fbpx

”Vi kan inte politiskt aktivt öka klyftorna på Åland”

Carina Aaltonens anförande 10.12. om nödvändigheten att göra något för dem som har det tufft ekonomiskt på Åland:

Fru talman,

Att vara ensamförsörjare med ett eller flera barn och se lönen och stöden komma in på kontot och vända och varje dag försöka vända på varje euro flera gånger för att få det att gå runt. Att vara en äldre dam på 80 plus, som till exempel min mamma, och som bara delvis har förvärvsarbetat och om det vill sig väl får en dryg tusenlapp i månaden att betala hyra, hemtjänst, mat, mediciner och allt annat som hör till vardagen. Att lida av psykiska eller fysiska funktionsnedsättningar eller att vara en hemmasittare som aldrig kommit ut i arbetslivet. Då lever man verkligen på marginalen. Då finns det inte några reserver att ta av. Då kan den ekonomiska stressen plåga en så man blir sjuk och än mer oförmögen att ta ett jobb och bli produktiv. Då är det Matbanken, församlingarna, goda vänner eller släktingar som blir hoppet när samhället sviker.

Det är mycket lätt att dela hållbarhetsagendans mål 2 om att INGA hushåll, i synnerhet barnfamiljer och pensionärer, ska leva i en ekonomiskt utsatt position. Lika arbete ska ersättas med lika lön, och inkomsttillväxten ska vara högre än genomsnittet för de 40 % som har lägst inkomster. Alla ungdomar och inflyttade studerar alternativt försörjer sig på egen hand. Så ska vi ha det på Åland om 11 år. Det är så som samhällskontraktet ser ut. Det är ett sådant Åland jag under hela min tid har arbetat för att vi ska ha. Det är det som förväntas av oss politiker i Ålands lagting och landskapsregering att förverkliga. Det är dags att börja leverera en klok fördelningspolitik som riktar sig till de som behöver pengar för att klara vardagen.

Mellan 2008 och 2016 förlorade barnbidragen och ensamförsörjartillägget drygt 11 procent av sitt värde. Vi har på 10 år inte höjt dessa transfereringar. Det är dags att göra det nu i nästa tilläggsbudget.

Det är också lätt att hålla med i den senaste ÅSUB-utredningen om ekonomisk utsatthet, att i möjligaste mån se till att alla har grundläggande inkomst genom att få in så många mänskor som möjligt på arbetsmarknaden och hålla dem kvar inom de allmänna försäkringssystemen.
Sen bör en automatisk justering av de skattefria behovsprövade bidragsnivåerna för att undvika försämrade villkor för de utsatta och behålla transparensen i bidragssystemet.
Men kanske allra viktigast är att regeringen och kommunerna gör rejäla insatser för att informera om rättigheten till utkomststöd och ser till att man använder både det förebyggande utkomststödet och de allmänna. Också rätten till bostadsbidrag borde informeras om.
Därför är ledamot Axel Jonssons anslutningsmotion angelägen och viktig att utreda noggrant. Jag stöder det att man ser över hur de ca. 500 äldre med små pensioner kan avlyftas kommunalskatten.

 

Det är också viktigt att ta med de andra som har det tufft ekonomiskt idag. Vi kan inte politiskt aktivt öka klyftorna på Åland. Det är verkligen kontraproduktiv politik. Vi är här för att förbättra Åland för alla. Inte bara för vissa.