högre grad beakta klimat och miljö, jämlikhet och mindre klyftor mellan fattig och rik.”

Bästa första majfirare!

Arbetarrörelsen firar första maj också 2021 då Ålands självstyrelse firar 100 år. Socialdemokratin är Ålands äldsta politiska rörelse och därför varit en viktig påverkare i utvecklingen av åländska samhället och självstyrelsen. Vår roll har alltid handlat om att ge alla människor en röst, oavsett om man varit född utanför Åland eller haft mark och pengar för att anses tillräckligt viktig.

Socialdemokratin har hävdat alla människors lika värde och bidragit till öppenhet, tolerans, mångfald och demokrati. Vi har arbetat för en välfärd för alla: en jämlik grundskola, utbildning och livslångt lärande har ger människor möjlighet att utvecklas och ta till vara sin begåvning. Allmän hälso- och sjukvård med låga avgifter så att alla har råd. Rättigheter på arbetsmarknaden och full sysselsättning; det vill säga arbete och försörjning åt alla är viktiga socialdemokratiska mål.

Det åländska samhället har också byggt upp med påverkan från våra grannländer, genom välfärdsreformer i Finland och Sverige som också förverkligats här. På så sätt har socialdemokratin också indirekt påverkat det åländska samhällsbygget och utvecklat Åland till ett nordiskt välfärdssamhälle.

Pandemin har lärt oss många saker. Vi  har sett betydelsen av en offentlig sektor, som har kunnat ge trygghet, sjukvård och skola under svåra omständigheter. Vi har lärt oss betydelsen av ett jobb. 10 procent arbetslösa är alltför högt. Vi behöver ett starkt näringsliv som erbjuder jobb och sysselsättning. Krisen sätter sina spår och dem måste vi som samhälle hantera: barn som kommit efter i skolan, psykisk och fysisk ohälsa, arbetslöshet som lett till fattigdom, behov av nya utbildningsmöjligheter och studiestöd för vuxna som söker nya livsvägar.

Därför måste vi nu ha en ekonomisk politik som inte snålar, utan ser till att alla kommer på fötter igen. Sedan kan vi växa och blomstra tillsammans, ge fart åt ekonomin och få tillbaka vårt levande, aktiva samhälle.

Vi behöver inte återskapa allt det gamla. Vi ska tänka nytt och i ännu högre grad beakta klimat och miljö, jämlikhet och mindre klyftor mellan fattig och rik. Alltså skapa en mer hållbar och rättvis värld.  Pandemin har också lärt oss hur oerhört beroende vi är av varandra – därför behöver vi ta hand om varandra och solidariskt fördela världens resurser.

Bästa vänner! Jag önskar er en fin första maj, en härlig sommar och en corona-fri framtid!

 

Mia Hanström:

”Menar man allvar med att ”hela Åland ska leva” måste något göras nu!

1:a maj firare, jag står här i egenskap av politiskt aktiv skärgårdsbo något som jag varit i över 30 år.

Jag menar att skärgårdens politiska och administrativa organsiation måste omstruktureras. Vi är för få, dagens kommunal krav och administration behöver mer kompetens och samordnade resurser. Den demokratiska strukturen behöver också en förändring för att bättre ta vara på människors engagemang.

Vi har länge lokalt nästintill trollat för att få de att gå ihop, de bygger på extrem sparsamhet och en låg anspråksnivå.

Jag tillhör dem som tror på en gemensam administrativ och politisk enhet så att vi som bor i skärgården och har en relativt gemensam verklighet ska kunna driva våra frågor tillsammans och bli tillräckligt starka för att kunna ligga i framkant vad det gäller utveckling och klara att ge vår invånare jämlik service med övriga Åland.

Idag har vi inte kapacitet för det.

Problemet är att det finns ett stort motstånd och en tveksamhet från många av mina skärgårdsfullmäktige kollegor. Däremot upplever jag att motståndet inte alls lika stort från vanliga medborgare och då speciellt de lite yngre.

De Corona borde lärt oss är att dagens digitala teknik ger fantastiska möjligheter till att jobba tillsammans, även om man sitter på fysiskt olika ställen.

Jag är mycket sorgsen över att nuvarande regering sköt kommunreformen i sank och lämnade skärgården åt sitt öde. För även om man kan hoppas att de skjuter till stöd för de mesta akuta, så räcker det inte för att säkra, utveckla och rusta skärgården för framtiden.

Jag menar att en gemensam kommun ger skärgården en helt annan position och politisk styrka. Även om de fortsättningsvis kommer att vara en utsatt region med geografiska hinder och utifrån de behöva ett annat stöd än resten av Åland.

Menar man allvar med att ”hela Åland ska leva” måste något göras nu!

Starta genast med strukturomvandlingar och förnyelse för skärgårdens bästa.

Glad 1:a maj!


Tim Höglund:

”Vi som individer kan göra mycket men alla måste dra sitt strå till stacken för en ljusare framtid.”

Hej, Mitt namn är Tim Höglund. Jag bor i för tillfället i Mariehamn och jobbar som IT tekniker på ÅDA.

Idag står jag här för att prata om miljö och klimat.
Vi har redan i över ett år levt i en global kris och börjar äntligen se ljuset i tunneln.

Dock, om vårt samhälle fortsätter konsumera och utnyttja planetens resurser kommer vi snart stå inför en kris olik någonting
mänskligheten upplevt hittills. Desto längre vi längre vi skjuter upp vårt ansvar, ju mera tvingas vi uppoffra för att åtgärda skadan.
Åland har en skyldighet agera som en förebild för hur ett hållbart samhälle kan se ut. Kompetensen och expertisen vi utvecklar kan sedan användas för att främja Åland samt resten av världen. Vår natur är otroligt vacker och värd att bevara.

För att göra detta måste vi bland annat garantera att åländsk fiskodling inte bidrar till övergödning av Östersjön via att göra odlingarna landbaserade.

Lite på samma linje borde man också bygga upp en fungerande och tillräcklig kollektivtrafik så att folk kan lämna bilen hemma.
Företagen som står för mycket av föroreningen globalt måste även vara med och städa upp efter sig.

Vi som individer kan göra mycket men alla måste dra sitt strå till stacken för en ljusare framtid.
Både miljön och klimatet måste tas i beaktande i alla framtida beslut.
Detta är allas våran planet och tillsammans kan vi rädda den.

 

Talade gjorde också FFC Åland ordförande Johan Stark.

 

Här kan du titta på programmet via vår youtubekanal

Nej till starksprit på läktare

På måndag den 26.4-21 kommer lagtinget att klubba en ny alkohollag för Åland, eller snarare sätta i kraft en finländsk alkohollag med några åländska förändringar.

I stort sett är det ok. Det är förtydliganden som är helt vettiga, där man dessutom valt att genom det åländska lagstiftningsutrymme ha strängare och tydligare regler och mer övervakning än i riket.

Det är också, vilket man inte ska sticka under stol med, en näringspolitiskt motiverad liberalisering av alkohollagstiftningen, så att man ska kunna servera starkare alkoholdrycker på flera platser. Socialpolitiken och alkoholpolitiken kommer i andra hand.

Vi socialdemokrater tycker att det är problematiskt av flera skäl. Dels för att man trots att det här är lagstiftning som i högsta grad berör barn inte gjort en barnkonsekvensbedömning. Och dels för att man genom lagändringen möjliggör servering av starka alkoholdrycker till exempel på läktare under fotbollsmatcher.

Därför har vi kommit med ett tillägg som lagtinget ska rösta om på måndag. Där föreslår vi att lagen visserligen antas, för att restaurangnäringen ska få vissa lättnader och möjligheter i en tuff tid, men också att regeringen återkommer 

-med en ändring som förbjuder starksprit på läktare under olika evenemang 

-med en barnkonsekvensbedömning och lagändringar utgående från den. 

Alla partier pratar om barnens bästa, och menar det säkert också. Därför borde det vara en självklarhet att rätta till dessa uppenbara brister och tydligt stå på barnens sida inte bara i ord utan också  i handling. 

Nina Fellman (S) 

Camilla Gunell (S)

Jessy Eckerman (S)