fbpx

Marstad borde bygga mer

ÅF förfärar sig över att vi har Marstad i Mariehamn och vill sälja bostäderna. Jag tycker tvärtom, vi borde ha Marstad att bygga fler lägenheter. För Mariehamnarnas bästa.

Det som man gör när man bygger bostäder är inte att lämna ”skuldberg” efter sig till efterkommande generationer. Man ger dem de facto en inkomst. Husen, när de är byggda, blir ju bara billigare med tiden. Lånen avskrivs och hyrorna fortsätter flyta in. Ren vinst för staden att bygga bostäder.

Det som Ålands Framtid inte nämner i sin insändare om Marstad är att i Mariehamn har vi mycket färre kommunala lägenheter än Sverige och fastlandet.

På Åland har vi 28 procent av hyresbostäder i Mariehamn i kommunal ägo. I Finland är siffran ca 33 procent (i städer av liknande storlek som Mariehamn). I Sverige är allmännyttans andel av hyresbostäderna cirka 47 procent.

Så , vi har färre bostäder i Mariehamn, vi har också högre hyror än i andra städer av samma storlek.

Som jag sade tidigare, istället för att sälja ut Marstad som ÅF:arna vill så borde vi istället ge Marstad i uppdrag att bygga fler bostäder.

Speciellt moderna 2:or till överkomliga priser är det brist på. Vi får fler och fler ensamhushåll, de behöver inte mer än två rum och kök. Ettor är förlegade, få trivs i endast ett rum.

Modern teknik gör att det finns sätt att bygga billigare som ändå blir hållbart och effektivt.

Vill vi ha inflyttning och studerande till Mariehamn måste vi också se till att det finns bostäder till skäliga priser för dem som inte har råd att bygga sina egna hus med en gång.

Det kallas framförhållning.

Igge Holmberg (S)

Vi måste få nya socialvårdslagen på plats

Svar till socialarbetarna. Jag beklagar att jag inte har kunnat svara på er skrivelse från den 28 april. Jag har varit sjukskriven på grund av utmattning i tre veckor och återvände till arbetet den 10 juni. Det är dock inte bara jag som har haft en hög arbetsbelastning, även socialvårdsbyrån och lagberedningen har under en längre tid varit underbemannade.

Beträffande resurserna på socialvårdsbyrån har landskapsregeringen under det senaste halvåret gjort sitt yttersta för att förbättra situationen genom att förstärka byrån med en ny socialinspektörstjänst och en gemensam juristtjänst för socialvårdsbyrån och hälso- och sjukvårdsbyrån. Socialvårdsbyrån har dock fortfarande två vikariat obesatta, vilket gör att en del arbetsuppgifter måste vänta. Landskapsregeringen gör, utgående från de rådande omständigheterna, sitt bästa och utgående från de nyanställningar som gjorts och ska göras. Nu ser man också över fördelningen av ansvarsområden inom byrån (bl.a. barnskyddet) och byrån återkommer med information om detta när beslut fattats.

Den så kallade status quo-lagstiftningen genomgår för närvarande rikets lagstiftningskontroll och tyvärr finns det inte information i dagsläget om hur länge den här processen kommer att ta. Däremot kommer landskapsregeringen inom de närmaste veckorna att tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att ta fram underlag för ny socialvårdslag och här är det mycket viktigt att de åländska socialarbetarna med stor kompetens och kännedom om sitt verksamhetsområde är med i processen.

Målet med den åländska socialpolitiken måste vara att varje människa får den hjälp som man har behov av och rätt till för att kunna klara ett självständigt liv. Oberoende av om man har en funktionsnedsättning, lever under svåra ekonomiska förhållanden, har behov av olika stödtjänster som till exempel färdtjänst och hemservice eller om man av olika orsaker behöver samhällets stöd ska hjälp fås.

Lagstiftningen inom detta område är grundläggande och vi måste få den nya socialvårdslagen på plats så snabbt som möjligt. Läget för närvarande är inte tillfredsställande, det är jag den första att erkänna. Men en ny lagstiftning löser inte alla problem. Det sociala arbetet måste även utvecklas så att man kan möta dagens problem och samhällsförändring. I detta arbete välkomnar landskapsregeringen socialarbetarnas förslag på hur man kan införa nya metoder, nya innovationer och arbetssätt inom det sociala arbetet för att stärka de människor som är de svagaste i vårt samhälle.

Landskapsregeringen har möjlighet tack vare den egna behörigheten att utveckla en så bra, modern och heltäckande socialvård som möjligt. Ni socialarbetarna har kompetens, engagemang och erfarenhet. Vi måste arbeta tillsammans för att nå så bra resultat som möjligt och där vi har klienternas bästa i fokus.

Vikarierande socialvårdsbyråchef Maj-Len Österlund-Törnroos förbereder som bäst ett svar på era övriga frågeställningar.

Carina Aaltonen (S)

Social- och miljöminister

Regeringen har fått ekonomin i balans

Regeringen Gunell har under mandatperioden nått ett av de angelägnaste målen den satte upp i regeringsprogrammet nämligen att få landskapet Ålands ekonomi i balans. För en ekonomi i balans gäller att intäkterna överskrider kostnaderna och att tillgängliga kassamedlen täcker utbetalningarna under räkenskapsåret.

Ser man bakåt på resultatet före fonderingar och reserveringar i landskapet Ålands bokslut har vi följande utveckling:

2010 – 30,6 miljoner euro

2011 – 16,8 miljoner euro

2012 – 8,8 miljoner euro

2013 – 3,7 miljoner euro

2014 +12,8 miljoner euro

Under åren 2010 – 2013 användes alla medel i utjämningsfonden, dvs. 40,7 miljoner. I fjolårets bokslut ökade åter utjämningsfonden genom att PAF-medel uppgående till 10 miljoner lades i fonden. Efter denna överföring uppvisar landskapet för år 2014 ett överskott på 2,8 miljoner euro.

Det är bara att lyfta på hatten för regeringen Gunells framgångsrika arbete att få landskapets ekonomi i balans.

Karl-Johan Fogelström (S)

Wikström och Holmberg svarar Lampinen om flyktingar

I en insändare kräver Daniel Lampinen, som driver en facebooksida som kallas ”nej-sidan” och som kallar sig rasist, en folkomröstning om flyktingmottagande.

Här är Tony Wikströms och Igge Holmbergs svar på den:

Tony Wikström: Mångkultur berikar

Du har rätt Daniel Lampinen. Din insändare i onsdagens Nya Åland är något jag helst inte sett i tryck i en lokaltidning på Åland. Du har själv öppet kallat dig rasist och din människosyn stämmer bra överens med det epitetet. Du skriver:

”Hudfärg och annat som syns på utsidan är oviktiga aspekter av människors genetik. Hur en grupps genetik är överlag, säger inte att enskilda gruppmedlemmar är på ett visst sätt. Vad grupper gör med sina egna länder, till exempel skapar ohållbara samhällen som man måste fly från, säger däremot mycket om gruppens genetik överlag.”

Jag har aldrig kallat någon för nazist men du förfäras över att Ja-till-flyktingar-sidan försöker ”koppla ihop alla nya rasismer med de gamla nazisternas våld”, att det ”är absurt och ovärdigt.” Men i ditt manifest på bloggen Framtidsland (med ingressen ”den här bloggen står upp för rasism”) kan man däremot förfäras över formuleringen ”…nya rasismen, den är som nazismen och sverigedemokratin fast utan förintandet, kodorden och konspirationsteorierna.” Absurt och ovärdigt kan man med fog tycka.

Detta är fakta:

– 7 procent av ålänningarna är födda utanför Norden.

– Hela 30 procent är födda utanför Åland, däribland du Daniel.

– Här bor människor från 92 olika länder som talar 55 olika språk.

– Redan i juni kommer Mariehamns stadsfullmäktige att formellt säga ja, troligtvis enhälligt till 20 FN-kvotflyktingar.

– I februari slog MH-fmge fast att staden tar emot 10-15 flyktingar vart tredje år mellan åren 2018 och 2027.

– Jomala kommer att ta emot en familj och flera andra åländska kommuner är på väg att göra detsamma.

En ytterst blygsam och hållbar nivå alltså.

Med integrationslagstiftning på plats, en integrationssamordnare och ett gediget förarbete finns alla förutsättningar för att även Åland kan dra sitt strå till stacken. Väljer man att se det krasst ekonomiskt så kan man även från denna synvinkeln se att detta högst troligt blir en mycket god affär för Åland, som liksom många andra länder står inför det faktum att fler och fler blir äldre, samtidigt som färre befinner sig i arbetsför ålder. Vi behöver varandra helt enkelt.

Att jämföra Åland med Malmö går inte.

Segregerade förorter och stadsdelar i svenska storstäder medför betydande utmaningar och förståeligt väljer människor att hellre bo nära släkt och bekanta än att flytta dit jobben (kanske) finns. På Åland bor folk väldigt utspritt, var dom än kommer ifrån, och jag tror att man ska akta sig för att till exempel försöka styra ”utlänningar” till vissa dagis och skolor – det bästa sättet att komma in i det åländska samhället är att lära känna andra ålänningar!

Du oroar dig även för fattigdom Daniel, men även på den punkten har vi kanske det bästa utgångsläget i världen, med en arbetslöshet på otroligt låga 3,4 procent.

Mångkultur berikar, föder nya idéer, nya företag och ger nytt liv åt vår fantastiska, välkomnande och människovänliga ö.

Avslutningsvis vill jag upplysa debattörer om att även om yttrandefriheten är viktig så är hets mot folkgrupp ett allvarligt brott som ger böter eller fängelse upp till 2 år. §10: ”Den som för allmänheten tillgängliggör eller annars bland allmänheten sprider information eller åsikter där en grupp hotas, förtalas eller smädas på grund av ras, hudfärg, härstamning, nationellt eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, sexuell läggning eller funktionsnedsättning.”

Tony Wikström (S)

Igge Holmberg: Politiker ÄR vanligt folk

Det är lite beklämmande att varje gång få höra från Lampinen, Toivonen och alla andra flyktingrädda att ”politiker” måste lyssna på vad ”folket” vill säga.

Vi bor på en ö med 29000 människor. Man kan ringa upp mig hemma när som helst, folk gör det också. Jag finns i telefonkatalogen. Det gör alla andra politiker också. Vi är invalda för att vi för folkets talan.

Det faktum att ingen som vill förbjuda flyktingmottagning är invald är inte för att ”politiker” inte ser sanningen. Det är för att merparten av ålänningar är människor som ser idiotin i att sätta stämplar på folk från andra platser. De som vill förbjuda människor från att komma hit är en minoritet, och kommer att vara en minoritet länge till, förhoppningsvis för alltid.

Att deras hittepåargument vandrar mellan statistik och genetik och vilken pseudovetenskap de råkat läsa på nätet denna vecka är oväsentligt.

Det handlar om vad Ålands befolkning vill . Och innan vi har ett parti som blir invalt på att stoppa ”massinvandringen” till Åland så fortsätter vi politiker att göra det vi är valda till. Vi ska upprätthålla folkviljan, styra enligt det mandat vi fått från de röstberättigade ålänningar som gett oss sitt förtroende.

Jag har varit aktiv antirasist sedan mitten på 1980-talet. Jag har aldrig dolt det faktumet och jag är ganska säker på att mina väljare vet var jag står i den frågan.

Att jag nu, för att en brun svans från forna tider börjar gapa lite högljuddare än förr skulle börja rösta emot mitt samvete, och mina väljare, är inte på kartan.

Gå till val, bli invalda och försök stoppa hjälpen till de mest utsatta människorna som finns. Lyckas ni med det så lovar jag att fortsätta kämpa emot er. För det är vad majoriteten vill, det är vad mina väljare vill.

Som folkvald politiker och ”vanligt folk”, det är inte så stor skillnad på oss egentligen, så tycker jag som de väljare som valt mig. Vill de inte ha mig kvar så får jag stiga av.

Det är val i höst, ska bli skoj att se om jag eller Lampinen får fler röster. Då är det ”anonym folkomröstning” eller val som det också kallas.

Mvh från antirasisten, människan och politikern

Igge Holmberg (S)

Fem starka (s)-kandidater i höstens val

På tisdagsförmiddagen presenterades fem nya kandidater som ställer upp för socialdemokraterna i höstens val till lagtinget, men också i sina respektive kommuner.

Det är redan känt att journalisten och f d chefredaktören på Nya Åland, Nina Fellman, 50 år, från Mariehamn, bestämt sig för att kandidera för socialdemokraterna, men idag presenterade hon några av sina hjärtefrågor som hon vill föra fram i valkampanjen:

– Inom politiken vill jag jobba med och för en förändrad kommunstruktur. Den är avgörande för hur Åland ska utvecklas. Människor måste få samma service oberoende av vilken kommun de bor i.

Hon betonar att det är viktigt att tänka långsiktigt i andra beslut som berör kommunal verksamhet:

– Vi kan inte ta beslut som om kommunstrukturen kommer att se likadan ut om femton år som nu.

Solidaritet är ett annat ord som Nina Fellman lyfter fram och då tänker hon i första hand på flyktingdebatten.

– Vi som lever i ekonomiskt överflöd kan inte stänga dörren för folk som lever i total misär. Det är absurt att prata om hotet mot det svenska språket när det nu handlar om att ta emot tjugo syriska flyktingar i nöd!

Yngst på presskonferensen var egenföretagaren Rebecca Mattsson, 22 år, som bor i Mariehamn, men som är på väg att flytta till Vårdö. Hon har ett förflutet som aktiv i SKUNK, organisationen för skärgårdsungdomar.

  • Där har jag fått lära mig hur man kan påverka och vara delaktig, säger hon, men hon efterlyser ett hållbart ungdomspolitiskt program:

– Jag har ju försökt påverka, men det finns inget system som fungerar för att ungdomar ska kunna tas på allvar och verkligen räknas med när det ska tas beslut.

En annan av de nya kandidaterna är Freddie Forsman, 37 år, från Finström. Han är fackligt aktiv inom Ålands kemiska arbetare och av naturliga skäl därför intresserad av arbetsmarknadsfrågor.

– Jag är engagerad i hur folk har det på sina arbetsplatser. På min arbetsplats har vi det bra, men det är otroligt många på Åland som inte har det.

Hälso- och sjukvårdsfrågor är något som också intresserar Freddie. Han nämner en utbyggd allmän tandvård och låga patientavgifter, speciellt för barn och unga, något som är viktigt för ålänningar som inte har det så gott ställt.

Han erkänner att han är nybörjare vad gäller politik, men han är nöjd över vilket parti han valt.

– Att jag valde socialdemokraterna är för att jag tror att jag i detta parti kan få min röst hörd trots att jag ännu inte är helt politiskt insatt. Här verkar det som om man jobbar i ett lag och jag anser mig vara en lagspelare.

Slutligen presenterades två kandidater från Eckerö:

Anna Wiksten, 36 år och IT-studerande, är intresserad av skolfrågor:

– Skolan i min hemkommun har ju varit en het potatis, men jag vill engagera mig i hur skolan ser ut på hela Åland.

Övriga frågor som hon vill jobba med är hållbarhet ur både ekonomiska och miljömässiga aspekter, samt samhällets digitalisering. Hon vill också fördjupa sig i frågan om basinkomst.

Britt Marie Sjöström-Kärki är 62 år och bor också i Eckerö. Trots att hon har varit engagerad i socialdemokraterna sedan 70-talet är det första gången hon ställer upp i lagtingsvalet. Hon är däremot den enda av de fem kandidaterna som inte ställer upp i kommunalvalet.

Sjöström-Kärki nämner rättvisa som ett ledord som måste finnas med i alla politiska sammanhang och hon tänker då på rättvis fördelning av resurser mellan stad, landsbygd och skärgård. I likhet med Nina Fellman anser hon att kommunstrukturen och kommunsammanslagningar är en jätteviktig fråga. Och så vill hon slå ett slag för kulturen:

– Den vill jag jobba för – det är kultur som gör att folk mår bra! Det behövs mötesplatser för folk, inte bara i Mariehamn utan också t ex i Godby och i Eckerö och det behöver inte alltid handla om finkultur.

Anders Hallbäck

En kreativ och socialt intelligent minister

Underkänt socialministern, hetsar den liberala lagtingsgruppen i spalterna. Med Viveka Eriksson i spetsen görs minister Carina Aaltonen till syndabock för allt dåligt liberalerna kan tänka sig. Allt från rättsosäkerhet , Tehystrejk, FPA:s tjänster till framtidens socialpolitik. Det enda som saknas är det periodvis dåliga vårvädret.

Oppositionspolitik är viktig men den måste vara saklig och bygga på fakta. Fakta är bland annat att minister Aaltonen levererat flest lagar av alla ministrar. Hon har drivit reformer och hon har fullföljt regeringsprogrammet. Allmän tandvård genomförs succesivt trots liberalerna aktiva motstånd. Vill bara påminna om liberalernas misslyckade försök att skjuta i sank allmän tandvård för skärgådsborna. Den politiska manövern fick ett snöpligt slut trots högstämda hänvisningar till grundlagen.

Nej, bästa liberaler, det gör ingen glad att ni fortsätter era personliga påhopp på Carina Aaltonen och andra socialdemokrater. I motsats till den politik ni för vet vi vad vi vill, vi är eniga och uthålliga trots er hätskhet. Vad minister Carina Aaltonen angår är hon i Västsahara just nu. Hon har i egenskap av minister träffat många viktiga politiker och besökt flyktingläger. Hon får stort gensvar för Ålandsexemplet och sparar inte på krafterna i kampen för en rättvisare värld. Hennes sociala engagemang och solidaritet sträcker sig långt utanför de kommunala gränserna. En mera kreativ och socialt intelligent minister än Carina Aaltonen är det svårt att tänka sig. Hon är uppskattad uti världen och låter sig knappast nedslås av sura kommentarer från den liberala lagtingsgruppen.

Barbro Sundback

Camilla Gunell: ”Vi går mot ljusare tider”

Partiordförande Camilla Gunell höll huvudtalet under årets första maj:

Bästa första maj-firare. Ålänningar!

För fyra år sedan vann socialdemokraterna valet på Åland och har sedan dess lett arbetet i landskapsregeringen! Jag känner mig stolt över att ha fått förmånen att vara Ålands lantråd och representera landskapet utomlands och här hemma. Jag känner mig också glad och tacksam över det arbete vi har utfört i regeringen och att vi har kunnat fungera väl tillsammans trots att den ideologiskt breda regeringsbasen.

Jag må säkert vara den enda första maj-talaren i Norden som tackar två borgerliga partier för ett gott samarbete, men det gör jag. Vi har lyckats bygga på våra respektive styrkor och vända svårigheter till framgångar genom att vara kreativa och inriktade på att finna lösningar. Stabilt och säkert har vi fört Ålandsskutan framåt. Jag är säker på att ålänningarna vill att vi ska kunna samarbeta och nå resultat framom att käbbla och strida.

För fyra år sen, efter valet 2011, var oron stor över ekonomin. Vi gjorde en omställningsbudget om hur vi kunde spara och förändra för nå en ekonomi i balans. Samtidigt som vi strävade efter att behålla en god kvalitet i den gemensamma sektorn, skapa fler arbetsplatser och ingjuta framtidstro.

Precis där, men kanske ännu djupare ner i svårigheter, står idag den nyvalda riksdagen i Finland och Juha Sipilä som ska bilda regering.

I fyra år har vi gjort jobbet här på Åland. Vi kavlade upp ärmarna och började jobba. Nu har vi två år i rad kunnat presentera fina bokslut som slutar på plus. Och vi har också genomfört många åtgärder som också på lång sikt ska kunna få lätta på kostnadstrycket. Jag hoppas att ni, medborgare, under de här åren inte har behövt lida särskilt mycket. Det har i allafall varit vårt mål. Till och med så att den konstadsintensiva hälso- och sjukvården har under Mia Hanströms ledning skapat sig en buffert på två miljoner i sin kassa.

Jag skulle vilja säga några ord om det här att ”spara”. För oss socialdemokrater betyder inte att spara att man ska ta ifrån folk det dom behöver och snåla med det mesta grundläggande. För oss är det snarare att vara sparsam, måttfull och ansvarsfull som gäller, kanske av lite gammaldags snitt som tidigare generationer återanvände och hitta nya sätt att använda gamla grejer. Man ska inte kasta pengar på vansinniga projekt med för stora risker, utan varsamt använda den gemensamma kassan, för grundbehov, trygghet och för fler arbetsplatser. Men så tänker inte alla. Det finns också partier som ser ett svårt ekonomiskt läge som en chans att nå sina mål att krympa offentlig sektor. Det ska vi inte gå med på.

Så, mot bakgrund av det svåra ekonomiska läget i Finland, där den nya regeringen nu ska få ”Finland i form”, så tycker jag att vi på Åland är både pigga och spänstiga. Vi har naturligtvis utmaningar som alla andra, men det finns alla skäl att med tillförsikt se mot framtiden och se styrkorna och allt det goda som finns i vårt samhälle.

Titta ut över vårt vackra landskap! Det vi ser är en låg arbetslöshet, endast 3,9 procent, god ekonomi i landskap och kommuner, företag som klarar sig överraskande väl, och en befolkning som växer. Dessutom har klyftorna i vårt samhälle inte ökat, vilket vi kan vara mycket stolta över.

Men alla ser inte samma som vi. Det finns också politiker som vill måla i mörka färger och skapa osäkerhet. Särskilt intensiva med att föra fram bilden av stor ekonomisk osäkerhet är den nyliberala duon Asumaa/Perämaa som ihärdigt håller på med sin tröttsamma, negativa sifferexersis. Att som mullvadar gräva sig bara djupare ner i den mörka myllan, tror inte jag är konstruktivt. Vi politiker behöver sända signalerna om positiva och ljusa tider där man stöder människors vilja att satsa, våga och förverkliga sina idéer och drömmar.

Kära lyssnare! Vi går mot ljusare tider. Vi går också mot val i höst. Socialdemokraterna har tagit ett stort ansvar i landskapspolitiken och i kommunerna. Vi har varit med och tagit ansvar, men också stakat ut vägen mot framtiden. Vi vill fortsätta, också efter valet i höst, att ta ansvar för Åland och föra vidare allt arbete som påbörjats. Vi vill fortsätta att leda Åland också efter valet i höst – demokratiskt och ansvarsfullt.

Åland ska 2051 vara ett hållbart samhälle, ett unikt politiskt beslut som lagtinget fattat och som nu ska förverkligas. Vi har återupptagit arbetet med samhällsplanering och fått fram goda beslut om vindkraft och förnyelsebar energi. Vi vill ta emot flyktingar och fler inflyttare från alla världens länder och få Åland att växa i invånartal och växa i mångfald och tolerans. Vi vill visa upp Åland som fredsregion och betydelsen av demilitariseringen i tider av säkerhetspolitisk oro. Vi har gett tusentals fler ålänningar rätt till allmän tandvård och vi fortsätter den kampen. Vi slutar inte kämpa innan alla ålänningar har en social och ekonomisk trygghet i sina liv. Och att alla som kan arbeta, har ett jobb. Vår fasta tro är att tiden i sig inte förändrar världen. Det gör människor som fortsätter att arbeta hårt och kämpa vidare för rättvisa och jämlikhet. Vi vill förverkliga Kommunernas socialtjänst, stärka socialpolitiken och uppnå målet om jämställda löner.

Åland ska utvecklas med stor omsorg om de svaga och värna allas rätt att få samhällets stöd efter behov, inte efter plånbok. Politiken ska präglas av humanism, trygghet, medmänsklighet och värme. Vi ska lyssna till dem som vårdar gamla och barn, till lärarna i skolan.

Att jobba politiskt är att ha ett mål för hur det goda samhället ska formas. Nina Fellman formulerade det så vackert häromdagen i sin blogg:

”Jag tycker att vi ska drivas av kärlek, till vår familj, till alla våra medmänniskor, till vårt samhälle och till den fantastiska åländska naturen. Jag tror att politik kan vara den praktiska, vardagliga och lite tröga manifestationen av kärlek, omsorg och ansvarstagande.”

Och socialdemokraterna går till val i höst som ett starkt parti. Och det är en stor glädje att se så många som vill jobba med oss, gå med oss sida vid sida i kampen för ett bättre Åland för alla! Jag önskar er en fortsatt trevlig Första maj!

Värdiga livsvillkor för alla!

”Ett värdigt och tryggt liv – en framtid fri från osäkerhet, utsatthet och svårmod är något som vi alla värderar högt.”

Så inledde Jessy E Hartvik sitt 1-majtal….och fortsatte:

”På denna dag då vi samlas är det skäl att påminna oss alla om att det även i vårt samhälle, särskilt i tider av ekonomisk oro och nedskärningar, finns familjer som drabbas hårdare än andra.

Familjer vars utgångsläge gör dem svagare och mer drabbade än andra.

Jag vill ägna mitt tal till de familjer och särskilt barnen, som lever i ekonomiskt osäkerhet och vars vardag präglas av ständig kamp och vardagsutmaningar.

Barnfattigdomen på Åland handlar sällan om att barn går hungriga och frusna för att deras föräldrar inte har råd att köpa mat och kläder, även om detta sorgligt nog förekommer.

Barns och ungas vardag på Åland begränsas istället ofta av diverse kostnader, dyr fritidsutrustning och höga avgifter för organiserade fritidsaktiviteter.

Nedskärningar inom skolor, barnomsorg, fritidsverksamhet och kommunernas eknomiska avslag för – ideella samhällsnyttiga föreningar, höjda hyror, – krav på resor och avgifter – gör att fler barn tvingas avstå från dessa.

För familjer, barn och unga som växer upp och lever i ständig oro över inkomst, med små marginaler- oväntade kostnader- arbetslöshet, deltidsarbeten eller snuttjobb och bidragsberoende är nöjen och utvecklingsmöjligheter självklara.

Barn till ensamstående föräldrar, barn till unga föräldrar, barn till föräldrar utan fast anställning är speciellt drabbade.

Försämrad fysisk och psykisk hälsa är ofta följden av ett liv på marginalen för både föräldrar ochbarn, vilket i värsta fall kan leda till långvariga bekymmer och kostnader. Fattigdom, social utsatthet och sämre utgångsläge bildar en ond cirkel som för alltför många är svår, om inte omöjlig, att bryta utan hjälp.

Jag vill leva på ett Åland där värdiga levnadsvillkor råder för alla, där arbete, ekonomisk trygghet och frihet från fattigdom och svårmod omfattar alla.

Att vi gemensamt skapar förutsättningar till ett stabilt, självständigt och hållbart liv.

Jag vill att våra barn skall växa upp i ett samhälle där var och en med omtanke om rådande situation aktivt motverkar och förebygger rådande strukturer.

Det politiska arbetet för att ge alla familjer en ekonomiskt stabil, socialt givande tillvaro, och att ge alla våra barn en aktiv, trygg och utvecklande vardag måste vara och förbli en av våra viktigaste prioriteringar.

Jag vill leva och verka i ett samhälle som värnar om sina framtida medborgare med barnperspektiv och den sociala hållbarheten ständigt närvarande i varje beslut

Jag vill leva och verka i ett samhälle- som med gemensamma krafter tryggar allas vardag och ger alla lika möjligheter att utvecklas.

– Det är är i förlängningen ett lyckligare, hållbarare mer välmående samhälle. Kort och gott ett starkare Åland.

Läs mer på Jessys blogg

Demokratin i staden är i kris

Demokratin i staden utgår från stadsborna som väljer ett stadsfullmäktige som tar det politiska ansvaret för staden.

Stadsfullmäktige måste ha makten att styra stadens ekonomi och politik för att kunna ta sitt ansvar.

I Mariehamn har skett förändringar som haft som följd att de folkvaldas möjligheter att fatta beslut och styra staden beskurits.

Förändringarna är av två slag:

  • Den ekonomiska makten har i hög grad förskjutits från de folkvalda till tjänstemännen genom en ny budgetprocess som infördes 2013.
  • Närdemokratin ifrågasätts av ledande politiker och tjänstemän som vill minska antalet folkvalda, minska antalet nämnder och antalet stadsbor som väljs in i olika organ. (äldrerådet)
  • Bolagisering av stadens verksamheter framförs ofta som ett medel att effektivera offentlig verksamhet och att styrelsemedlemmarna ska vara ”kompetenta” dvs komma från näringslivet instället för att rekryteras bland de folkvalda.

I den nya förvaltningsstadgan tillsätter de folkvalda endast tjänstens som stadsdirektör. I övrigt anställs de ledande tjänstemännen och övriga anställda av chefer i organisationen.

Budgetprocessen

Verksamhetsplan och den egentliga budgeten har separerats från varandra så att skattöret och budgetramarna slås fast inom juni. Innehållet i budgeten eller verksamhetsplanerna besluter stadsfullmäktige om senast i mitten av november.

Detta system leder till att politikerna slår fast ramarna och skattörets pris utan att känna till vad budgeten innehåller. När beslut om innehållet i budgeten ska tas finns det inte någon ekonomisk rörelsefrihet eftersom budgeten redan är fasslagen.

Ändringsförslag: Budgetramarna och ett preliminärt förslag till verksamhet samt ett förslag till skattörets pris slås fast av stadsfullmäktige i juni. Under hösten samanställer nämnderna och stadsstyrelsen budgeten som antas av stadsfullmäktige i oktober och november då skatteörets pris också fastställs. Allt är en helhet.

Den representativa demokratin

Antalet medelemmar i stadsfullmäktige och nämnder samt nämndernas antal bibehålls. Stadens befolkning ökar då ska man inte minska på antalet folkvalda. Äldrerådet ska få ska få bättre verksamhetsförutsättningar.

Förvaltningsstadgan måste ses över åtminstone i två avseenden:

  • Tjänstemän som föredrar ärenden för förtroendeorgan ska utses av de förtroendevalda.
  • Bildningsnämndens och kultur-och fritidsnämndens ansvarsområden ses över och kultur- och fritidsnämndens ansvarsområde utökas. Bibliotekets ledningsstruktur och resurser måste förstärkas.

–          Socialdemokraterna är inte emot bolagisering men vi anser att bolagiseringen inte får försämra stadsbornas insyn och möjligheter att påverka bolagens verksamheter. Offentlighetsprincipen ska genomföras för alla stadens bolag och bolagsstyrelsernas medlemmar utses bland de folkvalda och andra förtroendevalda.

Förändringar i stadens organisation och verksamheter ska vara transparenta och öka stadsborna och deras folkvaldas möjligheter att påverka. Inte tvärtom vilket nu skett. För att de folkvalda och förtroendevald ska kunna ta sitt politiska ansvar måste de ha reella möjligheter påverka.

Mariehamns socialdemokrater 28.4.2015

Lyssna på Ålands Radios inslag om detta