Insändare: Barns rätt till jämlik och socialt hållbar idrott 

Barns rätt till jämlik och socialt hållbar idrott 

 

Idrott är inte bara en fysisk aktivitet, utan också en möjlighet för barn att utveckla andra färdigheter som till exempel sociala förmågor. Studier visar dessutom att organiserade fritidsaktiviteter, som att spela i ett fotbollslag, har klart positiva effekter på barns hälsa, betyg och ambitioner att studera vidare på högskola eller universitet. Idrott kan utgöra skillnaden mellan hälsa eller ohälsa, gemenskap eller utanförskap, ork eller trötthet. Vi behöver därför ge alla barn samma förutsättningar till att idrotta. På många håll beskrivs hur barns idrott idag alltmer har kommit att bli en klassfråga och att alla barn inte ges samma förutsättningar. Som förälder har jag sett hur vissa föreningar och lag hanterar dessa frågor utmärkt, medan andra skulle behöva jobba mer med att till exempel omsätta egna riktlinjer i praktiken.

 

Jämlik idrott handlar om att ge alla barn, oavsett kön, etnisk bakgrund, socioekonomisk status eller fysiska förmågor, en rättvis chans att delta och utvecklas samtidigt som man främjar social rättvisa och hållbara samhällsvärden. Det handlar om att skapa en inkluderande miljö där alla barn kan känna sig accepterade och värdefulla. Genom att främja jämlik idrott ger vi alla barn möjlighet att växa, både fysiskt och mentalt. Jämlik idrott innebär också att avlägsna hinder och utmaningar som kan stå vägen för barns möjligheter att delta. Det kan handla om att tillhandahålla ekonomiskt stöd för dem som inte har råd med utrustning, resor eller avgifter, att erbjuda tillgängliga faciliteter och anpassningar för barn med funktionsnedsättningar, och att motverka könsstereotyper och främja jämställdhet inom idrotten.

 

Social hållbarhet inom idrotten handlar om att skapa en inkluderande och rättvis miljö där alla barn kan känna sig accepterade och värdefulla. Det handlar också om att bekämpa diskriminering, främja barns rättigheter och respektera mångfalden i vårt samhälle. Genom att fokusera på socialt hållbar idrott kan vi bygga en stark samhällsgemenskap och uppmuntra barn att vara medvetna om och värdesätta olikheter.

 

För att främja jämlik och socialt hållbar idrott behöver vi engagerade tränare och ledare som är medvetna om vikten av inkludering och som kan skapa en miljö som uppmuntrar alla barn att delta och känna sig välkomna. Utbildning och medvetenhet om jämlikhetsfrågor och barnrättsfrågor inom idrottsorganisationer är avgörande för att säkerställa att ingen lämnas utanför.

 

Genom att prioritera barns rätt till jämlik och socialt hållbar idrott investerar vi i en inkluderande framtid där varje barn kan uppnå sin fulla potential oavsett bakgrund. Vi främjar hälsa, självförtroende, sociala färdigheter och långsiktig delaktighet. Samtidigt bygger vi ett samhälle som värderar och respekterar olikheter och skapar en stark gemenskap.

 

Vi behöver därför prioritera barns rätt till jämlik idrott och tillsammans arbeta för en idrottsmiljö som är öppen för alla, där ingen lämnas utanför och varje barn får växa och utvecklas. Vi behöver en barnstrategi på Åland som även omfattar barns rätt till en jämlik fritid. För att idrott ska vara inkluderande och tillgänglig för alla krävs medvetna beslut och handlingar. Inte bara av föreningar utan också av våra politiker och den offentliga sektorn som beslutar över vilka resurser föreningslivet ska få och enligt vilka premisser. Beslut inom idrotten om till exempel resor och selektering bör alltid föregås av en barnkonsekvensanalys. En annan viktig part är den privata sektorn och företag som väljer att stödja lokalt föreningsliv – stöd jämlik och socialt hållbar idrott.

 

 

Erica Lindberg (S)

Insändare: Bra för Åland om Orpos regering faller

Bra för Åland om Orpos regering faller

Orpos regering saknar folkets förtroende. Sannfinländarnas regeringsmedverkan bryter ner regeringens funktionsduglighet. Talmansposten innehas av sannfinländaren Jussi Halla-Aho  som är en av Finlands mest ökända politiker vad gäller främlingsfientliga åsikter och rasistiska värderingar.  År 2009 dömdes han för brott mot trosfriden på grund av sitt uttalande om att islam är en religion som godkänner pedofili. Samma uttalande ledde också till en fällande dom om hets mot folkgrupp 2012. År 2006 utmålade Halla-Aho svenska folkpartiets riksdagsledamot Eva Biaudet som en ”vänstergrön världsförbättrare” som han hoppades att skulle våldtas av en invandrare. Detta är bara några exempel på Halla-Ahos brutala och inhumana människosyn men det räcker mer än nog för att förvånas över att han valts till Finlands riskdags talman. En post som förutsätter ett stort mått av opartiskhet och respekt för mångfalden i ett parlament.

Tyvärr har flera sannfinländska politiker under årens lopp uttalat sig nedsättande också om Åland. Den tidigare sannfinländska försvarsministern Jussi Niinistö tyckte att Åland borde ta emot mera flyktingar. Hans påstående stöddes ivrigt av dåvarande riksdagsmannen numera meppen samt sannfinländaren Teuvo Hakkarainen som dessutom propagerat för att Finland borde deportera homosexuella och somalier till Åland för att enligt honom skapa ett modellsamhälle.

Nuvarande justitieminister Leena Meri som sitter på en strategisk ministerpost för Åland har inte varit någon ålandsvän. År 2018 föreslog Leena Meri i samband med riksdagens budgetbehandling att klumpsumman skulle skäras ned med 100 miljoner. En begränsad tid satt Meri med i Ålandskommittén som under Tarja Halonens ledning tog fram ett förslag till en ny självstyrelselag. Utan att avslöja något om kommitténs interna diskussioner kan jag som medlem i kommittén avslöja att Meris insatser var mera negativa än positiva för Ålands del.

I september kommer finansminister Riikka Purras förtroende att prövas av riksdagen. En politiker som uttryckt åsikter om att skjuta ihjäl invandrare i lokaltågen samt ”spotta på tiggare och klå upp negerbarn”. Trots påtryckningar vägrar hon att ta tillbaka sina grymma uttalanden utan avfärdar dem som dåliga skämt. Det skulle hedra Ålands riksdagsman Mats Löfström om han i kommande omröstningar om Orpos regerings förtroende bidrog till dess fall. De vackra skrivningarna i regeringsprogrammet är sannolikt inte realiserbara. Man kan knappast räkna med sannfinländarnas stöd för åtgärder som förstärker Ålands självstyrelse. De tongivande politikerna i det sannfinländska partiet anser att vi på Åland redan har det för bra och åtnjuter obefogade förmåner i jämförelse med majoritetsbefolkningen. Ett parti vars medlemmar är oeniga i det mesta och vars värdegrund är att finskspråkiga skall utgöra den dominerande klassen i landet. Alla andra, inklusive ålänningarna är mindre värda och ska underordna sig. Ett auktoritärt Finland undviks genom att Orpos regeringen byts ut mot mera demokratiska och humana krafter. Ju tidigare desto bättre för hela landet.

 

Barbro Sundback (S)

Bildstöd: Insändarskribenten Barbro Sundback på bilden. Fotograf: Jeremic Photography

 

Insändare: Ingen förlängning av arrendeavtalet för Mariepark

Mariepark har stått övergivet i 20 år. Gatubyggnaden och gatuområdet kring byggnaden ser alltmer risigt ut. Inne på gårdsområdet ser det ut som en illa skött avstjälpningsplats. Trots anmärkningarna från byggnadsinspektionen fortsätter förfallet.

Dennis Jansson som är arrendetagare till Mariepark anhåller om förlängning av arrendeavtalet som går ut den 10.12.2023, det vill säga om några månader. Enligt arrendeavtalet riskerar Jansson ett avtalsvite eftersom han inte fullföljt sin byggnadsplikt. Han ska betala ett eventuellt skadestånd och erlägga ett vite som var gång uppgår till högst tio gånger beloppet av den årliga arrendeavgiften.

Den 20 december 2018 avtalade Dennis Jansson och Mariehamns stad om att Mariepark AB inom fem år skulle bebygga Marieparks tomt till 80 procent av tomtens byggnadsrätt. I dag kan vi konstatera att inte en enda procent av byggnadsrätten byggts.

Marieparks tomt kan enligt gjorda utredningar ge staden upp till ett 90-tal lägenheter om området exploateras med 3-4 våningars hus. Planeras området för egnahemshus blir det givetvis betydligt färre som bebor området. Oberoende vilken markanvändning man går in för är området oerhört värdefullt för staden med tanke på behovet av mark för byggande av bostäder. Att förlänga avtalet med Mariepark AB är att direkt arbeta mot stadens bästa.
Ärendet ligger nu på infrastrukturnämndens bord och frågan ska avgöras vecka 34. Socialdemokraterna kommer att föreslå att anhållan om förlängning av arrendeavtalet för Mariepark avslås. Det finns absolut ingenting som indikerar att Dennis Jansson har för avsikt att bebygga området enligt gällande stadsplan nu eller inom en snar framtid. Däremot är det solklart att staden behöver arrendeområdet för bostäder. En förlängning av arrendeavtalet för Mariepark hindrar stadens utveckling och bidrar till det fortsatta förfallet av området. En förlängning av arrendeavtalet löser inte några problem. Det bara förlänger plågan och de ansvariga låter bli att ta sitt ansvar. Politik är att vilja och ta ansvar. Det är viktigt att alla politiska grupperingars representanter deklarerar sin ståndpunkt i denna för staden så viktiga fråga. Väljarna har rätt att få veta hur resonemangen går.

Barbro Sundback (S)
Gruppledare för stadsfullmäktiges socialdemokrater

Jessy Eckerman (S)
Ordförande för Mariehamns socialdemokrater
Medlem i Infrastrukturnämnden

Insändare: Bygg Strandnäs daghem nu

Bygg Strandnäs daghem nu

Trycket på barnomsorgsplatser är i dagsläget hårt, särskilt i norra stan.

Från augusti 2022 började den nya subjektiva rätten till barnomsorg på

heltid att gälla för alla. Jag påtalade inför hela stadsfullmäktige att denna

rättighet kommer att utnyttjas för fullt men det var få som lyssnade. Det

är ju personalen och tjänstemän som ser att behovet av platser har stigit

kraftigt. Det kan hända att man måste förtäta och sätta fler barn i

grupperna med extra personal och börja använda andra utrymmen, som

till exempel gymnastiksalar.

I maj förra året 2022 bestämde majoriteten i stadsfullmäktige att skjuta

upp daghemsbygget i Strandnäs ett år. Vissa trodde att det blir en

prissvängning för materialkostnader fast experter inom

fastighetsbranschen tyckte helt annorlunda. Och vart har vi åstadkommit

efter ett års väntan? Inte har det väl blivit billigare att bygga däremot har

frustation bland personalen kontinuerligt ökat.

Det kom ett önskemål från stadsledningen att undersöka St. Mårtens

gård som daghemsalternativ. Efter noggrann planering och undersökning

konstaterades det dock att bygget kräver enorma renoveringar som inte

alls blir billigare än att bygga nytt daghem. Tvärtom krävs sådana

insatser och underhåll som blir dyrare i längden. I mars 2023 föreslog

 

bildningsnämnden att staden ska gå vidare med en nybyggnation av

Strandnäs daghem. Det har gått två månader sedan dess.

Stadsledningen har inte ännu givit oss svar på hur de brådskande

behoven av utrymmen ska lösas.

Det är vi politiker som har beslutat att ge en bra service åt våra invånare

och att inte göra barngrupperna större, för att det är bäst för barnen. Vi

vill ha kvalitet i barnomsorgen och skolorna. Att välja bort byggandet av

daghemmet och skolan i Strandnäs för att budgeten också i detta

avseende var fel kan bli smärtsamt och dyrt efter några år. Bygg

Strandnäs daghem nu!

 

Kristine Dzene (S)

Ledamot i bildningsnämnden och stadsfullmäktige

Insändare: Bredda debatten om kommunerna

Kommunernas vara eller inte vara är en ständigt brinnande debatt inför rådande lagtings- och kommunalval. Under tiden är de stora förlorarna de vi skall värna om allra mest, barnen och de äldre och andra människor i samhället som är i behov av god service och trygghet.

Barn med skilda föräldrar kan ha två  bostadsorter där de tillbringar hälften av sitt liv. I den ena kommunen har barnen rätt till all service och också skolskjutsar. I den andra kommunen har de ingen rätt trots att den andra föräldern är permanentboende och bör ges samma rättighet till service som den föräldern där barnet är skrivet. Tänk också på att avstånden är mycket små på Åland generellt sett och skolsjkutsar torde inte vara ett oöverkomligt problem om kommunerna skulle se barnens bästa och samarbeta. För barnens bästa.

En annan fråga handlar om äldre som vill och kan bo hemma och ensamheten som medföljer. Att få hemtjänst eller hemsjukvård några gånger om dagen är guld värt för många. Men vem tar ansvar under sena kvällar och nätter då när behovet kanske är som störst. Bristen på personal är påtaglig då många jobbar samtidigt på nattpass på äldreboenden och inte kan åka ut och hjälpa nattetid. Endel kommuner hänvisar till sjukhuset och ambulansen eller frivilliga brandkåren om någon behöver hjälp. Här har man redan misslyckats i sitt kommunala ansvar på de äldres bekostnad.

Absolut har alla rätt att lösa situationen på sitt sätt men vore inte ett samarbete bättre för de äldres trygghets skull och är inte människorna det viktigaste? Vem tar ansvar om ingen kan komma när olyckan är framme?

En annan fråga som är viktig för att minska ensamheten är att det skall gå att på ett enkelt och smidigt sätt ta sig på aktiviteter, kulturevenemang och liknande, servicelinjer och en bra kollektivtrafik kvällar och helger är a och o för att både minska miljöpåverkan och en socialt hållbar lösning.

Debatten om kommunerna måste lyftas ett snäpp och handla om de människor som kommer i kläm i rådande system, inte om gränser på kartan.

Jessy Eckerman (S)

Insändare: Vem är din representant i lagtinget?

Vem är din representant i lagtinget? 

 

Tittar vi på lagtinget idag så ser det ut som att Åland är homogent vitt, till absolut största delen består av män i en viss ålder, och med en viss inkomst. Är våra folkvalda politiker idag verkligen en representation av det åländska samhället? Kan ledamöterna idag fatta beslut som är bäst för samhället som helhet? Jag tycker det är en fråga relevant att ställa. 

 

Att vara politiker är inte ett jobb som alla andra, det är ett förtroendeuppdrag. Du blir inröstad av folk som tror att du kan föra deras talan, och sitter sen i fyra år och ska försöka göra detta, och förhoppningsvis försöker du efter bästa förmåga. Men blir allas röster idag faktiskt hörda i vårt politiska system? Är politiken utformad så att alla kan delta? 

 

Tilliten i det åländska samhället är överlag ok, men tilltron till att engagera sig politiskt sjunker visar undersökningar. Vem ska man då rösta på när det börjar bli val? 

 

Jag ställer upp i valet för att jag vill förändra representationen som den ser ut nu. Jag ställer upp som kvinna, småbarnsförälder, anställd inom tredje sektorn, som någon som tror på ett inkluderande samhälle. Som någon som tror på att ett samhälles framgång mäts i hur väl man tar hand om dem som har det sämst, och där man också i framgången väger in hur naturen och människorna mår som helhet. Jag tycker absolut att vi behöver bredda representationen inom politiken för att få in flera perspektiv på samhällsutveckling.

 

Jessica Sundberg (S) 

Bildtolkning: Insändarskribenten Jessica Sundberg framför Ålands lagtingsbyggnad

Grön omställning är allas ansvar (insändare)

Grön omställning är allas ansvar

Grön omställning handlar om att minska vårt klimatavtryck så att vi kan leva i ett tryggt, klimatvänligt samhälle där vi vågar tro på framtiden.   

Det betyder att vi minskar vårt beroende av fossila bränslen, våra utsläpp av växthusgaser från transporter, uppvärmning, odling, konsumtion och avfallshantering. Att vi främjar den biologiska mångfalden och skyddar våra vatten. Den gröna omställningen är ett ansvar för kommuner, länder och världssamfund, men också för företagen och för oss individer. Den är ett ansvar för oss alla.  

Det betyder inte att alla måste sälja bilen och börja cykla, elda med ved eller klä oss i säck och aska. Det finns mer och mindre betydelsefulla åtgärder vi kan göra. Stort och smått. Huvudsaken är att göra något i rätt riktning, som att ta cykel till jobb i stället för bilen. Byt ut en bensinbil mot elbil, om du kan. Ta bussen, eller ta cykeln till närmsta busshållplats och sen bussen till arbetsplatsen. Samåk med grannen några dagar i veckan. Låt barnen cykla eller ta skolbuss i stället för att skjutsa dem. 

Sopsortera bättre, ge urväxta kläder till Emmaus i stället för att slänga. Handla mindre nytt, eller handla på Emmaus eller Köp & Sälj istället för i butik. Handla lokalt (med möjlighet att prova) i stället för att beställa på postorder (och returnera det som inte passar). Små steg är bättre än inga steg. 

Men det är inte bara upp till enskilda individer att ställa om. Ansvaret för de stora förändringarna ligger på samhället. På Åland behöver vi minska våra utsläpp från vägtrafiken, uppvärmningen, färjetrafiken och jordbruket enligt Bärkrafts rapport. Det gör vi genom att elektrifiera och förnya skärgårdsflottan, göra infrastruktursatsningar som underlättar ömställning för privatpersoner och företag, elektrifiera kollektivtrafik och ta beslut som skyddar våra vatten, marker och skogar. 

IPCC:s senaste rapport konstaterar att ”Det är otvetydigt att människans utsläpp av växthusgaser ligger bakom uppvärmningen.” Och att det krävs kraftiga och snabba utsläppsminskningar för att minska den globala uppvärmningen. Uppvärmningen påverkar hela världen, också oss på Åland. Vi vet att Östersjön mår allt sämre. Vi ser extremväder i form av värmeböljor eller mer nederbörd och vi hotas av havsvattennivåhöjning och säsongsförskjutning enligt samma rapport. Den gröna omställningen måste ske nu. Den kan inte vänta. 

Åland är en del av världen. Vår delaktighet i den gröna omställningen är självklar. Den gröna omställningen är ett åtagande vi gör tillsammans; samhälle, företag och individer. 

Vi ska utveckla vårt samhälle och minska vårt klimatavtryck, i samma rörelse, så att vi kan tro på en framtid, för Åland och för världen. 

Ett samhälle som tänker på människor och miljö skapar välmående. Ett stabilt Åland där vi vågar investera. Dit vi vågar flytta. Där vi vågar bilda familj. 

Ett Åland som satsar på framtiden – det är grön omställning för mig. 

Kicki Blomqvist (S) 

Insändare: ”Från flykting till förändringsagent: Min resa genom den nordiska socialdemokratiska modellen”

 

Mitt liv började i en konfliktfylld region, en plats där varje dag var en kamp för överlevnad. Som barn lärde jag mig snabbt att navigera genom vardagens utmaningar, att hitta hopp även i de svåraste stunder. Trots dessa prövningar bar jag på en dröm, en stark vilja att övervinna mina omständigheter. När jag anlände till Sverige som barn, möttes jag av en ny värld. En värld där gemenskap, jämlikhet och rättvisa inte bara var tomma ord, utan principer som genomfördes i praktiken. Här fick jag min första smak av socialdemokratin – en politisk filosofi som trodde på den lilla människans förmåga att växa och blomstra, oavsett deras bakgrund. Efter att ha flyttat till Åland fick jag en ännu djupare förståelse för dessa värderingar. Åländska socialdemokratin, trots sina unika utmaningar och kontext, bär på precis samma värdegrund som sina systerpartier i Norden. Dessa värderingar av jämlikhet, solidaritet och social rättvisa har guidat mig genom mina roller inom både offentlig sektor och näringslivet.

Från mina tidiga dagar i Sverige, tog jag mig upp till ledande tjänster i både Sverige och Åland. På Åland har jag dessutom utvecklats till en investerare och spelat en central roll i att starta ett framgångsrikt företag som tillgodoser många ålänningars behov. Genom hela min karriär har jag varit medveten om den oumbärliga symbiosen mellan näringslivet och den offentliga sektorn, vilket har gett mig en djup insikt i de utmaningar företagare möter i sin vardag.

Genom min resa från flykting till förändringsagent har jag lärt mig värdefulla lärdomar om kraften i gemenskap, jämlikhet och solidaritet. Dessa lärdomar kommer att vara centrala i mitt arbete för att forma politik som reflekterar dessa värderingar.

Min vision för framtiden är att skapa ett mer inkluderande, rättvist och jämlikt samhälle där alla individers potential kan realiseras. Jag vill arbeta för att stärka interaktionen mellan offentlig sektor och näringsliv. Min vision är att skapa ett klimat där både offentliga och privata aktörer samverkar på ett produktivt och meningsfullt sätt. Genom att främja denna typ av samarbete, tror jag att vi kan uppnå större effektivitet, innovation och hållbarhet i vår ekonomi. Detta innebär att vi måste främja en politik som stöder företagande, men samtidigt stärker välfärden. Vi måste se till att våra företag kan växa och blomstra, men också se till att alla ålänningar kan dra nytta av denna tillväxt. Genom att göra detta, kan vi bygga ett samhälle som är starkt, jämlikt och inkluderande – ett samhälle där alla kan bidra, och där alla kan dra nytta av vår gemensamma framgång.

Socialdemokratin, både i Sverige och på Åland, har varit avgörande för min personliga resa och jag tror starkt att den är avgörande för vår kollektiva framtid. Det är denna tro som driver mig, och det är denna tro som jag kommer att försvara och arbeta för i mitt politiska arbete. Jag kommer att använda min unika erfarenhet för att driva förändring, för att skapa ett samhälle där alla får möjligheten att växa, oavsett deras ursprung eller omständigheter.

Arsim Zekaj (S)

Photo by Nong on Unsplash

Insändare: Anpassad skärgårdstrafik

Bara liten info från Ålandstrafiken:
hissen är ur funktion på m/s Alfågeln.

Har ni tänkt vad det kan betyda för många?
I värsta fall sitter man fast i bilen 2,5 timmar från Brändö till Hummelvik. Eller hur blir det om du inte har någon bil?

Hur det är med vår nya fina m/s Ådan?
Den enda tillgängliga, handikappanpassade invalid toaletten är ur funktion.
Toaletten var inte handikappanpassad när färjan togs i trafik. Dörren är tung, öppnar sig mot närmaste bänk, tvättstället sitter för högt upp. Kapten berättade då att ”landskapet har lovat renovera den” – efter det har det bara varit en lapp på dörren. Flera månader.
Till dom andra toaletterna slipper du inte in med rollator eller rullstol.

Jag ser fram emot när vi ska sitta i containern på m/s Mergus

Det här är inte kritik mot personalen. Jag vet att ni gör ert bästa. Ni kämpar mot vindmöllor med dom gamla färjorna.

Att vara av en eller annan orsak rörelsehindrad och bo eller resa i skärgården – träffar man på hinder som många inte lägger märke till.

Vi ska kunna också prata några ord om våra gamla färjor. Vem lider av dom mest och vem är dom som ska betala notan.

Nå, vi har nu en invalidtoalett på Åva färjfäste. Den första och enda i hela Brändö.
Hoppas att ni håller er ända dit.

Jaana Pettersson (S)
Brändö