Fb-Button

Insändare: Utred åländsk civilplikt

Det går snabbt, så snabbt, att militarisera vårt sätt att tänka och reagera på alla hot, till den grad att allt plötsligt handlar om soldater och krigsmateriel, också sådant som måste lösas på andra sätt.

Ser man på den offentliga debatten idag så finns det en nästan febrig iver att gå med i Nato och på så sätt säkra militär hjälp mot ryssen. Det finns också en aggressivitet och ett förakt mot dem som tänker att de flesta av våra samhällsutmaningar ändå finns på andra håll, och att alla sanningar vi hållit oss till under de senaste 50 åren  fortfarande till största delen håller.

Den ena självutnämnda experten efter den andra, politiker och forskare, glömmer det de ändå vet – att Ålands demilitarisering är en internationell överenskommelse för att minska spänningen i Östersjön, en säkerhetsfaktor både för Sverige, Finland och Ryssland. Man glömmer att det finns en mängd gamla avtal som reglerar säkerhet och trygghet efter andra världskriget, och som också skulle ifrågasättas om man nu börjar röra Ålandslösningen.

Man glömmer att det militära hot vi ska skydda oss emot genom ett Nato-medlemskap enligt försvarsmakten just nu är ganska ringa. Ryssarna är upptagna på annat håll.

Och man glömmer att det kommer en tid när Rysslands förfärliga anfallskrig i Ukraina är över och världen måste byggas upp igen, sten för sten och avtal för avtal.

Hur ska då freden tryggas, så att den inte bara blir ett avstamp för nästa krig och nästa?

Är det inte bättre för både Östersjöregionen och för oss ålänningar att vi förblir det vi varit, en region som inte hotar någon annan, som kan visa hur en minoritetslösning som hållit i 100 år kan se ut?

En fråga finns det som vi på Åland behöver fundera över. Enligt självstyrelselagen behöver ålänningar inte göra militärtjänst. Det har med språkskyddet att göra. Demilitariseringsavtalen reglerar att Åland inte befästs och förblir neutraliserat i krigstid.

Men borde man reglera vad ålänningarna ska och kan göra i stället? Det tycker vi är en rimlig fråga, kanske till och med nödvändig i tider av växande klimathot, cyberosäkerhet och utmaningar vad gäller att ta emot den ena flyktingvågen efter den andra.

Kanske borde ålänningarna göra en form av civiltjänst som ger färdigheter som behövs när samhället ställs inför kriser och svåra tider och naturkatastrofer. Det är i så fall en fråga för lagting och regering att ta initiativ till, och för regering och riksdag att reglera.

Kanske vore det ett bra sätt att visa att ålänningarna visst vill slåss för freden, men med civila, demokratiska och tillitsskapande medel? Att vi inte bara vill rida på andras uppoffringar.

Vi föreslår att man utreder en åländsk civil värnplikt – en utbildning i säkerhet och hur vi skall skydda människor och samhälle i händelse av krig och andra katastrofer.

Att skicka ut unga åländska gossar i tjänst inom lots- och fyrväsendet, som det stadgades om när självstyrelsen föddes för 100 år sedan, blev aldrig aktuellt och är det inte heller i dag. Däremot kunde en civil värnplikt för alla unga under ett halvår, vara motiverad. Det är en kunskap som vi alla skulle ha nytta av nu och på sikt, och som kunde öka både Ålands och Finlands resiliens i kristider.

Frihet åt Ukraina och fred på jorden.

Nina Fellman (S)

Ulf Weman (S)

 

Photo by Kedar Gadge on Unsplash

Ålands socialdemokraters tal under 1:maj

Nedan följer talen i textform och bilder  från  evenemanget .

PARTIORDFÖRANDE CAMILLA GUNELL

Bästa första maj-firare!

Vi möts i en tid då våren är lika bedövande vacker och hoppfull som alltid, men där våra sinnen tyngs av det ohyggliga som pågår i Ukraina.

Rysslands omotiverade angrepp på Ukraina har nu pågått i över 2 månader.

Putins regim har sedan invasionen den 24 februari bombat sönder och ödelagt städer, satt miljontals människor på flykt, förgiftat jordbruksmarker, dödat och plågat civila som sökt skydd från krigets fasor – krigsbrott som han måste ställas till svars för!

Det fasansfulla som utspelar sig i Ukraina medan vi står här berör oss djupt. Den övergivna nallebjörnen i rasmassorna, de livlösa och lemlästade kropparna på gatan, kvinnan som förtvivlat skakar på huvudet och frågar: Vad har vi gjort för att bli behandlade så här?

Ingenting har du gjort, kära medmänniska, vill jag säga.

Ingenting illa har du gjort.

Du är offer för maktgalna män med stormaktsdrömmar och en förvanskad, förljugen världsbild.

För 30 år sedan var jag studerande vid Åbo Akademi. Trots att laman skapade brödköer på Tavastgatan så kände vi unga ändå värmen från framtidens ljus. Berlinmuren hade ju fallit, Sovjetunionen hade kollapsat. Vi lärde oss ord som perestrojka och glasnost. Det kändes som att det nya Ryssland hade valt frihetens väg, mot demokrati. Nokias ringsignal skulle snart sätta folk i arbete, sätta punkt för lågkonjunkturen och skapa nytt välstånd.

För Finland låg plötsligt vägen västerut öppen – försvarsminister Elisabeth Rehn kunde köpa amerikanska Hornet plan och ett medlemskap i Europeiska unionen låg inom räckhåll.

Internet förde folk och nationer närmare varandra och man trodde att detta magiska nätverk skulle förhindra framtida krig. Statsminister Carl Bildt hade ju till och med skickat ett mail till USA:s president Bill Clinton!

Vi gick in i globaliseringens tidevarv, tänkte att friheten ska segra över ofriheten, att välstånd ska sluka fattigdomen.

När Ryssland gick till attack mot Ukraina under natten till sportlovets sista dag kändes det som att vi var grundlurade. Och därtill i en beroendeställning av rysk gas och olja.

Det aggressiva och oberäkneliga Ryssland gör nu att Finland tillsammans med Sverige söker en ny väg och en ny säkerhetsordning. Alliansfriheten som vi socialdemokrater har värnat starkt, och motvilligt vill släppa, håller på att omprövas.

Ett medlemskap i Nato kan förvisso ge trygghet i denna nya världsordning men innebär också nya utmaningar.

Finlands 1300 km långa landgräns mot Ryssland kan bli en skarp och spänd skiljelinje i en ny militär upprustning mellan öst och väst. Att i denna stund säga att säkerhet inte byggs med vapen avfärdas som naivt.

Hårda ord och kritik riktas mot Ålands demilitarisering med det ena utspelet efter det andra i riksmedia. Åland uppfattas av många som en akilleshäl i det finländska försvaret och ålänningarna borde därför själva förstå sitt bästa – nämligen att avveckla sin särställning och välkomna den finländska militären.

Men de folkvalda på Åland har inte makten att besluta något sådant.

Ålands demilitariserade och neutraliserade status är reglerad i internationella avtal och konventioner. Det är ingenting ålänningarna själva varken kan eller vill säga upp.

I hundra år har Åland framgångsrikt fungerat som ett självstyrt och demilitariserat landskap – två delar i vår särlösning som hänger tätt samman. I stället för en ny självstyrelselag som present på födelsedagen får vi nu ett medlemskap i Nato. Ett medlemskap där vi inte helt säkert vet vad som händer med vår status som ”Fredens öar”.

Trots att tidtabellen nu är knapp så måste man ge tid till analys, utredning och klarlägganden om Ålands status på lång och kort sikt om vi blir en ö i ett innanhav omslutet av Natoländer.

Åland måste i riksdagens behandling av den säkerhetspolitiska redogörelsen kräva att särställningen bibehålls, och då anslutningsfördrag tecknas måste Åland få garantier för detta – genom ytterligare ett Ålandsprotokoll – i likhet med det vi fick vid EU-anslutningen.

Eller ska ålänningarna åter en gång som 1938 marschera genom Mariehamn i protest mot den militariseringen av Åland som då iscensattes genom Stockholmsplanen?

Men vad är ni rädda för, frågar sig någon. Inom Nato finns andra demilitariserade områden; Svalbard i Norge och flera grekiska öar. Vad är problemet?

De går inte att jämföra.

Ålands ställning är världsunik.

Ålandsexemplet har överlevt världskrig och det kalla krigets långa era och det är viktigt att Ålands demilitariseringen och neutraliseringen i samband med ett Nato-avtal inte devalveras!

Trots att vi lever i en tid av osäkerhet och oro måste vi ändå fortsätta tro att det går att bygga en fredligare värld med demokratiska medel.

Krig är lika brutala idag som igår. Människor lika sårbara som människor alltid har varit.

Vi måste fortsätta bygga en tryggare värld – genom globalt ansvar för varandra, människors fri- och rättigheter, utrota fattigdom och ge social rättvisa, mat och rent vatten.

Vi måste arbeta tillsammans för att nå målen om hållbar utveckling i alla länder, ta kampen mot klimatförändringarna och visa respekt för internationella avtal. Här kan vi ålänningar visa väg – ett Ålandsexempel för framtiden!

 

Tack för att ni lyssnat. Leve freden! Slava Ukraini!

Fotograf: Kaveh Bahar

 

ARSIM ZEKAJ

Kamrater, Partivänner och åhörare

 

Idag är arbetarrörelsens viktigaste högtidsdag.

Vi går ut på gator och torg. Rustade med kampvilja för att angripa våra ständiga motståndare.
Ni vet vad dessa heter.

Klassklyftor.
Ojämnställdhet
Rasism och Hopplöshet.

I år tillägnas vår högtidsdag Ukrainas folk och världsfreden. Kamrater, vi är del av en större och stolt arbetarrörelse som historiskt spelat en framträdande roll i kampen för fred och nedrustning.

”Satans mördare” är ett tal som Palme höll 1975. Detta tal är lika aktuellt i dag med hänvisning till Rysslands agerande i Ukraina.

Idag är det svårt att känna att orden räcker till eller spelar någon roll. Men med våra ord kan vi fördöma det som sker omkring oss, vilket vi kommer fortsätta göra. Vi kommer också fortsätta uttrycka solidaritet med de som nu drabbas och visa vår frustration, sorg och ilska över ännu ett krig i vår kontinent.

Kamrater, jag har vandrat på Kievs gator, delat min vardag med dess folk som vill leva i fred i frihet. Deras vardag har nu istället fyllts med fruktan och död. Det här kriget, liksom alla andra krig är alltid ett enormt misslyckande, som framför allt drabbar människor, som vill leva i fred.

Vi ser en våg av militär upprustning i världen, en trend som normaliserar våld och militära medel som lösning.

 

Vi befinner oss också i ett ständigt pågående krigstillstånd med flyktingtrömmar och mänskligt lidande. Det här kamrater är uppgifter vår samtid ställt oss inför. Dessa uppgifter kräver att vi ännu kraftigre inom arbetarrörelsen mobiliserar för fred, jämlikhet och solidaritet.

Jag är övertygad, när jag ser ut över vårt lokalsamhälle och världen, när jag ser krigen och de ökade klyftorna, att vi socialdemokrater och arbetarrörelsen har en fortsatt avgörande roll på Åland och vår omvärld. Vi fortsätter med kraft ta oss an de uppgifter som vår samtid och framtid kräver av oss. Jag är lika övertygad att vi socialdemokrater idag med nykraft står rustade för att bli ännu mer relevanta i vårt lokalsamhälle och för ett jämlikt och solidariskt Åland. Vi kommer outtrötligt ta fighten för välfärden och vårt gemensamma Åland.

 

Kamrater, vi har idag på vår högtidsdag, talat om internationell solidaritet och omtanke för människor emellan. Men imorgon fortsätter arbetet på att steg för steg förändra samhället och vår omvärld i vardag och verklighet

Fotograf: Kaveh Bahar

 

CARINA AALTONEN

Kamrater,

Det har varit känslofyllda dagar sedan Rysslands vedervärdiga anfallskrig mot Ukraina inleddes och bomberna började falla över skolor och sjukhus, över civila och soldater. Vi känner ilska och avsky mot krigets vidrigheter men också tacksamhet och värme när människor ställer upp för varandra, skänker pengar och förnödenheter, öppnar sina hem och hjärtan. Detta krig lämnar ingen oberörd. Många ålänningar och fler européer än någonsin vill och gör något konkret för att hjälpa. Denna våg av godhet ska vi ta vara på. Den gör något bra med oss alla.

 

En enda människa kan starta ett krig. Freden däremot måste vi skapa och försvara tillsammans. Genom att engagera oss och vara delaktiga i föreningsliv, idrotten eller kulturlivet väver vi starka band mellan människor som bidrar till sammanhållning och meningsfullhet.

 

Under många år har hoten och hatet ökat, framförallt på sociala media. Det är främst små och lättkränkta män som ger uttryck för sitt hat och mobbar mot kvinnor, socialdemokrater, invandrare, feminister, klimataktivister och andra som rubbar deras cirklar. Det är som ett pågående lågintensivt krig och ett allvarligt hot mot demokratin

 

Det politiska klimatet är hårt och människor som behövs för att bygga vårt samhälle skräms till tystnad när de ser hur drevet går mot de som står upp för frågor de tror på. Vi behöver fler engagerade och inte mera mobbare på Facebook. Det är dags att säga ifrån. Backa de som blir utsatta och få till stånd en klimatförändring mellan människor.

 

Det globala klimathotet är den största gemensamma ut­maningen som mänskligheten någonsin stått inför. Omställningen måste ske nu- snabbt och smart. Regeringen ska kunna hålla fler tankar i huvudet samtidigt. Man får inte låta omställningen gå i stå genom att skylla på pandemin och ekonomin. Handlingsförlamningen hotar vår och våra barns framtid – det verkar som majoriteten i både lagting och regeringen innerst inne är klimatförnekare. Solpaneler på tiotusen tak, tack. Transportsystem som drivs fossilfritt. Hur svårt kan det vara?

 

Faktum är att vår välfärd skapas genom att vi utnyttjar de fattiga ländernas tillgångar, billig arbetskraft och obefintlig miljölagstiftning. Denna orättvisa är en grogrund för nya väpnade konflikter, fler flyktingströmmar och en mer osäker värld. Omställningen handlar om att vi också måste ta ett globalt ansvar i det lokala beslutsfattandet.

 

En ökad militär kapprustning och ett medlemskap i Nato är enligt min mening inte ett långsiktigt svar på krigshotet från öster. Det är säkert en kortsiktig lösning men i min värld borde vi i stället för utökade militära budgetar satsa motsvarande pengar på demokratiutveckling, jämställdhet, klimatomställning och mänskliga rättigheter. Mer vapen ger oss aldrig mer trygghet.

 

De socialdemokratiska värderingarna om alla ska ha det bra – inte bara vissa – gäller ännu. Så lämna sofflocket, kära vän. Kom med och jobba för en bättre, mer rättvis och fossilfri värld. Nästa år har vi val på Åland. Vi behöver omvandla nättrollens negativa energier till något bra och vi ska visa att mångfald är bättre än enfald, att rött alltid är rätt och freden bygger vi tillsammans. Heja Socialdemokraterna och glad första maj. Slava Ukraini!

Bild Kaveh Bahar

Ingemar Johansson höll en bön till freden och friheten. Bild Kaveh Bahar

 

Sossekören ledd av Miina Fagerlund vid elpianot. Kören bestod i år av Dexter Mäkelä, Jessy Eckerman, Jerry Jansson, Lasse Welroos, Elin Sundback, Sara Kemetter, Camilla Gunell och Helena Flöjt. Ljudtekniker: Kutten Lindbom. Kören dock i lite mindre antal sångare än vanligt pga coronans framfart fixade alla texter , stämmor och sånger galant, Bild: Kaveh Bahar

Helena Flöjt Josefsson uppträdde Bild Kaveh Bahar

Full rulle när soppan skall värmas , Arezoo rör om så soppan inte bränner i botten Henrik och Gunilla står redo att hjälpa till tillsammans med Camilla och Lasse ,  Foto Jessy Eckerman

60 liter soppa gick åt och många liter kaffe serverades, på bilden Arezoo och Henrik som var med och förtjänstfullt skötte utdelningen.

Många åskådare slöt samman för att lyssna på tal, sång och smaka på den goda ärtsoppan och en kopp rykande kaffe i vårsolen. Vi samlade ihop pengar till Emmaus Ukrainahjälp. Foto Jessy Eckerman

Kiki Alberius Forsman var gästtalare vid evenemanget och talade om 17 rörelsen som träffas varje dag kl 17 utanför ryska konsulatet för att manifestera och demonstrera mot kriget i Ukraina. Hon uppmanade alla att engagera sig, besök gärna 17-rörelsen i Esplanaden kl 17 varje dag. Maninfestationen pågår endast 10-15 minuter per gång och du träffar likasinnade och har möjlighet att visa ditt stöd till Ukraina samtidigt som du kan tala med likasinnade. Foto: Ingemar Johansson

 

Många tack och tusen röda rosor till alla som deltog  och bidrog till Arbetarrörelsens traditionsenliga 1: majfirande.

 

Skriftlig fråga: Arbetsavtalslagen gäller också på Åland

Jag kände mig tvungen att ta upp denna fråga eftersom jag är oroad över att arbetsavtalslagen är på väg att urholkas
Arbetsavtalslagen gäller också på Åland
Arbetsavtalslagen och att tillhöra ett fackförbund är en lagstadgad rättighet i Finland. Trepartssamarbete är gällande huvudprincip när det gäller utveckling av arbetslivet, också inom EU använder man samarbetet som ett verktyg för utveckling av arbetsmarknaden. Landskapsregeringen har ett direkt ansvar att se till att lagen följs och ett etiskt ansvar att agera och reagera om det finns indikationer att lagen inte följs.
Med hänvisning till 38 § 1 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande skriftliga fråga:
Hur garanterar landskapsregeringen att arbetsavtalslagen och rätten att tillhöra ett fackförbund gäller också för arbetstagare anställda hos de företag vars tjänster man upphandlat och vilka rutiner har man för att kontrollera att dessa efterföljs?
Jessy Eckerman
Följ ärendet här:

Insändare: Hur kan lantrådet vara nöjd med säkerhetspolitiska redogörelsen?

Strax innan påsk gav regeringen Sanna Marin ett tillägg till den säkerhetspolitiska redogörelsen till riksdagen. Redogörelsen ska fungera som ett underlag för fortsatta diskussioner i riksdagen kring Finlands optioner; ett Nato-medlemskap, fortsatt försvarssamarbete med EU och/eller bilaterala försvarssamarbeten.

Lantrådet Veronica Thörnroos kommenterar innehållet i media med att Åland är ”mycket nöjda” med innehållet i redogörelsen. För mig blir den tillfredsställelsen en gåta. Vad är man så nöjd med?

Åland nämns endast kortfattat i några meningar. Bland annat står det att Finland ska trygga Ålands ”neutralitet”.

Detta är uppenbart en felskrivning då ”neutralitet” inte är detsamma som det som avses ”neutralisering”. Man har alltså inte ens bemödat sig om att korrigera felskrivningen. Detta avslöjar att ingen åländsk tjänsteman eller politiker kan ha läst dokumentet innan publicering. Då skulle ett sådant fel ha varit korrigerat.

Redogörelsen slår fast att Åland har en etablerad folkrättslig ställning men att den inte utgör ett hinder för Finland att intensifiera militära samarbeten. Detta är samma skrivning som funnits med i många år.

I bilagan anges att landskapsregeringen i den fortsatta processen ska ”informeras”.

Det blir för mig uppenbart att landskapsregeringen nu har ett stort arbete framför sig att klarlägga vad som händer med Ålands status framöver, särskilt om Finland ansluter sig till Nato, vilket nu är ganska uppenbart att kommer att ske, och begära nödvändiga utredningar, analyser i samabnd med riksdagens behandling av redogörelsen. Frågorna är i min mening alltför många kring vad Nato-medlemskapet innebär för Ålands ställning för att vi ska vara ”nöjda”.

 

Camilla Gunell (S)

Medlem i självstyrelsepolitiska nämnden

 

Foto: Ehimetalor Akhere Unuabona Unsplash

Syntolkning ett stängsel med plakat med text om att stoppa kriget i Ukraina, en kvinna står framför stängslet

Insändare: Vilket bottennapp, John Holmberg

Det är tråkigt och samtidigt upplysande att läsa John Holmbergs (Lib) utfall mot socialdemokraterna i tisdagens tidning.

Tråkigt för att det är en kollega som så öppet och föraktfullt beskriver socialdemokratisk politik som härsken och stinkande propaganda och bluffmakeri.

Upplysande för att det än en gång visar att Liberalerna tagit stora steg från den tidigare socialliberala linjen mot den extrema marknadsliberalism som John Holmberg står för.

Vi socialdemokrater kommer inte att spara sönder välfärden genom att privatisera för sakens skull, inte klämma åt förvaltningen så att självstyrelsen inte längre fungerar ens till namnet. Vi kommer att fortsätta prioritera vården, skolan och omsorgen, och vi kommer att fortsätta jobba för vettiga, framåtsyftande reformer. Många av dem har vi åtminstone tidigare kunnat driva tillsammans med Liberalerna.

Vi har många dyra, överbyråkratiska strukturer som vi vill förändra. Vi vill satsa på en utvidgad läroplikt som ger alla studerande rätt till kostnadsfri gymnasieutbildning, som i alla andra nordiska länder.

Investeringar som bygger framtid och förändring är vi villiga att låna till. Det är vår politik.

Det kan vara bra att påminna sig att den nordiska välfärd Åland är en del av inte kom till som ett borgerligt projekt, utan genom socialdemokratisk reformpolitik under flera decennier.

Åland står inför stora utmaningar. Vi ska hantera vår ekonomi, klimatomställningen, behovet av utbildning för framtiden, nya näringsgrenar och behovet av inflyttning, för att bara nämna några.

De utmaningarna vill vi möta sakligt, pragmatiskt och framför allt med blicken på det som är vår ideologiska grund – att alla ska med in i framtiden.

Våra reformförslag siktar framåt, inte på att av ideologiska skäl klämma åt folk för att få den sista raden i en budget att se snyggare ut.

Nina Fellman (S)

Insändare: Inga fler utredningar om tunnel

Inga fler utredningar om tunnel

 

 

Moderaternas ordförande Wille Valve uppmanar i fredagens tidning partierna på Åland att bestämma sig om tunnel till Föglö. För socialdemokraternas del så har vi bestämt oss. Planerna på en tunnel är enligt vår bedömning inte ekonomiskt realiserbara och därför bör man sluta ägna frågan mer tid och pengar. För samma summa som en tunnel kan man i stället börja tillverka nya eldrivna fartyg till skärgårdstrafiken. Det är åtminstone en plan som är genomförbar. Jag hoppas att partierna i landskapsregeringen kommer med besked om hur de ser på tunnelfrågan så snart som möjligt och att utredningskarusellen slutar här. Jag hoppas vi inte behöver ha fler valrörelser där tunnel till Föglö fortfarande är den stora valfrågan.

 

 

Camilla Gunell (S)

Ny styrelse vald för Ålands Socialdemokrater

 

Folkrörelsen på väg mot val 2023

Ny styrelse vald

 

Ålands socialdemokrater har hämtat sig efter valet 2019 och ser nu fram emot nya tider och kammande val 2023.

På årsmötet den 6.4 valdes en ny styrelse. Camilla Gunell återvaldes som ordförande.

  • Världen är mer otrygg än någonsin och det finns en beställning igen på den politik som vi socialdemokrater står för. Jag har därför beslutat att ställa upp som ordförande och ta partiet till val igen 2023.

Den nya styrelsen består utav första vice ordförande Susanne Kicki Blomqvist och andra vice ordförande Ulf Weman samt ledamöterna Fia Hellsten, Martin Nilsson, Sanna Söderlund, Sara Kemetter, Arsim Zekaj (NY) och Ingemar Johansson.

Ersättare är Helena Flöjt Josefsson, Freddie Forsman, Mia Hanström, Jaana Pettersson (NY) Andreas Westmark och Lasse Welroos.

Socialdemokraterna leder regeringar i fyra länder i Norden och vinner val i andra länder. Vårt samarbete på den nordiska arenan är mer intensivt än någonsin. Många vill fira Åland 100 under 2022.

Nyligen hade vi besök av Stefan Löfvén, den 20-21.4 kommer styrelsen för SAMAK (den nordiska arbetarrörelsens samarbetskommitté) att besöka att hålla ett styrelsemöte här

och den 5-7.6 kommer socialdemokrater från svenska och finska riksdagen att sammanstråla på Åland för att hålla ett seminarium om säkerhetspolitik.

Den 14 juni träffas alla Nordens s-ordföranden på Bommersvik i Sverige

I höst ordnar partiet KONGRESS med både åländska och utländska gäster. På kongressen lägger vi valplattformen inför 2023 års lagtings och kommunalval. Kongressen ska anta riktlinjer om en ekonomisk politik som förverkligar landskapet Åland till ett hållbart samhälle. Vi ska utveckla välfärden, den gröna omställningen och vår åsikt kring energi- och klimatpolitiken och utbildningen med införande av den utvidgade läroplikten och satsningar på yrkesutbildning och en ny modell för högskolan.

  • Just nu råder tyvärr stagnation på de flesta politikområden. Trots 20 mandat bakom regeringen Thörnroos och 8 ministrar så är beslutsförmångan svag. Just nu är lagtinget i ett vacuum eftersom inga lagförslag kommer från regeringen och inga reformer. Det är sorgligt, säger Camilla Gunell.

Landskapsregeringen Thörnroos som bildades efter valet 2019 förenades i sina två vallöften att säga Nej till kommunreform och Nej till skärgårdstrafik med elhybridfärja och bro i Föglö. Det fanns inga andra alternativ än en krislag för kommuner i ekonomiska svårigheter och en domstolsprocess i stället för den klimatsmarta färja som nu sedan 1.4 skulle ha trafikerat till Föglö.

Vårens stora fråga är den säkerhetspolitiska redogörelsen i riksdagen och Finlands ställningstagande angående medlemskap i försvarsalliansen Nato. Rysslands krig i Ukraina påverkar också det åländska samhället, flyktingmottagande och hur man hanterar situationen med inflation och höga priser på energi, drivmedel, livsmedel och sanktioner i handeln.

Regeringen behöver göra en analys för Ålands del och komma med besked om hur man avser hantera situationen. Annars står vi inför en risk för ökad fattigdom och ekonomiska svårigheter för hushåll, företag och jordbruk. Det är inte tid nu att spara på offentlig sektor utan satsa på en tillväxt i ekonomin, skapa en ökad sysselsättning, fler behövs på arbetsmarknaden.

Många stora framtidsfrågor väntar på en handlingskraftig regering.

Socialdemokraterna är starka, våra värderingar viktiga och vår politik relevant. Vi får nya medlemmar hela tiden och gör oss redo för ett framgångsrikt val 2023.

 

 

Foto: Jeremic Photography

Syntolkning: Ålands socialdemokraters nyvalda styrelse står samlade runt ett ståbord. Bakre raden från vänster: Arsim Zekaj , Ulf Weman andra vice ordförande,Ingemar Johansson, Martin Nilsson och Sara Kemetter, Främre raden från vänster Fia Hellsten, Camilla Gunell ordförande och Kicki Blomqvist första vice ordförande.

 

 

 

 

Insändare: Regeringsbeslut behövs om höga energipriser

Energifrågorna är högaktuella i hela vår värld med anledning av klimatförändringarna och kriget i Ukraina som gör att Europa ställer om till fossilfrihet och gör sig oberoende av rysk gas och olja. Världsmarknadsläget påverkar energipriserna som stigit kraftigt och kommer att fortsätta stiga. Priserna påverkar både hushåll och företag. I våra kringliggande länder har regeringarna tagit ställning till hur man avser hantera situationen på lång- och kort sikt, medan vi på Åland hittills inte sett några beslut alls från landskapsregeringens sida.

 

Också på det mer övergripande planet pågår många processer som berör landskapets energiförsörjning. Åland står inför stora beslut gällande etablering av storskalig havsbaserad vindkraft och storskaliga solparker. För att kunna öppna spelplanen för dessa etableringar där olika nationella och internationella energimarknadsaktörer visat intresse för åländska mark- och vattenområden är det viktigt att landskapsregeringen lägger fram en genomtänkt plan. Denna plan måste högst troligen innehålla både behövlig lagstiftning, finansiering, kompetensförsörjning, planläggning och strategiska beslut.

 

För att skapa sig en uppfattning om energipolitiken som helhet behöver Åland, i likhet med Sverige, en energiuppgörelse, en långsiktig politisk överenskommelse och en gemensam strategi om medel och mål.

 

För lyckade nyetableringar av storskaliga vind- och solparker behöver landskapsregeringen inventera vilka markområden som är tillgängliga och lämpliga. Framför allt borde man söka markområden som helt eller delvis redan exploaterats, framom orörd natur eller skogsmark. Skogen är en viktig kolsänka och arbetet mot klimatförändringarna bör beakta dessa värden också i etablering av anläggningar för förnyelsebar energi.

 

För att långsiktigt hjälpa konsumenterna där många hushåll redan går på knä pga höga elräkningar, behöver landskapsregeringen utreda möjligheten att betala bort Kraftnät Ålands lån för Finlandskabeln vilket kunde sänka de fasta avgifterna med 20-25 %.

 

Man kan inte bara vänta och se. Ukraina-kriget och sanktionerna mot Ryssland kommer att sätta stora ekonomiska spår också i den åländska vardagen med genom ökad inflation, energi- bränsle- och matpriser. Också den åländska befolkningen förtjänar en regering som svarar på frågorna kring hur man tänker möta situationen.

 

Camilla Gunell (S)

 

 

Syntolkning, toppen av ett vindkraftverk syns mot en blek blågrå himmel.

Krig, fred, Nato, engagemang, demokrati och svetsverkstad

Många frågor aktuella vid Stefan Löfvens Ålandsbesök

Statsminister Stefan Löfven lämnade i fjol ordförandeskapet i socialdemokraterna i Sverige och därefter rollen som statsminister till sin efterträdare Magdalena Andersson.

Nu är han en friare man och väljer själv hur dagarna ser ut. Han kom till Mariehamn denna vecka för att delta i Kastelholmssamtalen om fred som i år hade rubriken ”Genombrott eller sammanbrott”.

När rubriken valdes under fjolåret kunde inte någon ana hur relevant den skulle vara just nu. Efter den 24 februari då Putins Ryssland invaderade Ukraina är det en helt annan värld vi vaknat upp till. Osäkrare, otryggare, råare och fientligare och med miljontals människor på flykt till Europa.

Stefan Löfven är tillfreds med att inte nu sitta på statsministerstolen, nu är de svåra besluten för någon annan att fatta. Både Sverige och Finland står inför en omfattande diskussion om de ska säkra sitt folks och lands intressen bäst genom att ansöka om medlemskap i militäralliansen NATO eller söka andra alternativ.

– Sverige har varit alliansfritt och stått utanför krig i över 200 år. Det är inte ett beslut man ska ta lättvindigt att gå med i NATO. Det är ett beslut som kräver en noggrann analys. Sverige och Finland står nära varandra i den här frågan och det är viktigt att vi söker en gemensam linje, säger Stefan Löfven.

 

Vi samtalar på biblioteket i Mariehamn om demokrati och hur den kan stärkas. Ett 50-tal personer har kommit för att lyssna. Stefan Löfvens lugna sätt att tala är förtroendeingivande och alla de människor, unga, barn och äldre möter han med respekt och vänlighet.

Ungdomarna vi träffar vid Ålands lyceum vill veta vilken som varit hans största utmaning som statsminister och vad han ångrar mest. Stefan svarar att terrorattacken i Stockholms innerstad den 7 april 2017 med flera döda på Drottninggatan var en av de värsta händelserna. Likaså pandemin, men den krisen var lite mera utdragen. På frågan vad han ångrar, svarar han:

– Jag hade velat jobba snabbare med att stärka välfärden och solidariteten i Sverige. Vi såg bristerna i äldreomsorgen under pandemin.

Han uppmanar de unga till engagemang.

– Demokratin är inget vi kan ta för givet. I många länder hotas rättsstaten och oberoende domstolar, det fria ordet och oberoende media. Vi måste varje dag stå upp för dessa rättigheter. Därför är det viktigt med civilsamhället och människors engagemang.

Vi besöker också ungdomarna på verkstadsprogrammet vid Ålands yrkesgymnasium. Här utbildas mekaniker inom maskin- och produktionsteknik.

Stefan Löfven som själv är svetsare rör sig ledigt mellan maskinerna och talar med killarna om framtiden och vilka arbetsmöjligheter som ligger framför dem.

Efter att allt program är avklarat och Stefan och Ulla ska åka med de medföljande Säpo-vakterna till färjan till Stockholm ger vi dem ett par muggar till gåva. De har från tidigare ett par och vi vet att paret uppskattar dem mycket. Stefan och Ulla Löfven får fortsätta dricka sitt morgonkaffe ur kopparna från Åland och tänka på oss lite grann varje morgon. Det gillar vi!

 

Camilla Gunell

 

Fotografier: Slavoljub Jeremic @jeremicpshotography

DELTA I FILMPROJEKTET UNGA RÖSTER (Åland 100)

Som en del av Åland 100 firandet har flertalet  nyvalda lagtingsledamöter initierat ett samarbete där Jessy Eckerman från S ingår, Samarbetet  har  inlett ett filmprojekt för att lyfta ungas perspektiv på självstyrelsen.

Filmprojektet ”Unga Röster” produceras av den åländska filmaren Johan Karrento.

Nu söks unga deltagare för filmen, under 30 år.

Ungdomar och unga vuxna som bor och verkar på Åland och utomlands har nu möjligheten att berätta vad det åländska självbestämmandet betyder för dem personligen.

Anmäl ditt intresse att delta i filmen via denna länk med namn och telefon. https://forms.gle/9bqyMmu2Vkgqjctq7

Tack för att just du vill vara med och bidra med din röst för Åland och självstyrelsen!