Bättre stöd behövs för socialarbetare

Det blir inte KST (Kommunernas socialtjänst. Reds anm.), tyvärr. Kommunerna har haft möjlighet att ordna det, det har inte blivit så. Samarbete all ära, men om vi har t.ex. tre olika samarbetsområden på Åland, betyder det tre olika avgifter och regler. Och det säger alla att så ska det inte vara. Det är inte bara på kommunnivå det fattas struktur, det är så även på landskapsnivå. Tanken att flytta tillsyningsansvaret till ÅMHM(Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet. Reds anm.) var i för sig bra, men inte resultatet. Det fattas personalresurser och kunskap på bägge ställen.

Det pratas mycket om brister inom socialvården. Oftast är det socialarbetarna i kommunerna (och ännu oftare socialarbetarna på landskommunerna) som anses vara okunniga och inte ens följa lagarna. Samtidigt erkänner politikerna att det är mycket komplicerat med blankettlagar och landskapslagar som man måste läsa parallellt. Det har länge funnits för lite personal på socialvårdsbyrån. Jag ser fram emot att det anställs en jurist dit, det borde ha gjorts för länge sedan. Men det behövs även flera som har socialarbetarutbildning och gärna erfarenhet av den kommunala socialvården.

Ett stort problem för socialarbetare har varit att det inte har funnits någon att fråga råd när man inte riktigt har vetat hur man ska tillämpa lagen eller vilken lag man ska tillämpa. Tidigare hade man så kallade socialsekreterarträffen som socialvårdsbyrån ordnade. När landskapsregeringen ville betona sin roll som tillsyningsmyndighet, slutade man ordna träffen. Nu har ÅMHM blivit tillsyningsmyndighet så vi får hoppas att socialsekreterarträffen kommer tillbaka. I för sig är det märkligt, tycker jag, att tillsyningsmyndigheten inte kan svara om man frågar hur man ska bära sig att göra rätt. I riket ses det inte något problem att regionsförvaltningsverken ansvarar för rådgivning samtidigt som de är tillsyningsmyndigheter.

Nu finns det två inspektörer på ÅMHM för att granska hälso- och socialvården på Åland. Första året var det bara en och hen hade inte varken utbildning inom socialvården, utan inom hälsovården. Området är för stort t.o.m. för två och kräver specialkunskaper, speciellt är det gäller lagstiftningen här på Åland.

Minister Carina Aaltonen skriver i sin insändare ”att tillsyna är inte bara att framföra kritik utan även föra en konstruktiv diskussion med aktörerna på fältet”. Detta saknas när det gäller ÅMHM:s verksamhet och jag har framfört detta även till ÅMHM:s styrelse. Vi socialarbetare ute på kommunerna önskar diskussion, inte att man kommer och säger att ni gör fel, ibland är t.o.m. litet oklart för oss hur man har kommit fram att vi gör fel.

Det pratas mycket om bra socialvård och klienternas rättsskydd. Det krävs mycket av oss som jobbar inom kommunerna men om vi inte får det stöd och hjälp som vi behöver från centralförvaltningen, blir inte situationen bättre. Jag vet att det kostar, vi behöver flera kunniga personer att arbeta med dessa ärenden och det kostar för samhället. Men det kostar både för samhället och vanliga ålänningar att ha det så här.

Marjo Österberg (S)

Socialsekreterare, viceordförande i ÅMHM:s styrelse