Barns bästa kan vara att gå på dagis   

Tvillingarna pratar inte. De söker ingen kontakt med mig eller min kollega. Inte heller sker något samspel mellan föräldrarna och barnen. Under hela hembesöket står barnen stilla med varsin vällingflaska och tittar oavbrutet på teven som visar tecknade serier. Mamman gråter. Hon berättar att den ena tvillingen har fötts med en medicinsk åkomma som gör att han behöver omvårdnad flera gånger per natt. Själv vill hon bara sova. Vi ordnar dagisplatser som en omedelbar insats. *

 

Forskning om småbarnspedagogikens betydelse understryker dess positiva inverkan på barns utveckling. Daghemmen ger barn en viktig pedagogisk grund, sociala samman­hang och kontakt med fler vuxna. Barn som gått på dagis presterar bättre i skolan och senare i livet och det är därför viktigt att en likvärdig tillgång till barnomsorg är säkrad genom vår lagstiftning. Daghem kan bidra till att minska utbildningsklyftan och ge barn från olika socioekonomiska bakgrunder en jämnare skolstart. Kvalitativ småbarnspedagogik har även en positiv effekt på barns språkutveckling.

 

Om den lagliga rätten till barnomsorg inskränks så kommer 16 åländska kommuner göra olika bedömningar om rätten till barnomsorg. Detta riskerar en tillbakagång och ett ojämlikt förfarande. Vi behöver värna om alla barns rätt till en högkvalitativ barnomsorg med små barngrupper och trivsel för personalen, utan att nedvärdera föräldrar som använder barnomsorg. Samma rättigheter ska gälla för alla barn och inte begränsas till att omfatta barn till föräldrar som arbetar eller studerar. Barns rätt till familjetid är förstås också viktig. Men i alla beslut måste barns bästa komma främst. Det kan finnas anledning att oroa sig mer för barn som bara är hemma, än för barn i barnomsorg. Vad som är bäst behöver bedömas från fall till fall. Barns bästa kan också vara att få gå på dagis.

 

*  Exemplet kommer inte från Åland.  

 

Erica Lindberg (S), leg. socialarbetare

lagtingskandidat

Insändare: Barns rätt till jämlik och socialt hållbar idrott 

Barns rätt till jämlik och socialt hållbar idrott 

 

Idrott är inte bara en fysisk aktivitet, utan också en möjlighet för barn att utveckla andra färdigheter som till exempel sociala förmågor. Studier visar dessutom att organiserade fritidsaktiviteter, som att spela i ett fotbollslag, har klart positiva effekter på barns hälsa, betyg och ambitioner att studera vidare på högskola eller universitet. Idrott kan utgöra skillnaden mellan hälsa eller ohälsa, gemenskap eller utanförskap, ork eller trötthet. Vi behöver därför ge alla barn samma förutsättningar till att idrotta. På många håll beskrivs hur barns idrott idag alltmer har kommit att bli en klassfråga och att alla barn inte ges samma förutsättningar. Som förälder har jag sett hur vissa föreningar och lag hanterar dessa frågor utmärkt, medan andra skulle behöva jobba mer med att till exempel omsätta egna riktlinjer i praktiken.

 

Jämlik idrott handlar om att ge alla barn, oavsett kön, etnisk bakgrund, socioekonomisk status eller fysiska förmågor, en rättvis chans att delta och utvecklas samtidigt som man främjar social rättvisa och hållbara samhällsvärden. Det handlar om att skapa en inkluderande miljö där alla barn kan känna sig accepterade och värdefulla. Genom att främja jämlik idrott ger vi alla barn möjlighet att växa, både fysiskt och mentalt. Jämlik idrott innebär också att avlägsna hinder och utmaningar som kan stå vägen för barns möjligheter att delta. Det kan handla om att tillhandahålla ekonomiskt stöd för dem som inte har råd med utrustning, resor eller avgifter, att erbjuda tillgängliga faciliteter och anpassningar för barn med funktionsnedsättningar, och att motverka könsstereotyper och främja jämställdhet inom idrotten.

 

Social hållbarhet inom idrotten handlar om att skapa en inkluderande och rättvis miljö där alla barn kan känna sig accepterade och värdefulla. Det handlar också om att bekämpa diskriminering, främja barns rättigheter och respektera mångfalden i vårt samhälle. Genom att fokusera på socialt hållbar idrott kan vi bygga en stark samhällsgemenskap och uppmuntra barn att vara medvetna om och värdesätta olikheter.

 

För att främja jämlik och socialt hållbar idrott behöver vi engagerade tränare och ledare som är medvetna om vikten av inkludering och som kan skapa en miljö som uppmuntrar alla barn att delta och känna sig välkomna. Utbildning och medvetenhet om jämlikhetsfrågor och barnrättsfrågor inom idrottsorganisationer är avgörande för att säkerställa att ingen lämnas utanför.

 

Genom att prioritera barns rätt till jämlik och socialt hållbar idrott investerar vi i en inkluderande framtid där varje barn kan uppnå sin fulla potential oavsett bakgrund. Vi främjar hälsa, självförtroende, sociala färdigheter och långsiktig delaktighet. Samtidigt bygger vi ett samhälle som värderar och respekterar olikheter och skapar en stark gemenskap.

 

Vi behöver därför prioritera barns rätt till jämlik idrott och tillsammans arbeta för en idrottsmiljö som är öppen för alla, där ingen lämnas utanför och varje barn får växa och utvecklas. Vi behöver en barnstrategi på Åland som även omfattar barns rätt till en jämlik fritid. För att idrott ska vara inkluderande och tillgänglig för alla krävs medvetna beslut och handlingar. Inte bara av föreningar utan också av våra politiker och den offentliga sektorn som beslutar över vilka resurser föreningslivet ska få och enligt vilka premisser. Beslut inom idrotten om till exempel resor och selektering bör alltid föregås av en barnkonsekvensanalys. En annan viktig part är den privata sektorn och företag som väljer att stödja lokalt föreningsliv – stöd jämlik och socialt hållbar idrott.

 

 

Erica Lindberg (S)

Insändare: Bygg Strandnäs daghem nu

Bygg Strandnäs daghem nu

Trycket på barnomsorgsplatser är i dagsläget hårt, särskilt i norra stan.

Från augusti 2022 började den nya subjektiva rätten till barnomsorg på

heltid att gälla för alla. Jag påtalade inför hela stadsfullmäktige att denna

rättighet kommer att utnyttjas för fullt men det var få som lyssnade. Det

är ju personalen och tjänstemän som ser att behovet av platser har stigit

kraftigt. Det kan hända att man måste förtäta och sätta fler barn i

grupperna med extra personal och börja använda andra utrymmen, som

till exempel gymnastiksalar.

I maj förra året 2022 bestämde majoriteten i stadsfullmäktige att skjuta

upp daghemsbygget i Strandnäs ett år. Vissa trodde att det blir en

prissvängning för materialkostnader fast experter inom

fastighetsbranschen tyckte helt annorlunda. Och vart har vi åstadkommit

efter ett års väntan? Inte har det väl blivit billigare att bygga däremot har

frustation bland personalen kontinuerligt ökat.

Det kom ett önskemål från stadsledningen att undersöka St. Mårtens

gård som daghemsalternativ. Efter noggrann planering och undersökning

konstaterades det dock att bygget kräver enorma renoveringar som inte

alls blir billigare än att bygga nytt daghem. Tvärtom krävs sådana

insatser och underhåll som blir dyrare i längden. I mars 2023 föreslog

 

bildningsnämnden att staden ska gå vidare med en nybyggnation av

Strandnäs daghem. Det har gått två månader sedan dess.

Stadsledningen har inte ännu givit oss svar på hur de brådskande

behoven av utrymmen ska lösas.

Det är vi politiker som har beslutat att ge en bra service åt våra invånare

och att inte göra barngrupperna större, för att det är bäst för barnen. Vi

vill ha kvalitet i barnomsorgen och skolorna. Att välja bort byggandet av

daghemmet och skolan i Strandnäs för att budgeten också i detta

avseende var fel kan bli smärtsamt och dyrt efter några år. Bygg

Strandnäs daghem nu!

 

Kristine Dzene (S)

Ledamot i bildningsnämnden och stadsfullmäktige

Grön omställning är allas ansvar (insändare)

Grön omställning är allas ansvar

Grön omställning handlar om att minska vårt klimatavtryck så att vi kan leva i ett tryggt, klimatvänligt samhälle där vi vågar tro på framtiden.   

Det betyder att vi minskar vårt beroende av fossila bränslen, våra utsläpp av växthusgaser från transporter, uppvärmning, odling, konsumtion och avfallshantering. Att vi främjar den biologiska mångfalden och skyddar våra vatten. Den gröna omställningen är ett ansvar för kommuner, länder och världssamfund, men också för företagen och för oss individer. Den är ett ansvar för oss alla.  

Det betyder inte att alla måste sälja bilen och börja cykla, elda med ved eller klä oss i säck och aska. Det finns mer och mindre betydelsefulla åtgärder vi kan göra. Stort och smått. Huvudsaken är att göra något i rätt riktning, som att ta cykel till jobb i stället för bilen. Byt ut en bensinbil mot elbil, om du kan. Ta bussen, eller ta cykeln till närmsta busshållplats och sen bussen till arbetsplatsen. Samåk med grannen några dagar i veckan. Låt barnen cykla eller ta skolbuss i stället för att skjutsa dem. 

Sopsortera bättre, ge urväxta kläder till Emmaus i stället för att slänga. Handla mindre nytt, eller handla på Emmaus eller Köp & Sälj istället för i butik. Handla lokalt (med möjlighet att prova) i stället för att beställa på postorder (och returnera det som inte passar). Små steg är bättre än inga steg. 

Men det är inte bara upp till enskilda individer att ställa om. Ansvaret för de stora förändringarna ligger på samhället. På Åland behöver vi minska våra utsläpp från vägtrafiken, uppvärmningen, färjetrafiken och jordbruket enligt Bärkrafts rapport. Det gör vi genom att elektrifiera och förnya skärgårdsflottan, göra infrastruktursatsningar som underlättar ömställning för privatpersoner och företag, elektrifiera kollektivtrafik och ta beslut som skyddar våra vatten, marker och skogar. 

IPCC:s senaste rapport konstaterar att ”Det är otvetydigt att människans utsläpp av växthusgaser ligger bakom uppvärmningen.” Och att det krävs kraftiga och snabba utsläppsminskningar för att minska den globala uppvärmningen. Uppvärmningen påverkar hela världen, också oss på Åland. Vi vet att Östersjön mår allt sämre. Vi ser extremväder i form av värmeböljor eller mer nederbörd och vi hotas av havsvattennivåhöjning och säsongsförskjutning enligt samma rapport. Den gröna omställningen måste ske nu. Den kan inte vänta. 

Åland är en del av världen. Vår delaktighet i den gröna omställningen är självklar. Den gröna omställningen är ett åtagande vi gör tillsammans; samhälle, företag och individer. 

Vi ska utveckla vårt samhälle och minska vårt klimatavtryck, i samma rörelse, så att vi kan tro på en framtid, för Åland och för världen. 

Ett samhälle som tänker på människor och miljö skapar välmående. Ett stabilt Åland där vi vågar investera. Dit vi vågar flytta. Där vi vågar bilda familj. 

Ett Åland som satsar på framtiden – det är grön omställning för mig. 

Kicki Blomqvist (S) 

Havsbaserad vindkraft skall vara till nytta också för havet

Efter en lång process med flera tillfällen för lärande och inhämtande av kunskap kring frågan om etablering av havsbaserad vindkraft i Östersjön och särskilt på åländska vatten har vi gemensamt kommit fram till följande ställningstagande. Det är oerhört viktigt att alla partier göra en sådan genomgång, annars vet inte människor vad de ska tänka, slitna mellan klimatet, nyttan av inkomsterna och vad det ”kostar” ex. i fråga om en blinkande horisont. Ålänningarnas förståelse, delaktighet och nytta av dessa satsningar behöver vara tydliga.

Ålands socialdemokrater anser att Åland ambitiöst och nyfiket ska delta i den gröna omställningen. Vi vill lämna den fossilberoende ekonomin bakom oss och gå in i en ny tid där energi skapas av sol, vind och vatten. Vi vill att fossila drivmedel successivt ersätts av vätgas, el eller gröna drivmedel såväl i bilar, flyg och färjor. Vi vet att det kommer att kosta.

Innovationer måste fram och modiga beslut tas om etablering av havsbaserad vindkraft och solparker, infrastruktur och nya skärgårdsfärjor. Vi behöver också mer utbildning för att fylla de arbetsplatser som den nya gröna energiindustrin har potential att skapa. Vi söker mer kunskap och svar på alla de ännu många öppna frågorna. Vi söker också lösningar som ger det åländska samhället en optimal utdelning både ekonomiskt, socialt och miljömässigt om havsbaserad vindkraft etableras på åländska vattenområden.

Åländsk ekonomi skulle gynnas av en ny industri som ger landskapet betydande intäkter genom skatter, arrenden och arbetstillfällen i den tjänstesektor som kan skapas runt en produktion av vindbaserad el och vätgas. Vi behöver arbeta för att ålänningarna känner delaktighet i den här utvecklingen, kan få arbete inom dessa nya verksamheter och se att inkomsterna stärker den åländska välfärden för alla och ekonomin i hela landskapet. Genom rätt insatser inom utbildning och fortbildning kan fler ålänningar kvalificera sig för arbete inom den gröna sektorn.

Vindparkerna måste också vara till nytta, inte en nackdel, för Östersjöns havsmiljö. De anläggningar som byggs ska inte hota djur, natur och fiskar utan främja en bättre vattenkvalitet. Havet är mycket känsligt för ökade temperaturer som följer i klimatförändringens spår. Varmare vatten hotar att slå ut ekosystemen i havet, så nu är det ännu mer angeläget att stoppa tillförseln av näringsämnen till Östersjön. Detta gäller också insjöar och vattendrag på Åland. Alla näringar måste ta sitt ansvar.

Insikten om att våra sjöar inte längre går att ta i bruk som nya vattentäkter för dricksvatten är skrämmande. Sjöarna måste skyddas bättre och lagstiftningen tydligare reglera skyddszoner. Vatten ger liv. Om Åland ska växa i befolkning och nya företag så krävs en trygg och stabil vattenförsörjning. Vi ser positivt på att spara vatten och öka värdet på detta viktiga livsmedel, men också att etablera ett nytt vattenverk.

De sjöar och vattendrag som försurats måste ges möjlighet till återhämtning. Naturen kan reparera sig om vi människor ger den förutsättningarna.

Ålands Socialdemokrater

Vi är stolta vårdare

I en granskning i Svenska Yle lyfts en rad orsaker fram till närvårdarsbristen i landet. Trots att vi både på Åland och i Finland utbildar allt fler närvårdare så försvinner många till andra branscher, fortbildar sig vidare eller något annat som ingen har koll på. Vi ser flera olika orsaker till detta som man måste åtgärda om man ska klara vårdkrisen. Vi som jobbar inom vården gör det för att vi tycker att det är ett viktigt och ansvarsfullt jobb. Vi vill göra det bra, men inte på bekostnad av vår egen hälsa.

En av de viktigaste frågorna för oss är att våra arbetsplatser är schyssta, att det finns ett bra ledarskap och en fungerande arbetsplatsdemokrati som gör att vi kan vara med och påverka.

Det behövs tillräckligt med folk på alla nivåer och rimliga löner i förhållande till ansvaret. Ingen ska behöva må dåligt och ha en klump i magen för att man inte hinner ge den vård våra vårdtagare behöver och vi vill ge. Vi behöver ha trygga arbetsplatser.

Vi behöver få fortbilda oss så att vi klarar nya utmaningar både inom äldreomsorgen och barnomsorgen. Men framför allt måste vi få göra det vi är utbildade för.

Det vi inte behöver är tomma ord eller hårdhänta reformer som utgår från nån teori om hur man kunde spara pengar.

Lene-May Lindvall (S)

Charlie Bomanson (S)

Arezoo Naely (S)

Anu-Riikka Eriksson (S)

Arezoo Naely

Bästa förstamaj-firare!

Jag vill tala till er om situationen i Iran. Situationen är förfärlig.

Protesterna mot regimen i Iran har nu pågått sedan 26 september 2022 och i dag är det närmare 154 dagar som människor fortsätt att demonstrera mot regimen.

Mycket har hänt sedan den 22-åriga Mahsa Amini blev dödad av regimens moralpolis. Händelsen med Mahsa Aminis död blev starten för alla dessa demonstrationer och hon blev en symbol för landets och kvinnornas frihet.

Sedan dess har en demonstrationsvåg spridit sig som en löpeld över hela världen. I dessa protester världen över har kvinnor haft en stor roll.

Flickors och kvinnors situation i Iran är långt ifrån trygg. Flickor både på hög- och lågstadiet drabbas utsätts för attacker med kemiska gaser som skadar lungorna så att de får tungt att andas och många dör, tyvärr. Flickorna utsätts också för andra attacker i form av förgiftning av skolmaten.

Många ungdomar blev av med sitt ena eller båda ögon då de medvetet och utstuderat skjutits av polisen.  På gatorna bränns både sjalar och den iranska flaggan. Civila demonstranter har både fängslats och dött. Tusentals demonstranter är dödade och fängslade, hundratals av dem som dödats är minderåriga barn.

I slutet av januari skriver tidningen Journalisten att över 55 journalister har gripits av den iranska regimen och fortsatt sitter 27 av dem i fängelse.

Arezoo Naely

Bild. Jeremicphotograpy.com

Daniel Hellsten

Vänner och första maj-firare 

Vi arbetare kommer alltid att behövas. Utan oss stannar samhället. Dörrar går inte att öppna, varor går inte att sälja, hus gå inte att bygga utan oss.

För vårt arbete behöver arbetsgivarna betala mera tillbaka till oss för dom viktiga varor och tjänster vi gör för alla våra kunder och klienter, elever och patienter.

 

Att rikedomarna centraliseras och koncentreras mer än någonsin är inget som främjar den allmänna ekonomin. Ingen har någonsin blivit rik helt själv. Vinsterna  framställs genom andras svett, tårar, ömmande ryggar och trötta fötter.

Det är dom anställda som bygger upp företagen inifrån. Utan oss så rasar dom samman. Det är vår stolthet, och det vi måste få uppskattning för, inte bara i applåder och tack utan i reda pengar.

 

Minns bara hur det var under pandemin.  Då var det smärtsamt uppenbart att fabrikerna stannade utan arbetare. Sjukvården skulle inte heller vara något utan alla sjuksköterskors, närvårdares, städares och läkares hårda arbete.

Eller tänk på lärarna som gör sitt allra bästa för att alla barn ska ha det bra i skolan.

 

Det är politikens ansvar att se till att företagen och dom rika storägarna betalar skatt och ordentligt med lön till arbetarna som samhället utbildat åt dem i skattebetalda skolor. Det är det facken ska jobba för.

Utan oss skulle samhället kollapsa, och det är vi som fyller denna värld med liv och rörelse och ser till att dom som säljer har en marknad för sina varor och tjänster

Av var och en efter förmåga och till var och en efter behov.

Tack kamrater, och glad 1 maj – arbetarnas dag.

 

Daniel Hellsten

Bild. Jeremicphotograpy.com

Danielle Lindholm

Bästa väljare och kamrater!

Det är fint att samlas här idag på arbetarnas dag.

 

Jag heter Danielle Lindholm och jag har arbetat hela mitt yrkesliv för barns hälsa, utveckling och rättigheter. Jag och mina kollegor har jobbat i motvind och medvind, genom sparkrav, socialvårdsreform och pandemi.

 

Jag vet hur viktigt det är med tillräckliga personalresurser i skola, vård och omsorg, både för brukarnas skull och för de anställdas.

 

Vi ska ha hållbara arbetsförhållanden; vi ska ha attraktiva löner; vi ska ha de resurser som krävs.

 

Idag finns det många barn på Åland som inte får det stöd de behöver och har rätt till. Barn och deras familjer bollas mellan barndagvård, skola, socialvård och ÅHS när samarbetet mellan institutionerna brister. När samhället misslyckas faller ansvaret tillbaka på familjer som ofta redan är hårt pressade. Priset för detta är högt, både för den som drabbas och för samhället.

 

Vi som samhälle ska kunna leverera där behovet är som störst. Barn ska kunna lita på att vi vuxna tar ansvar för deras trygghet. 

 

Alla barn ska kunna ta sig igenom grundskolan; inget barn ska falla mellan stolarna eller fångas upp för sent. 

 

Jag vill att alla på Åland ska kunna lita på att hjälpen finns när den behövs. Jag vill att alla ska kunna känna sig trygga när de söker vård eller stöd. Vi har inte råd att lämna någon i sticket.

 

Mitt namn är Danielle Lindholm och jag vill vara med och utveckla Åland till en plats för alla.

Bild. Jeremicphotograpy.com

Elin Sundback

Åtta timmars arbetsdag-för vem?

Den första 1 maj- var en manifestation för 8-timmars arbetsdag. Då man kämpade för 8-timmars arbetsdag fanns det massor med arbetskraft. De jobbade långa dagar och lönenivåerna var låga. Det var svårt att får det att gå ihop. En organiserad insats från massor av människor förbättrade den vanliga människans s.k. ”work-life balance”; för att använda ett modernt uttryck. Man skapade en ny norm.

Helt uppenbarligen gynnade detta Norden och Europas industrialisering och produktivitet. Det verkar ändå som att vetskapen om att man ökade produktionen även om arbetstagarnas arbetstid ändrade, är något som vi måste åskådliggöra om och om igen.

Jag önskar en konstruktiv diskussion om hur vi skall skapa framtidens arbetsliv. Det sker inte att ignorera det vi lärt oss under det senaste århundradet och återuppta den ekonomiska elitens argumentation anno 1890.

Det är arbetet och de som arbetar som skapar välfärden. Arbetstiden är en lika relevant fråga nu som någonsin. Att upprätthålla en hög sysselsättning kräver, bl.a.  en ärlig och ödmjuk inställning inför att produktionen av varor och tjänster, är beroende av arbetstagare, som är närvarande på arbetsplatsen.

Vi löntagare kan påverka hur vårt arbetliv ser ut i framtiden. Vi förtjänar möjligheten att vara med och påverka hela Ålands framtid.  Arbetstagarnas åsikter högt relevanta i sammanhanget.

Elin Sundback

Bild:jeremicphotograpy.com