Invandring är en investering

Invandringen kostar inte alls skjortan. Att ta in invandrare ska ses som en investering. Nu tänker jag inte skriva om statistik, utan jag skriver direkt om mina egna erfarenheter.

Först vill jag nämna att jag tycker det är skrämmande att vissa människor är så själviska att de hellre låter folk i krisländer svälta, dö och bli våldtagna än att vilja hjälpa dem till trygghet. Tänk om någon du älskar, och som bor i ditt ursprungsland, tvingas bli en flykting och då söker hjälp i det land som du har bott i sedan länge. Skulle du fortfarande rösta nej till att ta in den personen?

Själv har jag föräldrar som kom till Sverige under Iran- och Irakkriget för cirka trettio år sedan. Många av mina vänner och släktingar kom till Sverige av samma orsak.

Under tiden de lärde sig svenska kom jag till världen 1986 och började på dagis. Efter att ha lärt sig språket, startade mina föräldrar snabbt ett företag och började sälja frukt och grönsaker på ett torg i Göteborg. De hade inte råd med någon lokal så de köpte ett slitet tält som de kunde ha utomhus. Jag var liten då men jag kommer ihåg hur de slet och kämpade varje morgon med att sätta ihop tältet för att sedan åka till grossisten och handla frukt. I alla väderförhållanden kämpade de och slet i timmar för att få ihop det stora tältet.

Jag tar detta lite kort. Efter några år läste min mamma till undersköterska och när hon hade tid hjälpte hon min pappa med butiken i den lokal som de tillslut hade råd att hyra. De har alltså studerat, kämpat i alla väderförhållanden med tältet och jobbat sig uppåt och även hunnit skaffa sig två döttrar. Under de här åren efter att ha lärt sig språket har de alltså betalat skatt, hyra, lokalkostnader mm. Efter att de fick arbete så har de bara betalat tillbaka till det svenska- och åländska samhället under alla år. Mina föräldrar gör fortfarande sin del för samhället. Likaså gör också deras vänner som har flyttat hit samtidigt som de. Alla har kämpat för att få ett jobb och få bättre levnadstandarder.

Så vad blev det av mig och mina två lillasystrar? Jag blev sjökapten och arbetar två veckor varje månad i Norge, jag driver det egna företaget  ”Study Fuel – Din läxhjälp på Åland” och jag är fotbollsdomare. Varje månad betalar jag cirka 1200€ i skatt enbart för Norge-jobbet. Mina lite yngre syskon studerar. Den ena syrran läser till läkare i Sverige och yngsta systern ska börja gymnasiet till hösten och tänker bli pilot.

Nu tar jag det ännu kortare. Min morbror har varit och är fortfarande vaktmästare sedan tjugosex år tillbaka. Hans fru är tandtekniker, deras son arbetar inom kriminalvården med ungdomar som farit snett. Deras andra son säljer annonsplatser för stora svenska tidningar.

Mina invandrade vänner i Göteborg och vänner som är barn till invandrare utbildade sig till allt ifrån läkare, apotekare, spårvagnsförare till sjuksköterska, sjöman, bilförsäljare, informationstekniker, sångare och personlig tränare. Alla betalar nu skatt och har skött sig. Jag ser invandrigen som en investering. Visst kostar det att lära dem språket och få dem på benen, men efter det så har de många skattebetalande år framför sig. Det betalas alltså in mer skatt än vad det betalas ut i bidrag. Jag har växt upp i Göteborg och sett verkligheten med mina egna ögon.

Visst, alla har inte viljan eller orken att anpassa sig till det nya samhället, men de flesta vill kunna leva ett tryggt liv och uppskattar all hjälp de kan få. Vi som är födda i mottagarlandet är generellt sett oerhört duktiga på att studera och skapa ett fint liv. Vi vill inte leva på bidrag. Ingen av oss vill det och inte våra föräldrar heller. Några av våra föräldrar kämpar med vanliga jobb så som buss- eller taxi-chaufför, försäljare i butik eller något inom vården. Ofta är det svårt att byta land och hålla sig kvar på den utbildningsnivå man har uppnått i sitt ursprungsland. Därför vill barn till invandrare lyckas bättre än sina föräldrar. Barn till invandrare pluggar hårt och kämpar extra mycket. Invandrade vill försörja sig själva!

Arash Ghasemi (S)

Invandringen borde vara en icke-fråga

”Okunskap och fördomar är propagandans tjänare. Vårt uppdrag är därför att konfrontera okunnighet med kunskap, skenhelighet med tolerans, och isolering med en utsträckt hand av generositet. Rasism kommer och måste besegras.”

Orden är FN:s före detta generalsekreterare Kofi Annans. Vi går in i en valrörelse och det är både tråkigt och bra att frågan om flyktingmottagande och människovärde får så stort utrymme. Det går ju alltid att säga att det som tycks och skrivs bara är röstfiske, numera även från den så kallade Nej-sidan i och med att Stephan Toivonen gått ut med att han bildar parti och ställer upp i valet.

Jag för min del skulle tycka att det skulle vara mycket roligare att prata om hur vi kan förbättra den förebyggande psyk- och hälsovården, speciellt för barn och äldre. Hur vi kan se över Pafs regler för internetspelare så färre åker riktigt illa ut. Hur vi på allvar bana kan väg för en rättvis, anonym och jämlik socialservice för alla ålänningar, fortsätta arbetet med tillgång till allmän tandvård och se över de höga patientavgifterna så de mer liknar rikets. Hur vi kan skapa en grogrund för mer ekologisk och härproducerad mat, ren miljö som tas på högsta allvar och en hållbar utveckling som inte bara är tomma ord. Hur vi kan bibehålla vår höga standard inom dagomsorg och skola utan att dras med i den finska högerns spariver.

Hur vi kan med kraftfulla insatser, speciellt riktade till långtidsarbetslösa och ungdomar, se till att alla har jobb/utbildning och får känna sig behövda. Hur vi kan skapa en samhörighetskänsla bland Ålands alla kommuner och snegla på kommunmodeller och strukturer som skulle gynna oss alla och samtidigt värna närdemokratin.

Men på sociala medier och på tidningarnas insändarsidor dominerar alltså debatten kring flyktinginvandring.

Jag var länge övertygad om att detta var en ickefråga eftersom Åland tar emot så otroligt få kvotflyktingar. Dessutom har vi mycket goda tidigare erfarenheter och en ordentlig grund att stå på, inte minst tack vare vår relativt nya integrationslag.

Några få driver på med ”fakta” som ofta inhämtas från främlingsfientliga sidor såsom avpixlat och fria tider. Man använder sig av debattmetoder som till exempel ”halmdockan”, det vill säga att bygga upp en nidbild av motståndarens åsikter och argumentar sen mot denna nidbild. Eller ”rävsaxen”, det vill säga använda en ledande fråga där åsikter klistras på motståndaren som svärtas ner oberoende hur denne svarar.

Nätepitetet för dessa är ”troll” som har målet att provocera fram känslomässiga svar, gräl eller utdragna ofruktbara diskussioner som inte leder någon vart. Notera dock att varken Stephan Toivonen eller för den delen Daniel Lampinen faller under ovanstående beskrivning. De här två herrarna kör en mer (o)vetenskaplig approach och argumenterar cyniskt, svart-vitt och kallhamrat.

Sannfinländarnas Jussi Hallo-Aho har byggt hela sin politiska karriär på samma sätt. Men ”ideologerna” har alltid fotfolk och en svans som sköter det smutsiga jobbet och därmed har man ett monster som får föda från flera håll. Blir man ansatt åker offerkoftan fram och visar sig motståndaren svag mobiliseras en digital mobb som med gillaknappen och kommentarer ser till att ge sken av att den andre är ute och cyklar med blomsterhatten skymd för ögonen och ”verkligheten”.

Att gång på gång ropa om PK, åsiktskorridorer och censur är bara fånigt. Det har aldrig pratats så mycket om dessa saker som nu och etablerade politiker kan visst diskutera invandringens kostnader och utmaningar, men även dess intäkter och fördelar!

Jag känner trots allt stort hopp inför framtiden. Vi får de politiker vi förtjänar heter det så det lär ju visa sig i höst om vi ålänningar går emot de främlingsfientliga strömningarna i våra närregioner och ger ”nej-sidan” en stark signal om vad vi står för, ett varmt, välkomnande och inkluderande Åland.

Så tänk efter både en och två gånger innan du funderar på att rösta på någon som anser att vi människor är olika mycket värda beroende av var vi kommer ifrån. För det är åsikter som leder Åland (och hela världen) åt helt fel håll. Och sen är det ju alltid bra att ha åsikter om annat än bara kring en enda fråga… som dessutom är en icke-fråga om du frågar mig och många, många andra., val

Tony Wikström (S)

lagtingskandidat