fbpx

Hållbar handel behöver ingen skiljedomstol

 

Att bedriva handel har människor gjort i alla tider.  Handel driver ekonomin och ger arbetsplatser. Socialdemokraterna har i alla tider verkat för öppna gränser för handel och sett exporten som viktig för ett lands ekonomi och som ett medel som kunnat lyfta våra länder ur fattigdom. Skatteintäkterna från handeln ger styrka att skapa jämlikhet och välfärd. Vi är därför för fri handel, men bara  så länge den globala handeln verkar under schyssta arbetsvillkor och med respekt för miljön. Så är det inte idag. Människor och barn i världens fattiga länder utnyttjas, i tillverkningen av prylar och kläder som vi i våra länder konsumerar. Det är oacceptabelt. Vi som konsumenter måste ställa krav på importörer att bara handla med dem som verkar på schyssta villkor och vi som lagstiftare måste sätta ramar och regler för hur handeln ska bedrivas på ett rättvist sätt.

Redan i flera decennier har länderna ingått olika typer av handelsavtal. Just nu ligger CETA-avtalet på Ålands lagtings bord. Det är ett handelsavtal mellan EU-länderna och Kanada. Inget dramatiskt i sig, förutom den så kallade skiljedomstolen, som är en tvistlösningsmekanism där storföretagen får en stor makt över regleringar inom nationalstaterna.

Farhågorna kring denna övernationella domstol är att den inskränker ländernas egen rätt till självbestämmande. Endast den ena parten kan stämma den andra. Detta innebär att företag kan stämma nationer men nationer kan inte stämma företag inför denna domstol. Den bevakar alltså enbart företagens intressen, inte allmänintresset. ICS kan utdöma nationer att betala skadestånd utan en övre gräns, dvs miljardbelopp.

CETA-avtalet har en s.k. negativ listning vilket att alla sektorer som inte är uttalat och explicit undantagna måste omfattas av avreglering och liberalisering. I avtalet finns en mekanism, RATCHET, som innebär att alla avregleringar är låsta och att dessa inte får återregleras. I CETA avtalet finns en mekanism, STAND STILL, vilket innebär att nationerna inte får göra sina marknader mindre öppna.

Den tyska domarföreningen (16 000 medlemmar) konstaterar i februari 2016 att EU inte har laglig rätt att inrätta en bindande skiljedomstol som ICS. Samma bedömning gör den Europeiska domarföreningen (44 nationella domarföreningar)

I oktober 2016 gör 101 professorer i internationell rätt (bl.a Martti Koskenniemi från Finland) från hela EU ett uttalande där de dels klargör att denna skiljedomstol är helt onödig i CETA- avtalet mellan EU och Kanada, eftersom bägge parter har solida befintliga juridiska institutioner, dels att denna skiljedomstol inte är kompatibel med EUs grundfördrag. Därtill har ett stort antal miljöorganisationer och fackförbund tagit avstånd från CETA-avtalets skiljedomstol. Belgien har genom delrepubliken Vallonien och Slovenien krävt att ICS kompatibilitet med EU:s grundfördrag skall utredas av EU-domstolen.

Inom socialdemokratin i Finland och Sverige och även inom EU-parlamentet har man ställt sig i huvudsak positiv till fördraget, men varit kritiska till skiljedomstolen. Exempelvis sommarålänningen Thomas Wallgren och partiordförande Antti Rinne har vardera pekat på hur SOTE-reformen och valfrihetsreformen i kombination med CETA kan innebära att finsk sjukvård privatiseras utan återvändo.

Ålands socialdemokraters hållning i fråga om CETA-avtalet är att det är bra med internationella handelsavtal som underlättar handeln mellan våra länder, men att skiljedomstolsmekanismen är mycket problematisk. Den minskar våra länders rätt att skapa en inre marknad som fungerar efter hur våra demokratiskt valda organ väljer att organisera marknaden. Våra länders krav på miljöhänsyn och krav på schyssta arbetsvillkor på arbetsmarknaden måste vara överordnade storbolagens rättigheter. Ålands lagting bör därför avvakta med sitt godkännande av avtalet tills EU utrett om det är förenligt med EU:s grundfördrag.

Styrelsen för Ålands socialdemokrater