Se personerna och behoven

Ett av de stora mål för den här regeringen var att jobba med en budget i balans som mål. Resurserna är knappa i budgeten men målet närmar sig och man kan bredda synsättet och se lite mer brett på budgetpolitiken. Man är inte i mål än och det gäller att prioritera. Inbesparingar sker och det är tunga beslut som skall tas. Däremot vågar nu minister Perämaa lätta lite på bromsen och se lite åt vänster och höger.  

Nu kan denna regering komma med ett skatteavdrag till dem med en inkomst under 35 000 euro på årsbasis.
När man jobbat mot en budget i balans så har det blivit nedskärningar som leder till strukturella förändringar. Men det har också blivit viss försämring genom t.ex. viss avgiftshöjning men då ger man nu tillbaks till en grupp, nämligen de med en låg inkomst. Där vill man nu se vad man kan förbättra för dem. Det ändrar inte en låginkomsttagares levnadsvillkor med 100 euro i året men man kan kompensera den försämring som man kan ha åstadkommit dem. Tycker att denna budget är en budget som strävar mot de strategiska utvecklingsmål nr.2. Nämligen
”alla känner till och har verkliga möjligheter att vara med i samhället” 

Jag kommer att komma mer in på det. Integrationen syns inom de flesta områden – och jag tackar för det. Skall vi bli fler skall alla känna sig välkomna. 

Ser vi på sid 25 i budgeten under rubriken Social omsorg så skriver landskapsregeringen om att överlämna en socialvårdslag under 2018. Det jag där hoppas man kan se här först på vilken socialpolitik vill man driva från landskapsregeringen. Finns mycket bra skrivningar i budgeten som kan vara med och skapa en bra socialpolitik som kommer att främja ett starkare samhälle.  
Det jag ser i budgeten är ett bra initiativ om en uppföljning av de med en ekonomisk utsatthet.  

Genom resultatet av uppföljningen så kanske vi sen behöver vi se politiken som sen kan se hur en socialvårdslag ger. 

I förra rapporten om ekonomisk utsatthet så nämns ensamförsörjande föräldrar som en utsatt grupp och de får en liten lättnad ekonomiskt här med avdraget.  

Landskapsregeringen lyfter också under Hälso- och sjukvård så lyfter man bl.a. förebyggande hälso-och sjukvård vilket är bra. Med tidiga insatser så kan man dämpa kostnader inom hälso- och sjukvården 

Vidare skriver man att unga kvinnors mående undersöks och det är bra. Men glöm inte männen också. När jag i augusti var på ett seminarium om ”ekonomisk utsatthet” så blev jag häpen över den stora representation av män som lyfter utkomststöd. De männen är ensamma, och många med ett riskbeteende vars ensamhet kan bidra till psykisk ohälsa och hög alkoholkonsumtion. Det gäller inte alla, men ensamheten kan bidra till det och man behöver se just de personer och hur vi kan hjälpa dem till ett bättre mående. 

Skall vi jobba mot att personer inte hamnar i psykisk ohälsa eller ekonomisk utsatthet så är det att få utbildning en viktig del i det arbetet. 
 

2011 tog jag upp första gången om arbetet av att synliggöra göra de unga som inte är i utbildning eller sysselsättning. Vad jag hört nu så har jag hört om mellan 200 – 300 unga som bara är hemma. De unga finns inte i någon statistik. Jag vet att vi nu har BOOST och det är bra, men jag är övertygad om att vi också måste ge dem de rätta verktygen att arbeta med också. Och det är vårt jobb. Att skapa lagar eller kriterier som gör att man också ser bara de som är hemma. 

Denna budget bidrar till det viktiga med integration, nämligen att fler får lära sig det svenska språket. 

Så integration, se till de som är ekonomiskt utsatta, få fler in i sysselsättning, minska på utanförskapet, ge fler en utbildning.  

Mycket av det jag nämnt är socialpolitik, en socialpolitik som skall ligga till grund när man reviderar sociallagar.  Socialpolitiken skall ligga under alla avdelningar. Även infrastukturavdelningen har ett ansvar inom socialpolitiken.
God hälsa, utbildning och social trygghet ökar möjligheterna för människor att förbättra sina livsvillkor. 

En bra socialpolitik, ger fler som är mer med i samhället, fler skattebetalare, flera som klarar av sin vardag själv. Detta är en del där vi själva kan vara med och jobba mot en budget i balans. Det är att satsa inom vissa områden för att minska ökande kostnader inom andra områden. Vi behöver verkligen se helhet, och när skall vi bromsa och när skall vi gasa?  

Tycker denna budget hittat en balans i det.  I budgeten så skriver man om utmaningar för socialpolitiken, där håller jag inte riktigt med regeringen, vi har en bra näringspolitik som skapar tillväxt. Det vi behöver göra är se personerna och behoven. Det tror jag rådet som lantrådet kommer att leda kommer att uppmärksamma. 

Göte Winé (S)

15.11.2017

Signalpolitik och lycksökare

(Tidigare publicerad på bloggen Livslärd 19.02.2016)

Hur långt från verkligheten och det mänskliga lidandet kan man komma som beslutsfattare i det här landet?

I sin iver att minska på flyktingströmmen in i landet gör man ”signalpolitik”. Vi ska numera presentera vårt land som ett så besvärligt och förfärligt ställe att ingen vill komma hit. (Helomvändning är väl det minsta man kan säga – Vem bryr sig längre om Finlandsbilden utomlands, den som ska öka intresset för oss och våra varor och locka turister i mängder?)

Man talar om ”lycksökare” som kommer hit ”bara för att få det bättre ekonomiskt”. Ursäkta, men vad gjorde våra förfäder och släktingar i slutet av 1800-talet när det inte fanns arbetsmöjligheter i hemlandet? Jo, de emigrerade till Amerika. Och vi är stolta över dem än i dag, hetsar upp oss när någon idrottsstjärna eller skådespelare minsann har rötter i Karelen eller på Åland. Deras ättlingar kommer på besök och vi blir besvikna över att deras mormödrar inte har lärt dem svenska.

På femtiotalet var det Sverige som gällde, svenskarna kom till och med hit på värvningsresor för de behövde arbetare till sin växande industri. Tänk om de istället hade börjat med signalpolitik och gränskontroller och avfärdat våra emigranter med ID-kontroller och föraktfulla omdömen som ”lycksökare” eller till och med ”våldtäktsmän”? Det enda dessa emigranter var ute efter var ju bättre levnadsförhållanden. Ett jobb om de inget hade här hemma eller ett bättre jobb än det som de faktiskt hade lyckats få.

Människorna som nu söker sig norrut i Europa på farliga vägar och under stora umbäranden flyr från krig och terror och alla länder gör vad de kan för att hindra dem. VART SKA DE TA VÄGEN? (Hur ska framtiden bedöma våra åtgärder?)

När Finland nu ska skärpa reglerna för familjeåterföreningar blir följderna av signalpolitiken oerhörda och omänskliga. En flykting som har kommit så långt att den kommit in i landet och till och med fått asyl eller uppehållstillstånd ska nu hindras att få återförenas med sin familj här i vårt trygga land. (Det är viktigt att alla ute i världen får veta det för då kommer det nog inte flera…) Men hur fiffigt är det här? När man en gång beviljat asyl eller uppehållstillstånd av andra skäl vill man väl att människan i fråga ska kunna börja fungera i vårt samhälle och bidra med att arbeta och betala skatt. (Jämför med hur det har gått för Sverige) Det är ju ett ständigt upprepat argument att vi inte har råd med de här flyktingarna. Nehej, men varför ska vi då först betala för flyktingförläggningar och språkkurser för integreringens skull om vi sedan skapar deprimerade och frustrerade vrak av dem, som inte lär sig språket i sitt förtvivlade tillstånd och som vi måste försörja med understöd och betala sjukvården för. För det är det som blir resultatet om vi kräver så höga inkomster att familjeåterförening blir omöjlig för de allra flesta. Det är människor det är frågan om, nämligen och inte bara siffror i statistiken. Människor som blir offer för den ”effektiva signalpolitiken”.

Vi borde ta lärdom av den fiffiga handelsmannen i Lappböle i Nyland som jag såg ett reportage om. Han konstaterade att det fanns flera flyktingförläggningar i trakten och skaffade en butiksbil som han packade full med för oss exotiska matvaror och började köra från förläggning till förläggning och sålde till ivriga asylsökande. Förutom att han fick extra snurr på affärerna blev ju hans nya kunder glada och som han sa själv, han har lärt sig så mycket på de här turerna. – Varför kan vi inte se möjligheterna istället för att klura ut olika sätt att se till att ingenting ska förändras och allt ska bli som det alltid har varit!

Siv Ekström (S)

Det är i mötena integrationen uppstår

Den här veckan kommer äntligen de fyra familjer som sluppit ifrån flyktinglägrens limbo till Mariehamn.

Någon gång kommer krigen i Syrien och Irak att ta slut och läget i Afghanistan stabiliseras. Men vi vet inte när. Det enda realistiska att ställa in sig på att Europa kommer att behöva ta emot fler människor under en tid framöver. Allt annat är önsketänkande.

Det är viktigt att säga.

Om vi ser tillbaka på de flyktingar som redan kommit till Åland så kostade det lite pengar att få in dem i samhället. Men det vi har fått tillbaka, både i humant och kulturellt kapital överstiger vida det samhället lagt ut i monetära kostnader.

Men det handlar inte om pengar i första hand. Det handlar om vilken människosyn man har och vad man vill göra för att förbättra samhället och inkludera människor.

Det är en annan och större fråga. Det är den frågan vi borde diskutera istället för enkla rasistiska teorier om ”hur de som kommer hit är”.

Frågan vi behöver diskutera är: Vad behöver göras för att stärka sammanhållningen i vårt land?

Det finns många progressiva som politiker begripit detta: rädsla kan inte resoneras eller fördömas bort.

Den måste mötas med politik som faktiskt förbättrar människors liv. Därför finns det 65 000 euro i landskapets budget för integration.

Det är pengar vi behöver satsa. Det är en investering i framtiden.

De nyanlända ålänningarna, och de som kommer att komma hit under åren som går är nödvändiga för att hålla det åländska samhället levande.

Vi står inför stora utmaningar vad gäller arbetskraft och utveckling. Och är det något som omvärlden har lärt oss så är det att där samhällen och kulturer möts, där frodas uppfinningsrikedomen och kreativiteten.

För människor behöver nya influenser för att utvecklas, man kan få dem genom att läsa mycket eller genom att resa, men det långsiktigaste sättet är att föra samman människor med olika idéer och se vad som utvecklas.

Vi satsar som sagt 65 000 på integrationen i Landskapets budget.

Men det är inte hela sanningen. För det vi satsar på tredje sektorn och det vi satsar på kulturen och idrotten är i lika stor grad en satsning på integration.

Jag kan stå i talarstolen och säga fina ord, men det är på gatan, i trapp-uppgångarna på höghusen, på lekplatserna, sportplanerna och i affärerna som den riktiga integrationen uppstår. I möten människa och människa emellan.

Varje person som vill kalla sig demokrat måste hålla med om att människovärdet aldrig kan geografiseras eller degraderas.

Men i möten, i diskussionen över en favoritpoet eller en fotbollsspelare, där märker man hur liten världen är. Hur lite de yttre skillnaderna mellan Kalle och Fatima spelar roll.

Vårt jobb är inte att integrera människor. Vårt jobb är att visa hur lite det behövs för att integrationen ska bli ett faktum.

Vi kommer att få det att fungera, därför att det måste fungera. Vi på Åland gör vår del och andra måste göra sin.

Det är faktiskt det enda realistiska i vår tid.

Igge Holmberg (S)

Invandring är en investering

Invandringen kostar inte alls skjortan. Att ta in invandrare ska ses som en investering. Nu tänker jag inte skriva om statistik, utan jag skriver direkt om mina egna erfarenheter.

Först vill jag nämna att jag tycker det är skrämmande att vissa människor är så själviska att de hellre låter folk i krisländer svälta, dö och bli våldtagna än att vilja hjälpa dem till trygghet. Tänk om någon du älskar, och som bor i ditt ursprungsland, tvingas bli en flykting och då söker hjälp i det land som du har bott i sedan länge. Skulle du fortfarande rösta nej till att ta in den personen?

Själv har jag föräldrar som kom till Sverige under Iran- och Irakkriget för cirka trettio år sedan. Många av mina vänner och släktingar kom till Sverige av samma orsak.

Under tiden de lärde sig svenska kom jag till världen 1986 och började på dagis. Efter att ha lärt sig språket, startade mina föräldrar snabbt ett företag och började sälja frukt och grönsaker på ett torg i Göteborg. De hade inte råd med någon lokal så de köpte ett slitet tält som de kunde ha utomhus. Jag var liten då men jag kommer ihåg hur de slet och kämpade varje morgon med att sätta ihop tältet för att sedan åka till grossisten och handla frukt. I alla väderförhållanden kämpade de och slet i timmar för att få ihop det stora tältet.

Jag tar detta lite kort. Efter några år läste min mamma till undersköterska och när hon hade tid hjälpte hon min pappa med butiken i den lokal som de tillslut hade råd att hyra. De har alltså studerat, kämpat i alla väderförhållanden med tältet och jobbat sig uppåt och även hunnit skaffa sig två döttrar. Under de här åren efter att ha lärt sig språket har de alltså betalat skatt, hyra, lokalkostnader mm. Efter att de fick arbete så har de bara betalat tillbaka till det svenska- och åländska samhället under alla år. Mina föräldrar gör fortfarande sin del för samhället. Likaså gör också deras vänner som har flyttat hit samtidigt som de. Alla har kämpat för att få ett jobb och få bättre levnadstandarder.

Så vad blev det av mig och mina två lillasystrar? Jag blev sjökapten och arbetar två veckor varje månad i Norge, jag driver det egna företaget  ”Study Fuel – Din läxhjälp på Åland” och jag är fotbollsdomare. Varje månad betalar jag cirka 1200€ i skatt enbart för Norge-jobbet. Mina lite yngre syskon studerar. Den ena syrran läser till läkare i Sverige och yngsta systern ska börja gymnasiet till hösten och tänker bli pilot.

Nu tar jag det ännu kortare. Min morbror har varit och är fortfarande vaktmästare sedan tjugosex år tillbaka. Hans fru är tandtekniker, deras son arbetar inom kriminalvården med ungdomar som farit snett. Deras andra son säljer annonsplatser för stora svenska tidningar.

Mina invandrade vänner i Göteborg och vänner som är barn till invandrare utbildade sig till allt ifrån läkare, apotekare, spårvagnsförare till sjuksköterska, sjöman, bilförsäljare, informationstekniker, sångare och personlig tränare. Alla betalar nu skatt och har skött sig. Jag ser invandrigen som en investering. Visst kostar det att lära dem språket och få dem på benen, men efter det så har de många skattebetalande år framför sig. Det betalas alltså in mer skatt än vad det betalas ut i bidrag. Jag har växt upp i Göteborg och sett verkligheten med mina egna ögon.

Visst, alla har inte viljan eller orken att anpassa sig till det nya samhället, men de flesta vill kunna leva ett tryggt liv och uppskattar all hjälp de kan få. Vi som är födda i mottagarlandet är generellt sett oerhört duktiga på att studera och skapa ett fint liv. Vi vill inte leva på bidrag. Ingen av oss vill det och inte våra föräldrar heller. Några av våra föräldrar kämpar med vanliga jobb så som buss- eller taxi-chaufför, försäljare i butik eller något inom vården. Ofta är det svårt att byta land och hålla sig kvar på den utbildningsnivå man har uppnått i sitt ursprungsland. Därför vill barn till invandrare lyckas bättre än sina föräldrar. Barn till invandrare pluggar hårt och kämpar extra mycket. Invandrade vill försörja sig själva!

Arash Ghasemi (S)

Stephan Toivonen och assimileringen

Nu har jag en liten tid följt debatten om flyktingsmottagningen – eller egentligen handlar det ju om ganska ensidiga skriverier från Stephan Toivonens sida som tack och lov inte får någon alltför stor respons – och jag har tänkt mej att ingen reaktion nog är den bästa reaktionen i detta speciella fall. Det verkar nämligen som om ST bitit sej fast i ett slags eget favorittema (invandrares brottsprocenter) och vad han skriver skapar endast en mild irritation hos mej då det är så konstruerat och långsökt att det inte kan tas på allvar.

Men en sak upprepar ST ständigt i sina essäer och den måste jag nu trots allt kommentera – jag får gåshud varje gång jag läser ett visst ord han så lätt och gärna använder.

Som nöjd och glad invandrare på Åland, som en mänska som inte upplevt annat än hjärtlighet (enligt ST beror det vänliga bemötandet förstås på att jag kommer från Mellaneuropa och det således inte SYNS på mej att jag är invandrare. Jag vill tro att ålänningarna helt inuti sej enkelt känner denna välvilja gentemot varandra och även mot mänskor från andra länder) så måste jag nu få upplysa Stephan Toivonen om att det inte går att använda ett ord som assimilering i en positiv bemärkelse.

Assimilering sker när en minoritet istället för att integreras i ett samhälle av majoriteten tvingas att ge upp sin egen kultur helt och hållet för att anta majoritetens. Det är i allra högsta grad en process av förtryckelse och inte något man i ett sunt samhälle kan eller bör sträva efter. ST använder ordet som om det vore synonymt eller kanske till och med ett positivt resultat av lyckad integration men det är det verkligen inte!

Användningen av detta ord får mej att tänka på svunna fruktansvärda tider då denna strävan efter utrotande av all olikhet mellan mänskor var mycket utpräglad i hela Mellaneuropa.

Vi bör vara tacksamma över att det inte blev så som planen då var. Vi behöver idag inte alla vara lika. Vi behöver INTE vara assimilerade, vi får vara fria och vi får vara olika och vi får uppleva dessa olikheter som berikande och lära oss av varandra. Detta sätt att leva på är ett tecken på ett samhälle som går framåt och utvecklas och njuter av och är stolt över sin färggrannhet.

I ett sådant samhälle är det fantastiskt att leva och jag hoppas att alla ålänningar väljer att se chanserna framom riskerna (allt nytt kan alltid anses innebära någon risk…), öppnar sina hjärtan och välkomnar alla nya mänskor som kommer till denna underbara plats att bo på. Och alldeles speciellt bör naturligtvis flyktingarna välkomnas och stödas och skyddas vilket jag är säker på att kommer att ske.

Jag tror på Åland.

Maria Hajo (S)

Den svagaste människan attackeras

Antalet folk som emigrerar till länder med bättre ekonomi ökar. Det är vad globaliseringen kräver och moderna transport tekniken möjliggör. Naturligtvis finns det folk som inte tycker om den.

Vad som helst du pekar på finns några som inte tycker om. Man kan inte kalla folk rasist eller fascist bara för att de inte tycker om någon modern trend. Det finns folk som vill ha jorden i centrum av universum och tycker inte om idén att den snurrar runt solen.

Det finns en liten rasist eller fundamentalist inom varje människa. Så länge man spottar ut en rasistisk påstående här och där utan att mena något allvarligt är det ingen stor fara. Man lär sig, förhoppningsvis, att vi måste leva i en tätare och tätare befolkat värld och att det är bättre att försöka förbereda oss för ett mångkulturellt framtidssamhälle än att försöka stoppa historiens klocka.

Jag känner inte gänget som har börjat sprida propagandabrev mot kommande flyktingar. Jag såg Stefan Toivonen i TV och fick en känsla att han inte är så elak. Han är bara rädd för moderna världen och bara upprepar retoriker som rättfärdigar hans rädsla. Han gräver i Internet för att hitta sidor med fruktansvärda ”fakta” om de djävulska invandrare som våldtar flickor på ett löpande band. Samma sak ser man i den nya så kallad Invånarinitiativen. Gänget letar efter ”fakta” som kan bevisa att deras hat är berättigad men glömmer bort att titta närmare hemma.

Det finns flera hundra invandrare från Mellanöstern här på Åland. Vår existens här är ett bevis att allt som sägs av högriskländer i den här propagandan är bara nonsens. Jag kommer från Iran som ligger mellan Afghanistan och Irak. Det är samma terrorkultur där också. Men vem har vi våldtagit? Vilka långsiktiga kostnader har vi medfört? Varför säger gänget att Åland skall ta emot IS-terrorister? Är någon av oss iranier en Hizbollah terrorist? Makhavaremobben i Iran, precis som IS, har mördat mina vänner, mina släktingar och mina grannar. Men det förvandlar mig inte till en terrorist. Resonemangen i det här äckliga hot propagandan som pågår av de Don Quijote figurer är totalt absurd.

Jag vill inte kalla det där gänget fascister för att de inte har börjat militarisera sig. Den där dagen hoppas jag aldrig se. Men en del av deras beteende liknar fascister. Likheten är att de attackerar den svagaste människan. Det är precis vad fascister har alltid gjort. Gänget hatar utländska invandrare men de riktar inte anfallet mot jobb-invandring som är den absolut största delen av invandringen. Gänget slår emot de som är i största behovet för att flyttas någonstans. FNs läger i Turkiet, Irak och Jordanien har tagit emot över en miljon krigsflyktingar. De som är lyckliga bor i tält där. De måste flyttas så snabb som möjligt före dem är slaktad av IS eller Hizbollah. De är absolut den sista människor i hela världen man får förneka hjälp.

Är någon emot invandring kan man försöka stifta lagar och organisera en rörelse för att begränsa jobb-invandrare som är flera flera gånger större än flyktingantalet. Det är bara skam att slå emot ett så kritisk dåligt drabbat folk som måste flyttas så fort som möjligt. Det är bara skam.

Kaveh Bahar (S)