fbpx

Tony Wikström: Vi ska på bli hållbara – på riktigt

”En obehaglig sanning” var Al Gores rubrik på sin beskrivning av vad som kommer att hända i världen om inte klimatförändringen hejdas. Vi har de senaste åren fått den ena skrämmande prognosen efter den andra – och forskare världen över är eniga, vi måste göra radikala åtgärder och vi kan inte vänta!

Parisavtalet går i korthet ut på att de globala utsläppen ska ha nått sin högsta nivå ”så snart som möjligt” för att sedan minska och om 35 år ska nettoutsläppen vara noll – precis som lagtinget redan slagit fast under devisen ett hållbart Åland. Den globala uppvärmningen ska begränsas till ”klart under” två grader jämfört med förindustriell tid. Och ansträngningar ska göras för att nå 1,5 grader.
Minst lika viktigt som målet är man från ett framtida perspektiv ser bakåt ända till idag och identifierar vilka steg som är nödvändiga för att nå målet – sk back casting.

Dessutom ska man med mellanrum om 5 år revidera planer och följa hur man följer vägen mot målet på ett nationellt och globalt plan. Det är glädjande. Det finns flera saker att glädjas över. Inte minst det faktum att Kina, som tidigare var ett orosmoment, numera ses som en aktör som driver på den gröna utvecklingen. Det är en hisnande tanke att det uppförs ett vindkraftverk i timmen i Kina, och man driver också på utvecklingen, i prestanda och pris, gällande solenergi.

Men vi har långt kvar innan vi kan pusta ut och kan säga att vi vänt den negativa utvecklingen. Och här tror jag att vi måste se till oss själva. Man pratar idag om cirkulär ekonomi, och det kan kanske uppfattas som något komplicerat och svårt. Men detta är inget konstigt. Tvärtom.

I själva verket är det något högst naturligt.

Socialdemokraternas partiordförande Camilla Gunell brukar säga att det här är något som vi kunde förr. Vi lagade saker som gick sönder, vi återanvände, vi lagade mat i storkok och fixade lunchlådor, vi åkte inte till andra sidan jorden på semester, ibland flera gånger per år….Vi köpte inte nya telefoner bara för att den nya hade en lite annorlunda form eller siffra i modellbeteckningen. Vi cyklade mer, vi åkte mer buss… listan kan göras lång. Och ändå, handen på hjärtat, allt var inte bättre förr – men idag har vi kunskapen och möjligheten att leva mer cirkulärt – bara viljan finns.

Det finns alltid en risk att dokument blir hyllvärmare och att slutresultatet blir massor med snack men lite verkstad. Detta har vi sett med ambitiösa papper såsom vattenvårdsprogrammet och miljöhandlingsprogrammet som togs fram för snart 2 decennier sen. Av de stränga målen uppnåddes inte många och gång på gång trumfar ekonomi och arbetsplatser över miljön.
Det kan kännas nedslående, men vad är alternativet? Att inte göra någonting?

Nej. Vi ska ha mål, vi ska jobba framåt, och vi ska – på riktigt – bli hållbara 2051. Och med Parisavtalet i ryggen känns det här jobbet lättare på nåt vis. Vi är en kugge i ett stort hjul och även om vi är små är vi viktiga.

Jag kommer ihåg en slogan som togs fram för några år sen, Åland skulle vara ”en grön ö i ett blått hav”.
Och så är det – naturen är det viktigaste vi har. Det har ålänningar alltid vetat om. Och nu börjar det kännas som om resten av världen också vet det.

Sara Kemetter: Regeringen vill förändra och utveckla!

– Jag har stor respekt för vårt parlamentariska system. Men att oppositionen nu tar fram det starkaste vapnet mot regeringen – ett misstroende – i detta skede och med dessa svaga argument är beklämmande. Så inledde lagtingsgruppens ordförande Sara Kemetter sitt anförande i debatten i fredags. Och sen fortsatte hon:

Jag vill dock tacka oppositionen, för detta misstroende gör ingenting annat än svetsar samman oss regeringspartier ytterligare. Denna starka enighet syntes senast under den livliga budgetdebatten, där det blev uppenbart att vi har gemensamma långsiktiga mål, och att vi som regeringspartier både förmår kompromissa och gemensamt driva viktiga förändringar.

Tack ska ni ha!

Socialdemokraterna känner inte igen sig i påståenden som maktfullkomlighet och centralisering. Det förvånar mig att Centern som ändå varit ett regeringsparti under många år har sänkt sig på en så låg nivå. Centren har tappat sin väg och får nog arbeta hårt för att komma tillbaka till en regeringsduglig nivå.

Vi har varit med och antagit landskapsregeringens regeringsprogram. Vår minister och ordförande Camilla Gunell arbetar hårt med att skapa ett Hållbart Åland 2051 och den nyligen utarbetade utvecklings- och hållbarhetsagendan visar verkligen hur demokratin kan leva och förnyas. Vi har ett fantastiskt demokratiskt system där åsikts- och yttrandefrihet råder. Media och invånare bevakar och kommenterar det mesta vi gör. Jag skulle vilja påstå att hållbarhetsmålen om demokrati och avsaknad av korruption är förverkligade. Det är bara att ta en titt på insändarsidorna, lyssna på lokalradion eller följa diskussionerna på sociala medier. Varje ålänning, varje lagtingsledamot och varje kommunrepresentant kan fritt uttrycka sina åsikter precis som vår regering har friheten att föra fram sina tankar. Hur kan oppositionen påstå någonting annat? Det är ju absurt.

En av de största orsakerna till att socialdemokraterna är med i denna regering är regeringens vilja att förändra och utveckla Åland. Liberaler, Moderater och Socialdemokrater har länge insett att de gamla strukturerna inte är hållbara längre. Därför har vi enats i regeringsprogrammet kring en kraftsamling om kommunstrukturen. Det arbetet pågår för fullt och leds av vår minister Nina Fellman. För tillfället pågår den största medborgarundersökningen någonsin i Ålands historia genom ÅSUB:s medborgarenkät om hur ålänningarna ser på kommunstrukturen, vad de tycker är viktigt och hur de ser på framtiden.

Kriterierna för en kommunreform är just närhet, tillgänglighet, demokrati, transparens, delaktighet, kvalitet, kompetens, verksamhetsutveckling, integritet, rättssäkerhet, jämlikhet, ekonomisk bärkraft och effektivitet, samhällsutveckling, planering och skärgårdens särskilda behov. Detta har vi kommit överrens om och detta vill vi socialdemokrater driva vidare. Vi ser ingen annan väg än denna. Regeringen har varit tydlig och kommit med konkreta besked. Att påstå annat är att slå dimridåer i ögonen på folk. Men ålänningarna är inte dumma utan vill ha förändring. Detta visade det senaste valet och denna regeringskonstellation har stöd.

Slutligen så är jag förvånad över oppositionens arbetsmetoder. Jag förväntar mig en opposition där man kritiskt ifrågasätter men framförallt kommer med egna konstruktiva förslag. Detta har vi inte hört mycket av. I en värld med post-Brexit och post-Trump så behöver vi komma tillsammans och arbeta för långsiktiga och hållbara politiska överenskommelser. Tillsammans har vi flera gemensamma frågor där det råder konsensus, där vi behöver vara starka i sak och argumentation, självstyrelselagsrevisionen, svenska språket, fiskekvoter, problemetiken kring SOTE. Tillsammans blir vi starka. Nu är det dags för även oppositionen att visa ledarskap, mognad och ansvar.

Camilla Gunell: Stolt över vårt starka näringsliv

Närings- och miljöminister Camilla Gunell höll anförande om näringsavdelningens verksamhet vid budgetdebatten i lagtinget:

Att Åland har full sysselsättning och en fungerande arbetsmarknad är det viktigaste av allt. Att människor har arbete eller annan värdefull sysselsättning är viktigt för självkänsla, försörjning, och arbetsgemenskap. Det är också viktigt för att ett samhälle ska fungera och skatterna flyta in.

I riket kostar arbetslösheten idag 6 miljarder euro, lika mycket som staten lånar. Det är inte hållbart, inte alls. På Åland finns också arbetslösa och under nästa år satsar landskapet och AMS särskilt på långtidsarbetslösa – idag 134 personer – och personer som haft svårt att komma in på arbetsmarknaden.

Vi gör det genom att pröva en ny metod: genom att upphandla arbetsplatser där Ams betalar en del av lönen – en typ av socialt företagande – i en åländsk skepnad som passar vår arbetsmarknad. Viktigt att alla kan delta efter förmåga också personer med funktionsvariationer, unga och arbetssökande med annat språk och medborgarskap. Arbete och språk är de viktigaste integrationsfaktorerna av alla.

Att det åländska näringslivet går bra i relation till riket – vilket visar sig i en stark flitpeng – är något att vara stolta över. Att landskapet arbetar med digitalisering, utveckling och hållbar utveckling TILLSAMMANS med näringslivet och företagen är viktigt, vi är för små för att gå åt varsitt håll.

Ålands näringsliv driver idag långvariga EU-finansierade projekt för entreprenörskap, Starta eget-rådgivning, utveckling av framtidens företag, servicehöjning inom serviceyrken som idag utbildar 100-tals ålänningar. Ålands Utvecklings AB och Fastighets AB har många verktyg att stöda företagande.

Det som händer över åren är att de flesta arbetsplatser finns i Mariehamn med omnejd. Att behålla och skapa nya arbetsplatser i skärgård och randkommuner är den stora utmaningen. Därför är skärgårdsnämndens fokus tillsammans med föreningen Företagsam skärgård nu nya arbetsplaster och inflyttning.

För att stärka förutsättningarna för livet i skärgården satsar vi på ett kvalitetshöjande Central Baltic projekt för utveckling och kvalitetshöjning av gästhamnarna. Vi ökar stödet till livsmedelsbutikerna i skärgården. Utan livsmedelsförsäljning försvåras vardagen än mer i skärgårdsbyarna. Det här är en konkret regionalpolitik som gynnar alla.

Även kampen för fortsatt fiskevård och fortsatt utplantering av fiskyngel via fiskodlingen i Guttorp, vars verksamhet fortsätter, hjälper skärgården med starka fiskstammar och förutsättningar för fiske viktig bisyssla i skärgården och även för fisketurism.

I den nya livsmedelsstrategin sammanför man både de blåa och gröna näringarna – där finns ett mervärde att utvinna för bägge.Inom livsmedselssektorn och företagen finns en stor oro kring avfallshanteringen. Jag har arbetat med den här frågan mycket och behovet att vi på Åland har ett lokalt kretslopp som fungerar här är mycket viktigt. Ett biogasverk behövs på Åland och det är samtidigt en näringsämnesfabrik där slaktavfall, potatisskal, kompost, fiskavfall är en resurs som kan omvandlas till gas som kan omsättas till kyla och värme i en fabrik men där kommer även ut näringsämnen för gödsling. Det här måste fungera i alla samhällen och jag vill inte lämna den här ministerstolen innan det är på plats! Just nu väntar vi på ett besked från Orkla om de vill ansluta sig till ett biogasverk, som en del av det så kallade Orkla-paketet som erbjöds då man hotade att stänga fabriken i Haraldsby. Här fortsätter vi diskussionerna med privata investerare och andra intressenter.

För livsmedelssektorn finns fortsättningsvis 1,2 miljoner investeringsstöd och inom landskapets Landsbygdsforum diskuteras gemensamma angelägenheter, exempelvis livsmedelsstrategin som ska vara färdplanen framåt för branschens utveckling. Jag känner stor stolthet över åländska livsmedel som utvecklas genom mathantverk, ”Sätt Åland på tallriken” och olika projekt som höjer medvetenheten om att laga och äta åländska produkter. Vi gör också en gemensam kampanj i livsmedelsbutikerna om att handla lokalt och minska användningen av plastkassar.

Mat-Åland ska marknadsföra Åland som matdestination. Vi går vidare med bevattningsfrågorna och odlingen av fånggrödor, skyddszoner och våtmarker för att minska näringsläckaget. Inom mjölkgruppen arbetar vi med mjölknäringens konkurrenskraft och där har vi just avslutat en analys av den nuvarande avbytarlagen och föreslagit ändringar i systemet.

Nuvarande lag behöver stärka möjligheterna för djurhållare att också få bli sjuka. Den sociala hållbarheten inom djurhållningen är inte bra idag för alla och där måste man göra förändringar, det är jag beredd att göra inom ramen för nuvarande kostnader. LR har också beredskap att ekonomiskt stimulera till en nystart för företag inom avbytarservice så att vi får igång en fungerande service.

Arbetet med ett innovativt skogsprogram går väldigt bra framåt och jag ser fram emot att vi på Åland i allt högre grad ska bygga mer i trä och nyttja vår egen skog mera. Jag vill att vi ska stärka den lokala kedjan från tallplanta till hus.

Fisket har också upptagit mycket av min tid i striden om fiskekvoterna med riket. Där är vi inte ännu i mål, men det går bättre och bättre. Att Guttorp fortsätter sin verksamhet är mycket viktigt både för yrkesfisket och turismen. Jag hoppas vi ska kunna lagstifta i frågan under våren och att vi via fiskevårdsavgiften kan fortsätta att finansiera verksamheten. Tyvärr är Östersjön i det tillståndet att reproduktionen av fisk behöver fortsatt hjälp och likaså när säl, skarv och andra arter också kalasar på fiskbestånden idag.

Göte Winé: Vad har vi för drogpolitik?

Göte WIné har jobbat länge med missbruksfrågor och frågar sig, i ett kritiskt tal i budgetdebatten, vilken drogpolitik som egentligen förs.

Läget bland våra missbrukare är inte bra idag. Jag är inte stolt över läget idag. Att missbruket går ner i åldrarna har jag hört i säkert 10 år, men när jag träffade den operativa gruppen för ett tag sen så började jag tro på det.

Redan i mars fick jag varning och mejlade både social- och utbildningsminstern om det. Något svar fick jag inte. Det är inte det viktiga för mig utan istället att man träffar de som jobbar med våra unga. Att de får berätta om läget och få förståelse för sin oro eller frustration.

När jag hösten 2002 bestämde mig för att gå in i politiken så var det för våra unga och drogläget då. Jag bestämde mig att inte svika i den frågan.

Jag känner nu att jag svikit i missbruksfrågan….

Men jag vet inte heller vad man skulle kunna gjort annorlunda. Vi har under senaste 10 år jobbat med projekt som ”Rensa Åland ”  2006 och ”Vision nolltolerans”. De här projekten pratar jag gärna om eftersom det är två projekt som jag drivit. Jag tycker att dessa projekt låg rätt i tiden.

Jag känner att jag svikit, för jag vet inte vad vi nu har för politik. När någon vill slå i varningsklockor så hoppas jag man åtminstone svarar dessa grupper. Jag känner jag svek de som tog kontakt i våras och responsen uteblev.

Jag vet att jag sitter i ett regeringsparti och jag skall vara lojal. Men tyvärr kan jag inte det. Jag kan inte stå för skrivningarna i budgeten, för jag vet inte vad de står för.

Man skriver om utbyte av sprutor och kanyler. Redan under förra regeringen lyfte Ålands Framtids representant i den parlamentariska missbruksgruppen denna viktiga fråga, och jag begärde då att vi skulle utreda vad ska vi ha för politik kring detta.  Så man skulle se på frågan mera från avdelningen.

Jag är inte emot harm reduction men jag vill att man tänker till vad man vill med den.

Den nuvarande parlamentariska gruppen har sammankallats två gånger. En gång för info om gruppen och dess arbete och andra gången när man träffade den operativa gruppen och erfarenhetsexperter d.v.s. f.d. missbrukare.
Bra möten, men vad vill vi?

Det jag har sagt länge och som också Rensa Åland-projektet stod för: ”det skall vara obekvämt att hålla på med droger, men lätt till vård”.
Därför är jag skeptisk till hur man skall hantera det här med sprututbyte. Den här frågan så är verkligen nyfiken på hur man gör. Och är då ÅHS rätt ställe att ha det på?

Förra regeringen gick in för Projekt Nollvision och att man skall samordna resurser därifrån. I denna budget hittar jag inget om projektet eller visionen kring det. I varje val så finns efterlysning om en samordnare, men inte i senaste val. För det har man fått i projektet nollvision. Minister Valve: Förvalta det väl. Man kan använda tredje sektorn mera än vad som görs idag.

Man behöver inte alltid informera mig. Men i denna fråga är jag ingen ja-sägare. Jag har suttit med föräldrar som är förtvivlade med att deras barn valt drogerna framom familjen. Jag kan få det att låta värre än så, men det vill jag inte ha med här.

Inom dessa områden kan vi inte se mellan fingrarna och luta oss tillbaks och säga det löser sig nog. Träffa då en familjemedlen och höra vad missbruket haft för konsekvenser för: Sömnlösa nätter, alla besök bl.a. till psykiatrin, eventuell sjukskrivningar. Listan kan göras lång.

Jag vill att polisen skall jobba ute och störa så mycket som möjligt i ett tidigt skede, det skall finnas resurser att störa de unga som är i förälskelsefasen, då skall polis och det sociala samarbeta att den unga väljer att bryta sin missbrukskarriär, som bara går åt ett håll och det är neråt.

Vi skall ha ett utvecklat barnskydd som tar tag i situationen.
Vi skall utbilda föräldrar genom t.ex. program som effekt.

Skall vi ha ett sprututbytesprogram så tycker jag man verkligen ska se för vem och varför? Här måste vi få klarhet! Det är allt fler familjer som har barn i drogernas klor. Ingen kan vara säker. Man kan inte köpa sig

Hösten 2006 gjorde den svenska konsultfirman Kognitiv Forum jobb och såg på vilka resurser vi har på Åland och om vi gör rätt.

Det jag kommer ihåg är:

  • Vi satsade rätt på förebyggande
  • Vi satte in Suboxonevård för snabbt, utan att testa drogfri vård först

Slutsatsen var att problemen först och främst var politiska. De konstaterade att vårt mål är att sträva efter ett narkotikafritt samhälle,  Den strävan hade då inte stöd hos den finländska riksåklagaren som vill att innehav av ringa mängder narkotika inte skall vara straffbart.

Då pratade vi om att jobba för att Åland skall bli ett testområde med strängare straff mot narkotikabrott än i övriga Finland.

Vi ville då också att man på Åland skulle bli dömd till vård istället för fängelse. Jag ser att 1 år på behandlingshem är bättre än 3-4 månader i ett fängelse.

Därför tycker jag ledamot Lindholm idé i ett replikskifte igår om en lagmotion från ett enhälligt lagting skulle vara bra, så låt det gå från ord till handling.

Det är våra unga och deras framtid vi pratar om.

Camilla Gunell: Kärlek till naturen är utgångspunkten

Närings- och miljöminister Camilla Gunells tal kring miljöfrågorna i budgetdebatten i lagtinget:

Det är ett stort ansvar och det första man måste inse är att det här är ett arbete man inte kan göra ensam. Det arbete som nu pågår brett och djupt inom ramen för nätverket bärkraft.ax och i enlighet med hållbarhetsrådets ledning visar att det finns ett engagemang och en vilja i vårt samhälle som är stor och som vi kan bygga vidare på.
Just nu ställer världen om mot hållbarhet. Insikten om att jordens resurser är ändliga och att en evig tillväxt och konsumtion inte fungerar är nu ett uppenbart faktum. Världens länder har genom Paris-avtalet beslutat att vända riktning. FNs 17 hållbarhetsmål kräver av oss alla att göra förändringar i våra livsmönster, konsumtion och produktion.
Som FN-s generalsekreterare Ban Ki-moon sade: ”Vi är den första generationen som kan utrota fattigdomen och den sista som kan bekämpa klimatförändringarna”. Den gamla världens tillväxtbegrepp måste förändras och göras miljö och klimatanpassat.
Dessa internationella överenskommelser ger mänskligheten hopp, även om USAs nya predsident fortfarande tillhör den gamla stammen klimatförnekare vilket förstås är illa. På Åland vill vi bidra med det vi kan till den globala agendan.

Lagtinget har bestämt att Åland ska vara ett hållbart samhälle senast 2051. Det gör vår process världsunik och därför vill man nu att vår hållbarhetsagenda översätts och skickas till FN som ett gott lärexempel. Men jag tror inte en sekund på att ålänningarna tar order av politiker och potentater. Viljan och lusten att arbeta mot ett hållbart samhälle måste komma ur människorna själva.

Den kraften, viljan, i det åländska samhället kommer ur människors starka känsla för naturen, till havet och stranden, till blåstången och fåglarna, skogen och vitsipporna. Den värme och kärlek människor känner för naturen är utgångspunkten i vårt hållbarhetsarbete. Den känslan inspirerar och motiverar oss enskilda individer, företag, föreningar, näringsliv. Jag har också lanserat ordet MILJÖNSAMHET – miljöanpassning och lönsamhet är två begrepp som går samman. Det förstår man mycket väl inom näringslivets olika branscher.

Och man måste också visa att det inte är något konstigt. Vi kan det redan. Vi kunde det förr i alla fall. Gammaldags sparsamhet, varsamhet om tingen, att ta tillvara naturens resurser, att konsumera klokare. Vi kan det redan, vi måste bara väcka till liv det arv och tradition som fanns och sätta in den i ett nytt, modernt sammanhang och en strukturerad arbetsprocess. Idag kallas det här future fit-business, green growth och cirkulär ekonomi.

Ålands näringsliv har det gemensamma hållbarhetsarbetet med idag som en naturlig del i sin näringslivsbarometer. Flera branscher arbetar med omställning och för oss inom det offentliga gäller det att själva bli bättre, utbilda oss och fatta riktiga beslut. Det gäller också för oss att definiera det offentligas roll i den här processen, ett arbete som kräver ett ledarskap som är tydligt, inbjudande och engagerande. Mycket fint att även producentförbundet leder arbetet med en nyskapande livsmedelsstrategi med stark fokus på cirkulering av näringsämnen, dvs hur kretsloppen ska fungera som helheter och där också det som idag kan kallas avfall tas tillvara och blir ny näring som behövs för livsmedelsproduktion där fosfor och kväve inte ska ut i sjöar och vattendrag och öka övergödningen, utan tas tillvara som resurser.

Sjöfart och flygtrafik reglerar internationellt och där kommer det krav på förändringar. Det vi själva kan arbeta med och bestämma över är besluta om våra minskningsmål gällande koldioxidutsläpp gällande biltrafik och transporter. Vi har beredskap att bygga ut infrastruktur för elbilar, år 2017 får vi en klimat- och energistrategi för målsättningarna framåt för utveckling av vind, sol, biogas, projekt pågår om fiskdiesel, eldrift på landskapets linfärjor och fartyg och skogsprogrammet med skogen som resurs för uppvärmning, att bygga mer i trä på Åland och som kolsänka.

Vi har också kommit vidare med att få Åland som testområdet för ny teknik inom det projekt som leds av CLIC Innovation och där många finländska universitet och forskningsinstitut ingår tillsammans med stora företag som ABB, Wärtsilä och många fler. Åland som ett avgränsat samhälle kan fungera väl som testplattform inom förnyelsebar energi och smarta nät och jag tycker vi jobbar med lokala företag som visar ett stort engagemang.

Den viktigaste miljöfrågan på Åland är vattnet. Nästa år kommer lagtinget att få en ny vattenlag och en ny avfallslag på sitt bord. Stora och viktiga lagpaket och vad vattenlagen beträffar en totalreform. Landskapet investerar också i belastningsverktyg, avancerade datamodeller som kan bedöma olika vattenförekomsters kvalitet och därmed få ett bättre underlag för hur vattnet runt Åland mår och om man kan tillåta mer näringsämnen eller var man måste minska. Viktigt, nytt instrument som utvecklas i samarbete med svenska SMHI.

Även när det gäller dricksvatten och avloppsvatten pågår som bäst viktiga arbeten både inom LR och i samarbete med Ålands vatten och kommunerna med en ny VA-plan som troligen kommer att kräva en hel del investeringar runt om på Åland för att trygga vattentillgången för alla. Det pågår även viktigt arbete med att upprätta skyddszoner för att skydda vattentäkter och i enlighet med nya LBU-programmet prioriteras tillsammans med känsliga vikar extra breda skyddszoner och miljörådgivning. Dessa två som prioriteras i landskapsregeringens konkreta vattenvårdsarbete och om medel och krafter finns också restaureringsåtgärder i de mest nedsmutsade sjöarna och vikarna.

Åland ligger fortfarande långt efter EUs krav när det gäller Natura 2000 områden. Landskapsregeringen måste leva upp till dessa krav om vi inte hellre betalar böter än skyddar vår egen natur och biotoper.
Vi har nu 2 – 2,5 % av landarealen och totalt borde vi sträva till 5 % landareal och 10 % vattenareal. Förutom de markområden som landskapet redan äger handlar de allra flesta om intrångsersättningar genom engångbelopp eller återkommande betalning eller arrenden för vissa antal år ex 50 år. Mycket bra att vi nu har bra fart på och kan visa EU att vi går framåt. Den åländska naturen unika värden är lika värdefulla som vår kultur och självstyrelse och även det måste få kosta!

Igge Holmberg: Huvudlöst förslag från de obundna

Igge Holmbergs anförande i lagtinget idag:

Det har kommit många beskyllningar från oppositionen om hur vi skär ner förmånerna för vanliga människor. Men om man ser i budgeten så händer det ju inte.
Det har sagts att vi skulle avskaffa barnbidraget, studiestödet för vuxna, utkomststödet, hemvårdsstödet och en massa annat.
Nå, allt det där är kvar i budgeten, eller snarare det är inte i budgeten, för vi har inte rört det. Inga nerskärningar på de sociala förmånerna till medborgarna.

Det kan man till stor del tacka socialdemokraterna för. Ni förstår, det finns en orsak till att vi är med i den här regeringen.
Och det är inte för att vi blivit ett högerparti helt plötsligt. Då skulle jag inte stå här.
Vi socialdemokrater jobbar, som ledamot Göte Winé sade i sitt anförande, långsiktigt och vet att man måste ha en helhetsyn på samhället. Vi har en tydlig linje och det är därför det är viktigt att vi är med i en regering på Åland. Som de som på allvar ser efter när det håller på att gå för långt.

Vi är det enda vänsteralternativet, det enda parti som ser till att hålla borgerligheten lite i schack. Utan oss skulle vad som helst kunna hända.

Det är ju bara att se på motionen från Obundna som kräver att man ska spara ytterligare fem procent på alla avdelningar. Oppositionen klagar på att vi har ett sparbeting på runt två procent av ÅHS kostnader, men lägger en motion som vill att man ska ta bort ytterligare fem. Man har lagt en budgetmotion som förutom de inbesparingar som regeringen redan tar – som är hanterbara – ska ge oss ytterligare fem procent färre lärare, rektorer, läkare och sjukskötare, fem procent färre lagberedare, fem procent färre vägarbetare, vaktmästare, skogsvårdsintendenter. Fem procent färre tjänstemän på byråerna. Och, antar jag, fem procent färre ministeruppdrag också. Det är ju ett alldeles huvudlöst förslag.

Det är ett förslag som är tänkt att låta sparsamt, men samhällsekonomiskt är det ju rent vansinne. Enda orsaken till att man lägger det är att man vet att det aldrig kommer att behöva infrias. Men visst det låter bra och ger rubriker.
Samma beteendet ser vi i Finlands regering också. I de tre konservativa partierna tänker man på sina egna frågor, men inte på helheten, inte på alla medborgares vardag. Därför kan man prata om att få fler innovatörer och entreprenörer i samhället, samtidigt som man skär ner i undervisningen. Huvudlöst.

Igen, det är därför vi är med i regeringen. För att jobba framåt, ta tag i kommunfrågan. Få en verklig förändring. Vi har en chans nu att förändra Åland till det bättre, bli lite modernare, få mer rättvisa för alla ålänningar genom att ge alla en ny kommunreform.
Vi sitter inte med i den här regeringen för att vi vill spara på ÅHS. Vi vill förändra ÅHS, förändra verksamheten på lång sikt så den blir kraftfull och hållbar. Fortsätta jobbet vi påbörjade förra
mandatperioden under hälsominister Aaltonen. I den här budgeten har vi socialdemokrater fått gehör för att alla barn upp till 20 år får gå gratis till primärvården. Det är ett första steg. Nästa är att få avgiftsfritt för alla barn som behöver till att specialvården och att få ett familjetak på avgifterna för de som behöver det.

Den nordiska välfärdsmodellen bygger på en skattefinansierad offentlig välfärd. Det jobbar vi för. En sjukvård som ska vara så bra att det inte behövs privata alternativ.
Vi vill bygga ett samhälle för alla. När man har det som rättesnöre så kan man inte säga att man vill skära så och så många procent.
Inte utan att specificera var man tänker göra dessa nedskärningar.
Vill man bygga ett samhälle så måste man se helheter. Därför är vi med och bygger framtiden i en regering som faktiskt kommer
att förändra Åland till det bättre. Det kommer att bli färre kommuner och det kommer att bli bra.
För alla ålänningar.

Carina Aaltonen: ”Hållbarhetsarbetet är fantastiskt bra”

Varenda barn och unge på Åland ska växa upp i trygghet. Känna att de är älskade och att de får stöd och hjälp – om det finns behov av det. Det ska inte spela någon roll var på Åland man bor, vad man heter eller vems barn man är. Så inledde Carina Aaltonen sitt anförande i lagtingets budgetdebatt:

Socialdemokraterna delar det upprop som över etthundra socialarbetare undertecknat och som vill ha ett gemensamt barnskydd. Det är för oss en självklarhet att ett så svårt och komplext området som griper in i utsatta barn, ungas och deras familjers liv måste ha de bästa förutsättningarna för att göra ett så bra arbete som möjligt. Vi måste samla resurserna över kommungränserna under ett gemensamt KST med de smala sociala områdena såsom barnskyddet, utkomststödet, handikappservicen, missbrukarvården och specialomsorgen.

Även om alla 16 kommuner skulle föra in denna del av socialvården under ett gemensamt tak så krävs det ändå ett bra samarbete mellan andra aktörer på fältet. Samverkan är ett nyckelord. Med ÅHS, med den kommunala barnomsorgen och skolan, med AMS, med FPA och andra nätverk. Detta behövs för att varendaste en på Åland, som har särskilda behov, ska få det stöd de behöver för att få möjlighet att leva ett så bra liv som möjligt. Det här gör vi för människorna och familjerna, inte för att i första hand spara pengar eller för att bråka med kommunerna. Jag är övertygad om att rätt insatser i rätt tid och på rätt nivå, sparar både tid, pengar och lidande. Det är helt enkelt ett mycket smartare sätt att jobba på.

Man räknar att ungefär 3000 personer eller 10% av den åländska befolkningen består av människor med olika variationer och grader av funktionsnedsättning. Det är många människor som får kämpa extra mycket för att ha en fungerande vardagen och stödet kan variera stort beroende av i vilken kommun man är bosatt i. Så ska det inte vara. Därför behövs Kommunernas socialtjänst. Därför är det bra att ett nytt program för ett tillgängligt Åland tas fram. Vi vet att arbetet för att göra Åland mer tillgängligt för alla är något som aldrig någonsin blir klart eller färdigt. Det är ett ständigt förbättringsarbete. Därför är det också viktigt att årligen redovisa vad som har åstadkommits under året, genom att beskriva det i landskapets bokslut. Då får man också möjlighet att visa upp vilka tillgänglighetsåtgärder som har gjorts inom förvaltningen och underlydande myndigheter. Att fokus nu läggs på arbete och sysselsättning för personer med funktionsnedsättning är bra.

Ålands hållbarhetsarbete är fantastiskt bra och inspirerande, både här hemma och utanför våra gränser. Insikten om att jordens resurser är ändliga och att en evig tillväxt och konsumtion inte fungerar är nu ett uppenbart faktum. Världens länder har genom Paris-avtalet beslutat att vända riktning. I går ratificerade Finland Paris-avtalet och Ålands lagting ska inom kort också få ge sitt godkännande av detta. Det är viktigt med dessa internationella överenskommelser som inger hopp – även om det amerikanska presidentvalet kan bidra till att det livsviktiga klimatarbetet bromsas upp.

Att drastiskt minska CO2-utsläppen är ett mål som även vi ålänningar måste omfatta. Vi måste minska våra utsläpp från dagens 7 ton CO2 per person och år till låga 1,5 ton om vi ska klara av att undvika att temperaturen på jorden ökar med 2 grader. Utsläppen verkar dock plana ut nu, men kraven på att minska vår utsläpp med 10% per år kvarstår. Jag ser gärna att landskapsregeringen tar rygg på Sverige som beslutat minska sina CO2 utsläpp i transportsektorn med minst 70% till 2030. För Ålands del är detta inte helt enkelt, flyget och färjtrafikens utsläpp regleras via internationella avtal, men våra egna fordon, färjor och kollektivtrafik kan vi styra över.

Här ser jag fram emot den klimat- och energistrategi som regeringen ska ta fram. Den behövs för att visa att vi menar allvar med vårt hållbarhetsarbete. Det vi kan göra – och skulle vara trevlig om vi kunde börja redan nu – är att införa att alla resor som görs inom förvaltning, myndigheter och bolag samt Ålands lagting ska klimatkompenseras. Det brukar jag själv göra ibland när jag privat använder flyget men från och med nu kommer jag att alltid göra det. Vi har ett personligt ansvar att knuffa saker i rätt riktning – och om vi är många som väljer att göra det kommer förändringen snabbare.

Vad rör det mig, kanske ni tänker? Jo, av den enkla anledningen att skapa en medvetenhet om att allt vårt resande mer eller mindre bidrar till klimatförändringen. Utan insikten om vårt personliga ansvar kommer en nödvändig förändring inte att ske. Vanligtvis försöker man att få andra att förändras och det brukar sällan lyckas. Vi måste komma bort från det som en tidigare näringsminister kallade ” nånannanismen”! Vi har alla ett ansvar.

För övrigt så sker det mycket inom miljöområdet på Åland, något som socialdemokraterna välkomnar. En ny avfallslag, en ny vattenlag och en ny naturskyddsförordningen och revidering av naturvårdslagen är bra. En ny djurskyddslag skulle vi gärna se att kommer på plats, den är efterlängtad både av djurägare och tillsynsmyndigheten.

Vi vill ha en bra trafikmiljö för alla

För vem bygger staden sin infrastruktur? Det frågar sig Rolf Granlund i en insändare i lokaltidningarna i förra veckan. I sitt debattinlägg vurmar han för bilismen på olika gator i Mariehamn, i synnerhet på Storagatan och Ålandsvägen.

Dessa gator belastas stundtals av mycket trafik och visst ska den fram på bästa möjliga vis, men gator som går genom centrala delar av en stad är inte – och ska inte – vara som breda landsvägar. Vårt och socialdemokraternas svar på Granlunds fråga är att vi ska en infrastruktur som är till för alla invånare – inte bara för genomfartstrafiken med bil. Vi ska ha ett trevligt, trafiksäkert och estetiskt tilltalande centrum.

Vi vill ha en fungerande kollektivtrafik som invånare och turister tycker att är funktionell att bruka, något som sorgligt nog motarbetas av de borgerliga partierna. Efter kraftiga nedskärningar för några år sedan är busstrafiken den service i Mariehamn som flest medborgare är missnöjda med. Ändå togs nyligen ett beslut i infrastrukturnämnden om att nuvarande nivå på busslinjer och turtäthet i stort sett kommer att vara den samma ytterligare två år till. Vi röstade emot och reserverade oss. JESSY

Inget annat parti driver frågan om bättre kollektivtrafik – och definitivt inte Ålands Framtid. 2012 föreslog partiet att staden helt skulle UPPHÖRA att använda skattepengar för kollektivtrafik! Tack och lov var inte ens övriga borgerliga buss-skeptiker med på en sådan medborgar- och miljöfientlig politik. Och nu kallar alltså ÅF-politikern Granlund infrastrukturnämnden för ”hårdnackad” när vi vill göra staden trafiksäker och tilltalande. Vi låter läsarna/väljarna avgöra vad som är mest hårdnackat.

Är det viktigast att de ”flera hundra” (Granlunds ord) bilarna som kommer från färjorna snabbt kommer genom staden eller är det viktigast att gående och cyklister, gamla såväl som unga, stadsbor och övriga ålänningar samt turister, får en bättre trafikmiljö? Det är det som är skiljelinjen.

Granlund skriver att han är nöjd med att majoriteten i infrastrukturnämnden på förslag av Lennart Isaksson (M) ”tryckte på pausknappen” när det gällde ombyggnaden av Ålandsvägen, något vi (S)-ledamöter reserverade oss emot.
Pausen blev inte långvarig. Efter en återremiss beslöt infrastrukturnämnden vid måndagens möte till vår glädje att bygget startar i vår och med arbete under sommaren när vägarbeten är som lättast och billigast att genomföra. Vi är glada att hela nämnden kunde enas om att få igång ombyggnaden och dessutom att inte slösa med skattepengar.

Anders Hallbäck (S)
Jessy Eckerman (S)
ledamöter i infrastrukturnämnden

Nina Fellman: ”Alla delar av Åland ska vara livskraftiga”

 

Varför ska vi hålla på med ett kommunstrukturarbete? Den frågan svarade kansli- och kommunminister Nina Fellman på i lagtingets budgetdebatt. Att folket vill ha förändring, att alla delar av Åland ska vara livskraftiga och att medborgarna ska sättas främst är tre anledningar.

Här är hela Ninas tal:

Jag vill inleda med att förtydliga en sak. Under det senaste året har jag inte noterat att det skulle vara något lurt alls med förvaltningen. Inte heller att där är för mcyket folk. Tvärtom. För att klara allt det arbete som anstår en självstyrelse har vi för lite folk, även om alla jobbar häcken av sig. Ett stort tack till min lilla avdelning för väl utfört arbete och tålmodig upplärning av ny minister.

I mitt anförande ska jag uppehålla mig vid de två viktigaste förändrings- och utvecklingsprojekten på mitt ministerområde, kommunstrukturreformen samt integrationsarbetet i landskapet, och avsluta med några ord om externpolitiken.

Integration är ett högt prioriterat område för landskapsregeringen. I regeringsprogrammet konstateras; ”En god integrationspolitik är ett viktigt framtidsområde och riktar sig både till arbetskraftsinvandrare, flyktingar, asylsökande och den egna befolkningen.” Det sistnämnda är kanske det viktigaste. Det är vi som bor här som ska se till att vårt samhälle är öppet och inkluderande, och det har inget alls att göra med vilka inflyttade som får ett startstöd för att komma igång, för det rör långt ifrån alla som kommer hit. Nyckelområden för en lyckad integration är arbete, språk.

I årets budget finns därför en försvarlig summa pengar fördelad på olika ministerområden, framför allt för språkstöd i olika former, för SFI utbildning, lärande i arbete, genom landskapsandelar till skolor och barnomsorg.

Vi har en nysatsning på tredje sektorn, en särskild pott med PAF-medel för nya och innovativa sätt att jobba med integration, inte med perspektivet att vi ska hjälpa dem, utan med frågan hur vi tillsammans ska jobba för en bra integration. Enligt ÅSUBs senaste befolkningsstatistik flyttar mer människor än någonsin bort från Åland, så att inflyttningen med nöd och näppe ger oss en positiv befolkningsutveckling. Där är utmaningen. Misslyckas vi med integrationen så misslyckas vi med att utveckla vårt samhälle vidare. De pengar som hittills anslagits, 40.000 euro är, får jag tillägga, en början. Avsikten är att utveckla ett integrationsprogram som är så bra och ger så goda resultat att alla förstår att det är en investering för framtiden, inte en kostnadspost i budgeten.

Så till kommunstrukturarbetet.

Varför ska vi hålla på med det? Är det för att sossarna i synnerhet och regeringen i allmänhet vill centralisera till varje pris? Är det för att man vill släcka lamporna på landsbygden, lägga ner skolorna och, som centerns partiordförande uttryckte det, skicka ut åldringarna på gatan?

Kommunstrukturreformen drivs av

  1. en väl dokumenterad önskan hos den åländska befolkningen att se en förändring
  2. en omsorg om att alla delar av Åland ska vara livskraftiga, inte bara överleva. Med den politik som hittills drivits har allt inte varit rosenrött. Vi sett hur både skärgård och landsbygd sakta utarmats på arbetsplatser, hur skolor stängts och befolkningen åldrats. Vi kan konstatera att status quo med 16 kommuner är detsamma som långsam nedgång och handlingsförlamning på många viktiga områden där vi behöver jobba framåt tillsammans.
  3. en vilja att se till att medborgarna, inte de nuvarande kommunala maktstrukturerna, sätts först. Likvärdig, högkvalitativ service på alla områden, till alla ålänningar, är målet. Inte att det finns skillnader i skattetryck, servicenivåer och förmåner mellan människor som bor bara några tiotals meter ifrån varann.
  1. Viljan att utveckla helheten Åland. Det finns många områden där samarbete är nödvändigt. Till exempel vatten och avlopp, fysisk planering, äldreomsorg, näringslivsutveckling och infrastruktur. Det finns mycket jobb att göra som idag blir ogjort för att man helt enkelt inte hinner med det när man har fullt sjå med att hålla den kommunala näsan ovanför vattenytan.

I denna budget finns några kostnadsposter som ska användas till att slutföra det utredningsarbete som inletts: ett förarbete för ny kommunindelningslag, lite mer medel för PwC för förankring och diskussioner med berörda parter, en ÅSUB-enkät om vad medborgarna på Åland tycker, som ska tas med och utgöra grund för kommande beslut.

Med tanke på att detta är första gången sedan Åland steg upp ur havet som frågan utreds seriöst, är det småpengar. Jämför till exempel med pengar som tidigare gått till kortruttsutredningar, till golfbaneutredningar, till broutredningar och till utredningar om simhallar, och så vidare.

Landskapsregeringens avsikt är att när utredningarna är klara och vi har en faktabas för ett beslut, gå vidare, göra det. I februari närmare bestämt. Så snabbt har man väl aldrig marscherat förut i en viktig fråga, och kanske är det det som orsakar den stora skälvan bland de partier som helst ser att allt förblir som det alltid varit. Självklart ska den lagstiftning som ska tas fram ske med parlamentarisk förankring. Vi kommer att behöva varje insikt och varje väl grundad åsikt som finns, men landskapsregeringens utgångspunkt är att det finns ett reellt behov av förändring, och det ska vi jobba för att förverkliga. Det är, som vi ser det, vårt ansvar. Helheten Åland.

För de norråländska kommunerna Finström, Sund och Saltvik reserveras 45.000 euro för den kommunindelningsutredning som man enligt gällande lag har rätt att begära. När den är klar kan den resultera i en sammanslagning, eller bli en del av den större processen.

Slutligen, några ord om externpolitiken. Som ansvarig för europeiska frågor, nordiskt samarbete och kontakterna till Finland och Sverige, kan jag konstatera att varken tiden, pengarna eller personalen räcker till.

EU-enheten jobbar med håret på ända för att hinna med den flod av direktiv som direkt påverkar det åländska samhället. Det nordiska samarbetet, så viktigt som det är, har inte samma tvingande effekt, och hamnar därför ofta i baksätet. I relationerna till Finland och Sverige kan vi konstatera att det system vi hittills jobbat med, med kontaktpunkter i form av Ålandskontor i de bägge huvudstäderna, inte varit tillräckligt effektivt eller fokuserat på rätt saker, särskilt inte i förhållande till Helsingfors. Det är ingens fel, men  en följd både av ändrade arbetssätt i riksdag och regering och en annan politisk majoritet som gör att framkomligheten för det åländska och det svenskspråkiga i Finland just nu är svårt. Ambitionen i Helsingfors är nu att kartlägga och fokusera på de nyckelspelare i partier, på ministerier och i utskott som vi nödvändigt måste jobba med, och sedan sätta oss själva i arbete. De åländska partierna, det åländska parlamentet och den åländska regeringen måste ha en större personlig närvaro i Helsingfors, och det finns inga genvägar till de nödvändiga personliga kontakterna. Det är vi politiker som måste göra jobbet.