Jag såg dem själv. I stora klungor vandrade de unga männen längs vägen på den grekiska ön Lesbos utanför Turkiets kust. På stranden låg drivor av efterlämnade flytvästar. De kom in över havet om nätterna. Resan hade gått från hemmet i Syrien eller Afghanistan och nu gick de till fots mot Mytilini för att ta båten till Aten. Mot en öppen och osäker framtid. Dessa utsatta, som ändå är de starkaste, de som hade klarat sig bäst, mot alla odds.
Precis som karelarna flydde från östgränsen för bara ett halvt sekel sedan. Vad var det som räddade dem och deras liv? Jo, andra människors värme och medmänsklighet. Det är inte ens en mansålder sedan vi i Finland behövde andra länders hjälp. Varför skulle inte vi bära ansvar för andra, nu när vi har det bra? Ekonomi och konkurrenskraft i all ära.
Men. Vi måste sätta människor först.
Jag anser att vi i våra nordiska länder har råd att tänka annorlunda. Dessutom är det smartare. Finland är i behov av inflyttning då stora generationer lämnar arbetsmarknaden. I mångfalden finns också den kreativitet och kompetens som landet behöver. Människor från andra länder är en resurs, även om de kanske till först behöver stöd för att komma in i det nya samhället.
Också vi på Åland behöver bli fler. Minst 500-600 personer per år borde flytta in om vi ska tillväxt i ekonomin och företagen. I Holland finns människor som lär sig svenska i hopp om att få flytta till en plats där man kan odla sin trädgård. Åland ska rekrytera bredare än idag och på flera språk. För att nå människor måste vi förstå människor så att en flytt till Åland blir bra för båda parter. Här lär vi ut språket, värnar deras inkludering och erbjuder trygg, bra skola och barnomsorg och rikligt med kultur och fritid.
För socialdemokraterna är välfärden alltid den viktigaste frågan. Både för att vi vill ha ett fortsatt starkt, trivsamt, jämlikt samhälle och för att vi ska vara konkurrenskraftiga i framtiden. Välfärden är det goda vi gör tillsammans, för varandra.
Den åländska självstyrelsens utveckling har ofta handlat om symbolfrågor, om flaggor och frimärken. Just nu är de reella
lagstiftningsmöjligheter som självstyrelsen ger viktigare än någonsin. Inom de flesta, för vardagen väsentliga områden, kan vi själva välja väg. Vi ska följa regeringen Juha Sipilä i de goda ambitionerna för företagsamhet och arbetsplatser. Däremot ska vi inte följa Juha då det innebär försämringar inom socialpolitik och utbildning. Hittills har ingen kunnat
spara utan att barn och äldre, kvinnor och minoriteter drabbats. Det är klokare att sätta människor först.
Socialdemokraterna vill att Åland blir ett hållbart samhälle. Vi vill samhällsplanera. Vi vill se till helhet framom enskildheter. Vi vill ha mer vindkraft, mer förnyelsebar energi och ett renare hav. Vi vill ha jämställda löner. Vi vill att alla har jobb, så att vi tillsammans kan bära välfärdens kostnader. Åland är en fredsregion och vi vill stärka betydelsen av demilitariseringen trots tider av oro.
Vi vill förverkliga Kommunernas socialtjänst som en organisation. Människors rätt till jämlik service är viktigare för oss än bevarandet av en otidsenlig kommunstruktur. KST är att i praktisk handling sätta människor först.
Tiden i sig förändrar inte världen. Det gör människor som fortsätter att arbeta hårt för rättvisa, jämlikhet och tolerans. Politik är kanske trist för många, men för oss socialdemokrater är politik den praktiska, vardagliga och lite tröga manifestationen av kärlek, humanism och ansvarstagande.
Vi sätter människor först. Alltid.
Camilla Gunell (S)
