Uncategorized

SOTE-reformen kan ge nya möjligheter för Åland

15.04.201615.04.2016 av Helena Flöjt

I finska media diskuteras SOTE-reformen. Grundtanken är att genom reformen slå ihop hälso- och sjukvården med socialvården och överföra dessa från kommunalnivå till landskapsnivå. Förslaget ligger också på att Finland ska få 18 sjukvårdsområden och 5 landskap.

Idag har Åland ett annat system än övriga Finland och ÅHS levererar redan en högkvalitativ hälso- och sjukvård på landskapsnivå.

Socialvården börjar hitta sin form i kommunernas socialtjänst, KST. Här skapas ett åländskt socialvårdsområde för att garantera en mer rättvis service över hela landskapet. Genom sin självständighet kan också KST utvecklas och anpassas efter samhället i stort oavsett framtida kommunstruktur och kommunernas antal.

Den åländska reformen är på gång och bäst av allt – den är anpassad efter våra förhållanden.

Vi ser KST som ett viktigt organ för att hålla socialvården nära och prioriterad. Socialvård och äldreomsorg ska finnas nära medborgaren och ha starka samarbetsorganisationer som säkrar välfärdens kärnområden. Vi har märkt att socialpolitiken inte längre är något som diskuteras i den finländska SOTE-reformens debatt, utan att ljuset alltid riktas mot hälso- och sjukvården. Därför värnar vi om att både socialvården och äldreomsorgen ska finnas kvar på kommunal nivå på Åland.

Kommunernas ekonomiska möjligheter och självbestämmande kommer att påverkas märkbart av SOTE-reformen då finansieringen är tänkt att skötas genom statsbeskattningen.

Vi menar att det därför finns starka skäl att titta på möjligheterna att utöka Ålands självstyrelse ekonomiskt. Idag påverkas Ålands ekonomi av hela Finlands ekonomi. Genom SOTE-reformen kommer de åländska skattepengarna att ta ytterligare en omväg via statskassan och på vägen förloras 15 miljoner euro. Även om vi fått löfte om att avräkningsbeloppet för klumpsumman ska höjas, når beloppet inte upp till det vi betalar till staten genom skatt.

Vi vill skapa ett system där skatter som uppbärs på Åland hålls kvar på Åland. Vi talar inte om egen beskattning utan ett system där Åland får använda sina egna skattepengar. Enligt ÅSUB skulle ett sådant system ha gynnat Åland historiskt och enligt prognoser skulle det också fortsätta göra det.

SOTE-reformen kan bli startskottet för en stärkt åländsk autonomi med egna pengar i börsen. Genom att hålla hälso- och sjukvård under landskapet och utveckla socialvård på kommunalnivå kan vi anpassa efter åländska förhållanden och prioriteringar.

Våra kommuner, oavsett hur många de är, behöver fortsättningsvis ha möjlighet att påverka vilken funktion, trygghet och rättssäkerhet som medborgarna ska få.

Sara Kemetter (S)

Ordförande för lagtingsgruppen

(Sammanfattning av gruppanförande 13.04.2016.)

Sara och Göte på Folktingets vårsession

11.04.2016 av Helena Flöjt

I helgen deltog Sara Kemetter (S) och Göte Winé (S) i Svenska Finlands Folktings session i Helsingfors.

Folktingets ordförande Thomas Blomqvist öppnade sessionen och lyfte bl.a. fram vård- och regionförvaltningsreformen och möjligheterna att tillgodose tillgången till svenskspråkig service. Blomqvist lyfte också upp tingsrätternas framtida domkretsar. I framtiden kommer det att finnas 20 tingsrättsorter i stället för nuvarande 27.

– Jag är mycket oroad över hur den svenskspråkiga befolkningens rättsskydd ska garanteras i de framtida domkretsarna. Domstolarnas faktiska förmåga att säkerställa de språkliga rättigheterna är en del av individens rättsskydd och utgör en central förutsättning för en rättvis rättegång, sade ordförande Blomqvist

Ålandsminister Anne Berner inledde den allmänpolitiska debatten och lyfte fram den nordiska värdegemenskapen och sade att det är nödvändigt att vi även i fortsättningen kommunicerar på svenska i Norden. Därför är det viktigt att det svenska språket är närvarande i vår skola och kultur i Finland.

– Det nordiska samarbetet är viktigare än någonsin och vi får inte glömma bort att det är tack vare Finlands tvåspråkighet som vi för 60 år sedan fann vår plats i Norden och kunde vända oss västerut, påpekade minister Berner.

Sara Kemetter (S) höll Ålands gruppanförande där hon lyfte fram tre centrala allmänpolitiska frågor. Förverkligande av ett bärkraftigt och hållbart Åland, reformering av självstyrelsesystemet samt de ekonomiska konsekvenserna för Åland av SOTE-reformen.

– Vi är oroliga över hur reformen kommer att påverka Åland finansiellt och behörighetsmässigt. Ett ekonomiskt neutralt alternativ för Åland bör tas fram.

Kemetter lyfte även fram vikten att fortbildning och specialiseringsutbildningar ordnas på svenska för polisen.

Göte Winé (S) lyfte upp vikten av att ha kvar svenska som ett ämne i grundskolan i Finland. Winé är likt sessionen orolig över att regeringen föreslår att ersätta den obligatoriska skolsvenskan med ett annat språk i en del finskspråkiga skolor.

Sessionen beslöt enhälligt att utöka ålänningarnas mandat från fem till sju mandat. Antalet mandat baseras sig på den proportionella tyngden. Ålänningarna representerar idag 6,6% av finlandssvenskarna.

Vårmöte 13 april

08.04.201602.04.2016 av Helena Flöjt

Onsdagen 13 april håller partiet sitt vårmöte i lagtinget konferensrum Rödhamn. Stadgeenliga ärenden behandlas. Camilla Gunell är på plats och ger en uppdatering om regeringens arbete.

Om du har frågor – passa på att ställa dem.

Välkommen på vårmöte 13 april kl. 19.00!

Partiet bjuder på kaffe med bulle.

Kontaktskapande dagar i Bryssel

16.03.2016 av Helena Flöjt

Under måndagen och tisdagen besökte Sara Kemetter, Carina Aaltonen, Göte Winé och Tony Wikström från den socialdemokratiska lagtingsgruppen Finlands ständiga representation i EU och EU-parlamentet i Bryssel där bland annat självstyrda områden i EU diskuterades.

Specialrådgivare Julia Lindholm informerade om arbetet vid representationen. Ålandsbekante MEP Christofer Fjellner (EPP) lyfte flera aktuella frågor och hur det berör Åland. Under besöket till det flamländska parlamentet i Bryssel informerades om den belgiska konstitutionen.

Marika Paavilainen som är specialrådgivare inom miljöfrågor berättade hur EU kan bli en cirkulär ekonomi. Åtgärderna handlar bland annat om hur man ska minska utsläppen av växthusgaser, använda bättre råvaror och halvera livsmedelsavfallet till 2030. Carina Aaltonen informerade Paavilainen om att lagtingets social- och miljöutskott får information om landskapsregeringens ståndpunkter beträffande avfallspaketet nu på torsdag. Paavilainen var mycket intresserad av att få mer information kring hur Åland löser avfallshanteringen. Även MEP Nils Thorvalds kommer arbeta aktivt med dessa frågor som skuggrapportör.

MEP Jaroslaw Walesa (EPP) diskuterade Östersjön och fiskeripolitik och det politiska läget i hemlandet Polen. MEP Joseph-Maria Terricabras (Greens/EFA) förde en diskussion om självstyrda områden i EU, med ett särskilt fokus på Katalonien. MEP Nils Torvalds (ALDE) höll ett brandtal om flyktingfrågan och hans oro kring den ökande främlingsfientligheten.

Den socialdemokratiska lagtingsgruppen fick också träffa MEP Miapetra Kumpula-Natri (S&D). Kumpula-Natri sitter i ITRE-gruppen (Industri Research and Energy) och arbetar med frågor kring energi och bioekonomi, men även med upphovsrättsliga frågor. I samband med mötet bjöd Kumpula-Natri in åländska socialdemokrater till Bryssel för en flera dagars vistelse i sommar för att fördjupa samarbetet och öka kunskapen om EU.

– Det är oerhört viktigt att vi har kontakter som är intresserade och kan åländska frågor. Det har varit intensiva och kontaktskapande dagar som ger goda möjligheter för lagtinget att fortsätta ett konstruktivt politiskt arbete. Sammanfattar Sara Kemetter lagtingsgruppens dagar i Bryssel.

(S)töd för åländska frågor i Helsingfors

04.03.201604.03.2016 av Helena Flöjt

Stora delar av lagtingsgruppen och lagtingets personal besökte Helsingfors i torsdags under en dag fullspäckad av program.

Talman Maria Lohela (SF) stod som värd för lunchen, där flera rikspolitiker deltog, och välkomsttalet skedde som väntat på finska med tolk. Att diskutera öga mot öga över en bit mat är värdefullt för att få en bättre bild av hur man ser på saker och ting. Under lunchen uttryckte Maria Tolppanen (SF) en oro över att okunskapen och fördomarna om Åland och ålänningarna är stor i Finland.

Under besöket passade de socialdemokratiska lagtingsledmöterna Sara Kemetter, Carina Aaltonen, Göte Winé och Tony Wikström även på att träffa SDPs riksdagsgrupp. Flera partitoppar uttryckte sin besvikelse över sveket rörande vindkraftsstödet, och den åländska lagtingsgruppens ordförande Sara Kemetter sade i sitt tal till gruppen att vi nu ska se framåt och se över andra möjligheter för en grön framtid, inte minst gällande solenergi. Hon lyfte också fram problematiken kring en eventuell Sote-reform som skulle få stora konsekvenser för Åland och drog paralleller med arbetet kring självstyrelsereformen:

– Det är viktigt att vi får ett stabilt, rättvist och långsiktigt system som ger ålänningarna möjlighet att fortsättningsvis utveckla sin välfärd! Underströk Kemetter.

Socialdemokraternas partiordförande Antti Rinne lovade samtidigt att stöda ansträngningarna för att Chipsfabriken ska stanna på Åland. Rinne kommer även att kontakta det socialdemokratiska partiet i Norge, Arbeiderpartiet, för att hjälpa till med påtryckningar gentemot moderbolaget Orkla. Som en bonus hann lagtingsgruppen delta i invigningen av SDPs nya lokaler i centrala Helsingfors och även där knyta många nya kontakter.

Den socialdemokratiska lagtingsgruppen
Sara Kemetter
Carina Aaltonen
Göte Winé
Tony Wikström

———————————–

Kortfattad version:

Under lagtingsgruppens besök till Helsingfors igår passade de socialdemokratiska
lagtingsledmöterna Sara Kemetter, Carina Aaltonen, Göte Winé och Tony Wikström på att träffa S-riksdagsgrupp.

Bland annat diskuterades det uteblivna vindkraftsstödet och vad den s.k. Sote-reformen (social- och hälsovårdsreformen) skulle kunna innebära för Åland. Socialdemokraternas partiordförande Antti Rinne lovade samtidigt att stöda ansträngningarna för att Chipsfabriken ska stanna på Åland. Rinne kommer även att kontakta det socialdemokratiska partiet i Norge, Arbeiderpartiet, för att hjälpa till med påtryckningar gentemot moderbolaget Orkla.

Signalpolitik och lycksökare

19.02.201619.02.2016 av Helena Flöjt

(Tidigare publicerad på bloggen Livslärd 19.02.2016)

Hur långt från verkligheten och det mänskliga lidandet kan man komma som beslutsfattare i det här landet?

I sin iver att minska på flyktingströmmen in i landet gör man ”signalpolitik”. Vi ska numera presentera vårt land som ett så besvärligt och förfärligt ställe att ingen vill komma hit. (Helomvändning är väl det minsta man kan säga – Vem bryr sig längre om Finlandsbilden utomlands, den som ska öka intresset för oss och våra varor och locka turister i mängder?)

Man talar om ”lycksökare” som kommer hit ”bara för att få det bättre ekonomiskt”. Ursäkta, men vad gjorde våra förfäder och släktingar i slutet av 1800-talet när det inte fanns arbetsmöjligheter i hemlandet? Jo, de emigrerade till Amerika. Och vi är stolta över dem än i dag, hetsar upp oss när någon idrottsstjärna eller skådespelare minsann har rötter i Karelen eller på Åland. Deras ättlingar kommer på besök och vi blir besvikna över att deras mormödrar inte har lärt dem svenska.

På femtiotalet var det Sverige som gällde, svenskarna kom till och med hit på värvningsresor för de behövde arbetare till sin växande industri. Tänk om de istället hade börjat med signalpolitik och gränskontroller och avfärdat våra emigranter med ID-kontroller och föraktfulla omdömen som ”lycksökare” eller till och med ”våldtäktsmän”? Det enda dessa emigranter var ute efter var ju bättre levnadsförhållanden. Ett jobb om de inget hade här hemma eller ett bättre jobb än det som de faktiskt hade lyckats få.

Människorna som nu söker sig norrut i Europa på farliga vägar och under stora umbäranden flyr från krig och terror och alla länder gör vad de kan för att hindra dem. VART SKA DE TA VÄGEN? (Hur ska framtiden bedöma våra åtgärder?)

När Finland nu ska skärpa reglerna för familjeåterföreningar blir följderna av signalpolitiken oerhörda och omänskliga. En flykting som har kommit så långt att den kommit in i landet och till och med fått asyl eller uppehållstillstånd ska nu hindras att få återförenas med sin familj här i vårt trygga land. (Det är viktigt att alla ute i världen får veta det för då kommer det nog inte flera…) Men hur fiffigt är det här? När man en gång beviljat asyl eller uppehållstillstånd av andra skäl vill man väl att människan i fråga ska kunna börja fungera i vårt samhälle och bidra med att arbeta och betala skatt. (Jämför med hur det har gått för Sverige) Det är ju ett ständigt upprepat argument att vi inte har råd med de här flyktingarna. Nehej, men varför ska vi då först betala för flyktingförläggningar och språkkurser för integreringens skull om vi sedan skapar deprimerade och frustrerade vrak av dem, som inte lär sig språket i sitt förtvivlade tillstånd och som vi måste försörja med understöd och betala sjukvården för. För det är det som blir resultatet om vi kräver så höga inkomster att familjeåterförening blir omöjlig för de allra flesta. Det är människor det är frågan om, nämligen och inte bara siffror i statistiken. Människor som blir offer för den ”effektiva signalpolitiken”.

Vi borde ta lärdom av den fiffiga handelsmannen i Lappböle i Nyland som jag såg ett reportage om. Han konstaterade att det fanns flera flyktingförläggningar i trakten och skaffade en butiksbil som han packade full med för oss exotiska matvaror och började köra från förläggning till förläggning och sålde till ivriga asylsökande. Förutom att han fick extra snurr på affärerna blev ju hans nya kunder glada och som han sa själv, han har lärt sig så mycket på de här turerna. – Varför kan vi inte se möjligheterna istället för att klura ut olika sätt att se till att ingenting ska förändras och allt ska bli som det alltid har varit!

Siv Ekström (S)

Klumpsumman har levt ut sin tid

17.02.2016 av Helena Flöjt

Roger Nordlund ger en bra bild av de senaste 25 åren av Ålands självstyrelse och dess starka beroende av händelser i omvärlden. Jag hakar gärna på och hoppas på en fortsatt konstruktiv diskussion.

Utmaningarna är som sagt många. Den övergripande globaliseringsprocessen gör på ett sätt världen mindre och samtidigt mera komplex och svårgripbar. För att greppa situationen politiskt och ekonomiskt uppkommer nya strukturer som regionalisering och stark lokal förankring. En process som inte står i konflikt med den stora bilden av världens förändring utan kombinerar det lokala med det globala.

Extrem nationalism och främlingsfientlighet är en förödande reaktion på globaliseringen. Inget som gynnar Åland eller något annat samhälle varken på kort sikt eller i det långa loppet.

Ålands självstyrelse och dess näringsliv har goda chanser att utvecklas och bestå. Ålands geopolitiska läge, vitala entreprenörsanda och ett gott självförtroende är viktiga hörnstenar i ett samhällsbygge som vi alla har anledning att vara stolta över.

Självstyrelsen behöver dock utvecklas ekonomiskt och maktdelningen mellan Åland och Finland måste fungera när förändringar är nödvändiga. Det nuvarande klumpsummesystemet har levt ut sin tid.

I den första statliga utredningen om klumpsummesystemets första erfarenheter konstateras i slutet av rapporten att systemet inte fungerar eftersom det saknas mekanismer för att ändra utjämningsgrunden för att justera utjämningsbeloppet i enlighet med självstyrelselagens intentioner. Senare utredningar bekräftar att finansministeriet är immunt mot alla strukturella förändringar av utjämningsgrunderna.

I stället tittar man alltid på utjämningsbeloppet och konstaterar att det föreligger inte behov av några förändringar. Med andra ord tycker man att Åland får tillräckligt tillbaka av sina statsskatter så blir det så.

Nu har vi svart på vitt att ifall de inbetalda statsskatterna skulle stannat kvar på Åland hade det ekonomiska utfallet varit bättre i jämförelse med klumpsummesystemet. Räknar man dessutom med de ersättningar vi betalar in till statens sjukförsäkringssystem är Åland en god affär för Finland. Jag har vid flera tillfällen efterfrågat hur mycket skatter som kommer in via Tullen på Åland. Inget svar har jag fått ännu men det torde vara fråga om betydande belopp.

Om statskatten stannar kvar på Åland vet vi vad vi har att röra oss med för att klara självstyrelsens och välfärdens utgifter. Om inkomsterna sviktar vet vi också att vi måste satsa mer på näringspolitik. Vi måste anstränga oss så att fler mänskor flyttar in. Med klumpsummesystemet är det bättre ju färre vi är. Grunden bör vara att vi kan med våra egna skatter upprätthålla och utveckla självstyrelsen och välfärden på Åland.

Egen beskattning är en behörighetsfråga det vill säga en fråga om lagstiftningsrätt. Ska vi ta över beskattningen krävs i den nya självstyrelselagen att vi får rätt till detta. Egen beskattning ligger längre in i framtiden än frågan om klumpsumma kontra egna pengar i börsen. För att överta beskattning krävs vid sidan av behörigheten att en majoritet i lagtinget så önskar. Det i sin tur beror på vad Ålands folk tycker.

För en starkare självstyrelse krävs vid sidan av ökad ekonomisk självständighet att åländska angelägenheter avgörs av statsministern och hans kansli. Vindkraftsstödet är ännu ett exempel på att ärenden som hamnar i ministerierna särskilt finansministeriet sannolikt malas ner av nitiska tjänstemän som inte vill ha några avvikande ”Ålandslösningar” och som inte riskerar något om de nonchalerar politiska beslut om Åland på högsta politiska nivå.

Gustav Mauritz Armfelt var en klok och framgångsrik politiker. Han var Gustav den III:s guntsling. Efter att Gustav den III mördats måste Armfelt fly och kom efter en rad strapatser att träda i tjänst hos Alexander I som var tsar i Ryssland under den tid Finland blev en autonomi.

Armfelt insåg att om Finland skulle bli en framgångsrik autonomi så skulle besluten om Finland fattats på högsta politiska nivå, helst av tsaren själv. Armfelt ville undvika att besluten om Finlands autonomi hamnade i ministerierna eftersom risken då var stor att autonomin skulle få lida nederlag. Historien upprepar sig kan man säga!

Armfelt hade Alexander I:s öra och han lyckades skapa en finländsk kommitté i St Petersburg som beredde alla ärenden som rörde autonomin. Besluten om autonomin fattades av kommittén tillsammans med statssekreteraren. Autonomin var omfattande och Finland utvecklades till ett mönstersamhälle för resten av det vidsträckta Ryssland. Under autonomins slutperiod togs kommittén bort, autonomin utvattnades och Finland skulle russifieras.

Av historien kan man lära en hel del men inte allt. Världen förändras och inget går i repris. Ålands självstyrelse måste utvecklas för att anpassas till tidens krav. Åland är ett mönstersamhälle i miniatyr. Vi kan och vi måste våga för att kommande generationer ska uppleva ett hållbart och fortsatt framgångsrikt Åland.

Barbro Sundback (S)

Klargörande om beskattningsfrågan

17.02.2016 av Helena Flöjt

Att likställa Socialdemokraternas visioner om den framtida åländska beskattningen med Ålands framtids visioner är missvisande. Med anledning av återkommande tolkningar från andra är det dags att klargöra vad Ålands socialdemokrater menar.

Socialdemokraterna önskar dela samma system och administration som finns med skattebyrån idag, men där Åland, till skillnad från nuläget, själv ska få förvalta de skatter som betalas härifrån. Sundbacks resonemang handlar om att Åland skulle hålla en större del av sina skattepengar här istället för att skicka iväg dem via Helsingfors och sedan få tillbaka en del av dem i form av det som många kallar för ”klumpsumma” och ”flitpeng”.

För socialdemokraterna handlar det alltså inte om att ta över beskattningen, utan om att hålla en större del av skattepengarna på Åland – ett system som inte ifrågasatts av näringslivet på Åland.

Kristallkulan som Jack Sjölund frågar efter (Nya Åland 16.02.2016) är i socialdemokraternas fall ÅSUB:s rapport 2015:4 framtagen av forskningschefen Jouko Kinnunen och utredaren Johan Flink.

Rapporten ”Framtida finansiella relationer mellan Åland och Finland” togs fram som ett underlag för den grupp som tillsattes av Ålandskommittén med uppdraget att särskilt titta på de ekonomiska utfallen av olika reformalternativ. Siffrorna visade att Åland kontinuerligt gått miste om miljontals euro under perioden 1993-2013 med nuvarande skattesystem jämfört med om vi skulle ha haft en modell där de åländska skattepengarna skulle ha stannat kvar på Åland.

Vad gäller framtiden så visade ÅSUBs rapport 20 olika framtida utfall, där tanken om att behålla skatteintäkterna på Åland fortsättningsvis är ett starkt alternativ.

Helena Flöjt-Josefsson
Sekreterare för Ålands socialdemokraters lagtingsgrupp

Jag viker inte en tum

15.02.2016 av Helena Flöjt

Herrar Damsten, Toivonen och Boman ställer i två insändare i Nya Åland och tidningen Åland en rad frågor till mig i min egenskap av kansliminister, och den som driver frågan om en asylmottagning på Åland.

Jag ser ingen anledning att gå i svaromål mot den rasistiska goja Åländsk demokrati sprider. Det är hat, det är hot, det är förvrängda siffror och rena dumheter.

På en punkt vill jag dock komma med ett klargörande. Jag, som kvinna, betackar mig för den sortens trygghet Åländsk demokrati gör sig till språkrör för. Över 90 % av allt våld mot kvinnor och barn i vårt samhälle sker inom hemmets väggar, av en man som står de misshandlade nära.

Asylmottagning och integration är stora utmaningar. Inför den förfärliga humanitära situation som råder i världen tänker inte jag vara den som vänder ryggen till.

Vi på Åland ska hjälpa till, och vi ska göra ett bra jobb av det.

Låt mig slutligen bjuda på ett citat ur det senaste hot-mail som kom till mig, av en, förmodar jag, helt vanlig åländsk man:

”Din jävla hora. Stick dit du kommer från. Du är inte önskvärd på Åland. Utknullade finnluder som dig skulle skjutas, det kommer vi snart att göra också. Du är väl fullsprutad av aids också. Vad fan tror du att du är, ett jävla luder, det är vad du är.”

Så mycket för den tryggheten.

Nina Fellman (S)

kansli- och kommunminister

Ta väl hand om Ålands parlament!

20.12.2015 av Helena Flöjt

mariehamn_lagtinget_epulete

Tony Wikström skriver i sin blogg och i insändarform att det självstyrda Ålands parlament förtjänar att tas om hand med varsam hand och respekt:

1978 var Thorbjörn Fälldin statsminister, John Paul I blev påve (men dog bara en månad senare), skådisen Malin Åkerman föddes och på krogen imiterades Travoltas danssteg till tonerna av Bee Gees. Det var alltså väldigt länge sen.

Samma år invigdes självstyrelsegården som ritades av Helsingforsaren Helmer Stenros. Lagtinget och landskapsregeringen(eller landskapsstyrelsen som det hette då) var en del av projekt 77 där man byggde större än nånsin tidigare och därför började med stadshotellet för att inte göra om eventuella byggmissar gällande kronan på verket – det självstyrda landskapet Ålands parlament.

Vid tiden för bygget oroades allmänheten över att de lådliknande byggnaderna var alltför moderna, och nästan 40 år senare kan man konstatera att tycke och smak går i cykler, och just nu känns det faktiskt som om utformningen ligger rätt i tiden igen!

Ett parlament ska stå över modenycker och bevaras i ursprungsskick så långt det är möjligt, vilket också gjorts genom åren. När möblerna, varav en del är designat av storheter som Alvar Aalto, slits så kläs dessa om och förnyas med största respekt och varsamhet. Nu har turen kommit till det som inte alltid syns men definitivt märks.

Ventilationen är det som står högst upp på prioritetslistan.

Dessutom kommer fönster att bytas ut mot moderna dito med hög energieffektivitet. Ren, lagom varm inomhusluft som håller sig inom riktvärdena är ett minimikrav för att huset och människorna som jobbar däri ska må bra. Tekniken på detta område har gått fram enormt sedan 1978 så det är hög tid för renoveringen som egentligen borde gjorts för länge sen.

Andra områden som också kommer att ses över är bland annat tillgängligheten för funktionsnedsatta, säkerheten i huset, möjlighet till arbetsplats för alla ledamöter i huset, en del mattbyten och golvunderhåll, mer ändamålsenliga utrymmen för utskott och personal samt en översyn av teknik och belysning.

När Ålands Demokratis Stephan Toivonen gång på gång ställer renoveringen mot landskapets underskott och uppmanar till en skrotning av projektet är det inte bara fråga om ett billigt populistiskt tilltag å ekonomins vägnar. Nej, samtidigt riskerar han husets och personalens hälsotillstånd, trygghet, tillgänglighet och framförallt – närmast skymfar den djupa respekt och stolthet som jag tror att dom flesta ålänningar känner gentemot sin parlamentsbyggnad.

Självklart ska vi ta hand om självstyrelsegården, Ålands stolthet och officiella ansikte ut mot omvärlden.

Exakt när spaden sätts i marken och vart lagtinget flyttar under byggtiden är en annan fråga som säkerligen klarnar så småningom.

Tony Wikström (S)