Uncategorized

Hård regeringskritik och en stor oro över det ökande stöveltrampet i Europa var frågor som präglade debatten på de finlandssvenska socialdemokraternas kongress, som hölls i helgen i Åbo. Också försvarsminister Jussi Niinistös ifrågasättande av Ålands demilitariserade status kommenterades. Och Ålands socialdemokraters ordförande, vicelantrådet Camilla Gunell höll tal:

Socialdemokrater! Kära kamrater!

Olof Palme sade så mycket klokt. Om samhället och om världen. Många socialdemokrater genom tiderna har varit otroligt kloka människor. De har tagit internationellt solidariskt ansvar och belönats som Martti Ahtisaari med Nobels fredspris. De föreläser och delar med sig av sin visdom vid prestigefyllda universitet som Tarja Halonen. För att inte tala om Margot Wallström, Jan Eliasson, Ingvar Carlsson och många fler. De är socialdemokrater och de respekteras högt internationellt och deras arbete har på ett betydande sätt förändrat och förbättrat världen.

Socialdemokratin har genom tiderna burits av idén om allas lika värde och att vi genom jämlikhet och solidaritet skapar samhällen som är bättre för alla. Det är vårt historiska arv och även vårt ansvar.

Olof Palme sade att ”Samhället är människans verk och om något är fel kan vi ändra på det”. Det tänker jag på ofta. Vi som har politisk makt har också varje dag möjligheten att ändra på saker. Vi är inte några offer för en nyliberal kapitalism och ostyrbar marknadsekonomi. Det är inte Nasdaq-börsen som sätter agendan. Det ska folken göra genom sina folkvalda.

Just nu ställer världen om mot hållbarhet. Insikten om att jordens resurser är ändliga och att en evig tillväxt och konsumtion inte fungerar är nu ett uppenbart faktum. Världens länder har genom Paris-avtalet beslutat att vända riktning. FNs 17 hållbarhetsmål kräver av oss alla att göra förändringar i våra livsmönster, konsumtion och produktion.

Som FN-s generalsekreterare Ban Ki-moon sade: ”Vi är den första generationen som kan utrota fattigdomen och den sista som kan bekämpa klimatförändringarna”.

Så är det. Dessa internationella överenskommelser ger hopp och Socialdemokraterna ska tydligt visa att vi är beredda att förverkliga målen. Vi ska göra det utgående från tanken på att den sociala hållbarheten är den viktigaste. Ekonomin är ett redskap och att temperaturen inte ökar är ett mål som måste uppnås. Men det är människorna som ska göra jobbet, det är bara vi som kan förändra det som blivit fel. Den omställningen, den agendan ska vi arbeta med lokalt, nationellt, inom EU och internationellt.

I nästa regering är det ni som ska regera. Då förväntar jag mig att ni ska vara redo, ha kursen klar, vara starka, fulla av vilja, mod och entusiasm att förändra.

Med Finland så som det ser ut idag räcker det inte att komma till regeringsbordet men gamla trötta tunga steg, som Mårran i Mumin, och tänka att man ska sätta sig på samma stol, i samma strukturer, med samma tjänstemän, och förvalta vidare i samma system som körts till skrot och vars idéer helt uppenbart inte räcker till för att lyfta landet ur svackan.

Ni måste tänka helt nytt.

Ni kanske undrar vem jag är, att stå här och säga vad ni ska göra. Ja, jag kommer från ett litet samhälle i havet, med egensinniga människor, en självstyrelse, en minoritet, kanske till och med ett irritationsmoment för en enhetsstat som Finland. För oss går det ganska bra, fast vi är så små, starkt och välfungerande lokalsamhälle som vi är stolta över. Och vi menar att vårt lokala arbete, vårt bidrag till den globala agendan är viktigt. Vi jobbar tillsammans och stärker självkänslan. Särskilt om IFK vinner guld i morgon!

I vårt hållbarhetsarbete på Åland, kanske det allra viktigaste vi gör just nu, har vi bestämt att Åland ska vara ett hållbart samhälle 2051. Vi har en beslutsam och uppfriskande utgångspunkt. Mäniskorna på Åland går inte att ge order. Människor överallt tar inte order av politiker och potentater. Viljan och lusten att arbeta mot ett hållbart samhälle måste komma ur människorna själva.

Kraften i det åländska samhället kommer ur naturen, den starka kopplingen folk känner till skogen, till vattnen, till havet och stranden, till blåstången och fåglarna och vitsipporna. Den värme och kärlek människor känner för naturen är utgångspunkten i vårt hållbarhetsarbete. Den känslan finns också i finländarna och genom den känslan kan man inspirera och motivera folk, företag, föreningar, näringsliv att anpassa sig och ställa om i en mer hållbar riktning.

Och man måste också visa att det inte är något konstigt. Vi kan det redan. Vi kunde det förr i alla fall. Gammaldags sparsamhet, varsamhet om saker, att ta tillvara naturens resurser, att konstumera klokare och mindre. Vi kan det redan, vi måste bara väcka till liv det arv och tradition som fanns och sätta in den i ett nytt, modernt sammanhang. Idag kallas det futurefit-business, kretslopp och cirkulär ekonomi.

Vi politiker måste försöka göra svåra saker enklare att förstå, även om världen och det som sker mer komplext än någonsin. Världen är rörlig, osäker och tvetydigt. Kriser av olika slag avlöser varandra. Det är det nya normala. Då är uppmaningen till det politiska ledarskapet att visa klarhet, vision, civilkurage och humanism.

Det finns många i det finländska samhället som har hatet och föraktet som utgångspunkter. Också idag i regeringens och riksdagens demokratiska salar. Främlingsfientliga röster lockar med att ”bara allt var som förr”, som i en ljuv finsk svartvit film från 50-talet då alla hade rågblont hår och talade finska med olika dialektal färg – då blir allt bra igen. Även om drömmen är osann lockar den för att livet var enklare att förstå. Kvinnor och män hade sina roller – inte utmanade av feminister och könsmaktsordning.  Monokultur rådde, inte mångfald, inte en massa konstiga språk, religioner och kulturer att förstå sig på.

Vi står i ett vägskäl, som inte ser alldeles ljus ut. Jag tycker att en varning är på sin plats. Vi måste akta oss för att blunda för hur fascismen i Europa just nu sprider sig. Ett fult huvud sticker upp i Ungern, ett i Frankrike, ett i Sverige, ett i Storbritannien och i Finland. De har mycket gemensamt, framför allt att de bygger på och hejar fram hatet och föraktet i ett samhälle. De bygger på att söndra och så tvivel.

Socialdemokrati är motsatsen till detta. Motkraften. Vi vet att en god värld inte byggs av egoism, rasism och hat. En god värld byggs av människokärlek, givmildhet,  öppenhet och kunskap.

Socialdemokratins opinionssiffror har ibland gått ner, även om de nu igen ser positivt ut. Folk har uppfattat att ideologin urvattnats efter alltför många kompromisser i borgerliga regeringar. Efter många år som statsbärande parti förknippas socialdemokratin av en del med trög statlighet, storskalighet och kollektiv likriktning. Därför måste vi tala om värderingarna, möjligheterna, lösningarna och lyfta folk ur misstro, ängslighet och vanmakt. Stärka deras självkänsla och stolthet, visa folkviljans och demokratin möjligheter. Att det som är fel idag GÅR att ändra på.

När en Soini eller en Hakkarainen varnar för knark och våld och otrygghet på gatorna, låt oss prata om att hålla ett barn i famn och veta att det räddats till trygghet, hos oss. Att det inte dog på en strand vid ett kallt hav.

Låt oss prata om delade måltider med nya smaker, om gemensamt arbete och hopp, om hur Finland kan bli den plats som nya människor älskar. Hur vårt ibland lite dystra och bleka land kan bli färgstarkt och spännande.

Så, hur omsätter man värme, omsorg och solidaritet i praktisk, politisk handling?

Om jag kan svaret så har jag Nobelpriset som i en liten ask.

Några saker tycker jag måste tjäna som utgångspunkter:

1. När ni sätter er i regeringen, och det kommer ni att göra, så finns det ingen återgång till en stabilitet utan ekonomiska och politiska kriser som avlöser varann. Europa och världen befinner sig i en oerhörd omvälvning, på väg att lämna eller lämnas av den kapitalistiska tillväxt-ekonomi  som varit det normala. Orsaken vet vi. Planeten räckte inte till.

2. Det fanns en tid när vi visste hur man skulle klara livhanken utan Nokia. Vi visste att sparsamhet, återanvändning, resurs-snålhet var grundläggande dygder. Att hitta på uppfinningsrika lösningar som följer de små behoven, inte de stora begären.

3. Förändring måste vara en konstant process. I varje organisation, på varje nivå, måste det finnas folk som drivs av glädje, och av viljan till förändring, människor med annorlunda ideer. Omfamna äventyret och det som är annorlunda. Vem vet vem som besitter de bästa framgångssagorna. Kom ihåg att Socialdemokratin är en reformrörelse.

Utmaningen är att göra folk trygga i förändringen. Tove Jansson sade det såhär: ”Allting är mycket osäkert, och det är just det som lugnar mig.”

4. Ge människor möjligheten att lyckas. Ge dem makt. Jobba med förankring, med samtal, med legitimitet. Människor, finländare, är inte längre beredda att lyda och bli styrda av avlägsna herrar som allvarsamt säger att det är dags att igen dra åt bältet. De behöver förstå varför, och för vem de jobbar. Att det är för sig själv, för sina medmänniskor, sin framtid och sitt lokalsamhälle.

5. Måla fram visionen om hur Finland ska bli ett hållbart samhälle. En vision som har delmål som man kan lyckas med under en livstid, men som innehåller alla delar i samhällsbygget som sakta ska förändras i samma riktning, från energipolitik, till var vi bygger skolor och vägar till hur vi tar hand om våra gamla.

Den sociala hållbarheten är grunden. Människorna kan, har förmågan och kapaciteten att rädda planeten och ge nästa generation lika goda möjligheter till ett bra liv.

Socialdemokratin har svaren på de globala utmaningarna och viljan att lösa dem. Både i Finland och globalt. För väljarna ska det stå helt klart.

En Socialdemokrat känns igen på det faktum att vi tänker längre än andra.

Vi bryr oss mer.

Vi jobbar hårdast för att förverkliga våra mål.

Det är bara NI som kan bära Finland mot en ljusare horisont. Och det måste ni göra. Finland behöver er. Världen behöver oss.

Och kom ihåg att ha roligt! Glädje sprider glädje.

—–

Läs mer om kongressen på arbetarbladet.fi

Migrationen i världen kommer inte att upphöra, en del av Afrikas befolkning kommer att emigrera till Europa, men det handlar inte om någon invasion. Det är dags att spräcka den myten. Bara tre procent av världens befolkning är migranter i någon form. Den andelen har varit stabil sen 1960-talet. De flesta människor är som du och jag, de vill bo där de är.

Det finns också länder i Afrika där unga män vill bo kvar men tvingas flytta bort för att kunna försörja sin familj, de kommer till Europa för att kunna skicka hem pengar. Men de flesta har ingen illusion av något Eldorado utan de kommer för att jobba med skitjobb ett tag för att sen fara hem igen, för det är bättre än att sitta sysslolös hemma.

Sen finns det dem som är kvotflyktingar från krig, som efter lång process har befunnits ha orsak att få permanent uppehållstillstånd i ett annat land, eftersom det är för osäkert för dem att ta sig tillbaka till sitt gamla hemland. Det finns även en tredje form av flyktingar, de som kommer till ett land och på plats söker asyl. Deras fall prövas därefter av migrationsverken i det land de har sökt asyl i.

Däri ligger problemet för oss. Finland och Europa har inte levt upp till de höga ideal man hör i festtalen. Europa har istället för att skyndsamt skapa legala vägar in i Europa ingått ett mycket kritiserat avtal med Turkiet vilket redan resulterat i att flyktingar som försökt ta sig vidare till Europa har skjutits av turkiska gränsvakter.

Finland har å sin sida skärpt lagstiftningen för familjeåterföreningar samtidigt som Migrationsverket har fått i uppgift att se till att färre asylsökande ska få stanna i Finland.

Detta i ett skede när vi vet att Finland kommer att behöva mer innevånare för att klara av de problem som finns i arbetskraft och demografi inom en snar framtid.

Finland har även skrivit under FN:s Barnkonvention. Att då samtidigt skärpa lagstiftningen för familjeåterförening, vilket gör att det är svårare för barn att återförenas med sina föräldrar. Att försöka göra Finland mer oattraktivt för asylsökande än andra EU-länder.

Detta är inte värdigt ett civiliserat samhälle. Att förhindra familjer från att återförenas. Att kriminalisera migration gör inte att människor kommer att sluta försöka ta sig till Europa, och de illegala vägarna är mycket dyrare än det är att köpa en flygbiljett. Detta gör ju att svartjobbandet ökar när människor måste ta vad som helst för att betala dyra resor till smugglare.

Men det viktigaste att komma ihåg är att det handlar om människor. För några decennier sedan var det finländska män och kvinnor som for till Sverige och jobbade. Var de ekonomiska flyktingar? Med dagens samtalston, definitivt. Upplevde de trakasserier och fördomar, definitivt, vem har inte hört om finnarna som slåss med kniv och dricker vodka hela dagarna. Idag talar man om andra grupper, men sanningshalten om dem är lika stor.

Det är dags att sluta vara rädd för migranterna, människorna som av olika orsaker söker sig till Europa. Vi ska komma ihåg att i år har färre människor sökt sig över medelhavet, men redan har fler omkommit,

3 500 människor har drunknat i år, att jämföras med 2900 under samma tid förra året.

De flesta människor med utländsk bakgrund har integrerats in i vårt samhälle helt utan problem. De är arbetare, företagare och skolelever.

De är som du och jag. Låt oss fokusera på likheterna, inte på skillnaderna.

Igge Holmberg

AT-läkarsituationen, d v s att svenska läkare inte får göra hela sin AT-tjänstgöring på Åland, var en av de frågor som ordförande Camilla Gunell informerade om när Sveriges statsminister Stefan Löfven begärde att få träffa henne under det nordiska statsministermötet på Åland.
– Situationen när det gäller läkare från Sverige är en viktig rekryteringsfråga för oss och Sverige har ju ett ansvar när det gäller det svenska språket på Åland, säger Camilla Gunell.

Hon passade också på att dela med sig av den åländska hållbarhetsagenda som hon som närings- och hållbarhetsminister och vice ordförande i hållbarhetsrådet haft ansvar för att ta fram.
– Han var mycket imponerad och han fick en personlig hälsning: ”En liten ö bidrar till den globala agendan”.

Ytterligare en aktuell fråga kom upp på mötet mellan de två partiledarna var den försämrade fackliga servicen på svenska som blir fallet om FFCs kontor på Åland läggs ner. Detta intresserade Löfven som har lång facklig karriär bakom sig.
– Det är mycket illa om svenskspråkiga medlemmar drabbas, betonar Camilla Gunell.

Avslutningsvis konstaterar hon att det är mycket glädjande att Ålands socialdemokrater har så god relation till socialdemokraterna i Sverige – också på allra högsta nivå. Hon tackar det nordiska socialdemokratiska och fackliga samarbetet i SAMAK för att kontakterna är så framgångsrika.

/Anders Hallbäck

Att sitta som ledamot i Mariehamns stadsstyrelse och fullmäktige är ett tungt förtroendeuppdrag. Stadsstyrelseledamöterna Anders Holmberg (Obs), Erica Sjöström (C) och Birgitta Johansson (ÅF) ondgör sig i en insändare över att staden den 15 september lämnade in ett utlåtande till landskapsregeringen angående förslaget om inbesparingar på landskapsandelarna år 2017.

Trion röstade emot skrivningar som handlade om att staden pekade på att dagens kommunindelning inte är hållbar, eller bärkraftig i det långaloppet. Centerns lagtingsgrupp skrev nyligen i en insändare att: ”Vi anser att den kommunala självstyrelsen ska råda fram till den punkt då man inte längre förmår förse medborgarna med den service de har rätt till.” Med det för ögonen är det inte svårt att förstå varför Holmberg, Sjöström och Johansson resonerar som de gör. Som tur är inser fler och fler att det är bättre att förekomma än förekommas.

Vi ska ta tag i detta nu, inte när det är för sent. När är en kommun bärkraftig? Är den bärkraftig när över hälften av kommunens intäkter kommer från landskapsandelar? Är den bärkraftig när ett flertal kommuner med nöd och näppe klarar av att tillhandahålla de lagstadgade kärnverksamheterna? Är den bärkraftig när en kommuns ekonomi står och faller med enstaka medborgares behov av till exempel vårdplatser?

Att minska antalet kommuner från dagens 16 är en process som måste få ta tid, men det är glädjande att se hur mycket som hänt på bara ett år. Vi inväntar med spänning PwC:s kommande förslag. Hur många kommuner man slutligen landar i ska baseras just på bärkraftighet.

Holmberg/Sjöström/Johansson påstår att staden i skrivelsen gått in för Åland som en kommun. Det är inte sant. Däremot kan större och starkare kommuner solidariskt garantera att hela Åland kan leva och alla medborgare fortsättningsvis ska kunna åtnjuta en likvärdig samhällsservice. I det sammanhanget är Mariehamn en nyckelspelare och vi tar gärna vårt ansvar.

För oss socialdemokrater är rättvis fördelningspolitik en grundpelare. Däremot ska inte gamla, tröga strukturer upprätthållas med konstgjord andning. Var finns i så fall viljan till förändring?

Tony Wikström (S)

Sara Kemetter (S)

Christian Beijar (S)

Ledarskribent Niklas Lampi diskuterar i måndagens ledare hur politikerna i lagtinget ställer sig till den pågående kommunreformen. Tidningen ska ha all heder över kartläggningen, det är mycket bra att visa hur opinionen ser ut bland de folkvalda. Svaren visar en tydlig skillnad mellan regeringspartiernas uppfattning att Åland bör ha 1-4 kommuner och oppositionen som ha vill ha kvar dagens 16 eller möjligen gå ner till 8-12. Politiken är tydlig.

Niklas Lampis menar att olika partier har olika drivkrafter till varför man vill ha färre kommuner. Det är säkert så. Allt fler kommer nog till insikten att det är ohållbart att kommuner med en mycket liten befolkning ska kunna upprätthålla all den service, rättsäkerhet och kvalitet som lagarna kräver. Kommuner behöver en tillräcklig befolkningsmängd och en tillräcklig skattekraft för att klara av att finansiera den service som medborgarna har rätt till. Därför ser åtminstone socialdemokraterna det som en omöjlighet att fortsätta som idag.

Socialdemokraterna anser att en likvärdig service är ett mål att eftersträva. Kommunerna ska ha frihet till olikhet i utförandet, så länge servicen är likvärdig i kvalitet och nivå. Inom ramen för 1-4 kommuner ser vi stora möjligheter att använda resurser, byggnader, personal mer fördelaktigt. Att göra saker gemensamt stärker kommunerna i kompetens och resurseffektivitet.

Socialdemokraterna ser däremot inte kommunreformen som ett uttryckligt ”sparprojekt”. Grundskolan, barnomsorgen och de äldre är viktiga delar i välfärden och servicen kommer inte med tiden att bli ”billigare”. I takt med en ökande äldre befolkning, men även med en framtid där befolkningen förhoppningsvis totalt sett ökar, ger också fler barn i omsorg och skola. Och en ökad befolkning behövs absolut: det ger fler händer i arbetslivet, fler företag och fler skattebetalare.

Niklas Lampi sprider gärna myten att socialdemokraterna inte bryr sig om kostnader. Det gör vi definitivt. S tar alltid ett seriöst ekonomiskt ansvar för helheten och deltar både i sparpaket och stålbad om den ekonomiska situationen så kräver. Men vi försöker akta oss noga för kortsiktiga och dumsnåla initiativ. För oss är offentlig sektor inte bara en kostnad, det är ett sund och vettig satsning på jämlikhet som ger alla i samhället en chans. Vi värnar starkt välfärden och ser den som en investering i nästa generation genom bra omsorg och skola, tar skyldigheten att sköta de äldre på stort allvar och investerar i morgondagens välfärd genom ett framåtsyftande närings- och miljöpolitiskt arbete.

Professor emeritus nationalekonomen  Johan Willner säger i en intervju i HBL 12.5.2016 att det inte finns något som helst belägg för att socialdemokratiska regeringar skulle vara mer slapphänta med statsfinanser än högerregeringar. Det som skiljer dem är att vänsterpolitiker är mer benägna att investera sig ur ekonomiska kriser medan högern ideologiskt fokuserar på skattelättnader. Socialdemokraterna ser inte skattelättnader som huvudmålet med en kommunreform. Om det kommer på köpet, väl så, men målet för oss med färre kommuner är bättre vardag och framtid för ålänningarna.

Camilla Gunell (S)

Partiordförande

Runar Karlsson (C) företräder ett parti som har innehaft regeringsmakten så länge de flesta kan minnas. Det betyder att centern har del i alla de framgångar men också de problem som självstyrelsen dras med idag.

Den här regeringen och den förra har insett att något måste göras för att minska landskapets kostnader och öka intäkterna för att bibehålla den höga välfärdsnivå som karaktäriserar det åländska samhället.
ÅHS kostnadsutveckling måste hejdas annars hotas inte bara sjukvården utan hela den åländska välfärden. ÅHS kostar idag närmare 90 miljoner i året av landskapets budget på ca 230 miljoner.

Samtidigt kräver ålänningarna med rätta att ÅHS ska ge dem den hälso- och sjukvård de är i behov av och kräver av politikerna att ÅHS resurser ska vara tillräckliga. Om detta mål är säkert alla politiska partier överens.

Runar Karlsson förvånar sig över att socialdemokraterna tar ansvar för att ÅHS gör tillräckliga inbesparingar. Att strukturera om verksamheten och spara är en nödvändighet. Hur detta ska finansieras är däremot en ideologisk fråga.

Socialdemokraterna har i sitt valprogram lovat att vi ska arbeta för att hälsovårdsavgiften för barn och unga tas bort. Detta för att ingen förälder ska behöva tveka att uppsöka vård av ekonomiska skäl.

Vi anser att barn och unga ska värnas i detta sammanhang. Ideologiskt är det viktigt för oss att hälso- och sjukvårdsavgifter och avgifter överlag hålls låga. Höga avgifter drabbar alltid de med lägsta inkomster vilket kan föra med sig att hälso- och sjukvården i praktiken omöjliggör för personer med små inkomster att söka vård.

Här går en ideologisk gräns mellan oss socialdemokrater och Runar Karlsson som konsekvent arbetat för avgiftsförhöjningar. Vi håller vår ideologiska linje och skulle gärna se ännu lägre avgifter. Detta skulle dock betyda ännu större nedskärningar. Därför är den kompromiss som nu föreligger den bästa vi kunnat uppnå.

Vi tror också på det arbete som inleddes förra mandatperioden med att tillsammans med avdelningarna se över strukturer och organisation för att finna möjliga effektiviseringar och inbesparingar för att skapa utvecklingsutrymme. Detta parallellt med att jobba med personalpolitiken, eftersom personalen är ÅHS absolut viktigaste resurs.

Carina Aaltonen (S)
Mia Hanström (S)
Barbro Sundback (S)

(Festtal i Lappo på sommarfesten 2016)

Jag heter Mia Hanström är konsult i ungdoms- och jämställdhetsarbete, politiker, engagerade föreningsmänniska bor på Kumlinge sedan 25 år. Jag har arbetat med ungdomsarbete i hela mitt liv, som fritids och ungdomsledare och föreståndare på fritidsgård och parklek, jag har arbetat som fältarbetare med social uppsökande arbete och de sista 25 åren har jag arbetat som konsult där ett av mina uppdrag varit att stödja och utveckla fritidsverksamheten i den åländska skärgården genom föreningen SKUNK Skärgårdsungdomarnas intresse organisation, ett annat uppdrag jag har är att handleda fortbilda olika ungdomsarbetare i regionen.

Hur vi ska behålla ungdomen var den rubrik jag fick från arrangören för festtalet här idag och ja den frågan ställer sig idag de flest i glesbygden och den är en av vår tids stora utmaningar?

Kom du inte längre än såhär? Unga på landsbygden och i skärgården får ofta höra att den plats där de bor, inte är en plats för en person med ambitioner. Storstaden är normen, en norm som vuxit sig stor och stark.
Men ett sådant samhälle är inte ett samhälle för mångfald, valfrihet eller hållbarhet. Vi måste tillsammans med ungdomarna ta kamp och utmana storstads/centralortsnormen.

Normen frodas och reproduceras genom media och samhällsetablerade attityder, vilket sätter unga som väljer att bo i skärgården i en svår sits – de är misslyckade om de stannar, men ses som svikare om de väljer att inte flytta tillbaka.
Jag menar att vi behöver synliggöra normer och värderingar så att vi kan se när de styr allt från privata val till politiska beslut och så att vi underlättar och skapar en grund för att bryta mot dem. För att skärgården ska kunna leva och blomstra behövs människor i alla åldrar. Någonting sådant kommer inte ske ifall inte samhällets makthavare, organisationer och invånare tillsammans arbetar med att förändra detta synsätt.
Som sagt att stanna kvar likställs ofta med att sakna ambitioner och vuxna uppmanar unga att flytta, men är inte sena med att välkomna tillbaka när de utbildat sig och skaffat barn. De ger dubbla signaler. Jag menar att visst är det bra att unga åker till andra ställen, utbildar sig och skaffar erfarenheter, ja vi ska uppmuntra dem att vara nyfikna och hungriga men de viktigaste är att göra dem delaktiga här och nu och se dem som den resurs för bygden de faktiskt är.

Vuxna som bor i skärgården och politiker som tror på vikten av mångfald och möjligheten att bo i skärgården har ett stort ansvar för att förändra attityden till unga och visa på att ett liv i skärgården kan vara hållbart, kreativt och innehålla framtidsmöjligheter – precis som ett liv i staden.
Om unga ska stanna kvar ja, jag vill bredda det till att unga ska vilja bo i skärgården, måste vi minska möjlighetsgapet mellan centralort och skärgård, men vi måst också ändra synen på unga överlag, de ska jag återkomma till.

Vi kan inte ha ett samhälle där så gott som alla funktioner och strukturer utformats utifrån storstadsnormen och det handlar inte om att vara snäll mot skärgårdsbor. Min övertygelse är att samhällen måste ta vara på mångfalden på alla plan, mångfalden av människor och mångfalden av naturen och mångfalden att alla inte bor på samma plats.

En viktig del i det är att hela tiden förbättra möjligheten för unga att organisera sig på landsbygden, i skärgården och i staden. Det är viktigt på alla ställen så att de kan samarbeta med varandra. Ett av mina uppdrag är SKUNK och de jag ser att den lilla organisationen förmår att göra imponerar och ger en hopp om att förändring är möjlig, men vi måste få till en förändrad attityd till skärgården och sluta använda storstaden som måttstock för vad som är ett önskvärt liv.

Fortsätter vi att utforma system och strukturer med staden som norm osynliggörs de värden som gör att människor väljer att bo i skärgården.
Jag menar att den pågående urbaniseringen och ensidiga tron på storstaden inte är hållbar. En fungerande skärgård kräver en levande stad, en levande landsbygd och en levande skärgård – med lika villkor för olika förutsättningar.

Den svenska Framtidskommissionen har samlat 500 texter från hela Sverige och Ungdomarnas budskap är tydligt. Många vill gärna stanna – eller flytta hem för att ge sina barn en trygg uppväxt och det är precis de jag också möter i mitt arbete med ungdomarna i den åländska skärgården. Det är bra, men jag tror att vi tänker fel om vi bara tänker på att behålla ungdomen.

Vi behöver alla de ungdomar som växer upp här oavsett om det de stannar, kommer tillbaks eller flyttar iväg. Alla är viktiga resurser och kan skapa bra kontaktnät och vara goda ambassadörer för skärgården. Vi behöver dem alla, men vi behöver också de som aktivt väljer att flytta till vår fantastiska skärgårdsmiljö de som har fina upplevelser av skärgården under sin uppväxt och sen väljer att flytta hit. De kan vara turister, sommarboende, vänner, volontärer, friluftsmänniskor ja alla de som har fått förmånen av att vara här under någon tid.

Ingen av dessa har nytta av vuxna som givit upp eller tappat hoppet om framtiden. De behöver se vuxna som lyfter fram värdet i att få vara, vistas och leva i denna fantastiska miljö, inte höra ett ständigt prat om att de var bättre förr, att de där andra inte fattar eller att inflyttade har tokiga idéer vilket de i och för sig säkert har ibland. Med det är de tokiga idéerna som ibland kan bli de mest framgångsrika.

Och tyvärr de finns inget quick fix, men de finns både forskning och erfarenheter att ta del av och bygga strategier ifrån vi behöver jobba på flera nivåer.

Jag menar att en av de viktigaste sakerna vi kan göra är att skapa goda förutsättningar för unga att växa upp och vistas här. Vuxenvärlden måste sluta att se på unga som tomma boxar som ska fyllas med kunskap, för att sen vara aktiva medborgare och ta sitt ansvar eller grupper som ska sysselsättas. Det gäller skolan, de gäller föräldrar, de gäller föreningslivet ja hela samhället i stort.

Det är tufft att vara ung idag. Unga får budskap att de ska förverkliga sig själva, allt är möjligt, de ska vara lyckade och lyckliga på alla plan, de ger en hård press och alldeles för många mår fysiskt och psykiskt dåligt också våra skärgårdsunga drabbas av detta. De här måste vi ta på allvar och jag menar att nyckelord som: involvera, demokratiarbete, entreprenörskap, företagsamhet, kreativitet, delaktighet, ansvarskänsla, samarbete och nyfikenhet. Är en bra utgångspunkt.

Grunden för detta är att ta tillvara de ungas egen kraft, positiva egenskaper och talanger. Hela vårt förhållningssätt måste bygga på att vuxna ser ungas möjligheter och förmågor att vara delaktig, engagerade, att ta ansvar och fatta egna beslut. Behandlar vi dem som att de står på tillväxt, inte kan ta ansvar jag då agerar de utifrån de.

Vuxna behöver se unga som fullvärdiga medborgare, ta deras engagemang, energi och vilja på allvar och se till att det finns resurser i form av ”coachande vägledning” en resurs som har i uppdrag att samtala med unga om livets olika frågor, ge stöd, vägledning och råd kring problem och möjligheter och organisering.

Samhället har ett ansvar för att det skapas miljöer där vuxna och unga möts såväl som unga möter andra unga. Det kan göras i kommunalregi, det kan göras i föreningsregi och de kan göras med utgångspunkt ifrån olika verksamhetsidéer. De ska vara trygga mötesplatser för unga, då menar jag inte hus utan tillfällen med struktur och ordning.

Platser där drömmar och idéer kan förverkligas och där intressen och talanger upptäcks, utövas och utvecklas, där bemötande främjar både psykisk och fysisk hälsa, där man bli sedd för sina möjligheter, där man ska kunna träffa nya och gamla vänner, där man får delaktighet och demokratiträning, inte sysselsättning eller risk för mobbning eller kränkningar, vilket de ofta blir om ger lokaler att vara i och anställer outbildad personal. Det ska vara en verksamhet där man får chans att utveckla social kompetens, höra till, behövas, lära sig demokratiska spelregler och man kan utforma och påverka verksamheten tillsammans.

Det här gäller skolan, dagis, fritidsverksamhet och föreningsverksamhet.

Det är inne att säga att ungdomar ska vara delaktiga, men delaktighet är en utmaning och inte lätt. Vi möter ungdomar med helt olika förutsättningar, någon är inte van vid att bli tagen på allvar, någon annan har stor kompetens att organisera och ta ansvar. Det räcker t ex inte med att de får vara med i en föreningsstyrelse, att vi har elevråd eller att vi inför rösträtt för 16-åringar.

Demokratiarbete är långsiktigt och kräver att man skapar former och struktur som gynnar delaktighet där man förstår hur man kan påverka och använda sig av de demokratiska vägarna. Det är viktigt att komma ihåg att en eller ett par unga inte är representativa för alla unga och det är inte alls säkert att de vet bättre vad andra unga tycker, tänker eller vill, dom är precis som alla vi andra. Det är också viktigt att när man drar med unga i olika sammanhang i en styrelse eller arbetsgrupp att man ser över hur man jobbar så att de blir intressant för dem. Det brukar gynna även oss äldre såvida vi inte är utefter att behålla hela makten, de är lätt köra över och göra det hela ointressant. Ibland medvetet ibland omedvetet. Här är kommunikation grunden.

Ger vi dem inte utrymme att verka på konstruktiva arenor så tar det lätt del av andra, att köra bil eller dricka alkohol innan man är 18 år. De vi vet är att unga precis som alla andra vill vara delaktiga, vill ha vänner, vill känna samhörighet.

Nu har jag talat om samhället normer kring var vi väljer att bo, synen på ungdomar och om delaktighet och demokrati, det finns några fler nyckelord som jag ser som viktiga; entreprenörskap, företagsamhet, kreativitet och nyfikenhet.

Samhället i stort behöver företagsamma människor och entreprenörer och skärgården speciellt då vi har väldigt få färdiga arbetsplatser.
Det betyder att unga behöver komma i sammanhang där de kan utveckla sina idéer, inspireras och ges utrymmen för att träna allt; från att arrangera saker till att driva en egen fråga, rörelse eller ett företag. Grunden är att inspirera dem till att vilja vara med och skapa och utveckla och inte minst att vara nyfikna på nya människor, erfarenheter och saker. Att de under uppväxten får erfarenheter av det är kul.

Det handlar om att vi i skolan och på fritiden ska inspirera till en attityd till livet, både för att kunna möta den framtida arbetsmarknaden och för att de ska startas nya företag. Det handlar om att uppmuntra utvecklandet och användandet av entreprenör egenskaper såsom: kreativitet, ansvarskänsla och nyfikenhet och att ge kunskap om hur man startar och driver företag så att den idén finns även hos dem som inte kommer från en familj där den traditionen inte finns. Rent praktiskt kan de handla om att ”Man får tänka själv, man arbetar i processer, man lär sig argumentera, tränar sig att organisera, planera, ringa, fixa och boka…”

De unga som växer upp här behöver på olika sätt få tillgång till nätverk, internationella erfarenheter och kontakter. Vi måste vara inbjudande skapa förutsättningar för unga från andra ställen att uppleva vår fantastiska miljö. Ett sätt är förstås att aktivt bjuda in vänner till våra egna unga, men de handlar lika mycket om att skapa mötesplatser för sommargäster, turister och invånare att lära känna varandra och komma i samspråk. Allt från traditionella brännbollsturneringar och kulturfester till mer nyskapande samtalsinriktade aktiviteter.

Vi behöver också mer aktivt se till att våra öar kommer med i olika former av samarbetsprojekt så att vi hjälper våra unga att bygga nätverk och att andra unga får chansen att besöka oss. Vi behöver fler som tar emot volontärer genom olika plattformar som wwoofing (World wide opportunities on organic farms), workaway (kulturutbyte genom delaktighet) där människor kommer och hjälper till mot att de får mat och husrum.

Vi vuxna måste också själva vara förebilder vad det gäller samarbete, vi måste samarbeta med de andra skärgårdskommunerna, med resten av Åland ja med resten av världen.

Och underskatta inte turismen, från undersökningar vet vi att ett eller flera turistmål man kan vara stolt över, exempelvis en häftig byggnad, skulpturer, eller en park som man kan vara stolt över är viktigt inte bara för vuxna utan också för unga.

Här vill jag lyfta fram SKUNK Skärgårdsungdomarnas intresseorganisation som en förebild och jag hoppas att föreningen fortsättningsvis får ett ordentligt stöd, för ungdomarna i styrelsen som är mellan 14-22 år gör ett fantastiskt jobb. De har massor av projekt på gång, jag ska kort nämna tre av dem:
Ungdomscoachen, ett treårigt projekt infrastrukturellt projekt med uppsökande verksamhet i skärgårdens skolor där coachen har i uppdrag att skapa relationer med ungdomarna och fånga upp såväl möjligheter som problem. Med målet att engagera – inte aktivera ungdomar. Att vara spindeln i nätet som ser till att sammanföra ungdomar över kommungränserna och vara en kontaktyta för andra föreningar när de ska ut i skärgården så att deras besök kan bli mer effektiva och bättre. Att starta, samordna och utveckla projekt inom t ex kultur, idrott och demokrati. Projektet stöds ekonomiskt av Ålands Landskapsregering och de 6 skärgårdskommunerna.

RIBS Rolling Images in Business startups, ett treårigt Central Baltic projekt tillsammans med Estland, Pargas, Gotland och Stockholm med fokus för projektet är entreprenörskap och kreativitet med film och interaktiv media som redskap. Projektet finansieras genom EU och Landskapsregering.

EVS – european volontaire service, i slutet av juli kommer en kille 23-årig från Ukraina och en tjej 21-årig från Frankrike för att jobba tillsammans med SKUNK och ungdomarna i skärgården under 1 år. SKUNK hoppas utöver resursen som de utgör att de också ska inspirera unga skärgårdsbor att också ta chansen att vara volontärer i andra länder framöver. Projektet stöds av CIMO undervisnings- och kulturministeriet i Finland och EU.

Avslutningsvis:
Vill vi ha en levande skärgård, nu och i framtiden, måste sluta fösa iväg den unga generationen härifrån genom att vi omedvetet förmedlar att skärgården är en plats för de utan ambitioner eller en döende plats. Vi behöver ett samhälle med en mångfald av människor och levnadssätt därför glädjer det mig att både Brändö och Kumlinge kommun nu valt att ta emot flyktingar, de är inte bara att skapa förutsättningar för några utsatta människor, de kommer också berika våra samhällen.

Ska vi ha en levande skärgård krävs det att människor är öppna för varandras val och drömmar. Därför måste vi utmana storstadsnormen men samtidigt ta vara på de unga runt omkring oss här och nu. Vi ska uppmuntra dem att ge sig ut i världen och skaffa erfarenheter men inte omedvetet ge dem budskap att man är en looser om man väljer att stanna och om de väljer att flytta iväg är de också viktiga för sin hembygd.

För att vara attraktiv för unga krävs att vi bygger ett bra uppväxtklimat, där nyfikenhet, engagemang för andra, solidaritet och tillåtande att pröva nytt ligger som grund.

Det kräver att vi skaffar nätverk och bygger samarbeten.

Det kräver att vi inte längre ser ungdomar som ”ofärdiga vuxna” som ska fyllas, styrs och skyddas, utan fokus ska vara; personlig utveckling, delaktighet, solidaritet med andra och lärande.

Det kräver att vuxna ser ungdomar som medspelare och kompetenta medborgare.

Det kräver att vi inte bara fokusera på de unga som växer upp här utan att vi får många unga att ha visioner och drömmar om flytta hit.

Det kräver att våra skolor ligger i framkant vad det gäller ny teknik och entreprenöriella och demokratiska förhållningsätt.

Det kräver att vi skapar fler mötesplatser för ungdomar och då menar jag sammanhang inte hus.

Det kräver att vi tillsammans med barn och ungdomar gör skärgården till möjligheternas samhälle. I mitt arbete med unga blir jag om och om igen övertygad om att det är helt möjligt bara vi samarbetar, är kreativa, nyfikna och nytänkande.

Tack!

Mia Hanström (S)

Landskapets trängda ekonomi gör att regeringen ser över nya finanseringsmöjligheter för olika verksamheter. En sådan som just nu prövas är finansieringen av fiskevården och produktionen av fiskyngel för utplantering vid fiskodlingen i Guttorp.

Att en fortsatt kontinuerlig och tillräcklig utplantering av fiskyngel är nödvändig också framledes, är uppenbart för de flesta. Eftersom den egna förmågan till reproduktion av fisk i Östersjön minskat i takt med övergödning och andra miljöfaktorer, måste vi fortsättningsvis hjälpa naturen med utplantering av yngel av främst sik, gädda och havsöring för att bestånden ska vara tillräckliga för yrkes-, sport- och fritidsfisket.

På Åland har vi, i motsats till många andra regioner, fortsättningsvis en god tillgång på fisk, tack vare fiskelagens utplanteringar och en god tillgång till fiskyngel. Om den situationen ska bestå behöver en lokal yngelproduktion och utplantering av fisk fortsätta. Fiskyngel är svårt att köpa in från andra regioner av genetiska skäl men också pga tillgången saknas. Att lägga ner fiskyngelsproduktionen på Åland skulle därför medföra många negativa effekter för fiskerinäringen och sportfisket som idag ger Åland goda inkomster, beräknat cirka 11 miljoner euro och 20-27.000 sportfiskegäster per år.

Många föreningar och intressenter har visat ett starkt intresse av att bibehålla och utveckla fiskevården på Åland. Det som nu krävs är att finna en gemensam långsiktig finansieringslösning som tryggar en fortsatt god fiskevård och ålänningarnas tillgång till fisk.

Camilla Gunell

Närings- och miljöminister (S)

Jag kommer att säga en sak som många kommer att tycka är främmande och fel. Men så här är det… skatter är bra för oss. Skatter är bra för samhället. Skatter är bra för oss som individer.

Låt oss säga att vi gör som någon ledamot föreslagit. Vi sänker skatten med 615 000 euro för staden. Det innebär att alla som betalar skatt får behålla mellan fyrtio och sjuttio euro var. Det skulle göra att de kunde köpa en ny skjorta, en ny lampa, en roman, kanske en blomma till fönstret.
De skulle däremot inte kunna köpa sig en bättre skola för sina barn, en bättre äldreomsorg för sina föräldrar eller bättre vägar att fara till jobbet på.

615 000 i stadens tjänst, det kan däremot ge oss de extra speciallärare som rektorerna vill ha. Plus 7-8 lärare till. Eller skolpersonal, assistenter vaktmästare och alla andra vuxna som är så viktiga i skolrummet. Det kan ge oss parkpersonal som kan snygga upp vår stad, kanske får vi en fickpark med bänkar norr om Navigationsskolan. Det kan ge oss en avdelning på det nya dagiset på Horelli-området, och pengar till pedagogiska leksaker för barnen i det. Skatter ger oss också pengar att stöda ”unga företagare” varje år, så att de får pengar att starta upp ett företag utan några större risker.

Skatter är helt enkelt en försäkring som alla betalar in för att få leva i ett samhälle där alla ska få rättvis service, inte bara de som ändå kan betala för sig.

Trots att vissa säger att pengarna gör mest nytta i människors fickor så stämmer det ju inte, de gör mest nytta ute i samhället där de håller hjulen rullande, de gör mest nytta där de använts till samhällets bästa, till ALLAS vårt bästa.

Vill man verkligen ge människor mer pengar i plånboken ska man bibehålla skatten och satsa på låga avgifter. Skulle en familj med två barn på dagis inte behöva betala dagisavgifter skulle de istället ha 4800 euro att spendera på kläder, mat, leksaker och nöjen (som Smartpark eller liknande) vilket skulle ge företagarna mer pengar och samhället mer samfundsskatter. Men framförallt skapa ett mervärde i samhället.

Jag som inte har barn, betalar gärna skatter för att andras barn ska få en bra och pedagogisk barnomsorg, och en bra utbildning. För det är bra för samhället jag lever i om vi har välutbildade människor även i framtiden.

Därför gillar jag att betala skatt.

Igge Holmberg (S)

Från stadsfullmäktigemöte 14.06.2016