Ta väl hand om Ålands parlament!

 

 

 

 

mariehamn_lagtinget_epulete

Tony Wikström skriver i sin blogg och i insändarform att det självstyrda Ålands parlament förtjänar att tas om hand med varsam hand och respekt:

1978 var Thorbjörn Fälldin statsminister, John Paul I blev påve (men dog bara en månad senare), skådisen Malin Åkerman föddes och på krogen imiterades Travoltas danssteg till tonerna av Bee Gees. Det var alltså väldigt länge sen.

Samma år invigdes självstyrelsegården som ritades av Helsingforsaren Helmer Stenros. Lagtinget och landskapsregeringen(eller landskapsstyrelsen som det hette då) var en del av projekt 77 där man byggde större än nånsin tidigare och därför började med stadshotellet för att inte göra om eventuella byggmissar gällande kronan på verket – det självstyrda landskapet Ålands parlament.

Vid tiden för bygget oroades allmänheten över att de lådliknande byggnaderna var alltför moderna, och nästan 40 år senare kan man konstatera att tycke och smak går i cykler, och just nu känns det faktiskt som om utformningen ligger rätt i tiden igen!

Ett parlament ska stå över modenycker och bevaras i ursprungsskick så långt det är möjligt, vilket också gjorts genom åren. När möblerna, varav en del är designat av storheter som Alvar Aalto, slits så kläs dessa om och förnyas med största respekt och varsamhet. Nu har turen kommit till det som inte alltid syns men definitivt märks.

Ventilationen är det som står högst upp på prioritetslistan.

Dessutom kommer fönster att bytas ut mot moderna dito med hög energieffektivitet. Ren, lagom varm inomhusluft som håller sig inom riktvärdena är ett minimikrav för att huset och människorna som jobbar däri ska må bra. Tekniken på detta område har gått fram enormt sedan 1978 så det är hög tid för renoveringen som egentligen borde gjorts för länge sen.

Andra områden som också kommer att ses över är bland annat tillgängligheten för funktionsnedsatta, säkerheten i huset, möjlighet till arbetsplats för alla ledamöter i huset, en del mattbyten och golvunderhåll, mer ändamålsenliga utrymmen för utskott och personal samt en översyn av teknik och belysning.

När Ålands Demokratis Stephan Toivonen gång på gång ställer renoveringen mot landskapets underskott och uppmanar till en skrotning av projektet är det inte bara fråga om ett billigt populistiskt tilltag å ekonomins vägnar. Nej, samtidigt riskerar han husets och personalens hälsotillstånd, trygghet, tillgänglighet och framförallt – närmast skymfar den djupa respekt och stolthet som jag tror att dom flesta ålänningar känner gentemot sin parlamentsbyggnad.

Självklart ska vi ta hand om självstyrelsegården, Ålands stolthet och officiella ansikte ut mot omvärlden.

Exakt när spaden sätts i marken och vart lagtinget flyttar under byggtiden är en annan fråga som säkerligen klarnar så småningom.

Tony Wikström (S)

Kvotering till lagtinget?

Idag, när lagtinget högtidligen öppnades, valdes tre kvinnor till talmän. Blivande lantrådet Katrin Sjögren är kvinna. Kvinnor besätter flera tunga poster i utskotten.

I lagtinget är bara en tredjedel kvinnor.

Vad betyder det? Att jämställdhet nästan uppnåtts? Att kvinnorna är på väg att ta över. Vad?

Kort och gott: Det är fortfarande en överväldigande majoritet män i demokratiskt valda organ, lika väl som i näringslivets toppskikt, men de kvinnor som tagit sig så långt är så in i bomben kompetenta att de kommer till toppen och håller sig där – ändå.

Orsaken till att kvinnoreprensentationen i lagtinget fortfarande är så bedrövlig (ja, det är den) är att män fortfarande i huvudsak röstar på män, och att listorna i val (med undantag för socialdemokraterna) fortfarande domineras av män.
Man väljer av det som står till buds.

Under denna mandatperiod ska vallagstiftningen reformeras. Det är en process som varit på gång länge. En intressant tanke är att i framtiden kvotera listorna, så att minst 40 % av de uppställda är kvinnor (eller män).

Jag tycker det är en åtgärd man på allvar ska diskutera, och jag är innerligt trött på två av motargumenten:
1. Kvinnor vill inte ställa upp.
2. Det är orättvist mot män som vill.

Tusentals år av patriarkat kan väl avrundas med lite lättsam kvotering. Eller hur, grabbar?

Nina Fellman (s)

Fin grundtrygghet behövs

Lugnet har lagt sig och skyltarna efter en intensiv valkampanj är borta. Vi i Norra Ålands socialdemokrater vill tacka för en glad och positiv valkampanj med många intressanta diskussioner.

Vårt mål är att få norra Åland att blomstra. Vi vill att fler flyttar hit, fler företag startas och utvecklas och turismen sprudlar. För detta behövs en fin grundtrygghet i kombination med att nya idéer får möjlighet att förverkligas. Norra Åland behöver också bli tillgängligt för alla.

Vi ser fram emot arbetet med att hitta lösningar för att kunna hålla servicen nära. Samtidigt vill vi driva ett aktivt arbete för att nå en service av god och jämn kvalité och nivå som baserar sig på vilken service du behöver och har rätt till. En service som alltså inte varierar beroende på var du bor.

I valet visade befolkningen på norra Åland att förtroendet för socialdemokraterna fördubblats. Under kommande mandatperiod har vi fått representanter i fyra norråländska kommunfullmäktige, jämfört med tidigare två. Samtidigt har också antalet ledamöter ökat från tre till sex.

Vi värdesätter en god dialog och ser därför fram emot att fortsättningsvis finnas ute lite nu och då så att vi kan träffas och diskutera. Ta gärna kontakt och tveka inte att komma fram när du ser oss ute. Vi lyssnar gärna.

Norra Ålands socialdemokrater (NÅS)

Tack för ert stöd!

(S)tyrkebesked från Camilla som efter 4 år som lantråd fortsätter vara en röstmagnet och snudd på uppnår samma resultat som för fyra år sedan! Partiet uppnår 5 mandat denna gång och i fullmäktigen runtom på Åland sker positiva förändringar. Mer om det när resultaten är säkerställda.

TACK alla som gick och röstade! 🙂

 

Stabilitet och samarbete är Lipponens koncept

Vi har två kriser samtidigt, en ekonomisk kris och en flyktingkris. Men behöver det verkligen vara så illa? Kan flyktingsituationen till och med bli Finlands och Europas räddning?

Enligt Paavo Lipponen, statsminister i Finland 1995-2003, som igår besökte Åland
så befaras Europas befolkning att minska med 100 miljoner medan USAs befolkning öka med samma antal. Varför det? Jo den arbetsföra befolkningen minskar och dessa människor kommer att finnas i Afrika, Kina och Indien. USAs invandring och öppenhet gynnar dem medan Europa hittills ganska slattrigt hanterat flyktingkrisen. Paavo Lipponen menar att nu tar Angela Merkel ledarskap för Europa. Ett ledarskap som både är humanistiskt och smart. Hon vet att dessa människor behövs för framtida utveckling på Tysklands och Europas arbetsmarknad. Nu visar hon, arm i arm med den franske statsministern Hollande, ledarskap för framtiden. Respekt.

När det gäller läget i Finland visade Lipponen stort stöd för statsminister Sipiläs ambition att ta itu med de ekonomiska svårigheterna och stärka konkurrenskraften. Däremot är det orätt att göra facket och löntagarna till syndabock. Efter Lipponen som avslutade sin statsministertid 2003 har det varit 5 borgerliga statsministrar i rad. Konkurrenskraften förlorades under Vanhanen II-regeringen och inga reformer genomfördes. Då gick Sverige och Tyskland framåt medan Finland tappade. Mer ödmjukhet, mer förmåga till kompromiss och förhandling, anser Paavo Lipponen att nu behövs. Regeringen ska leda och driva på, men de ska också förstå betydelsen av stabilitet för landet och arbetsfred. All gammal revanschlusta måste bort. FFC har förslag och de måste på bordet. Regeringen kommer inte att kunna lösa alla frågor samtidigt utan man måste se hur långt man kommer nu och vad som sedan blir nästa steg. Finland behöver konsensus och samarbete.

Fel väg är dock att skära i utbildning och innovationer som är Finlands trumfkort och framtid. Regeringen Sipilä skär nu ner med 2.000 forskare inom universiteten samtidigt som man satsar massor med miljoner på tillfälliga spetsprojekt. Det är inte rätt. Företagen behöver innovationer.

Och gå INTE åt dem som har de sämst i landet. Skär inte ner deras förmåner. Många har låg pension och låga inkomster. Det är otroligt viktigt att inte nedskärningarna drabbar dem. De äldre, deras hälsa, service och bostäder måste skötas med heder och respekt.

Paavo Lipponen menar att också Åland behöver samarbete, reformer och stabilitet.

De kommande åren kommer att vara en utmaning. Många prioriteringar måste göras. Det väljarna nu står inför är valet mellan vilka värderingar man vill att ska styra Åland. För mig är det viktigt att spara utan att skada. Att hushålla klokt med pengarna, men satsa på grundtrygghet och arbete. Ledstjärnan ska vara att göra strukturella förändringar och reformer som har en långsiktig ekonomisk bärkraft. Permitteringar och kortsiktiga åtgärder har därför undvikits.

Jag tycker det är viktigt att man kan se och bekräfta det goda arbete som hittills utförts av regeringen i stor konsensus. Jag vill också att vi ska se Åland i ett bredare perspektiv och minnas att Åland i jämförelse med andra är helt unikt. Det vi har är oerhört bra, också ekonomiskt.
Nu gäller det att göra nödvändiga reformer så vi kan upprätthålla och behålla det goda samhället. Åland behöver stabilitet, samarbetsförmåga, en solidarisk värdegrund och ett ledarskap med framtidstro som driver reformer till förverkligande. Jag är redo.

Camilla Gunell

Ålands lantråd

Initiativ enligt kommunallagens 32§ (Kommunallag 1997:73)

De boende på Edlagården har sedan bussrutterna ändras blivit förbisedda genom att bussen numera går uppe på skillnadsgatan, en rätt brant backe för äldre ben att gå uppför.

Tidigare gjorde bussen en invikning längs med Mariegatan till en busshållplats utanför Edlagården.

Om vi menar allvar med att människor ska kunna bo hemma så länge som möjligt måste vi göra det möjligt för dem att röra sig i samhället utan alltför stora besvär.

Därför uppmanar undertecknad stadsstyrelsen att organisera så att bussrutten genom södra staden går via Mariegatan och stannar utanför Edlagården som den gjorde innan rutterna ändrades.

Igge Holmberg