fbpx

Tack till alla medarbetare och S-sympatisörer

Kära medarbetare och S-sympatisörer!

EU-valet har varit en anspänning, det ska erkännas. Att vara så i fokus och att se sig själv dagligen i media och facebook tar på krafterna. Definitivt. Jag ser fram emot lite sommarvila. Det ska erkännas.

Men de tre månadernas arbete med EU-valet har också varit ett äventyr. Det var en ära att få frågan om en kandidatur för SDP. Jag har mött många nya människor och mött väljare som varit så innerliga och varma. Jag har sett hur ett stort valmaskineri fungerar. Jag har lärt mig nya saker. EU-frågorna har tvingat mig att läsa på och formulera en åsikt om många frågor som berör EU.

Det var en förmån att hålla förstamajtal i Jakobstad tillsammans med Silvia Modig, VF som blev invald i parlamentet.  Som första ålänning fick jag representera SDP i en tv-debatt i YLE. Jag har fått fint mottagande i Svenskfinland på våra turnéresor till Raseborg, Österbotten, Vasa, Åboland och runt om på Åland. Roligt att det finns så hängivna kamrater som Leif Holmblad i Närpes som ringt om och om igen för att få mer broschyrer att dela. Och vilket energifyllt kraftpaket Raseborg har i Camilla Grundström. Lasse Björkqvist ordnade företagsbesök ich fint program i Jakobstad. Och en hängiven marknadsförare i Åboland har vi haft i Carita Henriksson. Vilken värme och glädje att få samarbeta med er alla!

Hemma på Åland har ni stått i värme och regn utanför butiker och på stan och delat ut rosor. Tack Martin Nilsson som spikade plakat i rasande fart på Åland och Kristin Mattsson, vår fenomenala partisekreterare som ordnat allt ifrån valarbete till kickoff. En kampanj ska ha innehåll och själ, men den ska också vara snygg och pricka rätt målgrupp. Tack till April Kommunikation, till Pernilla Weckman och Anna Karlsson för entusiasm och snyggt arbete. Vilken assistent och ny vän jag fick i Sara Limnell! Så roligt att få arbeta med dig och vårt samarbete fortsätter också till höstens valkampanj. Innerligt tack till min välformulerade följeslagare Nina Fellman och kampanjchef Sara Kemetter, som trots sin redan tuffa arbetsbörda åtog sig ledarskapet i kampanjen. Tack till Barbro Sundback som skrivit stödinsändare, till styrelsen, till fina NÅS som ställer upp i vått och torrt utanför Mattssons i Godby.

Min ambition med kandidaturen var i första hand att fördjupa relationerna till SDP. I gengäld önskar jag en ålandsvänlig politik och öppna kanaler för de åländska frågorna och våra intressen, både i rikspolitiken och i EU. Lite mer röster från Åland hade gett mig mer kapital för förhandling, men nu är det som det är. Att tävla mot fyra lokala partier, mot SFP som hotar med förlust av ”det svenska mandatet” om inte alla röstar, är svårslaget. Det är bara att gratulera Anton Nilsson och Nils Torvalds till valframgången. Jag vet också att vi i Miapetra Kumpula Natri och Eero Heinäluoma har bra stöd och likaså Ålandsvänner i Ville Niinistö och Heidi Hautala. Det gäller att jobba på många fronter.

Tack till Antti Rinne som försåg oss med en videohälsning trots att han ännu var sjukskriven, tack till Antton Rönnholm som orkat två valrörelser i rad och en regeringsbildning och till marknadföringschef Jenny Suominen för positiv bemötande. Tack också till Finlands Svenska Socialdemokrater för era insatser både för mig och Tomi Kontkanen, tack till Hildur Boldt och Nils-Johan Englund! Mitt i allt detta lyser allra starkast stödet från vår kära, kära Maarit Feldt Ranta som trots sin sjukdom velat följa valrörelsen och gett klok analys och goda råd. Jag är er alla oändligt tacksam.

Tack för tålamod och merarbete på hemmaplan, Michael Gunell. Barnen är i allafall lättade att de inte ska till Bryssel. De gillar sina liv på Åland med hästar och fotboll.

I höst är det lagtingsval. Nu siktar vi på 20 oktober. Nya kandidater ska göra entré på den politiska scenen! Jag har känt många förliga valvindar på fältet och dem tar vi med oss till nästa kampanj. Bästa betyget jag fått av ålänningarna är:

”Dig kan vi inte skicka till Bryssel. Du är ju den vettigaste vi har, du måste sköta Åland”.

Camilla Gunell
Partiordförande

Brun skitstorm blev grönt hopp

Idag är det premiär för ett nytt forum.

På denna plats, varje måndag kl 10, levererar Ålands socialdemokrater en rykande färsk analys, om politik, samhälle, ideologi eller något annat som intresserar oss.

Vår utgångspunkt är förstås vänster, men analysen ska vara både vass och kritisk, inte bara en partsinlaga för ett parti.

Idag är ämnet givet.

Ett nytt Europa-parlament har valts och en ny dag gryr.

En första slutsats: Den bruna skitstorm som många befarade blev inte av. Den stoppades av den gröna vågen som i förbluffande många (väst)europeiska länder kunde utmana både etablissemanget och högerpopulisterna.

Etablissemanget, de stora starka partierna i mitten, är valets stora förlorare, och europeisk politik går nu samma öde till mötes som partifältet i många nationalstater, där de riktigt stora statsbärande partierna krympt och fältet i stället befolkas av flera jämnstarka partier.

En fragmentering alltså, som gör Europa svårare att regera och styra med starka majoriteter, men som också gör politiken intressantare och rörligare.

De ultranationalistiska och EU-skeptiska partierna har gjort stora framgångar, men är även de fragmenterade sinsemellan och kommer att få svårt att komma överens eller på allvar hota Europas enhet som man kanske hade hoppats eller befarat, beroende på utgångspunkt.

Vad kommer då den gröna vågen att leda till? Fortfarande är de gröna partierna inte stora nog att på allvar kunna styra, och kanske är de Gröna heller inte en rörelse som vill vara stats- eller unionsbärande, men man har nu tillräckligt med muskler för att agera vågmästare. Det blir intressant, liksom vem man väljer att arbeta med och i vilka frågor.

Några ord förstås om hemmaplan. Vad hände i Finland, och på Åland? Inte så mycket faktiskt. Utgången speglar resultatet i riksdagsvalet, med fortsatt kräftgång för Centern, samlingspartiet går som vanligt bra, men lite sämre än tidigare, den europeiska gröna vågen har nått även Finland.

En väldigt stor del av rösterna gick till toppkandidaterna i respektive parti, nästan till den grad att man undrar varför partierna alls ställer upp långa listor. EP-valet är helt enkelt ett val där väljarna inte orkar tänka så djupt utan väljer den de känner igen.

SFPs mandat var som vanligt aldrig hotat, men oron tjänade (också det som vanligt) partiet väl. På Åland gjorde Anton Nilsson ett kanonval, uppbackad av hela det borgerliga Åland och en imponerande kampanj.

Socialdemokraternas Camilla Gunell gjorde det partiet bad henne om – att erbjuda ett vänsteralternativ till de åländska väljarna och att bygga vidare på och fördjupa relationerna till de finländska socialdemokraterna. Det kommer Åland att ha stor nytta av.

För alla vänstermänniskor finns en fråga som vi behöver fundera på, både lokalt, regionalt och på europeisk nivå. Finns det en risk att de gröna partiernas frammarsch äter bara av vänsterns stöd, och vad betyder det för fördelningspolitiken, välfärden och rättvisefrågorna?

Bygg broar, inte murar

camilla

Om några dagar väljer vi ett nytt EU-parlament. Det är mycket som står på spel den hör gången eftersom högerpopulistiska partier i en hel rad länder väntar sig framgångar. Det här är grupperingar som inte har något att komma med när det handlar om att bygga förtroende, jämka samman olika intressen och skapa en framtid i gemenskap för Europa. Det enda de nationalistiska högerpopulisterna  är ute efter är att bygga murar också inom Europa. Man vill försvåra den fria rörlighet som är till så stor nytta både för enskilda medborgare i de europeiska länderna och för ett fungerande näringsliv.
Skandalen kring den österrikiske högerledaren och vicekanslern Heinz-Christian Strache som  leder till nyval i landet visar hur tom och bräcklig den högerpopulistiska retoriken är. Man spelar bara på missnöje och rädslor. Nyligen möttes en hel rad högerpopulistiska partier i Italien för att blåsa upp negativa och främlingsfientliga stämningar inför EU-valet. Med var också våra sannfinländare.
EU har ända från början varit ett freds- och samarbetsprojekt som strävar efter att befästa demokrati och mänskliga rättigheter. Det är ett arbete  som bara kan bli framgångsrikt om vi förmår skapa nära och förtroendefulla relationer som binder samman länder och medborgare. EUs utmaningar kan inte lösas av bakåtsträvare och klimatvetenskapsförnekare men av människor som kan samarbeta och bygga broar.
Camilla Gunell,
kandidat i EU-valet

Breda nätverk gynnar Åland

Jag har i EU-kampanjen konsekvent valt att säga vad jag själv står för, inte gå i polemik med mittenpartiernas och Ålands framtids kandidat Anton Nilsson. För mig är det helt naturligt att SFP har en kandidat på Åland och att de får stöd av de åländska rösterna så att Torvalds blir återvald. Det är demokratins grundförutsättning att det finns flera kandidater att välja på.

Men Nilsson-kampanjens retorik om ”de finska socialdemokraterna” gör mig bekymrad. Idag förhandlar Åland för sina frågor i Ständerhuset i Helsingfors. Jag är ombedd att delta, med de finska socialdemokraterna på andra sidan bordet. Mina kontakter kommer inte att vara till nackdel. Jag hoppas att man kan ha den bredare bilden i fokus och Ålands bästa i hjärtat, även i hettan av en valkampanj.

När jag fick frågan om kandidatur av Antti Rinne hade vi ett långt samtal om Åland och Finland och vad som behövs för förbättringar. Vi talade om tvåspråkigheten och svenskan. Han tog stark ställning för Vasa svenska joursjukhus skulle bli kvar. När SFP behöver stöd för svenskan finns inte Samlingspartiet, Centern eller Sannfinländarna där. De som finns är Socialdemokraterna.

Min kandidatur i EU-valet är ett sätt att samarbeta med dem som leder landet, med dem som får nästa kommissionär och som leder EU i Finlands ordförandeskap. Min erfarenhet, mitt kontaktnät och förtroende är förhoppningsvis till nytta för Åland. Min kandidatur ger valfrihet och mångfald och hotar inte SFP eller Torvalds mandat. Men det är smart att utveckla relationer till fler. Låt inte Ålands framtids retorik mot ”finnarna” få för stort utrymme i kampanjen. Det gynnar verkligen inte Åland.

Camilla Gunell
Kandidat i EU-valet

Nystart för att stärka svenskan

Det är helt avgörande att det finns garanter för det svenska språket i de stora partierna i landet.

Statsministerkandidat Antti Rinne har fått riksdagens uppdrag att bilda Finlands nästa regering. Det är glädjande att se att agendan nu är betydligt mera grön än för några år sedan. Klimatet och miljön är frågor som omöjligt kan ignoreras i dessa tider. Det är också glädjande att frågan om att fortsätta arbetet med nationalspråken finns med, vilket i praktiken betyder hur man kan stärka svenska språkets ställning i landet.

Folktinget tog fram underlaget till nationalspråksstrastegin under ledning av tidigare president Martti Ahtisaari, sedan tog regeringen Katainen över och jobbade med dess förverkligande 2011–2015. Under samma tid var jag lantråd och deltog i den egenskapen i statsminister Jyrki Katainens ledningsgrupp. Min uppfattning var att arbetet betydde mycket men att det skulle behövt mer resurser än man då gav för uppdraget. Att regeringen Rinne nu återupptar är nödvändigt, vilket jag också framfört till honom och partiledningen i SDP vid ett flertal tillfällen. Språkstrategin behöver uppdateras, ges tillräckliga resurser och sedan förverkligas.

Tillsammans kämpar vi finlandssvenskar för två levande nationalspråk. Det är helt avgörande att det finns garanter för det svenska språket i de stora partierna i landet. Min erfarenhet av den gångna mandatperioden är att de stora partier man inte kan ha alltför stor tillit till när det gäller att garantera svenskspråkiga rättigheter heter Samlingspartiet, Sannfinländarna och Centern. Alltså finns bara kvar SDP, Vänstern och de Gröna vid sidan av Svenska folkpartiet. Med dessa måste vi samarbeta om svenska rättigheter ska tillgodoses, inte bara i lagparagrafer utan också i verkligheten. Vänsterpartierna har av hävd alltid haft en större respekt för minoriteten så vårt hopp står till dem. SDP har ett arv att förvalta från Mauno Koivisto, Martti Ahtisaari, Tarja Halonen, Paavo Lipponen och Maarit Feldt-Ranta.

För regeringen Sipilä föreföll inte arbetet med svenska språket särskilt viktigt, inte heller det nordiska samarbetet värderades högt. För oss i den svensktalande minoriteten betyder en SDP ledd regering en nystart och förhoppningar finns om en regering som nu jobbar för minoriteter, satsningsar på utbildning och forskning istället för nedskärningar, ett grönare Finland och en vassare klimatpolitik.

Jag vill arbeta för våra intressen och vara hela det svenskspråkiga Finlands representant. Rösta på nr 85 som din svenskspråkiga röst i EU-parlamentsvalet den 26 maj. 

 

På bild: Camilla Gunell och Antti Rinne. 

 

Camilla Gunell

Kandidat EU-valet nr 85

 

 

 

 

Förstamajtal i Jakobstad

Bästa första-maj-firare!

Tack för inbjudan och den stora äran att få tala här i Jakobstad!

I dessa trakter har jag vistats sedan början av 1990-talet då jag, som så många andra finlandssvenska studerande, vid Åbo akademi fann min blivande man Michael som är från Larsmo. Vår familj som har tre barn, bor idag på Åland där han är lektor vid gymnasieskolan och jag sedan 15 år tillbaka arbetat som folkvald politiker i olika ledande roller, alltifrån lantråd, dvs regeringschef för landskapsregeringen och nu som vice lantråd och minister för näringsfrågor, jordbruk, fiske, jakt, arbetsmarknad, miljö och energi.

Orsaken till att mina vägar styrts till Skolparken och Jakobstad i år är att jag är kandidat för SDP i valet till Europaparlamentet.

Det är fint att få komma hit och se hur regionen blomstrar. Likheterna mellan Åland och Österbotten är många, både i den starka företagarandan och kulturellt. Jakobstad är ju som Mariehamn en sjöfartsstad med stolta handelstraditioner. Vi delar ett gemensamt hav, Östersjön och vi delar kustnära livet med stugliv, fiske och skärgård.

Tillsammans kämpar vi finlandssvenskar för två levande nationalspråk. Det är helt avgörande att det finns garanter för det svenska språket i de stora partierna i landet. Min erfarenhet av den gångna mandatperioden är att de stora partier man inte kan ha alltför stor tillit till när det gäller att garantera svenskspråkiga rättigheter heter Samlingspartiet, Sannfinländarna och Centern. Alltså finns bara kvar SDP, Vänstern och de Gröna vid sidan av Svenska folkpartiet. Med dessa måste vi samarbeta om svenska rättigheter ska tillgodoses, inte bara i lagparagrafer utan också i verkligheten. Vänsterpartierna har av hävd alltid haft en större respekt för minoriteten så vårt hopp står till dem. SDP har ett arv att förvalta från Martti Ahtisaari, Tarja Halonen och Paavo Lipponen.

Det är bra att konstatera att i regeringsbildaren Antti Rinnes frågor till de övriga partierna finns med arbetet med två starka nationalspråk och en starkt klimat- och miljöorienterad agenda. Nu ska det förhoppningsvis bli en ny regering med en annan värdegrund, en som satsar på utbildning, inte försämrar den! En som vill hjälpa de arbetslösa i arbete, inte ta dagpenningen ifrån dem. Här har ni starka yrkesskolor, en avgiftsfri utbildning på andra stadiet är en bra satsning på de unga och på framtidens Finland!

Det är nya tider, kamrater.

Också arbetarrörelsen måste fokusera på en omställning på grund av klimatet och den globala uppvärmningen. Och arbetarrörelsens och fackens roll, tycker jag, är att arbeta för att den omställningen kan ske rättvist, med skydd för tryggheten på arbetsplatserna och inte så att

de redan fattiga ska betala notan. Faktum är att de med små inkomster också är de som belastar klimatet minst. Det här är vår tids största utmaning. Det går omöjligt mera att ignorera de tecken som finns på att vi människor skapat en situation där vår planet befinner sig i ett mycket oroväckande skick och att alla tänkbara insatser nu måste till för att lösa situationen. Det är värre än vi tror, Men väldigt många initiativ redan är i gång satt och att samhälle, näringsliv och vi som medborgare och konsumenter tillsammans gör allt vi kan.

Frågan om klimatet kommer att prägla all politik, allt näringsliv och oss som privatpersoner under många årtionden framåt.

Vi i regionerna kan göra mycket. Alla samhällen har möjlighet att tillsammans med sina företag och medborgare göra klimatanpassningar. Vi som lever och bor på en plats känner bäst till förutsättningarna för den och kan komma till lösningar som tar ner koldioxidutsläppen, kanske samtidigt utveckla näringslivet – lönsamhet framöver ska vara anpassade till miljön – Miljönsamhet kallar jag det! Jag lovar er, att jag har jobbat med omställning och hållbarhet i flera år och jag är redo att också i EU ta kampen för klimatet!

Bästa åhörare!

I alla år i politiska uppdrag har jag sett hur Eus inflytande över vår vardag har ökat. På Åland har vi egen lagstiftningsbehörighet och allt mindre utrymme finns för den självstyrelsen. I allt högre grad tas besluten i

Bryssel. För mig är det viktigt att bevara regionernas rätt att själva bestämma över sina samhällen och att inte EU reglerar vår vardag i minsta detalj. Jag vill vara en svenskspråkig röst i EU. Jag vill också vara regionernas röst.

Ju närmare engelsmännen kommer datumet för Brexit, desto osäkrare blir de. Varför det? Det är lättare att rösta för ett utträde än att faktiskt lämna EU. För de enskilda medborgarna blir det allt tydligare vilka försämringar i fråga om fri rörlighet som uppstår. Det går lätt att vänja sig vid ökad frihet och rörlighet. Det är svårt att avstå ifrån den.

Europeiska unionen är medborgarnas union. Även om Europa är en mycket brokig kontinent med otaliga språk, olika religioner och olika demokratiska system är det ett under att dessa länder förmår samarbeta för att stärka freden och öka samförståndet. EU är mångfaldens kontinent. Mångfald är en styrka. Därför ska vi heller inte rädas inflyttning från andra länder. EU behöver inflyttning i ett längre perspektiv, också Finland berikas av mångfald. Det ger bättre affärer, fler barn, godare mat. Vem kan längre tänka sig Jakobstad utan vårrullarna på torget?

EU finns till för att säkra fred och stabilitet, och det har lyckats. Man måste minnas grunderna till varför unionen finns och dess värdegrund med fri rörlighet, öppenhet och fred och demokrati.

Ändå finns idag starka antidemokratiska krafter som hotar demokratin. När tillit, mänsklighet och medkänsla sviktar öppnar sig sprickor där rasism och främlingsfientlighet sipprar in. Populism, falska nyheter och hatdriven propaganda är bland det värsta farsot vi har drabbats av och som demokratiska människor måste stå upp emot. Därför är EU-valet den 26 maj ett vägval för vilka värderingar Europa ska vila på. Öppenhet, medmänsklighet och solidaritet är inga självklarhet. För dem måste man slåss varje dag. Jag vill att EU ska byggas av hopp inför framtiden, inte av rädsla för sitt förflutna. Socialdemokratin kan stå för långsiktighet, sans och balans.

Bästa lyssnare!

Första maj är en dag då vi minns varifrån vi kommer, om arbetarnas kamp för sina rättigheter och ett jubel för de segrar vi har vunnit.

Inte länge sedan tyckte pigan och drängen inte att de var lika mycket värda som bonden som ägde mark och egendomar. Inte länge sedan ansåg sig arbetaren mindre värd än direktören eller fabriksägaren. Inte länge sedan ansåg sig den outbildade sig lika mycket värd som den högt skolade akademikern, den fattige av längre värde än den fina och rika. Om jag frågar er idag? Anser sig någon här mindre värd än en direktör, en markägande storbonde eller en akademiker? NEJ! Det betyder att vår rörelse har gjort sitt jobb. Vi har lyft våra människor ur mindervärde.

Allas lika värde – det är ett resultat av ett ihärdigt politiskt arbete för sociala, fackliga och demokratiska rättigheter för alla. Det har gett oss utbildningsvägar och lika möjligheter.

Första maj är också solidaritetens dag då vi tänker på folk i andra länder som lider av svält, förtryck orättvisor och våld. Den tryggaste av världar skapar vi för oss i Finland genom att försäkra barn i alla världens länder skolgång och mat. Social orättvisa leder till konflikter och krig. Också dessa människor ska lyftas ut ur förtvivlan och mindervärde – som vi. Kampen går vidare!

Rösta i EU-valet 26 maj, helst på mig, nummer 85!

Jag önskar er alla en fin första majdag! Tack för att ni lyssnat.

 

Förstamajtal i Jakobstad 2019

Förstamajtal 2019 i Mariehamn