fbpx

Jessy Eckerman

jessy

Jessy  är projektanställd familjearbetare och annars ungdomsledare. Hon är särskilt intresserad av frågor som berör socialpolitik, barnomsorg, barnskydd, psykiatri, social omsorg och service, stadsutveckling, infrastruktur, djurskydd och hur vi ska få fler hyresbostäder. Med andra ord, en hel massa!

Hon sitter i stadsfullmäktige och är dessutom ordförande i infrastrukturnämnden.

Vad inte alla vet är att Jessy gärna fotograferar övergivna platser, att hon samlar på retro-fynd från loppisar och har en speciell förkärlek för pelargoner.

Vill du veta mer, läs då Jessys blogg.

Jessy finns också på Facebook.

Kriminologen svarar på frågor om sexualbrott

Mitt inlägg fredagen 18.1. väckte mycket diskussion och frågor. För att få tillgång till den information som i nätdiskussionerna efterfrågades kontaktade jag kriminolog Maria Normann som också undervisat i kriminologi på Öppna Högskolan här på Åland. Med Marias lov lägger jag in hela mailet i sin helhet här nedan.
Med den här fördjupningen avslutar jag diskussionen för min del.

Kristin Mattsson,
partisekretarare (s) och sociolog.

Så här skriver Maria:

Hej!
Vad fint att ni också där på Åland debatterar sexualbrott, det är på tiden! Begreppet sexualbrott innefattar ju mycket från trakasserier till grova sexualbrott som våldtäkt. Lagen definierar de olika handlingarna, men det viktiga är att komma ihåg att oavsett om lagens definitioner uppfylls så innebär utsatthet för sexuellt våld alltid ett obehag och en skada för den utsatta, Sexualbrott är mycket allvarligt även ur samhällets perspektiv, tilltro mellan samhällets individer sätts på spel. Nästan alla kvinnor vet hur det är att känna sig rädd, och nästan alla män vet hur otäckt det känns att märka att kvinnor är rädda för en bara på grund av ens kön.

Ska försöka svara på några av dina frågor, lägger till länkar så kan intresserade läsa vidare själva.

Vad är ett sexualbrott?
Innan jag börjar med dina frågor vill jag göra det klart att ofta när sexualbrott diskuteras i allmänheten råder det stor vidd på vad man menar. En del använder ordet sexualbrott när de menar våldtäkt, andra menar allt från sexuella trakasserier. Olika studier har olika beskrivningar på de olika brotten och blir därför inte alltid direkt jämförbara.

Så här beskriver Nationellt centrum för kvinnofrid i Sverige: “Sexuellt våld kan beskrivas som kränkningar och övergrepp med sexuella förtecken. Det kan vara allt från att tjata sig till sex, till våldtäkt. Det kan också handla om att tvinga någon att utföra olika typer av sexuella handlingar.
Sexuellt våld är ett stort samhällsproblem.”

http://nck.uu.se/kunskapsbanken/amnesguider/sexuellt-vald/sexuellt-vald/

Hur många sexualbrott begås det egentligen?
När vi vill veta hur många brott som begås går vi ofta först till anmälningsstatistiken. Där ser man de brott som kommit till polisens kännedom och som det gjorts anmälan om. Kriminalstatistiken visar alltså antalet anmälda brott, hur många anmälningar som går till åtal och hur många som går till fällande domar.

Gällande anmälningar så vet vi att sexualbrott har en väldigt låg anmälningsbenägenhet. Anmälningsbenägenheten beror på många olika faktorer.
● Litar den utsatta på att bli väl bemött och trodd hos polisen och rättsväsendet? Generellt sett är tilltron till polisens sakliga bemötande rätt låg, trots att polisen på senare år fått bättre utbildning i att möta sexualbrottsoffer. Här inverkar också att det är jättejobbigt att prata om övergrepp över huvud taget, de utsatta är mycket sårbara.
● Hur pratar man om brottet i fråga på en samhällelig nivå? Pratar man om att samtycke är viktigt, skuldbelägger man offer etc? Om brottsoffret har läst debattinlägg och hört kaffebordsdiskussioner som skuldbelägger eller misstänkliggör offer kommer det att påverka anmälningsbenägenheten negativt.
● Förstår den utsatta eller den som borde göra anmäla att det är fråga om ett brott? Känner den utsatta till sina rättigheter? Till exempel förstår barn och unga, personer från andra kulturer eller länder och personer med nedsatt intellektuell funktionsförmåga, inte alltid att det de varit med om varit ett brott.
● Är gärningspersonen är bekant eller obekant? När det gäller sexualbrott är gärningspersonen i majoriteten av fallen bekant, vilket sänker anmälningsbenägenheten. Om gärningspersonen är avvikande från normen på något sätt, till exempel har utländsk bakgrund, anmäls hen oftare.
● Grövre brott anmäls oftare än lindriga.
● När det gäller grövre sexualbrott skulle jag säga att anmälningsbenägenheten också påverkas av ett kollektivt missförstånd om vad till exempel våldtäkt är. Den allmänna bilden många har av våldtäktsbrott är att det ska vara en främmande man som med hot och tvång utsätter en för honom främmande kvinna i någon park etc. Den här bilden kallas ibland busk- eller överfallsvåldtäkt och är problematisk därför att de flesta våldtäkter inte ser ut så här. Men de som upplevt våldtäkt eller försök till våldtäkt tror att det inte är ett brott när de jämför sina upplevelser med den här stereotypa bilden. Det är också en av orsakerna att det ofta tar mycket länge för utsatta att komma till insikt och sätt ord på det som hänt. Det kan vara fråga om att gärningspersonen är ens väns pojkvän, kollega, make eller någon man haft samtyckes-sex med tidigare, att det skett i hemmet eller någon annan privat plats.

Allt det här leder till att det blir en viss slags brott som mer sannolikt anmäls och vi inte kan säga så mycket om brottslighetens karaktär utifrån anmälningsstatistiken.
● Svenska Yle gjorde för några dagar sedan en alldeles utmärkt redogörelse för hur man kan läsa sexualbrottsstatistik: “Vad är en våldtäkt? Svaret är inte det samma idag som för 10 år sedan och det syns i sexbrottsstatistiken”
https://svenska.yle.fi/artikel/2019/01/18/vad-ar-en-valdtakt-svaret-ar-inte-det-samma-idag-som-for-10-ar-sedan-och-det-syns
● På svenska brottsförebyggande rådets (BRÅ) hemsida kan man läsa mer om mörkertal och anmälningsbenägenhet: https://www.bra.se/statistik/statistik-utifran-brottstyper/morkertal-och-dold-brottslighet.html

Hur vet man då hur många sexualbrott som begås årligen?
Refererar här kort till några studier. Igen är det viktigt att komma ihåg att de olika studierna inte är direkt jämförbara. Utsatthet för brott mäts genom så kallade offerundersökningar. Också i Finland görs en nationell brottsofferundersökning. Enligt den har ca 1% av svarandena i åldern 15-74 år uppgett att de utsatts för sexuellt våld under det gångna året. Denna procent har inte ändrats märkbart sedan 2012. Studien visar att kvinnor rapporterar utsatthet fyra gånger oftare än män, och att åldersgruppen 15-24 är den mest utsatta, sedan verkar utsattheten minska med åldern.
● (Suomalaiset väkivallan ja omaisuusrikosten kohteena 2017 – Kansallisen rikosuhritutkimuksen tuloksia. https://helda.helsinki.fi/bitstream/handle/10138/260559/Katsauksia_31_Danielsson_N%c3%a4si_2018.pdf?sequence=1&isAllowed=y) (Beklagar att jag nu i hasten inte hinner söka efter material på svenska eller engelska)

I Finland har det gjorts två särskilda studier om kvinnors utsatthet för brott, 1997 och 2005. I studioen 2005 hade 43 % av kvinnorna utsatts för fysiskt våld eller sexuellt våld eller hot om våld eller sexuellt våld av en man efter att de fyllt 15. På befolkningsnivå (2005) betyder det här 802 000 kvinnor i åldern 18−74. Gällande sexuellt våld uppger 21,2% att de någon gång sedan de fyllt 15 utsatts för sexuellt våld eller hotande beteende av någon som de inte var i en parrelation med, 4,3% i sin nuvarande relation och 17,3 % i en tidigare relation.. Dessutom uppgav 23,2% att de utsatts för sexuellt våld och hotande beteende innan de fyllt 15. På frågan om upplevelser av sexuellt våld under det senaste året svarade 2,8 att de våld eller hotande beteende av någon som de inte var i en parrelation med, 2,0 i den nuvarande parrelation med och 1,6 i en tidigare relation. Ca 46 000 kvinnor utsätts enligt studien årligen för tvingande till sexuellt umgänge eller försök till tvingande till sexuellt umgänge.

● Naisiin kohdistunt väkivalta 2005, Minna Piispa & Markku Heiskanen & Juha Kääriäinen & Reino Sirén, Heuni

https://helda.helsinki.fi/bitstream/handle/10138/152455/225_Piispa_Heiskanen_Kaariainen_Siren_2006.pdf

Det finns många andra studier där utsatthet för sexualbrott mäts, till exempel när det gäller utsatthet i arbetslivet eller i enkäter för att mäta hälsa och välmående. När det gäller barn och unga är till exempel enkäten Hälsa i skolan en utmärkt och omfattande enkät. På Åland har nivån av rapporterade sexualbrott väckt diskussion redan i många år. Könsskillnaden mellan pojkar och flickor är slående, vilket är vanligt när det gäller sexualbrott. I rapporten 2017 rapporterar de åländska flickorna följande på frågan om utsatthet för om de upplevt sexuellt våld under året: Åk 8–9 i den grundläggande utbildningen (Åland: 15%, riksgenomsnitt: 8,3%), gymnasiet (Åland: 14,9 %, riksgenomsnittet, 8,7%), yrkesläroanstalterna (Åland 24,5, riksgenomsnittet 20,9%). Här kan det vara bra att minnas att skillnaden mellan pojkar och flickor och yrkesskolans studerande och gymnasister är stor i hela Finland. Under de 15 år jag använt enkäten i mitt arbete har den åländska statistiken avvikit på samma sätt.
Märkbart är att studerande med utländsk härkomst även rapporterar högre utsatthet än en dem som har finsk härkomst. Skillnaden är slående särskilt gällande pojkarna. Här är yrkesskolstuderanden; Finsk härkomst (Pojkar 2,2%, flickor 11 %), någondera föräldern med utländsk bakgrund (Pojkar 4,1%, flickor 11,9 %), utländsk bakgrund född i Finland (Pojkar 12 %, flickor 10,2 %), utländsk bakgrund, född utomlands (Pojkar 19,3%, flickor 7,9 %). Det här betyder att vi måste ha bättre beredskap att inom service för sexualbrottsutsatta kunna möta även utsatta med en mångfald av kulturell bakgrund och på flera språk.

● Enkäten Hälsa i skolans resultat hittar man här: https://sampo.thl.fi/pivot/prod/sv/ktk/ktk1/summary_perustulokset?alue_0=87869&mittarit_0=199799&mittarit_1=200283&mittarit_2=200585&vuosi_2017_0=v2017#
● https://sampo.thl.fi/pivot/prod/sv/ktk/ktk3/summary_syntypera1?alue_0=87869&kouluaste_0=161219&sukupuoli_0=143993&mittarit_0=199799&mittarit_1=200585#

I en rapport om våld i parrelationer i Finland definieras parrelationsvåld som handlingar där man använt fysiskt våld, från att hålla fast, slag, hot och våld med vapen och tvingande till eller försökt till tvingande samlag. Siffrorna baserar sig på den nationella brottsofferundersökningen 2012. Undersökningen i studien rapporterade 6,1 % av kvinnorna och 3,5% av männen att de utsatts för fysiskt våld under det senaste året. Även i den här studien rapporterade de yngre åldersgrupperna (15–24 år samt 25–34 år) den högsta utsattheten.
● Petri Danielsson & Venla Salmi. Suomalaisten kokema parisuhdeväkivalta 2012
— Kansallisen rikosuhritutkimuksen tuloksia

https://helda.helsinki.fi/bitstream/handle/10138/152609/34_parisuhdevakivalta.pdf?sequence=1&isAllowed=y

Nationellt centrum för kvinnofrid i Sverige rapporterar att i undersökningen ”Våld och hälsa” (2014) svarade drygt en av tio kvinnor och en av hundra män att de utsatts för allvarligare sexuellt våld efter sin 18-årsdag. Med allvarligt sexuellt våld menas i studien med våld eller hot påtvingat samlag eller försök till påtvingat samlag eller liknande handlingar, inklusive sexuellt övergrepp då den utsatta befunnit sig i ett tillstånd utan möjlighet att försvara sig. Dessutom hade Cirka 20 procent av kvinnorna och cirka 5 procent av männen i studien efter sin 18-årsdag utsatts för andra former av sexuella övergrepp, till exempel mot sin vilja blivit fasthållna, kyssta, smekta eller liknande.
Den aktuella partnern uppgavs oftast som förövaren vid allvarligare sexuella övergrepp. Vid mindre allvarliga övergrepp var det vanligast att förövaren var en bekant eller en okänd person.

● http://nck.uu.se/kunskapsbanken/amnesguider/sexuellt-vald/sexuellt-vald/

Vem begår sexualbrott?
Allra först kan man på basen av alla studier både i Norden och globalt konstatera att i majoriteten av fallen är de utsatta kvinnor och gärningspersonerna män. Att män är gärningspersoner gäller över hela världen och oavsett om de är invandrare eller bor kvar i det land de och deras föräldrar fötts i, religion och statsskick eller om landet är i krig eller fred.
Det finns i alla nordiska länder en överrepresentation av utländska medborgare också i sexualbrottsstatistiken. (Till exempel är finländare är överrepresenterade i Sverige). I viss mån kan det förklaras av att nyanlända ofta hör till den mest kriminogena gruppen, det vill säga den grupp som har högre risk att begå brott; män, unga och att de har en svag anknytning till arbetsmarknaden. Samma faktorer gäller alltså för den så kallade majoritetsbefolkningen, men migrerande grupper tenderar att ha just dessa demografiska karakteristika gällande kön och ålder. När man jämför gruppen invandrade eller nyanlända unga män, men unga män med samma utbildningsnivå och (ofta svaga) anknytning till arbetsmarknaden blir skillnaderna mindre, men det kvarstår ändå en liten skillnad.

Särskilt nu efter de olyckliga händelserna i Uleåborg och Helsingfors, blandas ju i allmänna debatter hejvilt begrepp som kultur, etnicitet, religion. Det finns olika teorier för att förklara sexualbrott. Ofta utgår man idag från att normer gällande kön och sexualitet samt ojämlikhet är faktorer som hör till när man vill förstå och förebygga sexualbrott. De här synsätten varierar alldeles klart mellan olika grupper i ett land och mellan länder. När vi pratar om kultur och synsätt på sexualitet och sexuella handlingar så skulle jag vilja att vi också tittade oss själva i spegeln. Aldrig tidigare under min 20-åriga karriär som kriminolog har regeringen och alla politiska partier ställt sig bakom brottsoffer, inga krismöten har hållits, förrän nu. Vi i Finland var sena med att kriminalisera våldtäkt i äktenskapet (1994) och ännu fram till för några månader sedan tyckte Finlands justitieminister att tanken om bristande samtycke som definition på våldtäkt var “främmande för livet”. Jag har i 20 år sett feminister, kvinnosakskvinnor, aktivister, jurister, riksdagsledamöter, sakkunniga, forskare olika yrkesverksamma människor kräva bättre förebyggande och stöd för offer och behandling för gärningspersoner, bättre lagstiftning etc. Det har i bästa fall bemötts med allmänt ointresse, men även av rent förringande och förnedrande bemötande, kraven har ansetts vara radikala och överdrivna. Och åren har gått och inget av denna magnitud har hänt innan dels meetoo och nu fallen där gärningspersonerna är av utländsk härkomst. Det kunde ju få en att tro att det inte nu heller handlar om kvinnors och barns (eller mäns) okränkbarhet, utan vem gärningspersonen är. Vad säger det om vår kultur?

Om vi fokuserar allt på gärningspersonens nationalitet eller härkomst så kommer inte särskilt mycket att ändra för majoriteten av de brottsutsatta. När vi tittar på forskning om utsatthet för brott ser vi att det är ett problem vi haft redan långt innan flyktingkrisen. Det problemet kommer att kvarstå fast vi skulle deportera alla eller dömda med någon slags invandrarbakgrund, vilket ju verkar vara många aktörers våta dröm.

● SVT nyheter, Ny kartläggning av våldtäktsdomar: 58 procent av de dömda födda utomlands. Augusti 2018.
● Henrik Tham och Kalle Tryggvesson (Kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet): Våldtäktskulturer? En kort kommentar (2018)
https://www.criminology.su.se/om-oss/nyheter/v%C3%A5ldt%C3%A4ktskulturer-en-kort-kommentar-1.399831
● https://www.svt.se/nyheter/granskning/ug/ny-kartlaggning-av-valdtaktsdomar-58-procent-av-de-domda-fodda-utomlands
● Utländsk bakgrund och registrerad brottslighet – överrepresentationen i den svenska kriminalstatistiken, Johan Kardell, Rapport 2011:1 , Kriminologiska institutionen Stockholms universitet, http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:418645/FULLTEXT01.pdf

Missgynnas utländska gärningspersoner av rättsväsendet?
Professor i processrätt vid Stockholms universitet, Christian Diesen berättar i den här intervjun att misstänkta invandrare utsätts för negativ särbehandling i varje led av rättsprocessen. När forskarna har gått igenom flera tusen fall har de kommit fram till att invandrare oftare anmäls för brott. Därefter utreds de noggrannare och under längre tid. Invandrare häktas oftare, jämfört med svenskar, och de som häktas sitter under längre tid. Dessutom åtalas de i högre utsträckning, och när domstolen sagt sitt fälls invandrarna oftare och får dessutom hårdare straff. Invandrare döms hårdare i rätten, SVD, 13.3.2005 : https://www.svd.se/invandrare-doms-hardare-i-ratten-5dS9(Kräver inloggning)
● Diskrimineras invandrare i rättsväsendet? – aktuell forskning undersöker domstolens språkbruk: https://www.forskning.se/2015/05/20/diskrimineras-invandrare-i-rattsvasendet-aktuell-forskning-undersoker-domstolens-sprakbruk/
● Diskriminering i rättsprocessen. Om missgynnande av personer med utländsk bakgrund. Brottsförebyggande rådet (Sverige) 2008
https://www.bra.se/download/18.cba82f7130f475a2f180007887/1371914724514/2008_4_diskriminering_i_rattsprocessen.pdf
Elsrud, T. (2014). Othering the “other” in court : Threats to self-presentation during interpreter assisted hearings. International Journal of Law, Language & Discourse. 4. 27-68.
● Intervju med professor jerzy Sarnecki, Invandrare döms hårdare än svenskfödda (2006) https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=817331

Eftersom mitt hjärta klappar lite för polisforskning vill jag passa på att tipsa alla om ett urval texter som handlar just om polisens etniska diskriminering och profilering. I korthet kan man sammanfatta att polisens etniska profilering är en väldigt ineffektiv metod som allvarligt skadar utsatta gruppers tilltro till polisen och skapar konflikt och att den högre patrulleringsfrekvensen i vissa områden leder till att brott på andra områden inte upptäcks och utreds lika effektivt.

● Slumpvis utvald. Ras- / etnisk profilering i Sverige:https://www.criminology.su.se/polopoly_fs/1.361560.1513162298!/menu/standard/file/CRD-5600-Rapport_Slumpvis-utvald_final.pdf
● Forskningsprojektet Stopped (Helsingfors universitet, rapport och övrigt material finns på engelska) http://www.profiling.fi/
● Daniel Görtz, 2015: Etnifierade polispraktiker.https://lup.lub.lu.se/search/ws/files/5238247/7857824.pdf
● Är rättvisan rättvis? Tio perspektiv på diskriminering av etniska och religiösa minoriteter inom rättssystemet. Statens utredning (Sverige) 2006 http://www.regeringen.se/contentassets/106cc584ae1a489db46fde9bbbc090ab/ar-rattvisan-rattvis-tio-perspektiv-pa-diskriminering-av-etniska-och-religiosa-minoriteter-inom-rattssystemet-sou-200630
● Rolf Graner 2004: Patrullerande polisers yrkeskultur.https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:751016/FULLTEXT01.pdf
● Liv Finstad 2013: Politiblikket, Pax förlag (mycket läsbart bokmål)

Länkar för intresserade:
Miniföreläsningar, Institutionen för kriminologi, Stockholms universitet (Särskilt Sexualbrottsutvecklingen, Utländsk bakgrund och brott kan intressera)

https://www.criminology.su.se/forskning/minif%C3%B6rel%C3%A4sningar

 

Lycka till med debatten där, hoppas den förs sakligt och utan personpåhopp. Påfallande ofta går det ju så paradoxalt att i debatter om sexualbrott så att de som ivrigast försvarar kvinnors rättigheter själv har uppenbara problem att respektera kvinnor då de själva debatterar.

Beklagar att det blev så långt, men det beskriver väl hur mycket man måste ta i beaktande om man vill föra en saklig nyanserad debatt. Det beskriver också att det är många saker man behöver ha kunskap om när man bedömer sexualbrottslighetens karaktär och utveckling.
Mot en tryggare värld tillsammans.

 

Med vänliga hälsningar,
Maria Normann

Kopplingen kultur och sexuellt våld inte hållbar

Hätska debatter om invandrare och asylsökande som misstänkta sexualbrottslingar har florerat på åländska sociala medier de senaste veckorna. Sexualbrott är tyvärr ett stort område något som inte minst metookampanjen vittnar om.

Det vi kan se är att det fort blir en invandringsfråga när förövare är invandrad. Förenklade orsakssamband mellan kulturell härkomst och brottsligheten görs.

I och med sexualbrotten i Uleåborg har debatten ytterligen tudelats. Idag begås i Finland ca 200 000 – 300 000 våldtäkter, vilket visar hur allmänt utbrett det sexuella våldet är i vårt samhälle. Sociologen Anna Kontula skriver i sin blogg 13.1. om varför det inte är så enkelt att analysera. Vi förhindrar inte förekomsten av problem med sexuellt våld genom att ändra på utlänningslagen. För det första är det redan möjligt att utvisa utländska brottslingar. För det andra begås den absolut största delen av sexualbrott av finländare. För det tredje förhindras inte dylik brottslighet genom straff eftersom förövaren inte tänker sig bli fast.

Det är visserligen sant att vissa nationaliter är överrepresenterade i våldtäktsstatistiken sett till deras andel av hela befolkningsmängden, men denna överrepresentation har helt förståeliga orsaker. Dels anmäls en okänd förövare oftare än en i bekantskapskretsen (de flesta våldtäkter begås av en bekant till offret och i hemmet), och det är känt att utrikesfödda och etniska minoriteter diskriminerats av rättsväsendet, vilket också höjer deras andel i statistiken. Dels utgör den pressade situation som uppstår för de unga män som sitter månader i förvar på ett flyktingboende utan möjlighet till arbete, utbildning och familjeliv, utan att kunna det nya landets språk, och utan kännedom om framtiden, en orsak i sig till de brottsliga handlingarna. Den överrepresentation av utrikes födda som finns i brottsstatistiken överlag i t.ex. Sverige och Finland förklaras i aktuell kriminologisk forskning utifrån andra faktorer än etnititet och kultur. Dessa faktorer är klass, fattigdom, integration, utbildning, arbetslöshet, traumatiska erfarenheter, kön osv.

Finland är i topp i statistisken för hela Europa när det gäller våld mot kvinnor – detta trots att Finland har haft en väldigt liten invandring. Våld mot kvinnor är det vanligaste brottet mot mänskliga rättigheter i Finland. 47 % av alla finländska kvinnor som fyllt 15 har utsatts för sexuella trakasserier.
Det är viktigt att inte blåsa under rasismen i samhället, och därför undvika att göra enkla kopplingar mellan våldtäkter och kultur. Man kan inte förklara övergrepp som begås av en väldigt liten grupp människor med en hel grupps kultur.

 

Kristin Mattsson
Partisekreterare (S) och sociolog

Satsa på skolcoacher

Sex procent av eleverna i grundskolans åttonde och nionde klasser utsätts regelbundet för mobbning i Finland. Glädjande är att Mariehamn ligger under medeltalet jämfört med övriga Finland med ett medeltal om ca 4,8. Mobbning definieras som att en eller flera elever säger, gör saker som en annan elev upplever som obehagliga. Också återkommande retande betraktas som mobbande. Uppgifterna bygger på resultaten från den årliga skolhälsoenkäten som Institutet för hälsa och välfärd THL sammanställt för 2017.

Trots låga procenttal så är varje fall av mobbning oacceptabelt. Målet för Mariehamn ska vara nolltolerans. Mobbning börjar ofta redan i de lägre klasserna eller när man börjar i högstadiet och kan fortsätta genom hela grundskolan. Enligt lagen om grundläggande utbildning har alla rätt till en trygg studiemiljö. Mobbningsfall avslöjas ofta med hjälp av anonyma enkäter och via diskussioner. Kiva-skola konceptet använder sig av liknande metoder.  

För att ytterligare förbättra skolmiljön och öka trivseln så borde staden gå in för att anställa åtminstone en skolcoach per skola. Skolcoachen är en sorts handledare som jobbar särskilt med att utveckla elevernas sociala färdigheter.  Det är viktigt att det finns andra vuxna närvarande och att det finns någon man kan vända sig till vid behov.  Ett coachande förhållningssätt står relationen i centrum med en positiv grundinställning till eleven liksom en stor tilltro till elevens förmåga och möjligheter. Coachning och coachande förhållningssätt stimulerar även till egenansvar. Skolcoacher har utbildats i Sverige redan i tio år och arbetar som klistret mellan skolan, hemmet, socialen och barnskyddet.

Sara Kemetter (S)

Jultal av Camilla Gunell

Ӏrade julfirare!

 

År läggs till år och igen är det jul. Att utlysa julfrid är en tradition från medeltiden och görs fortfarande i många städer runt om i Norden. I Åbo har man utlyst julfrid oavbrutet i 700 år – med undantag för krigsåren 1917, 1939 och 1945.
Förr hade seden också en juridisk betydelse. Under jul kunde brott bestraffas strängare för den som bröt mot friden än under andra delar av året. Julfrid ska vara tid i frånvaro av konflikter.
I dag är traditionen att stanna upp och att samlas till till en stunds samvaro innan firandet drar igång med Kalle Anka, klappar och julmat. Och en stund att påminnas om att godhet, vänlighet och frid i hjärta och sinne är något vi alla behöver efter en mörk höst. Alla mår bättre av en rejäl dos gemenskap, värme och tid för familj och återhämtning.
Det är också en stund att påminna sig om att vi firar jul på ett trygg plats i världen och känna oss tacksamma över det. Att det runt om oss finns människor i nöd och förtvivlan i krig och i fattigdom som behöver vår hjälp.
Ännu en gång slår tsunamikatastrofen till i juletid, nu i Indonesien, och påminner oss om att naturens krafter inte är att leka med. Även i år firar vi jul i en orolig värld. Fylld av nyckfulla ledare och presidenter, en stor oro över klimatförändringarna och dess konsekvenser, av brist på demokrati och folk i ofrihet och övergrepp.
Mot allt detta står godhet, snällhet och det oförtrutna arbete som många för varje dag för att hjälpa och stödja varandra. Vi bygger ett bättre samhälle genom att visa varandra respekt och uppskattning. Inget gott kan skapas av avundsjuka, småaktighet och missunnsamhet.
Det goda samhället skapas av att låta andra växa, lyfta varandra och synliggöra de goda insatserna.
Också här hemma upplever många ett år att politisk oro, konflikter och en hård ton i debatten. Ändå vill jag hävda att alla folkvalda vill ålänningarnas bästa och försöker sitt yttersta. Vi skulle alla tjäna uppdraget bättre, hedra de förtroende som väljare givit oss, genom att hålla en respekt i tonen, vara sakliga och ta fasta på varandra bästa argument, inte de sämsta.
Att våga tro gott om varandra, också sina motståndare, bygger tillit och förmåga att samarbeta. Varje år när jag går på barnen julfest i skolan tänker jag att det trots allt är värt att fortsätta jobba för en bättre värld. För det är barnens framtid vi ska göra bättre och deras samhälle som ska vara öppet, tolerant och bereda plats för alla.
Med de orden är härigenom den allmänna julfriden kungjord och påbjuden med uppmaning till envar att fira i andakt, stillhet och frid. Att visa varandra vänlighet och värma och hjälpa de ensamma, sjuka och sårbara. Alla stadens invånare tillönskas en fridfull julhelg.”