SOTE-reformen kan ge nya möjligheter för Åland

I finska media diskuteras SOTE-reformen. Grundtanken är att genom reformen slå ihop hälso- och sjukvården med socialvården och överföra dessa från kommunalnivå till landskapsnivå. Förslaget ligger också på att Finland ska få 18 sjukvårdsområden och 5 landskap.

Idag har Åland ett annat system än övriga Finland och ÅHS levererar redan en högkvalitativ hälso- och sjukvård på landskapsnivå.

Socialvården börjar hitta sin form i kommunernas socialtjänst, KST. Här skapas ett åländskt socialvårdsområde för att garantera en mer rättvis service över hela landskapet. Genom sin självständighet kan också KST utvecklas och anpassas efter samhället i stort oavsett framtida kommunstruktur och kommunernas antal.

Den åländska reformen är på gång och bäst av allt – den är anpassad efter våra förhållanden.

Vi ser KST som ett viktigt organ för att hålla socialvården nära och prioriterad. Socialvård och äldreomsorg ska finnas nära medborgaren och ha starka samarbetsorganisationer som säkrar välfärdens kärnområden. Vi har märkt att socialpolitiken inte längre är något som diskuteras i den finländska SOTE-reformens debatt, utan att ljuset alltid riktas mot hälso- och sjukvården. Därför värnar vi om att både socialvården och äldreomsorgen ska finnas kvar på kommunal nivå på Åland.

Kommunernas ekonomiska möjligheter och självbestämmande kommer att påverkas märkbart av SOTE-reformen då finansieringen är tänkt att skötas genom statsbeskattningen.

Vi menar att det därför finns starka skäl att titta på möjligheterna att utöka Ålands självstyrelse ekonomiskt. Idag påverkas Ålands ekonomi av hela Finlands ekonomi. Genom SOTE-reformen kommer de åländska skattepengarna att ta ytterligare en omväg via statskassan och på vägen förloras 15 miljoner euro. Även om vi fått löfte om att avräkningsbeloppet för klumpsumman ska höjas, når beloppet inte upp till det vi betalar till staten genom skatt.

Vi vill skapa ett system där skatter som uppbärs på Åland hålls kvar på Åland. Vi talar inte om egen beskattning utan ett system där Åland får använda sina egna skattepengar. Enligt ÅSUB skulle ett sådant system ha gynnat Åland historiskt och enligt prognoser skulle det också fortsätta göra det.

SOTE-reformen kan bli startskottet för en stärkt åländsk autonomi med egna pengar i börsen. Genom att hålla hälso- och sjukvård under landskapet och utveckla socialvård på kommunalnivå kan vi anpassa efter åländska förhållanden och prioriteringar.

Våra kommuner, oavsett hur många de är, behöver fortsättningsvis ha möjlighet att påverka vilken funktion, trygghet och rättssäkerhet som medborgarna ska få.

Sara Kemetter (S) 

Ordförande för lagtingsgruppen

(Sammanfattning av gruppanförande 13.04.2016.)

Bättre stöd behövs för socialarbetare

Det blir inte KST (Kommunernas socialtjänst. Reds anm.), tyvärr. Kommunerna har haft möjlighet att ordna det, det har inte blivit så. Samarbete all ära, men om vi har t.ex. tre olika samarbetsområden på Åland, betyder det tre olika avgifter och regler. Och det säger alla att så ska det inte vara. Det är inte bara på kommunnivå det fattas struktur, det är så även på landskapsnivå. Tanken att flytta tillsyningsansvaret till ÅMHM(Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet. Reds anm.) var i för sig bra, men inte resultatet. Det fattas personalresurser och kunskap på bägge ställen.

Det pratas mycket om brister inom socialvården. Oftast är det socialarbetarna i kommunerna (och ännu oftare socialarbetarna på landskommunerna) som anses vara okunniga och inte ens följa lagarna. Samtidigt erkänner politikerna att det är mycket komplicerat med blankettlagar och landskapslagar som man måste läsa parallellt. Det har länge funnits för lite personal på socialvårdsbyrån. Jag ser fram emot att det anställs en jurist dit, det borde ha gjorts för länge sedan. Men det behövs även flera som har socialarbetarutbildning och gärna erfarenhet av den kommunala socialvården.

Ett stort problem för socialarbetare har varit att det inte har funnits någon att fråga råd när man inte riktigt har vetat hur man ska tillämpa lagen eller vilken lag man ska tillämpa. Tidigare hade man så kallade socialsekreterarträffen som socialvårdsbyrån ordnade. När landskapsregeringen ville betona sin roll som tillsyningsmyndighet, slutade man ordna träffen. Nu har ÅMHM blivit tillsyningsmyndighet så vi får hoppas att socialsekreterarträffen kommer tillbaka. I för sig är det märkligt, tycker jag, att tillsyningsmyndigheten inte kan svara om man frågar hur man ska bära sig att göra rätt. I riket ses det inte något problem att regionsförvaltningsverken ansvarar för rådgivning samtidigt som de är tillsyningsmyndigheter.

Nu finns det två inspektörer på ÅMHM för att granska hälso- och socialvården på Åland. Första året var det bara en och hen hade inte varken utbildning inom socialvården, utan inom hälsovården. Området är för stort t.o.m. för två och kräver specialkunskaper, speciellt är det gäller lagstiftningen här på Åland.

Minister Carina Aaltonen skriver i sin insändare ”att tillsyna är inte bara att framföra kritik utan även föra en konstruktiv diskussion med aktörerna på fältet”. Detta saknas när det gäller ÅMHM:s verksamhet och jag har framfört detta även till ÅMHM:s styrelse. Vi socialarbetare ute på kommunerna önskar diskussion, inte att man kommer och säger att ni gör fel, ibland är t.o.m. litet oklart för oss hur man har kommit fram att vi gör fel.

Det pratas mycket om bra socialvård och klienternas rättsskydd. Det krävs mycket av oss som jobbar inom kommunerna men om vi inte får det stöd och hjälp som vi behöver från centralförvaltningen, blir inte situationen bättre. Jag vet att det kostar, vi behöver flera kunniga personer att arbeta med dessa ärenden och det kostar för samhället. Men det kostar både för samhället och vanliga ålänningar att ha det så här.

Marjo Österberg (S)

Socialsekreterare, viceordförande i ÅMHM:s styrelse

Vi måste få nya socialvårdslagen på plats

Svar till socialarbetarna. Jag beklagar att jag inte har kunnat svara på er skrivelse från den 28 april. Jag har varit sjukskriven på grund av utmattning i tre veckor och återvände till arbetet den 10 juni. Det är dock inte bara jag som har haft en hög arbetsbelastning, även socialvårdsbyrån och lagberedningen har under en längre tid varit underbemannade.

Beträffande resurserna på socialvårdsbyrån har landskapsregeringen under det senaste halvåret gjort sitt yttersta för att förbättra situationen genom att förstärka byrån med en ny socialinspektörstjänst och en gemensam juristtjänst för socialvårdsbyrån och hälso- och sjukvårdsbyrån. Socialvårdsbyrån har dock fortfarande två vikariat obesatta, vilket gör att en del arbetsuppgifter måste vänta. Landskapsregeringen gör, utgående från de rådande omständigheterna, sitt bästa och utgående från de nyanställningar som gjorts och ska göras. Nu ser man också över fördelningen av ansvarsområden inom byrån (bl.a. barnskyddet) och byrån återkommer med information om detta när beslut fattats.

Den så kallade status quo-lagstiftningen genomgår för närvarande rikets lagstiftningskontroll och tyvärr finns det inte information i dagsläget om hur länge den här processen kommer att ta. Däremot kommer landskapsregeringen inom de närmaste veckorna att tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att ta fram underlag för ny socialvårdslag och här är det mycket viktigt att de åländska socialarbetarna med stor kompetens och kännedom om sitt verksamhetsområde är med i processen.

Målet med den åländska socialpolitiken måste vara att varje människa får den hjälp som man har behov av och rätt till för att kunna klara ett självständigt liv. Oberoende av om man har en funktionsnedsättning, lever under svåra ekonomiska förhållanden, har behov av olika stödtjänster som till exempel färdtjänst och hemservice eller om man av olika orsaker behöver samhällets stöd ska hjälp fås.

Lagstiftningen inom detta område är grundläggande och vi måste få den nya socialvårdslagen på plats så snabbt som möjligt. Läget för närvarande är inte tillfredsställande, det är jag den första att erkänna. Men en ny lagstiftning löser inte alla problem. Det sociala arbetet måste även utvecklas så att man kan möta dagens problem och samhällsförändring. I detta arbete välkomnar landskapsregeringen socialarbetarnas förslag på hur man kan införa nya metoder, nya innovationer och arbetssätt inom det sociala arbetet för att stärka de människor som är de svagaste i vårt samhälle.

Landskapsregeringen har möjlighet tack vare den egna behörigheten att utveckla en så bra, modern och heltäckande socialvård som möjligt. Ni socialarbetarna har kompetens, engagemang och erfarenhet. Vi måste arbeta tillsammans för att nå så bra resultat som möjligt och där vi har klienternas bästa i fokus.

Vikarierande socialvårdsbyråchef Maj-Len Österlund-Törnroos förbereder som bäst ett svar på era övriga frågeställningar.

Carina Aaltonen (S)

Social- och miljöminister