Fb-Button

Vattenskyddet är försummat

2021 skulle bli ”Vattnets år” lovade miljöminister Alfons Röblom i budgetdebatten 2020. Vattnets år både kom och gick, och när vi nu behandlar årsrapporten kan vi konstatera att åtgärderna har uteblivit.

Nya larmrapporter visar att vattenskyddet på Åland uppenbarligen inte fungerar, eftersom våra sjöar och hav fortsätter att må så dåligt.

Klimatförändringarnas effekter på havet är nedslående. Varmare temperaturer hotar att slå ut arter och ekosystem. I Markusbölefjärden, som är en av Ålands råvattentäkter, har läget i sommar varit så illa att kräftorna dött i burarna. Långvarig övergödning och tillrinning från främst jordbruket leder tillsammans med heta temperaturer till algblomning och syrebrist.

Efter torkan 2018 tillsatte jag som miljöminister en arbetsgrupp med representanter från Ålands vatten, kommunerna och landskapet en arbetsgrupp som kontinuerligt kunde diskutera och genomföra åtgärder till skydd för dricksvattnet. Den gruppen har vi i styrelsen för Ålands vatten velat ha tillbaka, men fått kalla handen av landskapet och miljöminister Röblom. Varför det?

Att utöka volymen och ta i bruk nya källor för dricksvatten är nu högst nödvändigt. Frågan om nya vatten- och avloppslösningar har sedan flera år legat på landskapsregeringens bord, utan respons. Detta är en verkligt viktig hållbarhetsfråga, att slå vakt om våra vattentäkter och långsiktigt säkra tillgången till vatten av god kvalitet, särskilt om Åland ska kunna växa i invånarantal och företag. I höst måste vi veta hur vi går vidare i frågan!

När gödsel från gårdarnas gödseltankar töms vid fel tidpunkt, eller i för rikliga mängder, rinner de ut i vattendragen. Det måste övervakas bättre av myndigheterna och tillsynens stärkas. Ett fortsatt arbete tillsammans med jordbrukare och markägare behövs, men också skärpt lagstiftning.

Åland har hamnat på efterkälken när det gäller vattenvården. Landskapet borde göra en jämförande studie med andra regioner om vårt vattenvårdsarbete är tillräckligt effektivt eller om man kan söka goda modeller från andra håll. Åland måste ligga i framkant, vattenfrågorna är så avgörande för våra livsbetingelser.

Klimatförändringarnas påverkan på Åland borde också utredas. Hur påverkas vårt samhälle av värmeböljor, torka och vattenbrist i våra sjöar. Här krävs också handlingskraft och engagemang av landskapet.

Å var finns vattenlagen? I flera år har vi väntat på att lagen ska överlämnas till lagtinget? Har den också somnat in?

Vattenfrågorna har förvisats långt bak i prioriteringarna för regeringen Thörnroos. ”Vattnets år” kom och gick – utan resultat. Havsbaserad vindkraft i all ära, men glöm inte Ålands viktigaste miljöfråga, vattnet.

 

Camilla Gunell (S)

Ny partisekreterare från och med 1.9

Ålands socialdemokrater har anställt en ny partisekreterare.

Hon heter Fia Hellsten, är 35 år gammal. Hon bor i Godby, med man och två döttrar.

Fia är fackligt aktiv i servicefacket PAM och aktiv socialdemokrat bland annat i Norra Ålands socialdemokrater och i styrelsen för Ålands socialdemokrater. Hon sitter också i invånarnämnden i Finström.

Fia har jobbat som receptionsansvarig på Ålands idrottscenter och kommer att fortsätta jobba där en del av tiden.

-Det är jätteroligt att vi hittat en partisekreterare som både jobbat i partiet och har de kunskaper vi behöver för att hålla ordning på oss och sätta fart på valkampanjen, säger partiordförande Camilla Gunell.

Fia Hellsten är inflyttad från Sverige och har bott på Åland i drygt 10 år.

-Jag ser fram emot nya utmaningar och att få vara med om en livlig valkampanj med stora framgångar, säger Fia Hellsten.

Mer människokärlek, mindre förakt 

I en samtidigt oerhört hjärtlös och djupt okunnig insändare beskriver Ålands konservativa förening Urd kvinnor som genom sitt beteende bryter normer, vilka som helst, som funktionsnedsatta (en beteckning som i sig visar ett förakt och en oförståelse för den gruppen människor).

Särskilt riktas elakheterna mot transpersoner, som beskrivs som lättpåverkade offer för en feministisk konspiration som lurat dem att tvivla på sin könsidentitet.

Alla som har någon form av insyn eller ödmjukhet inför frågan vet vilken tung, svår och kontrollerad process det är att genomgå en könskorrigering. Likaväl vet de som bryr sig om fakta att långt ifrån alla transpersoner gör kirurgiska förändringar.

Det gör mig djupt ledsen att kvinnorna i Urd väljer att så föraktfullt tala ner till människor som redan är sköra och som av oss alla borde få stöd och respekt för sin resa och sin rätt att definiera sig själv.

De flesta människor jag möter vill inte andra illa. I ett möte människa mot människa ser man individen och finner en förståelse. Kanske borde kvinnorna i Urd prata med transpersoner, eller varför inte med ungdomar från ”ungdomskulturer med uppseendeväckande klädstilar”, och se om det inte gick att uppamma förståelse och människokärlek även för dem.

Min kollega, lagtingsledamot Stellan Egeland (Obs), har på känt maner klippt och klistrat ihop en beskrivning av ”Pride-rörelsen” som varken har huvud eller fötter. Också för honom är transfrågan i centrum. I stället för att en enda gång försöka förstå hur livet och verkligheten ter sig för en ung människa som känner att hen har fel kön, uttrycker Egeland sitt förakt för alla nymodigheter som är tänkta att respektera att det finns fler sätt att vara människa, fler sätt att uttrycka sin sexualitet och fler uttryck än vi tidigare förstått.

Det är ett uttryck för en populistisk och konservativ politisk agenda som behöver sina demoner för att få fotfäste. Till det har feminister och hbtqia+-aktivister utsetts.

Egeland avslutar sin insändare med att konstatera att alla får leva som dom vill och ska behandlas respektfullt. Hur är det att behandla transpersoner respektfullt att antyda att de egentligen inte ens finns annat än som resultatet av ”påverkansarbete”?

Nina Fellman (S)

 

 

Insändare: Omdömeslös politik  och miljoner upp i rök 

Landskapsregeringen döms av Ålands tingsrätt till avtalsbrott för att man i januari 2020 hävde avtalet för den elbybridfärja och det 15 år långa driftsavtal som ingåtts via upphandling. Hävandet gjordes utan att man sökt andra lösningar genom dialog eller överenskommelser med avtalsparten. Landskapsregeringen rev godtyckligt och utan att lagtinget hörts eller beviljat fullmakt för eventuella skadestånd upp ett juridiskt bindande avtal. Uppenbarligen gjordes inte tillräckliga riskanalyser eller tillräckligt kvalificerade juridiska bedömningar av skadeståndsrisken.

 

Detta har lett till att åländska skattebetalare nu får en nota på närmare 12 miljoner euro att betala för regeringen Thörnroos drastiska och oöverlagda beslut. Lägg till detta de minst fem miljoner av skattebetalarnas pengar som under tidigare regeringar lagts på kortruttsarbetet, miljökonsekvensbedömningar, projektering och planering, och det blir påfallande tragiskt att alla dessa pengar kastats bort utan att ha gett ålänningarna och skärgårdsborna en enda färja, kortrutt, hamn, bro eller tunnel. Mycket av detta under Veronica Thörnroos egen ledning som trafikminister.

 

Detta är en uppvisning i sämsta möjliga ekonomiska politik. Ännu dyrare blir det om regeringen väljer att driva processen vidare i nästa instans. Den liggande domen ger inte landskapet rätt på en enda punkt. Att driva det vidare till hovrätten ökar notan ytterligare för de åländska skattebetalarna.

 

Den uppkomna situationen skadar också landskapet Åland i rollen som en trovärdig avtalspart. Vem ska ens våga bjuda på landskapets entreprenader om det är så här man behandlar dem man ingått avtal med?

 

Lantrådet Veronica Thörnroos vill skjuta över skulden för hela affären på den tidigare landskapsregeringen. Detta trots att hon vet att en EU-upphandling inte kan avbrytas trots att ett val är på kommande, att det finns fataljetider att följa, och att det var en upphandling som inleddes två år in i den förra mandatperioden.

Sanningen är den att sittande lantråd och Åländsk center drev en cynisk och populistisk valkampanj mot ett kortruttsprojekt man tidigare stött och arbetat för, och att man efter valsegern kände sig tvungen att leverera, mot ålänningarnas och skärgårdens intressen och sitt eget bättre vetande.

Vi konstaterar med sorg och ilska att åratal av hårt arbete och många miljoner euro gått upp i rök, och att vi inte ser ett uns av ödmjukhet och självkritik hos lantrådet Veronica Thörnroos, en politiker vars nota börjar bli oansvarigt hög för Ålands folk.

Camilla Gunell (S)

Nina Fellman (S)

Jessy Eckerman (S)

VI REKRYTERAR: Parti och gruppsekreterare

 

Ålands Socialdemokraters lagtingsgrupp söker

Parti- och gruppsekreterare

för tiden 1.9.2022 – 31.12. 2023 med möjlighet till förlängning.

Vi söker dig som delar våra socialdemokratiska värderingar och har erfarenhet av projektledning, ekonomi, sociala medier och evenemang. Har du också erfarenhet av att ha jobbat med politik eller påverkansarbete så är det ett plus!

Inkom med din ansökan samt löneanspråk senast den 30.6 (obs förlängd ansökningstid)

För mer information kontakta Camilla Gunell tel 0408270718

eller e-post: Camilla.gunell(at)lagtinget.ax

Socialdemokrater firar Åland 100. (Sve, Fin, Ax)

 

Under tre fullspäckade dagar har vi i ÅSD haft besök av svenska och finska socialdemokrater för att fira Åland 100.

Vi har hunnit med en solig fin dag i Geta med naturvandring i Höckböle, medeltidsvandring och discgolf.

Efter aktiviteterna samlades alla på verandan för att njuta av utsikten och delta i en pubqwiz med temat: ”hur bra känner  du din granne”. Juryn bestod av åländska lagtingsgruppen och Lotta Nummelin som varit ansvarig för hela arrangemanget.

Lagen presterade bra i pubqwizen och det var verkligen på håret vem som skulle ta hem det ärofyllda priset. Till sist var det gruppnamnet som avgjorde och det ena laget gick segrande hem med ett 16+ mot andra platsen som hade 16 poäng.

Dagen avslutades med middag på Soltuna,uppträdanden  av Sara och Tony och självklart allsång.

Under måndagen samlades vi allesammans i Ålands Sjöfartsmuseum för ett seminarium med temat Kan Östersjön vara ett fredens hav?Deltagarna bjöds på ett mångfacetterat program och seminariet var öppet för alla intresserade.

Från Krimkrig till Krimkrig. Tre perspektiv: Janne Holmen, Uppsala universitet, Sia Spiliopoulou-Åkermark, Ålands fredsinstitut och Kim Westman, Gränsbevakningen.
Förändrade förutsättningar – ordförande utrikesutskottet Sveriges riksdag Kenneth G Forslund (S) och Johannes Koskinen (SDP) Finlands riksdag.
Klimatfrågan väntar inte Keira Dignan, ReGeneration 2030, miljö- och jordbruksutskottet Hanna Westerén (S) och information om Finska riksdagens klimat och miljöarbete av rikdsagsledamot Heidi Viljanen. (SDP)
Socialdemokratins roll – panelsamtal med gruppledare Annelie Karlsson (Sverige), partisekreterare Antton Rönnholm (Finland), partiordförande Camilla Gunell (Åland) och vice ordförande Nordiska rådet Gunilla Carlsson.
Värdar för samtalen: Lotta Nummelin och Nina Fellman.
Presskonferens med Ålands Radio, Nya Åland , Ålandstidningen och Arbetarbladet.

Efter seminariet var det sedan dags att besöka Sveriges generalkonsulat på Åland för att delta i generalkonsulns firande av Sveriges nationaldag. Mycket lyckat och uppskattat evenemang. Tyvärr måste våra svenska gäster boka om sitt program och ta Rosella hem för att delta  i en misstroendevotering i riksdagen.

Vi är mycket glada att de tog sig tid att besöka Åland och särskilt trevligt att riksdagsledamöter firar nationaldagen på Åland och ser hur vi firar dem här på ön. Kvällen avslutades med en god middag med värdparet Talman Bert Häggblom och hans hustru Pia på Arkipelag  med underhållning av Gölby fiddlers. Under tisdagen erbjöds studiebesök för dem som fortfarande var kvar på Åland.

 

 

Fotograf: Jeremicphotograpgy

Finländska och svenska socialdemokrater firar Åland 100 år med säkerhetspolitiskt tema

Den 5-7 juni 2022 står den Socialdemokratiska lagtingsgruppen värd för ett möte med ca 40 inbjudna socialdemokratiska parlamentariker från Finland och Sverige.

De kommer till Åland för att fira Ålands självstyrelse 100 år.

Programmet har utarbetats under våren och under måndagen den 6 juni hålls ett seminarium med det aktuella temat säkerhetspolitik

då Östersjön blir ett innanhav omslutet av Natoländer.

Socialdemokrater i Finland och Sverige har visat stort intresse och nyfikenhet på Ålands särställning.

Seminariet är öppet för alla intresserade.

Inbjudna talare inleder; historikern Janne Holmen, direktör Sia Spiliopoulou-Åkermark och graänsbevakningens Kim Westman samt sakkunniga talare från de bägge ländernas gästlistor fortsätter.

 

Kan Östersjön vara ett fredens hav?” – Ålands demilitarisering, Nato och framtiden

 

Tid: mån 6 juni kl 9.00-15.00 Plats: Sjöfartsmuseet i Mariehamn, auditoriet

 

Före Ryssland invasion av Ukraina levde vi i en verklighetsuppfattning. Nu lever vi i en annan. Vad betyder detta skifte för säkerhetspolitiken i vårt gemensamma hav, och hur kan man fortsätta arbeta för fred i en militär allians? Hur kan Ålandslösningen vara till nytta i den nya världen?

 

9.00 Välkommen – Ålands socialdemokraters ordförande Camilla Gunell

 

Från Krimkrig till Krimkrig. Moderator Lotta Nummelin.

9.10 Säkerheten i Östersjön – från ett Krimkrig till ett annat. Från Ryssland till Sovjetunionen till Ryssland.

Janne Holmen, historiker och forskare vid Uppsala universitet.

 

Vad betyder en ny säkerhethetsordning för Östersjöregionen, där Finland och Sverige sökt om Natomedlemskap.

Finns det en verklig plats för en demilitariserad region?

Direktör Sia Spiliopoulou-Åkermark, Ålands fredsinstitut

 

Gränsbevakningens roll och arbete på Åland

Stationschef Kim Westman, Gränsbevakningsväsendet

 

Förändrade förutsättningar

10.40 Östersjön som Natohav – en ny era? Ett svenskt och ett finskt perspektiv. Ordförande i utrikesutskottet i Sveriges riksdag Kenneth G Forslund och den finländska SDP-gruppens ordförande Antti Lindtman.

 

11.40 Lunchpaus

 

Klimatfrågan väntar inte…

13.00 … på att kriget ska ta slut.

Generalsekreterare Keira Dignan, ReGeneration 2030

 

Klimat och säkerhet. Ett svenskt och ett finskt perspektiv. Medlem i miljö- och jordbruksutskottet Hanna Westerén (S) och medlem i miljöutskottet Johan Kvarnström (SDP)

 

Socialdemokratins roll i framtiden

14.00 Panelsamtal med gruppledare Annelie Karlsson (Sverige), partisekreterare Antton Rönnholm (Finland), partiordförande Camilla Gunell (Åland) och vice ord Nordiska rådet Gunilla Carlsson (Norden). Panelen leds av lagtingsledamot Nina Fellman.

 

15.00 Seminariet avslutas.

 

Gästerna som anländer från öst och väst redan söndagen den 5 juni kommer att på söndagen få ta del av ett program där man erbjuds naturvandring i Geta eller disc golf på Soltuna discgolfbana. Därefter blir det landskamp i frågesport, skärgårdsbuffe, sång och musik på Soltuna. De gäster som stannar efter seminariet har inbjudits till Svenska konsulatets mottagning med anledning av Sveriges nationaldag och därefter har talman Bert Häggblom inbjudit gästerna till en middag på Alandica.

 

De deltagare som stannar även den 7.6 kommer att erbjudas studiebesök tills färjorna går i varsin riktning tillbaka.

 

  • Vi är otroligt glada för att både svenska och finska socialdemokrater vill komma och fira Åland 100 år. Vi ser fram emot glad samvaro, seriösa samtal om framtiden och att få visa Åland från sin vackraste sida dessa dagar i juni, säger Camilla Gunell, partiordförande Ålands socialdemokrater.

 

För mer information, ta gärna kontakt

Camilla Gunell

tel 0408270718

 

 

 

Insändare: Institutionaliserad barnomsorg ger trygghet och valfrihet

Den kanske viktigaste politiska frågan under min tid som politiker brukar jag säga är
införandet av rätten till barnomsorg.

När jag första gången valdes till Ålands Landsting och
Mariehamns stadsfullmäktige år 1979 var frågan mycket aktuell. Socialdemokraterna lovade
redan då i sitt valprogram att arbeta för full dagistäckning eller enklare sagt att alla som
behöver dagisplats ska få det. Vid den tiden var så gott som alla dagisar privata. Den första
kampen gällde en kommunalisering av dagvården för att garantera servicen till alla och året
om. Idag är detta självklart men ännu på 1980-talet klassades socialdemokraternas krav som
rena rama kommunismen.

Debattens vågor gick höga och alla som var emot motiverade
sina konservativa förslag med barnens bästa. Utvecklingen gick stegvis men den rådande
majoritetsnormen var att det bästa platsen för barnen var hemma med den biologiska
modern. Ytterst få män deltog i debatten. Konservativa kvinnor argumenterade för att
barnen skulle vara hemma och även om de sällan stannade hemma själva ville de att
samhället skulle finansiera deras ”barnpigor” för att deras barn inte skulle tvingas gå till
dagis.

Mera progressiva kvinnor såg på barnomsorgen som en samhällsservice som tryggade
deras och barnens vardag och gjorde det möjligt för dem att skaffa barn och jobba
samtidigt. Något som män i alla tider haft rätt till.
På 1990-talet kom lagen om subjektiv rätt till barnomsorg. Det betydde att kommunerna var
tvungna att erbjuda barnomsorg till alla föräldrar som så önskade.

Den subjektiva rätten var
en kohandel mellan socialdemokraterna och centern i Finlands riksdag. Centern fick istället
lagen om vårdnadsbidrag d.v.s. att kvinnor som hade sina barn hemma ersattes av
kommunen. Vårdnadsbidraget är ett bidrag som hade en rent konserverande effekt på
förutsättningarna att fostra barn. Den subjektiv barnomsorgen är en av de största sociala
reformerna för en mera jämställd arbetsmarknad. Den gav kvinnorna möjligheter att
kombinera familj och arbete. Barnsomsorgens pedagogiska innehåll och professionalisering
institutionaliserades.

Många konservativa röster som var emot kommunala dagis kritiserade
verksamheten. En del gick så långt att de ansåg dagis skadliga för barn och att verksamheten
kunde leda till intellektuell eftersatthet. Den myten är sedan länge avlivad och motsatsen
har bevisats. Barn mår generellt bra av att gå på dagis och utvecklas i genomsnitt
framgångsrikt både intellektuellt och socialt på dagis tack vare kompetent och välutbildad
personal. Av olika skäl kanske det inte gäller alla barn men generellt är det så.
Nu är barnomsorgslagen aktuell igen. Den subjektiva rätten återställs. Dagisbarn som får ett
syskon behåller sin plats i barnomsorgen. Likaså kan arbetslösas barn behålla sin dagisplats.
Så var lagen ursprungligen utformad men rätten begränsades i syfte att spara in pengar i
kommunerna. Socialdemokraterna var emot försämringen när den infördes men det räckte
givetvis inte.

Nu är det glädjande att regeringen Thörnroos vill komplettera den subjektiva
rätten till omsorg. Barnomsorg är ett rätt och inte en förpliktelse. Den som inte vill kan avstå
och stanna hemma med sina barn. I min naivitet trodde jag att debatten vid det här laget
skulle ha lagt sig men inte heller. Upprörda mammor och mammasjuka pappor tycker att
valfriheten kan gå utöver barnen och att samhället fråntagit föräldrarna deras ansvar för
barnen- Argumenten bygger på känslor och saknar politisk objektivitet. Den subjektiva
rättens utökning ökar också föräldrarnas och särskilt kvinnornas valfrihet och möjligheter att arbeta och leva ett fungerande familjeliv.

Barnomsorgen är institutionaliserad och
professionaliserad. Mönstret känns igen från annan social verksamhet. Det oavlönade
arbete kvinnor i årtusenden utfört har i det moderna samhället blivit sociala rättigheter och
samhällsservice som ökar medborgarnas individuella frihet att skapa sig ett självständigt liv.
Barnomsorgen är en service som ökar jämlikheten eftersom den tillkommer alla barn på
samma villkor. En liknande utveckling skulle jag gärna se inom äldreomsorgen. Äldre med
behov av vård och omsorg för att kunna leva ett värdigt liv borde ha subjektiv rätt till viss
samhällsservice som erbjuds oberoende av kommun och snåla kommunpolitikers kortsiktiga
ekonomiska ambitioner.

Offentlig social service är grunden för ett jämlikt och demokratiskt
samhälle som får sin styrka och bärkraft genom att vi hjälper och stöder varandra. Alla
behöver någon gång samhällets stöd. Välfärdsstaten är inte färdig. Den kan ytterligare
förbättras och nya stödformer och valmöjligheter ska skapas när nya behov uppstår.
Barbro Sundback (S)

Insändare :Klass, kön och kontext i familjepolitiken

Arbetsvillkoren på den Åländska arbetsmarknaden ser olika ut och passar bättre eller sämre ihop med familjeansvaret, det som spelar in är klass, kön och kontext också i familjepolitiken.

Såväl lön som typ av anställning och möjligheten till förläggning av arbetstider spelar stor roll.   Vi behöver förstå hur olika villkoren på arbetet ser ut för kvinnor och män på skilda delar av arbetsmarknaden. Vi behöver förstå vikten av arbetstagarorganisationernas roll och organisering.

Alla är på något vis ändå överens om att rätten till återhämtning och familjetid skall vara till för alla, det är bra, men vem ges förutsättningarna? Pandemins framfart i det Åländska samhället visar på en ökad polarisering på arbetsmarknaden, klyftan mellan de som har lättare och svårare att kombinera arbete och familj har ökat markant, man ser det särskilt bland arbetarna, små- och ensamföretagarna, kort och gott de med otrygg försörjning.

Familjepolitiken som debatteras i lagtinget och media är långt mer mångfacetterad än barns fysiska tid i barnomsorgen. Varken maxantalet timmar i veckan för barnomsorg eller från vilken ålder barnen har tillträde till  barnomsorgen är något nytt för denna lag eller reform trots att just den debatten ges mycket utrymme. Låt oss diskutera arbetsmarknaden och familjelivet.

  1. Jämställdheten

Hur skall du kombinera familj och arbete när du inte kan planera framåt eller ens vet när nästa arbetspass blir av eller har delade turer, n så här ser de kvinnodominerade yrkena ut idag – arbetsturerna läggs inte enbart på tider då barnomsorgen är öppen.

Samtidigt förväntas kvinnor ta det största ansvaret för familj hem och hushåll. Kvinnodominerade yrken är dessutom ofta lägre betalda än mansdominerade. Att kvinnor deltidsarbetar mer och tjänar mindre per arbetad timme har stor betydelse för pensionen. Andelen ensamstående mammor med barn ökar också på Åland. Enkäter på arbetsplatser visar dessutom att arbetsgivare och arbetskamrater generellt ser mer negativt på mäns deltidsarbete och familjeledigheter. Ett heltidsarbete är norm i anställningsförhållandena till skillnad mot i kvinnodominerade yrken också i offentlig sektor, kan vi göra något här inom den offentliga sektorn? Stressrelaterade sjukdomar ökar hos både män och kvinnor.

 

2. Barnomsorg och fritids:

Åland har ett enormt tryck på servicesektorn under sommartid men jobben går sällan att kombinera med familjelivet, jämför de skriandet behovet av personal inom den sociala sektorn och omsorgen. Det går inte att vi på Åland lagstiftar om ökade öppettider inom handeln, uppmanar folk att arbeta inom servicebranschen,  schemalägger vård och omsorgspersonal i delade turer med kort varsel om inte samhället samtidigt förändras så att det skall vara möjligt att kombinera familj med arbetsliv.

Kommuner som erbjuder barnomsorg utanför kontorstiden har andra krav på föräldrar med kvälls, helg, strö- och nattjobb det är en service som erbjuds i sista hand. Hur gör du då om du är nyinflyttad, ensamstående eller jobbar skift inom vården och din familj bor i ett annat land?

Hur möjliggör kommunernas barnomsorg för en ensamstående förälder att med kort varsel ta ett helg-inhopp när kallelsen kan komma en halvtimme innan arbetet börjar?

Samtidigt för de föräldrar som jobbar med delade pass och har barn inom barnomsorgen finns en önskan om att barnet gärna skall närvara i den pedagogiska verksamheten som är förlagd på förmiddagen och ledigt på sommarlovet. Jobben finns däremot på sommaren, kvällar och helger.

Andra studier visar dessutom att höga taxor ger större grupper och längre dagar.  Det är en ekonomisk fråga för familjerna och ett verktyg för kommunerna att reglera närvaron. Avgiftsfria månader är ett annat.  Det finns utmaningar här att lösa och en behovsanalys är viktig för att visa var förbättringarna för en balans mellan vila och barnomsorgen finns.  Här finns många knutar att lösa.

.

3.Arbetsplatserna:

Bristen på heltidsarbeten och bristen på trygga fasta jobb är en viktig aspekt i diskussionen om barnens rätt till vila och fritid.  Vårdnadshavarna som ständigt har det där malande samvetet att vara den som lämnar först och hämtar sist, aldrig kan fylla i semester på förhand för att du inte vet vilka tider som gäller ens imorgon. Arbetsgivarana kräver tidigare morgnar och övertidsarbete.  Ge arbetarna möjligt att flexa sin arbetstid för att delta i barnens liv också efter småbarnsåren. Få har möjlighet att kunna välja föräldrasamtal i skolan under dagtid, med allra största säkerhet hade fler föräldrar dykt upp och följt barnet till sin första skoldag eller deltagit julfesten på morgonen och varit det man kallar delaktiga i sina barns liv bara det finns möjlighet.  En fast heltidsanställning gör det dessutom möjligt att gå ned i tid under förskoleåren och ger tryggheten att det går att återgå till en heltidsinkomst när barnen bli större. Stress, utbrändhet och känslan av otillräcklighet finns inom alla samhällsklasser och kön.

Bredda debatten för framtiden: På Åland har vi all möjlighet till en bra arbets- och familjepolitik och vi har alla möjligheter att locka flera människor att arbeta och bo på Åland. Vi har fantastisk skola och barnomsorg, vi har korta avstånd, tryggheten ,  bostäder, inflyttning , det finns jobb (även om de inte alltid är familjeanpassade) och vi har den här närheten till allt många bara drömmer om.

Låt oss även inom självstyrelsens ramar bredda debatten och ta ett krafttag för att tillsammans jobba med också arbetsmarknads- och familjepolitikfrågor på Åland. Allt hänger ihop.

 

Jessy Eckerman (S)

VI REKRYTERAR: Parti och gruppsekreterare

 

Ålands Socialdemokraters lagtingsgrupp söker

Parti- och gruppsekreterare

för tiden 1.9.2022 – 31.12. 2023 med möjlighet till förlängning.

Vi söker dig som delar våra socialdemokratiska värderingar och har erfarenhet av projektledning, ekonomi, sociala medier och evenemang. Har du också erfarenhet av att ha jobbat med politik eller påverkansarbete så är det ett plus!

Inkom med din ansökan samt löneanspråk senast den 17.6

För mer information kontakta Camilla Gunell tel 0408270718

eller e-post: Camilla.gunell(at)lagtinget.ax