Bina är livsviktiga

I Nya Åland den 6 juli låter ledarskribenten påskina att landskapsregeringen är ointresserad av att lyfta Ålands varroafria status och att man inte ger pengar till informationsinsatser som borde skötas av Ålands biodlarförening. Det är verkligen inte sant.

I många sammanhang har både jag och andra ministrar med stolthet lyft frågan om de åländska bina och vår varroafrihet, både på nationell, nordisk och internationell nivå. Men det handlar inte bara om att prata. Vi gör också. Det finns i det nya LBU-programmet särskilda insatser för bin och det finns reserverade PAF-medel på miljöbyrån för information om Ålands varroafria status. En tjänsteman på miljöbyrån har under våren varit mycket aktiv med att planera varroa-provtagningar och hon har haft ett tätt samarbete med Ålands biodlarförening. Två gånger har Ålands biodlarförening ansökt om pengar för att genomföra informationsinsatser. Av någon oförklarlig anledning har föreningen dragit tillbaka båda ansökningarna. Den senaste ansökan, som skulle fått en positiv behandling, drogs tillbaka den 10 juni. Man kan inte kritisera landskapsregeringen för att inte få pengar om man inte heller ansöker om att få stöd för information. Om ledarskribenten har läst sin tidning ordentligt så har hon kunnat se att biodlarna och Ålands landskapsregering har haft en gemensam informationskampanj i både Nya Åland, e-tidningen samt i Åland 24 under maj månad.

Beträffande de olika registren som finns hos ÅMHM och Evira handlar det om två helt olika saker. Det ena registret handlar om de som är primärproducenter för livsmedelsförsäljning medan det andra registret handlar om smittsamma sjukdomar. En ändring av registren måste föregås av att ändra lagstiftningen på dessa områden.

Jag är övertygad om att ska vi klara av att hålla Åland varroafritt också i framtiden så krävs mer samarbete mellan både myndigheter och näringsverksamma och mindre snarstuckenhet och surr från biodlarnas sida. Landskapsregeringen vill gärna se fortsatt gott samarbete. Utmaningen att skydda våra åländska bin från olika sjukdomar är enorm men livsviktig. Det kan inte nog betonas hur viktiga både honungsbin men även de vilda pollinerarna är för den biologiska mångfalden. Så ta väl hand om dina humlor och andra insekter i sommar. De gör nytta.

Carina Aaltonen (S)
Social- och miljöminister

Alla har rätt till utbildning

Landskapsregeringens målsättning är att alla ska få en studieplats som antingen ger möjligheter till en yrkesutövning eller till fortsatta studier. Detta är ett politiskt mål som helt tydligt inte kunnat förverkligas.

Jag har följt med debatten kring antagningen av elever med anpassade kurser till Ålands gymnasium med sorg i hjärtat. Varför ska det vara så svårt att stöda och ge alla ungdomar möjlighet till ett framtida yrke? Samtidigt som flera femtonåringar inte fått en fortsatt studieplats sitter vi i lagtinget och debatterar det utbildningspolitiska programmet.

Ett program där man politiskt lyfter behovet av ökade stödinsatser och fler utbildningsalternativ inom den gymnasiala utbildningen både för elever med anpassad lärokurs i grundskolan och för personer med svaga språkkunskaper. Det utbildningspolitiska programmet är ett starkt dokument med viktigt innehåll. Vi måste se till att programmet inte blir en hyllvärmare. Detta är ett vallöfte från min sida.

Landskapsregeringen har noterat att det nuvarande regelverket för prövningsförfarandet har brister och avser att göra justeringar i anvisningarna inför en ny ansökningsomgång och att radikala förändringar i antagningssystemet kräver en noggrannare analys och genomgång. Helt klart att detta måste göras omgående. Vi har som tradition att se till både öst och väst för lösningar. Jag är övertygad att ett sådant arbete inte kan ta flera år att genomföra.

Åland har egen behörighet inom utbildningssektorn. Vi har alla möjligheter att skapa världens bästa skola. En lösning på längre sikt kunde vara att göra gymnasieutbildningen obligatorisk på Åland. Då skulle politiker, tjänstemän och lärare vara tvungna att samarbeta intensivare för att garantera att alla åländska ungdomar får en trygg start in i vuxenlivet.

Sara Kemetter (S)

Vi behöver inte välja mellan välfärd och invandring

Nu visar det sig i rapport efter rapport att länder med stor invandring utvecklas mer och går med vinst, att invandring i sig inte är en något negativt utan tvärtom. Det är viktigt med fakta då debatten om invandrare och flyktingar tenderar att bli väldigt känslomässig och bygga på rädslor för de okända.

I den senaste rapporten ”900 miljarder skäl att uppskatta invandring” som gjorts av Arenas chefsekonom Sandro Scocco i samarbete med docenten i ekonomisk historia Lars Fredrik Andersson visar de att invandringen har varit en god affär för Sverige. Efterkrigstidens inflyttade skattebetalare har dragit in ca 65 miljarder per år. Även idag täcker utlandsfödda sina egna kostnader och ger en vinst, även om vinsten i dag är mindre än på 1960- och 70-talen. Det innebär att minskad invandring är olönsamt och inte alls som t ex Sverige Demokraterna påstår skulle rädda äldreomsorgen.

Visst innebär invandring ofta stora kostnader i början, men all invandring borde ses som en investering i människor och ju bättre mottagande vi har desto bättre för samhällets ekonomi och inte minst desto bättre för de som kommer och vill leva, bo och arbeta här.

Det som är viktigt och gäller hela tiden, är att arbeta politiskt med dynamiken i samhället och fördelningspolitiken. Det kapitalistiska systemet är varken ont eller gott utan en drivkraft att styra. Politiken ska stimulera, utbilda och begränsa där de behövs. Dessutom vet vi att ett samhälle där klyftorna ökar och de rikare bara blir rikare varken gynnar arbete, tillväxte eller människorna.

På Åland har vi alla möjligheter att utveckla ett bra mottagande och en bra inkludering av inflyttade.

Mia Hanström (S)

Bättre stöd behövs för socialarbetare

Det blir inte KST (Kommunernas socialtjänst. Reds anm.), tyvärr. Kommunerna har haft möjlighet att ordna det, det har inte blivit så. Samarbete all ära, men om vi har t.ex. tre olika samarbetsområden på Åland, betyder det tre olika avgifter och regler. Och det säger alla att så ska det inte vara. Det är inte bara på kommunnivå det fattas struktur, det är så även på landskapsnivå. Tanken att flytta tillsyningsansvaret till ÅMHM(Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet. Reds anm.) var i för sig bra, men inte resultatet. Det fattas personalresurser och kunskap på bägge ställen.

Det pratas mycket om brister inom socialvården. Oftast är det socialarbetarna i kommunerna (och ännu oftare socialarbetarna på landskommunerna) som anses vara okunniga och inte ens följa lagarna. Samtidigt erkänner politikerna att det är mycket komplicerat med blankettlagar och landskapslagar som man måste läsa parallellt. Det har länge funnits för lite personal på socialvårdsbyrån. Jag ser fram emot att det anställs en jurist dit, det borde ha gjorts för länge sedan. Men det behövs även flera som har socialarbetarutbildning och gärna erfarenhet av den kommunala socialvården.

Ett stort problem för socialarbetare har varit att det inte har funnits någon att fråga råd när man inte riktigt har vetat hur man ska tillämpa lagen eller vilken lag man ska tillämpa. Tidigare hade man så kallade socialsekreterarträffen som socialvårdsbyrån ordnade. När landskapsregeringen ville betona sin roll som tillsyningsmyndighet, slutade man ordna träffen. Nu har ÅMHM blivit tillsyningsmyndighet så vi får hoppas att socialsekreterarträffen kommer tillbaka. I för sig är det märkligt, tycker jag, att tillsyningsmyndigheten inte kan svara om man frågar hur man ska bära sig att göra rätt. I riket ses det inte något problem att regionsförvaltningsverken ansvarar för rådgivning samtidigt som de är tillsyningsmyndigheter.

Nu finns det två inspektörer på ÅMHM för att granska hälso- och socialvården på Åland. Första året var det bara en och hen hade inte varken utbildning inom socialvården, utan inom hälsovården. Området är för stort t.o.m. för två och kräver specialkunskaper, speciellt är det gäller lagstiftningen här på Åland.

Minister Carina Aaltonen skriver i sin insändare ”att tillsyna är inte bara att framföra kritik utan även föra en konstruktiv diskussion med aktörerna på fältet”. Detta saknas när det gäller ÅMHM:s verksamhet och jag har framfört detta även till ÅMHM:s styrelse. Vi socialarbetare ute på kommunerna önskar diskussion, inte att man kommer och säger att ni gör fel, ibland är t.o.m. litet oklart för oss hur man har kommit fram att vi gör fel.

Det pratas mycket om bra socialvård och klienternas rättsskydd. Det krävs mycket av oss som jobbar inom kommunerna men om vi inte får det stöd och hjälp som vi behöver från centralförvaltningen, blir inte situationen bättre. Jag vet att det kostar, vi behöver flera kunniga personer att arbeta med dessa ärenden och det kostar för samhället. Men det kostar både för samhället och vanliga ålänningar att ha det så här.

Marjo Österberg (S)

Socialsekreterare, viceordförande i ÅMHM:s styrelse