Jag har i EU-kampanjen konsekvent valt att säga vad jag själv står för, inte gå i polemik med mittenpartiernas och Ålands framtids kandidat Anton Nilsson. För mig är det helt naturligt att SFP har en kandidat på Åland och att de får stöd av de åländska rösterna så att Torvalds blir återvald. Det är demokratins grundförutsättning att det finns flera kandidater att välja på.
Men Nilsson-kampanjens retorik om ”de finska socialdemokraterna” gör mig bekymrad. Idag förhandlar Åland för sina frågor i Ständerhuset i Helsingfors. Jag är ombedd att delta, med de finska socialdemokraterna på andra sidan bordet. Mina kontakter kommer inte att vara till nackdel. Jag hoppas att man kan ha den bredare bilden i fokus och Ålands bästa i hjärtat, även i hettan av en valkampanj.
När jag fick frågan om kandidatur av Antti Rinne hade vi ett långt samtal om Åland och Finland och vad som behövs för förbättringar. Vi talade om tvåspråkigheten och svenskan. Han tog stark ställning för Vasa svenska joursjukhus skulle bli kvar. När SFP behöver stöd för svenskan finns inte Samlingspartiet, Centern eller Sannfinländarna där. De som finns är Socialdemokraterna.
Min kandidatur i EU-valet är ett sätt att samarbeta med dem som leder landet, med dem som får nästa kommissionär och som leder EU i Finlands ordförandeskap. Min erfarenhet, mitt kontaktnät och förtroende är förhoppningsvis till nytta för Åland. Min kandidatur ger valfrihet och mångfald och hotar inte SFP eller Torvalds mandat. Men det är smart att utveckla relationer till fler. Låt inte Ålands framtids retorik mot ”finnarna” få för stort utrymme i kampanjen. Det gynnar verkligen inte Åland.
Camilla Gunell
Kandidat i EU-valet
