fbpx

Höstmötesrapport

Fin gemenskap, stark kampanj och pålästa kandidater var några av orden som sammanfattade analysen av valkampanjen på Ålands socialdemokraters höstmöte i torsdags. Utöver stadgeenliga ärenden fanns även valanalys och kampanjdiskussion med på agendan.

Medlemmarna som var mycket nöjda både med valresultatet runtom på Åland och med den nuvarande regeringsbildningen konstaterade att partiet både växer och utvecklas.

Camilla Gunell fick förnyat förtroende som ordförande för partiet och Göte Winé fortsätter som viceordförande. Partisekreterare blev Carina Aaltonen. Till presidiet och styrelsen valdes 14 nya styrelsemedlemmar in och 9 fick förnyat förtroende.

De 20 styrelsemedlemmarna (10 ordinarie och 10 ersättare ) representerar 9 kommuner. Liksom tidigare ärstyrelsen för 2016 jämställd med lika många kvinnor som män. Övervägande delen av den nya styrelsen ställde upp i höstens val och åldersskillnaden mellan yngsta och äldsta medlemmen i styrelsen är 60 år.

 NORRA ÅLAND

1)     Freddie Forsman, Finström (ers. Greger Granlund, Finström)

2)     Miina Fagerlund, Finström (ers. Annika Kortman, Sund)

3)     Ann-Kristin Eriksson, Saltvik (ers. Lukas Lantz, Saltvik)

SÖDRA ÅLAND

4)     Hedvig Stenros, Jomala (ers. Renée Janetzko, Jomala)

5)     Marjo Österberg, Lemland (ers. Cay Karlsson, Lemland)

6)     Britt-Marie Sjöström-Kärki, Eckerö (ers. Simon Widman, Hammarland)

MARIEHAMN

7)     Daniel Macharia, Mariehamn (ers. Arash Ghasemi, Mariehamn)

8)     Conny Qvarfordt, Mariehamn (ers. Nina Fellman, Mariehamn)

9)     Igge Holmberg, Mariehamn (ers. Marika Kevin, Mariehamn)

SKÄRGÅRDEN

10)  Mia Hanström, Kumlinge (ers. Anna Wiksten, Eckerö)

 

Det är i mötena integrationen uppstår

Den här veckan kommer äntligen de fyra familjer som sluppit ifrån flyktinglägrens limbo till Mariehamn.

Någon gång kommer krigen i Syrien och Irak att ta slut och läget i Afghanistan stabiliseras. Men vi vet inte när. Det enda realistiska att ställa in sig på att Europa kommer att behöva ta emot fler människor under en tid framöver. Allt annat är önsketänkande.

Det är viktigt att säga.

Om vi ser tillbaka på de flyktingar som redan kommit till Åland så kostade det lite pengar att få in dem i samhället. Men det vi har fått tillbaka, både i humant och kulturellt kapital överstiger vida det samhället lagt ut i monetära kostnader.

Men det handlar inte om pengar i första hand. Det handlar om vilken människosyn man har och vad man vill göra för att förbättra samhället och inkludera människor.

Det är en annan och större fråga. Det är den frågan vi borde diskutera istället för enkla rasistiska teorier om ”hur de som kommer hit är”.

Frågan vi behöver diskutera är: Vad behöver göras för att stärka sammanhållningen i vårt land?

Det finns många progressiva som politiker begripit detta: rädsla kan inte resoneras eller fördömas bort.

Den måste mötas med politik som faktiskt förbättrar människors liv. Därför finns det 65 000 euro i landskapets budget för integration.

Det är pengar vi behöver satsa. Det är en investering i framtiden.

De nyanlända ålänningarna, och de som kommer att komma hit under åren som går är nödvändiga för att hålla det åländska samhället levande.

Vi står inför stora utmaningar vad gäller arbetskraft och utveckling. Och är det något som omvärlden har lärt oss så är det att där samhällen och kulturer möts, där frodas uppfinningsrikedomen och kreativiteten.

För människor behöver nya influenser för att utvecklas, man kan få dem genom att läsa mycket eller genom att resa, men det långsiktigaste sättet är att föra samman människor med olika idéer och se vad som utvecklas.

Vi satsar som sagt 65 000 på integrationen i Landskapets budget.

Men det är inte hela sanningen. För det vi satsar på tredje sektorn och det vi satsar på kulturen och idrotten är i lika stor grad en satsning på integration.

Jag kan stå i talarstolen och säga fina ord, men det är på gatan, i trapp-uppgångarna på höghusen, på lekplatserna, sportplanerna och i affärerna som den riktiga integrationen uppstår. I möten människa och människa emellan.

Varje person som vill kalla sig demokrat måste hålla med om att människovärdet aldrig kan geografiseras eller degraderas.

Men i möten, i diskussionen över en favoritpoet eller en fotbollsspelare, där märker man hur liten världen är. Hur lite de yttre skillnaderna mellan Kalle och Fatima spelar roll.

Vårt jobb är inte att integrera människor. Vårt jobb är att visa hur lite det behövs för att integrationen ska bli ett faktum.

Vi kommer att få det att fungera, därför att det måste fungera. Vi på Åland gör vår del och andra måste göra sin.

Det är faktiskt det enda realistiska i vår tid.

Igge Holmberg (S)

Terrorism handlar om att sprida rädsla

Terrorism handlar om att sprida rädsla och i bakgrunden finns ett hat mot frihet och jämlikhet, ett hat som en del terrorister är beredda att dö för.

Hatet har sin grund i olika idéer och erfarenheter. De kan tyckas obegripligt för oss som lever och engagerade i rätt välutvecklade demokratier men hatet finns både här och nu och i historien. Hit hör bland annat den våldsbejakande islamska terrorismen som skördat många offer i helgen och som slår till emot byggnader, satirtidskrifter, rockkonserter och sportarenor över hela världen. Hit hör också högerextremister och de som definierar människovärde efter etnisk bakgrund eller hudfärg och bränner flyktingförläggningar, avrättar unga socialdemokrater. Hit hör också nazister och fascister som stått för de största massmorden i historien.

Som jag ser det måste alla vi andra värna och stå upp för alla människors lika värde och inte falla in ett vi och dom tänkande och vi måste värna och utveckla demokratin och fortsätta att balansera mellan frihet, jämlikhet och inte minst hävda vikten av solidaritet mellan människor. De här är ett varjedagsarbete och vi behöver jobba med våra egna tankemönster men också bemöta andras.
Inspirerade av Fredrik Sonck i Hufvudstadsbladet.

Mia Hanström

Kvotering till lagtinget?

Idag, när lagtinget högtidligen öppnades, valdes tre kvinnor till talmän. Blivande lantrådet Katrin Sjögren är kvinna. Kvinnor besätter flera tunga poster i utskotten.

I lagtinget är bara en tredjedel kvinnor.

Vad betyder det? Att jämställdhet nästan uppnåtts? Att kvinnorna är på väg att ta över. Vad?

Kort och gott: Det är fortfarande en överväldigande majoritet män i demokratiskt valda organ, lika väl som i näringslivets toppskikt, men de kvinnor som tagit sig så långt är så in i bomben kompetenta att de kommer till toppen och håller sig där – ändå.

Orsaken till att kvinnoreprensentationen i lagtinget fortfarande är så bedrövlig (ja, det är den) är att män fortfarande i huvudsak röstar på män, och att listorna i val (med undantag för socialdemokraterna) fortfarande domineras av män.
Man väljer av det som står till buds.

Under denna mandatperiod ska vallagstiftningen reformeras. Det är en process som varit på gång länge. En intressant tanke är att i framtiden kvotera listorna, så att minst 40 % av de uppställda är kvinnor (eller män).

Jag tycker det är en åtgärd man på allvar ska diskutera, och jag är innerligt trött på två av motargumenten:
1. Kvinnor vill inte ställa upp.
2. Det är orättvist mot män som vill.

Tusentals år av patriarkat kan väl avrundas med lite lättsam kvotering. Eller hur, grabbar?

Nina Fellman (s)