Bygg broar, inte murar

camilla

Om några dagar väljer vi ett nytt EU-parlament. Det är mycket som står på spel den hör gången eftersom högerpopulistiska partier i en hel rad länder väntar sig framgångar. Det här är grupperingar som inte har något att komma med när det handlar om att bygga förtroende, jämka samman olika intressen och skapa en framtid i gemenskap för Europa. Det enda de nationalistiska högerpopulisterna  är ute efter är att bygga murar också inom Europa. Man vill försvåra den fria rörlighet som är till så stor nytta både för enskilda medborgare i de europeiska länderna och för ett fungerande näringsliv.
Skandalen kring den österrikiske högerledaren och vicekanslern Heinz-Christian Strache som  leder till nyval i landet visar hur tom och bräcklig den högerpopulistiska retoriken är. Man spelar bara på missnöje och rädslor. Nyligen möttes en hel rad högerpopulistiska partier i Italien för att blåsa upp negativa och främlingsfientliga stämningar inför EU-valet. Med var också våra sannfinländare.
EU har ända från början varit ett freds- och samarbetsprojekt som strävar efter att befästa demokrati och mänskliga rättigheter. Det är ett arbete  som bara kan bli framgångsrikt om vi förmår skapa nära och förtroendefulla relationer som binder samman länder och medborgare. EUs utmaningar kan inte lösas av bakåtsträvare och klimatvetenskapsförnekare men av människor som kan samarbeta och bygga broar.
Camilla Gunell,
kandidat i EU-valet

Förstamajtal i Jakobstad

Bästa första-maj-firare!

Tack för inbjudan och den stora äran att få tala här i Jakobstad!

I dessa trakter har jag vistats sedan början av 1990-talet då jag, som så många andra finlandssvenska studerande, vid Åbo akademi fann min blivande man Michael som är från Larsmo. Vår familj som har tre barn, bor idag på Åland där han är lektor vid gymnasieskolan och jag sedan 15 år tillbaka arbetat som folkvald politiker i olika ledande roller, alltifrån lantråd, dvs regeringschef för landskapsregeringen och nu som vice lantråd och minister för näringsfrågor, jordbruk, fiske, jakt, arbetsmarknad, miljö och energi.

Orsaken till att mina vägar styrts till Skolparken och Jakobstad i år är att jag är kandidat för SDP i valet till Europaparlamentet.

Det är fint att få komma hit och se hur regionen blomstrar. Likheterna mellan Åland och Österbotten är många, både i den starka företagarandan och kulturellt. Jakobstad är ju som Mariehamn en sjöfartsstad med stolta handelstraditioner. Vi delar ett gemensamt hav, Östersjön och vi delar kustnära livet med stugliv, fiske och skärgård.

Tillsammans kämpar vi finlandssvenskar för två levande nationalspråk. Det är helt avgörande att det finns garanter för det svenska språket i de stora partierna i landet. Min erfarenhet av den gångna mandatperioden är att de stora partier man inte kan ha alltför stor tillit till när det gäller att garantera svenskspråkiga rättigheter heter Samlingspartiet, Sannfinländarna och Centern. Alltså finns bara kvar SDP, Vänstern och de Gröna vid sidan av Svenska folkpartiet. Med dessa måste vi samarbeta om svenska rättigheter ska tillgodoses, inte bara i lagparagrafer utan också i verkligheten. Vänsterpartierna har av hävd alltid haft en större respekt för minoriteten så vårt hopp står till dem. SDP har ett arv att förvalta från Martti Ahtisaari, Tarja Halonen och Paavo Lipponen.

Det är bra att konstatera att i regeringsbildaren Antti Rinnes frågor till de övriga partierna finns med arbetet med två starka nationalspråk och en starkt klimat- och miljöorienterad agenda. Nu ska det förhoppningsvis bli en ny regering med en annan värdegrund, en som satsar på utbildning, inte försämrar den! En som vill hjälpa de arbetslösa i arbete, inte ta dagpenningen ifrån dem. Här har ni starka yrkesskolor, en avgiftsfri utbildning på andra stadiet är en bra satsning på de unga och på framtidens Finland!

Det är nya tider, kamrater.

Också arbetarrörelsen måste fokusera på en omställning på grund av klimatet och den globala uppvärmningen. Och arbetarrörelsens och fackens roll, tycker jag, är att arbeta för att den omställningen kan ske rättvist, med skydd för tryggheten på arbetsplatserna och inte så att

de redan fattiga ska betala notan. Faktum är att de med små inkomster också är de som belastar klimatet minst. Det här är vår tids största utmaning. Det går omöjligt mera att ignorera de tecken som finns på att vi människor skapat en situation där vår planet befinner sig i ett mycket oroväckande skick och att alla tänkbara insatser nu måste till för att lösa situationen. Det är värre än vi tror, Men väldigt många initiativ redan är i gång satt och att samhälle, näringsliv och vi som medborgare och konsumenter tillsammans gör allt vi kan.

Frågan om klimatet kommer att prägla all politik, allt näringsliv och oss som privatpersoner under många årtionden framåt.

Vi i regionerna kan göra mycket. Alla samhällen har möjlighet att tillsammans med sina företag och medborgare göra klimatanpassningar. Vi som lever och bor på en plats känner bäst till förutsättningarna för den och kan komma till lösningar som tar ner koldioxidutsläppen, kanske samtidigt utveckla näringslivet – lönsamhet framöver ska vara anpassade till miljön – Miljönsamhet kallar jag det! Jag lovar er, att jag har jobbat med omställning och hållbarhet i flera år och jag är redo att också i EU ta kampen för klimatet!

Bästa åhörare!

I alla år i politiska uppdrag har jag sett hur Eus inflytande över vår vardag har ökat. På Åland har vi egen lagstiftningsbehörighet och allt mindre utrymme finns för den självstyrelsen. I allt högre grad tas besluten i

Bryssel. För mig är det viktigt att bevara regionernas rätt att själva bestämma över sina samhällen och att inte EU reglerar vår vardag i minsta detalj. Jag vill vara en svenskspråkig röst i EU. Jag vill också vara regionernas röst.

Ju närmare engelsmännen kommer datumet för Brexit, desto osäkrare blir de. Varför det? Det är lättare att rösta för ett utträde än att faktiskt lämna EU. För de enskilda medborgarna blir det allt tydligare vilka försämringar i fråga om fri rörlighet som uppstår. Det går lätt att vänja sig vid ökad frihet och rörlighet. Det är svårt att avstå ifrån den.

Europeiska unionen är medborgarnas union. Även om Europa är en mycket brokig kontinent med otaliga språk, olika religioner och olika demokratiska system är det ett under att dessa länder förmår samarbeta för att stärka freden och öka samförståndet. EU är mångfaldens kontinent. Mångfald är en styrka. Därför ska vi heller inte rädas inflyttning från andra länder. EU behöver inflyttning i ett längre perspektiv, också Finland berikas av mångfald. Det ger bättre affärer, fler barn, godare mat. Vem kan längre tänka sig Jakobstad utan vårrullarna på torget?

EU finns till för att säkra fred och stabilitet, och det har lyckats. Man måste minnas grunderna till varför unionen finns och dess värdegrund med fri rörlighet, öppenhet och fred och demokrati.

Ändå finns idag starka antidemokratiska krafter som hotar demokratin. När tillit, mänsklighet och medkänsla sviktar öppnar sig sprickor där rasism och främlingsfientlighet sipprar in. Populism, falska nyheter och hatdriven propaganda är bland det värsta farsot vi har drabbats av och som demokratiska människor måste stå upp emot. Därför är EU-valet den 26 maj ett vägval för vilka värderingar Europa ska vila på. Öppenhet, medmänsklighet och solidaritet är inga självklarhet. För dem måste man slåss varje dag. Jag vill att EU ska byggas av hopp inför framtiden, inte av rädsla för sitt förflutna. Socialdemokratin kan stå för långsiktighet, sans och balans.

Bästa lyssnare!

Första maj är en dag då vi minns varifrån vi kommer, om arbetarnas kamp för sina rättigheter och ett jubel för de segrar vi har vunnit.

Inte länge sedan tyckte pigan och drängen inte att de var lika mycket värda som bonden som ägde mark och egendomar. Inte länge sedan ansåg sig arbetaren mindre värd än direktören eller fabriksägaren. Inte länge sedan ansåg sig den outbildade sig lika mycket värd som den högt skolade akademikern, den fattige av längre värde än den fina och rika. Om jag frågar er idag? Anser sig någon här mindre värd än en direktör, en markägande storbonde eller en akademiker? NEJ! Det betyder att vår rörelse har gjort sitt jobb. Vi har lyft våra människor ur mindervärde.

Allas lika värde – det är ett resultat av ett ihärdigt politiskt arbete för sociala, fackliga och demokratiska rättigheter för alla. Det har gett oss utbildningsvägar och lika möjligheter.

Första maj är också solidaritetens dag då vi tänker på folk i andra länder som lider av svält, förtryck orättvisor och våld. Den tryggaste av världar skapar vi för oss i Finland genom att försäkra barn i alla världens länder skolgång och mat. Social orättvisa leder till konflikter och krig. Också dessa människor ska lyftas ut ur förtvivlan och mindervärde – som vi. Kampen går vidare!

Rösta i EU-valet 26 maj, helst på mig, nummer 85!

Jag önskar er alla en fin första majdag! Tack för att ni lyssnat.

 

Förstamajtal i Jakobstad 2019

Förstamajtal 2019 i Mariehamn

Politiken måste diskutera kvinnors rätt efter #metoo

Metoo-rörelsen svepte som en flodvåg över land efter land och avslöjade ett skrämmande stort antal av övergrepp på kvinnor. Antalet kvinnor som utsätts för sexualiserat våld förekommer överallt i världen. Våldet mot sångerskan Josefin Nilsson som i fredags visades i en dokumentär i Sveriges TV har också varit omskakande.

Det behövs fler medvetna kvinnor och män i EU-parlamentet, i riksdag, i lagting och kommuner som inte är rädda för att diskutera mäns övergrepp och våld mot kvinnor. Att vara feminist är att se och erkänna att män och kvinnor behandlas olika och försöka förändra det. Därför är Ålands socialdemokrater ett feministiskt parti.

Med de sociala medierna kommer nya aspekter av sexuellt utnyttjande fram, såsom ”grooming” av unga flickor och trafficking av kvinnor. Resurserna och den politiska viljan att reellt skydda flickor och kvinnor mot sexuell exploatering är inte tillräckliga.

I flera av EUs medlemsländer har kvinnors rätt till abort allvarligt begränsats vilket inte kan vara förenligt med Europeiska stadgan om de grundläggande rättigheterna, artikel 3 punkt 1: Var och en har rätt till fysisk och mental integritet.

Efter #metoo är det nödvändigt att göra en feministisk tolkning av EU-stadgan för att de grundläggande rättigheterna ska ha lika hög relevans för kvinnor som för män. Kvinnors behov av skydd är mer specifikt och allvarligt eftersom de i högre grad drabbas av sexualiserat våld. Europol och andra polisiära instanser bör ges tillräckliga resurser för att avslöja pedofilnätverk och trafficking av kvinnor för sexuellt utnyttjande. Kvinnors rätt till abort samt andra sexuella och reproduktiva rättigheter bör fogas till stadgan för de grundläggande rättigheterna.

Finland behöver också en samtyckeslag liksom i Sverige, och kunskapen inom dessa frågor ökas inom domstolar och polisväsende.

Socialdemokraterna vill vara en stark och kunnig röst för kvinnors och flickors rättigheter. Vi kan inte längre tiga eller blunda. Vi måste bli tillräckligt många som sakligt och envetet fortsätter kampen för allas lika värde och allas rätt till ett liv i frihet. Tänk på det då ni röstar i årets alla val!

Styrelsen för Ålands socialdemokrater

Nya socialdemokrater i Ålands Kulturdelegation

Ålands socialdemokrater har valt två nya medlemmar till Ålands Kulturdelegation: Pekka Sonck (ordinarie) och Maria Svensson (suppleant).

Pekka Sonck, utbildad från teaterhögskolan i Helsingfors, har arbetat på olika teatrar i snart 40 år som skådespelare, regissör, dramaturg, teaterchef och översättare. På Åland startade och drev Pekka Teater Kuling i femton år.

Pekka är intresserad av det mesta, förutom teater, litteratur och kultur i allmänhet också av båtar, bilar, sport och idrott, natur, historia, vetenskap, filosofi och innovationer inom alla områden.

Pekka är pensionär sedan hösten 2016 men återvänder fortsättningsvis gärna till scenen då det känns lustfyllt och lockande.
– Jag tror och hoppas att mina kunskaper och erfarenheter ska kunna vara till nytta i mitt arbete i kulturdelegationen, säger Pekka.

Maria Svensson är utbildad lärare och grafisk formgivare med mångårig erfarenhet av kulturprojekt och -marknadsföring. Hon har lång erfarenhet av olika projektjobb i tredje sektorn och sex år som informatör på NIPÅ – nordisk kultur. Hon jobbar nu som verksamhetsledare för Föreningen Vårt Hjärta

Maria är aktiv körsångare och spelman. Hennes kulturintressen är teater, konst, musik, kulturpedagogik för barn.

– Åland har idag ett rikt kulturliv med otaliga äkta gräsrotsinitiativ sammanflätat med en hög andel professionella kulturutövare för vår ringa befolkning, anser Maria.

– Jag vill vara med och påverka utvecklingen av kulturlivet i en riktning där kulturutövandet blir en självklar del av vardagen för fler, en kulturskola med öppna dörrar för nyfikna och ivriga barn oberoende av begåvning.

Kriminologen svarar på frågor om sexualbrott

Mitt inlägg fredagen 18.1. väckte mycket diskussion och frågor. För att få tillgång till den information som i nätdiskussionerna efterfrågades kontaktade jag kriminolog Maria Normann som också undervisat i kriminologi på Öppna Högskolan här på Åland. Med Marias lov lägger jag in hela mailet i sin helhet här nedan.
Med den här fördjupningen avslutar jag diskussionen för min del.

Kristin Mattsson,
partisekretarare (s) och sociolog.

Så här skriver Maria:

Hej!
Vad fint att ni också där på Åland debatterar sexualbrott, det är på tiden! Begreppet sexualbrott innefattar ju mycket från trakasserier till grova sexualbrott som våldtäkt. Lagen definierar de olika handlingarna, men det viktiga är att komma ihåg att oavsett om lagens definitioner uppfylls så innebär utsatthet för sexuellt våld alltid ett obehag och en skada för den utsatta, Sexualbrott är mycket allvarligt även ur samhällets perspektiv, tilltro mellan samhällets individer sätts på spel. Nästan alla kvinnor vet hur det är att känna sig rädd, och nästan alla män vet hur otäckt det känns att märka att kvinnor är rädda för en bara på grund av ens kön.

Ska försöka svara på några av dina frågor, lägger till länkar så kan intresserade läsa vidare själva.

Vad är ett sexualbrott?
Innan jag börjar med dina frågor vill jag göra det klart att ofta när sexualbrott diskuteras i allmänheten råder det stor vidd på vad man menar. En del använder ordet sexualbrott när de menar våldtäkt, andra menar allt från sexuella trakasserier. Olika studier har olika beskrivningar på de olika brotten och blir därför inte alltid direkt jämförbara.

Så här beskriver Nationellt centrum för kvinnofrid i Sverige: “Sexuellt våld kan beskrivas som kränkningar och övergrepp med sexuella förtecken. Det kan vara allt från att tjata sig till sex, till våldtäkt. Det kan också handla om att tvinga någon att utföra olika typer av sexuella handlingar.
Sexuellt våld är ett stort samhällsproblem.”

http://nck.uu.se/kunskapsbanken/amnesguider/sexuellt-vald/sexuellt-vald/

Hur många sexualbrott begås det egentligen?
När vi vill veta hur många brott som begås går vi ofta först till anmälningsstatistiken. Där ser man de brott som kommit till polisens kännedom och som det gjorts anmälan om. Kriminalstatistiken visar alltså antalet anmälda brott, hur många anmälningar som går till åtal och hur många som går till fällande domar.

Gällande anmälningar så vet vi att sexualbrott har en väldigt låg anmälningsbenägenhet. Anmälningsbenägenheten beror på många olika faktorer.
● Litar den utsatta på att bli väl bemött och trodd hos polisen och rättsväsendet? Generellt sett är tilltron till polisens sakliga bemötande rätt låg, trots att polisen på senare år fått bättre utbildning i att möta sexualbrottsoffer. Här inverkar också att det är jättejobbigt att prata om övergrepp över huvud taget, de utsatta är mycket sårbara.
● Hur pratar man om brottet i fråga på en samhällelig nivå? Pratar man om att samtycke är viktigt, skuldbelägger man offer etc? Om brottsoffret har läst debattinlägg och hört kaffebordsdiskussioner som skuldbelägger eller misstänkliggör offer kommer det att påverka anmälningsbenägenheten negativt.
● Förstår den utsatta eller den som borde göra anmäla att det är fråga om ett brott? Känner den utsatta till sina rättigheter? Till exempel förstår barn och unga, personer från andra kulturer eller länder och personer med nedsatt intellektuell funktionsförmåga, inte alltid att det de varit med om varit ett brott.
● Är gärningspersonen är bekant eller obekant? När det gäller sexualbrott är gärningspersonen i majoriteten av fallen bekant, vilket sänker anmälningsbenägenheten. Om gärningspersonen är avvikande från normen på något sätt, till exempel har utländsk bakgrund, anmäls hen oftare.
● Grövre brott anmäls oftare än lindriga.
● När det gäller grövre sexualbrott skulle jag säga att anmälningsbenägenheten också påverkas av ett kollektivt missförstånd om vad till exempel våldtäkt är. Den allmänna bilden många har av våldtäktsbrott är att det ska vara en främmande man som med hot och tvång utsätter en för honom främmande kvinna i någon park etc. Den här bilden kallas ibland busk- eller överfallsvåldtäkt och är problematisk därför att de flesta våldtäkter inte ser ut så här. Men de som upplevt våldtäkt eller försök till våldtäkt tror att det inte är ett brott när de jämför sina upplevelser med den här stereotypa bilden. Det är också en av orsakerna att det ofta tar mycket länge för utsatta att komma till insikt och sätt ord på det som hänt. Det kan vara fråga om att gärningspersonen är ens väns pojkvän, kollega, make eller någon man haft samtyckes-sex med tidigare, att det skett i hemmet eller någon annan privat plats.

Allt det här leder till att det blir en viss slags brott som mer sannolikt anmäls och vi inte kan säga så mycket om brottslighetens karaktär utifrån anmälningsstatistiken.
● Svenska Yle gjorde för några dagar sedan en alldeles utmärkt redogörelse för hur man kan läsa sexualbrottsstatistik: “Vad är en våldtäkt? Svaret är inte det samma idag som för 10 år sedan och det syns i sexbrottsstatistiken”
https://svenska.yle.fi/artikel/2019/01/18/vad-ar-en-valdtakt-svaret-ar-inte-det-samma-idag-som-for-10-ar-sedan-och-det-syns
● På svenska brottsförebyggande rådets (BRÅ) hemsida kan man läsa mer om mörkertal och anmälningsbenägenhet: https://www.bra.se/statistik/statistik-utifran-brottstyper/morkertal-och-dold-brottslighet.html

Hur vet man då hur många sexualbrott som begås årligen?
Refererar här kort till några studier. Igen är det viktigt att komma ihåg att de olika studierna inte är direkt jämförbara. Utsatthet för brott mäts genom så kallade offerundersökningar. Också i Finland görs en nationell brottsofferundersökning. Enligt den har ca 1% av svarandena i åldern 15-74 år uppgett att de utsatts för sexuellt våld under det gångna året. Denna procent har inte ändrats märkbart sedan 2012. Studien visar att kvinnor rapporterar utsatthet fyra gånger oftare än män, och att åldersgruppen 15-24 är den mest utsatta, sedan verkar utsattheten minska med åldern.
● (Suomalaiset väkivallan ja omaisuusrikosten kohteena 2017 – Kansallisen rikosuhritutkimuksen tuloksia. https://helda.helsinki.fi/bitstream/handle/10138/260559/Katsauksia_31_Danielsson_N%c3%a4si_2018.pdf?sequence=1&isAllowed=y) (Beklagar att jag nu i hasten inte hinner söka efter material på svenska eller engelska)

I Finland har det gjorts två särskilda studier om kvinnors utsatthet för brott, 1997 och 2005. I studioen 2005 hade 43 % av kvinnorna utsatts för fysiskt våld eller sexuellt våld eller hot om våld eller sexuellt våld av en man efter att de fyllt 15. På befolkningsnivå (2005) betyder det här 802 000 kvinnor i åldern 18−74. Gällande sexuellt våld uppger 21,2% att de någon gång sedan de fyllt 15 utsatts för sexuellt våld eller hotande beteende av någon som de inte var i en parrelation med, 4,3% i sin nuvarande relation och 17,3 % i en tidigare relation.. Dessutom uppgav 23,2% att de utsatts för sexuellt våld och hotande beteende innan de fyllt 15. På frågan om upplevelser av sexuellt våld under det senaste året svarade 2,8 att de våld eller hotande beteende av någon som de inte var i en parrelation med, 2,0 i den nuvarande parrelation med och 1,6 i en tidigare relation. Ca 46 000 kvinnor utsätts enligt studien årligen för tvingande till sexuellt umgänge eller försök till tvingande till sexuellt umgänge.

● Naisiin kohdistunt väkivalta 2005, Minna Piispa & Markku Heiskanen & Juha Kääriäinen & Reino Sirén, Heuni

https://helda.helsinki.fi/bitstream/handle/10138/152455/225_Piispa_Heiskanen_Kaariainen_Siren_2006.pdf

Det finns många andra studier där utsatthet för sexualbrott mäts, till exempel när det gäller utsatthet i arbetslivet eller i enkäter för att mäta hälsa och välmående. När det gäller barn och unga är till exempel enkäten Hälsa i skolan en utmärkt och omfattande enkät. På Åland har nivån av rapporterade sexualbrott väckt diskussion redan i många år. Könsskillnaden mellan pojkar och flickor är slående, vilket är vanligt när det gäller sexualbrott. I rapporten 2017 rapporterar de åländska flickorna följande på frågan om utsatthet för om de upplevt sexuellt våld under året: Åk 8–9 i den grundläggande utbildningen (Åland: 15%, riksgenomsnitt: 8,3%), gymnasiet (Åland: 14,9 %, riksgenomsnittet, 8,7%), yrkesläroanstalterna (Åland 24,5, riksgenomsnittet 20,9%). Här kan det vara bra att minnas att skillnaden mellan pojkar och flickor och yrkesskolans studerande och gymnasister är stor i hela Finland. Under de 15 år jag använt enkäten i mitt arbete har den åländska statistiken avvikit på samma sätt.
Märkbart är att studerande med utländsk härkomst även rapporterar högre utsatthet än en dem som har finsk härkomst. Skillnaden är slående särskilt gällande pojkarna. Här är yrkesskolstuderanden; Finsk härkomst (Pojkar 2,2%, flickor 11 %), någondera föräldern med utländsk bakgrund (Pojkar 4,1%, flickor 11,9 %), utländsk bakgrund född i Finland (Pojkar 12 %, flickor 10,2 %), utländsk bakgrund, född utomlands (Pojkar 19,3%, flickor 7,9 %). Det här betyder att vi måste ha bättre beredskap att inom service för sexualbrottsutsatta kunna möta även utsatta med en mångfald av kulturell bakgrund och på flera språk.

● Enkäten Hälsa i skolans resultat hittar man här: https://sampo.thl.fi/pivot/prod/sv/ktk/ktk1/summary_perustulokset?alue_0=87869&mittarit_0=199799&mittarit_1=200283&mittarit_2=200585&vuosi_2017_0=v2017#
● https://sampo.thl.fi/pivot/prod/sv/ktk/ktk3/summary_syntypera1?alue_0=87869&kouluaste_0=161219&sukupuoli_0=143993&mittarit_0=199799&mittarit_1=200585#

I en rapport om våld i parrelationer i Finland definieras parrelationsvåld som handlingar där man använt fysiskt våld, från att hålla fast, slag, hot och våld med vapen och tvingande till eller försökt till tvingande samlag. Siffrorna baserar sig på den nationella brottsofferundersökningen 2012. Undersökningen i studien rapporterade 6,1 % av kvinnorna och 3,5% av männen att de utsatts för fysiskt våld under det senaste året. Även i den här studien rapporterade de yngre åldersgrupperna (15–24 år samt 25–34 år) den högsta utsattheten.
● Petri Danielsson & Venla Salmi. Suomalaisten kokema parisuhdeväkivalta 2012
— Kansallisen rikosuhritutkimuksen tuloksia

https://helda.helsinki.fi/bitstream/handle/10138/152609/34_parisuhdevakivalta.pdf?sequence=1&isAllowed=y

Nationellt centrum för kvinnofrid i Sverige rapporterar att i undersökningen ”Våld och hälsa” (2014) svarade drygt en av tio kvinnor och en av hundra män att de utsatts för allvarligare sexuellt våld efter sin 18-årsdag. Med allvarligt sexuellt våld menas i studien med våld eller hot påtvingat samlag eller försök till påtvingat samlag eller liknande handlingar, inklusive sexuellt övergrepp då den utsatta befunnit sig i ett tillstånd utan möjlighet att försvara sig. Dessutom hade Cirka 20 procent av kvinnorna och cirka 5 procent av männen i studien efter sin 18-årsdag utsatts för andra former av sexuella övergrepp, till exempel mot sin vilja blivit fasthållna, kyssta, smekta eller liknande.
Den aktuella partnern uppgavs oftast som förövaren vid allvarligare sexuella övergrepp. Vid mindre allvarliga övergrepp var det vanligast att förövaren var en bekant eller en okänd person.

● http://nck.uu.se/kunskapsbanken/amnesguider/sexuellt-vald/sexuellt-vald/

Vem begår sexualbrott?
Allra först kan man på basen av alla studier både i Norden och globalt konstatera att i majoriteten av fallen är de utsatta kvinnor och gärningspersonerna män. Att män är gärningspersoner gäller över hela världen och oavsett om de är invandrare eller bor kvar i det land de och deras föräldrar fötts i, religion och statsskick eller om landet är i krig eller fred.
Det finns i alla nordiska länder en överrepresentation av utländska medborgare också i sexualbrottsstatistiken. (Till exempel är finländare är överrepresenterade i Sverige). I viss mån kan det förklaras av att nyanlända ofta hör till den mest kriminogena gruppen, det vill säga den grupp som har högre risk att begå brott; män, unga och att de har en svag anknytning till arbetsmarknaden. Samma faktorer gäller alltså för den så kallade majoritetsbefolkningen, men migrerande grupper tenderar att ha just dessa demografiska karakteristika gällande kön och ålder. När man jämför gruppen invandrade eller nyanlända unga män, men unga män med samma utbildningsnivå och (ofta svaga) anknytning till arbetsmarknaden blir skillnaderna mindre, men det kvarstår ändå en liten skillnad.

Särskilt nu efter de olyckliga händelserna i Uleåborg och Helsingfors, blandas ju i allmänna debatter hejvilt begrepp som kultur, etnicitet, religion. Det finns olika teorier för att förklara sexualbrott. Ofta utgår man idag från att normer gällande kön och sexualitet samt ojämlikhet är faktorer som hör till när man vill förstå och förebygga sexualbrott. De här synsätten varierar alldeles klart mellan olika grupper i ett land och mellan länder. När vi pratar om kultur och synsätt på sexualitet och sexuella handlingar så skulle jag vilja att vi också tittade oss själva i spegeln. Aldrig tidigare under min 20-åriga karriär som kriminolog har regeringen och alla politiska partier ställt sig bakom brottsoffer, inga krismöten har hållits, förrän nu. Vi i Finland var sena med att kriminalisera våldtäkt i äktenskapet (1994) och ännu fram till för några månader sedan tyckte Finlands justitieminister att tanken om bristande samtycke som definition på våldtäkt var “främmande för livet”. Jag har i 20 år sett feminister, kvinnosakskvinnor, aktivister, jurister, riksdagsledamöter, sakkunniga, forskare olika yrkesverksamma människor kräva bättre förebyggande och stöd för offer och behandling för gärningspersoner, bättre lagstiftning etc. Det har i bästa fall bemötts med allmänt ointresse, men även av rent förringande och förnedrande bemötande, kraven har ansetts vara radikala och överdrivna. Och åren har gått och inget av denna magnitud har hänt innan dels meetoo och nu fallen där gärningspersonerna är av utländsk härkomst. Det kunde ju få en att tro att det inte nu heller handlar om kvinnors och barns (eller mäns) okränkbarhet, utan vem gärningspersonen är. Vad säger det om vår kultur?

Om vi fokuserar allt på gärningspersonens nationalitet eller härkomst så kommer inte särskilt mycket att ändra för majoriteten av de brottsutsatta. När vi tittar på forskning om utsatthet för brott ser vi att det är ett problem vi haft redan långt innan flyktingkrisen. Det problemet kommer att kvarstå fast vi skulle deportera alla eller dömda med någon slags invandrarbakgrund, vilket ju verkar vara många aktörers våta dröm.

● SVT nyheter, Ny kartläggning av våldtäktsdomar: 58 procent av de dömda födda utomlands. Augusti 2018.
● Henrik Tham och Kalle Tryggvesson (Kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet): Våldtäktskulturer? En kort kommentar (2018)
https://www.criminology.su.se/om-oss/nyheter/v%C3%A5ldt%C3%A4ktskulturer-en-kort-kommentar-1.399831
● https://www.svt.se/nyheter/granskning/ug/ny-kartlaggning-av-valdtaktsdomar-58-procent-av-de-domda-fodda-utomlands
● Utländsk bakgrund och registrerad brottslighet – överrepresentationen i den svenska kriminalstatistiken, Johan Kardell, Rapport 2011:1 , Kriminologiska institutionen Stockholms universitet, http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:418645/FULLTEXT01.pdf

Missgynnas utländska gärningspersoner av rättsväsendet?
Professor i processrätt vid Stockholms universitet, Christian Diesen berättar i den här intervjun att misstänkta invandrare utsätts för negativ särbehandling i varje led av rättsprocessen. När forskarna har gått igenom flera tusen fall har de kommit fram till att invandrare oftare anmäls för brott. Därefter utreds de noggrannare och under längre tid. Invandrare häktas oftare, jämfört med svenskar, och de som häktas sitter under längre tid. Dessutom åtalas de i högre utsträckning, och när domstolen sagt sitt fälls invandrarna oftare och får dessutom hårdare straff. Invandrare döms hårdare i rätten, SVD, 13.3.2005 : https://www.svd.se/invandrare-doms-hardare-i-ratten-5dS9(Kräver inloggning)
● Diskrimineras invandrare i rättsväsendet? – aktuell forskning undersöker domstolens språkbruk: https://www.forskning.se/2015/05/20/diskrimineras-invandrare-i-rattsvasendet-aktuell-forskning-undersoker-domstolens-sprakbruk/
● Diskriminering i rättsprocessen. Om missgynnande av personer med utländsk bakgrund. Brottsförebyggande rådet (Sverige) 2008
https://www.bra.se/download/18.cba82f7130f475a2f180007887/1371914724514/2008_4_diskriminering_i_rattsprocessen.pdf
Elsrud, T. (2014). Othering the “other” in court : Threats to self-presentation during interpreter assisted hearings. International Journal of Law, Language & Discourse. 4. 27-68.
● Intervju med professor jerzy Sarnecki, Invandrare döms hårdare än svenskfödda (2006) https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=817331

Eftersom mitt hjärta klappar lite för polisforskning vill jag passa på att tipsa alla om ett urval texter som handlar just om polisens etniska diskriminering och profilering. I korthet kan man sammanfatta att polisens etniska profilering är en väldigt ineffektiv metod som allvarligt skadar utsatta gruppers tilltro till polisen och skapar konflikt och att den högre patrulleringsfrekvensen i vissa områden leder till att brott på andra områden inte upptäcks och utreds lika effektivt.

● Slumpvis utvald. Ras- / etnisk profilering i Sverige:https://www.criminology.su.se/polopoly_fs/1.361560.1513162298!/menu/standard/file/CRD-5600-Rapport_Slumpvis-utvald_final.pdf
● Forskningsprojektet Stopped (Helsingfors universitet, rapport och övrigt material finns på engelska) http://www.profiling.fi/
● Daniel Görtz, 2015: Etnifierade polispraktiker.https://lup.lub.lu.se/search/ws/files/5238247/7857824.pdf
● Är rättvisan rättvis? Tio perspektiv på diskriminering av etniska och religiösa minoriteter inom rättssystemet. Statens utredning (Sverige) 2006 http://www.regeringen.se/contentassets/106cc584ae1a489db46fde9bbbc090ab/ar-rattvisan-rattvis-tio-perspektiv-pa-diskriminering-av-etniska-och-religiosa-minoriteter-inom-rattssystemet-sou-200630
● Rolf Graner 2004: Patrullerande polisers yrkeskultur.https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:751016/FULLTEXT01.pdf
● Liv Finstad 2013: Politiblikket, Pax förlag (mycket läsbart bokmål)

Länkar för intresserade:
Miniföreläsningar, Institutionen för kriminologi, Stockholms universitet (Särskilt Sexualbrottsutvecklingen, Utländsk bakgrund och brott kan intressera)

https://www.criminology.su.se/forskning/minif%C3%B6rel%C3%A4sningar

 

Lycka till med debatten där, hoppas den förs sakligt och utan personpåhopp. Påfallande ofta går det ju så paradoxalt att i debatter om sexualbrott så att de som ivrigast försvarar kvinnors rättigheter själv har uppenbara problem att respektera kvinnor då de själva debatterar.

Beklagar att det blev så långt, men det beskriver väl hur mycket man måste ta i beaktande om man vill föra en saklig nyanserad debatt. Det beskriver också att det är många saker man behöver ha kunskap om när man bedömer sexualbrottslighetens karaktär och utveckling.
Mot en tryggare värld tillsammans.

 

Med vänliga hälsningar,
Maria Normann

Kopplingen kultur och sexuellt våld inte hållbar

Hätska debatter om invandrare och asylsökande som misstänkta sexualbrottslingar har florerat på åländska sociala medier de senaste veckorna. Sexualbrott är tyvärr ett stort område något som inte minst metookampanjen vittnar om.

Det vi kan se är att det fort blir en invandringsfråga när förövare är invandrad. Förenklade orsakssamband mellan kulturell härkomst och brottsligheten görs.

I och med sexualbrotten i Uleåborg har debatten ytterligen tudelats. Idag begås i Finland ca 200 000 – 300 000 våldtäkter, vilket visar hur allmänt utbrett det sexuella våldet är i vårt samhälle. Sociologen Anna Kontula skriver i sin blogg 13.1. om varför det inte är så enkelt att analysera. Vi förhindrar inte förekomsten av problem med sexuellt våld genom att ändra på utlänningslagen. För det första är det redan möjligt att utvisa utländska brottslingar. För det andra begås den absolut största delen av sexualbrott av finländare. För det tredje förhindras inte dylik brottslighet genom straff eftersom förövaren inte tänker sig bli fast.

Det är visserligen sant att vissa nationaliter är överrepresenterade i våldtäktsstatistiken sett till deras andel av hela befolkningsmängden, men denna överrepresentation har helt förståeliga orsaker. Dels anmäls en okänd förövare oftare än en i bekantskapskretsen (de flesta våldtäkter begås av en bekant till offret och i hemmet), och det är känt att utrikesfödda och etniska minoriteter diskriminerats av rättsväsendet, vilket också höjer deras andel i statistiken. Dels utgör den pressade situation som uppstår för de unga män som sitter månader i förvar på ett flyktingboende utan möjlighet till arbete, utbildning och familjeliv, utan att kunna det nya landets språk, och utan kännedom om framtiden, en orsak i sig till de brottsliga handlingarna. Den överrepresentation av utrikes födda som finns i brottsstatistiken överlag i t.ex. Sverige och Finland förklaras i aktuell kriminologisk forskning utifrån andra faktorer än etnititet och kultur. Dessa faktorer är klass, fattigdom, integration, utbildning, arbetslöshet, traumatiska erfarenheter, kön osv.

Finland är i topp i statistisken för hela Europa när det gäller våld mot kvinnor – detta trots att Finland har haft en väldigt liten invandring. Våld mot kvinnor är det vanligaste brottet mot mänskliga rättigheter i Finland. 47 % av alla finländska kvinnor som fyllt 15 har utsatts för sexuella trakasserier.
Det är viktigt att inte blåsa under rasismen i samhället, och därför undvika att göra enkla kopplingar mellan våldtäkter och kultur. Man kan inte förklara övergrepp som begås av en väldigt liten grupp människor med en hel grupps kultur.

 

Kristin Mattsson
Partisekreterare (S) och sociolog

Jultal av Camilla Gunell

Ӏrade julfirare!

 

År läggs till år och igen är det jul. Att utlysa julfrid är en tradition från medeltiden och görs fortfarande i många städer runt om i Norden. I Åbo har man utlyst julfrid oavbrutet i 700 år – med undantag för krigsåren 1917, 1939 och 1945.
Förr hade seden också en juridisk betydelse. Under jul kunde brott bestraffas strängare för den som bröt mot friden än under andra delar av året. Julfrid ska vara tid i frånvaro av konflikter.
I dag är traditionen att stanna upp och att samlas till till en stunds samvaro innan firandet drar igång med Kalle Anka, klappar och julmat. Och en stund att påminnas om att godhet, vänlighet och frid i hjärta och sinne är något vi alla behöver efter en mörk höst. Alla mår bättre av en rejäl dos gemenskap, värme och tid för familj och återhämtning.
Det är också en stund att påminna sig om att vi firar jul på ett trygg plats i världen och känna oss tacksamma över det. Att det runt om oss finns människor i nöd och förtvivlan i krig och i fattigdom som behöver vår hjälp.
Ännu en gång slår tsunamikatastrofen till i juletid, nu i Indonesien, och påminner oss om att naturens krafter inte är att leka med. Även i år firar vi jul i en orolig värld. Fylld av nyckfulla ledare och presidenter, en stor oro över klimatförändringarna och dess konsekvenser, av brist på demokrati och folk i ofrihet och övergrepp.
Mot allt detta står godhet, snällhet och det oförtrutna arbete som många för varje dag för att hjälpa och stödja varandra. Vi bygger ett bättre samhälle genom att visa varandra respekt och uppskattning. Inget gott kan skapas av avundsjuka, småaktighet och missunnsamhet.
Det goda samhället skapas av att låta andra växa, lyfta varandra och synliggöra de goda insatserna.
Också här hemma upplever många ett år att politisk oro, konflikter och en hård ton i debatten. Ändå vill jag hävda att alla folkvalda vill ålänningarnas bästa och försöker sitt yttersta. Vi skulle alla tjäna uppdraget bättre, hedra de förtroende som väljare givit oss, genom att hålla en respekt i tonen, vara sakliga och ta fasta på varandra bästa argument, inte de sämsta.
Att våga tro gott om varandra, också sina motståndare, bygger tillit och förmåga att samarbeta. Varje år när jag går på barnen julfest i skolan tänker jag att det trots allt är värt att fortsätta jobba för en bättre värld. För det är barnens framtid vi ska göra bättre och deras samhälle som ska vara öppet, tolerant och bereda plats för alla.
Med de orden är härigenom den allmänna julfriden kungjord och påbjuden med uppmaning till envar att fira i andakt, stillhet och frid. Att visa varandra vänlighet och värma och hjälpa de ensamma, sjuka och sårbara. Alla stadens invånare tillönskas en fridfull julhelg.”

”Vi kan inte politiskt aktivt öka klyftorna på Åland”

Carina Aaltonens anförande 10.12. om nödvändigheten att göra något för dem som har det tufft ekonomiskt på Åland:

Fru talman,

Att vara ensamförsörjare med ett eller flera barn och se lönen och stöden komma in på kontot och vända och varje dag försöka vända på varje euro flera gånger för att få det att gå runt. Att vara en äldre dam på 80 plus, som till exempel min mamma, och som bara delvis har förvärvsarbetat och om det vill sig väl får en dryg tusenlapp i månaden att betala hyra, hemtjänst, mat, mediciner och allt annat som hör till vardagen. Att lida av psykiska eller fysiska funktionsnedsättningar eller att vara en hemmasittare som aldrig kommit ut i arbetslivet. Då lever man verkligen på marginalen. Då finns det inte några reserver att ta av. Då kan den ekonomiska stressen plåga en så man blir sjuk och än mer oförmögen att ta ett jobb och bli produktiv. Då är det Matbanken, församlingarna, goda vänner eller släktingar som blir hoppet när samhället sviker.

Det är mycket lätt att dela hållbarhetsagendans mål 2 om att INGA hushåll, i synnerhet barnfamiljer och pensionärer, ska leva i en ekonomiskt utsatt position. Lika arbete ska ersättas med lika lön, och inkomsttillväxten ska vara högre än genomsnittet för de 40 % som har lägst inkomster. Alla ungdomar och inflyttade studerar alternativt försörjer sig på egen hand. Så ska vi ha det på Åland om 11 år. Det är så som samhällskontraktet ser ut. Det är ett sådant Åland jag under hela min tid har arbetat för att vi ska ha. Det är det som förväntas av oss politiker i Ålands lagting och landskapsregering att förverkliga. Det är dags att börja leverera en klok fördelningspolitik som riktar sig till de som behöver pengar för att klara vardagen.

Mellan 2008 och 2016 förlorade barnbidragen och ensamförsörjartillägget drygt 11 procent av sitt värde. Vi har på 10 år inte höjt dessa transfereringar. Det är dags att göra det nu i nästa tilläggsbudget.

Det är också lätt att hålla med i den senaste ÅSUB-utredningen om ekonomisk utsatthet, att i möjligaste mån se till att alla har grundläggande inkomst genom att få in så många mänskor som möjligt på arbetsmarknaden och hålla dem kvar inom de allmänna försäkringssystemen.
Sen bör en automatisk justering av de skattefria behovsprövade bidragsnivåerna för att undvika försämrade villkor för de utsatta och behålla transparensen i bidragssystemet.
Men kanske allra viktigast är att regeringen och kommunerna gör rejäla insatser för att informera om rättigheten till utkomststöd och ser till att man använder både det förebyggande utkomststödet och de allmänna. Också rätten till bostadsbidrag borde informeras om.
Därför är ledamot Axel Jonssons anslutningsmotion angelägen och viktig att utreda noggrant. Jag stöder det att man ser över hur de ca. 500 äldre med små pensioner kan avlyftas kommunalskatten.

 

Det är också viktigt att ta med de andra som har det tufft ekonomiskt idag. Vi kan inte politiskt aktivt öka klyftorna på Åland. Det är verkligen kontraproduktiv politik. Vi är här för att förbättra Åland för alla. Inte bara för vissa.

Valplattform från kongressen 2018

 

Foto: Kaveh Bahar

Självstyrelsen och socialdemokratin 

Självstyrelsen ska garantera ålänningarna minst samma rättigheter som i övriga Finland. Förslaget till ny självstyrelselag ska förverkligas under kommande mandatperioder. Skatteåterbäringen via klumpsumman ska följa befolkningsutvecklingen.   

Socialdemokraterna  vill:  

- att vi i högre grad  lever på våra egna skatter  

- att vi bedriver en egen  hållbar  närings- och sysselsättningspolitik  som leder till förbättrad välfärd.   

- att vi får större ansvar för vår ekonomi och fördelningen av våra egna skattepengar  

- att vi blir mindre beroende av förändringar i riksbudgeten och Finlands ekonomi  

- att vi flyttar fram positionerna för en mer utvecklad självstyrelse  

- att Finlands regering stärker kunskapen om Ålandsfrågorna vid statsministerns kansli  

- att Åland har en egen statssekreterare i Helsingfors som kan föra fram de åländska intressena bland finländska politiker. Ålandskontoret ska bli Ålands ambassad i Helsingfors.   

Omsorg och trygghetär en rättighet 

Alla människors lika värde och allas rätt till allmän hälso- och sjukvård och sociala omsorger är kärnan i den socialdemokratiska ideologin. 

Den som blir sjuk eller drabbas ekonomiskt och socialt har rätt till stöd av samhället. Välfärden ska gälla alla och särskilt ge god omsorg till barn, äldre, personer med funktionsvariationer och personer med psykisk ohälsa. Alla ska behandlas lika oberoende av ålder, kön, boendeort, etnisk bakgrund, sexuell läggning, funktionsvariationer och ekonomiska resurser.

En stark gemensam offentlig sektor, finansierad med skattemedel och med låga avgifter, är den bästa garantin för allmän omsorg och trygghet.  

Välfärden måste förändras när befolkningens behov förändras. Ett stort problem är att många lider av ensamhet, i alla åldrar, kvinnor och män. Vi behöver gemensamma mötesarenor i kulturliv, vuxenutbildning och kursverksamhet i idrottsrörelsen och tredjesektor.  

Äldreomsorgen ska utvecklas utgående från de verkliga behoven. Den förväntade kraftiga ökningen av demenssjukdomar beroende på demografiskutveckling kräver bättre beslutsunderlag för att vi ska investera i tillräckliga insatser.  

Samhället ska utvecklas vad gäller bostäder och transporter, kollektivtrafik, hälso- och sjukvård och omsorg, för att skapa ett Åland som är gott att åldras i. 

Socialdemokraterna vill: 

– att vård, skola och omsorg sköts av resursstarka, offentliga organ, det vill säga kommunerna och landskapet.  

– att vi har en låg maxtaxa inom barnomsorgen på hela Åland.  

– att den allmänna tandvården ska vara en del av den offentliga hälso- och sjukvården, och att den utvecklas till att bli avgiftsfri för alla låginkomsttagare.  

- att vi satsar mer på tidiga och förebyggande insatser.  

- att vi har en hållbar äldreomsorg som utgår från individernas behov av boendeplatser och annan service. Alla som vill ska kunna bo hemma så länge som möjligt.  

– att vi genomför KST, Kommunernas socialtjänst, framför allt för att skapa ett starkt barnskydd på Åland och en fungerande omsorg för alla personer med funktionsvariationer.   

–  att Ålands hälso- och sjukvård ges resurser och långsiktigt förtroende att kunna utnyttja självstyrelsens möjlighet att ge god primärvård, tandvård och specialsjukvård  till det lilla åländska samhället. Särskilt psykiatrins behov och utveckling bör förstärkas. 

-  att möjligheter och rättigheter för personer med olika funktionsvariationer respekteras.  

Ge alla elever samma chans 

Alla barn och unga ska ha en bra grundskola. En jämlik skola bygger ett jämlikt samhälle, också för elever med ett annat hemspråk än svenska. En bra stödundervisning i svenska är nödvändig för en bra integration. Alla barn och ungdomar ska ha samma möjlighet till kunskap, lärande och utveckling. Den nordiska modellen  är   det allmänna utbildningssystemet, fri grundutbildning och möjlighet till fortsatt utbildning på gymnasie- och högskolenivå.    

En hög utbildningsnivå och möjlighet till livslångt lärande är den största och viktigaste samhällsresursen för att utveckla och förändra Åland i enlighet med tidens krav, och ger också individen fler möjligheter. Vi vill därför satsa ännu mera på yrkesutbildningen, den högre utbildningen och den fria bildningsverksamheten.  

Socialdemokraterna vill: 

– att vi ger tillräckliga resurser till grundskolan så att alla elever får det stöd och den hjälp de är i behov av. Språkstöd för integration säkras för alla inflyttade elever. 

-att skolan är en bra arbetsplats för kompetenta och engagerade lärare. En utredning av lärarbehörigheter och fortbildning bör göras i samarbete med högskolans utveckling.  

– att vi i lag stadgar om ett pedagogiskt resurscenter för elever med särskilda behov.  

– att vi stärker gymnasieutbildningen så att teoretisk utbildning och yrkesutbildning likställs. 

– att vi stärker studievägledning och ger tydligare studievägar till en högre (yrkes)utbildning.  

-att vi utreder och utvecklar en möjlighet utbilda behöriga socialarbetare.  

– att vi tryggar Medborgarinstitutets finansiering och verksamhet i lag.  

– att vi förbättrar vuxenstudiestödet till minst samma nivå som i Finland, ökar antalet lärlingsutbildningar och utvecklar möjligheter till praktikbaserat lärande. 

-att vi lagstadgar om skolbibliotekens verksamhet. 

– att Ålands musikinstitut utvecklas till Ålands kulturinstitut med alla olika konstformer samlade. 

– att gymnasieutbildningen görs avgifts- och kostnadsfri. Vi ska inte ha några dolda avgifter.

-att alla elever i gymnasieskolan får en egen dator. 

– att vi utvecklar en starkare och väl fungerande högskola som fyller det åländska utbildningsbehovet på ett bättre sätt.  

Det goda arbetet ger mening och gemenskap 

Hög sysselsättning är grunden för vår välfärd enligt den nordiska modellen. Om alla har arbete finansierar vi välfärden och bygger ett starkare samhälle. En lön som man kan leva på ger frihet och självkänsla. Arbetstagare som är fackligt anslutna ger förutsättningar för ett hållbart arbetsliv. Den höga sysselsättningsnivån och den låga arbetslösheten på Åland är något att vara stolt över. Morgondagens arbetsmarknad måste ta större hänsyn till arbetstagarnas individuella behov för att säkra tillräcklig kompetens och förnyelse på den åländska arbetsmarknaden. Kreativa åtgärder behövs för att förbättra rekryteringen på den framtida arbetsmarknaden.  

Socialdemokraterna vill 

-att vi stärker arbetarskyddet på arbetsplatserna 

– att vi utvecklar arbetslivet i samarbete med arbetsmarknadens parter. 

– att vi jobbar för att den offentliga sektorn ska bli en bättre arbetsgivare, som ger rätt till heltid och möjlighet till deltid, och som ger trygga anställningsvillkor. 

– att vi får en reviderad tjänstemannalag 

-  att jämställda löner inom offentlig sektor införs senast 2021-2022. 

-  att vi inför rätt till utbildning och arbete för sjukpensionärer, möjlighet till deltidssjukskrivning och arbete, fler möjligheter till omskolning och fortbildning, samt alterneringsledighet och en ny föräldraförsäkring. 

-  att vi satsar mer på språkundervisning och arbetsintegrering bland de inflyttade. 

– att arbetsplatsdemokratin utvecklas och personalen ges ökat inflytande.

Den mest ambitiösa klimatpolitiken någonsin 

Vi lever och dör med Östersjön och med de globala miljöhoten. Mänskligheten står inför gigantiska utmaningar som är resultatet av att världens naturresurser överutnyttjas. Ekosystemens balans rubbas och riskerar kollaps. 

På socialdemokratiskt initiativ har Ålands lagting beslutat att Åland ska vara helt hållbart senast 2051. Detta beslut är unikt i världen och det kräver att politiska ledare, partier, folkrörelser och andra aktörer agerar nu för att målet ska uppnås. 

Ålands socialdemokrater är ett grönt parti som under långa tider haft mod och kraft att genomföra åtgärder för att skydda ovärderliga åländska naturvärden och resurser för att garantera kommande generationer en hållbar miljö och framtid. 

Åland är omslutet av Östersjön. Vårt viktigaste miljömål måste vara rent vatten runt och på Åland. Utan rent vatten saknar Åland en framtid. 

Inom fem år ska Åland vara till 100% självförsörjande på förnyelsebar energi. 

Det hållbara samhället kräver en radikal lokal och global omställning. 

Vi följer och uppfyller FN:s globala mål. 

I kraft av sin självstyrelse ska Åland vara ett hållbart föredöme internationellt. 

Vi ska aktivt påverka miljöpolitiken via Nordiska Rådet och BSPC och gentemot Finland och EU. 

 

Socialdemokraterna vill: 

– att vi kompletterar BNP som mått för utveckling genom att använda andra indikatorer som mäter välfärd och välbefinnande i samhället. 

-att all tillväxt är långsiktigt hållbar 

-att ekologiskt jordbruk ska prioriteras 

– att vi upphör investera i den fossila ekonomin. 

– att vi skyddar alla vattentäkter med skyddszoner som är tillräckligt stora. 

– att vi minskar utsläppen till Östersjön enligt en långsiktig plan. 

– att vi har ett kretsloppsanpassat och giftfritt jordbruk på Åland 

– att vi bygger ut en fungerande kollektivtrafik och satsar på cykelvägar för hela Åland. 

– att vi införskaffar nya skärgårdsfärjor som drivs med el eller hybrid. 

– att vi utvecklar sol- och vindkraften på Åland. 

– att vi får en ny modern djurskyddslag med ett respektfullt synsätt på djurhållning både för sällskapsdjur och nyttodjur. 

– att all fiskodling bedrivs på ett miljömässigt hållbart sätt 

-att  lagstiftning införs som förbjuder miljöfarliga och miljöskadliga produkter, som till exempel olika slentrianmässigt använda plastprodukter. Den offentliga sektorn kan via aktiv upphandling och goda exempel visa vägen för att nå ett hållbart samhälle. 

-att förändringar i djurhållningen lagstadgas så att djurens rätt att leva naturligt och slippa utsättas för lidande respekteras. 

-att överanvändningen av antibiotika i djurhållningen stoppas och hotet om antibiotikaresistens motarbetas.   

Socialdemokratin går till val med ett starkt krav på omställning och rättvisa.  

Vi håller linjen!