Vi ska hålla blicken mot framtiden

– Nina Fellmans 1:a maj tal –

Kamrater, systrar och bröder.

Vad är meningen med livet? Är det en fråga att ställa på 1 maj, när vi ska tänka på kampen, rättvisan och arbetarna, när vi ska samla oss i glada utrop, dricka mjöd och sjunga. Jag tycker det.

För bara några dagar sedan lämnade en mångårig medarbetare och trogen socialdemokrat, Ola Andersson, jordelivet. Vad var det han trodde på? Vad jobbade han för? Vilka är de ideal som vi ska leva efter, som vi delar med honom och här ibland oss?

Och hur ska vi ha modet och förståndet att stå fast vid de idealen och förverkliga dem?

Jag tror att vi måste tänka på livet efter detta. Inte det himmelska, utan det jordiska. Hur vill vi som socialdemokrater, som den enda vänsterrörelse Åland har, att Åland ska se ut om tio år, om trettio år, om femtio år. Vad vill vi lämna efter oss?

Vi sitter i dag i en regering med två borgerliga partier, och det finns många som tycker att bara det är ett svek, att vi hellre borde stå utanför och kräva rättvisa.

Det är bara barnsligt. Att komma till makten är ganska lätt, faktiskt. Att använda den med förstånd är svårt, och att dessutom få förtroendet igen är riktigt häftigt.
Efter mina få månader i regeringen vill jag uttrycka min djupa beundran för den förra regeringens arbete, med Camilla Gunell som lantråd, och med Carina Aaltonen som social- och hälsovårdsminister. Vilket hästjobb de gjorde, och vad de kämpade, och som de fick pisk för det.

Meningen med livet för en vänstermänniska som jag, det är att ha modet att göra det jag måste, utan att snegla mot nästa val eller nästa rubrik. Det är att jobba målmedvetet för ett Åland där det finns flera ålänningar i olika färger och former.
Det är jobba smart. Vi måste kunna hålla flera saker i huvudet samtidigt. Hur vi ska få in pengar att fördela så att välfärden är det starka och sega trygghetsnät vi vill att det ska vara. Vilka strider vi ska ta, och vilka vi ska släppa.

Vi ska kämpa för en fördelningspolitik som inte handlar om starka och svaga människor utan om rättvisa förutsättningar för alla.

Vi ska inte glömma att det är kampen mot orättvisor som är vår bas.

Vi ska se världen för vad den är – ett nätverk och en balansakt där alltför ofta de som är på toppen är det på bekostnad av dem som är underst. Vi ska ändra på det. Vi ska rusta om i kommunstrukturen, så att den fungerar för alla och för helheten, inte bara för de starka delarna eller för dem som varit husbönder sen urminnes tid.

Vi ska jobba för en ekonomisk lösning för självstyrelsen som gör att vi inte är beroende av usla finska regeringar som den som nu sitter vid makten.

Vi ska inte vara rädda. Låt andra streta emot och blicka bakåt.

Vi ska hålla blicken mot framtiden. Om tio år ska vi ha en grundskola som ingen lämnar utan avgångsbetyg, som ger ännu bättre verktyg för alla våra barn att klara sig.

Vi ska hålla varandras händer, in i döden. Om tjugo år ska ingen människa på Åland lämnas ensam. Den goda äldreomsorgen ska vara solidarisk och kärleksfull, inte bara effektiv och rationell.

Vi ska minnas och förändra.

Om trettio år ska Åland vara renare och vackrare. När vitsippstiden kommer år 2047 ska jag stå där och lyssna, och Mariehamn ska vara förändrat enligt den vision Barbro Sundback tagit fram, en stad med mötesplatser, en bilfri stad. Det ska finnas en park eller en staty, gärna i Esplanaden, som ska heta Barbro Sundbacks plats.

Carina Aaltonens stads-grönsaksodlingar ska ge mat och glädje åt alla, och ute på landsbygden ska nya företag blomstra som uppstått när det blev så tydligt efter den stora kommunsammanslagningen att Åland är en arbetsmarknad, inte sexton.

Sosse-kören ska sjunga så det dånar, för vi kommer att vara så många.

Vi ska stå rakryggade och stolta i vetskapen att när den stora flyktingkrisen svepte över Europa stod vi pall för medmänsklighet och solidaritet. Vi vände inte ryggen till.

Allt kommer kanske inte att bli som vi vill, men ingen ska kunna säga att vi inte kämpat och stridit, eller att våra hjärtan inte bultat röda.

Frihet. Jämlikhet. Syskonskap.

Glad första maj till er alla.

Nina Fellman

Kansliminister (S)