fbpx

Camilla Gunell: Därför behövs den nya livsmedelsstrategin!

Camilla Gunell

 

 

Efter många år och efter mycket arbete har Åland nu en livsmedelsstrategi. 

Redan 2009 behandlade – och godkände – lagtinget en motion här i lagtinget, med  Carina Aaltonen som första undertecknare, om att Åland behöver en livsmedelsstrategi. 

Sedan dess har mycket hänt. Flera kärva år med lönsamhetsproblem har gjort att näringen söker nya vägar och möjligheter, och konsumenterna och marknadens behov har förändras. Människor blir allt mer medvetna om hur deras val som konsumenter påverkar miljön och klimatet. Det ser man i den rekordartade ökningen av  försäljningen av närodlade och ekologiska produkter. Eko-produkten signalerar till kunden att mig kan du äta med gott samvete – jag är odlad så jag tar hänsyn till miljön, jag är giftfri och trygg att ge till dina barn. Målet för det åländska framtida jordbruket är att kunden ska ha samma känsla när de har en åländskt producerad produkt i sin hand: Jag är en närproducerad, klimatsmart, näringsrik, trygg produkt – mig kan du äta med gott samvete. Dessutom smakar jag bra. Jag är odlad i öppna åländska landskap där vi värnar starkt om biodivesitet, jordhälsa och om naturen, havet som vi innerligt ålänningar älskar och respekterar.

När vi fått kunder i Stockholm eller Helsingfors eller Berlin att verkligen VETA det – att det är skillnad på en lök och en åländsk lök, det är skillnad på en morot och en åländsk morot och de är beredda att betala för mervärdet – då har vi nått vårt mål med

livsmedelsstrategin. Målet är MILJÖNSAMHET – dvs inte i en konflikt mellan miljötänkande och ekonomi och lönsamhet utan både ock.

Det åländska jordbrukets konkurrenskraft ligger i att marknadsföra sig som ett ansvarstagande, småskaligt, bärkraftigt lantbruk. Vårt jordbruk ska vara kontrasten till billigast på världsmarknaden, bulkvara som produceras med stora mängder gödsel, bekämpningsmedel, antibiotika. Matskandaler genom åren gör att folk väljer annat, om de bara kan och har råd. Det gynnar det nordiska jordbruket, det är Ålands nya möjlighet.

Det finns många konsumenter som redan idag själva är förändringsagenter och visar vägen för hållbar utveckling. De äter mera grönt, lokalt och enligt säsong. De satsar på god, smaklig och hälsosam mat. Samtidigt minskar de sin totala köttanvändning, väljer kvalitetskött då de äter kött, i vilka ursprung och djurens välmående prioriterats. De använder sig mera av proteinkällor med mindre klimatavtryck. Främst av allt minskar de på matsvinnet – den främsta åtgärden en konsument kan göra idag för att minska växthusgasutsläppen från sin egen matkonsumtion.   Dessa konsumenter är den hållbara livsmedelsproduktionens bästa samarbetspartners, de etablera nya konsumtionsmönster, förändrar attityder, skapar kreativa lösningar och visar vägen genom att statuera exempel.

 

Vi startar på en punkt där vi kan konstatera att

1. Livsmedelsproduktion är något vi kan på Åland, vi har lång tradition och kunniga producenter. Vi har nyfikna matkreatörer och medvetna livsmedelsföretag. Vi har redan påbörjat resan tillsammans att skapa en gastronomisk ö, väl värd att uppleva.

2. Tätt kluster av producenter, livsmedelsföretag, politiker och organisationer som är så nära varandra att vi kan koordinera och skapa samarbeten som fungerar.

3. Marknad som mer vill ha det vi kan leverera. Stöd som komplement för att vi konsumenter ska ha råd att köpa den närodlade maten.

4. Genom en Marknadsinriktad produktion, ökad självförsörjningsgrad, genom att basera produktionen på lokala och förnyelsebara resurser, desto robustare och mer klimatanpassas blir åländska jordbruket. Men det Kräver nytänkande och innovationer.

5. Vi ligger mitt i Östersjön med hungriga, köpstarka konsumenter på bägge sidor om oss, marknader att erövra med Åland som varumärke.

 

2015 fattade Ålands lagting beslut om att Åland till alla delar sektorer ska vara hållbart 2051. FN och deras hållbarhetsmål, Parisavtalet sätter press på hela världen till omställning. Utgångspunkten för livsmedelsstrategin är utvecklings- och hållbarhetsagendan för Åland. I samband med den diskuterades om hållbarhet gick att uppnå samtidigt som man inte gav avkall på målet om tillväxt och lönsamhet. Jag menar att det är utmaningen, att hitta lösningar som är till fördel för både lönsamhet och miljö. Det bästa är när den Viljan och insikten kommer från näringen själva.

Därför finns ett särskilt värde i att strategin inte är Ålands landskapsregerings, utan producentförbundets. LR medverkar till att förverkliga den genom att samordna den med våra närings- och miljöpolitiska mål.

På Åland vet man mycket väl att hur man behandlar miljön påverkar hur den behandlar oss. Vi påminns dagligen om Östersjöns försämrade tillstånd. Grumligt vatten, igenvuxna vikar, blågrönalgblomningar och stim av mörtfiskar är alla symptom på eutrofiering. För mycket belastning av näringsämnen övergöder Östersjön och mängden bara ökar till följd av klimatförändringen.   Hur vi väljer att producera och konsumera vår mat är avgörande för Östersjöns framtid.

Jordbrukare, vattenbrukare, fiskare, livsmedelsproducenter och företag vet att det är hög tid att gå samman och vidta åtgärder för att bidra till livsmedelssäkerheten, hämma klimatförändringen och på alla sätt minska miljöbelastningen för att inverka positivt också på Östersjön och dess framtid. En strandlinje mot hav som totalt mäter 18000 km gör Åland unikt. Samtidigt erbjuder detta samma element en naturlig plattform för samarbete, integration och utbyte mellan livsmedelsproduktion på land och i hav.

Ett framtidsanpassat livsmedelssystem minskar sin andel utsläpp, omvandlar sina sidoströmmar till mervärde, minskar sitt beroende av fossila bränslen, sparar med vatten och minskar sitt beroende av konstgödsel.   Systemförändringen är igång och vi har knappast svaren på alla frågorna än. Man behöver nya samarbeten och annorlunda affärsmodeller. Nya sätt att tänka och agera.

I strategin finns Fem spjutspetsar:

1. Industriell symbios kring cirkulation av näringsämnen

2. Cirkulär blå ekonomi

3. Förbättrande av jordhälsa

4. Biodiversitet, levande landskap och betande djur

5. Gastronomisk ö värd att besöka

Säger några ord om alla fem.

1. Cirkulation av näringsämnen. Gäller att finna lösningar där man minimerar utsläpp av kväve och fosfor till haven utan fångar upp dem och återanvänder dessa ämnen. Finland, Sitra har ambitioner att bli världsledande på området, ett tätt samarbete med dem kan göra Åland till ett testområde. Affärsmässigt ekosystem som inte bara är gårdsbaserat utan involverar både blåa och gröna näringar. Ex fosfor är ett ämne som behövs på åkrarna, det finns för mycket i havet. Hur kan man lösa det till fördel för alla?

 

Det betyder också att avfall, biomassa från livsmedelsindustrin är en resurs att använda. Åland behöver en Biogas-anläggning, väldigt avgörande för att det här ska fungera. Förhandlingar pågår och olika lösningar diskuteras som bäst. Hoppas att vi under våren ska komma till ett resultat.

Biogasverket blir en näringsämnesfabrik där gödselämnen fabriken ekocertifieras och kan användas av alla, också av ekologiska producenter. Genom att Återcirkulera rotrester och biomassa till jordbruket så att man kan stänga kretsloppet, Closing the Loop som det heter inom Cirkulär ekonomi.

Säkerheten av cirkulär gödsel bör garanteras genom att massorna hygieniseras genom att de värms till över 70 grader under en viss tid. Behandlingen förstör bl.a. salmonella, E-coli, ogräsfrön och flyghavre. I alla produkter som framställs är hygien och säkerhet a och o. Även gällande kemiska substanser, läkemedelsrester och tungmetaller måste markägaren kunna vara säker på att inget skadligt tillförs markerna.

Ett industriellt partnerskap mellan industrin, jordbruket, vattenbruket och de offentliga aktörerna skulle möjliggöra giftfria kretslopp, återvinning, uthållig användning av råvaror och ökad resurseffektivitet. Samtidigt, genom nya affärsmodeller och innovationer, skulle man kunna åstadkomma nya produkter som är attraktiva på marknaden och till och med ha exportpotential. Vinningarna för Åland skulle vara stärkt konkurrenskraft, mervärde, arbetstillfällen, tillväxt och sparade resurser.

 

2. Cirkulär blå ekonomi

EU domstolens tolkning av vattendirektivet, den sk Weserdomen börjar synas i miljöbeslut och domstolar. Det har tre åländskt ägda odlingar i Sverige fått uppleva. Detta betyder troligen att miljöförvaltningen för Östersjön i allt högre grad kommer att kräva en ökad neutralisering av fosfor och kväveutsläpp. Samtidigt som människor behöver mat och gärna mera fisk. Här är en utmaning som måste mötas genom teknikutveckling, foderutveckling och landbaserade odling – gärna i kombination med växthus. I våra närregioner pågår experiment och utveckling inom området med kompensationsfiske och kretsloppstänkande, där jord och hav möts och den enes avfall kan bli den andres näring. Hur vi får en kretsloppsanpassad, framtidinriktad blå näring måste också avspegla sig i den nya vattenförvaltningen på Åland och i den nya vattenlagen.

 

3. Jordhälsa

Man ser allt tydligare sambandet mellan jordhälsa, markens förmåga att binda kol och kampen mot klimatförändringen.  Jordhälsa engagerar på alla plan eftersom den ger både finansiella och

skördefördelar, man finner nya sätt att behålla och förbättra åkermarkernas bördighet. Man har börjat inse vikten av mikroorganismerna som finns i marken, i att utveckla robusta och långsiktiga växtföljder i sin odling, samt möjligheterna i att ta i bruk både gamla och nya markförbättrande, mångfunktionella jordbruksväxter. I Sverige jobbar bl.a. projekten Greppa Näringen och Odling i Balans med frågorna och på finskt håll bl.a. Järki-projektet i samordning med Baltic Sea Action Group och dess ekosystem kring cirkulation av näringsämnen.  Organisationer som Kiss the Ground, The Land Institute, People 4 Soil och många fler arbetar för att göra frågan mera känd, ta fram forskning, och nya lösningar för bättre jordhälsa.

 

4. Biodiversitet, kulturlandskap

Naturbetesmarkerna på Åland är en värdefull resurs, för biologisk mångfald, för rekreation, för att hålla landskapen öppna och för att upprätthålla ett rikt odlingslandskap. Speciellt strandbeten, lövängar och hagmarker är viktiga för det åländska kulturlandskapet och en viktig del av bilden man vill ge av turism-Åland. Kulturlandskapen är även avgörande för vissa hotade arters överlevnad.

 

5. Åland som gastronomisk ö, värd att besöka och smakupplevelse

MAT Åland, mathanteringen, en regions mat och dryck

Ny nordisk mat, från jord till bord, skördefest på hösten och i vår för första gången, primörfestivalen ”Åland grönskar” den 26-28 maj.

Orkla uppgörelsen en av satsningsområdena, det sk MAT-Åland projektet., Varumärkesbyggande – viktigt arbete som utförs av Visit Åland.

 

Hur uppnå målen?

Mer kunskap, Vidare samarbeten, Starkare organisering, samordning av pengarna – 11 miljoner ger landskapet och EU till det åländska lantbruket.

Landskapsregeringen diskuterar vidare med organisationerna och företagen om möjligheten att skapa ett Resurscentrum för blå och gröna näringar, dvs en samordning av de aktörer som redan finns på Åland för att få starkare kraft bakom ett förverkligande av strategin. Landskapet ger 11 miljoner euro varje år under åren 2014-2020 till lantbruket på Åland genom LBU-programmet, fiskeriprogram, rådgivningsavtal, landsbygdsutveckling, varumärkesbyggande och marknadsföring.

Kompetenser behövs till, ex näringsämnescirkulering, bygga varumärket Åland, – mervärde i en åländsk lök framom en lök, hållbarhetsstrateger.

Olika roller – vem gör vad?

För att lyckas med att förverkliga den här strategin krävs ett stort arbete, utfört av alla – alltifrån de som jobbar ute på åkrarna, de som förädlar, de som säljer och marknadsför Åland.

Lantbruket är fortfarande en viktig sysselsättare på Åland och ålänningarna vill ha öppna landskap. Lönsamhet, Miljönsamhet, identitet-skapande för Åland och landsbygden.

Landskapsregeringens roll är övergripande. Vi finansierar fortsatt strategins förverkligande med 60.000 euro. Lagar, planer och program formas så att de stöder den utveckling som vi slår fast i den här strategin. Redan nästa år påbörjas arbetet med nästa strukturfondsperiod och då ska den utformas efter de prioriteringar som vi i den här strategin slår fast.

Jag ser fram emot att höra era inspel och förslag i debatten, utskottets behandling och därefter utforma ett så framtidsinriktat och framgångsrikt program som det bara går, för Åland fram till 2030.

KST – Klienternas socialtjänst!

17357707_10154409652885905_814005644_o

Diskussionen om Kommunernas socialtjänst, KST, har fått fel fokus. Det är inte kommunerna det handlar om – det är klienterna! Det är dags att skifta fokus och börja tala om Klienternas socialtjänst.

KST handlar om lagstadgad service, en trygghet och välfärd som alla ålänningarna som behöver den också ska ha rätt till. Vi pratar om barnskydd och vårdnadsfrågor, om handikappservice och specialomsorg, om rätt till Fixtjänst och personliga assistenter, om utkomststöd och missbrukarvård… Ett skyddsnät som helt enkelt behöver finnas där och fungera bra.

Trots samarbeten över kommungränserna har det konstaterats många olika tolkningar kring servicen. Flera ålänningar har upplevt att de skulle fått annan service om de bott i en annan kommun, några menar att de avstår från att söka den service de har rätt till för att de bor i en liten kommun och ”alla kommer veta” eller för att man ”inte vill ställa till besvär”.

Lösningen är ett gemensamt socialvårdsdistrikt. Då ökar klienternas integritet och anonymitet och den framtida åländska kommunkartan kan utvecklas utan att det påverkar distriktet.

Det är viktigt att hålla isär att den framtida socialvårdsservicen är en sak – och den framtida åländska kommunkartan en helt annan. Idag halkar debatterna in i varandra och KST har snarare blivit slagträn i kampen mellan det kommunala och landskapsregeringen.

Låt den nödvändiga KST-debatten återgå till en kamp om den mänskliga rätten till likvärdig basservice.

Nu är det hög tid att sätta individens bästa i främsta rummet. Målet med KST, som vi istället väljer att kalla för Klienternas socialtjänst, är att göra det rättssäkert och tryggt för klienten –  för individen. Socialvården får inte bero på var på Åland du bor – den ska vara likvärdig över hela Åland och vara rättssäker. Det måste finnas ett helhetstänk. Vi behöver göra vårt bästa så att människor inte kommer i kläm eller behandlas olika. Ju fortare vi rättar till detta, desto bättre för hela Åland.

Kommunala beslutsfattare talar idag om att dela upp Ålands omsorgsförbund mellan de olika KST områdena eller att Ålands omsorgsförbund skall vara en skild ”satellit”. I båda alternativen ser vi att det blir oklart vad som kommer att hända med deras klienter och samarbetet med övrig socialvård.

Ett gemensamt distrikt underlättar också ett helhetstänk kring klienten och dennes behov.

Istället för att skapa KST helt från grunden eller dela upp Ålands omsorgsförbund ser vi en bättre lösning i att samordna och utveckla befintlig service. Hela systemet bör byggas upp kring klientverksamheten. Ålands omsorgsförbund uppskattar att det totala antalet anställda inom förbundet kommer att ligga kring ca 160 personer under år 2017. Här finns alltså ett färdigt förbund som samtliga kommuner redan är knutna till. Ett förbund som redan har olika stödfunktioner på plats och som har en stor möjlighet att utvecklas.

Vägen till en jämnare och mer rättssäker service för ålänningarna är att landskapet tar initiativ till en dialog med omsorgsförbundet med syfte att bygga upp, utveckla och uppdatera förbundets verksamhet.

Idag utgör Omsorgsförbundets uppgifter en stor samlad del av socialvården. Förutsättningarna att omorganisera och utveckla Ålands omsorgsförbund med servicen runt klienterna och deras bästa i fokus, är goda.

Det är dags att landskapet stöder kommunerna genom att ta tillbaka diskussionen med sikte på att utveckla ett gemensamt KST, ett hållbart system med Klienternas bästa i fokus – ett välfungerande Klienternas socialtjänst.

Låt klienterna komma i fokus!

Norra Ålands Socialdemokrater (NÅS)

Helena Flöjt-Josefsson

Göte Winé

Freddie Forsman

Isabella Sarling

Miina Fagerlund

Helena Nena Lundberg

Kurt Lindbom

Maria Svensson

Greger Granlund

Janette Ekström-Phanthong

Timo Rautatammi