Män, kvinnor och några milstolpar på vägen
Ärade herr talman, ärade självstyrelsedagsfirare!
I ett litet samhälle som Åland betyder människorna allt. Varje individ är viktig och en enskild person kan åstadkomma stor förändring. Blickar vi bakåt ser vi många män och kvinnor som under dessa 100 år ihärdigt arbetat och skapat grunden till det Åland vi njuter av idag.
Den 9 juni hedrar vi traditionsenligt förgrundsgestalterna från återföreningens kampdagar Julius Sundblom, landstingets första talman och Carl Björkman, Ålands första lantråd. Dessa två, tillsammans med skeppsredaren Gustaf Eriksson var tongivande gestalter fram till slutet av 40-talet i det åländska samhället där politik, ekonomi och sjöfart alltid har gått hand i hand.
Besvikelsen över den misslyckade återföreningen med Sverige övergick småningom i en ny tid. Självstyrelsens tid.
Torvald Eriksson, landstingets mångåriga talman, konstaterade på 50-talet att nu lämnar vi det gamla bakom oss och väljer att utveckla självstyrelsen, se dess potential och möjligheter.
Under 60-talet fick samhällsutvecklingen draghjälp av den nya tidens sjöfart – passagerarfärjorna. Under Martin Isakssons tid som lantråd skapades en modernare förvaltning som tog fram utredningar och planering som grund för beslutsfattandet.
Folke Woivalin var en tongivande gestalt som under 70-80 talet skapade nya relationer till riket, genom ett brett kontaktnät och många uppmärksammade fisketurer med President Kekkonen.
Han insåg att välstånd i en modern värld skapas i samarbete med andra. Landstingsman Evald Häggblom formulerade det så att framgång i Helsingfors når vi bara genom att vara eniga på hemmaplan. En tes som är sann än idag.
Demokratin och dynamiken i det politiska arbetet ökade betydligt på 70-talet med införandet av partier med olika ideologiska betoningar. En viktig manifestation över självstyrelsen blev invigningen av självstyrelsegården 1978.
Parlamentarism infördes i landstingsarbetet år 1988 av talman Sune Carlsson, med benäget bistånd av lagtingsdirektör Lars Ingmar Johansson. Personpolitiken ersattes av att landskapsstyrelsen nu måste ha landstingets förtroende.
Under hela 1900-talet var landstingsmännen just det, män. Några enstaka kvinnor finns med i den tidiga självstyrelsens historiebok: Fanny Sundström förstås som den enda – och färgstarka – kvinnan i det första landstinget. Fler som kan nämnas är Rauha Åkerblom, Gunhild Berglund och Ragna Sanders.
Att som kvinna ställa sig till förfogande för politiska uppdrag kräver ett särskilt mod. Makten är en kostym, sällan skräddarsydd för kvinnor. De kvinnor som valts in i denna sal har varit kraftfulla, självständiga personer med huvudet på skaft.
Med kvinnornas intåg förändrades den politiska agendan; utbildning, internationalisering, kultur, miljö, sociala frågor, hälso- och sjukvård fick alltmer plats i debatterna. May Flodin och Gunnevi Nordman var de två första kvinnorna i landskapsstyrelsen. Barbro Sundback är den ledamot som varit längst invald i Ålands lagting. Hon lyfte in demilitariseringen som en av delarna i Ålands treenighet vid sidan av tillhörigheten till republiken och självstyrelsen.
Under 2000-talet har kvinnorna nått framträdande poster som lantråd, talman och ministrar. Trots det är det fortfarande en lång väg till jämställdhet.
Låt oss under jubileumsåret uppmärksamma flera personer som genom sina insatser bidragit till det framgångsrika samhälle och den starka självstyrelse som vi har idag. Allas bidrag till det gemensamma är viktiga. Dessa insdatser görs inte bara i politiken utan överallt i samhället – allt från näringsliv, i till vård och skola och på åker och äng.
Tack.
Syntolkning:Partiordförande Camilla Gunell på bilden, hon står och lutar sig mot en gren från ett fruktträd
