Bästa deltagare,
När man på myndighetshåll pratar om integration befinner man sig ofta på en abstrakt och teoretisk nivå. Ett bra integrationspolitiskt program, som det landskapets integrationssamordnare Johanna Fogelström strax ska presentera, närmar sig verkligheten med konkreta direktiv, med tydliga åtgärder som ska göra arbetet lättare, bättre finansierat eller tydligare avgränsat.
Man har tänkt igenom saken, och på olika sätt kommit fram till vad som kunde vara en bra väg framåt.
I verkligheten är det ni som är integration. Det är ni som sitter här som genom ert dagliga arbete, samtidigt som ni funderar på om det ska bli pasta och tomatsås eller svampsoppa till middag, fattar livsavgörande beslut i vardagen. Det är genom möten med just er som integrationen går framåt eller bakåt.
Det är ni som ser och avgör att en människas examen från Iran har ett värde.
Ni ser till att en mamma som ska föda vet vilken hjälp hon kan få, och som är där i den där stunden när kroppen rämnar, och ingen kvinna vill vara ensam, långt borta från sin mamma och sin familj.
Det är ni som förklarar för flickan på dagis hur man ber om mer mjölk, och skillnaden mellan mamma-språket och dagisspråket.
Det är ni som förklarar, ni som ska ha tid, ni som ska orka och veta, också i de situationer när ni inte orkar, inte vet och inte vill.
En lyckad integration är inte en stödstrumpa eller en krycka eller ett plåster, det är ett möte som leder bägge parter vidare.
Den här dagen handlar om att mötas och dela kunskap om hur man gör jobbet, i vardagen, med vettiga verktyg, med delade erfarenheter. Den handlar om att kunna göra jobbet och känna sig berikad och stärkt, snarare än betryckt och arg. Det handlar om att kunna handskas med problemen, snarare än att överväldigas av dem, för det är klart att problem finns. Herregud, vi blir ju generade och tycker det är jobbigt att träffa släktingar som vi inte riktigt känner, hur ska det då vara med folk som doftar, pratar, känns och beter sig annorlunda.
I det system vi har jobbar vi ofta i våra egna silos, med särskilda och djupa kunskaper på vårt område, men ovetande eller ofokuserade kring det faktum att de som vandrar ovan jord, mellan våra olika expertområden, drabbas av en helhet där pusselbitarna ibland inte passar ihop, ibland inte ger en enhetlig bild och ibland helt enkelt saknas.
För mig är denna fråga, hur man lyckas med sin integrationsvardag, en av de viktigaste frågorna som finns för ett litet samhälle som vill växa. Det är egentligen grundförutsättningen för att vi och våra barn ska kunna stanna här på våra paradisholmar. Ett starkt samhälle behöver fler människor.
Det är vårt behov.
Mot det, eller med det, måste vi sätta det faktum att världen i dag befinner sig i rörelse. De folkvandringar vi nu ser är bara början. Det är självklart att människor i yttersta nöd flyr mot de delar av världen där man har det lite bättre. Så har människor alltid gjort. Så gjorde mina släktingar när de for till Amerika. Ett besök på Ålands emigrantinstitut bekräftar bilden.
På den vägen var det några som klarade sig och hade framgång, och oerhört många som gick under. Bara de allra starkaste nådde sina mål, och så är det också idag. För varje flykting som når våra gränser, på ett eller annat sätt, har tusentals blivit kvar. De som kommer som flyktingar är redan vinnare, och det är vinnarna vi ska möta i våra jobb, inte några hjälplösa offer för omständigheterna.
Det jag ser framför mig här är ingen systemkollaps. Det är ingen kris, lika lite som Sverige håller på att gå under av sina flyktingmassor. Verkligheten är precis tvärtom.
Svensk ekonomi och det svenska samhället har berikats oerhört av den stora inflyttningen. Vi ska lära av dem det som de gjort bra, och undvika de fällor som man redan konstaterat inte funkar.
Vi har de små samhällenas styrka. Vi har inga ghetton. Vi behöver inte bygga dem heller. Vi ska bara bli så bra vi kan på möten med människor. Jag vill avsluta med två citat:
Det första är Peter Wolodarski, ledarskribent och chefredaktör för Dagens Nyheter:
”Svensk ekonomi visar sig nämligen från sin starkaste sida just nu. Jämfört med tredje kvartalet 2014 steg BNP med 3,9 procent, en siffra som överträffade prognosmakarnas förväntningar. Det är historiskt höga nivåer. Någon nationell undergång är för närvarande inte i sikte. Som jämförelse var motsvarande BNP-siffra i vårt grannland Finland –0,2 procent; på andra sidan Östersjön sjunker alltså ekonomin.”
Wolodarski gör en direkt koppling mellan den starka invandringen och den starka ekonomin. Det är vårt mål. Och samtidigt ska vi vara medmänniskor, som ska kunna gå raka i ryggen ur den här tiden i historien, och säga att vi gjorde bara vårt jobb. Det rätta jobbet.
Slutligen Paul Auster, en favorit. Han säger:
”I am in the world. The world is in my head.”
Det är vad mänskliga möten handlar om.
Jag önskar er goda och konstruktiva dagar tillsammans.
Nina Fellman (S)
(Nina Fellmans öppningstal till integrationsseminariet 02.06.2016)
