Insändare: Hur kan lantrådet vara nöjd med säkerhetspolitiska redogörelsen?

Strax innan påsk gav regeringen Sanna Marin ett tillägg till den säkerhetspolitiska redogörelsen till riksdagen. Redogörelsen ska fungera som ett underlag för fortsatta diskussioner i riksdagen kring Finlands optioner; ett Nato-medlemskap, fortsatt försvarssamarbete med EU och/eller bilaterala försvarssamarbeten.

Lantrådet Veronica Thörnroos kommenterar innehållet i media med att Åland är ”mycket nöjda” med innehållet i redogörelsen. För mig blir den tillfredsställelsen en gåta. Vad är man så nöjd med?

Åland nämns endast kortfattat i några meningar. Bland annat står det att Finland ska trygga Ålands ”neutralitet”.

Detta är uppenbart en felskrivning då ”neutralitet” inte är detsamma som det som avses ”neutralisering”. Man har alltså inte ens bemödat sig om att korrigera felskrivningen. Detta avslöjar att ingen åländsk tjänsteman eller politiker kan ha läst dokumentet innan publicering. Då skulle ett sådant fel ha varit korrigerat.

Redogörelsen slår fast att Åland har en etablerad folkrättslig ställning men att den inte utgör ett hinder för Finland att intensifiera militära samarbeten. Detta är samma skrivning som funnits med i många år.

I bilagan anges att landskapsregeringen i den fortsatta processen ska ”informeras”.

Det blir för mig uppenbart att landskapsregeringen nu har ett stort arbete framför sig att klarlägga vad som händer med Ålands status framöver, särskilt om Finland ansluter sig till Nato, vilket nu är ganska uppenbart att kommer att ske, och begära nödvändiga utredningar, analyser i samabnd med riksdagens behandling av redogörelsen. Frågorna är i min mening alltför många kring vad Nato-medlemskapet innebär för Ålands ställning för att vi ska vara ”nöjda”.

 

Camilla Gunell (S)

Medlem i självstyrelsepolitiska nämnden

 

Foto: Ehimetalor Akhere Unuabona Unsplash

Syntolkning ett stängsel med plakat med text om att stoppa kriget i Ukraina, en kvinna står framför stängslet