fbpx

Camilla Gunell på FSD-kongress: ”Ni måste tänka helt nytt”

Hård regeringskritik och en stor oro över det ökande stöveltrampet i Europa var frågor som präglade debatten på de finlandssvenska socialdemokraternas kongress, som hölls i helgen i Åbo. Också försvarsminister Jussi Niinistös ifrågasättande av Ålands demilitariserade status kommenterades. Och Ålands socialdemokraters ordförande, vicelantrådet Camilla Gunell höll tal:

Socialdemokrater! Kära kamrater!

Olof Palme sade så mycket klokt. Om samhället och om världen. Många socialdemokrater genom tiderna har varit otroligt kloka människor. De har tagit internationellt solidariskt ansvar och belönats som Martti Ahtisaari med Nobels fredspris. De föreläser och delar med sig av sin visdom vid prestigefyllda universitet som Tarja Halonen. För att inte tala om Margot Wallström, Jan Eliasson, Ingvar Carlsson och många fler. De är socialdemokrater och de respekteras högt internationellt och deras arbete har på ett betydande sätt förändrat och förbättrat världen.

Socialdemokratin har genom tiderna burits av idén om allas lika värde och att vi genom jämlikhet och solidaritet skapar samhällen som är bättre för alla. Det är vårt historiska arv och även vårt ansvar.

Olof Palme sade att ”Samhället är människans verk och om något är fel kan vi ändra på det”. Det tänker jag på ofta. Vi som har politisk makt har också varje dag möjligheten att ändra på saker. Vi är inte några offer för en nyliberal kapitalism och ostyrbar marknadsekonomi. Det är inte Nasdaq-börsen som sätter agendan. Det ska folken göra genom sina folkvalda.

Just nu ställer världen om mot hållbarhet. Insikten om att jordens resurser är ändliga och att en evig tillväxt och konsumtion inte fungerar är nu ett uppenbart faktum. Världens länder har genom Paris-avtalet beslutat att vända riktning. FNs 17 hållbarhetsmål kräver av oss alla att göra förändringar i våra livsmönster, konsumtion och produktion.

Som FN-s generalsekreterare Ban Ki-moon sade: ”Vi är den första generationen som kan utrota fattigdomen och den sista som kan bekämpa klimatförändringarna”.

Så är det. Dessa internationella överenskommelser ger hopp och Socialdemokraterna ska tydligt visa att vi är beredda att förverkliga målen. Vi ska göra det utgående från tanken på att den sociala hållbarheten är den viktigaste. Ekonomin är ett redskap och att temperaturen inte ökar är ett mål som måste uppnås. Men det är människorna som ska göra jobbet, det är bara vi som kan förändra det som blivit fel. Den omställningen, den agendan ska vi arbeta med lokalt, nationellt, inom EU och internationellt.

I nästa regering är det ni som ska regera. Då förväntar jag mig att ni ska vara redo, ha kursen klar, vara starka, fulla av vilja, mod och entusiasm att förändra.

Med Finland så som det ser ut idag räcker det inte att komma till regeringsbordet men gamla trötta tunga steg, som Mårran i Mumin, och tänka att man ska sätta sig på samma stol, i samma strukturer, med samma tjänstemän, och förvalta vidare i samma system som körts till skrot och vars idéer helt uppenbart inte räcker till för att lyfta landet ur svackan.

Ni måste tänka helt nytt.

Ni kanske undrar vem jag är, att stå här och säga vad ni ska göra. Ja, jag kommer från ett litet samhälle i havet, med egensinniga människor, en självstyrelse, en minoritet, kanske till och med ett irritationsmoment för en enhetsstat som Finland. För oss går det ganska bra, fast vi är så små, starkt och välfungerande lokalsamhälle som vi är stolta över. Och vi menar att vårt lokala arbete, vårt bidrag till den globala agendan är viktigt. Vi jobbar tillsammans och stärker självkänslan. Särskilt om IFK vinner guld i morgon!

I vårt hållbarhetsarbete på Åland, kanske det allra viktigaste vi gör just nu, har vi bestämt att Åland ska vara ett hållbart samhälle 2051. Vi har en beslutsam och uppfriskande utgångspunkt. Mäniskorna på Åland går inte att ge order. Människor överallt tar inte order av politiker och potentater. Viljan och lusten att arbeta mot ett hållbart samhälle måste komma ur människorna själva.

Kraften i det åländska samhället kommer ur naturen, den starka kopplingen folk känner till skogen, till vattnen, till havet och stranden, till blåstången och fåglarna och vitsipporna. Den värme och kärlek människor känner för naturen är utgångspunkten i vårt hållbarhetsarbete. Den känslan finns också i finländarna och genom den känslan kan man inspirera och motivera folk, företag, föreningar, näringsliv att anpassa sig och ställa om i en mer hållbar riktning.

Och man måste också visa att det inte är något konstigt. Vi kan det redan. Vi kunde det förr i alla fall. Gammaldags sparsamhet, varsamhet om saker, att ta tillvara naturens resurser, att konstumera klokare och mindre. Vi kan det redan, vi måste bara väcka till liv det arv och tradition som fanns och sätta in den i ett nytt, modernt sammanhang. Idag kallas det futurefit-business, kretslopp och cirkulär ekonomi.

Vi politiker måste försöka göra svåra saker enklare att förstå, även om världen och det som sker mer komplext än någonsin. Världen är rörlig, osäker och tvetydigt. Kriser av olika slag avlöser varandra. Det är det nya normala. Då är uppmaningen till det politiska ledarskapet att visa klarhet, vision, civilkurage och humanism.

Det finns många i det finländska samhället som har hatet och föraktet som utgångspunkter. Också idag i regeringens och riksdagens demokratiska salar. Främlingsfientliga röster lockar med att ”bara allt var som förr”, som i en ljuv finsk svartvit film från 50-talet då alla hade rågblont hår och talade finska med olika dialektal färg – då blir allt bra igen. Även om drömmen är osann lockar den för att livet var enklare att förstå. Kvinnor och män hade sina roller – inte utmanade av feminister och könsmaktsordning.  Monokultur rådde, inte mångfald, inte en massa konstiga språk, religioner och kulturer att förstå sig på.

Vi står i ett vägskäl, som inte ser alldeles ljus ut. Jag tycker att en varning är på sin plats. Vi måste akta oss för att blunda för hur fascismen i Europa just nu sprider sig. Ett fult huvud sticker upp i Ungern, ett i Frankrike, ett i Sverige, ett i Storbritannien och i Finland. De har mycket gemensamt, framför allt att de bygger på och hejar fram hatet och föraktet i ett samhälle. De bygger på att söndra och så tvivel.

Socialdemokrati är motsatsen till detta. Motkraften. Vi vet att en god värld inte byggs av egoism, rasism och hat. En god värld byggs av människokärlek, givmildhet,  öppenhet och kunskap.

Socialdemokratins opinionssiffror har ibland gått ner, även om de nu igen ser positivt ut. Folk har uppfattat att ideologin urvattnats efter alltför många kompromisser i borgerliga regeringar. Efter många år som statsbärande parti förknippas socialdemokratin av en del med trög statlighet, storskalighet och kollektiv likriktning. Därför måste vi tala om värderingarna, möjligheterna, lösningarna och lyfta folk ur misstro, ängslighet och vanmakt. Stärka deras självkänsla och stolthet, visa folkviljans och demokratin möjligheter. Att det som är fel idag GÅR att ändra på.

När en Soini eller en Hakkarainen varnar för knark och våld och otrygghet på gatorna, låt oss prata om att hålla ett barn i famn och veta att det räddats till trygghet, hos oss. Att det inte dog på en strand vid ett kallt hav.

Låt oss prata om delade måltider med nya smaker, om gemensamt arbete och hopp, om hur Finland kan bli den plats som nya människor älskar. Hur vårt ibland lite dystra och bleka land kan bli färgstarkt och spännande.

Så, hur omsätter man värme, omsorg och solidaritet i praktisk, politisk handling?

Om jag kan svaret så har jag Nobelpriset som i en liten ask.

Några saker tycker jag måste tjäna som utgångspunkter:

  1. När ni sätter er i regeringen, och det kommer ni att göra, så finns det ingen återgång till en stabilitet utan ekonomiska och politiska kriser som avlöser varann. Europa och världen befinner sig i en oerhörd omvälvning, på väg att lämna eller lämnas av den kapitalistiska tillväxt-ekonomi  som varit det normala. Orsaken vet vi. Planeten räckte inte till.
  1. Det fanns en tid när vi visste hur man skulle klara livhanken utan Nokia. Vi visste att sparsamhet, återanvändning, resurs-snålhet var grundläggande dygder. Att hitta på uppfinningsrika lösningar som följer de små behoven, inte de stora begären.
  1. Förändring måste vara en konstant process. I varje organisation, på varje nivå, måste det finnas folk som drivs av glädje, och av viljan till förändring, människor med annorlunda ideer. Omfamna äventyret och det som är annorlunda. Vem vet vem som besitter de bästa framgångssagorna. Kom ihåg att Socialdemokratin är en reformrörelse.

Utmaningen är att göra folk trygga i förändringen. Tove Jansson sade det såhär: ”Allting är mycket osäkert, och det är just det som lugnar mig.”

  1. Ge människor möjligheten att lyckas. Ge dem makt. Jobba med förankring, med samtal, med legitimitet. Människor, finländare, är inte längre beredda att lyda och bli styrda av avlägsna herrar som allvarsamt säger att det är dags att igen dra åt bältet. De behöver förstå varför, och för vem de jobbar. Att det är för sig själv, för sina medmänniskor, sin framtid och sitt lokalsamhälle.
  1. Måla fram visionen om hur Finland ska bli ett hållbart samhälle. En vision som har delmål som man kan lyckas med under en livstid, men som innehåller alla delar i samhällsbygget som sakta ska förändras i samma riktning, från energipolitik, till var vi bygger skolor och vägar till hur vi tar hand om våra gamla.

Den sociala hållbarheten är grunden. Människorna kan, har förmågan och kapaciteten att rädda planeten och ge nästa generation lika goda möjligheter till ett bra liv.

Socialdemokratin har svaren på de globala utmaningarna och viljan att lösa dem. Både i Finland och globalt. För väljarna ska det stå helt klart.

En Socialdemokrat känns igen på det faktum att vi tänker längre än andra.

Vi bryr oss mer.

Vi jobbar hårdast för att förverkliga våra mål.

Det är bara NI som kan bära Finland mot en ljusare horisont. Och det måste ni göra. Finland behöver er. Världen behöver oss.

Och kom ihåg att ha roligt! Glädje sprider glädje.

—–

Läs mer om kongressen på arbetarbladet.fi

Fokusera på likheterna

Migrationen i världen kommer inte att upphöra, en del av Afrikas befolkning kommer att emigrera till Europa, men det handlar inte om någon invasion. Det är dags att spräcka den myten. Bara tre procent av världens befolkning är migranter i någon form. Den andelen har varit stabil sen 1960-talet. De flesta människor är som du och jag, de vill bo där de är.

Det finns också länder i Afrika där unga män vill bo kvar men tvingas flytta bort för att kunna försörja sin familj, de kommer till Europa för att kunna skicka hem pengar. Men de flesta har ingen illusion av något Eldorado utan de kommer för att jobba med skitjobb ett tag för att sen fara hem igen, för det är bättre än att sitta sysslolös hemma.

Sen finns det dem som är kvotflyktingar från krig, som efter lång process har befunnits ha orsak att få permanent uppehållstillstånd i ett annat land, eftersom det är för osäkert för dem att ta sig tillbaka till sitt gamla hemland. Det finns även en tredje form av flyktingar, de som kommer till ett land och på plats söker asyl. Deras fall prövas därefter av migrationsverken i det land de har sökt asyl i.

Däri ligger problemet för oss. Finland och Europa har inte levt upp till de höga ideal man hör i festtalen. Europa har istället för att skyndsamt skapa legala vägar in i Europa ingått ett mycket kritiserat avtal med Turkiet vilket redan resulterat i att flyktingar som försökt ta sig vidare till Europa har skjutits av turkiska gränsvakter.

Finland har å sin sida skärpt lagstiftningen för familjeåterföreningar samtidigt som Migrationsverket har fått i uppgift att se till att färre asylsökande ska få stanna i Finland.

Detta i ett skede när vi vet att Finland kommer att behöva mer innevånare för att klara av de problem som finns i arbetskraft och demografi inom en snar framtid.

Finland har även skrivit under FN:s Barnkonvention. Att då samtidigt skärpa lagstiftningen för familjeåterförening, vilket gör att det är svårare för barn att återförenas med sina föräldrar. Att försöka göra Finland mer oattraktivt för asylsökande än andra EU-länder.

Detta är inte värdigt ett civiliserat samhälle. Att förhindra familjer från att återförenas. Att kriminalisera migration gör inte att människor kommer att sluta försöka ta sig till Europa, och de illegala vägarna är mycket dyrare än det är att köpa en flygbiljett. Detta gör ju att svartjobbandet ökar när människor måste ta vad som helst för att betala dyra resor till smugglare.

Men det viktigaste att komma ihåg är att det handlar om människor. För några decennier sedan var det finländska män och kvinnor som for till Sverige och jobbade. Var de ekonomiska flyktingar? Med dagens samtalston, definitivt. Upplevde de trakasserier och fördomar, definitivt, vem har inte hört om finnarna som slåss med kniv och dricker vodka hela dagarna. Idag talar man om andra grupper, men sanningshalten om dem är lika stor.

Det är dags att sluta vara rädd för migranterna, människorna som av olika orsaker söker sig till Europa. Vi ska komma ihåg att i år har färre människor sökt sig över medelhavet, men redan har fler omkommit,

3 500 människor har drunknat i år, att jämföras med 2900 under samma tid förra året.

De flesta människor med utländsk bakgrund har integrerats in i vårt samhälle helt utan problem. De är arbetare, företagare och skolelever.

De är som du och jag. Låt oss fokusera på likheterna, inte på skillnaderna.

Igge Holmberg