Fb-Button

Likabehandling måste beakta olika behov

Det är roligt att den nya hembygdsrättslagen tas väl emot av åländska studerande. Lagen gör det möjligt för studerande att under högst fem år bedriva studier innan klockan för stadigvarande utflyttning börjar ticka. Den klocka som för alla med hembygdsrätt som flyttar bort från Åland tickar i fem år innan hembygdsrätten tas ifrån en.

Samtidigt har man rätt att återfå hembygdsrätten direkt efter återflyttning.

För studerande görs således en avvikelse så att den sammanlagda tiden för studier och utflyttning kan uppgå till tio år innan man förlorar hembygdsrätten. Om man klarar sina studier på fyra år blir den sammanlagda tiden nio år innan man tappar sin hembygdsrätt.

Lagen behandlar alla studerande lika eftersom bestämmelserna beaktar olikheter i studeitid. Detta är enligt mig likabehandling av studerande vilka väljer olika studieinriktningar som tar olika länge att genomföra.

Liberalernas syn på likabehandlig är en annan. Man föreslår att alla som flyttar från Åland ska förlora sin hembygdsrätt efter åtta års frånvaro från Åland. Liberalerna vill inte göra ett särskilt undantag för studerande. Förslaget skulle leda till att studerande beroende på studielinje och studietid skulle riskera att behandlas olika.

I regeringen Gunells förslag görs ett undantag från femårsregeln för studerande som således får fem år extra, sammanlagt tio år. Liberalernas åtta år är ett sämre alternativ.

Begreppet likabehandling används allt oftare utan större eftertanke. Samma behandling ska gälla oberoende av att behoven är olika. Behov måste kombineras med rätt för att likabehandling inte ska resultera i olika behandling.

Rättvisan är inte absolut, utan för det mesta relativ. Värderingarna är däremot mera orubbliga. I detta fall betyder det att de som tvingas flytta ska ha samma rätt och att de studerande efter slutförda studier får fem år som alla andra. Likabehandling betyder att alla förlorar sin hembygdsrätt efter fem års bortavaro men de studerande som flyttar bort för studier får en särskild rätt om fem fria år som kan motiveras med tanke på att det är värdefullt för det åländska samhället att unga ålänningar skaffar sig utbildning av många slag.

Barbro Sundback (S)

Stephan Toivonen och assimileringen

Nu har jag en liten tid följt debatten om flyktingsmottagningen – eller egentligen handlar det ju om ganska ensidiga skriverier från Stephan Toivonens sida som tack och lov inte får någon alltför stor respons – och jag har tänkt mej att ingen reaktion nog är den bästa reaktionen i detta speciella fall. Det verkar nämligen som om ST bitit sej fast i ett slags eget favorittema (invandrares brottsprocenter) och vad han skriver skapar endast en mild irritation hos mej då det är så konstruerat och långsökt att det inte kan tas på allvar.

Men en sak upprepar ST ständigt i sina essäer och den måste jag nu trots allt kommentera – jag får gåshud varje gång jag läser ett visst ord han så lätt och gärna använder.

Som nöjd och glad invandrare på Åland, som en mänska som inte upplevt annat än hjärtlighet (enligt ST beror det vänliga bemötandet förstås på att jag kommer från Mellaneuropa och det således inte SYNS på mej att jag är invandrare. Jag vill tro att ålänningarna helt inuti sej enkelt känner denna välvilja gentemot varandra och även mot mänskor från andra länder) så måste jag nu få upplysa Stephan Toivonen om att det inte går att använda ett ord som assimilering i en positiv bemärkelse.

Assimilering sker när en minoritet istället för att integreras i ett samhälle av majoriteten tvingas att ge upp sin egen kultur helt och hållet för att anta majoritetens. Det är i allra högsta grad en process av förtryckelse och inte något man i ett sunt samhälle kan eller bör sträva efter. ST använder ordet som om det vore synonymt eller kanske till och med ett positivt resultat av lyckad integration men det är det verkligen inte!

Användningen av detta ord får mej att tänka på svunna fruktansvärda tider då denna strävan efter utrotande av all olikhet mellan mänskor var mycket utpräglad i hela Mellaneuropa.

Vi bör vara tacksamma över att det inte blev så som planen då var. Vi behöver idag inte alla vara lika. Vi behöver INTE vara assimilerade, vi får vara fria och vi får vara olika och vi får uppleva dessa olikheter som berikande och lära oss av varandra. Detta sätt att leva på är ett tecken på ett samhälle som går framåt och utvecklas och njuter av och är stolt över sin färggrannhet.

I ett sådant samhälle är det fantastiskt att leva och jag hoppas att alla ålänningar väljer att se chanserna framom riskerna (allt nytt kan alltid anses innebära någon risk…), öppnar sina hjärtan och välkomnar alla nya mänskor som kommer till denna underbara plats att bo på. Och alldeles speciellt bör naturligtvis flyktingarna välkomnas och stödas och skyddas vilket jag är säker på att kommer att ske.

Jag tror på Åland.

Maria Hajo (S)

Marstad borde bygga mer

ÅF förfärar sig över att vi har Marstad i Mariehamn och vill sälja bostäderna. Jag tycker tvärtom, vi borde ha Marstad att bygga fler lägenheter. För Mariehamnarnas bästa.

Det som man gör när man bygger bostäder är inte att lämna ”skuldberg” efter sig till efterkommande generationer. Man ger dem de facto en inkomst. Husen, när de är byggda, blir ju bara billigare med tiden. Lånen avskrivs och hyrorna fortsätter flyta in. Ren vinst för staden att bygga bostäder.

Det som Ålands Framtid inte nämner i sin insändare om Marstad är att i Mariehamn har vi mycket färre kommunala lägenheter än Sverige och fastlandet.

På Åland har vi 28 procent av hyresbostäder i Mariehamn i kommunal ägo. I Finland är siffran ca 33 procent (i städer av liknande storlek som Mariehamn). I Sverige är allmännyttans andel av hyresbostäderna cirka 47 procent.

Så , vi har färre bostäder i Mariehamn, vi har också högre hyror än i andra städer av samma storlek.

Som jag sade tidigare, istället för att sälja ut Marstad som ÅF:arna vill så borde vi istället ge Marstad i uppdrag att bygga fler bostäder.

Speciellt moderna 2:or till överkomliga priser är det brist på. Vi får fler och fler ensamhushåll, de behöver inte mer än två rum och kök. Ettor är förlegade, få trivs i endast ett rum.

Modern teknik gör att det finns sätt att bygga billigare som ändå blir hållbart och effektivt.

Vill vi ha inflyttning och studerande till Mariehamn måste vi också se till att det finns bostäder till skäliga priser för dem som inte har råd att bygga sina egna hus med en gång.

Det kallas framförhållning.

Igge Holmberg (S)

Vi måste få nya socialvårdslagen på plats

Svar till socialarbetarna. Jag beklagar att jag inte har kunnat svara på er skrivelse från den 28 april. Jag har varit sjukskriven på grund av utmattning i tre veckor och återvände till arbetet den 10 juni. Det är dock inte bara jag som har haft en hög arbetsbelastning, även socialvårdsbyrån och lagberedningen har under en längre tid varit underbemannade.

Beträffande resurserna på socialvårdsbyrån har landskapsregeringen under det senaste halvåret gjort sitt yttersta för att förbättra situationen genom att förstärka byrån med en ny socialinspektörstjänst och en gemensam juristtjänst för socialvårdsbyrån och hälso- och sjukvårdsbyrån. Socialvårdsbyrån har dock fortfarande två vikariat obesatta, vilket gör att en del arbetsuppgifter måste vänta. Landskapsregeringen gör, utgående från de rådande omständigheterna, sitt bästa och utgående från de nyanställningar som gjorts och ska göras. Nu ser man också över fördelningen av ansvarsområden inom byrån (bl.a. barnskyddet) och byrån återkommer med information om detta när beslut fattats.

Den så kallade status quo-lagstiftningen genomgår för närvarande rikets lagstiftningskontroll och tyvärr finns det inte information i dagsläget om hur länge den här processen kommer att ta. Däremot kommer landskapsregeringen inom de närmaste veckorna att tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att ta fram underlag för ny socialvårdslag och här är det mycket viktigt att de åländska socialarbetarna med stor kompetens och kännedom om sitt verksamhetsområde är med i processen.

Målet med den åländska socialpolitiken måste vara att varje människa får den hjälp som man har behov av och rätt till för att kunna klara ett självständigt liv. Oberoende av om man har en funktionsnedsättning, lever under svåra ekonomiska förhållanden, har behov av olika stödtjänster som till exempel färdtjänst och hemservice eller om man av olika orsaker behöver samhällets stöd ska hjälp fås.

Lagstiftningen inom detta område är grundläggande och vi måste få den nya socialvårdslagen på plats så snabbt som möjligt. Läget för närvarande är inte tillfredsställande, det är jag den första att erkänna. Men en ny lagstiftning löser inte alla problem. Det sociala arbetet måste även utvecklas så att man kan möta dagens problem och samhällsförändring. I detta arbete välkomnar landskapsregeringen socialarbetarnas förslag på hur man kan införa nya metoder, nya innovationer och arbetssätt inom det sociala arbetet för att stärka de människor som är de svagaste i vårt samhälle.

Landskapsregeringen har möjlighet tack vare den egna behörigheten att utveckla en så bra, modern och heltäckande socialvård som möjligt. Ni socialarbetarna har kompetens, engagemang och erfarenhet. Vi måste arbeta tillsammans för att nå så bra resultat som möjligt och där vi har klienternas bästa i fokus.

Vikarierande socialvårdsbyråchef Maj-Len Österlund-Törnroos förbereder som bäst ett svar på era övriga frågeställningar.

Carina Aaltonen (S)

Social- och miljöminister

Feminism, antirasism – och bussar

Vi är Ålands unga socialdemokrater, och vi kan påverka. Här och nu. Unga är inte bara en resurs för framtidens tillväxt och utveckling, utan vi kan göra skillnad nu. Därför har vi formulerat tre hjärtefrågor som vi kommer att arbeta med inför valet och följa upp när vi har vår nya regering:

Kollektivtrafiken är vår första fråga. ÅSU anser att vi som samhälle måste ta ansvar för vår närmiljö genom att utveckla Ålands kollektivtrafik till något som är attraktivt och gångbart för vår befolkning. Fler bussturer senare på dagen, så att fler människor har möjligheten att lämna bilen hemma.

Antirasismen är vår andra fråga. Vi är övertygade om att majoriteten av all rasism beror på okunskap. Genom utbildning och kulturutbyten vill vi bygga upp empati och förståelse som går över kulturella och fysiska gränser. En stor del av Ålands befolkning är från ett annat land. Utan invandringen skulle inte bara Åland utan hela Norden lida av brist på arbetskraft. Vi måste ta hand om, respektera och lära av varandra.

Feminismen är vår tredje fråga. För oss är det en självklarhet att feminismen är en av grundstenarna för en humanistisk och rationell politik som jobbar för allmänhetens bästa. Att vi ska föra en politik som jobbar för alla personers lika möjlighet till ett gott liv oberoende av kön, etnicitet, ekonomisk ställning eller handikapp är självklart.

Nu förändrar vi.

ÅSU

Simon Widman

Rebecca Mattsson

Danesh Mahmoudi

Alina Andreea

Alva Gäddnäs

Kim Herlin

Rasmuz Zetterberg

Nelly Lindbom

Adrian Karlsson

Tim Uhlenius

Aron Darmark

Duy Pham Nguyen

Den svagaste människan attackeras

Antalet folk som emigrerar till länder med bättre ekonomi ökar. Det är vad globaliseringen kräver och moderna transport tekniken möjliggör. Naturligtvis finns det folk som inte tycker om den.

Vad som helst du pekar på finns några som inte tycker om. Man kan inte kalla folk rasist eller fascist bara för att de inte tycker om någon modern trend. Det finns folk som vill ha jorden i centrum av universum och tycker inte om idén att den snurrar runt solen.

Det finns en liten rasist eller fundamentalist inom varje människa. Så länge man spottar ut en rasistisk påstående här och där utan att mena något allvarligt är det ingen stor fara. Man lär sig, förhoppningsvis, att vi måste leva i en tätare och tätare befolkat värld och att det är bättre att försöka förbereda oss för ett mångkulturellt framtidssamhälle än att försöka stoppa historiens klocka.

Jag känner inte gänget som har börjat sprida propagandabrev mot kommande flyktingar. Jag såg Stefan Toivonen i TV och fick en känsla att han inte är så elak. Han är bara rädd för moderna världen och bara upprepar retoriker som rättfärdigar hans rädsla. Han gräver i Internet för att hitta sidor med fruktansvärda ”fakta” om de djävulska invandrare som våldtar flickor på ett löpande band. Samma sak ser man i den nya så kallad Invånarinitiativen. Gänget letar efter ”fakta” som kan bevisa att deras hat är berättigad men glömmer bort att titta närmare hemma.

Det finns flera hundra invandrare från Mellanöstern här på Åland. Vår existens här är ett bevis att allt som sägs av högriskländer i den här propagandan är bara nonsens. Jag kommer från Iran som ligger mellan Afghanistan och Irak. Det är samma terrorkultur där också. Men vem har vi våldtagit? Vilka långsiktiga kostnader har vi medfört? Varför säger gänget att Åland skall ta emot IS-terrorister? Är någon av oss iranier en Hizbollah terrorist? Makhavaremobben i Iran, precis som IS, har mördat mina vänner, mina släktingar och mina grannar. Men det förvandlar mig inte till en terrorist. Resonemangen i det här äckliga hot propagandan som pågår av de Don Quijote figurer är totalt absurd.

Jag vill inte kalla det där gänget fascister för att de inte har börjat militarisera sig. Den där dagen hoppas jag aldrig se. Men en del av deras beteende liknar fascister. Likheten är att de attackerar den svagaste människan. Det är precis vad fascister har alltid gjort. Gänget hatar utländska invandrare men de riktar inte anfallet mot jobb-invandring som är den absolut största delen av invandringen. Gänget slår emot de som är i största behovet för att flyttas någonstans. FNs läger i Turkiet, Irak och Jordanien har tagit emot över en miljon krigsflyktingar. De som är lyckliga bor i tält där. De måste flyttas så snabb som möjligt före dem är slaktad av IS eller Hizbollah. De är absolut den sista människor i hela världen man får förneka hjälp.

Är någon emot invandring kan man försöka stifta lagar och organisera en rörelse för att begränsa jobb-invandrare som är flera flera gånger större än flyktingantalet. Det är bara skam att slå emot ett så kritisk dåligt drabbat folk som måste flyttas så fort som möjligt. Det är bara skam.

Kaveh Bahar (S)

En ny Vårdöbro – tack!

Vårdöbron har debatterats flitigt i media och inom politiken. Självklart har det också varit något som vår grupp på norra Åland diskuterat. Även vi har vägt renovering och nybyggnation mot varandra och vi gläds över den pågående namninsamlingen, samtidigt som vi fasar för att det inte kommer att räcka.

Vår grupp delar säkert vision med många andra – en vision om att få hela Åland att leva. Vi menar att Vårdöbron inte bara berör 433 Vårdöbor, utan 28 666 ålänningar. Om du nu tänker att Vårdöbron inte berör dig, så läs vidare. Fler människor än de som är året-runt-bosatta, eller har sommarstugor på Vårdö eller längs skärgårdstrafikens norra linje berörs av Vårdöbron. Kanske har du själv någon gång handlat närproducerade gurkor, tomater och laxar som tagit sig över bron. Eller kanske vill du att dina barn i sin skola ska serveras närproducerat? Kanske har du slagits av tanken att du någon gång ska ta dig på den där dagsutflykten till Anni Blomqvists hem och kanske du vill att våra turister också ska ha möjlighet att se vår vackra skärgård?

Vårdöbrons renovering eller reparation har målats i svartvitt. Renoveringen har presenterats som det billiga alternativet och nybygget som det dyra. Bara denna framställning kan ifrågasättas kraftigt.

En ny Vårdöbro för ca 9,7 miljoner euro kan hålla i 120 år, medan en renovering för ca 6,7 miljoner euro uppskattas hålla 40-60 år. Då pratar vi alltså enbart om kostnaderna för att i slutändan ha en säker bro. Tittar vi på prislappen och slår ut det på kostnad per år och förväntad livstid så blir det faktiskt billigare att satsa på en ny bro. Detta alltså utan att vi räknar in kostnader för ersättande färjtrafik under renoveringsalternativet. Nybyggnation ger en kostnad på 80 833 euro/år, medan renoveringen kan landa på 111 666 euro/år -167 500euro/år.

Helhetsbilden är viktig. Snabb uppstart av ett nybygge skulle göra att trafiken kunde styras över den nuvarande Vårdöbron så länge den anses vara säker. En renovering å andra sidan skulle innebära att trafiken behöver en annan väg att ta sig över vattnet (under hela projektet). Att ordna med väg, pontoner och färjtrafik under en omfattande renovering på obestämd tid blir knappast det billigaste alternativet i slutändan. Dessutom finns risken att det under en renovering inte visar sig vara möjligt att slutföra projektet.

Överfarten mellan Vårdö och fasta Åland måste vara säker och smidig för exempelvis arbets-, studieresor, näringsliv och turism. I media har skolvägar på 45 min i Hammarland diskuterats, men vad händer exempelvis med resvägen för Vårdöungdomarna som går i GHS om det blir en färjlinje under reparationen?

En ny bro kan anpassas till EU:s nya viktbestämmelser, det kan inte en renovering. En ny bro är lättare att räkna på projektets tid och kostnad, en renovering är oviss. En ny bro riskerar inte samma driftstörningar i trafiken som en renovering– förutsatt att nybygget får komma igång snart och trafiken kan styras över nuvarande bro.

Rapporterna talar sitt tydliga språk. Någonting behöver göras och det är nu! Vi sitter i en akut situation där bron blir allt sämre under tiden som beslutsprocessen dras ut. Vad vinns egentligen på det? Eller vem vinner på det? Politiker måste se till fakta när de fattar sina beslut – inte sätta sig i opposition av principsak.

Politiskt har Ålands socialdemokrater redan röstat ja för en ny bro och vi från Norra Ålands socialdemokrater (NÅS) vill bara understryka att även vi återkommer till ett klart ja för en ny bro. Vi vill ha ett levande och tillgängligt Åland för privatpersoner, företag och turister. Vi föredrar det billigare, säkrare och smidigare alternativet – ta förnuftet till fånga och bygg en ny bro som håller längre!

Norra Ålands Socialdemokrater (NÅS)

Göte Winé

Helena Flöjt-Josefsson

Isabella Sarling

Kristoffer Gottberg

Miina Fagerlund

Ann-Kristin Eriksson

Björn Donobauer

Helena Lundberg

Mats Ekholm

Katarina Gäddnäs

 

25.10.2014