Tillbaka

Barbro Sundback i lagtingets budgetdebatt:

Kommunerna tvingas till sämre service - kompenseras inte för höjda skatteavdrag

Utöver detta påverkas landskapets budget och hela Åland av omvärlden och den globala ekonomin. I detta sammanhang svindlar perspektivet och det är inte lätt att förutse den åländska ekonomins utvecklingen år 2012. Det enda experterna kan säga är att situationen är osäker. Det inser de flesta oberoende av all världens expertis.

Enorm skuldsättning - bankerna bär ett stort ansvar

Grunden till all osäkerhet bottnar i en enorm skuldsättning. Under många många år har stater, företag, kommuner och enskilda levt över sina tillgångar. Bankerna bär ett stort ansvar för den uppkomna situationen. Lån har beviljats utan tillräckliga säkerheter. Bakom detta ligger kortsiktiga ekonomiska och politiska intressen. Bankdirektörerna har tagit alltför stora risker för egen vinnings skull och politiker på inflytelserika poster har inte tagit sitt ansvar utan agerat kortsiktigt med tanke på nästa val.

Givetvis spelar en massa andra faktorer in men det uppkomna krisläget inom EU var inte oförutsägbart. Nu är goda råd dyra och EU:s komplexa politiska struktur gör beslutsfattandet svårt och inte tillräckligt effektivt. Osäkerhet och svag ekonomi kommer att fortsatt råda inom EU.
Den läxa vi kan lära av detta är varken ny eller särskilt överraskande. Vi kan inte leva över våra tillgångar och vi kan inte låna oss till trygghet.

Tyskland framstår än en gång som ett föredöme. Många gör narr över tyskarna, deras krav på ordning och reda, deras sparsamhet och noggrannhet. Wir mussen sparen har än en gång visat sig vara ett säkert sätt att långsiktigt trygga ekonomin. Men det räcker inte att bara spara. Ett samhälle måste utvecklas och företagen måste visa tillväxt för att skapa ett hållbart samhälle. Utveckling och tillväxt måste dessutom ske på ett sätt som skonar miljön och tryggar kommande generationers rätt till naturens och världens rikedomar och skönhet.

Välfärden måste säkras

Budgeten för 2012 är inte bara en sifferexercis. Det är ett dokument som ska staka ut färdriktningen för det åländska samhällets utveckling långt in i framtiden. Allt hänger ihop och det är enbart genom en skicklig och ansvarsfull politik som budgeten kan fungera optimalt och med det menar jag : säkra välfärden, öka den ekonomiska tillväxten, skapa en hållbar utveckling samt trygga samhällets demokratiska institutioner och stabiliteten i våra närregioner.

Landskapet Ålands utgångsläge är trots allt relativt hyggligt jämfört med stora delar av övriga EU. Landskapet har inte lån. Tack vare besparingar under de goda åren 2005 till 2007 har det funnits pengar för att finansiera landskapets budget när ekonomin störtdök åren 2009 och 2010. Det betyder att landskapets driftskostnader fortsättningsvis är för höga. När inkomsterna är för små för att täcka utgifterna måste man göra något för att få ekonomin i balans. Man kan försöka öka inkomsterna eller minska utgifterna. Helst bör man göra både och. Då behöver man inte ta lån. Istället får man i bästa fall pengar över för att investera vilket stimulerar ekonomin och för att minska landskapsbudgetens driftskostnader.

Den nuvarande regeringen togs mer eller mindre på säng när finanskrisen slog till med full kraft och sänkte landskapets intäkter med 30 procent. De åtgärder som vidtogs har inte tillräckligt långverkande effekt på landskapets kostnader vilka fortfarande är för höga i relation till de prognosticerade intäkterna. Effekterna av recensionen märks också i den privata ekonomin. Den åländska ekonomins BNP sjönk till minus 11,9 procent år 2008 och har ännu inte hämtat sig. Nu ser läget något ljusare ut och en försiktig återhämtning syns både i högre klumpsumma och flitpeng för landskapet. Situationen i fråga om de ekonomiska svängningarnas rytm är snarlik det som hände i början av 1990-talet under den s.k. laman. Ekonomin rasade i Finland från och med 1991 och arbetslösheten steg snabbt och dramatiskt. Detta slog fullt ut på Åland 1992-1993. Den åländska BNP sjönk med en viss eftersläpning. Landskapets intäkter minskade också då drastiskt och ungdomsarbetslösheten sköt snabbt i höjden. Företagens tillväxt stannade upp. Bara ett år senare inträdde en viss återhämtning och år 1995 gick landskapets och Ålands ekonomi rätt bra igen.

Nu ser vi en liknande rytm. Nedgången i ekonomin i Finland drabbar Åland med en viss fördröjning och återhämtningen sker snabbt när Finlands ekonomi återhämtar sig. Om detta är en slump eller bygger på mera strukturella , underliggande samband mellan Ålands och Finlands ekonomier borde närmare granskas. Föreligger ett verkligt orsakssammanhang borde det klargöras och vi borde använda den erfarenheten för att bättre skydda den offentliga ekonomin vid framtida konjunktursvängningar.

Vi står inför ett regeringsskifte och den kommande regeringen har säkert ambitioner att lägga sin prägel på landskapets ekonomi redan under år 2012. I det arbetet ingår mera detaljerade ställningstaganden som jag inte önskar föregå i detta skede. Men en sak vill jag beröra. En sak som jag anser att regeringen Eriksson inte hanterat på ett riktigt sätt.

Landskapsregeringen och lagtinget har det yttersta ansvaret också för medborgarnas kommunala service, dels ålägger landskapet kommunerna uppgifter och ansvar för att trygga den sociala servicen i kommunerna och dels påverkar regeringen och lagtinget kommunernas ekonomiska förutsättningar att sköta dessa uppgifter genom systemet med landskapsandelar och avdrag i kommunal-beskattningen. Landskapsregeringen och Ålands kommunförbund för årligen diskussioner om hur det ekonomiska ansvaret ska fördelas.

Kommunerna drabbas av minskade intäkter

Kommunernas skatteuttag påverkas också av riksdagen som ofta beslutat om skattelindringar för att öka köpkraften. Avdrag som också införts på Åland. För att inte detta ska leda till minskade skatteintäkter för kommunerna har staten kompenserat kommunerna genom höjda statsandelar för kommunernas sociala verksamhet. Den av liberalerna ledda åländska regeringen har handlat på ett egenmäktigt sätt i motsvarande fall . Man har infört motsvarande skatteavdrag som i riket men inte kompenserat de åländska kommunerna på motsvarande sätt som i riket. Inte heller indexjusterades landskapsandelarna till kommunerna år 2008 som man överenskom mellan Ålands kommunförbund och regeringen. Från år 2008 till 2011 har regeringen inte varit lojal med kommunerna utan kommunerna har fått betala 5,68 miljoner euro i utebliven kompensation för riksavdrag och indexering av landskapsandelarna.

I budgeten för 2012 föreslås att de föreslagna höjningarna av riksavdragen, grundbidraget och arbetsinkomstavdraget införs också på Åland. Det betyder 1,6 miljoner mindre skatteintäkter för kommunerna. Regeringen Eriksson föreslår ingen kompensation för att bibehålla skattebasen i kommunerna. Det betyder Herr Talman i rena ordalag att regeringen Eriksson ensidigt beslutar sänka kommunernas intäkter med 1,6 miljoner. Detta förfarande är illojalt mot kommunerna och tvingar kommunerna att öka sin upplåning, försämra sin service eller öka det kommunala skatteuttaget.

Det är svårt att förstå vad regeringen vill åstadkomma med en sådan skattepolitik. Åtgärden bidrar givetvis till att försämra kommunernas ekonomi. Den förbättrar inte landskapets ekonomi på något sätt. Man frågar sig varför regeringen beter sig på detta sätt? Det kan väl inte ligga i någons intresse att försvaga kommunernas ekonomi. Alldeles särskilt inte när vi ser att alltfler kommuner har svårt att ekonomiskt klara sina åtaganden. Regeringen Eriksson kan väl ändå inte vara så cynisk att man medvetet försöker att utarma kommunerna för att tvinga fram en samhällsreform.

En omstrukturering av den kommunala indelningen på Åland underlättas inte av att kommunernas ekonomi körs i botten. Den kommande regeringen måste ta ett större ansvar för kommunerna, skapa förtroende mellan kommunerna och regeringen samt hålla ingångna överenskommelser. Det är endast genom samarbete och ömsesidig respekt som en samhällsreform med hela Ålands bästa för ögonen kan uppnås. Nu krävs nya tag, nu krävs en helhetssyn för att åstadkomma en hållbar utveckling av den offentliga ekonomin på Åland. Det är lagtingets ansvar att se till allas, både enskildas och kommunernas bästa.

Barbro Sundback