Fb-Button

Insändare: Stärk finanserna för utbildning och kultur i Norden

Samma vecka som Nordiska rådet fyller 70 år samlas rådet i Malmö för vårsession. På programmet står en debatt om kriget i Ukraina och om en gemensam utveckling av den civila krisberedskapen utifrån Jan Erik Enestams aktuella rapport. I den lyfter man upp en fortsatt tillräcklig och

trygg finansiering av det nordiska kultur-, forsknings-, fritids- och ungdomssektorerna som viktiga mål. De är viktiga för att fortsätta stärka gemenskap, tillit och kunskap om varandras vardag och livsförhållanden i våra länder. Tyvärr går dessa målsättningar inte ihop med nordiska ministerrådets rambudget för perioden.

 

I budgetförslaget omprioriterats pengarna så att de drastiskt minskar inom dessa områden vilket hotar flera verksamheter. Det är därför viktigt att ramarna för de kommande åren omprövas och att regeringarna tillför de medel som behövs för att fortsätta utveckla och stärka det nordiska samarbetet inom utbildning och kultur.

 

Kanske också visionen om ett integrerat och hållbart Norden kräver en komplettering i målsättningarna så man klargör att visionen inte kan uppnås på ett bra sätt om man samtidigt urholkar grundstenarna i det som bär upp det nordiska samarbetet. En positiv signal om detta vore den bästa gåva Nordiska rådet kunde få på sin födelsedag.

 

Den socialdemokratiska gruppen i Utskottet för utbildning och kultur

Camilla Gunell, ordförande, Åland

Heidi Viljanen, Finland

Lars Mejern Larsson, Sverige

May Britt Lagesen, Norge

Henrik Möller, Danmark

 

Syntolkning, socialdemokratiska medlemmar i Nordiska rådet i en gruppbild i en trappa,

Insändare: Var finns centerns ledarskap?

I en insändare i måndagens tidningar beskriver finansminister Roger Höglund och vicelantrådet Harry Jansson sin bild av Ålands ekonomiska utmaningar, inklusive den kommunala sektorn.

Det är med en viss uppgivenhet man läser inlägget. Herrar Höglund och Jansson är i sin retorik kvar i valkampanjen 2019, där allt är fortfarande andras fel.

Om man förstår resonemanget rätt är nu allt lagt tillrätta. En helhetsreform är avvärjd, frivilliga processer pågår, en kriskommunslagstiftning är på remiss och snart ska det hända saker.

Dessutom aviserar dessa tunga centerpolitiker mera pengar till kommunerna för att täcka upp underskott och kompensera ”fördyrande” lagstiftning.

Min bedömning är att den frivilliga processen som pågår under Centerns ledning redan kört på grund. Sista spiken i kistan blev Lumparlands meddelande att man avser ställa in betalningarna till Kommunernas socialtjänst. Så agerar inte en kommun som smyckar sig till brud för giftermål med andra kommuner.

Kriskommunslagen har stött på starkt motstånd, eftersom den de facto innehåller mer tvång än någon annan tidigare lagstiftning. Samtidigt är den skriven med så många förbehåll att det är osannolikt att en (center)regering någonsin skulle fatta beslut om tvingande sammanslagningar.

Återstår alltså att hålla den rådande strukturen under armarna på det enda sätt som är möjligt, det vill säga genom att tillföra mera pengar. Det kan man förstås göra, men då måste man komma ihåg att det sker på bekostnad av andra saker, som servicenivåer, en klimatomställning, ÅHS, gymnasieskolan och den egna förvaltningens utvecklingsbehov.

Det regeringen Thörnroos kallar fördyrande lagstiftning, det är förebyggande socialvård, storlekar på klasser och grupper inom barnomsorgen, människors rättigheter till stöd och hjälp på samma nivå som i Finland.

Det har nu gått några år sen valet. Verkligheten har gått vidare. Vi socialdemokrater har upprepade gånger konstaterat att man nu måste jobba utgående från dagens verklighet snarare än att blicka bakåt, och att det är dags att söka lösningar där det går att nå samsyn.

Åländsk center har en stark majoritet i lagtinget, alla tunga poster i regeringen och en maktposition i nästan alla kommuner. Där finns alltså alla nycklar för ett parti som vill visa ett konstruktivt ledarskap, och lösa upp den rädsla och oro för kommunsammanslagningar som man själv byggt upp.

Vi socialdemokrater menar fortsatt att dagens kommunala struktur utgör ett hinder för utveckling inom en rad viktiga områden, ett byråkratiskt slöseri med tid och pengar och faktiskt också en orsak till ojämlikhet för ålänningarna, genom att utvecklingen allt mer går i riktning mot att vissa kommuner klara av sina lagstadgade åtaganden och andra inte.

Det är inte rimligt att de 16 kommunernas struktur är viktigare än medborgarnas rättigheter, till exempel till socialvård och specialomsorg inom Kommunernas socialtjänst

Vi vill diskutera lösningar, förutsättningslöst och konstruktivt. Om den parlamentariska kommitténs arbete från första början begränsas så att den svåraste och viktigaste frågan inte alls finns på bordet är det bara ett slag i luften, inte ett seriöst försök till samsyn.

Höglund och Jansson – kom upp ur oppositionsdiket och prata om verkligheten med oss andra!

Nina Fellman (S)

Insändare: Politikernas ansvar för äldreomsorgen i Mariehamn

Ombudsmannamyndigheten presenterade nyligen sin årliga statistik över konsument-, patient- och klientärenden. Tyngdpunkten i rapporteringen ligger på äldreomsorgen i Mariehamn. Klientombudsman Benjamin Sidorov påpekar helt riktigt att klagomålen skulle ha varit färre om staden hade fler boendeplatser och mera personal. Det är inte äldreomsorgens fel att staden inte ger tillräckliga resurser för att möta de växande behov som finns hos den äldre befolkningen i staden.

Det är politikernas ansvar att se till att det finns tillräckligt med boendeplatser, hemtjänst och annan service som de äldre i Mariehamn behöver för att leva ett tryggt och värdigt liv. Hur kommer det sig att stadsledningen och stadsstyrelsen inte tar tag i frågan? Stadsfullmäktige har drivit på och har fått till stånd två utredningar om äldreomsorgens utbyggnad. År 2019 presenterade Lindemankommittén 35 åtgärder för att förbättra äldreomsorgen i Mariehamn. Utredningen lades snabbt på hyllan och tycks aldrig ha nått stadsledningen eller stadsstyrelsen. År 2021 presenterades en ny utredning om ett demenscenter i staden.
Bristen på boendeplatser har bara ökat sedan 2018. Den dåvarande politiken gick ut på att ingen utökning behövdes. Bristen på personal blev akut när socialchefen över en natt beslöt att all personal skulle jobba treskift och ambulera på olika avdelningar. Beslutet ledde till ett stort missnöje bland personalen och många ville lämna sin arbetsplats. Trobergshemmet som alltid varit mariehamnarnas trygga hamn på ålderdomen framstod med ens som en otrygg plats. Pandemin hade en förlamande effekt på förändringsarbetet.

I budgeten för 2021 var äldreomsorgen underbudgeterad. Samma sak tycks upprepas i 2022 års budget. Här måste stadsledningen och stadsstyrelsen inta en mera realistisk hållning. Stadsfullmäktige måste få ett beslutsunderlag som beaktar de förändringar i behoven som uppstår under åren. Om vi ska få en äldreomsorg värd namnet kan vi inte fortsätta underbudgeteringen. Tvärtom nu måste stora satsningar göras.
I budgeten för år 2023 måste investeringen i ett demenscenter beaktas. Bygger vi ett demenscenter får vi resurser att på ett ändamålsenligt sätt ta hand om den växande grupp minnessjuka äldre och deras anhöriga. Det i sin tur frigör platser på Odalgården och Trobergshemmet som kan anpassas för övriga i behov av särskilt boende.
Personalkrisen är gemensam för hela Åland. Här har landskapet ett stort ansvar genom att utöka antalet utbildningsplatser. Genom att ta upp extra pengar för s.k. gropjusteringar kan Mariehamn höja lönerna för närvårdarna utöver KAD:s generella höjningar.
Landskapsregeringens utredning om att den kommunala institutionsvården flyttas till ÅHS är varken realistisk eller någon egentlig lösning på problemet med de multisjuka äldre som har stort behov av vård och behandling och som bor i kommunernas äldreboende eller hemma. Istället borde ÅHS utveckla sin service till de äldre. De äldre som bor hemma eller i särskilt boende har samma rätt till ÅHS tjänster som alla andra på Åland. Om de äldre har svårt att ta sig till ÅHS måste ÅHS ta sig till de äldre. Hemsjukvården måste utökas med mera medicinska resurser och personalen på äldreboendena måste kunna ge mera sjukvård. Något de redan har utbildning för men som de inte tillåts använda på grund av organisatoriska hinder.
Från och med år 2023 måste politikerna i staden ta sitt ansvar för den åldrande befolkningens rättigheter och behov av vård och omsorger.

 

Barbro Sundback (S)

 

Photo by Sheggeor laker on Unsplash

Syntolkning: Två äldre personer står med ryggarna mot kameran och blickar ut över en kanal.

Vad innebär den utvidgade läroplikten? Välkommen på föreläsning.

Under fjoråret trädde en ny utbildningsreform i kraft i riket som ger rätt till avgiftsfri skolgång upp till 20 år, den så kallade utvidgade läroplikten.
Här på Åland infördes inte reformen. Mycket beror på okunskap. Därför vill vi lära oss mera.
Häng med på föreläsning den 14e mars kl. 18.30 på Ålands Lyceum med specialsakkunnig Kyösti Värri, Finlands kommunförbund om hur utvidgad läroplikt fungerar.
Öppet för alla intresserade.

Konservativa föreningen kör i diket 

Pojkar och män är inte mer benägna till våld.

Det är inte därför de slår sina kvinnor. Flickor och kvinnor är inte känsligare ”av naturen” och därför bättre lämpade för vårdyrken. Sanningen är mycket mer komplex än så.

Konservativa föreningen Urd (vars styrelse för övrigt består av Anette Lehtinen, Fanny Lindström, Nathalie Williams, Sonja Widelius, Sanna Willford, Susanne Sirén och Katja Janetzko) tar med namns nämnande heder och ära av landskapets tidigare jämställdhetsansvariga Vivan Nikula, och kommer med påståenden om att pojkar måste få lära sig att slåss och att flickor ska sluta älta sina känslor för det gör dem svaga.

En sådan människosyn, parad med vad som förefaller vara mycket fragmentarisk kunskap om vad jämställdhetsarbete och genusteori eller normkritik handlar om, leder fel.

Vi kan väl slå fast en sak. Självklart finns det skillnader mellan könen. Självklart är pojkar pojkar, och flickor flickor på ett grundläggande biologiskt plan. Det finns alla möjliga variationer på det spektret också, eftersom människan inte styrs av sina könsdelar allena.

Det finns alltså arv, biologiska förutsättningar och kromosomer och hormoner i hur kön blir till. Och så finns det en hel massa sociala konstruktioner utöver våra biologiska grundförutsättningar, som styr hur vi uppfattar att flickor och pojkar ska vara eller är. Det förändras över tid, hela tiden.

Backa några tiotal år bara, och kvinnor ansågs inte kapabla att sköta sin egen ekonomi. Backa 100 år, och kvinnor var inte betrodda att rösta. Kvinnor har fått kämpa för rätten till sin kropp, för rätten att säga nej till sex, för rätten till sina barn, för rätten att få jobba.

Allt vi idag tar för givet att kvinnor klarar av, var bara för en kort tid sedan antingen otänkbart eller förbjudet, med samma märkligt fyrkantiga förklaringar som Urd nu använder. Att hela gruppen pojkar skulle vara förutbestämd att behöva en viss typ av lekar, att alla pojkar är lika och att ambitionen att ge pojkar inte bara fysiska utan också känslomässiga och språkliga verktyg är dumt. Liksom man förut tänkte att hela gruppen kvinnor var hjälplös och svag.

Det är konstigt, tycker jag, att en grupp konservativa kvinnor så lite lyfter fram det som brukar vara konservatismens huvudnummer, den individuella och samhälleliga friheten.

I min värld finns många som kan må bra av lite rough and tumble-pedagogik, både flickor och pojkar. Och det finns många som inte alls vill. Det finns flickor som vill utmana fysiskt och möta motstånd, och pojkar som vill sitta i ett hörn och leva i sin livliga fantasivärld. Allt det måste vara ok. Alla är inte stöpta i samma mall, oberoende av kön.

Kanske det är där vi kunde mötas, de konservativa kvinnorna och jag. Att det ska finnas rum för alla. Allas livsval, för min del faktiskt också deras som av något skäl väljer en traditionell kvinnoroll i hemmet.

Feminismen är för mig att ständigt ifrågasätta, hur, vad och varför. Att det inte var bättre förr, fast det fanns bra saker då också. Att vi lär oss. Att vi kan bli friare som individer och mer rättvisa som samhälle.

Nina Fellman (S)

 

 

 

Syntolkning, flera barn sitter runt ett bord och ritar och skriver med pennor. Pennburkar står på bordet

Fotograf: _Alicja_ Pixabay

Står SFP upp för Åland och självstyrelselagen?

Det är nu det ska hända om det ska bli något. Under 2021-2022 firar Åland 100 år och under detta jubileum ska Åland få en ny självstyrelselag.

Detta projekt har varit aktuellt i många mandatperioder och i många regeringar både på Åland och i riket.  År 2013 tillsatte dåvarande justitieminister Anna-Maja Henriksson den så kallade Tarja Halonen-kommittén som lade grunden för en ny självstyrelselag.

Uppdraget och sammansättningen i kommittén skapades i dialog mellan riket och Åland. Jag var då lantråd. Förhoppningarna var därför stora på att Anna-Maja Henrikssons comeback på justitieministerposten i regeringen Antti Rinne och senare Sanna Marin skulle ge bästa möjliga förutsättningar för att ro projektet i land. Socialdemokraterna och Svenska Folkpartiet har alltid varit Ålands bästa vänner bland rikets partier.

De positiva skrivningarna om Åland och självstyrelselagen i regeringsprogrammet var en bekräftelse på att viljan var stor att lyckas.

Nu börjar sanden i timglaset att rinna ut och dialogen med Helsingfors verkar ha tystnat.

Självstyrelsepolitiska nämnden i Ålands lagting har länge begärt att få höra Ålandsminister Anna Maja Henriksson för att få en rapport om läget med självstyrelselagen. Pandemi, välfärdsområdesval, resor och andra mer angelägna ärenden har uppenbarligen kommit i vägen.

I somras skickades ett förslag till ny självstyrelselag ut på remiss. Lagstiftningen kritiserades kraftfullt från flera betydelsefulla instanser som Justitiekanslern, Högsta domstolen och många andra. Bristerna i förslaget berörde innehållet men framförallt pekade man på allvarliga lagstiftningstekniska problem. Man kan konstatera att propositionen inte var mogen en remiss under fjolåret. Det är allvarligt att en lagstiftning som har landets justitieministerium som avsändare kan misslyckas så kapitalt.

De övriga partierna i regeringen avvaktar förslaget från justitieministern som politiskt är ansvarig för frågan. Det börjar bli hög tid för Ålandsminister Anna Maja Henriksson att kliva fram och ta sitt politiska ansvar för Åland och självstyrelselagen. Annars måste man konstatera att den här gången har Svenska Folkpartiet svikit Åland ordentligt. Så frågan är, kommer SFP att ta strid för Åland och självstyrelselagen eller inte?

Camilla Gunell

Partiordförande Ålands Socialdemokrater

Medlem i Självstyrelsepolitiska nämnden, Ålands lagting

 

 

Vi vill utveckla!

Vi kunde ha skrivit en insändare om vad vi INTE vill göra. Men vad tråkigt det skulle varit!

Vad mycket mer givande och framåtsyftande det är att berätta vad vi socialdemokrater på södra Åland VILL göra.

Vi vill lägga om kursen från samarbetsavtal, kommunala förbund och otaliga kommittéer och istället ta riktning mot färre kommuner. Vi vill minska den kommunala byråkratin och ta bort gränser mellan t ex kommuner och ÅHS och KST.

Vi är övertygade om att vi får mer tid och kraft över att utveckla den kommunala servicen om vi gör det tillsammans.

Med samma regelverk och färre gränser blir det lättare att driva en stor kommun på södra Åland än flera små. Vi måste lägga ner vapnen mot Mariehamn och sträva mot ökat samarbete med staden, men vi tror inte att det gynnar hela Åland om Jomala och Mariehamn går samman till en kommun.

 

För oss är barnen viktiga medlemmar i samhället. Vi behöver bygga fler cykelvägar.

Vi vill att skolbarn skall ha trygga skolvägar och skyddad väg till fritidsaktiviteter. Cykelvägar ger även de vuxna möjlighet till värdefull vardagsmotion och tryggare pendlingsväg till och från arbete.

Barnomsorgen skall finnas där familjen når den bäst. Hellre på vägen från hemmet till arbetsplatsen än åt motsatt håll.

Det är bara dumt att en kommungräns gör att hämtande och lämnande tar timmar av värdefull familjetid. Lika dumt som att ha olika regler för avgifter beroende på vilken sida av en kommungräns man bor på.

 

Förr räckte det med en kommunsekreterare som gjorde allt. Idag är alla sektorer mer specialiserade och lagstiftning och regelverk ställer större krav. Det är orimligt att en person ska kunna allt.  I en gemensam kommun på södra Åland får den kommunala personalen möjlighet att specialisera sig.

Om vi kan minska på antalet administratörer har vi råd med fler som vårdar, underhåller och undervisar. Vi tycker att församlingarna är på rätt väg när de går ihop just nu och inte väntar tills de inte klarar sig längre. Så vill vi att kommunerna skall göra också.

 

Susanne Kicki Blomqvist, Jomala

Carina Aaltonen, Jomala

Hedvig Stenroos, Jomala

Ulf Weman, Lemland

Ann Eriksson, Lemland

Siv Ekström, Jomala

 

 

Syntolkning: en samling Socialdemokrater från Södra Åland står uppställda framför en gul byggnad. Personerna har färgglada kläder och det är barn , vuxna i olika åldrar och en hund

Dörren in till Åland

 

Nu finns en god chans att lyfta integrations- och inflyttningsfrågor på Åland. För det krävs att landskapsregeringen snör på sig arbetshandskarna.

I fredags debatterades i lagtinget ett ganska tekniskt lagförslag som möjliggör att Åland kan söka pengar från tre europeiska fonder kring migration, integration och gränsöverskridande samarbete kring narkotikahandel och människohandel, för att nämna några exempel. Den debatten gav inga avtryck alls i media, och det var kanske inte så konstigt, eftersom nästan ingen pratade om vad man vill göra med möjligheten.

Motsvarande lagändring gjordes under förra mandatperioden, och resulterade då i projektet En säker hamn som under landskapsregeringens paraply fick med flera kommuner och ÅHS i ett fint samarbete som gav både pengar och kunskap. Stort tack till dåvarande integrationssamordnaren Johanna Fogelström, till Dan Sundqvist och Tanja Eklöw med flera.

Tyvärr är det ett kännetecken för sittande landskapsregering att man lagstiftar om ramar och möjligheter, men helt saknar vilja och visioner att leda utvecklingen. När vicelantrådet Harry Jansson (C) presenterade lagen pratade han följaktligen om lagtekniska frågor snarare än politik, och hade absolut inget att komma med om riktningen eller viljan att utnyttja möjligheterna.

Låt mig därför komma med ett förslag.

Det är helt tydligt att hela Åland på dessa områden är en liten aktör. Våra kommuner och myndigheter är hårt ansträngda som det är att ta itu med den administration och samordning som ett EU-projekt kräver.

Samtidigt vet vi att Åland behöver inflyttning, vare sig det sker av humanitära skäl genom flyktingmottagning, eller genom arbetskrafts- och annan inflyttning. Man kan här lyfta fram Sverige som det goda exemplet, som genom sin omfattande invandring i decennier står sig både ekonomiskt och demografiskt starkare än länder som Finland som varit mer restriktiva med sin inflyttning.

För att vi på Åland ska kunna göra ett bra jobb behöver vi samordna. En säker hamn visade på omfattande kunskapsluckor, men också på hur snabbt det kan vända om det finns någon som har tid och kompetens att sätta sig in i frågor.

Ett projekt som med landskapsregeringen som huvudman samordnar Mariehamn, landskommuner, arbetsmarknadsaktörer, utbildning, Kompassen och tredje sektorn i ett En dörr in till Åland-koncept skulle inte bara stöda flyktingmottagningen, som i sig är ganska liten, utan också alla former av integration till det åländska samhället.

Det kanske inte behöver vara ett fysiskt hus, men får man visionera så kanske det vore det bästa – en mötesplats där man kan få svar på frågor, få träffa människor, få en god kopp kaffe, kanske en lunch med andra smaker än schnitzel och fisksoppa. Och nej – det behöver inte drivas av offentlig sektor. En privat entreprenör, gärna med nyåländsk bakgrund vore perfekt.

Där kunde Migris besök på Åland hållas, där kunde finnas utrymme för samtal på svenska som komplement till språkkurser, där kunde företag hålla rekryteringsträffar för att sondera vilka kunskaper som finns bland nyanlända. Här kunde man fundera på hur de ålänningar som har en bakgrund utanför Åland genom sina kontakter och nätverk kunde bli ambassadörer för att få ännu fler att flytta hit, trivas och stanna.

För att kliva ut på ännu tunnare is – varför inte det gamla rådhuset i Mariehamn, renoverat till tidigare glans i ett byggnadsvårdsprojekt, central, vackert och med stor potential att bli ett ställe man vill gå till, en naturlig mötesplats där en blyg nordbo kan träffa nya människor utan att känna sig fånig.

Om vice lantrådet inte vill intressera sig för dessa frågor, hur är det med näringsminister Karlström, utbildningsminister Hambrudd eller finansminister Höglund?

Nina Fellman (S)

och

 

Syntolkning: Integration text i på en färgglad bakgrund. Världen och många människors silhuetter

Rättvisa och solidaritet viktigare än någonsin

Pommern

 

Betänk detta. Enligt Oxfams årliga rapport om rikedom och fattigdom i världen har de tio rikaste blivit groteskt mycket rikare under pandemin, samtidigt som både privatpersoner och företag lidit svårt, och klyftorna mellan rika och fattiga ökat dramatiskt.

En engångsskatt för världens 10 rikaste kunde ge alla vaccinationsskydd mot covid 19, alla gratis hälsovård och social trygghet, finansiering för alla behövliga klimatåtgärder och en minskning av det könsbaserade våldet i 80 länder. Fortfarande skulle de 10 rikaste vara rikare än de var före pandemin.

Problemet är inte att det inte finns pengar och metoder att lösa problem, utan att välståndet är så skevt fördelat att en del svälter och andra är rikare än någon någonsin varit i världshistorien.

På Åland finns bara ett vänsterparti. Vår uppgift är att stå för de värderingar och den ideologi vi representerar, omsatt i praktisk politik. En rättvis och skattefinansierad fördelningspolitik, en rättvis skola, rättvis omsorg, rättvis vård. En miljö- och klimatomställning som ändrar strukturer och lagstiftning snarare än att skuldbelägga individers val.

Vi vill att det finns tillräckliga resurser för det viktiga.

Att en utvecklad välfärd byggs med ett personal- och samhällsperspektiv och en helhetssyn.

Låt oss ta ett exempel. Städningen i skolorna och inom äldreomsorgen är en viktig del av stadens verksamhet.  Vi vet att trivseln blir sämre, att belastningen på andra yrkeskategorier blir tyngre, och att stadens fastigheter blir sämre skötta när städningen minskas.

Vi vet också att städarna är en yrkeskategori som ofta förbises, på samma sätt som man ofta förbiser de personalgrupper som är lågavlönade men tillför mycket. Städsektorn är en ingång till yrkeslivet för många nyinflyttade.

Vi tycker att städarnas arbete i staden är lika viktigt som ingenjörernas och byråkraternas. Det ska inte vara en lätt sak att säga upp dem som kostar staden minst, särskilt inte när det man vinner i pengar kostar i andra ändan.

Vi vill att skolorna i Mariehamn ska ha tillräckligt med mat till eleverna. Vi vill att barn med särskilda behov ska få den hjälp de behöver.

Vi vill att barnomsorgsavgifterna ska hållas på en låg nivå, därför att den växande ojämlikhet som blir följden av en höjning drabbar hela samhället.

När vi socialdemokrater driver vår politik får vi ofta höra att vi är naiva, att vi saknar förståelse för budgetgapet, för underskotten, för de ekonomiska realiteterna. Samtidigt som klyftorna växer och de rika blir rikare.

Vi har andra prioriteringar.

Vi ser inte bara på kostnaderna utan också det som pengar köper i form av trygghet, löner som människor kan leva på och handla för. Vi ser riskerna med det arbete som blir ogjort när man gör stora nedskärningar.

När vi pratar om grön omställning och hållbarhet, då pratar vi inte om ännu fler uppoffringar som ska göras av dem som har det knapert, inte om en individualisering av ansvaret som låter de stora företagen och strukturerna som skapat klimatkrisen komma undan.

Det är inte de fattigaste som ska betala. Omställningen ska vara rättvis. Den ska bygga på utbildning, utveckling och omfördelning som gör alla starkare.

Vill du vara med och jobba för mer rättvisa och solidaritet, i skola, vård och omsorg och i klimatarbetet. Vill du att fokus ska vara på att alla ska med därför att allas arbete räknas? Kom med oss. Bli socialdemokrat. Prata med en vän som borde bli socialdemokrat.

Är du nyfiken, läs mera här på www.socialdemokraterna.ax eller hör av dig till nån av oss, så börjar vi jobba tillsammans. Vi finns också på facebook och instagram.

 

Styrelsen för Mariehamns socialdemokrater

 

Foto: Jessy Eckerman

Syntolkning: Segelfartyget Pommern i Västra hamnen fotograferat på kvällen, lampor lyser upp fartygets för